Skrivelse till Kungl. Maj:t angående byggande av en statsbana från Svenstavik till Mattmar eller annan punkt å den jämtländska tvärbanan.
1920-04-22 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 3TU 1920:7, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående byggande av en statsbana från Svenstavik till Mattmar eller annan punkt å den jämtländska tvärbanan.
Dokumentets text
Ändra hammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
1
Nr 7.
Ankom till riksdagens kansli den 22 april 1920 kl. 2 e. m.
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 7 i anledning
av herr Viklunds i Oviken motion, nr 90, om skrivelse
till Kungl. Maj:t angående byggande av en statsbana
från Svenstavik till Mattmar eller annan punkt å den
jämtländska tvärbanan.
Närvarande: herrar Eriksson i Stockholm, Karlsson i Surte* Johansson i Olstorp*
Vahlstedt, Johansson i Brånalt, Olsson i Mora, Werner, Edberg, Viklund
i Oviken och Corneliusson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Uti en inom andra kammaren väckt motion, nr 90, som för förberedande
behandling hänvisats till utskottet, har herr Viklund i Oviken föreslagit, att
riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning
och förslag till byggande av en statsbana väster om ''Storsjön i Jämtland från
Svenstavik å Brunflo—Svegbanan till Mattmar eller annan eventuellt lämpligare
punkt å jämtländska tvärbanan.
Ifråga om motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa till
motionen.
Över motionen har till utskottet avgivits utlåtanden av kungl. järnvägsstyrelsen,
kungl. vattenfallsstyrelsen, Västernorrlands och Jämtlands läns
handelskammare, skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län, Jämtlands läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott samt Svenska trävaruexportföreningen; och
äro samtliga dessa utlåtanden härvid fogade såsom bilagor.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 13 samt 3 avd. 7 käft. (Nr 7.)
2
Utskottet.
Andra hammarens tredje tillfälliga utshotts utlåtande Nr 7.
Av vad utskottet från i ärendet tillgängliga handlingar inhämtat framgår,
att under de undersökningar, som föregingo beslutet om inlandsbanans
byggande norrut genom Jämtland, förslag jämväl förelågo därom, att banan
skulle erhålla en sträckning, som motsvarade sträckningen av den av motionären
nu föreslagna bibana till den jämtländska tvärbanan. Och anmärkas
kan även att, såsom motionären ock framhållit, sedan frågan om inlandsbanans
sträckning uti ifrågavarande trakter blivit löst i annan riktning, kungl.
järnvägsstyrelsen uti sin skrivelse till Kungl. Maj:t den 13 mars 1907*upptagit
järnvägslinjen Svenstavik—Mattmar bland de linjer, som av styrelsen i
samma skrivelse angivits vara i första hand erforderliga för att på ett för
den lokala trafiken tillfredsställande sätt avhjälpa den brist på kommunikationer,
som förefunnes uti nämnda trakter.
Utskottet vill för sitt vidkommande vitsorda, att den kunskap, utskottet
under ärendets behandling varit i tillfälle att vinna om behovet av den i
motionen föreslagna bandelen, synes stödja den uppfattning, varat järnvägsstyrelsen
i sin ovanberörda skrivelse givit uttryck. Enligt utskottets uppfattning
lärer intet tvivel kunna råda därom, att med avseende å uti ifrågavarande
trakter såväl redan förefintlig grad av odling som föreliggande utvecklingsmöjligheter
behovet av förbättrade järnvägsförbindelser må kunna
för samma trakters vidkommande anses konstaterat.
Om utskottet det oaktat icke kunnat förorda bifall till motionen, så
beror detta därpå att utskottet vid prövning av förevarande såväl som varje
annan framställning av likartat innehåll icke kunnat stanna vid ett konstaterande
av det lokala behovet utan givetvis måst betrakta motionärens förslag
mot bakgrunden av hithörande förhållanden i övrigt,
I sådant avseende får utskottet erinra därom att rådande statsfinansiella
förhållanden medfört, att betydande modifikationer måst företagas i fråga om
verkställandet av de utav riksdagen redan fattade besluten om det norrländska
statsbanenätets utbyggande enligt uppgjord plan.
Uti sitt i ärendet avgivna utlåtande har järnvägsstyrelsen under hänvisning
härtill samt till de högst avsevärda belopp, som erfordrades för färdigställande
av de av statsmakterna redan beslutade statsbanorna i Norrland
framhållit, att möjligheten för förverkligandet av den av motionären föreslagna
bibana under närmast tiotal år framåt eller i varje fall så länge nuvarande
osäkra ekonomiska läge vore förhanden syntes styrelsen mycket
ringa.
Riktigheten av järnvägsstyrelsens berörda antagande har under ärendets
behandling inom utskottet från intet håll bestritts.
Men vid sådant förhållande har utskottet icke kunnat undgå att ansluta
sig till järnvägsstyrelsens uppfattning, att det icke kunde anses erforderligt
3
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
eller lämpligt att redan nu igångsätta en utredning om den föreslagna
banans byggande.
Vid bedömande av denna utskottets ståndpunkt torde särskilt böra beaktas
den omständigheten, att då, såsom ovan antytts, de grundläggande förundersökningarna
rörande den föreslagna bandelen redan blivit verkställda
i samband med utredningen rörande inlandsbanans sträckning i dessa trakter,
de förhållanden, som nu skulle bliva föremål för en ytterligare och närmare
utredning, äro av sådan beskaffenhet, att utredningen därom begränsas till
sitt värde i samma mån, som den tidpunkt, då densamma kan ligga till grund
för beslut, avlägsnas från tiden för utredningens verkställande.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att herr Yiklunds i Oviken motion nr 90 icke måtte
till någon andra kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 22 april 1920.
På utskottets vägnar:
ERNST ERIKSSON.
Reservationer:
av herr Vahlstedt och Vilduncl i O viken, vilka yrkat, att utskottet mätte
hemställa om bifall till motionen.
Bilaga 1.
Till Riksdagens andra kammares tredje tillfälliga utskott.
Angående en inom riksdagen väckt motion
om byggande av en statsbana väster
om Storsjön i Jämtland från Svenstavik
till Mattmar eller annan punkt å den jämtländska
tvärbanan.
Enligt skrivelse den (5 februari 1920 från statsrådet och chefen för civildepartementet
har Kung!. Maj :t anbefallt Järnvägsstyrelsen att avgiva av riksdagens
4
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
andra kammares tredje tillfälliga utskott begärt yttrande över en inom nämnda
kammare väckt motion nr 90 om skrivelse till Kungl. Maj :t angående utredning och
förslag till byggande av en statsbana från Svenstavik å Brunflo—Svegbanan till
Mattmar eller annan eventuellt lämpligare punkt å jämtländska tvärbanan.
Till åtlydnad härav får Järnvägsstyrelsen anföra följande.
I samband med undersökningarna för Inlandsbanan anbefalldes styrelsen genom
nådigt brev den 5 oktober 1906 att verkställa bland annat undersökning av
frågan, huruvida för de västra delarna av Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands
län behovet av kommunikationer kunde tillgodoses genom anläggning av bibanor.
I sin underdåniga skrivelse den 13 mars 1907 meddelade styrelsen bland annat att
styrelsen tänkt sig, att, även om Inlandsbanan komme att erhålla en sträckning
öster om Storsjön, vilket styrelsen i samma skrivelse förordade, det likväl skulle
erfordras en bibana dragen väster om Storsjön för att kunna tillmötesgå kravet på
förbättrade kommunikationer i där belägna trakter. Denna bibana, som styrelsen
förslagsvis tänkt sig skola anläggas mellan Svenstavik och Mattmar, skulle erhålla
en längd av 75 kilometer och beräknades enligt då gällande prisnivå draga en kostnad
av 5,132,000 kronor. Kostnaderna hava emellertid sedan dess stegrats i sådan
utsträckning, att en dylik bana med nu rådande arbets- och materialpriser sannolikt
torde komma att draga en inemot tre gånger så hög kostnad som den tidigare beräknade.
Med hänsyn till de högst avsevärda belopp, som erfordras för färdigställande
av de av statsmakterna redan beslutade statsbanorna i Norrland och till det faktum
att de härvidlag föreliggande planerna nästan helt och hållet fått frångås av
brist på medel, vill det synas styrelsen som om möjligheten för förverkligandet
av en dylik bibana under närmaste tiotal år framåt eller i varje fall så länge nuvarande
osäkra ekonomiska läge är förhanden skulle vara mycket ringa. Att under
sådana förhållanden redan nu igångsätta en utredning rörande byggandet av banan
ifråga synes icke erforderligt eller lämpligt. Härtill bör också bemärkas, att sedan
järnvägsstyrelsen avgav sitt förut nämnda utlåtande av 1907, frågan om tillgodoseende
av vissa kommunikationsbehov kommit i ett något annat läge genom den utveckling
automobiltrafiken tagit. Vidkommande denna fråga tillåter sig styrelsen
hänvisa till sitt underdåniga utlåtande den 20 november 1919 i fråga om av landshövdingen
G. Malm gjord underdånig framställning om utredning av bland annat
maskinell landsvägstrafik inom Norrbottens län och till den av Kungl. Maj :t redan
vidtagna åtgärden att uppdraga åt särskilda kommitterade att härutinnan åvägabringa
utredning.
Med anledning av vad styrelsen sålunda anfört får styrelsen avstyrka den föreliggande
motionen. Stockholm den 20 februari 1920.
Kungl. Järnvägsstyrelsen.
AXEL GRANHOLM.
A. B. Gärde.
Andra hammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
5
Bilaga 2.
Till Riksdagens andra kammares tredje tillfälliga utskott.
Genom beslut den 6 februari 1920 har Kungl. Maj :t anbefallt kungl. vattenfallsstyrelsen
att avgiva och till Eder överlämna begärt yttrande över en inom riksdagens
andra kammare väckt motion, nr 90, om skrivelse till Kungl. Maj :t angående
byggande av en statsbana från Svenstavik till Mattmar eller annan punkt å
den jämtländska tvärbanan. |
Vattenfallsstyrelsen, som icke har några vattenfall under sin förvaltning vid
den ifrågasatta bansträckan, har från de synpunkter, styrelsen har att företräda,
icke något att erinra mot bifall till den gjorda framställningen. Stockholm den 19
februari 1920.
FRITZ HANSEN.
Fr. Malm.
Bilaga 3.
Till Riksdagens andra kammares tredje tillfälliga utskott.
Sedan andra kammarens tredje tillfälliga utskott berett Västernorrlands och
Jämtlands läns handelskammare tillfälle avgiva yttrande över herr Viklunds i Oviken
väckta motion, nr 90, om skrivelse till Kungl. Maj :t angående byggande av en
statsbana från Svenstavik till Mattmar eller annan punkt å den jämtländska tvärbanan,
får handelskammaren härmed i ärendet anföra följande:
Givet är att en järnväg som den föreslagna skulle komma att väl tillgodose
behovet av förbättrade kommunikationer i trakterna närmast väster om Storsjön,
en bygd som delvis är mycket tätt befolkad och dessutom äger stora möjligheter
för ökad uppodling och för industriell blomstring. Man kan dock icke förneka det
faktum, att ifrågavarande trakter, som skulle genomlöpas av järnvägen, genom närheten
till Storsjön och de goda förbindelser denna erbjuder, ingalunda höra till de
sämst lottade bygderna inom handelskammardistriktet, även om man tar hänsyn till
befolkningstäthet och materiella utvecklingsmöjligheter. I stort sett torde den föreslagna
banan komma att fylla ett företrädesvis lokalt behov.
Men då en utveckling av kommunikationerna inom handelskammardistriktet givetvis
ligger handelskammaren såsom målsman för näringslivet varmt om hjärtat,
och den föreslagna järnvägen skulle i sin mån bliva eu hävstång för näringslivets
blomstring inom Jämtland, får handelskammaren för sin del livligt tillstyrka motionens
syfte eller att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om utredning och förslag till byggande av eu statsbana väster om Storsjön i Jämt
-
6
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
land från Svenstavik å Brunflo—Svegbanan till Mattmar eller annan eventuellt
lämpligare punkt å jämtländska tvärbanan.
Sundsvall den 27 februari 1920.
Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare.
GUSTAF KNAUST.
Eug. Ander.
Bilaga 4.
Till andra kammarens tredje tillfälliga utskott.
Anmodad avgiva yttrande över herr D. Viklunds i Oviken motion (nr 90)
innevarande riksdag till andra kammaren angående byggande av en statsbana från
Svenstavik till Mattmar eller annan punkt å den jämtländska tvärbanan, får Skogsvårdsstyrelsen
inom Jämtlands läns landstingsområde härmed anföra följande.
I skrivelse till Kung! Maj :t den 13 mars 1907 har Kungl. järnvägsstyrelsen i
samband med förslaget om byggande av en inlandsbana med sträckning öster om
Storsjön uttalat, att en järnvägslinje väster om Storsjön mellan Svenstavik och
Mattmar vore en bland de bibanor som i första hand erfordrades för att tillmötesgå
kravet på förbättrade kommunikationer i vissa trakter. De skäl, som voro tillfinnandes
för detta uttalande av järnvägsstyrelsen hava under den sedan dess tilländalupna
tiden icke minskats utan fast mera ökats i betydelse genom de berörda trakternas
framsteg, synnerligast å jordbrukets område, samt deras under nu gällande
skogslagars tillämpning allt mera stegrade behov av en god skogsvård, vilken icke
kan göra sig gällande med mindre tillfälle beredes för ett ekonomiskt tillgodogörande
av mindervärdiga dimensioner och virkesavfall, exempelvis till träkol och
ved. En järnvägslinje Svenstavik—Mattmar eller annan punkt å den jämtländska
tvärbanan skulle därför, enligt skogsvårdsstyrelsens förmenande, komma att tillföra
så väl inlandsbanan som tvärbanan till Storlien en betydligt ökad så väl person- som
godstrafik samt vara en kraftig impuls för tillgodogörandet av dessa bördiga trakters
stora möjligheter inom jordbruk, skogsskötsel och industri.
Vår tid har visserligen att påvisa avsevärda framsteg för andra kommunikationsmedel,
förnämligast motordrift å landsvägar, men frånsett att vägarna väster
om Storsjön för utnyttjande av detta eller andra transportmedel skulle tarva en
fullständig omläggning och ombyggnad, torde de snöförhållanden, som äro rådande
i dessa trakter med 6 å 7 månaders vinter, ställa sådana praktiska hinder i vägen,
att tankar åt detta håll måste lämnas å sido.
Andra hammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
7
Med stöd av vad sålunda anförts och med understrykande av de av motionären
framlagda motiven, får Skogsvårdsstyrelsen därför för sin del på det livligaste
instämma i motionens syfte samt uttala den förhoppningen, att utskottet ville
lämna den samma sitt stöd.
Östersund den 28 februari 1920.
På Skogsvårdsstyrelsens inom Jämtlands läns landstingsområde vägnar:
OLOF BJÖRKLUND. *
O. Uj. Humble.
Bilaga 5.
Till andra hammarens tredje tillfälliga utskott.
I anledning av utskottets skrivelse den 26 januari 1920 till Jämtlands läns
hushållningssällskap i fråga om herr Yiklunds i Ovikens motion om skrivelse till
Kungl. Maj :t angående undersökning för byggande av en statsbana från Svenstavik
till Mattmar, får jag, efter det utskottets skrivelse förehafts till behandling
vid sammanträde med hushållningssällskapets förvaltningsutskott den 9 innevarande
mars, enligt dess uppdrag härmed avgiva följande yttrande:
Förvaltningsutskottet vitsordar för sin del de i motionen meddelade uppgifterna
angående jordbruk och nyodlingsmöjligheter i de orter väster om Storsjön,
som den ifrågavarande järnvägen skulle genomgå och beröra. I själva verket utgöra
dessa trakter i förenämnda båda avseenden en av de bästa delarna inom länet.
Eu järnväg därigenom skulle givetvis på det kraftigaste befordra utvecklingen av
jordbruket och boskapsskötseln i desamma och medföra ett säkerligen mycket betydande
tillskott i de härav härflytande produkter, som därifrån kunde utföras till
övriga delar av länet och landet i sin helhet. Särskilt i avseende på fodervaror
har det under de gångna krisåren visat sig, att Jämtlands län varit i tillfälle att
i ganska stor omfattning förse andra delar av riket med sådana; och i detta avseende
utgör trakten väster om Storsjön en av de för dylik produktion bäst lämpade
delarna av länet. Utom tvivel skulle genom en järnväg möjligheterna för
foderproduktion betydligt ökas. Även på andra delar av jordbrukets område skulle
en avsevärd ökning vara att motse.
I fråga om trafikutsikterna för den ifrågasatta järnvägen komme också de
nu berörda förhållandena att hava en stor betydelse. För övrigt kan förvaltningsutskottet
i detta avseende ansluta sig till vad doktor Key-Åberg därom anfört.
På grund härav vill förvaltningsutskottet uttala, att enligt dess mening för
utvecklingen av länets produktionsförmåga och bebyggelse den ifrågavarande järnvägen
har den allra största betydelse. Östersund den 10 mars 1920.
På hushållningssällskapets förvaltningsutskotts vägnar:
JOHAN W1DÉN.
8
Andra hammarens tredje tillfälliga utshotts utlåtande Nr 7.
Bilaga 6.
Till andra kammarens tredje tillfälliga utskott.
Med anledning av herr Viklunds i Oviken motion nr 90 om skrivelse till
Kungl. Maj :t angående byggandet av en statsbana från Svenstavik till Mattmar
eller annan punkt å den jämtländska tvärbanan, däröver utskottet infordrat trävaruexportföreningens
frände, får föreningen anföra, att, ehuru den föreslagna banan
givetvis måste anses synnerligen nyttig och behövlig för den del av Jämtlands län,
som är belägen väster om Storsjön, den dock icke synes vara av sådan betydelse
för samfärdseln eller trävaruindustrien från vidsträcktare synpunkt, att föreningen
under nuvarande svåra penningförhållanden anser sig äga tillräckliga skäl
att till bifall förorda motionen.
Stockholm den 24 februari 1920.
Svenska trävara exportföreningen.
CARL BERG.
A. Lindström.
Stockholm, Bokförlags-A.-B. Tidens Tryckeri, 1920.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.