Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t angående ändring i gällande bestämmelser för inbetalning och redovisning av statsanställdas pensionsavgifter.

1920-05-11 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 5TU 1920:13, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående ändring i gällande bestämmelser för inbetalning och redovisning av statsanställdas pensionsavgifter.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra hammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Kr 13.

1

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1920 kl. 3 e. m.

Andra hammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande, nr 13, i

anledning av en utav herr Hage avgiven motion, nr 214,

om skrivelse till Kungl. Maj:t angående ändring i gällande

bestämmelser för inbetalning och redovisning av statsanställdas

pensionsavgifter.

I ovanberörda inom andra kammaren väckta, till dess femte tillfälliga Motionen.

utskott hänvisade motion har motionären yrkat, att riksdagen måtte i skrivelse-till

Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t från i motionen berörda

utgångspunkter måtte låta verkställa en utredning, huruvida och på vilket

sätt en ändring borde komma till stånd med avseende på de bestämmelser,

som gälla rörande inbetalning och redovisning av de statsanställdas avgifter

till pensionskassorna vid statens verk.

Beträffande motiveringen till det gjorda yrkandet får utskottet hänvisa

till motionen.

I anledning av motionen har utskottet infordrat yttranden från kungl. Yttranden,

statskontoret, kungl. järnvägsstyrelsen, direktionen över telegrafverkets pension

sanstalter, styrelsen över civilstatens änke- och pupillkassa samt direktionen

över arméns pensionskassa.

I det av kungl. statskontoret avgivna yttrandet anföres bl. a. följande:

”Sedan Kungl. Maj :t på grundvalen av ett utav särskilda kommitterade avgivet

förslag till pensionslag för civilstaten låtit utarbeta och för riksdagen i proposition

av den 24 februari 1899 framlägga förslag till lag angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension av staten, vilket förslag liksom kommitterades utgick

från den förutsättning att de civila tjänstinnehavare, vilkas pensionsförhållanden

skulle genom lagen regleras, borde bibehållas vid förmånen av frihet från

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 13 samt. ö avd. 11 Käft. (Nr 13.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

avgifter för egen pensionering, blev emellertid detta förslag avslaget av riksdagen,

som därvid i skrivelse den 10 maj 1899 med erinran, hurusom riksdagen vid upprepade

tillfällen uttalat den mening att skyldighet skulle åläggas tjänstinnehavarna

att själva lämna bidrag till bestridande av de med deras pensionering förenade

kostnaderna, vidare yttrade att, då denna grundsats icke blivit följd vid uppgörandet

av det framlagda lagförslaget, riksdagen funnit frågan om det civila pensionsväsendets

omreglering böra till slutligt avgörande anstå under den tid, som erfordrades

för verkställandet av en utredning i fråga om storleken av de avgifter,

som skulle kunna tjänstinnehavarna för egen pensionering åläggas.

Efter det utredning i berörda avseende verkställts av en ny kommitté, blev

ett i proposition av den 12 januari 1907 framlagt förslag till lag angående civila

tjänstinnehavares rätt till pension i huvudsakliga delar godkänt av riksdagen; och

utfärdades den nya lagen den 11 oktober 1907 att gälla från och med den 1 januari

1908. Enligt stadgande i 10 § av nämnda lag skall tjänstinnehavare såsom bidrag

till kostnaden för beredande av pension erlägga pensionsavgift till årligt belopp

motsvarande vissa procent å det för honom gällande pensionsunderlag; och

enligt 11 § skola dessa avgifter ingå''till cn särskild fond för pensionering av civila

tjänstinnehavare, från vilken fond en del av pensioneringskostnaden skall bestridas,

under det att den övriga delen utgår av statens medel. I en samtidigt med pensionslagen

utfärdad kungörelse med föreskrifter om verkställighet av samma lag

stadgas bland annat, att för uppbörd och redovisning av pensionsavgift, som utgår

enligt nämnda lag, svarar i egenskap av redogörare den, som ombesörjer utbetalning

av tjänstinnehavaren tillkommande lönemedel; att redogörare skall föra liggare

över tjänstinnehavarna och däri vid varje kalenderårs slut anteckna i vad mån

pensionsavgift blivit av varje tjänstinnehavare erlagd; att uppbörden av pensionsavgift

skall i allmänhet verkställas medelst avdrag å varje till utbetalning förfallet

lönebelopp av så stor del av pensionsavgiften, som belöper å den tid, för vilken

lönen utbetalas; samt att influtna pensionsavgifter skola redovisas månads- eller

kvartalsvis i redogörelse avfattad enligt vid kungörelsen fogat formulär.

I huvudsaklig överensstämmelse med vad som sålunda gäller i fråga om uppbörd

och redovisning av pensionsavgifter för tjänstinnehavare, vilkas pensionsförhållanden

reglerats genom den civila pensionslagen, hava föreskrifter meddelats

jämväl i fråga om uppbörd och redovisning av pensionsavgifter för övriga befattningshavare

i statens tjänst, för vilka pensionering ordnats, exempelvis för ordinarie

tjänstemän vid statens järnvägar enligt lag den 4 juli 1910 samt för beställningshavare

vid armén och marinen enligt de särskilda för dem fastställda pensioneringsgrunderna

samt reglementet för arméns respektive marinens pensionskassa.

I sammanhang härmed torde jämväl böra erinras därom, att ungefär enahanda

bestämmelser gälla även i fråga om uppbörd och redovisning av de avgifter, som

av befattningshavare i statens tjänst skola erläggas till de kassor, som upprättats för

pensionering av änkor och barn efter dylika befattningshavare.”

I fortsättningen av sitt yttrande erinrar statskontoret dels om det betänkande,

som avgivits av sakkunniga för utredning och förslag rörande det

statsunderstödda pensionsväsendets centralisering, varom vidare redogöres här

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

nedan, dels om de förenklingar i redovisningen av pensionsavgifter, som genomförts

beträffande statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.

Därefter anför statskontoret:

”Vad sålunda förekommit, giver vid handen dels att riksdagen intagit den

ståndpunkt, att tjänstinnehavaren bör själv genom bidrag medverka till sin pensionering

och att detta bör komma till uttryck genom erläggande av avgifter, som

fonderas, dels ock att den uppfattning dock synes börja tränga igenom, att ett sådant

förfaringssätt i själva verket är en onödig och dyrbar omgång samt att uppmärksamheten

därför redan är fäst på önskvärdheten av förenkling i möjligaste

mån av bestämmelserna om bidrag av statens tjänstinnehavare till deras egen och

efterlämnade familjers pensionering. Då denna fråga på det närmaste sammanhänger

med utformningen av nya lönestater för statens verk och myndigheter samt

förberedelser i detta avseende nu lära vara påbörjade inom 1902 års löneregleringskommitté,

vill det förefalla kungl. statskontoret, som om — under förutsättning

att riksdagen numera intager en förändrad ståndpunkt till frågan om tjänstemännens

avgifter för egen pensionering — tidpunkten nu skulle vara inne att

giva uttryck för en sålunda ändrad uppfattning.”

Kung1. Järnvägsstyrelsen åberopar yttrande av direktionen för statens

järnvägars änke- och pupillkassa samt uttalar, att enligt styrelsens förmenande

den i motionen ifrågasatta anordningen synes innebära en halvmesyr,

enär i allt fall redovisning och granskning av avgifter måste äga rum dels

till statens järnvägar beträffande tjänstepensioneringen och dels till statens

järnvägars änke- och pupillkassa i fråga om avgifterna till denna kassa.

Styrelsen anför vidare:

”Vidkommande den praktiska innebörden av förslaget kan det ju icke nekas,

att en lättnad vinnes vid avlöningslistornas upprättande genom pensionsavgifternas

avförande från listorna, men då arbetet med listornas upprättande är fördelat

å ett mycket stort antal tjänsteställen, kan det knappast förväntas, att förenklingen

skall medföra någon personalindragning å de tjänsteställen, där listorna upprättas.

Däremot kan med visshet förutses, att eu centralisering av avgifternas redovisning

kommer att medföra en rätt avsevärd personalökning.

Under åberopande av det ovan sagda håller Kungl. styrelsen för sin del före,

att den i motionen avsedda utredningen lämpligen bör anstå samt företagas i samband

med den ytterligare behandling av ovannämnda fråga om det statsunderstödda

pensionsväsendets centralisering, som lärer komma att ägnas denna fråga.”

Kungl. Telegrafstyrelsen, som besvarat den till direktionen över telegrafverkets

pensionsanstalter överlämnade remissen, anför bl. a. följande:

”1 det av kommunikationsverkens lönekommitté den 29 januari 1920 avgivna

betänkande med förslag till lag angående tjänstepension för ordinarie tjänstemän

vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk hava

framlagts åtskilliga förslag, som innebära vissa förenklingar i motionens syfte. Sty
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra hammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

relsen får sålunda erinra, att kommittén föreslagit, att telegrafverkets pensionsinrättning

skulle upphöra och för pensionering av telegrafverkets ordinarie tjänstemän

bildas en telegrafverkets pensionsfond, som skulle stå under styrelsens förvaltning

och vars tillgångar skulle få disponeras av styrelsen såsom kassaförlag, i den

mån de icke erfordrades för löpande utgifter. Delägarnas pensionsavgifter, som

i likhet med vad nu är fallet, skulle uppbäras av telegrafverket, skulle alltså ej

behöva redovisas till något särskilt för ändamålet inrättat förvaltningsorgan. I avsikt

att ernå lätt tillämpliga grunder för pensionsavgifternas bestämmande och erläggande

har kommittén föreslagit, att avgifterna skulle, i stället för att beräknas

individuellt för varje tjänsteman efter försäkringstekniska grunder, bestämmas till

enhetligt belopp för varje särskild lönegrad ävensom att de skulle utgå med utjämnade

belopp.

I händelse av statsmakternas bifall till kommitténs förenämnda lagförslag, kan

systemet för pensionsavgifternas erläggande och redovisande väsentligt förenklas,

och telegrafstyrelsen kommer givetvis att redan från början omlägga arbetet därmed

efter enklast möjliga linjer. Styrelsen har sålunda, i likhet med motionären,

tänkt sig, bland annat, att i avlöningslistorna skulle för varje befattningshavare

endast upptagas nettoavlöningsbeloppet samt att vid varje års utgång skulle i verkets

huvudbokslut verkställas överföring till telegrafverkets pensionsfond av summan

utav de pensionsavgifter, som enligt centralt förda anteckningar böra tillkomma

fonden för det tilländagångna året.

Beträffande telegrafverkets änke- och pupillkassa ämnar styrelsen, så snart

förenämnda lagförslag blivit antaget, vidtaga åtgärd till förenkling av grunderna

såväl för avgifternas till kassan bestämmande och erläggande som ock för deras

redovisning i syfte att uppnå enahanda system för dessa avgifters redovisande till

berörda kassa, som ovan nämnts beträffande tjänstemännens avgifter för den egna

pensioneringen. ’ ’

Styrelsen för civilstatens änke- och pupillkassa framhåller, att avgifterna

till kassan utgöras dels av ordinarie årsavgifter, dels av befordringsavgifter

samt att det vid bibehållandet av ett dylikt avgiftssystem, där sålunda för

samma tjänst avgifterna äro olika, beroende på tjänsteinnehavarens''tillträdesålder,

synes det icke lämpligen låta sig göra att, såsom motionären föreslagit,

fastställa en brutto- och en nettoavlöning. För realiserande av motionärens

förslag torde det vara erforderligt att avgifterna endast utgå såsom för

varje särskild tjänst bestämda årsavgifter. Styrelsen framhåller, att en sådan

anordning knappast låter sig göra med mindre familjepensioneringen övertages

av staten.

Enligt yttrande av direktionen över arméns pensionskassa utgöras avgiftstyperna

till nämnda kassa av årsavgifter, retroaktiva avgifter, befordringsavgifter,

övergångsavgifter och flerestegsavgitter. Den av motionären föreslagna

förändringen beträffande upptagande av avgifter syntes nog vara enkel

och praktisk men för arméns vidkommande med de olika slag av avgifter,

som för närvarande förefunnes, mycket svår att genomföra. Slutligen erinrar

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13. 5

direktionen om den föreliggande utredningen för det statsunderstödda pensionsväsendets

centralisering.

I åtskilliga av ovanberörda yttranden har erinrats om de förberedande

åtgärder, som vidtagits för det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering.

I sådant avseende förekommer, att Kungl. Maj:t den 21 februari 1913

besluta tillkalla sakkunniga för spörsmålets utredning, vilka inkommit med

utredning och förslag dels den 15 januari 1916 och dels den 3 november

1917. I sina yttranden framhålla de sakkunniga, att statens pensionsväsende

icke vore rationellt ordnat. De av tjänstemännen erlagda pensionsavgifterna,

vilka egentligen erlades av staten genom motsvarande tillägg till tjänstemännens

löner, täckte endast omkring en tredjedel av kostnaderna för pensioneringen.

För den återstående kostnaden borde avsättning av medel ske enligt

försäkringstekniska grunder. All av staten understödd pensionering av såväl

tjänstemännen själva som av deras efterlevande borde sammanföras till en

»Statens anstalt för tjänstemannapensioneringen». De sakkunniga föreslå vidare,

att pensionsavgifterna för statstjänarne skulle bestämmas i lönestaten i stället

för såsom nu i vederbörande pensionslag eller pensionsreglemente. I lönestaten

borde för den skull angivas icke blott den för tjänsten bestämda bruttolönen

utan även nettolönen (bruttolönen minskad med pensionsavgiften), vilken

skulle utbetalas till tjänsteinnehavaren. Till stöd för detta förslag anföra de

sakkunniga bl. a., att, då lönestaten komme att angiva den nettolön, som

skulle utbetalas till tjänsteinnehavaren, skulle allt det arbete bortfalla, som

nu vållades därav, att för var gång, som lönemedel skulle utanordnas, pensionsavgifterna

måste uträknas och kontrolleras samt inlevereras till vederbörande

pensionsfond eller pensionskassa. Denna arbetsbesparing hade väsentlig

betydelse för den minskning av förvaltningskostnaderna, som den föreslagna

centraliseringen beräknades medföra. Den föreslagna centralanstalten

skulle genom direkta statsanslag tillföras de medel, som efter vissa grunder

beräknades vara behövliga.

Över det av de sakkunniga avgivna förslaget hava åtskilliga myndigheter

avgivit yttranden, och förslaget är nu beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Frågan om pensionsavgifterna har härjämte behandlats av 1902 års löneregleringskommitté

och, såsom av telegrafstyrelsens ovanberörda yttrande

framgår, av kommunikationsverkens lönekommitté.

Av det ovan anförda torde framgå, att det av motionären framförda

klagomålet om onödig omgång vid debitering och redovisning av pensionsavgifter

äger ett visst fog. Det bör emellertid framhållas, att debiteringen

av ifrågavarande avgifter i praktiken sker genom anlitande av tabeller och

tillämpning i ett flertal fall av likartade beräkningsgrunder, varför arbetet

därmed icke torde vara så tidsödande, som man vid ett ytligt betraktande frestas

Kommitté
betänkande^
-

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra hammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr lä.

antaga. Av den ovan intagna utredningen framgår, att motionen endast avser

en underordnad detalj i en ganska omfattande och relativt svårlöst fråga

om centralisering av hela det statsunderstödda pensionsväsendet samt att

denna sistnämnda fråga redan varit föremål för behandling av en särskild

kommitté, varefter den nu ligger under Kungl. Maj:ts avgörande. Utskottet

håller vidare före, att 1902 års löneregleringskommitté, vilken den 31 december

1919 fått i uppdrag att verkställa utredning beträffande ny definitiv lönereglering

för befattningshavare vid statsdepartementen, centrala ämbetsverk

och fångvårdsstaten, vid sitt arbete kommer att beakta den såväl i motionen

som i de sakkunnigas och åtskilliga myndigheters yttranden framkomna tanken

om upptagande i lönestat av endast nettolön med pensionsavgifter fråndragna.

Utskottet kan så mycket mindre förorda motionärens huvudsakliga

önskemål om förändring beträffande debitering och redovisning av pensionsavgifter,

som utskottet delar de åsikter, som uttalats i järnvägsstyrelsens

yttrande därom, att en sådan åtgärd vore att betrakta som en halvmesyr.

I likhet med järnvägsstyrelsen vill utskottet också sätta i fråga, om en förändring

enbart beträffande pensionsavgifterna verkligen skulle medföra någon

märkbar besparing inom administrationen. Snarare torde det vara riktigt,

att, såsom i järnvägsstyrelsens yttrande framhålles, en centralisering av avgifternas

redovisning åtminstone för närvarande skulle i vissa fall medföra

personalökning och i följd därav ökade kostnader.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte till någon andra

kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 maj 1920.

På utskottets vägnar:

IVAR SWARTLING.

Närvarande: herrar Swartling, Holmner*, Alvin, Gustafsson* i Vimmerby, Lidström,

Andersson i Falkenberg, Jansson i Ljusterö och Ander*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm, Bokförlags-A.-B. Tidens tryckeri, 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.