Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t angående förslag till lag om pantlånerörelse.

1920-03-19 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 4TU 1920:7, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående förslag till lag om pantlånerörelse.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra Icammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

1

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 19 mars 1920 kl. 3 e. m.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 7,

i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående förslag till lag om pantlånerörelse.

I en inom andra kammaren väckt och till dess fjärde tillfälliga ut- Motionox.

skott hänvisad motion, nr 295, har herr Hage hemställt, »att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

måtte låta utarbeta och för riksdagen framlägga sådant förslag till lag angående

pantlånerörelsens ordnande i vårt land, att denna rörelse må uteslutande

handhavas av kommunerna själva och icke som näringsfång få

bedrivas av enskilda personer eller bolag».

I fråga om motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Nu gällande förordning angående idkande av pantlånerörelse är av Historik.

den 28 maj 1918. Dessförinnan reglerades denna verksamhet genom

kungl. kungörelsen av den 7 november 1884. Förordningen av 1918 tillkom

närmast i syfte att undanröja vissa uppenbara missförhållanden,

särskilt att hindra pantlånare att driva affärer med minderåriga och med

berusade personer. Yarken kungörelsen av 1884 eller det Kungl. Maj:ts

förslag, som ligger till grund för nu gällande förordning, avsåg dock sådan

pantlåneanstalt, som i vederbörlig ordning inrättats av kommun. Polismästaren

och magistraten i Uppsala, som jämte andra yttrat sig i ärendet,

hade emellertid framhållit önskvärdheten av att en blivande lagstiftning

finge tillämpas jämväl på av kommun inrättad pantlåneanstalt. Lagutskottet,

som behandlade frågan, fann vägande skäl tala för en dylik utsträckning

av lagens tillämpning, och detta blev även riksdagens beslut.

Herr Hages motion vid innevarande års riksdag är väsentligen lika

lydande med eu av herr J. Hellgren år 1908 i andra kammaren väckt

Bihang till riksdagens protokoll. 13 samt. 4 avd. 5 käft. (Nr 7.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

Utskottet.

motion. Denna motion avstyrktes av lagutskottet med den motivering,

att det bör ankomma på vederbörande kommun att själv avgöra, huruvida

den finner lämpligt att inrätta kommunal pantlånerörelse. Erfarenheten

hade också visat, att där kommunala pantlånekontor inrättats, hade konkurrensen

med de enskilda haft till följd, att de lånesökande erhållit fördelaktigare

villkor. Herr Hellgrens motion bifölls i andra kammaren men

avslogs i den första.

Yad vidkommer herr Hages förevarande motion kan utskottet för sin

del helt instämma med motionären i fråga om de vådor, som äro förenade

med pantlånerörelsen, sådan denna nu mångenstädes bedrives. Den sociala

skadegörelse, denna verksamhet i sin nuvarande form förorsakar, är av så

betänklig art, att ett ingripande från riksdagens sida synes vara väl

motiverat.

Om utskottet sålunda är ense med motionären härutinnan, kan utskottet

dock icke dela motionärens mening, att denna fråga skulle kunna

lösas genom att förbjuda all enskild pantlånerörelse. Enligt utskottets

mening torde de vådor, som följa med det nuvarande sättet att sköta pantlånerörelse,

icke kunna undvikas därigenom, att denna verksamhet helt

överföres till kommunen. Erfarenheten har nämligen givit vid handen,

att även av kommun handhavd pantlånerörelse kan missbrukas. Också

fann sig ju 1918 års riksdag föranlåten att besluta, att den i förordningen

stipulerade begränsningen för idkande av pantlånerörelse jämväl skulle

gälla kommunala anstalter.

Ett mera tillfredsställande ordnande av pantlånerörelsen kan enligt

utskottets mening endast ske genom att i lag föreskriva en ännu strängare

begränsning av denna lånerörelse. Härvid bör hänsyn tagas icke blott

till behovet av dylika anstalter och till innehavarens lämplighet, utan jämväl

till frågan, i vilken omfattning en lånerörelse av denna art må ur

sociala och hygieniska synpunkter tillåtas, ävensom vilken räntepolitik som

vid belåningen bör tillämpas. Genom en på detta sätt åstadkommen

begränsning av rörelsen torde man även kunna nå det mål, motionären

åsyftar, utan att behöva beträda den vägen att förbjuda enskild pantlåneverksamhet.

Med den begränsning motionären givit sitt yrkande saknar utskottet

möjlighet att för kammaren framlägga förslag i överensstämmelse med ovan

angivna ståndpunkt, och då utskottet på anförda skäl icke kunnat ansluta

sig till motionärens yrkande, får utskottet alltså hemställa,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7. 3

att föreliggande motion, nr 295, icke må till

någon andra kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 19 mars 1920.

A utskottets vägnar:

OSCAR CARLSTRÖM.

Närvarande: herrar Carlström, Karlsson i Stockholm, Sundling, Karlsson i Vätö, Svensson

i Långelanda, Johansson i Hässlås, Hansson i Rättvik*, Bergström i Bäckland, Ericsson i Malmö

och Månsson i Backa.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Hansson i Rättvik, som yrkat bifall till motionen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.