Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t angående uppdelning av kronouppbörden på olika terminer.

1920-03-23 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 3TU 1920:4, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående uppdelning av kronouppbörden på olika terminer.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lammarena tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4. 1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 23 mars 1920 kl. 1 e. m.

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 4 i

anledning av herrar Halléns och Hanssons i Gårda

motion nr 216, om skrivelse till Kungl. Maj:t angående

uppdelning av kronouppbörden på olika terminer.

Närvarande: Herrar Eriksson i Stockholm, Karlsson i Surte, Johansson i Olstorp*,

Vahlstedt,* Olsson i Mora, Werner, Granath, Alexandersson,* Olsson i

Golvvasta* och Corneliusson.

• Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Uti en inom andra kammaren väckt motion, nr 216, som hänvisats

till utskottet för förberedande behandling, hava motionärerna föreslagit,

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, det

täcktes Kungl. Maj:t låta utreda, huru en uppdelning av kronouppbörden

på olika terminer kunde genomföras samt vidtaga de åtgärder, vartill

en dylik utredning kunde föranleda.

I fråga om motiveringen för denna hemställan hänvisar utskottet

till motionen.

Vid detta utlåtande är som bilaga fogat ett av statsbokföringskommittén

till utskottet avgivet yttrande i ämnet.

Det av motionärerna uti förevarande motion berörda spörsmål är

uppenbarligen ur derå synpunkter av väsentlig betydelse. A ena sidan

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 13 samt. 3 avd. 4 käft. (Nr 4.) 1

Utskottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andfa kamniavms tredje tillfälliga utskotts utlåtande] Nr*. 4.

ligger det sålunda stor vikt däruppå, att staten i största möjliga utsträckning

kommer i åtnjutande av de skattemedel, varav den är beroende för

utövandet av sina funktioner, och detta å sådan tid, att vederbörande

skattemedel kunna komma till den användning, varför de avsetts. A andra

sidan är det emellertid ett icke mindre statsintresse, att skatteinbetalningen

för de skattskyldige anordnas på det för dem minst betungande

sätt och att i görligaste mån åtgärder vidtagas för underlättandet av

skatteinbetalningen. Sistberörda synpunkter erhålla uppenbarligen ökad

betydelse under tider, då en fortgående stegring av samhällsverksamheten

medför en motsvarande ökning av skatterna. Bortsett härifrån torde ett

underlättande av skatteinbetalningarna hos många medborgare medföra

ett ökat stöd för viljan att fullgöra skatteskyldigheten, ett förhållande,

som icke torde lämnas ur räkning vid hithörande frågors bedömande.

Från nu anförda utgångspunkter har utskottet ansett sig böra ägna

det genom motionen framförda förslaget en ingående prövning.

Inledningsvis torde få anmärkas, att under årets riksdag förslag av

enahanda innebörd redan varit föremål för första kammarens prövning.

Uti en inom nämnda kammare väckt motion, nr 161, hemställde

nämligen hr Lind, att riksdagen måtte besluta i skrivelse till Kungl. Maj:t

hemställa, att Kungl. Maj:t måtte skyndsamt företaga utredning i syfte

att fördela uppbörden av utskylderna å kronodebetsedeln i två terminer

och i övrigt vidtaga de åtgärder, som därav kunde föranledas.

Skillnaden mellan denna motion och herrar Halléns och Hanssons

motion består allenast däri, att herr Lind givit sitt yrkande en sådan

formulering, att därav tydligen framgår, att den ifrågasatta uppdelningen

skulle avse icke blott de egentliga kronoutskylderna utan även

andra utskylder, som upptagas å kronodebetsedeln (landstingsskatt, vägskatt,

pensionsavgifter, tingshusmedel o. d.). Det torde emellertid få

anses uppenbart, att även motionärerna i andra kammaren avsett jämväl

utskvlder av sistomförmälda art.

På hemställan av sitt andra tillfälliga utskott, till vilket herr Linds

motion remitterades, har första kammaren beslutat, att motionen icke

skulle till någon första kammarens åtgärd föranleda.

Förstakammarutskottet anförde uti sitt utlåtande i anledning av

herr Linds motion följande:

»Motionären bär tänkt sig, att å kronodebetsedeln upptagna utskylder

skulle inbetalas i två terminer, den ena under november månad det

år, utskylderna avse, och den andra under en med hänsyn till tidpunkten

för kommunalutskylders erläggande lämplig månad följande vår.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande ''"Nr>4. 3

För statsverkets vidkommande skulle en dylik anordning medfört*;

att omkring hälften av kronouppbörden skulle inflyta i kronans kassa först

åtskilliga månader senare, än vad nu är fallet, och således efter utgången

av det budgetår, för vilket denna uppbörd i riksstaten påräknats såsom

inkomst, varigenom syftet med de av 1907 års riksdag beslutade förändringarna

med avseende å beskattningsår och uppbördstid komrne att

delvis förfelas. Utskottet anser därför, att en åtgärd i motionens syfte

skulle vålla betänkliga svårigheter och rubbningar i fråga om finansieringen

av statsverkets utgifter. Utskottet kan av denna anledning icke

tillstyrka bifall till motionen.

Den skattebetalande allmänhetens intresse av att få uppbörden av

utskylderna fördelad på olika tider torde enklare än med den av motionären

föreslagna utvägen kunna tillgodoses genom t. ex. ett lämpligt

anordnande av uppbörden av kommunalutskylder, vilka ju i regel uppgå

till avsevärt högre belopp än kronoutskylderna.»

Utskottet anser för sin del icke, att det föreliggande spörsmålet

rätteligen kan, på sätt förstakammarutskottet förmenat, anses löst genom

eu hänvisning till den nu förefintliga möjligheten att få uppbörden av

kommunalutskvlderna fördelade å flera terminer. Motionärerna hava näraligen

enligt utskottets uppfattning rätt, då de i motionens motivering

framhålla, att trots det, att kronoskatten under de senaste åren varit i

ständig stegring, ingen lindring förmärkts i den kommunala beskattningen,

utan att medelskattetrycket inom kommunerna ständigt förskjutes uppåt.

Vid sådant förhållande är det uppenbart, att eu uppdelning av den kommunala

skatteuppbörden icke kan sägas i och för sig onödiggöra en liknande

uppdelning av kronoskatteuppbörden.

Den härvidlag avgörande faktorn är givetvis den stegring av kronoutskylderna,

som äger rum såväl absolut som i förhållande till kommunalskatterna.

Och de erfarenhetsrön från olika delar av riket, som under

ärendets behandling inom utskottet åberopats ådagalägga att om också i

flertalet kommuner, åtminstone på landsbygden, kornmunalutskylderna

ännu äro högre än kronoutskylderna, det numera icke är ett ovanligt förhållande,

att kronoutskylderna utgå till ungefär lika höga belopp som de

förstnämnda, t. o. m. att kronoutskylderna i vissa undantagsfall kunna

till beloppen överstiga kommunalutskvlderna.

Vid nu angivna förhållanden och med avseende å vad utskottet

ovan anfört angående den allmänna betydelse av att lättnad i görligaste

mån beredes de skattskyldige vid skatternas erläggande, har utskottet icke

kunnat finna annat än, att den av motionärerna ifrågasätta åtgärden skulle

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Hr 4.

vara önskvärd. Utskottet hyser även den uppfattningen, att en sådan

åtgärd skulle kunna bliva ett led i strävandena att i största möjliga mån

nedbringa antalet skatterestantier.

Vid övervägande av motionen har utskottet emellertid nödgats att

gentemot de fördelar, den i motionen föreslagna åtgärden kunnat tänkas

innebära, väga reformens eventuella nackdelar och de svårigheter, som

kunna uppstå vid densammas genomförande.

!rr. Vad fördelarna beträffar, måste utskottet i likhet med statsbokföringskommittén

framhålla, att motionärernas påstående, att postverkets arbete

med uppbörden skulle minskas, om möjlighet bereddes för kronoskattens

inbetalande i flera omgångar, uppenbarligen beror av något förbiseende.

I samband härmed torde beträffande statsbokföringskommitténs yttrande

böra anmärkas, att kommitténs uppgift, att häradsskrivaren, därest

reformen genomfördes, skulle vara nödsakad att utskriva dubbla debetsedlar

näppeligen torde motsvara verkliga förhållandet.

Bortsett härifrån hava emellertid under den av utskottet i ärendet

företagna utredning omständigheter blivit anförda, på grund varav utskottet

icke ansett sig kunna för närvarande förorda den av motionärerna

föreslagna utredningen.

Utskottet får i fråga om de svårigheter, som skulle yppa sig vid

genomförandet av den föreslagna reformen i första hand hänvisa till vad

statsbokföringskomrnittén uti sitt till utskottet avgivna utlåtande anfört,

därvid utskottet dock vill tillägga, att utskottet, som jämväl varit i tillfälle

att från tjänstemän, som hava att syssla med uppbörd och redovisning

av kronoskatt, erhålla del av dessa tjänstemäns erfarenheter på området,

funnit dessa erfarenheter väsentligen bekräfta riktigheten av statsbokföringskommitténs

härutinnan gjorda uttalanden.

Statsbokföringskomrnittén har uti sitt utlåtande bland annat framhållit,

att i samband med kronofogdetjänsternas indragning och omläggningen

av kronouppbörden å landsbygden genom kungl. kungörelsen den

21 december 1917 införts ett nytt system för länsstyrelsernas medelförvaltning

och redovisning. Utav en inom kommittén utarbetad redogörelse

för de erfarenheter, som vunnits vid den formella granskning,

som 1918 års räkenskaper varit underkastade inom kommittén, — vilken

redogörelse bifogats kommitténs utlåtande — synes framgå, att det nya

systemet visat sig innefatta möjlighet för en vida effektivare kontroll av

uppbördsboken, än vad som kunnat äga rum med de äldre bokföringsoch

redovisningsformerna. Då nu kommittén, anför att en rubbning i

uppbördsförfarandet skulle medföra jämväl en rubbning i länens redo
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Ändra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4. 5

visningsväsende, som skulle kunna äventyra den kontroll å redogörarna,

som det nya redovisningssystemet möjliggjort, har utskottet icke kunnat

undgå, att i den av kommittén sålunda uttalade farhågan finna en avgörande

invändning emot den i motionen ifrågasatta åtgärden.

Att den stora ökning av vederbörande myndigheters arbetsbörda,

som åtgärden enligt vad från olika håll samstämmande vitsordats skulle

komma att medföra, även måste giva anledning till största betänksamhet

gentemot förslaget, synes utskottet vara uppenbart. Denna synpunkt

måste tillmätas så mycket större betydelse, som under nuvarande förhållanden,

de tider, vilka de med uppbörden och redovisningen betrodda

myndigheterna hava till sitt förfogande för utförande av sitt arbete äro

synnerligen knappt tilltagna. En ytterligare belastning av dessa myndigheter

synes därför lätt nog kunna medföra följder, som kunde antagas

neutralisera de fördelar, som avses att vinnas genom den av motionärerna

föreslagna anordningen.

Vad slutligen angår det av första kammarens utskott såsom avgörande

skäl emot herr Linds motion åberopade förhållande, att den av

motionärerna föreslagna anordningen skulle komma att medföra, att

syftet med den av 1907 års riksdag beslutade förändring med avseende

å beskattningsår och uppbördstid delvis förfelades, måste utskottet givetvis

vitsorda riktigheten av detta förstakammarutskottets uttalande.

Härutinnan har emellertid statsbokföringskommittén erinrat, att

därest såsom ifrågasatt vore, budgetåret komme att omläggas så, att det

komme att löpa exempelvis från den 1 juli till och med den 30 juni,

ur nu berörda synpunkt intet vore att erinra mot motionärernas

förslag.

I anslutning till kommitténs sistnämnda uttalande vill utskottet

framhålla, hurusom i själva verket de frågor, vilka utskottet haft anledning

beröra vid behandlingen av förevarande motion, inom en icke avlägsen

tid torde komma att bliva föremål för statsmakternas uppmärksamhet

i samband med andra och vidsträcktare förändringar å skattelagstiftningens

område.

Utskottet tager för givet, att ett av de viktigaste spörsmål, som

därunder kommer att bliva föremål för utredning, torde vara frågan om

på vad sätt samtliga skatter må kunna uttagas såväl på det för staten

lämpligaste sätt som å tider och under former, som innebära största

möjliga lättnad i de skatteskyldigas bördor.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskott# utlåtande Nr 4.

att herrar Halléns och Hanssons i Gärda motion;

nr 216, icke måtte till någon andra kammarens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 23 mars 1920.

På utskottets vägnar:

ERNST ERIKSSON.

av herr Werner.

Reservation

Bilaga.

Till andra kammarens tredje tillfälliga utskott.

Med överlämnande av herrar Halléns och Hanssons i Gärda motion (nr

216) om skrivelse till Kungl. Maj:t angående uppdelning av kronouppböiden på

olika terminer har utskottet anhållit om statsbokföringskommitténs yttrande däröver;

och får kommittén i anledning härav vördsamt anföra följande:

För att åstadkomma en sådan ordning, att varje budgetår skulle få tillgodonjuta

de i riksstaten för året beräknade inkomsterna av direkta skattemedel,

vidtogs under år 1908, efter yrkande av riksdagen och under visst motstånd

från myndigheternas sida, den ändringen i då gällande uppbördsreglemente, att

uppbörden av kronoutskylderna, som förut ägt rum under januari, februari eller

mars månader året närmast efter det, då debiteringen av utskylderna ägt rum,

tillbakaflyttades, så att den skulle äga rum under tiden */n—15/i2 samma år som

debiteringen verkställts. Denna reform ansågs på sin tid nödvändig. Det nu

föreslagna sättet om kronouppbördens uppdelning på olika terminer skulle innebära

en återgång i viss mån till förhållandena, sådana de voro före år 1908.

Därest kronouppbörden skulle i likhet med uppbörden av kommunalutskylder

fördelas på två eller tre terminer, komme den sista eller de två senaste

uppbördsterminerna att infalla under året närmast efter det då debiteringen

blivit verkställd. Ur budgetsynpunkt vore detta synnerligen olämpligt. Om

däremot, såsom jämväl är ifrågasatt, budgetåret omlägges så, att detsamma kommer

att löpa, exempelvis, från den 1 juli till och med den 30 juni, vore ur nu

angivna synpunkt intet att erinra mot motionärerhäB förslag. Med, även om

budgetåret sålunda omlägges, måste allvarliga invändhihgÄr göras ur .andra synpunkter.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje iiUfälligu utskotts utlåtande Nr -i. 7

För alla de myndigheter, gom hava att taga befattning med kronouppbördenB

debitering, uppbörd och redovisning, länsstyrelserna, häradsskrivarna,

poetverket, landsfiskalerna och fjärdingsmannen, komrne nämligen den föreslagna

åtgärden att innebära en oerhörd ökning i deras redan alltför störa arbetsbörda

t— om det över huvud taget är tänkbart att med landsstatens och postens nuvarande

organisation kunna genomföra förslaget i fråga.

Med varje år stiger antalet skattskyldiga. I ett medelstort fögderi med

35- ä 40,000 innevånare har häradskrivaren att varje år utskriva i runt tal

15,000 debetsedlar och skattepostanvisningar. En uppdelning av uppbörden i

två terminer, på sätt i motionen föreslagits, skulle, vid det förhållande att någon

gräns, vid vilken uppdelningen skulle taga sin början, icke blivit föreslagen,

fördubbla antalet debetsedlar och skattepostanvisningar.

I motionen framhålles, hurusom den föreslagna anordningen skulle häva

tillströmningen av skattebetalande vid postkontoren, varigenom inkallandet av

extra arbetskraft vid de större postkontoren skulle kunna undvikas.

Huru detta skulle vara möjligt är svårt att förstå, då det förhållandet,

att kronouppbörden verkställes i två terminer i stället för en, givetvis icke minskar

antalet betalande under varje termin, men väl minskar summan av den uppbörd,

som postverket under varje uppbördstermin måste mottaga, ett förhållande

som för posten torde medföra ringa om ens någon lindring, då det torde vara

ungefär lika arbetsamt att kvittera ett litet som ett stort skattebelopp.

Det nya sätt för kronouppbördens upptagande på landsbygden, som tilllämpats

under åren 1918 och 1919, bar visat sig innebära stora fördelar för

såväl den skattebetalande allmänheten som för statsverket. För den skattskyldige

medför det nya systemet den fördelen, att han, som förut hade skyldighet

att viss dag å visst, ofta långt bort beläget ställe, erlägga sina utskylder, nu

kan inom en tidrymd av 15 dagar själv bestämma den dag, då han å närmaste

postanstalt önskar inbetala sin kronoskatt. Debetsedeln med tillhörande skattepostanvisuing

skall med allmänna posten tillställas den skattskyldige 10 dagar

före uppbördsterminens början. Motionens uppgift om en tidsfrist av allenast 8

dagar överensstämmer alltså icke med verkliga förhållandet.

För statsverket har det nya uppbördssättet medfört den fördelen, att

restantierna avsevärt minskats (se bil. redogörelse sid. 13).

I samband med kronofogdetjänsternas indragning och omläggningen av

kronouppbörden å landsbygden infördes ett nytt system för länsstyrelsernas

medelsredovisning. Detta system, som visat sig vara förut gällande redovisningssystem

vida överlägset, sammanhänger intimt med det nya sättet för kronouppbördens

upptagande genom posten. En rubbning i uppbördsförfarandet medför

alltså eu rubbning jämväl i länens redovisningsväsende, som eventuellt kunde

äventyra den kontroll å redogörarna, som det nya redovisningssystemet möjliggjort.

Det torde kunna ifrågasättas, huruvida samma skäl förefinnas till uppdelning

i olika terminer av kronouppbörden som då fråga är om kommunalutskylder.

Kommunalutskylderna utgå i allmänhet med betydligt större belopp än

kronoutskylderna, vadan eu uppdelning av de förra är fullt motiverad. Krono
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

debetsedelns slutsumma torde i allmänhet icke överstiga det belopp, som utgör

en avbetalning av den uppdelade kommunalskatten.

Man får icke förbise, att lika väl som behovet av en uppdelning är mycket

större, då det gäller kommunalutskylderna, än då det gäller kronoutskyldema, så

äro även möjligheterna att åstadkomma en sådan uppdelning mycket större, då

det gäller de förre än de senare.

För kommunalutskyldernas upptagande erfordras egentligen allenast två

åtgärder: debitering och uppbörd.

För debiteringen av dessa utskylder användes nämligen den grund, som

för kronoutskyldernas utgörande blivit av statens organ lagd, nämligen fastighetsbevillningen

och inkomstbevillningen.

Åtgärderna för upptagandet av kronoskatten äro däremot betydligt vidlyftigare.

Deklarationernas avgivande och uppsamlande, taxerings- och prövnings

nämndernas sammanträden, debiteringens verkställande och sist uppbördens förrättande

äro alla åtgärder, som kronoskattens upptagande i sin nuvarande form

kräver.

Då arbetet med alla dessa åtgärder för varje år som går alltjämt ökas,

är det givet, att en inskränkning av tiden skulle vara synnerligen olämplig.

Slutligen må här framhållas, att ett ordnande av kronouppbörden, på sätt

i motionen ifrågasatts, skulle ha till följd, att kronoskatten å exempelvis 1919

års inkomster komme åtminstone delvis att erläggas först under år 1921.

Det anförda torde visa, att en uppdelning av kronouppbörden, på sätt i

motionen föreslagits, skulle medföra så stora olägenheter för statsverket, att de

på långt när icke kunna uppvägas av de fördelar, som därigenom skulle för den

skattebetalande allmänheten möjligen vara att vinna.

Stockholm den 9 mars 1920.

Hans Wachtmeister. N. Langenskiöld. Chr. L. Tenow.

Albin Litzén.

Stockholm, Svenska Tryckeriaktiebolaget 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.