Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t angående kronans upplåtelser till bergsbruket av skogar inom Hedemora socken.

1920-05-28 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 4TU 1920:16, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående kronans upplåtelser till bergsbruket av skogar inom Hedemora socken.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 16. 1

Nr 16.

Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1920 kl. 4 e. m.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 16,

i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående kronans upplåtelser till bergsbruket av

skogar inom Hedemora socken.

I en inom andra kammaren väckt och till dess fjärde tillfälliga utskott

hänvisad motion, nr 313, har herr Olsson i Golvvasta m. fl. hemställt,

»att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl.

Maj:t täcktes snarast möjligt verkställa utredning angående behörigheten

av kronans upplåtelser till bergsbruket av skogar inom Hedemora socken

i Kopparbergs län, samt att, därest utredningen därtill skulle giva anledning,

vidtaga åtgärder i syfte att ifrågavarande skogar, i den mån de äro

för hemmanen inom socknen behövliga, må komma dessa hemman till

godo».

I fråga om motiveringen av denna hemställan får utskottet hänvisa

till motionen.

Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttrande över motionen

från kungl. kammarkollegium, som bl. a. anfört följande:

»Den i motiveringen till förevarande motion omförmälda skogstrakten Skånmarken

har jämlikt kungl. kungörelsen den 4 februari 1811 blivit skattlagd till

ett hemman Skånmarken om 1 x/8o mantal, vilket hemman därefter genom kollegii

skatteköp den 24 maj 1830 försåldes till ägarna av Vikmansbytte och Turbo

bruk och dessa bruks framtida ägare.

Huruvida genom nämnda eller andra i motionen vidrörda upplåtelser av

liknande slag Hedemora sockenmäns rätt blivit trädd för nära, är kollegium nu

icke i tillfälle att bedöma. Skulle emellertid så hava skett, synes billigheten tala

för, att sockenmännen av kronan i någon form hållas skadelösa.

Kollegium har förty icke något att erinra emot, att den av motionären föreslagna

utredningen verkställes.»

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 13 sand. 4 avd. 13 käft. (Nr 16.)

Motionen.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 16.

Utskottet.

Utskottet kan ej undgå att i likhet med motionären uttala och understryka,

att »så lagligen som vederbort icke tillgått» vid åtskilliga tillfällen,

då kronan tilldelat bruken krono- eller allmänningeskogar som understöd

för driftens upprätthållande, eller då sedermera nämnda skogar genom

skatteköp försålts till brukens ägare. Hela denna fråga om rekognitionsskogarna

och skatteköpen har ju under åtskilliga år varit föremål för

riksdagens uppmärksamhet. Vid innevarande riksdag ha också utom föreliggande

motion och en med densamma likalydande motion, nr 203, inom

första kammaren väckts ytterligare tre motioner berörande nämnda fråga,

nämligen dels nr 197 i andra kammaren av herr Eriksson i Grängesberg

angående försättande ur gällande kraft av förordningen den 22 december

1898 om upphävande av rekognitionshemmans oskiljaktighet från de bruk,

varunder de lyda, dels två lika lydande motioner, nr 204 i första kammaren

av herr Lind och nr 310 i andra kammaren av herrar Hansson i

Rättvik och Vennerström angående återförande till kronan av vissa kronodonationer

till industrier m. m. Den förstnämnda motionen, nr 197, blev

remitterad till andra lagutskottet, som i sitt utlåtande nr 41 hemställt,

»att riksdagen i anledning av motionen II: 197 i skrivelse till Kungl.

Maj:t måtte anhålla om utredning snarast möjligt, huruvida åtgärder böra

vidtagas för att till kronan återföra rekognitionshemman och till bergshanteringens

understöd anslagna skogar samt om framläggande för riksdagen

av de förslag, vartill utredningen kan föranleda». Skulle en dylik

utredning komma till stånd, bleve denna givetvis avgörande även förfrågan,

huruvida de spörsmål, som framställts i föreliggande motion, sedermera

böra upptagas.

Utskottet vill emellertid påpeka, att det i motionen åberopade fallet

rörande Skånmarken ej synes giva anledning till den uppfattningen, att

byamännen i Hedemora socken skulle kunna förvänta någon rätt till denna

skog, utöver vad som nu tillkommer dem i fråga om fäbodvallar. I Åbokommitténs

utredning angående rekognitionsskogarna, dagtecknad den 25

augusti 1919, finnes om denna skog en framställning av följande lydelse

(sid. 189—191):

»Redan i slutet av 1500-talet synas bruksanläggningar hava funnits vid

såväl Vikmanshyttan som Turbo i Hedemora socken. Genom bergskollegii

resolution den 1 juni 1689 utdömdes hamrarna vid Vikmanshyttan, men medgavs

bruksintressenterna att behålla hyttan därstädes, dock på villkor att den

försörjdes med kol från brukets egna skogar. För Turbo bruk, som under 1600- talet delvis råkat i förfall, utfärdade bergskollegium nya privilegier den 1

juni 1689.

År 1696 anhöll brukspatronen Johan Angerstein, som då ägde dessa bruk,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 16.

att eu i Hedemora socken belägen kronoallmänning, kallad Skånmarken, måtte

upplåtas till bruken.

I anledning därav uppdrog bergskollegium den 23 april 1696 åt landshövdingen

Gripenhielm att låta kartlägga allmänningstrakten och vid tinget

rannsaka om dess beskaffenhet. Lantmätaren J. A. Torslund upprättade därpå

år 1698 en karta över Skånmarken, och vid häradsrätten verkställdes undersökning

om skogens egenskap av allmänning.

Vid denna undersökning yrkade jordägarna i Jälkarbyn, Norrhyttan, Västanå,

Vikmanshyttan, Byggningen, Vretbo, Byn med Tjärnan och Holmbo i Finsta

fjärdiug av Hedemora socken, att hela Skånmarken måtte förklaras vara deras

byaskog. Under åberopande av bestämmelserna i 1683 års skogsordning förklarade

häradsrätten i dom den 21 september 1707, att all den skogsmark, som

läge dessa byar och hemman närmast, skulle vederbörligen revas och hemmanen

därav tillskiftas erforderligt fylluadsanslag i skog, men att den övriga marken

skulle förbehållas KMt och kronan under allmäuningsrätt. Genom lagmansrättens

dom den 30 september 1708 förklarades emellertid, att Skånmarken av

ålder varit eu kronoallmänning, vilket lagmansrätten funne ådagalagt, bland

annat därav, att invid och omkring dessa byar ostridigt funnes avvittrad byaskog.

Denna dom vann laga kraft.

På ansökan av byamännen fann KMt den 7 oktober 1742 skäligt återställa

försutten klagotid emot lagmansrätteus dom. Sedan byamännen därpå hos Svea

hovrätt * överklagat domen, prövade hovrätten den 9 juni 1755 skäligt fastställa

lagmansrätteus dom. Hovrättens dom överklagades ej.

Sedan skattläggning och taxering till rekognitionsavgift ägt rum å Skånmarken,

anslog bergskollegium genom resolution den 24 september 1709 skogstrakten

till understöd för Vikmanshytte masugn, dock att de, som av ålder därå

haft äugsröjningar och fäbodar, såsom Sprättbo, Jälbo, Norrhyttan och »de vid

Skaanen», skulle vid deras obehindrade nyttjande bibehållas men utan rätt att

göra flera intagor eller åverka skogen.

I och för reglering enligt kungl. kungörelsen den 4 februari 1811 verkställdes

bergmästaruudersökning å rekognitionsskogen den 2 juli 1814. Därvid

antecknades, att på allmänningen funnes fem fäbodsställen, nämligen Skån, Norrhyttan,

Tjärn, Jälbo och Sprättbo. Dessa begagnades av 36 delägare, men då

ingen av dem var tillstädes vid förrättningen, kunde det ej utrönas med vad

rätt fäbodarna innehades. Den årliga koltillgången från brukens egna skogar

och allmänningen beräknades motsvara 2,654 ®/s stavrum ved. Behovet av virke

för brukens tillverkning, för dess landbönder, dagkarlar och arbetare, för brukshyggnaderna

samt för de 36 fäbodlagarna beräknades motsvara 3,967 stavrum,

därav 27 stavrum för fäbodlagarna. Då alltså brist uppkomme i brukens

virkesbehov, kunde förrättningsmännen ej annat än tillstyrka bruksägarens företrädesrätt

till Skånmarkens inlösen.

Bergmästarundersökningen underställdes kammar- oeh bergskollegierna. Av

kammaradvokatfiskalämbetet anmärktes, bland annat, att skogsavräkningen för

de fem fäbodlägenheterua endast utsatts i visst stavrum ved, vilket ej innefattade

eu sådan bestämning av rymd, som ändamålet med undersökningen

fordrade.

1 utslag den 26 januari 1819 funno emellertid kollegierna skäligt fastställa

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 16.

undersökningen och förklarade rekognitionsskogen vara för bruksrörelsen nödvändig

och bruksägaren berättigad att efter skedd taxering lösa densamma till

skatte. Kollegierna ansågo den av advokatfiskalsämbetet åsyftade åtgärden beträffande

skogsavräkningen för fäbodställena onödig, enär — enligt den av

bergmästaren beräknade skogsavkastningen av ''/a stavrum ved per tunnland —

för de 27 stavrum ved, som blivit fäbodställena tillerkända, erfordrades en skogsrymd

av 54 tnl.

Skattläggning av rekognitionsskogen ägde därpå rum år 1823, och bildades

av densamma ett hemman Skånmarken om ä/s mtl. I detta hemman ingingo

ej några odlade lägenheter.

Den 23 november 1829 avgjordes skattläggningsärendet av kammarkollegium.

Hemmanet beräknades omfatta 1,405 tnl. 14,125 kpl. fullgod skog samt

mossar uppskattade till 6 tnl. 23,251 kpl. fullgod mark eller tillhopa 1,412 tnl.

5,376 kpl. Härifrån skulle avgå fäbodarnas skogsbehov med 54 tnl., varefter

återstode 1,358 tnl. 5,376 kpl. fullgod mark, som efter beräkning av 1,200 tnl.

per mantal svarade emot 1 fs mtl. Men enär fäboddelägarna å skogen ägde oinskränkt

mulbetesrätt, ansåg kollegium skäligt nedsätta mantalet till 1 Vso mtl.

Någon kronotionde fann kollegium ej kunna åsättas hemmanet, enär detsamma

saknade såväl åker som äng. Genom kammarkollegii skattebrev den 24 maj

1830 försåldes därpå hemmanet till ägarna av Vikmanshytte och Turbo bruk

och dessa bruks framtida innehavare.

Rörande dispositionen av den fäboddelägarna tilldelade skogsavräkningen

om 54 tunnland träffades den 14 april 1830 emellan bruksägaren och fäboddelägarna

överenskommelse, att någon utbrytning av skog för fäboddelägarna

icke skulle ske, därest dessa finge »hädanefter som hittills övligt varit» å skogen

taga sitt behov av byggnadsvirke för »de nödiga husens byggande och underhållande

samt stängsels fång till vallarnas hägnande jämte vedbrand». Och

skulle bruksägaren på dessa villkor för alla tider övertaga nyttjande- och dispositionsrätten

av de för fäbodarna anslagna 54 tnl. skogsmark. Avhandlingen

därom ingavs till 1831 års vårting med häradsrätten i Hedemora socken. Och

stadfästes densamma av häradsrätten den 7 oktober 1831.»

Av denna utredning framgår med all tydlighet, att i detta fall är

äganderättsfrågan lagligen avgjord och hovrättens 1755 fastställda dom ej

överklagad. Vidare framgår, att Skånmarken förklarats av ålder hava

varit en kronalimänning och att »invid och omkring dessa byar ostridigt

funnits a v vittrad byaskog».

De av motionären anförda fallen från Bollnäs socken, där sockueraännen

återfått skogar, som upplåtits till Katrinebergs och Svartnäs bruk,

äro icke heller analoga med fallet Skånmarken. I fråga om Katrineberg

förklarade ägodelningsrätten 1838, att Katrineberg icke hade äganderätt

till nämnda skog, vilket ock genom utslag fastställdes av Kungl. Maj:t

1839; och i fråga om Svartnäs är att märka, att Bollnäs socknemän

gjorde sina anspråk gällande innan Svartnäs bruk 1869 genom skatteköp

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 16.

5

erhållit äganderätten till övriga för brukets räkning upplåtna skogar, och

att skogar å Bollnäs allmänning sålunda icke genom skatteköp blivit till

bruket försålda.

Då för övrigt motionen synes vara byggd på antaganden och då

exemplet i fråga om Skånmarken ej är ägnat att tala för att dessa antaganden

kunna styrkas samt då, såsom redan påpekats, den av andra

lagutskottet tillstyrkta motionen kan sägas i viss mån beröra även dessa

förhållanden, får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion, nr 313, icke må till

någon andra kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 28 maj 1920.

o

A utskottets vägnar:

OSCAR CARLSTRÖM.

Närvarande: herrar Carlström, Slintning, Karlsson i Väta*, Svensson i Långelanda, Johansson

i Häaslås*, Ryberg, Ericsson i Malmö, Edsbäcker* och Olsson i Mora.

•Ej närvarande vid utlåtandets justering.

av herr Olsson i Mora.

Reservation

Bihang till''riksdagens protokoll 19,90. V) sand. 4 avd. 13 käft. (Nr 16.)

9

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.