Skrivelse till Kungl. Maj:t angående ändring i gällande bestämmelser för inbetalning och redovisning av statsanställdas pensionsavgifter.
1920-05-11 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 5TU 1920:13, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående ändring i gällande bestämmelser för inbetalning och redovisning av statsanställdas pensionsavgifter.
Dokumentets text
Andra hammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Kr 13.
1
Nr 13.
Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1920 kl. 3 e. m.
Andra hammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande, nr 13, i
anledning av en utav herr Hage avgiven motion, nr 214,
om skrivelse till Kungl. Maj:t angående ändring i gällande
bestämmelser för inbetalning och redovisning av statsanställdas
pensionsavgifter.
I ovanberörda inom andra kammaren väckta, till dess femte tillfälliga Motionen.
utskott hänvisade motion har motionären yrkat, att riksdagen måtte i skrivelse-till
Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t från i motionen berörda
utgångspunkter måtte låta verkställa en utredning, huruvida och på vilket
sätt en ändring borde komma till stånd med avseende på de bestämmelser,
som gälla rörande inbetalning och redovisning av de statsanställdas avgifter
till pensionskassorna vid statens verk.
Beträffande motiveringen till det gjorda yrkandet får utskottet hänvisa
till motionen.
I anledning av motionen har utskottet infordrat yttranden från kungl. Yttranden,
statskontoret, kungl. järnvägsstyrelsen, direktionen över telegrafverkets pension
sanstalter, styrelsen över civilstatens änke- och pupillkassa samt direktionen
över arméns pensionskassa.
I det av kungl. statskontoret avgivna yttrandet anföres bl. a. följande:
”Sedan Kungl. Maj :t på grundvalen av ett utav särskilda kommitterade avgivet
förslag till pensionslag för civilstaten låtit utarbeta och för riksdagen i proposition
av den 24 februari 1899 framlägga förslag till lag angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension av staten, vilket förslag liksom kommitterades utgick
från den förutsättning att de civila tjänstinnehavare, vilkas pensionsförhållanden
skulle genom lagen regleras, borde bibehållas vid förmånen av frihet från
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 13 samt. ö avd. 11 Käft. (Nr 13.) 1
2 Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
avgifter för egen pensionering, blev emellertid detta förslag avslaget av riksdagen,
som därvid i skrivelse den 10 maj 1899 med erinran, hurusom riksdagen vid upprepade
tillfällen uttalat den mening att skyldighet skulle åläggas tjänstinnehavarna
att själva lämna bidrag till bestridande av de med deras pensionering förenade
kostnaderna, vidare yttrade att, då denna grundsats icke blivit följd vid uppgörandet
av det framlagda lagförslaget, riksdagen funnit frågan om det civila pensionsväsendets
omreglering böra till slutligt avgörande anstå under den tid, som erfordrades
för verkställandet av en utredning i fråga om storleken av de avgifter,
som skulle kunna tjänstinnehavarna för egen pensionering åläggas.
Efter det utredning i berörda avseende verkställts av en ny kommitté, blev
ett i proposition av den 12 januari 1907 framlagt förslag till lag angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension i huvudsakliga delar godkänt av riksdagen; och
utfärdades den nya lagen den 11 oktober 1907 att gälla från och med den 1 januari
1908. Enligt stadgande i 10 § av nämnda lag skall tjänstinnehavare såsom bidrag
till kostnaden för beredande av pension erlägga pensionsavgift till årligt belopp
motsvarande vissa procent å det för honom gällande pensionsunderlag; och
enligt 11 § skola dessa avgifter ingå''till cn särskild fond för pensionering av civila
tjänstinnehavare, från vilken fond en del av pensioneringskostnaden skall bestridas,
under det att den övriga delen utgår av statens medel. I en samtidigt med pensionslagen
utfärdad kungörelse med föreskrifter om verkställighet av samma lag
stadgas bland annat, att för uppbörd och redovisning av pensionsavgift, som utgår
enligt nämnda lag, svarar i egenskap av redogörare den, som ombesörjer utbetalning
av tjänstinnehavaren tillkommande lönemedel; att redogörare skall föra liggare
över tjänstinnehavarna och däri vid varje kalenderårs slut anteckna i vad mån
pensionsavgift blivit av varje tjänstinnehavare erlagd; att uppbörden av pensionsavgift
skall i allmänhet verkställas medelst avdrag å varje till utbetalning förfallet
lönebelopp av så stor del av pensionsavgiften, som belöper å den tid, för vilken
lönen utbetalas; samt att influtna pensionsavgifter skola redovisas månads- eller
kvartalsvis i redogörelse avfattad enligt vid kungörelsen fogat formulär.
I huvudsaklig överensstämmelse med vad som sålunda gäller i fråga om uppbörd
och redovisning av pensionsavgifter för tjänstinnehavare, vilkas pensionsförhållanden
reglerats genom den civila pensionslagen, hava föreskrifter meddelats
jämväl i fråga om uppbörd och redovisning av pensionsavgifter för övriga befattningshavare
i statens tjänst, för vilka pensionering ordnats, exempelvis för ordinarie
tjänstemän vid statens järnvägar enligt lag den 4 juli 1910 samt för beställningshavare
vid armén och marinen enligt de särskilda för dem fastställda pensioneringsgrunderna
samt reglementet för arméns respektive marinens pensionskassa.
I sammanhang härmed torde jämväl böra erinras därom, att ungefär enahanda
bestämmelser gälla även i fråga om uppbörd och redovisning av de avgifter, som
av befattningshavare i statens tjänst skola erläggas till de kassor, som upprättats för
pensionering av änkor och barn efter dylika befattningshavare.”
I fortsättningen av sitt yttrande erinrar statskontoret dels om det betänkande,
som avgivits av sakkunniga för utredning och förslag rörande det
statsunderstödda pensionsväsendets centralisering, varom vidare redogöres här
3
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
nedan, dels om de förenklingar i redovisningen av pensionsavgifter, som genomförts
beträffande statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.
Därefter anför statskontoret:
”Vad sålunda förekommit, giver vid handen dels att riksdagen intagit den
ståndpunkt, att tjänstinnehavaren bör själv genom bidrag medverka till sin pensionering
och att detta bör komma till uttryck genom erläggande av avgifter, som
fonderas, dels ock att den uppfattning dock synes börja tränga igenom, att ett sådant
förfaringssätt i själva verket är en onödig och dyrbar omgång samt att uppmärksamheten
därför redan är fäst på önskvärdheten av förenkling i möjligaste
mån av bestämmelserna om bidrag av statens tjänstinnehavare till deras egen och
efterlämnade familjers pensionering. Då denna fråga på det närmaste sammanhänger
med utformningen av nya lönestater för statens verk och myndigheter samt
förberedelser i detta avseende nu lära vara påbörjade inom 1902 års löneregleringskommitté,
vill det förefalla kungl. statskontoret, som om — under förutsättning
att riksdagen numera intager en förändrad ståndpunkt till frågan om tjänstemännens
avgifter för egen pensionering — tidpunkten nu skulle vara inne att
giva uttryck för en sålunda ändrad uppfattning.”
Kung1. Järnvägsstyrelsen åberopar yttrande av direktionen för statens
järnvägars änke- och pupillkassa samt uttalar, att enligt styrelsens förmenande
den i motionen ifrågasatta anordningen synes innebära en halvmesyr,
enär i allt fall redovisning och granskning av avgifter måste äga rum dels
till statens järnvägar beträffande tjänstepensioneringen och dels till statens
järnvägars änke- och pupillkassa i fråga om avgifterna till denna kassa.
Styrelsen anför vidare:
”Vidkommande den praktiska innebörden av förslaget kan det ju icke nekas,
att en lättnad vinnes vid avlöningslistornas upprättande genom pensionsavgifternas
avförande från listorna, men då arbetet med listornas upprättande är fördelat
å ett mycket stort antal tjänsteställen, kan det knappast förväntas, att förenklingen
skall medföra någon personalindragning å de tjänsteställen, där listorna upprättas.
Däremot kan med visshet förutses, att eu centralisering av avgifternas redovisning
kommer att medföra en rätt avsevärd personalökning.
Under åberopande av det ovan sagda håller Kungl. styrelsen för sin del före,
att den i motionen avsedda utredningen lämpligen bör anstå samt företagas i samband
med den ytterligare behandling av ovannämnda fråga om det statsunderstödda
pensionsväsendets centralisering, som lärer komma att ägnas denna fråga.”
Kungl. Telegrafstyrelsen, som besvarat den till direktionen över telegrafverkets
pensionsanstalter överlämnade remissen, anför bl. a. följande:
”1 det av kommunikationsverkens lönekommitté den 29 januari 1920 avgivna
betänkande med förslag till lag angående tjänstepension för ordinarie tjänstemän
vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk hava
framlagts åtskilliga förslag, som innebära vissa förenklingar i motionens syfte. Sty
-
4
Andra hammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
relsen får sålunda erinra, att kommittén föreslagit, att telegrafverkets pensionsinrättning
skulle upphöra och för pensionering av telegrafverkets ordinarie tjänstemän
bildas en telegrafverkets pensionsfond, som skulle stå under styrelsens förvaltning
och vars tillgångar skulle få disponeras av styrelsen såsom kassaförlag, i den
mån de icke erfordrades för löpande utgifter. Delägarnas pensionsavgifter, som
i likhet med vad nu är fallet, skulle uppbäras av telegrafverket, skulle alltså ej
behöva redovisas till något särskilt för ändamålet inrättat förvaltningsorgan. I avsikt
att ernå lätt tillämpliga grunder för pensionsavgifternas bestämmande och erläggande
har kommittén föreslagit, att avgifterna skulle, i stället för att beräknas
individuellt för varje tjänsteman efter försäkringstekniska grunder, bestämmas till
enhetligt belopp för varje särskild lönegrad ävensom att de skulle utgå med utjämnade
belopp.
I händelse av statsmakternas bifall till kommitténs förenämnda lagförslag, kan
systemet för pensionsavgifternas erläggande och redovisande väsentligt förenklas,
och telegrafstyrelsen kommer givetvis att redan från början omlägga arbetet därmed
efter enklast möjliga linjer. Styrelsen har sålunda, i likhet med motionären,
tänkt sig, bland annat, att i avlöningslistorna skulle för varje befattningshavare
endast upptagas nettoavlöningsbeloppet samt att vid varje års utgång skulle i verkets
huvudbokslut verkställas överföring till telegrafverkets pensionsfond av summan
utav de pensionsavgifter, som enligt centralt förda anteckningar böra tillkomma
fonden för det tilländagångna året.
Beträffande telegrafverkets änke- och pupillkassa ämnar styrelsen, så snart
förenämnda lagförslag blivit antaget, vidtaga åtgärd till förenkling av grunderna
såväl för avgifternas till kassan bestämmande och erläggande som ock för deras
redovisning i syfte att uppnå enahanda system för dessa avgifters redovisande till
berörda kassa, som ovan nämnts beträffande tjänstemännens avgifter för den egna
pensioneringen. ’ ’
Styrelsen för civilstatens änke- och pupillkassa framhåller, att avgifterna
till kassan utgöras dels av ordinarie årsavgifter, dels av befordringsavgifter
samt att det vid bibehållandet av ett dylikt avgiftssystem, där sålunda för
samma tjänst avgifterna äro olika, beroende på tjänsteinnehavarens''tillträdesålder,
synes det icke lämpligen låta sig göra att, såsom motionären föreslagit,
fastställa en brutto- och en nettoavlöning. För realiserande av motionärens
förslag torde det vara erforderligt att avgifterna endast utgå såsom för
varje särskild tjänst bestämda årsavgifter. Styrelsen framhåller, att en sådan
anordning knappast låter sig göra med mindre familjepensioneringen övertages
av staten.
Enligt yttrande av direktionen över arméns pensionskassa utgöras avgiftstyperna
till nämnda kassa av årsavgifter, retroaktiva avgifter, befordringsavgifter,
övergångsavgifter och flerestegsavgitter. Den av motionären föreslagna
förändringen beträffande upptagande av avgifter syntes nog vara enkel
och praktisk men för arméns vidkommande med de olika slag av avgifter,
som för närvarande förefunnes, mycket svår att genomföra. Slutligen erinrar
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13. 5
direktionen om den föreliggande utredningen för det statsunderstödda pensionsväsendets
centralisering.
I åtskilliga av ovanberörda yttranden har erinrats om de förberedande
åtgärder, som vidtagits för det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering.
I sådant avseende förekommer, att Kungl. Maj:t den 21 februari 1913
besluta tillkalla sakkunniga för spörsmålets utredning, vilka inkommit med
utredning och förslag dels den 15 januari 1916 och dels den 3 november
1917. I sina yttranden framhålla de sakkunniga, att statens pensionsväsende
icke vore rationellt ordnat. De av tjänstemännen erlagda pensionsavgifterna,
vilka egentligen erlades av staten genom motsvarande tillägg till tjänstemännens
löner, täckte endast omkring en tredjedel av kostnaderna för pensioneringen.
För den återstående kostnaden borde avsättning av medel ske enligt
försäkringstekniska grunder. All av staten understödd pensionering av såväl
tjänstemännen själva som av deras efterlevande borde sammanföras till en
»Statens anstalt för tjänstemannapensioneringen». De sakkunniga föreslå vidare,
att pensionsavgifterna för statstjänarne skulle bestämmas i lönestaten i stället
för såsom nu i vederbörande pensionslag eller pensionsreglemente. I lönestaten
borde för den skull angivas icke blott den för tjänsten bestämda bruttolönen
utan även nettolönen (bruttolönen minskad med pensionsavgiften), vilken
skulle utbetalas till tjänsteinnehavaren. Till stöd för detta förslag anföra de
sakkunniga bl. a., att, då lönestaten komme att angiva den nettolön, som
skulle utbetalas till tjänsteinnehavaren, skulle allt det arbete bortfalla, som
nu vållades därav, att för var gång, som lönemedel skulle utanordnas, pensionsavgifterna
måste uträknas och kontrolleras samt inlevereras till vederbörande
pensionsfond eller pensionskassa. Denna arbetsbesparing hade väsentlig
betydelse för den minskning av förvaltningskostnaderna, som den föreslagna
centraliseringen beräknades medföra. Den föreslagna centralanstalten
skulle genom direkta statsanslag tillföras de medel, som efter vissa grunder
beräknades vara behövliga.
Över det av de sakkunniga avgivna förslaget hava åtskilliga myndigheter
avgivit yttranden, och förslaget är nu beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
Frågan om pensionsavgifterna har härjämte behandlats av 1902 års löneregleringskommitté
och, såsom av telegrafstyrelsens ovanberörda yttrande
framgår, av kommunikationsverkens lönekommitté.
Av det ovan anförda torde framgå, att det av motionären framförda
klagomålet om onödig omgång vid debitering och redovisning av pensionsavgifter
äger ett visst fog. Det bör emellertid framhållas, att debiteringen
av ifrågavarande avgifter i praktiken sker genom anlitande av tabeller och
tillämpning i ett flertal fall av likartade beräkningsgrunder, varför arbetet
därmed icke torde vara så tidsödande, som man vid ett ytligt betraktande frestas
Kommitté
betänkande^
-
Utskottet.
6
Andra hammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr lä.
antaga. Av den ovan intagna utredningen framgår, att motionen endast avser
en underordnad detalj i en ganska omfattande och relativt svårlöst fråga
om centralisering av hela det statsunderstödda pensionsväsendet samt att
denna sistnämnda fråga redan varit föremål för behandling av en särskild
kommitté, varefter den nu ligger under Kungl. Maj:ts avgörande. Utskottet
håller vidare före, att 1902 års löneregleringskommitté, vilken den 31 december
1919 fått i uppdrag att verkställa utredning beträffande ny definitiv lönereglering
för befattningshavare vid statsdepartementen, centrala ämbetsverk
och fångvårdsstaten, vid sitt arbete kommer att beakta den såväl i motionen
som i de sakkunnigas och åtskilliga myndigheters yttranden framkomna tanken
om upptagande i lönestat av endast nettolön med pensionsavgifter fråndragna.
Utskottet kan så mycket mindre förorda motionärens huvudsakliga
önskemål om förändring beträffande debitering och redovisning av pensionsavgifter,
som utskottet delar de åsikter, som uttalats i järnvägsstyrelsens
yttrande därom, att en sådan åtgärd vore att betrakta som en halvmesyr.
I likhet med järnvägsstyrelsen vill utskottet också sätta i fråga, om en förändring
enbart beträffande pensionsavgifterna verkligen skulle medföra någon
märkbar besparing inom administrationen. Snarare torde det vara riktigt,
att, såsom i järnvägsstyrelsens yttrande framhålles, en centralisering av avgifternas
redovisning åtminstone för närvarande skulle i vissa fall medföra
personalökning och i följd därav ökade kostnader.
På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att ifrågavarande motion icke måtte till någon andra
kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 11 maj 1920.
På utskottets vägnar:
IVAR SWARTLING.
Närvarande: herrar Swartling, Holmner*, Alvin, Gustafsson* i Vimmerby, Lidström,
Andersson i Falkenberg, Jansson i Ljusterö och Ander*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm, Bokförlags-A.-B. Tidens tryckeri, 1920.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.