Skrivelse till Rungl. Maj:t angående vidtagande av vissa åtgärder för en mera ingående granskning av statskommissionernas förvaltning m. m., dels motion av herr Vennerström m. fl., om skrivelse till Kungl. Maj:t angående verkställande av en ingående granskning utav kristidskommissionernas förvaltning.
1920-06-01 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 5TU 1920:16, Skrivelse till Rungl. Maj:t angående vidtagande av vissa åtgärder för en mera ingående granskning av statskommissionernas förvaltning m. m., dels motion av herr Vennerström m. fl., om skrivelse till Kungl. Maj:t angående verkställande av en ingående granskning utav kristidskommissionernas förvaltning.
Dokumentets text
Andra hammarens femte tillfälliga utsTcotts utlåtande Nr 16.
1
Nr 16.
Ankom till riksdagens kansli den 1 juni 1920 kl. 2 e. m.
Andra hammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande, nr 16, i anledning
av dels motion av herr Olsson i Kidlenbergstorp
m. fl., om skrivelse till Rungl. Maj:t angående vidtagande
av vissa åtgärder för en mera ingående granskning av statskommissionernas
förvaltning m. m., dels motion av herr
Vennerström m. fl., om skrivelse till Kungl. Maj:t angående
verkställande av en ingående granskning utav kristidskommissionernas
förvaltning.
Uti ovanberörda inom andra kammaren av herr Olsson i Kullen- Motioner,
bergstorp m. fl. väckta, till utskottet remitterade motion, nr 1, har
yrkats, att de nuvarande överrevisorerna för granskning av statskommissionernas
förvaltning måtte kompletteras med lämpligt antal allmänt
aktade och för uppdraget lämpade representanter för det praktiska näringslivet
ävensom med kvalificerad lagfaren ledamot i hög ämbetsställning,
och att den sålunda förstärkta överrevisionen, som härigenom får
karaktären av en utomordentlig undersökningskommission, måtte erhålla
Kungl. Maj:ts uppdrag att — förutom den granskningsverksamhet, som
överrevisorerna för närvarande utöva — till särskild undersökning upptaga
frågan, i vad mån medlemmar och tjänstemän i statskommissionerna
under tiden för sin verksamhet i dessa kommissioner varit såsom styrelsemedlemmar,
aktieägare eller eljest direkt eller indirekt intresserade
i enskilda ekonomiska företag, vilkas verksamhet berörts ''av kristidskommissionernas
förvaltning, eller annorledes haft förbindelse med sådana
företag, och huruvida de hava missbrukat sin ställning i kommissionerna;.
börande undersökningskommissionen äga rätt att anlita alla
erforderliga biträden, samt, med ändring av nådiga brevet den 1 oktober
1919, äga rätt och smidighet att till undersökning upptaga även sådana
kommissionernas beslut och åtgärder, som angå förslag eller utlåtanden
till Kungl. Maj:t, ävensom befogenhet att taga del av alla kommissionernas
handlingar, oavsett om dessa äro hemligstämplade eller icke; samt
att undersökningens resultat, allteftersom undersökningen fortskrider,
måtte med iakttagande av full offentlighet överlämnas till Kungl. Maj:t,
ankommande därefter på Kung], Maj:t att taga under omprövning, huruBihang
till riksdagens protokoll 1920. 13 samt. 5 avd. 16 Käft. (Nr 16). 1
över
revisorerna.
2 Andra hammarens jemte tillfälliga utshotts utlåtande Nr 16.
vida åtal vid vederbörlig domstol skall följa, eller ärende skall för vidare
utredning överlämnas till justitiekanslersämbetet, eller annan åtgärd
skall vidtagas.
I den av herr Vennerström m. fl. väckta, likaledes till utskottet
hänvisade motionen, nr 18, ha motionärerna hemställt, att riksdagen
måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om tillsättande av en särskild undersökningskommission
med uppdrag att verkställa en ingående granskning
av kristidskommissionernas förvaltning med särskild hänsyn tagen
till sammanblandningen mellan personers enskilda förvärv och deras
ställning som förtoendemän och tjänstemän inom kommissionerna.
Beträffande de motiv, som anförts för de särskilda yrkandena får
utskottet hänvisa till motionerna.
Då inom första kammaren av herr Wohlin m. fl. blivit väckt en
motion, nr 1, med enahanda lydelse som den av herr Olsson i Kullenbergstorp
framförda motionen samt den inom första kammaren väckta
motionen hänvisats till dess andra tillfälliga utskott, har mellan nämnda
utskott och femte tillfälliga utskottet förekommit visst samarbete vid
motionernas behandling. Första kammarens utskott har i ärendet infordrat
yttrande från de för granskning av kristidskommissionernas
verksamhet förordnade överrevisorerna. Likaså har nämnda utskott på
förekommen anledning utverkat Kungl. Maj:ts tillstånd till offentliggörande
av ett i statsrådet fört protokoll rörande revision av kommissionerna.
Berörda yttrande och protokoll, som ställts till femte tillfälliga
utskottets förfogande, återfinnas som bilagor nr 1 och 2 till detta
utlåtande.
Utskottet har ansett lämpligt att, innan utskottet närmare ingår på
motionerna, i korthet erinra om den revision av kommissionernas verksamhet,
som nu finnes anordnad. Såsom i den av herr Olsson i Kullenbergstorp
väckta motionen framhålles, har Kungl. Maj:t den 19 juni
1917 besluta, att granskning av statskommissionernas verksamhet skulle
utövas av tre av Kungl. Maj:t särskilt förordnade överrevisorer. Sedermera
har Kungl. Maj:t dels utökat överrevisorernas antal, dels ock till
deras biträde förordnat två tjänstemän vid kammarrättens revisionsavdelning.
Beträffande överrevisorernas nuvarande sammansättning och
deras hittillsvarande verksamhet får utskottet hänvisa till deras bilagda
yttrande. I den ena av motionerna erinras om de meningsskiljaktigheter,
som förekommit mellan överrevisorerna och statens handelskom
-
Andra hammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 16. 3
mission, angående räckvidden av överrevisorernas uppdrag ävensom
deras befogenhet att taga del av hos kommissonerna förvarade handlingar
av hemlig natur. Sedan berörda meningsskiljaktigheter anmälts
till Kungl. Maj:t, har i nådigt brev till överrevisorerna den 1 oktober
1919 lämnats viss komplettering av förut meddelade föreskrifter rörande
omfattningen av överrevisorernas granskningsverksamhet. Beträffande
de Kungl. Maj:ts granskning underställda spörsmålen meddelades det
besked,
att överrevisorerna skulle äga att vid sin granskning av vederbörande
kommissioners förvaltning behandla kommissionernas samtliga
beslut och åtgärder förutom dem, som anginge förslag eller utlåtanden
till Kungl. Maj:t;
att överrevisorerna skulle äga att taga del av de förteckningar över
hemliga handlingar, som skulle förefinnas hos varje kommission;
att, därest överrevisorerna önskade erhålla kännedom om någon
hemlig handling, de skulle hava att därom göra framställning hos Kungl.
Maj:t; samt
att, om sådan framställning vunne bifall, ifrågavarande hemliga
handling ej finge offentliggöras utan av Kungl. Maj:t meddelat tillstånd.
Kärnpunkten av motionärernas framställning synes vara, att de funnit
överrevisorernas sammansättning samt granskningsarbetets organisation
otillfredställande för fullgörande av dem åliggande uppgifter. I båda
motionerna göres gällande att revisionsarbetet i stället borde handhavas
av en utomordentlig undersökningskommission, vilken enligt den
ena motionen skulle åstadkommas genom att de nuvarande överrevisorerna
kompletterades »med lämpligt antal allmänt aktade och för uppdraget
lämpade representanter för det praktiska näringslivet ävensom
med kvalificerad lagfaren ledamot i hög ämbetsställning». I den andra
motionen anföres i ämnet följande: »Uppdraget bör anförtros åt opartiska
och verkligt sakkunniga män, om vilkas duglighet och heder ingå
delade meningar råda. Någon eller några ur överrevisorernas krets bör
kunna insättas i kommissionen, där så kan anses lämpligt. Men det
bör icke ovillkorligen fordras, att samtliga överrevisorer skola ingå i
undersökningskommissionen». En huvuduppgift för ifrågavarande kommission
skulle vara att åstadkomma utredning i vad mån ledamöter av
kommissionerna eller hos dem anställda tjänstemän haft förbindelser
med enskilda affärsföretag samt använt sin ställning och inflytande för
egen vinning. Undersökningskommissionen borde för utförande av sitt
uppdrag erhålla befogenhet att anställa verkliga ingående förhör med
enskilda personer samt utrustas med erforderliga penningmedel.
Utskottet.
4 Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 16.
Vid prövning av ärendet har utskottet för sin del icke kunnat
dela motionärernas uppfattning om det önskvärda i att för granskning
av kommissionernas verksamhet tillsätta en särskild undersökningskommission.
Den huvudsakliga skillnaden mellan en sådan kommission
och den nu befintliga institutionen, överrevisorerna, skulle, så vitt utskottet
fattat motionärerna rätt, huvudsakligen bestå i större antal
ledamöter. Utskottet, som har den uppfattningen att beträffande personvalet
i fråga om de nuvarande överrevisorerna inga befogade anmärkningar
kunna framställas, anser det vara att föredraga, att granskningsarbetet
är koncentrerat hos ett mindre antal personer, vilka få antagas
vara i tillfälle att mer helt ägna sig åt uppgiften än ett större antal
personer torda kunna vara. På grund av kommissionernas ingripande
inom vitt skilda grenar av såväl offentlig som enskild verksamhet
torde det knappast kunna förväntas att, huru vidsträckt sammansättning
en undersökningskommission än kunde få, sakkunskap inom samtliga
revisionen omfattande områden skulle kunna förefinnas inom kommissionen
själv. Det synes därför vara lämpligast, att den granskande
institutionen får vid behov med sig adjungera personer med den
speciella sakkunskap, som inom det föreliggande området erfordras.
Enligt vad utskottet inhämtat hava överrevisorerna i viss omfattning
på sådant sätt, så att säga, kompletterat sig själva. Utskottet har
emellertid icke varit främmande för tanken att överrevisorerna kunde
behöva permanent kompletteras med ytterligare någon person, varigenom
de kunde tillföras än mera sakkunskap och bliva bättre utrustade
för sitt maktpåliggande uppdrag. Redan nu är sörjt för att
den granskande institutionen är utrustad med erforderliga penningmedel.
Åven motionärernas önskemål om förhörs anställande med personer,
som antagas kunna lämna upplysningar, är redan i viss män tillgodosett.
. Sådana förhör hava, enligt vad utskottet inhämtat, anställts,
då så varit erforderligt. Visserligen torde det vara sant, att personer,
som icke äro anställda i statstjänst, knappast äro skyldiga att annat än
vid utredning i rena brottmål, låta underkasta sig förhör av antytt slag,
men. det torde icke vara möjligt att utrusta en undersökningskommission
med större befogenhet än överrevisorerna äga. Med mindre
än att en särskild lag för ändamålet stiftas av Kung], Maj:t och riksdagen,
något som icke torde från något håll på allvar ifrågasättas, torde
eu kommission icke kunna utrustas med oinskränkt befogenhet att anställa
förhör.
På grund av det nu anförda har utskottet icke velat tillstyrka det
i motionerna framförda yrkandet om en särskild undersökningskommission
för granskning av kommissionernas verksamhet. Ehuru sålunda
Andra hammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 16.
5
utskottet icke omfattar det väsentliga yrkandet i motionerna, har utskottet
icke velat underlåta att tillse, i vilken omfattning de i
motionerna ingående mindre önskemålen kunna vara beaktansvärda,
särskilt önskemålen om att även framställningar till Kungl. Maj:t borde
ingå i överrevisorernas granskning samt att kommissionerna borde
erhålla lättare tillgång till hemliga handlingar.
De meningsskiljaktigheter, som framskymta i handlingarna angående
överrevisorernas kompetens beträffande kommissionernas framställningar
till Kungl. Maj:t, finner utskottet värda synnerligt beaktande. Vid
övvervägande av ifrågavarande spörsmål har utskottet icke kunnat finna
annat än, att vid sidan av det riksdagens granskning förbehållna ansvar,
som tillkommer vederbörande statsråd enligt särskild lagstiftning
beträffande inför Kungl. Maj:t föredragna ärenden, måste förefinnas
självständigt ansvar enligt allmänna strafflagen för de tjänstemän, som
genom förberedande framställningar till Kungl. Maj:t i samma ärenden
gjort sig skyldiga till fel eller försummelse. Sedan numera framgått att
anmärkningar icke framställts mot statsråden för beslut i ärenden, som
förberetts av kommissionerna, borde en granskning från överrevisorernas
sida i förekommande fall av framställningar till Kungl. Maj:t kunna lämna
överrevisorerna större översikt och bättre möjligheter att bedöma de enskilda
kommissionsledamöternas och tjänstemännens förhållanden till
detta viktiga område av kommissionernas verksamhet. En sådan granskning
behövde och finge därför icke genomföras på ett sätt, som komme
att beröra vederbörande statsråds ämbetsförvaltning. Utskottet kan
inte undgå att finna det önskvärt att Kung]. Maj:t, eventuellt efter infordrande
av justitiekanslersämbetets yttrande i ämnat, ville underkasta
ärendet förnyat övervägande och därvid tillerkänna överrevisorerna den
utvidgade befogenhet, som kan befinnas lämplig.
Beträffande överrevisorernas tillgång till hemliga handlingar förutsätter
utskottet, att Kungl. Maj:t icke utan tungt vägande skäl begränsat
överrevisorernas befogenhet på sätt som skett. Genom denna begränsning
torde emellertid från överrevisorernas granskning hava undandragits
eu del handlingar, som numera utan olägenhet borde kunna
vara för dem tillgängliga. Ifrågavarande spörsmål torde lämpligen böra
så ordnas, att vederbörande anbefallas taga i övervägande, vilka av de
förut hemligstämplade handlingarna numera böra bibehållas vid denna
egenskap. Det är förklarligt, att ett stort antal handlingar rörande
handelsuppgörelser och dylikt under det pågående världskriget måste
förklaras bemliga. Do skäl för hemlighållande, som då förelågo, torde
emellertid i regel icke längre äga giltighet, varför utskottet anser, att
ifrågavarande handlingar snarast borde göras tillgängliga för allmänhe
-
6 Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 16.
ten, dock med undantag för handlingar, som med hänsyn till rikets förhållande
till främmande makt prövas fortfarande böra bibehålla karaktären
av hemliga.
I båda de till utskottet hänvisade motionerna framhålles, såsom
förut påpekats, med särskild skärpa att vid granskning av kommissionernas
verksamhet särskild undersökning borde ske, huruvida och i vad
mån medlemmar och tjänstemän i kristidskommissionerna missbrukat
sin ställning för egen vinning. Utskottet, som på förut anförda skäl
icke ansett behövligt att för bland annat berörda undersökning tillsätta
en särskild kommission, får framhålla att ifrågavarande uppgift utan
särskilt bemyndigande torde åligga de nuvarande överrevisorerna. Visserligen
torde det nu framförda kravet om särskild uppmärksamhet på
denna del av revisionsarbetet hava tillkommit delvis på grund av eu
av tillfällig anledning upprörd opinion, men det torde vara av vikt
såväl för förtroendet för statsförvaltningen i allmänhet som även för de
personer, som oförskyllt kunna bliva utsatta för misstankar eller beskyllningar,
att överrevisorerna, vilka, enligt vad utskottet inhämtat, redan
undersökt förekomna anmärkningar mot medlemmar och tjänstemän
i kommissionerna, fortfarande ej förbise denna viktiga del av sitt
granskningsarbete.
I anslutning till det anförda får utskottet hemställa,
1) att andra kammaren måtte för sin del besluta
att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t framhålla
önskvärdheten av att från Kungl. Maj:ts sida
alla ändamålsenliga åtgärder bliva vidtagna för att
underlätta de av Kungl. Maj:t för granskning av kristidskommissionernas
förvaltning förordnade överrevisorernas
arbete i syfte att göra den av dem utförda
granskningen fullt effektiv;
2) att ifrågavarande motioner, II: 1 och 18, härigenom
må anses besvarade.
Stockholm den 1 juni 1920.
På utskottets vägnar:
AXEL LJUNGBERG.
7
Andra hammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 16.
Närvarande: herrar Ljungberg i Lysekil, Bengtsson i Kullen, Sjöström, Hedlund,
Gustafsson i Vimmerby, Andersson i Falkenberg och Jansson i Ljusterö.
Reservation mot vissa delar av motiveringen har anmälts av herr Hedlund.
Bilaga 1.
Till Riksdagens första kammares andra tillfälliga utskott.
I skrivelse den 16 februari 1920 har utskottet anhållit, att överrevisorerna för
granskning av statskommissionernas förvaltning och räkenskaper ville avgiva yttrande
i anledning av en inom första kammaren av herr Wohlin m. fl. väckt motion
nr 1 angående skrivelse till Konungen i fråga om åvägabringande av effektiv undersökning
av kristidskommissionernas förvaltning m. m.
Då vi nu gå att efterkomma denna framställning, anse vi oss böra förutskicka
en kortfattad redogörelse för det sätt, varpå överrevisorernas verksamhet under den
gångna tiden varit anordnad och fortgått.
I samband med utfärdandet av det i motionen återgivna kungl. brevet den 19
juni 1917 förordnades av Kungl. Maj :t tre överrevisorer för en var av de olika
kommissionerna, handelskommissionen, industrikommissionen, bränslekommissionen,
krigsförsäkringskommissionen, livsmedelskommissionen och folkhushållningskommissionen.
Sedermera förordnade Kungl. Maj :t till biträde åt överrevisorerna två tjänstemän
i kammarrättens revisionsavdelning. Efter vissa förändringar med avseende
å överrevisionens sammansättning tjänstgöra numera, sedan granskningen av
livsmedelskommissionens verksamhet slutförts, såsom överrevisorer: vid handels- och
industrikommissionerna undertecknad Beckman (ordförande), grosshandlaren Hans
Fr. Hansen, handlanden K. 6. Karlsson, ledamoten av riksdagens andra kammare,
folkskolläraren Emil Kristensson och f. d. rådmannen P. A. Dahl; vid bränsle- och
krigsförsäkringskommissionerna undertecknad Beckman (ordförande), auktoriserade
revisorn, ingenjören Jakob Holmström ävensom herrar Karlsson, Kristensson och
Dahl; samt vid folkhushållningskommissionen undertecknad Beckman (ordförande),
kamreraren vid vetenskapsakademien, kaptenen vid intendenturkåren S. A. von
Heijne samt herrar Karlsson, Kristensson och Dahl. Ovannämnda, av Kungl. Maj :t
till biträde åt överrevisorerna förordnade tjänstemän äro förste revisorn F. H.
Schultzberg och revisorn K. R. Wahlestedt.
Enligt kungl. brevet den 19 juni 1917 skall överrevisionens granskning omfatta
såväl siffergranskning av räkenskaperna som ock kontroll över författningsenligheten
och ändamålsenligheten av gjorda utbetalningar och andra förvaltningsåtgärder
samt, såvitt angår räkenskaper, vilka icke redan vid tiden för det kungl.
brevets utfärdande förelågo avslutade, ske fortlöpande i den mån räkenskaperna
8
Andra hammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 16.
komma i det skick, att de kunna bliva föremål för granskning. För granskningens
verkställande äga överrevisorerna att få till sig utlämnade vederbörande kommissions
samtliga räkenskapshandlingar, protokoll samt akter med koncept och kopior
till utgående skrivelser ävensom övriga för granskningen erforderliga handlingar.
För den granskning av räkenskaperna, varom i det kungl. brevet förmäles,
tillsattes särskilda sifferrevisorer för varje kommission eller för varje under kommissions
förvaltning stående byrå, avdelning eller lokalförvaltning. Dessa sifferrevisorers
antal har utgjort: vid handelskommissionen 1, vid industrikommissionen
2, vid bränslekommissionen före den 1 juli 1919 24, därefter 11, vid krigsförsäkringskommissionen
1, vid livsmedels- och folkhushållningskommissionernas centrala
avdelningar 7 och vid samma kommissioners lokala förvaltningar intill 80 (i slutet
av år 1918). Av den sålunda anställda personalen har flertalet varit banktjänstemän.
Sifferrevisorerna hava genom instruktioner bland annat haft sig förelagt att
utföra all för en fullt tillfredsställande kontroll erforderlig siffergranskning, att
minst en gång varje månad verkställa kassainventering, att övervaka att förvaltningsåtgärd
eller därav föranledd utbetalning tillkommit i författningsenlig ordning
samt att såvitt möjligt efter varje granskad kalendermånad till överrevisorerna
inkomma med rapport angående resultatet av granskningen. Därest vid
granskningen uppmärksammats större fel, har det ålegat sifferrevisor att omedelbart
meddela detta genom särskild rapport eller, om brott antagits föreligga,
genom telegram.
Sifferrevisorernas rapporter hava i första hand ingivits till de s. k. verkställande
överrevisorerna, vilka sedan den 1 januari 1918 varit: för handels- och industrikommissionerna
herr Hansen, för bränsle- och krigsförsäkringskommissionerna
herr Holmström samt för livsmedels- och folkhushållningskommissionerna herr von
Heijne. Det har ålegat dessa överrevisorer att med ledning av inkomna rapporter
samt genom verkställande av inspektioner ordna, leda och följa granskningsarbetet.
Såsom framgår av det föregående, har kontrollen över gjorda utbetalningars
och andra förvaltningsåtgärders författningsenlighet i första hand ålegat sifferrevisorerna
i orterna. Vid prövning ur denna synpunkt av förekommande ärenden
hava överrevisorerna haft att anlita de till överrevisorernas biträde förordnade
tjänstemännen i kammarrätten.
För att pröva ändamålsenligheten av gjorda utbetalningar och andra förval tningsåtgärder
tillsattes av överrevisorerna för flertalet kommissioner särskilda revisorer,
vilka hade att kontinuerligt följa kommissionernas verksamhet och verkställa
granskning på samma sätt, som vid revision av affärsföretags förvaltning och räkenskaper
plägar vara fallet. Dessa revisorer voro för bränslekommissionen ingenjören
Holmström, för krigsförsäkringskommissionen auktoriserade revisorn, juris
kandidaten O. Regnstrand samt för livsmedels- och folkhushållningskommissionerna
auktoriserade revisorn, bankkamreraren E. von Hofsten. Efter det Holmström sedermera
förordnats till överrevisor, indrogs den särskilda befattningen såsom revisor
vid bränslekommissionen.
Rättelse av vid siffergranskningen uppmärksammade felaktigheter har i regel
9
Andra hammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 16.
kunnat ske genom åtgärd av vederbörande sifferrevisor. Därest anmärkningarna
varit av den natur, att rättelse icke omedelbart kunnat påyrkas, hava desamma
hänskjutits till överrevisorernas prövning. Under revisionens lopp hava även genom
överrevisorernas direkta framställningar till kommissionerna en mångfald större
eller mindre rättelser vidtagits. Härom hava i de flesta fall meddelanden icke
ansetts behöva lämnas till Kungl. Maj :t, och hava dessa fall ej heller på annat
sätt kommit till allmänhetens kännedom.
Särskilt hava de s. k. verkställande överrevisorerna — utöver vad i det föregående
är nämnt angående deras skyldighet att granska inkomna rapporter och
verkställa inspektioner — haft i uppdrag att genomgå förefintliga protokoll, cirkulär,
rundskrivelser och övriga handlingar, som lämnat upplysning angående kommissionernas
verksamhet, ävensom utföra den granskning av kommissionernas förvaltning,
som ansetts erforderlig för prövning av såväl författningsenligheten som
ändamålsenligheten av vidtagna åtgärder.
Överrevisorerna hava emellertid icke underlåtit att till behandling upptaga
ärenden, i vilka upplysningar i annan ordning, än nu är sagt, kommit till deras
kännedom. Det har sålunda understundom varit möjligt att på grundvalen av
notiser i pressen eller muntliga anmälningar verkställa utredning om uppgivna
missförhållanden. För överrevisorerna har det dock alltid framstått såsom önskvärt
att erhålla anmärkningar skriftligen avfattade, om ock i konfidentiell form.
Framställningar därom hava ock vid olika tillfällen gjorts till personer, vilka
önskat muntligen framföra klagomål, men hava sådana anmodanden i regel icke
lett till någon påföljd.
Beträffande räckvidden av sitt uppdrag hava överrevisorerna utgått från
den uppfattningen — vilken ock fått ett uttryck i beslut vid överrevisorernas sammanträde
den 10 april 1918 — att den överrevisorerna åliggande granskningen borde
utföras utan undersökning av eller hänsyn till huruvida vissa av statskommissionerna
vidtagna åtgärder blivit av Kungl. Maj :t prövade och eventuellt vunnit
Kungl. Maj :ts godkännande. Genom det av motionärerna åberopade kungl. brevet
den 1 oktober 1919 hava emellertid sådana kommissionernas beslut och åtgärder,
som angå förslag eller utlåtanden till Kungl. Maj :t, blivit undantagna från överrevisorernas
granskning.
Genom samma kungl. brev hava bestämmelser meddelats rörande överrevisorernas
rätt att taga del av kommissionernas hemliga handlingar. Fråga därom
skall i varje särskilt fall underställas Kungl. Maj :ts prövning.
Vad vidare angår möjligheten för överrevisorerna att med sålunda givna förutsättningar
utföra en effektiv granskning av statskommissionernas omfattande
verksamhet få vi anföra följande.
Den rena siffergranskningcn har enligt vår mening varit så anordnad och
utförd, att densamma kunnat väl motsvara sitt syfte. Ehuru visserligen sättet
för bokföringen i vissa fall givit rum för erinringar, har dock möjlighet funnits
att, om än stundom med svårighet, utföra en noggrann sifferrevision. Enahanda
kan i stort sett sägas vara förhållandet med granskningen av vidtagna åtgärders
författningsenlighet.
När det åter gällt att pröva dylika åtgärders ändamålsenlighet, hava beBihang
till riksdagens protokoll 1920. 13 sand. .lärd. 16 Käft. (Nr 16.) 2
10 Andra hammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 16.
tydande svårigheter mött. Detta finner i viss mån sin förklaring redan i de provisoriska
former, under vilka kommissionerna arbetat. Särskilt under den första
tiden av kommissionernas verksamhet hava anteckningar i protokoll eller föredragningslistor
om fattade beslut lämnat mycket övrigt att önska. Även under senare
tider innehålla emellertid protokollen och föredragningslistorna mera sällan motivering
för de fattade besluten, och jämväl övriga handlingar i förekommande ärenden
lämna ofta nog icke tillräckligt material för ett rätt bedömande av de faktiska
förhållanden, på vilka besluten varit grundade. Vi vilja i detta sammanhang
erinra, att den granskning, varom här är fråga, skolat omfatta vissa grupper av
ärenden, vilkas antal kunnat räknas i tusental (såsom beträffande licenser, beslag
m. in.).
Det har fördenskull i stor utsträckning varit nödvändigt att på annat sätt
söka inhämta, vad som icke kunnat utfinnas av handlingarna. Även om dylika särskilda
upplysningar, med något undantag, av kommissionernas medlemmar och
tjänstemän lämnats med stor beredvillighet, hava dock i synnerhet under den senare
tiden betydande svårigheter vid granskningsarbetet vållats därigenom, att kommissionernas
personal numera till större delen lämnat sin ifrågavarande anställning
och övergått till annan verksamhet.
Vi vilja sålunda ingalunda bestrida, att inom det synnerligen vidsträckta arbetsfält,
som överrevisorernas granskningsarbete skolat omfatta, anledningar till anmärkningar
kunna hava förekommit, vilka undandragit sig överrevisorernas uppmärksamhet,
men vi anse uppenbart, att detta till väsentlig del varit betingat av
förhållandenas egen natur.
Den mest betydande delen av överrevisorernas granskningsarbete har numera
blivit slutförd. Utom utlåtanden över kung! remisser med påkallande av särskilda
undersökningar angående vissa speciellt framförda anmärkningar, hava berättelser
rörande den verkställda granskningen av överrevisorerna avgivits
beträffande handelskommissionen: den 25 januari 1919 för åren 1915—1917
och den 26 september 1919 för år 1918,
beträffande industrikommissionen: den 10 mars 1919 för åren 1914—1917 och
den 8 februari 1920 för år 1918,
beträffande bränslekommissionen: den 24 juli 1918 för tiden den 16 april—31
december 1917, den 7 mars 1919 för tiden den 1 januari—30 april 1918 och den 7
februari 1920 för tiden den 1 maj 1918—den 30 april 1919,
beträffande krigsförsäkring skommissionen: den 26 augusti 1918 för tiden till
och med år 1917 och den 26 maj 1919 för år 1918,
beträffande livsmedelskommissionen: den 18 februari 1919 för åren 1914—
1917 och
beträffande follihushållningskommissionen: den 18 februari 1919 för tiden den
28 september 1916—den 31 december 1917 och den 18 oktober 1919 för år 1918.
Revisionsberättelser hava således ännu icke avgivits rörande handels-, industri-,
krigsförsäkrings- och folkhushållningskommissionerna för tiden från ingången av år
1919 och rörande bränslekommissionen för tiden från och med den 1 maj 1919.
Under de tider, som de återstående revisionsberättelserna sålunda skola avse,
har kommissionernas verksamhet varit jämförelsevis begränsad och till väsentlig del
11
Andra kammarens femte tillfälliga utsTcotts utlåtande Nr 16.
inriktad på avveckling. Överrevisorerna hava emellertid för avsikt att i de återstående
berättelserna lämna sammanfattande redogörelser för vad som förefallit vid
granskningsarbetet i dess helhet för att på detta sätt skänka eu allmän överblick
över kommissionernas verksamhet, såvitt densamma kunnat vara föremål för överrevisorernas
bedömande.
Kostnaderna för revisionen hava utgjort:
under år 1917 ...................................... kr. 2.094:87
„ „ 1918 ...................................... „ 321.643:36
„ „ 1919 ..................................... „ 276.231:25
Summa kr. 599.969:48
Härav belöper på:
handelskommissionen ................................. kr. 13.817:98
industrikommissionen ............................... „ 20.115:84
bränslekommissionen ................................. „ 122.161:06
krigsförsäkringskommissionen ......................... „ 9.770:07
livsmedels- och folkhushållningskommissionerna ........ „ 434.104:53
Summa kr. 599.969:48
Vi torde härefter få övergå till den framställning, som innehålles i den till
vårt yttrande överlämnade motionen.
Motionärerna hava däri riktat vissa anmärkningar mot överrevisionens organisation
och arbetssätt. Dessa anmärkningar synas i huvudsak gå ut därpå, att
granskningen bort omfatta även sådana kommissionernas åtgärder och beslut, som
angå förslag eller utlåtanden till Kungl. Maj :t, att överrevisorerna bort äga utan
Kungl. Maj :ts för varje särskilt fall givna tillstånd taga del av kommissionernas
hemliga handlingar, att den realgranskning av kommissionernas åtgärder, som hitintills
utövats, till väsentliga delar varit ineffektiv, vilket uttalande motionärerna
synas grunda väsentligen därpå, att överrevisionens sammansättning enligt motionärernas
mening icke varit tillfredsställande, samt att överrevisorernas uppdrag
icke torde hava åsyftat undersökningar, huruvida och i vad mån medlemmar och
tjänstemän i kommissionerna missbrukat sin ställning för egen vinning.
Vad till en början angår frågan därom, huruvida överrevisorernas granskning
bort avse även sådana åtgärder och beslut, som angå förslag eller utlåtanden till
Kungl. Maj :t, hava vi i det föregående givit uttryck åt den mening, som i detta
hänseende omfattats av överrevisorerna,
Beträffande därefter de former, under vilka överrevisorerna böra äga rätt
att taga del av kommissionernas hemliga handlingar, vilja vi framhålla, att i det
skede, vari överrevisorernas granskningsarbete numera befinner sig, detta spörsmål
är av mindre betydelse än förut.
Huruvida överrevisionens sammansättning varit eller är sådan, att överrevisorerna
kunnat anses skickade att på ett tillfredsställande sätt fylla sin uppgift, är
givetvis ett ämne, däri det icke tillhör oss att göra något uttalande. Men då niotio
-
12
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 16.
närerna sammanställt frågan om överrevisionens sammansättning med spörsmålet
om effektiviteten av den hittills verkställda realgranskningen av kommissionernas
åtgärder, tillåta vi oss betona, att de svårigheter vid granskningsarbetet, som vi i
det föregående antytt, säkerligen skulle i lika hög grad hava gjort sig gällande,
huru än den institution varit sammansatt, åt vilken ifrågavarande arbete varit anförtrott.
Och vi tro oss kunna antaga, att i förevarande fall granskningsarhetets
effektivitet i mindre grad varit beroende av överrevisionens sammansättning och
arbetsmetoder än av de kommissioners organisation och arbetssätt, vilkas åtgärder
det tillhört överrevisorerna att granska.
Med den sista av ovan återgivna anmärkningar mot den nuvarande överrevisionen,
eller att dess uppdrag knappast torde hava åsyftat undersökningar, huruvida
och i vad mån medlemmar och tjänstemän i kristidskommissionerna missbrukat
sin ställning för egen vinning, komma motionärerna in på vad som väl får
anses såsom kärnpunkten i deras framställning och den huvudsakliga grunden för
deras yrkande om överrevisionens utvidgning till vad motionärerna kalla en ”utomordentlig
undersökningskommission”. Denna skulle enligt motionärernas förslag ”till
särskild undersökning upptaga frågan, i vad mån medlemmar och tjänstemän i
statskommissionerna under tiden för sin verksamhet i dessa kommissioner varit såsom
styrelsemedlemmar, aktieägare eller eljest direkt eller indirekt intresserade i
enskilda ekonomiska företag, vilkas verksamhet berörts av kristidskommissionernas
förvaltning, eller annorledes haft förbindelser med sådana företag, och huruvida de
hava missbrukat sin ställning i kommissionerna”.
Bn särskild undersökning av den art och omfattning, som motionärerna här
ifrågasätta, torde i stort sett icke hava stora utsikter att lyckas.
Gäller det först att avgöra, vilka ekonomiska företags verksamhet berörts av
kommissionernas förvaltning, så lärer visserligen denna fråga vara ganska lätt att
besvara. Med den synnerligen vidsträckta omfattning, kommissionernas förvaltning
under de gångna åren haft, torde det i själva verket icke vara många enskilda
ekonomiska företag, som icke i någon form — exempelvis beträffande licenser, beslag,
fördelning av tillgängliga varor o. d. — i större eller mindre grad berörts av
kommissionernas åtgöranden. Det torde ej heller möta alldeles oöverkomliga svårigheter
att undersöka, huruvida medlemmar och tjänstemän hos de olika kommissionerna
— denna personal måste likväl räknas i tusental — varit styrelsemedlemmar
eller direkt anställda i sådana företag, om vilka bär kan vara fråga, men huruvida
dylika personer varit aktieägare i företag av denna art torde under inga förhållanden
kunna med visshet genom den ifrågasatta undersökningen utredas. Någon allmän
skyldighet att vid aktieförvärv låta inregistrera de mottagna aktierna föreligger
icke, och det är för en var känt, att högst betydande aktieposter i verkligheten
kunna tillhöra helt andra personer än dem, som återfinnas i aktiebolagens
registerböcker.
Motionärerna inskränka sig emellertid icke härtill, utan undersökningen skulle
jämväl avse, huruvida medlemmar eller tjänstemän hos kommissionerna eljest varit
direkt eller indirekt intresserade i företag, som ovan nämnts, eller annorledes haft
förbindelser med sådana företag. Även om, såsom vissa under senare tiden inträffade
händelser skulle kunna göra antagligt, dylika spörsmål kunde i särskilt upp
-
13
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 16.
givna fall nå fram till en mer eller mindre fullständig utredning, torde man väl
kunna helt bortse från möjligheten av att genomföra en dylik utredning av större
omfattning och mera allmän läggning.
Slutligen skulle den utomordentliga undersökningskommissionen utreda, huruvida
medlemmar eller tjänstemän hos kommissionerna missbrukat sin ställning i kommissionerna.
En utredning av denna art skulle väl icke gärna kunna igångsättas,
med mindre anledning förelåge att antaga att sådana missbruk i någon avsevärd
omfattning förekommit. Den erfarenhet, vi under vårt granskningsarbete kunnat
förvärva, har bibringat oss den uppfattningen, att detta icke är fallet. Vi våga
tvärtom tro, att medlemmar och tjänstemän hos kommissionerna i allmänhet sökt
på ett samvetsgrannt och oegennyttigt sätt tillgodose de allmänna intressen, som de
haft att bevaka. De undantag härifrån, som kommit till vår kännedom, utgöra
bland den synnerligen stora personal, varom här är fråga, allenast ett försvinnande
fåtal.
Yi kunna givetvis icke hava något att erinra mot att den nuvarande överrevisionen
förstärkes med en eller flera personer, vilka äro i besittning av insikter
och erfarenhet på områden, som för närvarande icke äro företrädda inom överrevisionen.
Däremot finna vi oss förhindrade att biträda yrkandet om tillsättande av
en utomordentlig undersökningskommission av den art och med de uppgifter, som
av motionärerna åsyftas. Vi anse icke tillräckliga skäl föreligga att mot den personal,
varom här är fråga, tillämpa sådana förhörsmetoder, som motionärernas förslag
synes innebära. Dessutom skulle de högst betydande kostnader, som genom
bifall till detta förslag komme att tillskyndas statsverket, enligt vår mening icke i
någon mån motsvaras av de resultat, vilka kunde väntas framgå av undersökningskommissionens
arbeten. Stockholm den 5 mars 1920.
På över revisorernas vägnar
K. BECKMAN.
A. Em. Ericsson.
Bilaga 2.
Utdrag av protokollet över finansärenden,
hållet inför Hans Maj :t Konungen i
statsrådet å Stockholms slott den 1 oktober
1919.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärenden samt chefen för jordbruksdepartementet
:
14
Andra kammarens femte tillfälliya utskotts utlåtande Nr 16.
Genom skrivelse av den 22 januari 1919 liar statens handelskommission lios
herr ministern för utrikes ärendena anhållit om anvisning, huruvida de i kungl.
brevet av den 19 juni 1917 — angående förordnande av särskilda överrevisorer
med uppgift att granska förvaltningen av medel, omhänderhavda så väl av statens
handelskommisison som av övriga under kristiden upprättade kommissioner —
givna bestämmelserna rörande revisionens omfattning kunde anses avse annat än
kontroll över författningsenligheten och ändamålsenligheten av gjorda utbetalningar
och andra kommissionens ekonomiska förvaltningsåtgärder.
Handelskommissionen förmäler, efter att hava erinrat om tillkomsten och det
huvudsakliga innehållet av sagda kungl. brev, att överrevisorna med stöd av de i
detsamma givna bestämmelser hemställt att få till sig från handelskommissionen
tillställda i avskrift de två under år 1918 ingångna handelsavtalen med England,
samt att handelskommissionen som svar härpå anfört, att kommissionen icke ägde
befogenhet att delgiva någon utanför kommissionen stående innehållet i av Kungl.
Maj :t med främmande makter avslutade avtal, vadan kommissionen icke kunde
tillmötesgå överrevisorernas anhållan. Sedermera hade överrevisorerna under hand
framställt förfrågan, huruvida kommissionen på sin tid yttrat sig i frågorna rörande
Kogrundsrännans stängning, det engelska postbeslaget, Sveriges smörexport till
England och Tyskland samt utfärdandet av exportförbud å kemisk trämassa, och
hade överrevisorerna samtidigt låtit företa, att de hade under övervägande, huruvida
de, för den händelse kommissionen haft nämnda frågor under behandling,
borde underkasta denna behandling granskning.
Med anledning härav anförde kommissionen, att den, även om bestämmelsen i
nådiga brevet av den 19 juni 1917 kunde vara föremål för olika tolkning, såsom
självfallet utgått därifrån, att granskning allenast skulle omfatta — förutom siffergranskning
av räkenskaperna — kontroll över författningsenligheten och ändamålsenligheten
i gjorda utbetalningar och andra ekonomiska förvaltningsåtgärder, och
åberopade kommissionen såsom stöd för denna uppfattning dels den omständigheten
att granskningen, som trätt i stället för kammarrättens revision, icke rimligen
kunde vara avsedd att gå utöver ramen för kammarrättens revisionsverksamhet,
dels ock att andra ämbetsmyndigheter icke vore underkastade granskning från
utomstående institutions sida av ändamålsenligheten i de förslag och yttranden, som
myndigheten både att avgiva, ävensom att överrevisorerna uppenbarligen utsetts
ur synpunkten av att erhålla en sakkunnig granskning av kommissionens ekonomiska
verksamhet. Slutligen framhöll handelskommissionen, att vad anginge dess
verksamhet det icke kunde vara lämpligt att till personer med sakkunskap i övervägande
grad på räkenskapsgranskningens område överlämna bedömandet av frågor
av den ömtåliga och hemliga natur, som de handelspolitiska spörsmålen ägde. Särskilt
betänkligt vore, om överrevisorerna ansåge sig böra giva offentlighet åt de
resultat, vartill deras granskning av handelskommissionens handelspolitiska åtgärder
skulle giva anledning.
Sedan ministern för utrikes ärendena genom ämbetsskrivelse hänvänt sig till
mig för att inhämta min mening, har jag anmodat överrevisorerna att i ärendet avgiva
yttrande, och hava dessa till svar härå anfört följande:
”Enligt ovanberörda kungl. brev den 19 juni 1917 hava överrevisorerna fått
15
Andra hammarens femte tillfälliga utsJcotts utlåtande Nr 16.
sig ålagd bland annat granskning av ändamålsenligheten av kommissionens förvaltningsåtgärder.
Ordalydelsen av det givna direktivet har synts oss ej giva rum för
tvekan. Vi hava i motsats mot handelskommissionen funnit överrevisorernas uppdrag
hava erhållit den innebörd, att granskningen borde omfatta alla kommissionens
förvaltningsåtgärder i hela deras omfattning och icke blott direkt ekonomiska åtgärder.
Vi tillåta oss erinra om, att det nådiga beslutet om granskning av kommissionens
förvaltning genom överrevisorerna tillkom, sedan kungl. statskontoret,
i underdånigt utlåtande den 3 februari 1917 angående förslag till instruktion för
statens industrikommissions arbetsutskott, ifrågasatt, huruvida icke lämpligt vore,
att utöver kammarrättsgranskningen jämväl en affärsmässig revision av industrikommissionens
förvaltning bleve anordnad, varvid statskontoret tilläde, att vad
statskontoret anfört angående industrikommissionens redovisningsväsen även syntes
äga tillämplighet i avseende på statens övriga med anledning av kristiden tillsatta
kommissioner. Härav torde följa, att vårt uppdrag är avsett att icke blott ersätta
kungl. kammarrättens revision utan ock att vara väsentligt mera omfattande. Att
vår uppfattning i detta hänseende är riktig, synes oss bekräftat av personvalet vid
utseendet av överrevisorer, av vilket torde framgå, att Kungl. Maj :t bland överrevisorerna
velat hava representerad dels kunskap i vanlig affärsrevision, dels parlamentarisk
erfarenhet, dels ock statsfinansiella insikter, under det att den speciella
kammarrättsgranskningens synpunkter endast företrädas av de två personer, Kungl.
Maj :t förordnat till överrevisorernas biträde.
Med den uppfattning, vi sålunda uttalat, är icke förenad någon önskan att
taga del av hemliga handlingar för dessa handlingars egen skull, än mindre någon
avsikt att offentliggöra desamma. Men om och då det existerar hemliga skrivelser
från kommissionerna, i vilka eventuellt beröras även åtgärder av icke hemlig natur,
eller hemliga kungl. brev, genom vilka kommissionernas handlingsfrihet inskränkes,
hava vi ansett det tillkomma oss att undersöka, var gränsen i dessa hänseenden
förefinnes. Denna vår ståndpunkt innebär, att vi äro fullt medvetna om, att en
gräns är uppdragen för vår revision, men anse, att det ligger i varje revisions
natur, att det skall tillkomma den reviderande och icke den reviderade att konstatera,
var gränsen går. Vi tro, att varken Kungl. Maj :t eller kommissionerna själva
i avseende på sin ansvarighet inför Kungl. Maj :t och riksdagen skulle vara mycket
betjänta med en revision, där det lagts i kommissionernas egen hand att bestämma,
vad de ansåge böra bringas till revisorernas kännedom.
Vi vilja slutligen framhålla, att vår verksamhet hittills fortgått under förutsättning
av riktigheten av den uppfattning, vi i det föregående uttalat. Samma förutsättning
ligger till grund för våra hittills avgivna revisionsberättelser. Och om
handelskommissionen, såsom den vid remissen fogade skrivelsen från denna kommission
synes giva vid handen, för oss undanhållit en del handlingar, måste vår den
25 januari 1919 avgivna berättelse om granskningen a/ denna kommissions förvaltning
så till vida kompletteras, att det av oss avgivna omdömet endast är villkorligt
och att det får ankomma på en efterrevision att avgöra, om de handlingar,
vi icke fått se, äro av beskaffenhet att ändra slutomdömet om kommissionens verksamhet.
”
Med överlämnande av överrevisornas yttrande meddelade jag i skrivelse av
opaginerad Kontrollera mot PDF
IB Andra hammarens femte tillfälliga utshotts utlåtande Nr 16.
den 28 mars 1919 ministern för utrikes ärendena, att jag delade överrevisorernas
åsikt.
Vid fortsatt övervägande av vad i ärendet förekommit har det emellertid befunnits,
att den genom handelskommissionens skrivelse och överrevisorernas yttrande
väckta frågan är av den betydelsefulla innebörd, att densamma torde påkalla
ett avgörande av Kungl. Maj :t. Och då det här gäller ett närmare bestämmande
av uppgifter och befogenhet för överrevisorerna, vilka på sin tid blivit förordnade
på föredragning av chefen för finansdepartementet, har jag, efter samråd
med herr ministern för utrikes ärendena ävensom med chefen för jordbruksdepartementet,
funnit det tillkomma mig att i denna fråga framlägga yttrande och
förslag.
Vad till eu början angår den av handelskommissionen i dess skrivelse till ministern
för utrikes ärendena omförmälda särskilda framställningen från överrevisorerna
att erhålla avskrifter av de år 1918 avslutade handelsavtalen med England
(och dess allierade) har blivit upplyst, att överrevisorerna sedermera, i samband
med sin granskning av andra kommissioners förvaltning, erhållit del av
sagda avtal. I detta avseende lärer alltså icke påkallas någon ytterligare åtgärd.
Rörande åter det allmänna spörsmålet om omfattningen av överrevisorernas
granskningsverksamhet och i samband därmed om den utsträckning, i vilken ej blott
handelskommissionen utan även övriga kommissioner böra till överrevisorerna överlämna
sina handlingar, torde en tillfredsställande lösning ej stå att vinna endast
genom tolkning av ordalydelsen i kungl. brevet av den 19 juni 1917. När, såsom
framgår av vad jag i det föregående anfört, i detta stycke skilda meningar yppa
sig, så beror detta uppenbarligen icke minst därpå, att sedan tidpunkten för
nämnda kungl. brevs utfärdande inträtt i hög grad ändrade förhållanden, som ej
kunna undgå att inverka på överrevisorernas verksamhet och vederbörande kommissioners
ställning till densamma. Även om kungl. brevet av den 19 juni 1917
efter sin avfattning närmast skulle föranleda den snävare tolkning, som handelskommissionen
i sin skrivelse till herr ministern för utrikes ärendena gjort gällande,
så måste det numera anses angeläget att bereda överrevisorerna möjlighet
till att genomföra sin granskning i en utsträckning, som icke synes hava varit fullt
klargjord vid sagda brevs tillkomst. Med anledning av den omfattning, som ej
mindre handelskommissionens än även flertalet övriga kommissioners verksamhet
antagit under tiden efter juni 1917, har det framträtt såsom önskvärt, att överrevisorerna,
med fasthållande allt jämt av den ekonomiska synpunkten såsom den
för granskningen grundläggande, böra äga möjlighet att bilda sig ett omdöme om
själva den allmänna förvaltning, som utgör grundvalen för varje kommissions
ekonomiska föranstaltningar. I riksdagen har vid åtskilliga tillfällen framhållits
önskvärdheten av, att statskommissionernas verksamhet, som i all synnerhet under
tiden efter juni 1917 kommit att så starkt ingripa på en mängd områden av samhällslivet,
bleve föremål för en ingående granskning, och ledamöter av statsrådet
hava i detta sammanhang uttalat sin anslutning härtill samt därvid — förutom
till den i grundlagarna föreskrivna konstitutionella granskningen — hänvisat till
nämnda särskilt förordnade revisorers åliggande.
Under sådana förhållanden torde det vara lämpligt att vidtaga åtgärder till
Andra hammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 16. 17
viss komplettering av de bestämmelser, som på sin tid ingingo i det kungl. brevet
j.Y <iun^ i syfte att undanröja den oklarhet, som yppat sig angående ramen
för overrevisorernas uppgift. Därvid bör emellertid iakttagas, att överrevisorerna
givetvis icke hava att ingripa på det område, som uteslutande är förbehållet den i
grundlagarna stadgade konstitutionella kontrollen över regeringens förande. Liksom
Kungl. Maj :ts beslut och åtgärder icke kunna bliva föremål för sagda revisorers
granskning, så bör detsamma uppenbarligen gälla de utlåtanden och förslag från
de olika kommissionerna, vilka legat till grund för av Kungl. Maj :t fattade beslut
. eller vidtagna åtgärder. Vad angår de hemliga handlingar, som kunna förefinnas
hos vederbörande kommissioner eller deras organ, torde det icke vara möjligt att
ställa desamma utan undantag till överrevisorernas förfogande, utan lärer det böra
ankomma på överrevisorerna att i de fall,då de önska erhålla del av sådana handlingar,
därom göra anmälan hos Kungl. Maj :t. Förteckning över sådana hemliga
handlingar bör av varje kommission tillhandahållas överrevisorerna. Såsom överrevisorerna
själva framhållit, kunna de hemliga handlingar, som på ansökan till
dem må bliva överlämnade, icke av dem offentliggöras utan särskilt erhållet tillstånd.
På grund av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj :t till
komplettering av kungl. brevet av den 19 juni 1917, vilket fortfarande skall ligga
till grund för de i enlighet med sagda kungl. brev förordnade överrevisorernas
uppdrag, måtte föreskriva,
att överrevisorerna äga att vid sin granskning av vederbörande kommissioners
förvaltning behandla kommissioners samtliga beslut och åtgärder förutom dem, som
angå förslag eller utlåtanden till Kungl. Maj :t;
att överrevisorerna skola äga att taga del av de förteckningar över hemliga
handlingar, som förefinnas hos varje kommission;
att därest överrevisorerna önska erhålla kännedom om någon hemlig handling,
de hava att därom göra framställning till Kungl. Maj :t, samt
att om sådan framställning bifalles, ifrågavarande hemliga handling ej må
offentliggöras utan av Kungl. Maj :t meddelat tillstånd.
Till vad föredragande departementschefen hemställt, däri statsrådets övriga
ledamöter instämde, behagade Hans Maj :t Konungen lämna bifall; och skulle utdrag
av protokollet i detta ärende tillställas utrikes- och jordbruksdepartementen.
Ur protokollet.
Elis Lindahl.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 13 sand.
5 avd. 16 höft. (Nr 16.)
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.