Skrivelse till Kungl. Maj:t angående ändring i visst avseende av hittills tilllämpat förfarande vid försäljning av virke från skogar under kronans förvaltning.
1920-03-12 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 4TU 1920:6, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående ändring i visst avseende av hittills tilllämpat förfarande vid försäljning av virke från skogar under kronans förvaltning.
Dokumentets text
Andra kammarens fjerde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.
3
Nr 6.
Ankom till riksdagens kansli den 12 mars 1920 kl. 4 e. m.
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 6,
i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående ändring i visst avseende av hittills tilllämpat
förfarande vid försäljning av virke från skogar
under kronans förvaltning.
I en inom andra kammaren väckt och till dess fjärde tillfälliga ut- Motionen.
skott hänvisad motion, nr 289, har herr Johansson i Vittinge hemstäUt,
»att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning,
om möjlighet finnes och på vilket sätt skog från de under kronans förvaltning
stående skogarna kunde försäljas i mindre lotter direkt till dem,
som själva ville uppföra bostadshus och egna hem».
Vidkommande motiveringen fåjr utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet har i föreskriven ordning inhämtat yttrande i ärendet från
domänstyrelsen (se Bilaga).
Såsom framgår av domänstyrelsens utlåtande, finns i viss mån redan utskottet.
nu möjlighet för jord- ocji lägenhetsinnehavare att genom vederbörande
jägmästare eller efter direkt ansökan hos domänstyrelsen från kronans eller
ecklesiastika skogar få under hand i smärre poster inköpa virke. Detta
gäller dock huvudsakligen skadad skog och vindfällen; och torde sådan
försäljning ej ske i så stor omfattning, att därmed fylles det behov motionären
avser. Utskottet instämmer i motionärens önskemål i vad det avser
att lätta byggnadstungan för mindre bemedlade lägenhetsägare och egnahemsbyggare
och skulle gärna se, att i detta syfte någon framkomlig väg
kunde beträdas. Emellertid har utskottet lika litet som motionären kunnat
framställa något förslag eller angiva några riktlinjer för ordnande av denna
sak. Utskottet finner det nämligen omöjligt att, med sönderbrytande av
nu gällande praxis »till den högstbjudande», kunna i större utsträckning
tillämpa ett försäljningssystem »under hand». Tänker man sig att en krpnans
skogspark utstämplades till försäljning och att flera egnahemsbyggare
anmälde sig som köpare, så skulle tydligen dem emellan uppstå en in bör
-
4 Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.
des konkurrens och resultatet skulle bliva detsamma som vid allmän auktion.
Icke heller kan det gärna ifrågasättas, att en egnahemsbyggare skulle få
rätt att när som helst köpa ett visst virkesbehov genom försäljning under
hand genom jägmästaren. Skogsavverkningen å kronans och därmed likställda
skogar utföres nämligen efter ett visst system, som ej allt för mycket
torde kunna frångås. Om t. ex. en skogslott, innehållande 300
kubikmeter, å ett boställe under året vore utstämplad, och en nybyggare
anmälde sig vilja köpa 200 kubikmeter — huru skulle då det övriga försäljas?
Skulle skogslotten ånyo uppräknas och delas eller skulle resten kvarstå
till ett annat år? Det torde för övrigt bli svårt att genom kontroll
förebygga, att även mera bemedlade köpare anmälde sig, samt förhindra
att inköpt virke avyttrades i spekulationssyfte.
Det »rätta sätt», varom motionären talar, och som skulle vara så
beskaffat, att å ena sidan staten icke gjorde någon nämnvärd förlust och å
andra sidan uppförandet av egna hem och bostadshus främjades, torde i
praktiken icke vara lätt att finna.
Utskottet håller dock före, att den rätt till köp under hand, som nu
kan medgivas, av vederbörande jägmästare och domänstyrelsen bör i största
möjliga mån tillämpas, där så ske kan utan förfång för den allmänna
avverkningsplanen, samt att vid utstämpling av skog denna bör ske i
flera särskilda mindre lotter på sådana orter, där mindre bemedlade byggnadsföretagare
kunna tänkas vilja vid auktion inköpa mindre lotter för
bygge adsändamål.
På grund av ovan anförda skäl anser sig utskottet icke kunna tillråda
en utredning i frågan, utan får utskottet hemställa,
att föreliggande motion, nr 289, icke må till någon
andra kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 12 mars 1920.
o
A utskottets vägnar:
OSCAE CAELSTEÖM.
Närvarande: herrar Carlström, Karlsson i Stockholm*, Sundling, Karlsson i Vätö,
Svensson i Långelanda, Johansson i Hässlås, Hansson i Rättvik, Bergström i Bäckland, Ericsson
i Malmö och Månsson i Backa.
•Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.
5
Bilaga.
Till Konungen.
Sedan Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott, till vilken remitterats
motionen nr 289 i samma kammare om skrivelse till Eders Kungl. Maj:t angående
ändring i visst avseende av hittills tillämpat förfarande vid försäljning
av virke från skogar under kronans förvaltning, hos vederbörande statsråd anhållit,
att domänstyrelsen måtte anmodas däröver avgiva utlåtande, har Eders
Kungl. Maj:t genom nådig remiss den 20 februari 1920 anbefallt styrelsen att
häröver skyndsamt avgiva utlåtande. Styrelsen får till åtlydnad härav, med remissaktens
återställande, i underdånighet anföra följande.
Motionären har med hänsyn till den rådande bostadsbristen även på landsbygden,
särskilt vid stations- och industrisamhällena, hållit före, att denna till avsevärd
del är beroende på de höga materialpriserna vid nybyggnad. Då såsom
byggnadsmaterial på landsbygden i allmänhet användes trä, vore av stor betydelse,
om vid uppförande därstädes av egna hem och bostadshus skog i mindre
lotter kunde säljas från de skogar, som stå under kronans förvaltning, direkt till
de byggande. Härigenom skulle virket bliva avsevärt billigare än om de byggande
måste, såsom nu vore fallet, inköpa erforderligt virke genom mellanhänder,
i allmänhet sågverksbolag. Då nämligen dessa senare numera inköpte så gott
som allt virke, som försåldes från kronans skogar inom mellersta och norra delarna
av landet, synnerligast på grund av att virket avyttrades i för stora partier,
kunde de bestämma vilka priser som helst på det förädlade virket. Priset på
byggnadsvirke i en skogrik trakt överstege av sådan orsak rätt ofta det å de
större utlastningsorterna gällande priset för exportträ.
Nu gällande bestämmelser i fråga om försäljning av skogsalster från kronoparker
m. fl. med dem i avseende på förvaltningen likställda skogar, även ecklesiastika
skogar, återfinnas förnämligast i 47 § av nådiga förordningen den 26
januari 1894 angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket. Häri
stadgas, att all försäljning av skogsalster från allmänna skogar, från vilka försäljningsmedel
ingå till statsverket eller under statens förvaltning ställd fond,
skall ske å offentlig auktion, där ej enligt andra bestämmelser i förevarande
nådiga förordning eller enligt gällande instruktion för skogsstaten försäljning i
annan ordning må äga rum.
I samma nådiga förordning är vidare bestämt enligt § 49, att det tillkommer
domänstyrelsen bestämma bland annat, huruvida i fråga om ringare virkesbelopp
eller då särskilda förhållanden eljest föreligga försäljning under band genom
jägmästares försorg bör äga rum samt ytterligare i § 50 att, där vid auktion
antagligt anbud ej erhållits, på Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
eller på domänstyrelsen, då anbudens prövning skett hos sistnämnda myndighet,
må bero att förordna om ny auktion eller om försäljning under hand.
I nådiga instruktionen för skogsstaten den 8 oktober 1918 är i 26 § förordnat,
att från nu ifrågavarande allmänna skogar virke, som vindfällts eller
genom eld eller eljest skadats eller som olovligen avverkats och tagits i beslag,
må — i händelse virkets värde ej står i skäligt förhållande till de kostnader,
som äro förenade med dess försäljning å auktion, eller i övrigt tiden icke med
-
6 lindra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.
giver sådan försäljning — genom jägmästaren säljas antingen efter infordrande
av skriftliga köpeanbud därå eller ock under hand till i orten gångbart pris,
samt vidare i samma paragraf att virke till mindre belopp äger jägmästare sälja
under hand till ortens pris.
I enlighet med sålunda gällande bestämmelser bar virke från allmänna
skogar under domänstyrelsens förvaltning sålts visserligen till ojämförligt största
delen antingen å offentlig auktion, i regeln genom vederbörande länsstyrelses
försorg, eller ock på så sätt, att å virket genom allmän kungörelse infordrats
skriftliga anbud, men ock till avsevärda mängder direkt under hand.
I Norrland och övriga skogrikare delar av landet har det virke, som utbjudits
å auktion, i allmänhet sålts till sågverksbolag eller andra, som driva
trävarurörelse, f Likaså äro dessa de förnämsta köparna av de virkesposter, som
ej kunnat försäljas å auktion, och som sedermera säljas efter infordrande av
skriftliga anbud därå. Då det visat sig vara för det allmänna ojämförligt fördelaktigast,
att huvudmassan av försäljningsvirket utbjudes i jämförelsevis stora
poster, begränsas spekulanterna på sådant virke nämligen till de mera bärkraftiga.
Aven hemmansägare, lägenhetsinnehavare m. fl. uppträda dock såsom
spekulanter och inköpa ej sällan, synnerligast å vissa orter, rätt avsevärt antal
av sålunda utbjudna virkesposter, särskilt från spridda mindre skogar, där posterna
ej kunna bliva så stora, även om flera års avkastningsbelopp sammanföras och
utbjudas tillhopa i en post.
Beträffande virkesförsäljning genom vederbörande jägmästare bedrives den
i regeln så, att sedan jägmästaren låtit under sommaren och hösten utsyna och
i smärre poster fördela vindfälld, avtorkad eller eljest skadad skog å skilda
skogar, dessa virkesposter, ofta utgörande ett stort antal inom varje revir, utbjudas
till försäljning genom infordrande därå^av skriftliga köpeanbud. Dessa
poster, i allmännet av jämförelsevis mindre värde, inköpas då i regeln av i
orten bosatta personer och avverkas antingen till flottled, där virket säljes till
trävarubolag, eller ock till eget eller annans husbehov inom orten.
På ansökan från sådana enskilda personer inom orterna, som icke själva
äga skog, utsj nar och försäljer jämväl jägmästaren direkt under hand smärre
virkesposter för sökandenas husbehov.
Ej sällan inkommer även direkt till domänetyrelsen ansökan om köp av
virke till diverse byggnadsändamål, såsom från kommuner till byggande av
skolor, vägstyrelser för väg- och brobyggnader samt gårds- och lägenhetsinnehavare
m. fl. för uppförande av bostads- eller ekonomibyggnader å respektive
lägenheter, vilka ansökningar, där försäljning utan hinder från skogsskötselns
synpunkt kan ske och sökanden; själv icke äger skog, pläga bifallas, så framt
icke framställningarna avse alltför stora virkesbelopp.
Där således en kronans eller annan allmän skog under domänstyrelsens
förvaltning är belägen i närheten av den ort, där behov å byggnadsvirke är
rådande, kan enligt styrelsens mening detta behov i större eller mindre grad,
beroende på skogens omfattning och beskaffenhet, tillgodoses med iakttagande
av nu gällande bestämmelser. Inom de orter av nedre Norrland och mellersta
Sverige, där byggnadsvirkesbehovet är störst, såsom vid stations- och industrisamhällen,
finnas emellertid i regeln antingen alls ingå sådana skogar, varom
nu är frågan, eller ook äro de av den jämförelsevis obetydliga omfattning, att
Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6. 7
deras avkastning långt ifrån kan förslå till att ens i mycket blygsam utsträck
fylla
befintligt behov av byggnadsvirke, även om hela avkastningen
användes härtill.
Styrelsen får ock erinra att vid byggande av mindre bostadshus numera
för besparande av virke i allt större omfattning användes sågat virke även till
byggnadernas väggar. Aven om en lägenhetsinnehavare från kronans eller
annans skog kan inköpa virke på rot eller rundtimmer, måste han således forsla
detta virke till allra största delen till närmaste såg och där förädla detsamma.
Då sågen kan ligga avsevärt långt från skogen, varifrån virket hämtats, samt
avverknings- och förädlingskostnader äro betydligt högt uppdrivna, torde det
mången gång visa sig vara fördelaktigare att från sågen direkt inköpa förädlat
virke än att inköpa oförädlat virke från annat håll, framforsla detta till sägen,
där försäga det och sedermera frakta detsamma till byggnadsplatsen.
När virke säljes under hand antingen genom domänstyrelsen eller genom
jägmästaren direkt, har givetvis priset därå beräknats motsvara det, som å liknande
slag erhållits vid försäljning genom offentligt utbud.
Det uttalande, som i motionen gjorts därom, att »för närvarande massor
av virke, lämpligt till byggnadsändamål, å våra kronoskogar nedhuggas till ved,
som genom ett bättre förfaringssätt skulle komma till bättre nytta», torde hava
tillkommit av bristande insikt om verkliga förhållandena. Med frånseende av
det förhållande, att, för täckande av landets vedbehov från kronans skogar under
viss del av år 1917, avverkades i mindre omfattning även timmer av lägre
kvalité, torde virke, som är dugligt till byggnadstimmer, numera icke från kronans
skogar upphuggas till ved. På ecklesiastika skogar har dock i enstaka fall
till timmer duglig skog måst tillgripas för fyllande av vederbörande boställshavares
behov av brännved, enär boställshavaren ägt laglig rätt erhålla sitt
bränslebehov fyllt från skogen och i förevarande fall skogsavkastningen ej kunnat
uttagas av annat än mogen, till timmer duglig skog. Ofta har dock, när nämnda
förhållanden varit rådande, boställshavaren, efter inköp av vedvirke från annat
håll, erhållit gottgörelse härför av skogsförsäljningsmedel för från bostället sålt
timmervirke.
Under hänvisning till vad styrelsen här förut anfört rörande gällande bestämmelser
om försäljning av virke från kronans och andra allmänna skogar, från
vilka försäljningsmedel ingå till domänfonden eller under statens förvaltning
ställd fond, samt rörande den praxis, som beträffande sådan virkesförsäljning i
allmänhet utbildat sig, får styrelsen i underdånighet framhålla, att enligt styrelsens
förmenande särskilda föreskrifter i det uti förberörda motion angivna syfte
icke äro erforderliga.
I detta ärendes slutliga handläggning i styrelsen hava deltagit byråcheferna
Hermelin, föredragande, och Cassel.
Stockholm den 2 mars 1920.
Underdånigst:
KARL FREDENBERG.
Martin Rasch.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.