Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om anordnande av statlig kontroll över de enskilda järnvägarnas tidtabeller.

1920-03-23 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 3TU 1920:5, Skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om anordnande av statlig kontroll över de enskilda järnvägarnas tidtabeller.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5

1

Nr 5.

Ankom till riksdagens kansli den 23 mars 1920 kl. 1 e. m.

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 5 i

anledning av herr Bengtssons i Kullen motion nr 273,

om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om anordnande

av statlig kontroll över de enskilda järnvägarnas tidtabeller.

Närvarande: Herrar Eriksson i Stockholm, Karlsson i Surte, Nyländer, Vahlstedt*,

Johansson i Brånalt*, Olsson i Mora, Werner, Granath, Alexandersson *

och Olsson i Golvvasta. *

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Uti en inom andra kammaren väckt motion, nr 273, som för förberedande

behandling hänvisats till utskottet, har herr Bengtsson i Kullen

hemställt, att andra! kammaren ville för sin del besluta, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning, på vilket sätt

en statlig kontroll över de enskilda järnvägarnas tidtabeller lämpligast

kunde anordnas i syfte att allmänhetens intresse av bekväma tågförbindelser

tillgodosåges, ävensom vidtaga de åtgärder, vartill utredningen

kunde föranleda.

I fråga om motiveringen för denna hemställan hänvisar utskottet

till motionen.

Vid detta utlåtande är såsom bilaga fogat ett av kungl. järnvägsstyrelsen

i ärendet till utskottet avgivet utlåtande.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 13 samt. 3 avd. 5 höft. [Nr 5.)

2

s. 2 Kontrollera mot PDF

VUkottrt.

2 Andra kammarens tredje tillfälliga .utskott* utlåtande Nr 5.

Uti förevarande motion har motionären påkallat riksdagens uppmärksamhet

för det bristande samarbete, som, enligt motionärens uppfattning,

är rådande mellan statens och de enskilda järnvägarna med

avseende å tidtabellernas anordnande. Motionären har särskilt framhållit,

hurusom de enskilda järnvägarnas tidtabeller i många fall äro anordnade

på ett sätt, som icke kan sägas motsvara de rimligaste anspråk å

bekvämlighet i samtrafiken med statens järnvägar och motionärens framställning

utmynnar i ett yrkande om utredning, huruvida icke genom

eu statlig kontroll över de enskilda järnvägarnas tidtabeller de av motionären

påtalade olägenheterna skulle kunna undanröjas.

Utskottet har försökt att med ledning av de upplysningar utskottet

kunnat från i ämnet initierat håll inhämta samt den inom utskottet förefintliga

erfarenheten från olika delar av riket bilda sig en uppfattning

rörande befogenheten av de uti motionen framförda klagomål. Utskottet

har härvid kommit till den uppfattningen, att, såsom ju också motionären

själv medgiver, flertalet av de fall, som från vissa trafikanters synpunkt

skulle kunna göras till föremål för till synes befogade anmärkningar, ingalunda

kunna hänföras till sådana omständigheter, som »olika järnvägsbolags

begär att i konkurrenssyfte eller av andra orsaker bereda varandra obehag:».

Men å andra sidan kan det ej heller bestridas och exempel därå hava

inom utskottet anförts, att i enskilda järnvägars tidtabeller förekomma

tågtider vars fastställande snarast synes hava skett av en slump och utan

hänsyn till den trafikerande allmänhetens berättigade krav.

Utskottet kan givetvis icke bestrida, att det vore av allmänt intresse,

om åtgärder kunde vidtagas för dylika olägenheters undanröjande och till

förhindrande av att nya dylika uppstode.

Motionären framhåller såsom sin uppfattning, att de påtalade olägenheterna

kunde undanröjas genom ett intimare samarbete mellan de enskilda

järnvägarna och statens järnvägar vid tidtabellernas fastställande.

1 detta hänseende anser sig utskottet kunna hänvisa till vad järnvägsstyrelsen

i sitt till utskottet avgivna utlåtande anfört, nämligen att

styrelsen, som ansåge, att. ett mera fast ordnat samarbete de enskilda

järnvägarna emellan rörande tidtabellsfrågor skulle bliva till fördel för

tidtabellsarbetet, planerade, att söka giva de sammanträden, som nu pläga

hållas med de enskilda järnvägsförvaltningarna före varje ny tidtabells

ikraftträdande, en fastare organisation, liknande den, som vore gällande

för de europeiska tidtabellskonferenserna.

Vidkommande frågan om införande av statskontroll å de enskilda

järnvägarnas trafik (tidtabeljspolitik) anser utskottet givetvis, i likhet med

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra kammaren&■ tredje tittfattiga utskott* utlåtande Nr 5. 3

järnvägsstyrelsen, att med hänsyn till de vittgående konsekvenser i ekonomiskt

hänseende för de enskilda järnvägarna, som en dylik kontroll

skulle medföra, för närvarande starka betänkligheter kunna göras gällande

gentemot införandet av en så vidsträckt kontroll, att staten skulle erhålla

det slutliga avgörandet i fråga om anordnandet av de enskilda järnvägarnas

tidtabeller, exempelvis bestämmandet av antalet tåg, o. d. Det bör i detta

sammanhang anmärkas, att staten enligt de allmänna villkor, som pläga

uppställas vid järn vägskoncessioners beviljande äger rätt att tillse, att

trafiken å den koncessionerade järnvägen uppehälles i det omfång, som

»av Kungl. Maj:t prövas skäligt».

Frågan om statskontroll å de enskilda järnvägarnas trafik har tidigare

i annat sammanhang varit föremål för riksdagens prövning.

Vid 1918 års riksdag framlade Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen

förslag om anvisande av extra stat för år 1919 av medel för

anställande å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens järn vägsbyrå av en trafikinspektör.

Förslaget grundade sig å en framställning från nämnda styrelse

vilken i skrivelse den 1 september 1917 framhållit, att arbetet med den

styrelsen ålagda kontrollverksamheten över landets enskilda järnvägar till

följd av det enskilda järnvägsnätets omfattning, uppgifter och betydelse

för den allmänna samfärdseln tagit en sådan omfattning, att styrelsens

arbetskrafter ej vore tillräckliga för detta alltjämt växande arbetes noggranna

skötsel.

Kungl. Maj:ts berörda förslag avslogs av riksdagen, som i sin

skrivelse den 22 juni 1918 nr G A angående regleringen under riksstatens

för år- 1919 sjätte huvudtitel beträffande förslaget anförde, att

som av stadsrådsprotokollet framginge mellan de sakkunniga rått synnerligen

skiftande meningar om på vilket sätt, i vilket sammanhang och

under vilken styrelses ledning driftinspektionen vid våra enskilda järnvägar

helst borde organiseras, och att det därför icke syntes riksdagen

vara tillräckligt, motiverat, att innan det år 1907 av trafiksäkerhetskommittén

avgivna betänkandet hunnit slutgiltigt prövas och därmed

former och gränser för driftinspektionen blivit fastställda, utbyta det

dittillsvarande provisoriet mot ett annat sådant. Riksdagen erkände förvisso

behovet av eu utvecklad och förbättrad driftinspektion, men syntes

det riksdagen jämväl önskvärt, att man före anställandet av befattningshavare

för uppgiften i fråga måtte kunna mera fullständigt överblicka

det område verksamheten skulle omfatta.

Sedan vederbörande departementschef icke funnit sig böra biträda

av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjord förnyad hemställan om upp
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

tagande i 1919 års statsverksproposition av anslag till trafikinspektör, är,

enligt vad utskottet inhämtat, frågan om den slutliga gestaltningen av

statskontrollen å de enskilda järnvägarnas trafik fortfarande beroende på

utredning.

Av vad utskottet ovan anfört, framgår, att utskottet icke ansett sig

kunna förorda bifall till motionen, såvitt detta skulle innebära ett uttalande

från riksdagens sida om önskvärdheten av att åvägabringa kontroll å de

enskilda järnvägarnas trafik i den utsträckning, vartill motionärens yrkande

kunde giva anledning. Men utskottet har ansett sig böra förorda, att

riksdagen i anledning av motionen måtte i anslutning till riksdagens

ovanberörda skrivelse den 22 juni 1918 rikta Kungl. Maj:ts uppmärksamhet

därå, att under den pågående utredningen angående formerna för

och omfånget av den statliga kontrollen å de enskilda järnvägarnas trafik

kunde och borde tagas under övervägande, huruvida icke denna kontroll

borde i större eller mindre utsträckning omfatta jämväl de i motionen

berörda förhållanden. Härigenom har utskottet trott sig, i den mån

under förhanden varande förhållanden torde vara möjligt, understödja

motionens syfte.

Utskottet får därför hemställa,

att andra kammaren i anledning av herr Bengtssons

i Kullen motion nr 273 måtte för sin del besluta,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att under pågående utredning rörande den

statliga kontrollen å de enskilda järnvägarnas trafik

jämväl måtte tagas i övervägande det uti motionen

berörda spörsmål.

Stockholm den 23 mars 1920.

På utskottets vägnar:

ERNST ERIKSSON.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

b

Bilaga.

Till herr ordförandett i andra kammarens tredje tillfälliga utskott.

Motionären framhåller såsom önskvärt att »vid korsningar med statsbanor

eller andra enskilda järnvägar de resande beredas tillfälle att utan onödigt dröjsmål

kunna fortsätta resa med tåg å annan bana». Ett tillmötesgående av detta

önskemål är både beträffande statens järnvägar och enskilda järnvägar av såväl

ekonomiska som tidtabelltekniska skäl omöjligt att allmänt genomföra. Det kan

t. ex. icke med fog göras generellt gällande, att en järnväg, som har anslutning

till en huvudlinje, skall inlägga anslutaingståg från och till alla tåg å huvudlinjen.

Ej heller är det alltid tidtabelltekniskt lämpligt att lägga tågen så, att

den resande kan utan dröjsmål fortsätta. Tvärtom måste för utjämning av tågförseningar

— man kan icke bortse från sådana — ibland längre eller kortare

buffertuppehåll inläggas på övergångsstationerna.

Motionären framhåller vidare, att »de resande nödgas ibland vara med

om att de vid ankomsten till en övergångsstation få se röken från ett bortilande

tåg, som de önskat medfölja. Därest detta tåg gått blott några minuter senare,

hade de kunnat beredas tillfälle att medfölja detta, men nu nödgas de i stället

kvarstanna på övergångsstationerna, ofta till en påföljande dag». Som orsak till

ett sådant förhållande anför motionären dels bristande samarbete järnvägarna

emellan, dels olika järnvägsbolags begär att i konkurrenssyfte eller av andra

orsaker bereda varandra obehag. Då i motionen ej anförts vissa bestämda fall,

kan ej avgöras, vilket stöd motionären har i verkliga förhållanden. För motionären

kunna orsakerna te sig så som han anfört, men oftast torde orsaken vara

att söka i det förhållandet, att en järnväg, som förmedlar förbindelsen mellan

två andra järnvägar, måste, då tågplanen å de angränsande järnvägarna icke

medgiver ett tågs läggande i tåganslutning med båda järnvägarna, lägga sitt tåg

antingen så, att det avgår från den ena anslutningsstationen, innan visst tåg

ankommit dit, eller också så, att det ankommer till den andra anslutningsstationen,

efter det att visst tåg avgått därifrån. Det torde höra påpekas, att det vid tåg

förseningar ibland måste inträffa, att ett anslutningståg icke inväntar ett försenat

tåg. Detta beror då icke på tågplanen utan på tågledarens tillfälliga dispositioner,

rörande vilka varje fall måste bedömas efter de omständigheter, som

förelågo vid tillfället i fråga.

För att i möjligaste mån ordna tågplanen på det för allmänheten och för

järnvägarne lämpligaste sättet hållas, vad enbart svenska tågförbindelser angår,

tidtabellssammanträden dels på kungl. järnvägsstyrelsens kallelse med samtliga

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra kammdrem tredje tillfälliga utskotta utlåtande JVr S.

järnvägsförvaltningar, som vilja låta representera sig, eu gång före varje ny tidtabells

ikraftträdande, dels ock mera lokala sådana. På de stora tidtabellssammanträdena

avhandlas i första hand statens järnvägar berörande tågförbindelser,

men intet hindrar, såsom ock i viss utsträckning sker, att frågor rörande

förbindelser som angå uteslutande enskilda järnvägar framföras till överläggning.

Ett mera fast ordnat samarbete de enskilda järnvägarna emellan rörande

tidtabellsfrågor skulle bliva till fördel för tidtabellsarbetet.

Det är också planerat att söka giva de sammanträden, som hållas på järnvägsstyrelsens

kallelse, en fastare organisation liknande den som är gällande för

de europeiska tidtabellskonferenserna.

Det torde i detta sammanhang parentetiskt böra erinras därom, att järnvägsstyrelsen,

innan eu viktigare tidtabellsändring företages, själv håller sammanträden

med ortsbefolkningen samt att järnvägsstyrelsen givit underlydande

distriktsförvaltningar order, att ortsbefolkningens ställning till en ifrågasatt tidtabellsändring

skall inhämtas, då tvekan kau råda rörande densammas lämplighet,

eller om känt är, att ortsbefolkningen kan hava intresse att få framföra sin

åsikt. Dessa sammanträden hava visat sig vara mycket gagnelig. såväl för

järnvägen, som därvid erhåller förstahandskännedom om befolkningens önskningar,

som för ortsbefolkningen, som bibringas kunskap om de järnvägstekniska

begränsningarna beträffande möjligheten att tillgodose önskemålen. Det är icke

för järnvägsstyrelsen känt, i vilken utsträckning befolkningen vid de enskilda

järnvägarna beredes tillfälle att vid dylika sammanträden få framföra sina

önskemål.

Motionären har tänkt sig att samarbetet de enskilda järnvägarna emellan

rörande tidtabellsfrågor skulle underställas eu statlig myndighet, så att myndigheten

skulle utöva antingen en verklig bestämmanderätt över de enskilda järnvägarnas

tidtabeller eller ock endast en övervakande verksamhet.

I motionens motivering ha anförts endast klagomål mot bristande eller

olämpliga anslutningar, däremot icke sådana fall, och de torde väl beträffande

de enskilda järnvägarue vara de talrikaste, då allmänheten anser, att antalet förbindelser

är för litet. Enär emellertid motionen utmynnar i eu hemställan om

utredning, på vilket sätt en statlig kontroll över de enskilda järnvägarnas tidtabeller

må lämpligast kunna anordnas, i syfte att allmänhetens intressen av

bekväma tågförbindelser tillgodoses, framgår, att motionären avser, att den statliga

myndigheten skulle utöva kontroll över de enskilda järnvägarnes hela tidtabell

och icke endast beträffande anslutningstågs lämpliga läge. Huruvida det

kan vara lämpligt, att eu statlig myndighet skulle äga bestämmanderätten beträffande

tidtabellen å de enskilda järnvägarna måste vara synnerligen svårt att

bedöma. Man kan visserligen 1''å utgå ifrån, att en statsmyndighet skall behandla

hithörande ärenden fullt objektivt och med all hänsyn, men från järnvägsförvaltningarnas

sida torde nog med styrka komma att framhållas, vilken djupt

ingripande betydelse för järnvägens ekonomi en dylik bestämmanderätt skulle

kunna medföra. Eu tidtabellsändring kan betyda en merutgift för järnvägen

både för personal och materiell, och ett mera hårdhänt ingripande skulle kunna

svårt drabba de järnvägar, som ha svagare ekonomi. Mindre betydelse torde

saken äga för de järnvägar, som ha en god ekonomisk ställning Och cfftr en

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3. 7

eventuell ändring av tidtabellen skulle betyda egentligen endast en något minskad

behållning på driften.

Därest emellertid en statlig kontroll skulle kunna komma att beslutas,

anses densamma icke böra tilldelas järnvägsstyrelsen att utöva. Det kan ur flera

synpunkter icke anses önskligt, att järnvägsstyrelsen, i högre grad än vad för

närvarande vid gällande organisation av statsdepartementens arbete måste vara

fallet, nödgas taga befattning med de enskilda järnvägarnas ekonomiska förhållanden.

En eventuell statlig kontroll över de enskilda järnvägarnas tidtabeller anses

i stället böra handhavas av den myndighet, som skall i allmänhet utöva den statliga

kontrollen beträffande de enskilda järnvägarna, rörande vilken fråga departementschefen

i statsverkspropositionen till 1918 års riksdag (sid. 99) ansett, att

definitivt förslag torde komma att framläggas till innevarande års riksdag. Detta

uttalande göres under det antagande, att ifrågavarande myndighet erhåller en

sådan kompetens, att den kan hava och även vidmakthålla den nödvändiga

ingående kännedomen såväl om de olika järnvägarnas ekonomiska, tekniska- och

personalresurser som om trafikbehovet. Det erinras här särskilt om förut uppevarande

förslag om inrättande av en trafikinspektörstjänst för de enskilda järnvägarne,

till vilken också skulle kunna läggas beredandet och övervakandet av

ifrågavarande ärenden. Stockholm den 19 februari 1920.

Kungl. Järnvägsstyrelsen

A. M. Granholm.

C. O. Stjärna.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.