Skrivelse till Kungl. Maj:t angående beredande av stipendier åt skickliga hantverkslärlingar.
1920-04-16 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 3TU 1920:6, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående beredande av stipendier åt skickliga hantverkslärlingar.
Dokumentets text
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.
1
Nr 6.
Ankom till riksdagens kansli den 16 april 1920 kl. 7» 2 e. m.
Andra hammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 6,
i anledning av herr Bunefors motion, nr 136, om skrivelse
till Kungl. Maj:t angående beredande av stipendier
åt skickliga hantverkslärlingar.
Närvarande: Herrar Eriksson i Stockholm, Karlsson i Surte, Nyländer, Johansson i Olstorp,
Vahlstedt, Johansson i B rånalt*, Olsson i Mora, Werner, Granath och Olsson i Golvvasta*,
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Uti en inom andra kammaren av herr Runefors väckt motion, nr
136 som för förberedande behandling hänvisats till utskottet, har motionären
hemställt, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj.t ville besluta,
att Kungl. Maj:t måtte utreda möjligheten av stipendier åt skickliga lärlingar
vid hantverket samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill en
sådan utredning leder.
Ifråga om motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa
till motionen.
Enligt vad motionen giver vid handen har det antingen undgått Utskottet.
motionärens uppmärksamhet eller har denne helt och hållet bortsett ifrån
att åtgärder i just det av motionären angivna syfte redan blivit av statsmakterna
vidtagna.
Rörande dessa åtgärder anser sig utskottet böra här lämna följande
kortfattade redogörelse, hämtad från statsverkspropositionen till innevarande
års riksdag (tionde huvudtiteln pag. 179.)
I en den 14 april 1917 till riksdagen avlåten proposition, nr 206,
föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att till statsunderstöd åt hantverksidkare
för utbildande av lärlingar samt till lärlingspremier å extra stat för år
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 13 sand. 3 avd. 6 käft. (Nr 6.) 1
2
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.
1918 under sjunde huvudtiteln bevilja ett förslagsanslag, högst 8,000
kronor.
Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning blev av riksdagen bifallen.
Sedan kommerskollegium därefter den 27 september 1917 i enlighet
med Kungl. Maj:ts befallning avgivit utlåtande och förslag rörande användningen
av nämnda anslag, fastställde Kungl. Maj:t den 2 november
1917, i huvudsaklig överensstämmelse med kommerskollegii förslag, dels
bestämmelser rörande statsunderstöd för utbildande av lärlingar och rörande
statspremier åt dylika, dels ock bestämmelser rörande statsunderstöd till
hantverksföreningar, anslutna till Sveriges hantverksorganisation, för utdelande
av lärlingspremier.
Enligt dessa bestämmelser, vilka finnas i sin helhet intagna i det
vid statsverkspropositionen till 1918 års riksdag fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över finansärenden för den 14 januari 1918, skulle statsunderstöd
till mästare för utbildande av lärlingar utgå med 300 kronor
för varje lärling samt utanordnas i den ordning, att 100 kronor utbetalades
yid första, 75 kronor vid andra och 50 kronor vid tredje årets slut, sedan
för varje gång av ombud för Sveriges hantverksorganisation avgivits utlåtande,
huruvida mästaren, för såvitt på honom ankomme, bedrivit lärlingens
utbildande på ett för utbildningens fullbordande vid tredje årets
slut ändamålsenligt sätt. Återstående 75 kronor skulle utbetalas, sedan
styrkt blivit, att lärlingen genom avlagt prov eller på annat sätt visat sig
vara utlärd i yrket. Dessutom skulle lärling, för vars utbildande mästare
erhållit statsunderstöd, och vilken efter avlagt prov undfått Sveriges hantverksorganisations
utlärlingsbevis, vara berättigad till en utlärlingspenning
av 20 kronor, varjämte, om han i samband med tilldelandet av utlärlingsbevis
jämväl fått sig tillerkänd någon av Sveriges hantverksorganisations
silvermedaljer, statspremium av högst 100 kronor skulle kunna tilldelas
honom. Slutligen skulle genom hantverksföreningarnas försorg utdelas
särskilda s. k. lärlingspremier, för vilket ändamål understöd enligt närmare
angivna grunder skulle tillkomma hantverksföreningarna.
Vidare har Kungl. Maj:t den 25 oktober 1918 föreskrivit viss ändrad
ordning för understödets ^anordnande i de fall, då lärlingens mästare och
målsman är samma person.
Med utgångspunkt från att, på sätt vid beräkningen av anslagets
storlek förutsatts, årligen 50 nya lärlingar skulle komma i åtnjutande av
statsunderstödd utbildning, föreskrev Kungl. Maj:t genom beslut förberörda,
den 2 november 1917 beträffande dispositionen av det för år 1918
för nu ifrågavarande ändamål anvisade anslag, 8,000 kronor, vidare, att
3
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.
5,(JOD kronor skulle utbetalas till hantverksidkare såsom understöd för
utbildande av en första årets lärlingsgrupp, medan återstående 3,000
kronor skulle användas såsom understöd till hantverksföreningar för utdelande
av lärliDgspremier.
Även för år 1919 beviljades av riksdagen på Kungl. Maj:ts därom
gjorda framställning anslag till lärlingsutbildningens befrämjande enligt
ovan angivna grunder, därvid emellertid anslagsbeloppet höjdes till 11,750
kronor. För sagda år krävdes nämligen enligt merberörda grunder —
förutom 5,000 kronor såsom understöd åt mästare för en ny första årets
lärlingsgrupp samt 3,000 kronor till lärlingspremier — ytterligare 3,750
kronor såsom understöd till hantverksidkare för andra utbildningsåret
beträffande 1918 års lärlingsgrupp. Föreskrift om anslagets disposition
på dylikt sätt meddelades av Kungl. Maj:t genom beslut den 1 juli
1918.
Slutligen har riksdagen på Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
beviljat anslag för ändamålet jämväl för år 1920, därvid anslagsbeloppet
höjdes till 14,250 kronor. För innevarande år krävdes nämligen för
fortsättande av den påbörjade understödsverksamheten i enlighet med de
av Kungl. Maj.t den 2 november 1917 för densamma fastställda grunder
dels 5,000 kronor för 1920 års lärlingsgrupps första utbildningsår, dels
3,750 kronor för andra utbildningsåret beträffande 1919 års lärlingar,
dels ock för 1918 års lärlingsgrupp för tredje utbildningsåret 2,500
kronor. Dessutom skulle för år 1920 liksom för år 1919 utgå ett belopp
av 3,000 kronor till statsunderstöd åt hantverksföreningar för utdelning
av lärlingspremier. Däremot behövde icke något belopp för år 1920
anvisas varken till utlärlingspenningar och statspremier, ej heller till be
stridande av det belopp av 75 kronor, som skall till mästare utbetalas först
sedan det styrkts, att lärling blivit utlärd, enär ingen av de lärlingar,
för vilka dessa belopp vore avsedda, hunne avsluta sin utbildning till
den tidpunkt, då 1920 års anslag^skulle fördelas. Föreskrift om anslagets
disposition på dylikt sätt meddelades av Kungl. Maj igenom beslut
den 19 juni 1919.
Uti en den 6 augusti 1919 dagtecknad skrivelse till Kungl. Maj:t
framhöll styrelsen för Sveriges hantverksorganisation, att under senare tiden
allt för ofta hörts anspråk framställas rörande en väsentlig höjning av det
ifrågavarande ersättningsbeloppet till hantverksmästare, och att vid den
s. k. »hantverksriksdogen» (nämnda organisations allmänna årsmöte) i juli
1919 uttalande bl. a. gjorts, att|ersättningsbeloppet borde åtminstone ökas
från 300 till 500 kronor. Styrelsen ansåg för sin del fullgiltiga skäl
4
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.
föreligga för en sådan höjning och hemställde därför, att Kungl. Maj:t
måtte vidtaga åtgärder i dylikt syfte.
Kungl. kommerskollegium upptog frågan till behandling uti skrivelse
till Kungl. Maj:t den 2 oktober 1919, däri kollegium uttalade sin anslutning
till hantverksorganisationens styrelses framställning i ämnet.
Uti den till årets riksdag avlåtna statsverkspropositionen har vederbörande
departementschef uttalat, att han ansåge sig böra tillstyrka, att
medel till statsunderstöd åt hantverksidkare för utbildande av lärlingar
samt till lärlingspremier bereddes jämväl för år 1921. Han hade emellertid
funnit, att kommerskollegii framställning borde tillmötesgås allenast i
den mån, att han tillstyrkte en ökning av de till mästarna utgående beloppen
med 100 kronor, så fördelade, att de under de tre utbildningsåren
utgående understöden ökades vardera med 25 kronor, samt att
mästaren, då lärling blivit utlärd, erhölle ett ytterligare belopp av 25
kronor. Beträffande beloppet av utlärlingspenningarna och statspremierna
till lärlingarna och i fråga om lärlingspremieringen genom hantverksföreningarna
har departementschefen icke funnit anledning att föreslå
någon förändring.
Det är uppenbart, att redan den av utskottet nu givna framställningen
måste leda till avslag å det genom motionen framförda yrkande.
Yikten av det däri avhandlade ämnet har emellertid föranlett, att
utskottet ansett sig böra härutinnan i korthet ytterligare angiva sin allmänna
uppfattning.
Utskottet har varit i tillfälle att från det håll, varest det offentliga
ansvaret vilar för tillvaratagandet av de intressen, som äro knutna till
uppehållandet och utvecklingen av hantverket i vårt land, kommerskollegium,
erhålla en direkt och ingående framställning av lärlingsfrågans läge.
Denna framställning har oförtydbart givit vid handen, att detta spörsmål
är föremål för ett uppmärksamt och levande intresse från nämnda myndighets
sida. Utskottet har bibragts den uppfattningen, att kommerskollegium
rätt fattat vikten därav, att hantverket beredes det stöd, som
kan visa sig erforderligt och nödigt för att bibehålla denna produktionsform
i den ställning, vartill densamma till följd av inneboende livskraft
och med hänsyn till den allmänna utvecklingen på produktionens område
kan anses berättigad.
Men utskottet har å andra sidan, i den mån utskottet kunnat förvärva
en vidsträcktare överblick över ämnet, funnit det alltmera uppen
-
5
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.
bart, att hantverksfrågan under nuvarande tidsförhållanden är av synnerligen
invecklad beskaffenhet. Och vad särskilt angår det i motionen
berörda spörsmål, hantverkets rekrytering, ligger det i öppen dag, att
detsamma måste giva anledning till de noggrannaste överväganden av en
mångfald faktorer, och att åtskilliga olikartade synpunkter måste komma
i betraktande vid eventuella förslag till spörsmålets slutgiltiga lösning. Det
torde härutinnan exempelvis böra erinras om den tvistepunkt, varå motionen
genom sin formulering själv riktade uppmärksamheten, nämligen frågan
om i vilken omfattning statsunderstöd bör utgå till mästaren eller direkt
till lärlingen själv; vidare frågan om lärlingens rätt till avlöning under
lärotiden, förhållandet mellan den praktiska yrkesundervisningen i skolorna
och mästareutbildningen, frågan om hantverkets ställning å landsbygden o. s. v.
Uti ovanberörda skrivelse den 2 oktober 1919 har korum er skollegium
framhållit, att lärlingsrekryteringen numera, bland annat till följd av de
under de senaste krigsåren stegrade arbetslönerna till industriarbetare,
kommit i ett synnerligen ogynnsamt läge. Från hantverkarnas sida hade
framhållits, att det på grund av ovannämnda och andra omständigheter
för närvarande inom flera yrken funnes endast ett fåtal lärlingar, samt
att det ofta vore förenat med stora svårigheter att få behålla dessa till
lärotidens slut. Dessa omständigheter vore givetvis av allvarligaste beskaffenhet
för hantverkets fortbestånd och hela framtida utveckling, och
det torde vara oundgängligen påkallat, att åtgärder snarast vidtoges för
att på ett eller annat sätt bereda en bättring i situationen. Inom kollegium
vore det ifrågavarande spörsmålet föremål för övervägande, och vore
kollegium betänkt på att söka snarast åvägabringa en utredning av frågan
i hela dess vidd. ...
Det framgår av vad utskottet ovan anfört, att jämväl utskottet
hyser den uppfattningen, att det i motionen berörda spörsmål först genom
en dylik allsidig utredning kan föras till en rationell lösning.
Utskottet får alltså hemställa,
att herr Runefors motion, nr 136, icke måtte till
någon andra kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 april 1920.
Å utskottets vägnar:
ERNST ERIKSSON.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 13 samt. 3 avd. (> hujt. {Nr G.)
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1920:201 Skrivelse till Konungen i fråga om anordnande av statlig kontroll över de enskilda järnvägarnas tidtabeller in. in. s. 7 i texten