Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om jordbrukets bedrivande för statens egen räkning å vissa kronoegendomar.

1920-04-20 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 4TU 1920:12, Skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om jordbrukets bedrivande för statens egen räkning å vissa kronoegendomar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

1

Nr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 20 april 1920 kl. 5 e. m.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 12,

i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t i fråga om jordbrukets bedrivande för statens

egen räkning å vissa kronoegendomar.

I en inom andra kammaren väckt och till dess fjärde tillfälliga utskott Motionen.

hänvisad motion, nr 264, har herr Vahlstedt hemställt, »att riksdagen

ville anhålla hos Kungl. Maj:t om utredning, om och på vad sätt statens

övertagande för egen drift av större egendomar i mellersta och södra

Sverige kan ske, samt framläggande för riksdagen av det förslag, vartill

utredningen kan föranleda».

Till stöd för denna hemställan har motionären anfört följande:

»Kristidens stora prisstegring även av jordbrukets alster har skapat en

stark antagonism emellan olika slag av samhällsgrupper. Under det särskilt

de ur denna antagonism framsprungna bondegrupperna såväl i riksdagen

som annorstädes sökt göra gällande, att priset på jordbruksprodukter

varit allt för lågt, eller att produktionen av desamma har varit rent

av - förlustbringande, så har man från de motsatta intressegrupperna ofta

betecknat prisen på jordbruksprodukter som rena ockerpriser. Striden

mellan de nämnda grupperna har pågått med stor häftighet under hela

kristiden och fortsätter alltjämt, utan att någondera parten kunnat prestera

några verkliga bevis för sina påståenden. Det torde för övrigt knappast

finnas någon, som, vad dessa spörsmål angår, för närvarande kan framlägga

fullt exakta siffror, åtminstone icke då det gäller priset på varje

enskild produkt, emedan särskilda konton för varje enskilt alster sällan

eller aldrig torde föras. Och även om sådana faktiska uppgifter av någon

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 13 samt. 4 avd. 9 käft. (Nr 12.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra hammarens fjärde tillfälliga utshotts utlåtande Nr 12.

enskild skulle kunna framläggas, skulle deras riktighet oftast bliva

betvivlad. Staten bar ju visserligen genom den s. k. produktionskommittén

gjort en undersökning av berörda produktionskostnad. Men det torde

kunna sägas — utan att man på något sätt underkänner produktionskommitténs

sakkunskap och redliga vilja — att av flera skäl denna utredning

ej kunnat utröna den absoluta sanningen om produktionsprisen.

Dessutom kunna ju kommitténs beräkningar icke gälla framtiden, då det

även torde bliva önskvärt att ba kännedom om berörda produktionskostnader.

Denna oklarhet, som förefinnes över nämnda spörsmål, samt den

strid och bitterhet i sinnena, vilken därigenom skapats, synes vara synnerligen

samhällsskadlig och ej ägnad att gagna någon partiriktning, varför

jag anser, att de olika partien borde kunna enas om förebringande av

verkliga bevis angående jordbruksalstrens produktionskostnad. Sådana bevis

torde lämpligast erhållas genom noggrann och detaljerad bokföring

å större egendomar, där statens inflytande vore tillräckligt för ett praktiskt

genomförande av nämnda undersökning. Den närmast liggande tanken är

då att inrätta statsjordbruk. De maskinella anordningarna inom jordbruket

ha dock ej ännu utvecklats så, att den rena statsdriften på nämnda område

nu med säkerhet skulle kunna ekonomiskt bära sig. Det synes vara

lämpligare — även om man för enkelhetens skull bibehåller namnet statsjordbruk

— att man tillgriper någon mellanform av statsdrift och kooperation,

d. v. s något, som ungefär sammanfaller med vad herr Trygger enligt

tidningsreferat vid innevarande års remissdebatt rekommenderade åt

arbetarna.

Det finnes emellertid även andra viktiga frågor, vilka jag anser med

fördel skulle kunna få sin lösning i sammanhang med det ovan berörda

spörsmålet, såsom jag här nedan skall påvisa.

Under senare tider har, som känt är, pågått en livlig strävan att

genom styckning av större jordområden åstadkomma skapandet av smärre

jordbruk, s. k. egna hem. För många torde denna strävan vara höjden

av politisk och ekonomisk visdom. Åven bland jordbrukets löntagare innebär

väl oftast den käraste drömmen förhoppningen att en gång få en egen

torva, för att där kunna åt sig skapa en ekonomiskt bättre och lyckligare

ställning än den, som uu bjudes jordbrukets löntagare.

Denna längtan hos jordproletariatet är förklarlig och naturlig, och

statsmakternas stöd åt densamma är prisvärd. Men jag tror, att vi närmat

oss och alltmera närma oss en tid, då statens stöd åt andra produktionsformer

skulle i en långt högre grad och med långt mindre ansträngning

och försakelse för småbrukaren, än nu är fallet, skapa de lyckligare eko
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

3

nordiska förhållanden, som man nu vill främja genom understöd åt honom.

Dessa andra produktionsformer, anser jag, äro desamma, vilka jag

trott vara lämpliga för fastställande av produktionskostnaderna på jordbruksalstren.

För undertecknad har det länge varit klart, att den kapitalistiska

samhällsutvecklingen, vilken lät det gamla hantverket till största delen försvinna

och ersättas av storindustrien, även så småningom kommer att utföra

samma omdaning på jordbrukets område. Detta låter orimligt för många.

På grund av långvarig iakttagelse av dessa ting vågar jag dock påstå, att

storbruket redan nu producerar sina alster minst dubbelt så billigt som

småbruket. Och det antal arbetstimmar, som nedlägges i produktionen

av en viss mängd varor, uppgår sällan vid storbruk till en tredjedel av

den tid, som användes vid smådrift. Att småbruket, trots denna underlägsenhet,

dock äger bestånd, beror därpå, att socialdemokratiens fordran,

att produktionsmedlen skola ligga i samma hand som arbetet, för småbrukarens

vidkommande på visst sätt är fylld. Han kan genom eu oerhört

lång arbetsdag, genom att i stor utsträckning utnyttja hustruns och barnens

arbetskraft samt genom den yttersta sparsamhet, åt sig skapa — icke

någon betydande förmögenhet — men en relativt tryggad ekonomisk

ställning.

Men om småbruket sålunda ännu på grund av angivna orsaker kan

äga bestånd, så är det enligt min uppfattning endast en tidsfråga, när

konkurrensen med storbruket är omöjlig, eller då i varje fall även den

privata stordriften kan bjuda bättre ekonomiska villkor, än vad småbruket

kan giva. Ty i samma mån som maskinerna tränga in på jordbrukets

område, vinner storbruket alltmera övertag. Och det torde väl få anses,

att de maskinella anordningarna inom jordbruket ännu, åtminstone vad

vårt land beträffar, ligga i sin linda.

Är, såsom jag tror, ovanstående resonemang riktigt, då synes det

även ur nationalekonomisk synpunkt vara klokt att undersöka, om man

kan finna en väg, på vilken de stora egendomarnas styckning onödiggöres

och jordens verkliga brukare komma i åtnjutande av stordriftens ofantliga

fördelar.

Det sätt, varpå jag anser, att ovanberörda frågor böra kunna lösas,

är, som förut antytts, genom en kombination av statsdrift och kooperation,

anordnad på följande sätt:

I den mån kontrakten å kronogårdar å en areal av lägst 150 hekar

utlöpa, övertages driften å desamma av staten själv, som genom jordbruksministern

tillsätter förvaltare å gårdarna för ett år åt gången. Förvaltaren

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

Utskottet.

anställer arbetspersonal enligt samma grunder och med ungefär liknande

löneförhållanden, som gälla inom den privata jordbruksdriften. Men dessutom

erhålla arbetarna, förvaltaren undantagen, till fördelning enligt vars

och ens löneförhållanden hela nettovinsten, sedan därifrån avdragits tio

procent ränta å det värde, som staten har nedlagt i företaget.

Detta är i sina huvuddrag det sätt, varpå jag anser, att de frågor,

jag berört, gemensamt kunna lösas. Då det yrkande, vartill jag kommer,

endast avser utredning, har jag ej ingått på några detalj förslag.

Förmodligen skall mot mitt förslag till beräkning av produktionskostnaderna

för jordbruksalstren invändas bland annat, att det ej omfattar

Norrland. Men den stordrift, som jag åsyftat, torde ej lämpa sig för

Norrland, varjämte dess jordbruk knappast kan bära sig ekonomiskt, om

det frigöres från skogsbruket och skogsdriften, varav det i de flesta fall

torde uppehålla sig.»

Den tanke motionären framkastat är i viss mening ny. Visserligen

väcktes vid 1917 års riksdag inom andra kammaren tvenne motioner,

som kunna sägas ha vissa beröringspunkter med föreliggande motion,

nämligen nr 259 av herr Lindhagen, angående åtgärder till främjande

av kooperativa jordbruk, samt nr 280 av herr Olsson i Blädinge, om

utredning rörande kostnaderna för brödsädesproduktionen i landet. Men

själva grundtanken i föreliggande motion är dock något annorlunda.

Vid innevarande riksdag ha emellertid väckts ytterligare tre motioner

med liknande syfte, nämligen dels två likalydande, nr 54 i första kammaren

av herrar Pettersson, Ivar, och Kjellén samt nr 83 i andra kammaren

av herrar Månsson i Backa och Edberg, dels ock en motion, nr 129, i

andra kammaren av herr Carlström. Dessa motioner ha gått ut på att

söka få problemen om jordbrukets produktionskostnader och ekonomiska

bärkraft klarlagda i jämförelse med andra näringar. Jordbruksutskottet,

till vilket motionerna remitterats, hemställde emellertid om avslag, under

hänvisning dels till agronomen L. Nannesons räntabilitetsberäkningar, dels

till den av lantbruksstyrelsen igångsatta bokföringsinsamlingen från jordbruk

i skilda delar av landet. Denna utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Det kunde kanske ligga nära till hands att även gentemot det utredningskrav,

som yrkas i föreliggande motion, åberopa dessa redan gjorda

eller pågående undersökningar. Utan att vilja på något vis förringa värdet

av nämnda undersökningar, vill emellertid utskottet som sin åsikt framhålla,

att om huvudändamålet med ifrågavarande motion skall kunna nås,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andi''a kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 18.

5

då måste ytterligare åtgärder vidtagas. Detta huvudändamål, vilket utskottet

för sin del finner vara i högsta måtto behjärtans värt, kan sammanfattas

sålunda: att få bort den ödesdigra motsättning och strid, som

särskilt genom kristiden uppkommit mellan producenter och konsumenter

av jordbruksalstren, att bringa klarhet över produktionskostnadsproblemet

och därigenom skapa större förståelse mellan nämnda grupper. Utskottet

håller före, att om det missförstånd, som alltmera börjat utbreda sig mellan

producenter och konsumenter får fortsätta, kommer det att utgöra en allvarlig

fara för vårt lands jordbruks fortbestånd och utveckling. En sådan

inblick i förhållandena, som här kräves, skall aldrig kunna vinnas genom

tabeller, siffror och bokföringsresultat, utarbetade eller inhämtade av enskilda,

där ej statens kontroll på alla punkter kan ske. Den misstro, som

nu så gärna på många håll gör sig gällande, att den enskilde jordbrukaren

icke gör sin plikt eller att han sticker undan något av sina inkomster,

vilket han icke uppgiver, denna misstro gör det nödvändigt för staten att

här träda emellan, så att papperen må komma på bordet. En dylik åtgärd

borde vara i högsta grad önskvärd både för producenter och konsumenter.

Varför skall man alltjämt strida rörande en fråga, som kan lösas utan allt

för stora uppoffringar? I denna tid, då man ju söker gå till botten i

alla möjliga problemer, måste det väl anses påkallat att på ett praktiskt

sätt söka tränga in i eu fråga, som väl åtminstone kan sägas vara en av

de viktigaste för vårt folk.

Frågan om landsbygdens avfolkning och botemedlen mot densamma

har så länge dryftats, att det snart väcker leda att höra talas därom. Men

man fortsätter allt jämt med förbundna ögon jakten efter orsakerna. Den

viktigaste orsaken, som alla borde se men som få vilja erkänna, är, att

under loppet av de senaste trettio åren det hårda tunga arbetet i jordbruket

betalats sämre än annat arbete i vårt land. Följderna härav ha icke

kunnat utebliva. Det är för mycket begärt, att landsbygdens befolkning

skulle vara så ideellt anlagd, att den med hårdare arbete och mindre

betalning skulle fortsätta bara för den goda sakens skull. Nu synes

det på senare tiden ha blivit ett allmänt socialt krav, att även

jordbrukets lönearbetare skola rycka fram till en bättre avlönad ställning.

Det kan icke vara annat än glädjande, att deras tur nu också är

inne. Men de som föra den vällovliga kampen på detta område borde

också hålla blicken öppen för spörsmålet: hur långt medgiver jordbrukets

ekonomiska bärkraft, att man går utan risk för det hela? Detta är den

avgörande frågan. Utskottet vill erinra därom, att redan nu, på grund av

omkastningarna i fråga om priset på jordbruksalstren och priset på de

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra kammarens fjärda tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

många förnödenheter, såsom kraftfoder, konstgödsel, redskap m. m., vilka

jordbrukaren behöver, tillika med de stegrade lönekrav som kristiden medfört,

eu mera extensiv jordbruksdrift börjat tillämpas av många bland

vårt lands jordbrukare. Detta beklagliga förhållande torde i fortsättningen

komma att än vidare utbreda sig, eftersom jordbruksprodukterna

alltjämt tendera att falla i pris, medan allt annat stiger.

Utan att söka avgöra frågan, om och i vad mån jordbruket kan anses

utgöra grundvalen för vårt lands hela ekonomiska liv, vill utskottet dock

uttala den meningen, att vårt folks möjlighet till självförsörjning under

kritiska tider ytterst är beroende av denna grunds beskaffenhet. Därom

ha de närmast gångna åren tillräckligt burit vittne.

För var och en, som inser jordbruksnäringens stora betydelse, borde

det vara en viktig angelägenhet att söka utröna dess ekonomiska förutsättningar

och möjligheter i jämförelse med andra näringar, som konkurrera

om dess arbetskraft. Först då detta blivit utrönt, kan man, då det är

fråga om att upphjälpa de olika näringsgrenarna i vårt land, verkligen

få klart för sig, huruvida hjälp är behövlig, samt, om så var fallet, huru

denna hjälp på lämpligaste sätt bör avvägas. För att detta skall kunna

ske, är det av nöden, att vårt folk i stort sett får eu säker grund för sin

uppfattning i detta hänseende samt klara bevis. Då skulle missförståndet

i ej ringa mån bortfalla och meningsbrytningarna bli mindre skarpa.

Utskottet anser, att motionärens förslag bör kunna leda till detta mål.

Yidkommande formerna för förslagets genomförande kan utskottet

icke i allo biträda motionärens framställning. Visserligen anser utskottet,

att därvid företrädesvis större jordbruk böra komma i fråga; men skall

undersökningens resultat verkligen bliva av betydelse, torde det vara nödvändigt

att låta undersökningen omfatta även mindre jordbruk. Huru

skulle det eljest vara möjligt att uppvisa det större jordbrukets företräde

framför det mindre, vilket motionären dock synes angelägen att få fastslaget.

I övrigt anser sig utskottet icke böra närmare ingå på spörmålet

om storbruk eller småbruk, vilka båda former må anses berättigade var för

sig allt efter ortens karaktär av slättbygd eller skogsbygd samt lämplighet

i övrigt för maskinell eller annan arbetskraft. Utskottet håller före, att

en eventuell utredning bör äga full frihet att föreslå såväl jordbrukens

storlek som lämpligaste former för gårdarnas skötsel.

Vad vidare angår motionärens förslag, att arbetarna å dessa statsjordbruk

skulle få del av vinsten, kan utskottet, utan att därmed principiellt

uttala något gillande av denna tanke, medgiva, att, om staten erhåller

10 procent å sitt i rörelsen insatta kapital, fog finnes för att arbetarna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra Jcammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande. Nr 12. 1

i sådant fall som uppmuntran få del i överskjutande vinst. Att utöver

ordinär gottgörelse fastställa någon viss procent, som staten skulle äga

något slags rätt att utkräva, synes utskottet icke möjligt, lika litet som

att åt arbetarna utlova någon vinst.

Antalet av dylika statsjordbruk synes utskottet lämpligen böra begränsas

till två eller tre i varje län; och bör jorden vara av medelgod beskaffenhet

samt möjligheterna för jordbruksdrift i övrigt normala.

Slutligen bör nämnas, att motionären enligt utskottets mening i

själva klämmen icke synes ha funnit en fullt lycklig formulering för det

yrkande hans motivering avser. Utskottet har fördenskull tillåtit sig i slutyrkandet

göra vissa ändringar, vilka dock äro av mera formell natur.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att andra kammaren måtte för sin del besluta,

att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning,

om och på vad sätt staten i ovan angivet syfte

må kunna för egen drift övertaga ett visst antal

kronoegendomar i mellersta och södra Sverige, samt

om framläggande för riksdagen av det förslag, vartill

utredningen kan föranleda.

Stockholm den 20 april 1920.

o

A utskottets vägnar:

OSCAR CARLSTRÖM.

Närvarande: herrar Carlström, Karlsson i Stockholm, Handling, Karlsson i Väte* Svensson

i Långelanda, Johansson i Hässlås, Hansson i Rättvik, Bergström i Bäckland, Ericsson i Malmö

och Månsson i Backa.

* Ej närvarande vid "utlåtandets justering.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

Reservationer:

1) av herrar Karlsson i Stockholm, Karlsson i Yätö, Hansson i Rättvik

och Ericsson i Malmö, vilka anfört:

Yid behandlingen inom utskottet av denna motion röstade åtta av

utskottets ledamöter för ett tillstyrkande av motionen. Beträffande utskottets

motivering kunde dock enighet mellan dessa ledamöter icke ernås,

utan delade sig dessa i tvenne lika stora grupper, som vardera framförde

sitt förslag, och vid den därvid företagna lottningen utföll lotten så, att

vi nödgas reservationsvis framföra det förslag till motivering, som enligt

vår mening borde hava blivit utskottets.

Av motiveringen till här föreliggande motion synes framgå, att motionären

med densamma velat ernå tvenne resultat, dels tillgång till mera

tillförlitliga produktionskostnadsuppgifter, än vad som nu kan erhållas, dels

ock att på jordbrukets område få prövade andra företagareformer än de

hittills tillämpade.

För motionären torde dock huvudsyftet ha varit att under statens

medverkan få utrönt, huruvida den av honom föreslagna företagareformen

skulle befinnas innebära fördelar, framför allt med hänsyn till önskvärdheten

att avvinna storbruket ökad avkastning. Däremot torde frågan om

produktionskostnadsuppgifterna för motionären ha varit av sekundär betydelse

så tillvida, att han ansett mera tillförlitliga produktionskostnadsuppgifter

bliva ett av de resultat, som den av honom föreslagna nya företagareformen

skulle lämna.

Det torde därför vara oriktigt att, såsom utskottsmajoriteten gjort,

lägga huvudvikten på önskvärdheten av mera tillförlitliga produktionskostnadsuppgifter.

Att begränsa frågan enbart till detta spörsmål, är så

mycket olämpligare, som innevarande års riksdag på jordbruksutskottets

framställning redan avslagit tvenne motioner, som avsågo åtgärder från

statens sida för att genom försöksgårdar utröna jordbrukets produktionskostnader.

Långt viktigare än spörsmålet om huru man skall kunna undanröja den

tvist, som förekommer mellan konsumenter och producenter om produktionskostnaderna,

vilken tvist som bekant icke är begränsad till enbart jordbruksnäringen,

utan förefinnes på alla områden, varest ett utbyte sker, är frågan

på vad sätt Sveriges jordbruk skall kunna giva en ökad avkastning. Denna

fråga om vårt lands självförsörjning blir så mycket viktigare, som svårigheterna

härutinnan ökas, i samma mån industrialiseringen breder ut sig.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12. 9

Därför anse vi, att den av motionären framförda tanken att med den

av honom föreslagna driftformen söka av jordbruket utvinna bättre resultat

än vad som nu sker, är en så viktig samhällsangelägenhet, att ett

försök i detta syfte under medverkan från statens sida är väl motiverat.

Sådana försök böra dock avse större gårdar, på det att de maskinella

hjälpmedel, som i allt högre grad ställas till jordbrukets förfogande,

må kunna komma till användning. Den kooperativa verksamheten har

som bekant även i vårt land vunnit stor anslutning från allmänhetens sida,

oavsett partiåskådningar, och har med fördel kommit till användning såväl

å handelns som industriens område. Något hinder torde heller icke

finnas för att även på jordbrukets område denna företagareform skall kunna

visa sig innebära fördelar.

Genom att på jordbrukets område utnyttja den kooperativa idén skulle

vinnas den fördelen att, med bibehållande av storbruket med dess alla

förtjänster, ändock kunna tillgodose den fullt naturliga strävan hos jordbrukets

arbetare att få känna sig hava något eget att arbeta för.

Denna synpunkt kan enligt vår mening icke nog beaktas, framförallt

med hänsyn till arbetskraftens bevarande åt jordbruksnäringen.

För jordbruksnäringen, vilken i långt högre grad än någon annan

näring är beroende av arbetarnas kärlek till arbetet, torde den eggelse,

som enligt kooperationens idé ligger däri att arbetaren göres medintresserad

för ett gott resultat, vara av ovärderlig betydelse.

Den av motionären föreslagna kombinationen av statsdrift och kooperation

torde vara väl motiverad därav, att staten alltjämt besitter äganderätten

till de för ändamålet upplåtna egendomarna, för vilka staten dock

skall erhålla skälig arrendeavgift.

Beträffande sättet för organiserandet av dessa företag samt frågan

om vinstfördelningen, anse vi, att dessa spörsmål utan något direktiv böra

bliva föremål för en blivande utredning.

Åberopande vad vi sålunda anfört, få vi hemställa,

att andra kammaren måtte för sin del besluta,

att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning,

om och på vad sätt ett visst antal kronoegendomar

i mellersta och södra Sverige må kunna

ställas till förfogande för att under statens medverkan

brukas enligt ovan angivna former, samt om framläggande

för riksdagen av det förslag, vartill utredningningen

kan föranleda.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 13 samt. 4 avd. 9 käft. (Nr 12.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

2) av herr Johansson i Hässlås, som anfört:

Emot utskottets utlåtande får undertecknad anmäla reservation med

hänvisning till, att andra kammaren den 20 mars detta år avslagit liknande

motioner med 112 ja mot 30 nej.

Jordbruksutskottet erinrar i sitt avslagsyrkande, att statsmedel redan

anslagits och åtgärder med anlitande av dessa vidtagits för åstadkommande

av en, såvitt möjligt, ojävaktig kännedom om jordbrukets räntabilitet.

Vidare erinrar utskottet om den till grund för ovanberörda utredningar

liggande undersökningsmetoden — nämligen att ur bokföringsresultat

från ett större antal typiska jordbruk av olika storlek och inom

skilda delar av landet utvinna ett statistiskt underlag för bedömande av

här ifrågavarande spörsmål — och anser utskottet denna metod vara bättre

ägnad att giva i detta hänseende pålitliga och vägledande resultat än

kalkyler, grundade på bokföring vid särskilda för ändamålet drivna försöksjordbruk.

Angående motionärens motivering för kooperativa jordbruk, bör det

erinras om, att en motion i dylikt syfte blivit avslagen vid 1918 års

riksdag.

I sin motivering för avslag framhåller fjärde tillfälliga utskottet vid

1918 års riksdag, att något hinder enligt gällande lagstiftning icke finnes

_ såsom 1917 års jordbruksutskott framhållit — för ett flertal personrätt

gemensamt inköpa eller arrendera jordbruksfastighet och tillsammans

bruka den. Att dylik personlig samdrift också redan försökts, hade också

kommit till ovanberörda utskotts kännedom, men det hade också intygats,

att erfarenheten givit vid handen, att densamma är förenad med synnerligen

störa praktiska svårigheter.

På grund av vad sålunda anförts, och då det synes mig kunna ifrågasättas,

huruvida icke utskottet med sitt föreliggande förslag gått utom

ramen för motionen och särskilt det yrkande, vari denna utmynnar, har

jag inom utskottet yrkat, att utskottet ville hemställa,

att motionen icke måtte till någon andra kammarens

åtgärd föranleda.

3) av herr Bergström i Bäckland.

8tockholm, O. L. Svanbäcks boktryckeri 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.