Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om upphävande av de personliga avgifterna till stat, landsting och kommun.

1920-02-24 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 5TU 1920:1, Skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om upphävande av de personliga avgifterna till stat, landsting och kommun.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra hammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1.

1

Nr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 24 februari 1920 kl. 4 e. m.

Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande nr 1, i anledning

av herr Hages motion, nr 291, om skrivelse till Kungl.

Maj:t i fråga om upphävande av de personliga avgifterna

till stat, landsting och kommun.

Uti en inom andra kammaren avgiven, till dess femte tillfälliga utskott Motionen.

hänvisad motion, nr 29], har herr Hage hemställt, att riksdagen måtte i

skrivelse till Kung]. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa

en utredning, huruvida och under vilka förhållanden de personliga avgifterna

till stat, landsting och kommun — mantalspengar, den personliga sjukvårdsavgiften

och den personliga folkskoleavgiften — måtte kunna upphävas, samt

för riksdagen framlägga de förslag, vartill denna utredning kan föranleda.

Beträffande motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa till

motionen.

Som motionären erinrat om, förelåg vid 19.12 års riksdag en motion av Frågans btsamme

motionär och med i huvudsak samma yrkande som den nu förevarande hai£i2%nd

motionens. Andra kammarens femte tillfälliga utskott, till vilket motionen riksdag.

hänvisades för behandling, hemställde då, att andra kammaren ville för sin

del besluta, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det

täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning, huruvida och under vilka förhållanden

de personliga avgifterna — mantalspenningarna, den personliga sjuk

värdsavgiften och den personliga folkskoleavgiften — må kunna upphävas,

samt för riksdagen framlägga de förslag till ändringar i vederbörliga författningar,

som denna utredning kunde föranleda. Denna hemställan blev också

av andra kammaren bifallen. Första kammaren beslöt emellertid på förslag

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 18 sand. 5 avd. 1 höft. (Nr 1).

s. 2 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens

utskott

1912.

2 Andra kammarenn femte tillfälliga utskott* utlåtande Nr 1.

av sitt första tillfälliga utskott att icke biträda det sålunda av andra kammaren

fattade beslutet.

Andra kammarens femte tillfälliga utskott erinrade i sitt utlåtande först

om att, sedan den personliga avgiften till prästerskapet successivt upphört på

grund av 1910 års prästlönereglering, återstå i vårt land endast trenne personliga

skatter, en till staten, mantalspengarna, en till landstinget, sjukvårdsavgiften,

och en till kommunen, folkskoleavgiften (fakultativ). Mantalspenningar

erläggas enligt kungl. förordningen den 24 april 1863, ändrad genom

kung! kungörelsen (ten 25 maj 1894, av alla personer över 18 år med 40 öre

för man och 20 öre för kvinna, dock med befrielse för vissa kategorier av innevånare.

Sjukvårdsavgiften utgår enligt kungl. kungörelsen den 26 augusti 1873

och den 1 juni 1883 till landsting och till städer, som ej deltaga i landsting,

med högst 50 öre för varje skattskyldig man och 25 öre för varje skattskyldig

kvinna. Slutligen är genom 1907 års folkskolestadga skoldistrikt

medgivet att som bidrag till kostnaden för skolväsendet av var och en, som

erlägger mantalspengar, uttaga en avgift av högst 50 öre för man och 25

öre för kvinna.

Utskottet erinrade vidare om de många försök, som under 1800-talets

senare årtionden gjorts att avskaffa eller åtminstone inskränka användningen

av den personliga beskattningsforraen, vilka försök delvis lyckats såtillvida

att den personliga skyddsavgiften och fattigvårdsavgiften borttagits och den

personliga avgiften till prästerskapet genom 1910 ars riksdags beslut successivt

upphört.

Efter att hava citerat dels ett uttalande av den 1879 tillsatta skatteregleringskommittén

och dels ett yttrande av chefen för ecklesiastikdepartementet

till statsrådsprotokollet rörande kung!, propositionen till 1908 års riksdag

med förslag till lag om prästerskapets avlöning, i vilka uttalanden de

personliga avgifterna utdömdes såsom orättvisa och olämpliga i vår tid, yttrade

utskottet följande:

»Utskottet delar till fullo den uppfattning om det olämpliga i de personliga

skatterna, som kommit till uttryck i här ovan citerade anföranden.

Och ännu tydligare bör en sådan uppfattning göra sig gällande^ nu, sedan

den progressiva skaf teprincipen införts på statsbeskattningens område. Tiden

torde därför vara inne att taga steget fullt ut och avskaffa även de rester

av personliga skatter, som ännu finnas kvar som ett rudiment från en förfluten

tid. .o

Visserligen utgöra de nuvarande personliga skatterna små belopp, som

ej alltid kunna sägas tynga de betalande. Frågan har emellertid även en

skatteteknisk sida. För eu reform i motionens riktning tala ej minst prak
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra kammaren* femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1. 3

fiska hänsyn. Därigenom skulle man undvika en del besvär med och kostnader

för skattesedlars utskrivning, bokföring, avskrivningar och handräckning

för indrivning, vilket allt i förhållande till de jämförelsevis obetydliga skattebelopp,

som inflyta, torde vara eu alltför omständlig procedur.

Enligt vad utskottet inhämtat kommer den nu arbetande kommittén för

omläggning av den kommunala beskattningen icke att utan särskilt uppdrag

syssla med frågan om de personliga avgifterna. Lämpligt synes därför vara,

att nämnda kommitté i sitt uppdrag även får inryckt att överväga, huruvida

och under vilka förhallanden själva den princip, som ligger till grund för de

personella skatterna, kan anses böra helt och hållet avlösas av mera moderna

beskattningsprinciper. Någon större ekonomisk omfattning kan en sådan förändring

icke anses medföra. Mantalspengarna ha under senare år i statsbudgeten

upptagits till ett belopp av 825,000 kronor. Enligt uppgift av til.

d:r Edv. Söderberg i den av honom nyligen verkställda utredningen av kommunernas

ekonomiska ställning belöpte sig samtliga till landsting och städer,

som icke deltaga i landsting, ingående sjukvårdsavgifter år 1907 till 905,800

kronor. Någon uppgift å tolkskoleavgifternas samlade belopp har utskottet

icke sett sig i stånd anskaffa, men icke heller detta belopp lär vara särdeles

stort i förhållande till kommunernas finanser i allmänhet.?)

Första kammarens första tillfälliga utskott medgav, »att de personliga

avgifterna fordom haft väsentligt större berättigande än nu» och att »dessa

avgifters betydelse för statsregleringen såväl som för landstings och kommuners

budget blivit allt mindre», men anförde senare följande:

»Då utskottet likväl ej ansett sig böra biträda motionärens och andra

kammarens mening i fråga om avgiftens borttagande, har detta skett på helt

andra grunder. Det har nämligen synts utskottet, som om den skatteform,

som benämnes mantalspenningar, vore ett uttryck för de skyldigheter gentemot

samhället, som varje medborgare har att fylla, och det är enligt utskottets

mening knappast önskvärt att för eu ej ringa del av vårt folk helt

och hållet avlägsna något, som kan innebära eu påminnelse om dessa skyldigheter.

Särskilt borde man, synes det, söka undvika detta, sedan rättigheten

att utöva politisk rösträtt utsträckts sä långt, att — utom de allmänna

villkoren, såsom god Lejd och dylikt — ett ordentligt fullgörande av nu

ifrågavarande skaf teskyldighet för många utgör det enda villkoret härför.

Denna förutsättning för utövande av rösträtt torde ej heller sakna eu viss

uppfostrande betydelse, då däri ligger eu maning till ordentlighet vid fullgörandet

av åliggande förpliktelser i allmänhet.

Erläggandet av mantalspenningar utgör ytterligare för ett ej obetydligt

antal medborgare deri enda skyldigheten att lämna något direkt skattebidrag.

Första kärn

mareng utskott

1912.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Utskottet.

Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr /,

Grenom denna avgifts borttagande skulle sådana personer, som ej äro skattepliktiga

till kommun, bliva fullständigt fria från varje direkt skatt. En

sådan utveckling synes utskottet ej vara eftersträvansvärd.

Då enligt utskottets mening så vägande skäl för denna avgifts bibehållande

förefinnas, anser sig utskottet blott i förbigående behöva framhålla

den upprepade gånger förr påpekade omständigheten, att avgiftens ringa storlek

ej rättvisligen kan anses kräva dess borttagande; motionären själv medgiver,

att beloppen äro synnerligen låga, vartill kommer, att befrielse från

avgifts erläggande alltid meddelas, då verklig betalningsoförmaga är för

handen.»

Beträffande sjuk vårdsa vgiften och folkskoleavgiften anförde utskottet,

»att dessa avgifter äro skatter, vilkas upptagande är beroende på beslut av

respektive landsting och kommun, vilka således även kunna latta beslut om

deras borttagande. Folkskoleavgiften har också redan inom åtskilliga kommuner

upphört att utgå,» Utskottet gjorde vidare gentemot andra kammarutskottet

gällande, att de då arbetande sakkunniga för omläggning av den

kommunala beskattningen helt visst komme att till behandling upptaga frågan

om de personliga skatterna, i vad rörde avgifter av kommunal natur.

De skål, som vid 1912 års riksdag anfördes för avskaffande av de i vårt

land ännu kvarstående personliga avgifterna, synas utskottet hava under de

gångna åren vunnit i styrka. Visserligen äro dessa avgifter så obetydliga,

att det endast i undantagsfall torde kännas betungande för den skattskyldige

att erlägga dem. Men å andra sidan hava deras betydelse för statens,

landstingens och kommunernas ekonomi, som redan förut var föga avsevärd,

blivit ännu mindre på grund av penningvärdets fall. Däremot hava kostnaderna

för deras debitering, uppbörd och indrivning stegrats, så att det

forde kunna ifrågasättas, om icke dessa kostnader numera uppgå till eller

rent av överskrida det inflytande skattebeloppet.

Särskilt ur denna synpunkt synes det utskottet olämpligt att längre

bibehålla ifrågavarande skatter.

Ett borttagande av mantalspenningarna och sjuk vårdsa vgifter till landstingen

skulle också bereda häradsskrivarna någon lättnad i deras arbetsbörda,

som bl. a. på grund av de senare årens sociallagstiftning ökats i en högst

avsevärd grad.

Å andra sidan hava de skäl, som av första kammarens första tillfälliga

utskott anfördes år 1912 för bibehållande särskilt av mantalspenningarna,

förlorat i betydelse, sedan genom de senaste stora rösti''ättsreformerna fullgjord

skattebetalning kommer att bortfalla såsom villkor för rättighet att utöva

politisk rösträtt och ej längre i samma grad som förut utgör villkor för

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1. 5

kommunal rösträtt. Yad samma utskott anförde om mantalspengarna såsom

ett uttryck för de skyldigheter gentemot samhället, som varje medborgare

har att fylla, torde icke böra tillmätas alltför stor betydelse, i betraktande

av dels de stora kostnaderna för skattens uttagande i förhållande till det inflytande

skattebeloppet, dels det förhållandet att under de senaste åren antalet.

av dem, som i skatt endast hava att erlägga mantalspengar, torde hava avsevärt

minskats genom de på grund av penningvärdets fall stegrade arbetslönerna.

Under åberopande av vad som sålunda anförts och då. enligt vad utskottet

erfarit, nu föreliggande, av tillkallade sakkunniga utarbetade förslag

till omläggning av kommunalbeskattningen ej berör den kommunala

folkskoleavgiften — såsom också av andra kammarens femte tillfälliga utskott

1912 förmodades skulle bliva fallet — får utskottet hemställa,

att andra kammaren för sin del ville besluta, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t täcktes låta verkställa utredning, huruvida och under

vilka förhållanden de personliga avgifterna till stat, landsting

och kommun — mantalspengar, den personliga sjukvårdsavgiften

och den personliga folkskoleavgiften — måtte

kunna upphävas, samt för riksdagen framlägga de förslag,

vartill denna utredning kan föranleda.

Stockholm den 24 februari 1920.

På utskottets vägnar.

IVAR SWARTLING.

Närvarande: herrar Sivartliny, Ljungberg*, Molin i Aspa, Sjöström, Hedlund,

Holmner, Alvin, Gustafsson i Vimmerby, Smedberg och Lidström.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 13 samt. 5 avd. 1 käft. (Nr 1). 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stockholm, Bokförlags-A.-B. Tidens tryckeri 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.