Betänkande, angående vissa delar av tullbevillningen.
1920-03-11 · 41 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 39 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1920:11, Betänkande, angående vissa delar av tullbevillningen.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
1
Nr 11.
Ankom till riksdagens kansli den It mars 1920 kl. 6 e. in
Bevillningsutskottets betänkande, angående vissa delar av tullbevillningen.
(l:a avd.)
Närvarande: se sid. 35.
Till bevillningsutskottet hava hänvisats åtskilliga motioner, vilka
angå tullbevillningen. En del av dessa motioner röra större eller mindre
grupper av tullar, i andra yrkas ändring av viss eller vissa tullsatser;
av de förra avse somliga ändring omedelbart genom riksdagens beslut,
andra skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning och förslag.
Då yrkandena i flera av de nu åsyftade motionerna gripa in i varandra,
har det synts utskottet lämpligast att behandla samtliga i ett betänkande,
i vilket utskottet dessutom dels upptager till behandling två motioner, i
vilka yrkande gjorts om införande av importförbud för vissa varor m. m.,
dels ock, med begagnande av den utskottet tillkommande befogenheten att
väcka förslag i bevillningsfrågor, hemställer om ändring i vissa tulltaxans
rubriker.
Av de motioner, som beröra tulltaxan, utgå en del från tullskyddets
synpunkt, antingen beträffande jordbruket eller industrien, och andra
främst från den statsfinansiella synpunkten.
De likalydande motionerna nr 107 i första kammaren av herr Johan
Nilsson i Skottlandshus m. fl. och nr 169 i andra kammaren av herr Lindman
in. fl. samt de ävenledes likalydande motionerna nr 5 i första kamBihang
till riksdagens protokoll 1920. 7 samt. 8 käft. (Nr 11.) 1
Motionerna
I: 107 och
II: 169 samt
I: 5 och II: 11.
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
maren av herr Wohlin m. fl. och nr 11 i andra kammaren av herr Olsson
i Kullenbergstorp m. fl. innehålla förslag, avsedda att tillgodose jordbrukets
intressen.
Innan utskottet redogör för innehållet i nämnda motioner, torde
utskottet få erinra om följande.
Enligt kungl. kungörelsen den 21 maj 1918 har staten förbundit
sig, bland annat, att inköpa från odlare inom landet de hos dem under
åren 1918 och 1919 skördade partier vete och råg, vilka till staten
hembjödes före den 1 juni 1920, till vissa i kungörelsen angivna priser.
Beträffande tiden efter de sålunda fastställda minimiprisernas upphörande
har på Kungl. Majrts förslag 1919 års urtima riksdag beslutat vissa
åtgärder, avsedda att bereda den inhemska brödsädsodlingen visst skydd
mot de rubbningar, för vilka den kunde bliva utsatt. Kungl. Majrts
berörda förslag var byggt på en av särskilt tillkallade sakkmrniga verkställd
omfattande utredning, framlagd i ett den 30 april 1919 avgivet
betänkande angående avvecklingen av den statliga spannmåisregleringen.
De sakkunniga hade framhållit, att jordbruket borde, efter det minimipriserna
upphört att gälla, beredas skydd för den händelse att prisfallet
på importerad spannmål bleve ovanligt starkt, och att detta syntes kunna
ske medelst ett system av glidtullar för tiden från och med den 1 juni
1920, då minimiprisen upphörde, och till och med den 31 maj 1922. Detta
finge emellertid betraktas som ett provisorium i avbidan på tull- och
traktatkommitténs blivande förslag. Glidtullarna skulle vaddera på det
sätt, att desamma höjdes när importprisen folie och sänktes när importprisen
stege. I sådant syfte hade de sakkunniga framlagt en metod för
beräknande av de inhemska produktionskostnaderna för brödsäd, baserad
på enligt vissa grunder konstaterade pris på mänskligt arbete, dragararbete
och gödsling, samt på detta sätt åstadkommit ett relationstal å produktionspriset
för det år, som vore i fråga, i jämförelse med tioårsperioden
1904—1913. På grund av att konjunkturerna vore i fallande både ett
avdrag av 5 procent å de kalkylerade priserna ansetts böra ske. I avseende
å glidtullarnas storlek hade de sakkunniga anfört, att de syntes kunna
utmätas enligt i huvudsak tre olika system. Antingen kunde de fixeras så,
att de jämnt täckte skillnaden mellan normalpriset å den inhemska och
priset å den importerade varan, d. v. s. avse att förhindra, att den
svenska spannmålen saluhölles till lägre pris än det beräknade normalpriset.
Eller ock kunde dessa tilläggssatser bestämmas så stora, att de
vore högre än denna skillnad, varigenom de skulle möjliggöra för den
svenske lantbrukaren att för sin brödsäd utfå ett högre pris än normalpriset.
Eller slutligen kunde tillägget fastställas på sådant sätt, att
3
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
det täckte allenast en del av prisskillnaden, varvid det inhemska jordbruket
således icke kunde tillgodogöra sig hela normalpriset utan måste
bära någon del av den med prisfallet å världsmarknaden förenade risken,
vilken sålunda i viss mån skulle delas mellan producenten och konsumenten.
Vid valet mellan de nu angivna metoderna hade de sakkunniga
betonat nödvändigheten att småningom åstadkomma en sänkning
av det gällande allmänna prisläget, vilken sänkning givetvis borde avse
icke minst varupriserna; och borde utövare av jordbruksnäringen vara
beredda att påtaga sig sin del av den gemensamma börda, som eu
allmän prisnedgång komme att innebära för vårt folks flertal. De sakkunniga
hade med hänsyn härtill förordat, att ett eventuellt underskott
i produktionskostnaden för brödsäd skulle bäras till så lika delar som
möjligt av producenter och konsumenter, d. v. s. att till äggssatsen (tullen)
för importerat vete skulle utgå med ett belopp, motsvarande halva
skillnaden mellan det inhemska normalpriset och det för en viss period
beräknade importpriset. Dock borde ingen tilläggssats utgå, då sagda
skillnad ej uppginge till minst 1 krona per 100 kg. Slutligen hade de
sakkunniga föreslagit, att tilläggssatsen (tullen) för till riket införd råg
och korn skulle utgå med det belopp, som för motsvarande period fastställts
att gälla för vete.
Till statsrådsprotokollet i ämnet uttalade chefen för jordbruksdepartementet
sin principiella anslutning till de sakkunnigas förslag,
vilket vore väl lämpat för en övergångstid sådan som den nu ifrågavarande,
och anförde departementschefen beträffande glidtullarnas beräkning
:
»Ått sätta tullen högre än skillnaden mellan det funna grundpriset å den
svenska spannmålen och priset å den importerade, genom vilket förfarande den
svenska odlingen skulle särskilt premieras, vore icke förenligt med syftet med det
nu avsedda stödet åt denna odling och kan icke ifrågakomma.
Ej heller kan jag tillstyrka, att tullsatsen så utmätes, att den jämnt motsvarar
sagda skillnad. En sådan anordning vore visserligen riktig, därest det uppställda
syftemålet att bereda brödsädsodlingen samma ekonomiska förutsättningar
som denna odling ägde före kriget skulle tillfullo ernås. Av hänsyn till andra viktiga
intressen än jordbrukets och brödsädsodiingens måste emellertid eftergifter
göras på detta eljest frän jordbrukssynpunkt berättigade krav. Såsom de sakkunniga
framhållit är det av största vikt för landet i dess helhet att snarast åstadkomma
en sänkning av varuprisen. Detta måste medföra ekonomiska olägenheter
för de olika näringarna, och det är ej mer än rimligt, att även jordbruket får bära
en del av bördan därav.»
I de sakkunnigas förslag gjorde emellertid departementschefen en
viktig modifikation. Då det ifrågasatta tidlskyddet icke borde inom den
angivna ramen få stiga obegränsat, hölle departementschefen nämligen
4 Bevillning sutskottets betänkande Nr 11.
före, att en maximitullsats borde föreskrivas. Denna syntes lämpligen
kunna sättas till den i tulltaxan föreskrivna men nu suspenderade tullsatsen
för vete, råg och korn av 3 kronor 70 öre per deciton. Genom
detta förfaringssätt skulle åstadkommas, att icke i något fall högre tull
skulle utgå än om suspensionen upphävdes och förhållandena återfördes
till de förutvarande.
Första särskilda utskottet hemställde i utlåtande nr 2 om bifall
till Kung!. Maj:ts förslag med vissa redaktionella ändringar.
Vid utskottsbetänkandet voro fogade flera reservationer. I en av
dessa, avgiven av herr Johan Nilsson i Skottlandshus m. fl., framhölls
såsom principiellt riktigt, att tullskyddet bleve sådant att produktionskostnaderna
täcktes. Då det emellertid vore utsiktslöst att vinna erforderlig
anslutning till detta krav, inskränkte sig reservanterna till att påyrka endast
vissa modifikationer i majoritetens förslag, och yrkades i sådant hänseende,
dels att det föreslagna femprocentsavdraget skulle falla bort,
dels ock att glidtullens begränsning till 3 kronor 70 öre icke skulle
ifrågakomma.
I en annan reservation, avgiven av herr Wohlin m. fl., yrkades,
att glidtullen skulle under tiden 1 juni 1920—31 maj 1921 motsvara
halva skillnaden samt under tiden 1 juni 1921—31 maj 1922 tre fjärdedelar
av skillnaden mellan normalpriset och importpriset, ävensom att
bestämmelserna om förenämnda femprocentsavdrag och maximering skulle
uteslutas.
Eu tredje reservation avgavs av herr Hage, som yrkade rent avslag.
Frågan förevar hos kamrarna den 20 augusti 1919. 1 första kam
maren
blev till kontraproposition mot utskottets hemställan antaget det
förslag, som innefattades i den av herr Johan Nilsson i Skottlandshus m. fl.
avgivna reservationen, därvid röstsiffrorna voro 91 ja och 39 nej, varefter
i huvudvoteringen utskottets hemställan bifölls med 78 röster mot 50.
Andra kammaren antog med 102 ja mot 86 nej till kontraproposition mot
utskottets hemställan ett framställt yrkande om avslag å såväl utskottets
hemställan som Kungl. Maj:ts förslag i ämnet, och blev i den slutliga
omröstningen utskottets hemställan bifallen med 152 röster mot 28.
Riksdagen hade alltså bifallit utskottets hemställan. I
I ovannämnda av herr Johan Nilsson i Skottlandshus m. fl. samt
av herr Lindman m. fl. väckta motioner har nu i första hand yrkats,
»att riksdagen behagade besluta att i enlighet med förslag, som
bevillningsutskottet behagade utarbeta, vidtaga sådan ändring av 1919
års urtima riksdags beslut angående glidtullar å vete, råg och korn, att
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11. 5
tullsatsen bestämmes till att motsvara hela skillnaden mellan importpriset
och det inhemska normalpriset, beräknade på sätt i 1919 års
riksdagsbeslut bestämts».
Därjämte har hemställts, att riksdagen måtte
»i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om omedelbart upphävande
ej mindre av den nu gällande suspensionen av tullsatserna å fläsk, ister
och flott, kött, ost och smör än även av nu gällande exportförbud å
lantmannanäringens alster, i våd de avse vete och råg, dock först efter
det redan beslutade bestämmelser angående 1919 års skörd träda ur
tillämpning».
Såsom skäl för den i förstnämnda yrkande föreslag-na väsentliga
ändringen i de av 1919 års riksdag beslutade glidtullarna å vete, råg
och korn hava motionärerna velat göra gällande, att sedan världshandeln
numera kommit i gång, endast ett sådant tullskydd, som fullt säkerställde
jordbruket mot en möjligen kommande övermäktig konkurrens
från utlandet, vore tillräckligt att trygga fortbeståndet och utvecklingen
av en lönande brödsädsodliner.
i sammanhang härmed hava motionärerna erinrat om den under
kristiden företagna suspensionen av tullar å lantmannaprodukter samt
om de utfärdade exportförbuden för åtskilliga sådana produkter.
1 avseende härå vill utskottet meddela, att enligt kungl. kungörelse
den 19 december 1919 (Svensk författningssamling nr 777) gäller till
och med den 31 maj 1920 tullfrihet för följande slag av livsmedel,
nämligen:
55, 56 1
57
58, 59
61
Ur 74
Ur 79 b
137
138, 139
140
146
Ur 168
Ur 1325
Fläsk.
Ister.
Kött.
Oleomargarin.
•Spannmål: omalen: råg, vete och korn; ävensom ärter, tjänliga till
människoföda.
Spannmål: malen: mjöl av råg eller vete.
Ost, alla slag.
Smör: naturligt: konstgjort (margarin).
Flott (smult).
Korv.
Kondenserad mjölk (s. k. condensed milk) och koncentrerad mjölk
(s. k. unsweetened evaporated milk), inkommande på hermetiskt
slutna kärl.
Kondenserad mjölk, med eller utan tillsats av socker och inkommande
annorledes än på hermetiskt slutna kärl.
Siffrorna beteckna rubriknummer i tulltaxan.
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
Enligt olika författningar äro lantmannaprodukter av åtskilliga
slag underkastade förbud för utförsel från Sverige (jfr supplement nr 1
av den 31 januari 1920 till kommerskollegii kommersiella meddelanden).
Då motionärerna i andra punkten av sin hemställan föreslagit
skrivelse till Kungl. Maj:t, i syfte att ifrågavarande tullsuspensioner och
exportförbud måtte omedelbart upphävas — exportförbuden för vete och
råg dock först sedan tiden för de av staten garanterade minimipriserna
utgått — så stödjas dessa yrkanden med åberopande av pågående import
av samt sjunkande priser och stegrade produktionskostnader för lantmannaprodukter
ävensom med hänvisning till ovissheten för lantbrukaren
om den framtida prisbildningen, därest den inhemska tillgången skulle
komma att överstiga landets behov. Slutligen erinra motionärerna, att
under den tid, då jordbruksnäringens tullar varit suspenderade, industritullarna
varit i gällande kraft och i sin mån bidragit till att fördyra
industriens alster och därmed även jordbrukets.
Det i sistnämnda motion sålunda mera flyktigt berörda förhållandet
mellan jordbruks- och industritullarna är utgångspunkten för
ovannämnda av herr Wohlin in. fl. samt herr Olsson i Kullenbergstorp
m. fl. väckta motioner. Däri yrkas,
»att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t ville uppdraga åt tull- och traktatkommittén att
verkställa utredning rörande frågan, i vad mån, i och lör återställandet
av jämvikten mellan jordbrukets och industriens tullskydd, hitintills eller
under tiden för utredningens verkställande beslutade åtgärder i avseende
å provisorisk suspension eller ändring av före kriget utgående införseltullar
å jordbruksprodukter påkalla nedskrivning eller suspension av
tullsatserna å för jordbruksproduktionen inom riket betydelsefulla
industriartiklar, ävensom för nästkommande riksdag framlägga resultatet
av en sådan utredning jämte förslag till av utredningen motiverad temporär
nedsättning eller suspension av nu utgående tullsatser å ifrågakommande
industriartiklar».
I motiveringen erinras till en början, att vårt lands jordbruks- och
industritullar på sin tid avvägts i förhållande till varandra, samt framhålles,
att genom den ännu bestående suspensionen av de för jordbruket
mest betydelsefulla tullsatserna, avsedd att beträffande vete, råg och
korn avlösas av ett glidtullsystem, vilket enligt motionärernas mening
ingalunda uppvägde den fasta tullen, berörda förhållande i grunden
Be-villningmtskoitets betänkande Nr 11. 7
rubbats. Vidare anföras siffror, vilka utvisa prisstegringen sedan tiden
före kriget på dels en del jordbruksalster, dels åtskilliga för jordbruket
behövliga industriprodukter. Av dessa siffror draga motionärerna den
slutsatsen, att jordbrukets produktionskostnader, i den mån de berodde
av dylika industriartiklar, stigit relativt starkare än i genomsnitt jordbrukets
produktpriser.
Av sålunda i korthet återgivna skäl anse motionärerna landets
jordbrukare hava rätt att för den tid, då skyddet för jordbruket är på
angivna sätt reducerat, kräva en häremot svarande minskning eller suspension
av tullarna å jordbrukets nödvändighetsvaror. Vid motionen
finnes fogat ett utdrag ur den statistiska varuförteckningen, utvisande
gällande tullsatser för de tullpliktiga industriartiklar, vilka motionärerna
ansett vara av större eller mindre betydelse i jordbrukets produktion.
I flere av de föreliggande förslagen hava motionärerna tagit till
utgångspunkt penningvärdets fall. Detta är förhållandet med det av
herr Litliander m. fl. i motionen nr Ilo i andra kammaren gjorda
yrkandet, vilket avser,
»att riksdagen måtte besluta ingå till Kungl. Maj:t med hemställan,
att snabba åtgärder matte vidtagas för en provisorisk förhöjning
av nu gällande tullsatser i erforderlig utsträckning».
Av motiveringen till sistnämnda yrkande framgår, att motionärerna
huvudsakligen haft i sikte industriens behov av effektivt tullskydd. I
sådant hänseende hava motionärerna uttalat, att det tullskydd, som vid
tiden för tullsatsernas fastställande varit nog’ så effektivt för den svenska
industrien, i samband med den allmänna prisnivåns höjning blivit fullständigt
illusoriskt, h ör att styrka detta påstående hava motionärerna
för åtskilliga varuslag anfört en sammanställning, utvisande marknadspriser
1913 och 1919 samt tullsats och tullens procentuella förhållande
till varuvärdet för vartdera av nämnda år. I sammanställningen uppgives
bland annat, att tullskyddet i procent av varuvärdet minskats för
fönsterglas från 32.1 till 9.7, för rördelar av järn från 15 till 3.6, för
lim från 33.3 till 13.3 och för pianon från 20 till 7.5. Såsom skål för
de ifrågasatta tullförhöjningarna hava motionärerna även framhållit statens
intresse av ökad tulluppbörd.
flitter att sålunda hava redogjort i korthet för de motioner, i vilka
påyrkats ökat tullskydd antingen'' för jordbruket eller för industrien,
Motionen
II: 113.
Motionen
II: 243.
Motionen
1:108.
8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
övergår utskottet nu till den i andra kammaren väckta motionen nr
243, i vilken herr Werner m. fl. hemställt,
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Magt måtte anhålla, att Kungl.
Maj:t ville uppdraga åt tull- och traktatkommittén att verkställa skyndsam
utredning om och avgiva förslag till såväl jordbruks- som industritullarnas
avskaffande eller, där detta skulle visa sig i något enstaka fall
för ögonblicket medföra stora svårigheter, kraftig avskrivning av desamma».
I motiveringen till sistnämnda yrkande hava motionärerna gent
emot de krav på tullförhöjningar, som framförts i de förut omnämnda
motionerna, invänt, att den rådande dyrtiden tvärtom bjöde att avskaffa
eller kraftigt nedskriva samtliga skyddstullar för att därigenom bidraga
till att minska levnadskostnaderna för de breda lagren och därigenom
även produktionskostnaderna för industrien, vars konkurrenskraft på den
utländska marknaden sålunda kunde ökas.
Den i herr Lithanders m. fl. motion nr 113 i andra kammaren
i förbigående berörda statsfinansiella synpunkten är den bestämmande
för de yrkanden, som friherre Fleming framställt i motionen I: 108.
Friherre Fleming har hemställt,
»att, i den mån gällande handelsavtal med främmande stater därför
icke lägga hinder i vägen, för samtliga enligt gällande tulltaxa tullpliktiga
varor, för vilka tullsatserna beräknas efter varans vikt, skall vid
införsel till riket erläggas en provisorisk tilläggstull uppgående till 100 %
å gällande tullsats,
att ifrågavarande tilläggstull skall tillämpas snarast möjligt under
innevarande år från dag, som av Kungl. Maj:t bestämmes, samt
att de nu tillfälligtvis upphävda tullarna å vissa jordbruksprodukter
åter skola tillämpas efter utgången av den tidsperiod, för vilken tullfrihet
medgivits».
Vidare har friherre Fleming, för den händelse nämnda yrkande
icke skulle av riksdagen bifallas, alternativt hemställt,
»att riksdagen ville besluta att hos Kungl. Maj:t begära skyndsam
utredning och förslag till innevarande riksdag om sådan höjning av
gällande tullsatser, som betingas av de stegrade varuprisen samt erfordras
för att bringa gällande vikt- och värdetullsatser i överensstämmelse
med varandra».
I motiveringen för dessa yrkanden har friherre Fleming infört en
åren 1908—1921 omfattande sammanställning av siffror, utvisande de i
riksstaterna ingående direkta och indirekta skatterna jämförda med riks
-
9
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
staternas slutsummor. Med hänvisning till den beskattningens procentuella
förskjutning från indirekt till direkt, som av sammanställningen
framgår, har motionären uttalat sig för att så långt möjligt vore åstadkomma
ett återställande av det gamla förhållandet mellan direkt och
indirekt beskattning. Det är i sådant syfte motionären framställt sitt
förslag om en provisorisk tilläggstull å gällande vikttullsatser. För att
närmare motivera detta förslag har motionären framhållit, att, under
det för de varor, för vilka tullen utgår efter värdet, tullförhöjning automatiskt
inträdde i förhållande till varuvärdets stegring, någon ökningav
inkomsterna av vikttullarna icke av motsvarande anledning förekomme.
Detta syntes motionären vara så mycket mera oegentligt som tullen för
att vara av någon betydelse borde stå i rimligt förhållande till varans
värde. Efter att vidare hava uppgivit siffror, betecknande prisstegringen
i olika länder under kristiden, har motionären uttalat, att dessa siffror
— bland vilka anförts siffran 319 såsom Svensk handelstidnings index
för augusti och september 1919 •— har motionären vidare anfört, att
tullsatserna för att fullt motsvara det ökade prisläget syntes böra ökas
till omkring tre gånger det nuvarande värdet. En så hög allmän förhöjning
kunde emellertid befaras medföra vissa mindre lämpliga rubbningar
i de olika tullsatsernas förhållanden sinsemellan, men farhågorna
härför minskades väsentligt i samma mån man gjorde höjningen mindre.
Inskränkte man sig till en början till halva den ovannämnda förhöjningen,
d. v. s. en fördubbling av nu gällande tullsatser, ansåge motionären inga
olägenheter därav vara att befara, och såväl statens behov av ökade
inkomster som behovet av att bringa de nuvarande vikttullarna i rimligproportion
till varans värde syntes motionären med nödvändighet fordra,
att någon åtgärd omedelbart vidtoges. Emellertid bär motionären betonat,
att, därest gällande handelsavtal med främmande makter i undantagsfall
skulle utgöra hinder för de föreslagna tullförhöjningarna, sådana
länder och varuslag borde undantagas från bestämmelsernas tillämpning.
Det av friherre Fleming alternativt framställda, ovan återgivna
yrkandet är av väsentligen enahanda innebörd som den i motionen nr 113
i andra kammaren av herr Lithander m. fl. gjorda hemställan.
Statsfinansiella skäl äro bestämmande även för de av herrar Trygger
m. fl. i första kammaren väckta motionerna, nr 110 om åvägabringande
av utredning och förslag rörande tillfällig höjning av s. k. finanstullar
och nr 111 angående höjning av tullsatserna å kaffe.
Bihang till riksdagens protokoll 1820. 7 sand. 8 käft. (Nr 11.) 2
Motionen
1:110.
Motionen
1:111.
10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
I den förra motionen har föreslagits,
»att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning
beträffande tillfällig höjning av s. k. finanstullar samt om framläggande,
så vitt möjligt redan för innevarande års riksdag, av de förslag,
som kunna av utredningen föranledas».
Den vid denna motion anförda motiveringen innehåller endast en
erinran, att gällande tulltaxa upptager ett antal tullar, vilkas uppgift
icke är att bereda svensk tillverkning skydd utan endast att tillföra statskassan
inkomster, samt ett påpekande, att på grund av den starka rubbningen
av penningvärdet dessa finanstullar i realiteten blivit sänkta till
ungefär eu tredjedel av deras ursprungliga belopp. I övrigt hänvisa
motionärerna till den vid nyssnämnda motion nr 111 anförda utförliga
motiveringen.
Där framhållas de vådor för näringslivets sunda utveckling, som
en alltför hård belastning av inkomst och förmögenhet såsom skattekälla
enligt motionärernas mening måste medföra, och uttalas kravet på
en begränsning av den direkta beskattningen genom ökat anlitande av
den indirekta beskattningen, i vilket hänseende importtullarna borde i
första rummet beaktas. Till stöd för eu sådan åtgärd åberopas här liksom
i motionen nr 108 i första kammaren det sjunkande penningvärdet,
vilket enligt motionärernas mening medfört, att ifrågavarande pålagor
icke motsvarade mer än i stort sett en tredjedel av den vid deras fastställande
avsedda. Med dessa i korthet återgivna skäl anse sig motionärerna
hava motiverat den i motionen nr 110 gjorda hemställan om
skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning och förslag, om
möjligt till innevarande riksdag, beträffande en tillfällig höjning av finanstuliarna.
I fråga om en av finanstullarna, nämligen kaffetullen, hava emellertid
motionärerna ansett läget vara så klart, att någon utredning icke
behövde avvaktas.
Från denna utgångspunkt har i motionen nr 111 föreslagits,
»att riksdagen måtte besluta, att tullsatserna skola utgöra för
Kaffe, obränt, 75 öre per kilogram.
Kaffe, bränt eller rostat, även malet, samt kaffesurrogat, alla slag,
125 öre per kilogram,
samt vid bifall till vad sålunda föreslagits,
att de sålunda beslutade förhöjda tullsatserna skola såsom tilläggstullar
till gällande tulltaxa tillämpas även innevarande år från dagjsom
Kungl. Maj:t bestämmer,
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11. 11
ävensom med anmälan om sitt sålunda fattade beslut i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville förordna om detta besluts
trädande i kraft snarast möjligt».
Innan utskottet sammanfattar motiveringen för sistnämnda förslag,
synes en historik av frågans behandling under senare år vara på
sin plats; och följer utskottet därvid den redogörelse, som lämnades av
bevillningsutskottet vid 1919 års lagtima riksdag i dess betänkande nr 45
i anledning av väckt motion om höjning av tullen å kaffe och kaffesurrogat.
I eu av de vid 1888 års riksdag väckta motioner, i vilka förslag
framställdes om åsättande av tull å malen och omalen spannmål samt
om införande av tullskydd eller ökat tullskydd för andra jordbrukets
alster, anförde herr Reuterswärd, att såsom önskemål vid en tullreform
borde hållas i sikte att — i den män statsfinansernas ställning sådant
medgåve — till fördel för landets arbetande klasser söka åvägabringa
nedsättning i de in försel avgifter, som vilade på åtskilliga mera allmänt
nödiga förbrukningsartiklar, vilka icke vore föremål för produktion inom
landet; och hemställde motionären, att i fråga om nedsättning av de s. k.
finanstullarna bevillningsutskottet ville föreslå riksdagen vad som kunde
synas lämpligast. I sitt betänkande nr 8 And nämnda riksdag åberopade
utskottet, vid behandlingen av väckt fråga om sänkning av tullsatserna
å kaffe, ovan omförmälda uttalande ocli hemställan. Efter att
vidare hava erinrat, att till finanstullar räknades avgifter å huvudsakligast
kaffe jämte kaffesurrogat, socker, tobak och lysoljor, anförde utskottet,
att utskottet funnit kaffet böra i främsta rummet komma i fråga vid
en nedsättning i finanstullarna. 1 anslutning härtill hemställde utskottet,
att tullen å kaffe mätte nedsättas från dess dåvarande belopp, 26 öre,
till 12 öre samt tullen å kaffe, bränt, och alla till kaffesurrogat användbara
brända växter från dåvarande beloppet, 35 öre, till 20 öre, allt för
f kilogram. Vad bevillningsutskottet sålunda hemställt blev av riksdagen,
i samband med tullreformens genomförande, bifallet.
Sedermera hava förslag om höjning av tullsatserna å kaffe och
kaffesurrogat förevarit vid 1894 och 1910 års riksdagar. Med anledning
av i ämnet väckta motioner anförde 1894 års bevillningsutskott i
betänkande nr 20, att eu betydlig minskning i tullinkomsterna såväl
under sistnämnda år som under närmast följande statsregleringsperiod
vore att motse. Med anledning därav såge sig utskottet nödsakat att
föreslå riksdagen att höja någon av de s. k. finanstullarna och ansåge
utskottet, att för berörda ändamål en höjning av tullen på kaffe och
12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
kaffesurrogat i första hand borde ifrågakomma. I anslutning härtill
föreslog utskottet en höjning av tullen å kaffe till 25 öre samt tullen
å kaffe, bränt, och kaffesurrogat till 35 öre, allt för kilogram räknat.
Bevillningsutskottets hemställan blev av bägge kamrarna avslagen,
först av andra kammaren med 149 röster mot 63 och därefter av första
kammaren utan omröstning. Under ärendets behandling i andra kammaren
framhölls såsom huvudskäl mot tullförhöjningen, att det vore
obilligt att lägga eu. så hög tull på kaffe, vilket i de mindre bemedlades
hushållning inginge i den dagliga födan och som väl kunde betecknas
såsom en den fattiges nödvändighetsvara. Även i första kammaren
anfördes liknande skäl.
Vid 1910 års riksdag framlades frågan genom eu kungl. proposition,
varvid såsom skäl åberopades det statsfinansiella läget. Bevillningsutskottet
hemställde i sitt betänkande ur 3 av enahanda skäl om höjning
av tullen å kaffe till 18 öre och å kaffe, bränt, och kaffesurrogat, alla
slag, till 30 öre, allt för kilogram. Båda kamrarna återremitterade utskottets
betänkande, vilket för att påskynda ärendets behandling avgivits
innan motionstiden gått till ända. Svitet med återremissen var att sätta
utskottet i tillfälle att företaga ärendet till förnyad behandling i samband
med motioner, som utöver eu i betänkandet behandlad komme att ytterligare
väckas i ämnet. I nytt betänkande (nr 39) mot slutet av riksdagen
upplyste bevillningsutskottet, att det dåmera visat sig att det
icke vore erforderligt att vid uppgörande av följande årets statsreglering
anlita någon höjning av kaffetullen; och avstyrkte utskottet av denna
anledning vad Kungl. Maj:t i sådant hänseende föreslagit. Denna utskottets
hemställan bifölls av båda kamrarna utan debatt och utan omröstning''.
Vid 1919 års lagtima riksdag väcktes, som nyss nämnts, motion
om höjning av kaffetullen. De tullsatser, som då löreslogos, voro för
obränt kaffe 30 öre per kilogram och för bränt eller rostat kaffe 50
öre per kilogram.
Under det att vid 1894 och 1910 års riksdagar såsom skäl för
ifrågasatt höjning av kaffetullen åberopats nödvändigheten att för statsregleringens
uppgörande anskaffa ett inkomstbelopp, motsvarande det
som tullförhöjningen beräknades tillföra statsverket, utgick motiveringen
för 1919 års motion från den allmänna statsfinansiella situationen,
kännetecknad av starkt ökat inkomstbehov och minskat eller upphört
tillflöde från åtskilliga av de vanliga inkomstkällorna.
Bevillningsutskottet avstyrkte sistnämnda motion. Andra kammaren
biföll utan omröstning utskottets hemställan, under det första
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11. 13
kammaren i enlighet med en vid betänkandet fogad reservation med 74- röster mot 31 biföll motionen. Därefter segrade utskottets hemställan
i gemensam votering, vid vilken avgåvos för sistnämnda
hemställan i första kammaren 26 och i andra kammaren 133 röster
samt för motionen 92 röster i första kammaren och 45 röster i andra
kammaren eller i allt för utskottets hemställan 159 och för motionen
137 röster.
Såsom skäl för kaffetullens höjning framhålla nu motionärerna, i
anslutning till den av dem anförda, ovan sammanfattade motiveringen
för en allmän höjning av finanstullarna, hurusom kaffetullen trots det
sjunkna penningvärdet alltjämt kvarstode vid samma belopp som fastställts
av 1888 års riksdag. För att belysa frågan anföra motionärerna,
att en tull å 12 öre för kilogram utgjorde 7.r> procent av ett minuthandelspris
å 1 krona 60 öre men endast 2.4 procent av ett minuthandelspris
å 5 kronor samt att, om tullen fortfarande skulle utgå med
7.5 procent av nämnda pris, den borde för närvarande utgöra 37.5 öre
för kilogram. Förslaget innebure alltså efter nuvarande minuthandelspris
eu procentuell fördubbling av tullsatsen från tiden före kriget.
Vidare framhålla motionärerna, bland annat, att kaffet såsom ett
dåligt näringsämne borde anses såsom eu lyxvara och att en något
minskad användning bland den fattigare befolkningen måste anses önskvärd
ur folkhälsans synpunkt.
I en i första kammaren väckt motion, nr 112, har herr Stendahl,
under åberopande av senast omförmälda motion och under förutsättning
att riksdagen beslutade en höjning av kaffetullen, hemställt,
»att riksdagen ville besluta, att allt det förtullade kaffe, som den
dag kaffetullens eventuella förhöjning träder i kraft finnes inom landet,
skall beläggas med en konsumtionsskatt eller efterförtullningsavgift av
samma storlek som den beslutade tull förhöj ningen, dock så att mindre
partier kaffe, som av person, vilken ej idkar handel med varan, innehavas
för eget bruk och vilka ej överstiga till exempel 50 kilogram,
lämnas fria, samt
att lämplig straffpåföljd måtte stadgas för den, som lämnar oriktig
deklarationsuppgift eller underlåter att deklarera».
Till motivering härför har motionären anfört följande:
»Skulle det anses föreligga ett verkligt behov att bereda staten ökade inkomster
genom höjning av kaffetullen, torde ock meningen vara, att den merkostnad
beträffande kaffet, som lägges pa konsumenterna, kommer statsverket tillgodo. Det.
kan icke vara vare sig lämpligt eller rättvist att göra en tullhöjning på ett sådant
Motionen
1:112.
Motionerna
1.6 t»h II: 2S.
14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
sätt, att detdnbjudes till spekulation i en eventuell tullförhöjning med ty åtföljande
illojal konkurrens. Härvid skulle en icke ringa del av det belopp, som avsetts att
tillfalla staten, flyttas över till enskilda spekulanter.»
I sammanhang med de senast avhandlade motionerna med deras
från statsfinansiell ståndpunkt gjorda tullpolitiska yrkanden torde lämpligen
kunna omnämnas de redan i inledningen till detta betänkande
omnämnda motioner, nr 6 i första kammaren av herr Wohlin in. fl. och
nr 28 i andra kammaren av herr Olsson i Kullenbergstorp in. fl. i vilka
hemställts,
»att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om omedelbart genomförande av eu importreglering i form av
importförbud med importlicensgivning och importlicensavgifter beträffande
varor, fallande under efterföljande rubriknummer i den statistiska
varuförteckningen, nämligen a) 8, 28, 36 B, 58 A och B, 66 A—C,
85, 93 A och B, 94, 99, 101, 106 A och B, (107 A), 107 A/B, (107
B), 106 7., 107 C, 109 B och C, 111, 113 A—C, 114 A, 117 A—C,
118 A-C, 119, 121 A och B, 123, 125, 127 A, 130 A, 137 A, 143,
145, 148 A och B, 156 B, 157. 164 A—F, 165, 166, 168 G, 180, 183
A—I, 191 A och B, 192 A—C, 193 A—C, 195 A och B, 196 A och
B, 197 A— 1), 214, 236 H och K, 249, 272, 291, 318 A, 323, 324, 325,
346, 348, 349 A och B, 351 A—C, 394, 395, 559, 566, 574, 579 B
och C, 580 C, 581, 582 A —C, 601, 602 A—C, 614, 618, 619, 620,
643 A, 680, 703 A, 704 A, 721 B, 845, 858, 871 C, 956, 1098 G,
1116, 1221 B, 1223, 1224, 1270, 1271, 1272, 1274, 1275, 1276, 1277
A—F, 1278, 1285, 1297, 1298, 1300 A—F, 1302, 1318, 1319 — alla
dessa varor här klassificerade såsom ''umbärliga, ehuru jämförelsevis
allmänt förbrukade varor’ — samt vidare b) 10, 20, 29 A och B, 30, 37,
44, 45, 46, 63 B, 64 G, 65, 66 D, 124, 128 A och B, 131, 133 A—D,
144 A och B, 149 A, 184 B—D, 185 A—D, 187 A—F, 188 A och
B, 202, 207 B, 212, 225, 227, 229, 285, 289, 292, 293, 294,295,
296, 297, 298, 299, 333, 338 B, 354, 361, 362, 363 A och B, 364,
365, 366, 367, 3fl8, 369, 370, 371, 372, 373 B och C, 410, 467, 532,
544, 549, 552 A och B, 558, 561, 564, 572, 578, 579 A, 580 A och B,
583, 585, 593, 594, 595, 596, 597, 598, 599, 605, 606, 607, 608, 609,
610, 617, 624, 625, 626, 627, 628, 629, 630, 669, 670, 671, 702,
965, 969, 975, 977, 1089 H—K, 1221 A, 1222 A, 1225, 1241, 1273,
1291, 1301, 1314, 1322 — alla dessa varor här klassificerade såsom
''lyxvaror’.»
I motiveringen till det sålunda gjorda yrkandet hava motionärerna
till en början erinrat om de uttalanden till förmån för begränsning av
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11. 15
importen, vilka på sin tid gjorts dels i ett av särskilda sakkunniga don
30 juli 1918 avgivet betänkande rörande åtgärder för penningvärdets
reglering, dels ock av finansrådet i en till chefen för finansdepartementet
den 20 december 1919 avlåten skrivelse angående åtgärder för
åstadkommande av kontroll över varuimporten och därmed över användningen
av landets betalningsmedel. Vidare hava motionärerna
anfört en del sammanställningar av siffror ur importstatistiken, vilka
eldigt motionärernas mening tyda på en under senaste tid, särskilt år
1919, stark stegring av importen av såväl lyxvaror som umbärliga
varor. Efter att härefter hava bemött några invändningar, som gjorts
mot införande av importförbud, hava motionärerna beträffande vissa av
de varor, som i motionen avses, nämligen de under rubrikerna 186,
189 och 190 i tulltaxan upptagna viner, anmärkt, att tullarna å dessa
varor äro bundna genom överenskommelsen den 2 december 1908 angående
handelsförbindelserna med Frankrike samt att importförbud beträffande
sistnämnda varor icke syntes böra utfärdas, så länge överenskommelsen
vore i kraft.
I en i första kammaren väckt motion, nr 109, har herr Clason yrkat,
»att riksdagen måtte besluta sådana åtgärder i fråga om rikets
tullpolitik, som må finnas ägnade att hejda en icke önskvärd import,
stärka vårt näringsliv, hämma eu skadlig utländsk konkurrens och öka
landets förmåga av självförsörjning».
Att döma av den till stöd för yrkandet anförda motiveringen synes
motionären avse i första hand tullförhöjningar, ägnade att hämma importen
samt stödja inhemskt jordbruk och inhemsk industri. Åven här
anföras och åberopas sammanställningar av siffror ur importstatistiken.
Av de motioner, vilka utskottet behandlar i detta betänkande,
återstå nu att omnämna två, i vilka yrkats höjning av tullskyddet eller
införande av tullskydd för vissa artiklar.
I en inom andra kammaren väckt motion, nr 114, har herr
Nyländer m. fl. hemställt,
»att riksdagen måtte besluta följande ändringar i nu gällande tulltaxa:
Rubrik 689. Fotografiska torr pbl tar eller s. k. emulsiousplåtar med
eller utan negativbilder.................................... 1 kg. 50 öre.
Anm. Avdrag i vikten medgives ej för askar, papper
och dylikt omslag.
Motionen
1:109.
Motionen
11:114.
Flaskor och burkar:
Motionen
11:241.
JEtubrikerna
nr 1105 och
1106 i tulltaxan.
16 Bevillningsutskottets betänkande Nr It.
Rubrik 696. andra slag, härunder inbegripna flaskor, försedda med
flätning eller annan beklädnad, som icke utgör emballage,
ävensom termosflaskor utan hylsa ............... 1 kg. 60 öre.
Rubrik 854. Kard beslag ................................................. 1 kg. 1 krona.»
Ovannämnda under rubriken 689 upptagna torrplåtar äro tullfria.
Beträffande vacuumflaskor, s. k. termosflaskor, anföra motionärerna, att
desamma hänförts till rubriken 694, flaskor och burkar, andra slag, med
tull av 6 öre för kilogram, en tullsats som, motsvarande ungefär 1 öre
för flaska, vore utan varje skyddande betydelse. Kardbeslag är enligt
rubriken 854 tullfritt.
Beträffande samtliga de artiklar, motionen gäller, hava motionärerna
meddelat, att tillverkning av desamma inom landet igångsatts först
under de senaste åren. Med förmälan att konkurrensen från utlandet
vore synnerligen stor, hava motionärerna föreslagit för desamma ovannämnda
tullsatser, vilka uppgivas vara avpassade efter det tullskydd,
som nu gäller för närmast likartade varor.
I en inom andra kammaren av herr Cornehusson m. fl. väckt motion,
nr 241, har, enär fisket på västkusten vore i behov av något tullskvdd
såsom eu motsvarighet till det skydd, som tillgodokomme andra delar
av landet genom tullar på lantmannanäringens produkter, hemställts,
»att riksdagen må besluta införandet i tulltaxan av en tullsats
å hummer av 50 öre per kilogram».
Bevillningsutskottet har från Margarinaktiebolaget Zenith, Arboga
margarinfabrik och Nya margarinaktiebolaget Svea mottagit en den
9 februari 1920 dagtecknad skrift av följande lydelse:
»Undertecknade, margarinfabrikanter, vilka sedan några år tillbaka igångsatt
eu förädlingsindustri för raffinering av åtskilliga, för margarintillverkningen oundgängliga,
från utlandet införda råa vegetabiliska, feta oljor, få härmed äran till
bevillningsutskottet ingiva följande framställning om en ändring uti gällande tulltaxa,
vilken visat sig vara av verkligt behov påkallad.
Enligt nu gällande tulltaxa, rubr. 1105 och 1106, äro vissa vegetabiliska,
feta oljor, vilka användas för bland annat margarintillverkning, såsom jordnöt- eller
arachidolja, sesamolja och bomullsfröolja, vid införsel från utlandet tullfria, om de
införas i fat, större eller mindre, men belagda med en tull av 5 öre per kilogram,
kärlens vikt inberäknad, om de införas på andra kärl än fat.
Det torde få anses uppenbart, att ifrågavarande tullbeskattning avsett att
träffa raffinerade eller förädlade oljor, ämnade för detaljhandeln, och icke sådana
för tekniskt bruk i störa partier införda oraffinerade oljor, varmed torde förstås
sådana feta oljor, som icke utan raffinering kunna användas till människoföda eller
opaginerad Kontrollera mot PDF
IT
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
vid tillredning av matvaror; oljor med en fettsyremängd över 0.5 procent böra
därför raffineras, destilleras och filtreras före deras andvändning i fabrikationen.
Såsom framgår av närslutna brev från Herr K. K. Stamsö, direktör i Svenska
Margarinfabrikanternas Råvaruimportförening, äro träfat svåranskaffliga i tropikerna,
framförallt fat av god beskaffenhet, vadan vi sedan lång tid tillbaka under kriget
nödgats importera dylika för margarintillverkningen oundgängliga oraffinerade feta
oljor i »tins» (en slags blecklådor eller bleckkanistrar), varigenom dessa råa oljor
på grund av tulltaxans ordalydelse drabbas av en tull av 5 öre per kilogram brutto,
alltså kärlens vikt inberäknad. Och lyckas vi någon gång i avsändningsorfen anskaffa
träfat, vägra rederierna bestämt att befrakta oljan i dylikt emballage.
Likaså vägra assuransbolagen att teckna vanlig läckageförsäkring för oljor i träfat,
vilket framgår av närslutna brev från Sjöförsäkrings A.-B. Öresunds agenter, A.-B.
Frick & Friek, Malmö. Att importera oljor i järnfat ställer sig alldeles för dyrbart.
De margarinfabriker åter, som importera raffinerade oljor från Holland,
England och Amerika, där träfat av god beskaffenhet finnas att få, komma under
sådana förhållanden i ett fördelaktigare läge än de margarinfabriker, som med stora
kostnader igångsatt en förädlingsindustri för margarinråvaror. Detta för oss svåra
förhållande med importen av oljor i »tins» torde ock komma att för lång tid framåt
med nödvändighet fortsättas. Härtill kommer, att jämväl den färdiga produkten,
margarinen, sedan lång tid tillbaka under kriget åtnjutit och ännu åtnjuter tullfri
införsel från utlandet.
För att visa att det icke gäller några småsummor vi nödgats utbetala i tull,
bedja vi få omnämna, att ensamt Margarin A.-B. Svea i Kalmar i december 1919
importerade cirka 100,000 kg., i nästlidna januari cirka 270,000 kg. arachidolja
samt att bolaget under innevarande eller nästa månad inväntar cirka 200,000 kg.
av samma slags olja.
På grund av det sålunda andragna hemställa vi vördsamt, att bevillningsutskottet
måtte vidtaga sådana åtgärder, att den ändring måtte införas i gällande
tulltaxa, att oraffinerade fela, vegetabiliska oljor, införda i bleckkärl (tins) eller annat
liknande emballage och uppenbarligen icke ämnade att hållas till salu i detaljhandeln,
få införas tullfritt och att denna bestämmelse måtte träda i kraft snarast möjligt.»
Margarin fabrikerna Aktiebolaget O. Mustad & Son, Agra margarinfabrik,
Aktiebolaget Pellerins margarinfabrik samt Eskilstuna mesostboll
margarinfabrik Lava å den nu återgivna skriften antecknat, att
desamma, vilka dock icke själva raffinerade råoljor, instämde i skriftens
innehåll.
I det i skriften åberopade, till Nya margarinaktiebolaget Svea
ställda och den 29 januari 1920 daterade brevet från direktören i Svenska
margarin fabrikanternas råvaruimportförening har meddelats, att arachidolja,
förpackad i träfat, icke för det dåvarande kunde erbjudas bolaget,
och vidare anförts:
»dels är det mycket ont om träfat på Java, och dels äro de fät, som finnas
där, av så dålig beskaffenhet, att åtminstone de svenska rederierna bestämt vägra
att hemtaga olja i träfat. För att i det hela taget få hem varan från Java är det
Bihang till riksdagens ''protokoll 1020. 7 sand. 8 käft. (Nr 11.) 2,
18 Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
därför nödvändigt, att densamma förpackas i bleckburkar. I Holland tycks man
hava samma uppfattning som här, ty de enda offerter, man brukar erhålla därifrån,
iiro å vara förpackad i bleckburkar eller järnfat. Som bekant har Svenska margarinfabrikanternas
råvaruimportförening måst giva order till, att de fat, innehållande
arachidolja, som vi ha kvar oskeppat på Java, skulle tömmas, och varan fyllas
över på bleckburkar, för att vi i det hela taget skulle kunna få hem varan*.
Det likaledes åberopade brevet från Aktiebolaget Friek & Prick,
dagtecknat den 29 januari 1920, innehåller följande:
»På begäran av Nya Margarinaktiebolaget Svea, Stockholm, fä vi härmed
intyga, att vi icke kunna teckna sjöförsäkring inklusive läckage å arachidolja i
träfat, utan hava vi måst hänvisa nämnda firma att för sådan försäkrings erhållande
i stället få avskeppat oljan i tins, förpackade i trälådor.»
Med anledning- av vad sålunda förekommit har bevillningsutskottet
i grundlagsenlig ordning från generaltullstyrelsen bogärt utlåtande över
den gjorda framställningen ävensom förslag till sådana ändringar i tulltaxan,
vilka enligt styrelsens mening vore bäst ägnade att befrämja det
i framställningen angivna syftet; och har bevillningsutskottet numera
från generaltullstyrelsen mottagit eu till utskottet ställd och den 28
februari 1920 dagtecknad skrivelse, i vilken anförts:
»Av 1906 års tulltaxekommittés motivering för ordalydelsen av nuvarande
rubrikerna 1102-1107 i gällande tulltaxa framgår, att tullen å feta oljor på andra
kärl än fat var avsedd att träffa de mera dyrbara oljor, som inkomma på flaskor
eller krus för bordet eller eljest för användning vid födoämnens tillredning, och att
de oljor, som därvid i första rummet ifrågakomma, skulle vara oliv- och i någon
mån arachidolja samt möjligen bomullsfrö- och sesamolja. Då emellertid tulltaxan
beträffande rubrik 1106 erhållit den ordalydelse, den nu har, måste till sistnämnda
rubrik hänföras i överrubriken nämnda oljor, även om de inkomma på bleckkärl av
vilken bruttovikt som helst. De oljor av förenämnda slag, vilka hava användning
inom margarinindustrien, och vilka fordom importerades på fat och .således voro
tullfria, hava på senare tider, på grund av vissa förhållanden, införts på andra kärl
än fat och således dragit en tull av 5 öre per kilogram. Då emellertid en tullbeskattning
av sådan vara ursprungligen ej tycktes vara avsedd och margarintillvei lvningen
därigenom kommit i ett svårt läge, hava margarinfabriken Zenith m. fl. i
förenämnda skrivelse föreslagit, att alla oraffinerade oljor av förenämnda slag skulle
vara tullfria, vare sig de infördes på fat eller på andra kärl.
Att uppdela förenämnda oljor i oraffinerade och raffinerade, med tull för de
sistnämnda, skulle emellertid vålla avsevärda svårigheter vid och föi dröja tullbehandlingen
av sådana oljor, vilket ock framgår av packhusinspektionens utlåtande,
och anser styrelsen av denna anledning en sådan tullbestämning mindre lämplig.
Syftet med margarinfabrikernas framställning torde emellertid kunna vinnas på annat
sätt, och ansluter sig styrelsen i så fall till den uppfattning, packhusinspektionen
uttalat i bifogade utlåtande eller att endast på glas- eller lerkärl inkommande oljor
av förenämnda slag skulle draga tull. Med en sådan bestämmelse ernås ock i hu
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11. 19
vudsak det mål, förenämnda kommitté tänkt sig vid avgivande av sitt förslag till
tulltaxa.
Bifogade tvä tablåer, upprättade å styrelsens revisionsbyrås statistiska avdelning,
utvisa, den med nr 1 betecknade införseln under åren 1912—1919 av oljor, hänförliga till
rubrik 1106, och den med nr 2 betecknade införseln under åren 1910 och 1911 av
bland annat olivolja på andra kärl. Då emellertid, enligt vad styrelsen har sig
bekant, den i glas- eller lerkärl inkommande oljan huvudsakligen utgöres av olivolja
och av förenämnda tablåer framgår, att införselkvantiteten av olivolja på andra
kärl än fat i regel ej uppgått till 50,000 kilogram per år, motsvarande ett tullbelopp
efter 5 öre per kilogram av 2,500 kronor, torde ett borttagande av tullen å
sistnämnda olja ur statsfinansiell synpunkt sett vara utan betydelse.
I anslutning till vad här ovan anförts har styrelsen äran föreslå följande
ändring i tulltaxan beträffande vegetabiliska, feta oljor, rubrikerna 1102—1107:
1102.
Vegetabiliska, feta oljor:
linolja:
rå; ävensom linoljesyra.............................................
Kvantitet
för tull- beräkningen
1 kg.
Tullsats
—:07
1103.
1104.
kokt: tullbehandlas som oljefernissa;
rov- och rapsoljor; ävensom rov- och rapsoljesyror
1 kg.
— :07
1105.
oliv- eller bomolja, jordnöt- eller arachidolja, sesam- olja och bomullsfröolja:
på fat, större eller mindre eller på andra kärl
än i rubrik 1106 nämnda.................................
fria.
1106.
på glas- eller lerkärl, kärlens vikt inberäknad
1 kg.
—: 05
1107.
andra slag, ej till annan rubrik hänförliga, såsom
ricinolja, hampolja, majsolja och sojaolja................
fria.
Skulle emellertid utskottet besluta föreslå tullfrihet för till rubrik 1106 hänförliga
oljor, även om de inkomma på glas- eller lerkärl, torde i sammanhang därmed
förslag till följande förändrade lydelse beträffande rubrikerna 1102—1107 böra
avgivas:
Kvantitet
för tull- Tullsats
beräkningen
Vegetabiliska, feta oljor:
linolja:
1102. rå; ävensom linoljesyra............................................... 1 kg. —: 07
1103. kokt: tullbehandlas som oljefernissa;
1104. rov- och rapsoljor; ävensom rov- och rapsol iesvror 1 kg. —: 07
1105. olivolja..................................................................... fri.
1106. bomolja, jordnöt- eller arachidolja, sesamolja och bom
ullsfröolja.
............................................................. fria.
1107. andra slag, ej till annan rubrik hänförliga, såsom
ricinolja, hampolja, majsolja och sojaolja — fria.»
20
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
Den i utlåtandet omnämnda skrivelsen från packhusinspektionen i
Stockholm torde icke behöva återgivas.
De i utlåtandet åberopade tablåerna hava följande lydelse:
N:r 1.
Tablå utvisande Sveriges import under nedan angivna år av nedanstående varuslag.
Nummer i
Stat. varu-
V a r u s 1
a g
År
Kvantitet
kg-
förteckn,
Vegetabiliska, feta oljor:
oliv- eller bomolja, jordnöt- eller arachidolja,
sesamolja och bomullsfröolja:
på andra kärl:
1106 A
oliv-.......................................
.................... 1912
48,030
1913
49,861
1914
42,096
1915
38.779
1916
15,339
1917
3,858
1918
130.273
1919
59.880
B
annan .....................................
1912
2,952
1913
3,404
1914
1,592
1915
78,243
1916
382
1917
170
1918
363
1919
2,035
För år 1919 äro uppgifterna endast preliminära.
JV.t 2.
Tablå utvisande Sveriges import under nedan angivna år av nedanstående varuslag.
Nummer i
Stat. varu- Varuslag
förteckn.
Oljor:
feta, icke flyktiga:
andra slag än kroton- etc.:
på andra kärl:
oliv-...............................
År
Kvantitet
kg.
499 a
1910
1911
48,830
49,864
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillning sutskottets betänkande Nr 11.
• 21
b
ricin- ...........................................................
1910
1911
32,068
47,604
c
kokos-, renad (till människoföda)
1910
1911
7,082
3,738
d
kakao-, renad .........................................
1910
1911
2.887
2,796
e
andra ............................................................
1910
1911
44.411
33,447
Då utskottet nu går att angiva sin ståndpunkt till de förslag- i
skilda riktningar och av olika omfattning, för vilka ovan redogjorts,
vill utskottet i första hand erinra om den utredning av vårt tullsystem,
som pågår inom tull- och traktatkommittén. Liksom bevillningsutskottet
vid 1919 års riksdag avstyrkte då framkomna förslag, åsyftande ändringar
i tulltaxan, i allmänhet med hänvisning till nämnda utredning, så vill
utskottet nu uttala, att endast synnerligen starka skäl av säregen natur
kunna föranleda utskottet att för närvarande tillstyrka vare sig någon
ändring av gällande tullsatser eller skrivelse i syfte att påkalla utredning
och förslag i någon särskild tullfråga.
Det uppdrag, som den 31 januari 1919 meddelades tull- och
traktatkommittén, avsåg bland annat att skyndsamt verkställa en allsidig
utredning av det gällande tullsystemets verkningar. I det anförande
till statsrådsprotokollet nyssnämnda dag — i denna de! offentliggjort
— varmed chefen för finansdepartementet motiverade tillsättandet
av nämnda kommitté, erinrade departementschefen om bevillningsutskottets
i memorial nr 18 vid 1918 års riksdag gjorda hemställan,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att Kungl.
Maj:t ville låta verkställa en allsidig utredning av det gällande tullsvstemets
verkningar samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill
utredningen gåve anledning. Departementschefen återgav även vissa
delar av den av utskottet anförda motiveringen. Bland annat hade
utskottet förklarat sig åsyfta en allsidig och objektiv utredning i berörda
ämne samt betonat, att vid utförandet av denna utredning skyldig hänsyn
borde tagas lika mycket till produktionens som till konsumenternas
berättigade intressen ävensom att systemets såväl handelspolitiska som
statsfinansiella betydelse måste beaktas. Utskottets hemställan, mot
vilken åtskilliga av di ss ledamöter anfört reservation, hade, erinrade
departementschefen slutligen, blivit av andra kammaren bifallen men av
första kammaren avslagen.
utskottet
22
Motionerna
T: 107 och
ri: 169.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
För egen del betecknade departementschefen den ifrågavarande
uppgiften vara att överväga, huruvida den utveckling av landets näringsliv,
såväl på det industriella området som inom jordbruket, vilken föranletts
av det rådande tullsystemet, varit till övervägande gagn eller
nackdel, ävensom att söka fastställa, i vad mån en ändrad tullpolitik
kunde anses vara för den närmaste framtiden nationalekonomiskt fördelaktig.
Efter dessa erinringar övergår utskottet till att yttra sig i anledning
av de enskilda motionerna och upptager därvid först dem, som
röra jordbruksnäringen.
I fråga om det förslag, som framställts i första punkten av motionerna
nr 107 i första kammaren av herr Nilsson i Skottlandshus
m. fl. och nr 169 i andra kammaren av herr Lindman in. fl., har utskottet
redogjort för det på omfattande utredningar fotade beslut
om glidtullar, som i enlighet med Kung!. Maj:ts förslag fattades av
1919 års urtima riksdag. Några nya omständigheter, ägnade att
rubba grunderna för sistnämnda beslut, hava motionärerna icke kunnat
åberopa, och det synes för närvarande icke föreligga skäl att antaga,
ens att de gällande glidtullarna skola inom den närmaste framtiden
komma i tillämpning; än mindre torde det nuvarande läget giva stöd
för farhågor, att det skydd, som nämnda tullar erbjuda jordbruket,
skall komma att visa sig otillräckligt.
Till stöd för det föreliggande yrkandet bär inom utskottet
anförts, att även den närmaste framtiden på detta område vore så
osäker och på prisläget inverkande faktorer så oberäkneliga, att man
måste vara beredd på, att helt plötsligt en situation kunde inträda,
i vilken det gällande tullskyddet med dess begränsningar icke vore tillräckligt.
Ett sådaut skäl synes utskottet icke kunna med framgång
åberopas till förmån för ändringar i ett för få månader sedan av Kung!.
Maj:t och riksdagen fastställt tullskydd. Det förtjänar även erinras om
den enligt 60 § regeringsformen Kung!. Maj t tillkommande befogenheten
att höja spannmålstullarna, vilken befogenhet torde vara Kungl.
Maj:t medgiven just med tanke på sådana oförutsedda fall, som motionärerna
här synas åsyfta.
Beträffande det i andra punkten av motionärernas hemställan
väckta förslaget om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om upphävande
i viss utsträckning av tullsuspensioner och exportförbud beträffande
jordbruksprodukter vill utskottet såsom sin mening uttala, att dessa för
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr It. 23
slag röra förhållanden, vilka bevillningsutskottet och riksdagen sakna
möjlighet att nöjaktigt överblicka. Utskottet är också förvissat om att
Kungl. Maj:t, som ensam är i tillfälle att genom vederbörande myndigheter
följa hithörande företeelser såväl på världsmarknaden som inom
landet, kommer att vidtaga de åtgärder på området, till vilka förhållandena
vid olika tidpunkter kunna giva anledning.
Det i motionerna nr 5 i första kammaren av herr Wohlin m. fl.
och nr 11 i andra kammaren av herr Olsson i Kulleubergstorp m. fl.
framförda yrkandet på skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning
och förslag i fråga om nedsättning eller suspension av tullsatserna
å industriartiklar av betydelse för jordbruksproduktionen inom
riket avser tillfälliga åtgärder, som kunde anses påkallade av företagen
suspension eller nedsättning av jordbrukets tullskydd.
Den allsidiga utredning beträffande det gällande tullsystemet, som
pågår inom tull- och traktatkommittén, avs^r icke den nuvarande övergångstiden,
utan åsyftar att leda till ett förslag, som utgör en definitiv
reglering på området, och närmast att ernå en genomtänkt, fast utgångspunkt
för de förhandlingar med främmande makter rörande handelstraktater,
som snart nog torde komma att inledas. Därest den
förevarande motionen skulle vinna bifall, torde den avsedda utredningen
säkerligen komma att anförtros åt tull- och traktatkommittén,
vars huvudsakliga arbete sålunda skulle komma att avbrytas genom de
otvivelaktigt ingående och tidsödande undersökningar, som det tillfälliga
uppdraget skulle kräva. Till de betänkligheter, som utskottet av nu
antydd orsak måste hysa mot det föreliggande förslaget, kommer, att en
nedsättning av industritullar omedelbart före traktat förhandlingars inledande
skulle försvaga vårt lands möjligheter att tillförsäkra sig gynnsamma
uppgörelser vid förhandlingarna.
Därjämte vill utskottet ifrågasätta, huruvida nedsättning eller suspension
av vissa industritullar kan anses beteckna en lämplig och framkomlig
väg för att bereda jordbruket den åsyftade ersättningen. I
sådant hänseende vill utskottet framhålla, att tuilskyddet för ett flertal
av de i motionerna åsyftade industriartiklarna icke torde hava påverkat
den prisförhöjning, desamma varit underkastade under kristiden. För
övrigt förefaller det i betraktande av den betydande omfattning, den
begärda utredningen otvivelaktigt skulle få, föga sannolikt, att densamma
skulle kunna slutföras inom så kort tid, att de avsedda tullnedsättningarna
kunde träda i kraft under den övergångsperiod, för vilken
de skulle vara avsedda.
Motionerna
1:5 och
TI: 11.
Motionen
II: 113.
24 Bevillningsutskottets betänkande Nr It.
Det i motionen nr 113 i andra kammaren
väckta förslaget om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om snabba
åtgärder för en provisorisk höjning i erforderlig utsträckning avser
industritullarna.
I fråga om detta förslag må först anmärkas, att, då tull- och
traktatkommittén är sysselsatt med en förutsättningslös utredning av,
bland annat, de olika'' inhemska industriernas behov av tullskydd, ett
bifall till motionen skulle innebära en anhållan hos Kungl. Maj:t att
antingen anbefalla nämnda kommitté att uppgöra ett förslag till provisorisk
genomgående höjning av industritullarna eller ock i annan ordning
föranstalta om en jämsides med kommitténs utredningar fortgående
undersökning med nyssnämnda uppgift. Ett sådant yrkande kan utskottet
icke understödja.
För övrigt finner utskottet den bevisning, motionärerna anfört,
icke vara hållbar. Om en efter vikt fastställd skyddstull genom varans
ökade marknadsvärde kommer att motsvara eu betydligt lägre procent
av varuvärdet än den ursprungliga, så är därmed icke givet, att tidlens
skyddsvärde b ivit mindre. Klart torde nämligen vara, att ett tullskydd,
för så vitt det är rätt avvägt, icke bestämts, efter varans värde utan i
förhållande till de merkostnader, den inhemska tillverkningen har att
bära i jämförelse med konkurrerande utländsk produktion. Endast i det
fall att dessa merkostnader ökats i samma grad som penningvärdet
fallit, blir därför det minskade penningvärdet ett uttryck för industrieus
behov av ökat tullskydd. Nu är det känt, hurusom åtskilliga svenska
industrier under kriget kunnat och ännu alltjämt kunna arbeta med
svnnerligen tillfredsställande resultat trots deri utländska konkurrens,
för vilken de varit utsatta. För närvarande åtnjuter den inhemska industrien
ett betydande skydd genom vissa valutors, exempelvis dollarns och
florinens gällande kurser. Den konkurrenskraft, som tyska exportvaror på
grund av den abnormt låga markkursen sedan någon tid äger, har redan
i avsevärd mån hämmats dels genom de tyska fabrikernas av brist pa kol
och råvaror vållade svårigheter att upprätthålla produktionen, dels ock
genom den tyska regeringens föreskrifter om försäljning mot betalning så
gott som uteslutande i det lands mynt, till vilket exporten äger rum.
Det synes utskottet vara angeläget att i detta sammanhang framhålla
de allvarliga vådor för industrien, som ett för högt tillmätt tullskydd
medför. I vissa fall kan härigenom uppmuntran givas åt industrier,
vilka sakna naturliga förutsättningar för fortbestånd, i andra
fall kan följden bliva en osund inhemsk konkurrens, i åter andra fall
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11. 25
kan utländsk industri föranledas att under tullskyddets hägn anlägga
konkurrerande fabriker inom landet.
Det i motionen nr 243 i andra kammaren av herr Werner in. fl.
gjorda yrkandet avser, som nämnt är, skrivelse till Kungl. Maj:t med
begäran om uppdrag åt tull- och traktatkommittén ätt verkställa skyndsam
utredning och avgiva förslag till skyddstullarnas avskaffande eller
kraftiga nedsättning. 1 anledning av detta förslag erinrar utskottet om
vad utskottet nyss vid behandlingen av motionen nr 113 i andra kammaren
anfört i fråga om det utredningsarbete, som anförtrotts åt tulloch
traktatkommittén. Lika litet som utskottet kan understödja förslag,
vilka avse anordnande av tullutredningar i visst tullpolitiskt syfte jämsides
med den pågående förutsättningslösa utredningen, lika litet kan
utskottet förorda, att kommitténs arbete förryckes genom direktiv vare
sig i frihaudelsvänlig eller protektionistisk riktning.
Det i motionen ur 111 i första kammaren av herr Trygger m. fl.
framförda förslaget om eu betydande höjning av kaffetullen vilar på
samma principiella skäl som ovannämnda vid 1919 års lagtima riksdag
väckta förslag. Motionärerna uttala den uppfattningen, att kaffetullen
utgör en inkomstkälla, vilken med jämförelsevis mindre olägenheter
för de skattdragande kan i ökad grad anlitas. Motionärerna hava
t. o. m. ansett sig kunna föreslå eu så betydande höjning som från
de gällande tullsatserna 12 resp. 20 öre per kilogram till 75 öre resp. 1
krona 25 öre per kilogram. Förslaget innebär enligt motionärernas beräkning
en procentuell fördubbling av tullsatsen från tiden före kriget.
Betänker man nu, att den låga kaffetullen är tillkommen och, trots
upprepade försök att ernå eu höjning av densamma, hittills bibehållen
för att i någon mån tillgodose de fattigaste befolkningslagrens intressen,
så framstår den närvarande tidpunkten, då levnadskostnaderna alltjämt
befinna sig på en abnorm höjd, särskilt olämplig för en höjning, som
otvivelaktigt skulle för de sämst lottade medföra eu kännbar ytterligare
börda. Av sålunda i korthet angivna skäl har utskottet ansett sig icke
kunna tillstyrka ett kraftigare utnyttjande av kaffetullen.
I den ovan i huvudsak återgivna motiveringen till herr Stendahls
motion nr 112 i första kammaren har erinrats, hurusom vid 1910 års
riksdag, i samband med den då framlagda propositionen om höjd kaffetull,
i två motioner väckts förslag i syfte att genom efter förtullning eller
korummtionsskatt drabba kaffe, som vid tullens ikraftträdande eller eu
Bihang till riksdagens protokoll 1920, 7 sand. 8 haft. (Nr II.) t
Motionen
TT: 243
Motionen
T : 111.
Motionen
l: 112.
26
Bevillningsutskottets betänkande Hr 11.
tidigare tidpunkt funnes inom landet. I anledning av nämnda motioner
inhämtade 1910 års bevillningsutskott i grundlagsenlig ordning gemensamt
utlåtande av statskontoret, kammarrätten och generaltullstyrelsen,
vilket utlåtande finnes återgivet i sistnämnda utskotts senare betänkande
i ämnet (nr 39). För egen del anförde utskottet beträffande ifrågavarande
motioner, att, då utskottet avstyrkte den föreslagna tullförhöjningen,
utskottet icke funnit anledning att ingå på närmare behandling
av dessa förslag, vilka även borde förfalla.
Av liknande skäl har bevillningsutskottet givetvis icke anledning
att nu ingå i närmare granskning av det i motionen nr 112 i första
kammaren framlagda förslaget. Men utskottet vill icke underlåta att
giva uttryck åt den uppfattningen, att, därest riksdagen skulle komma
att emot utskottets hemställan vidtaga någon höjning av kaffetullen, åtgärder
höra vidtagas i motionens syfte. För den utredning i ämnet,
som i sådant fall torde bliva erforderlig, tillåter sig utskottet förutsätta,
att frågan återremitteras till utskottet.
Mo* tonen
1:108.
Utskottet övergår nu till de motioner, i vilka av statsfinansiella
skäl framställts förslag, i syfte att större eller mindre grupper av tullar
måtte höjas. Det synes därvid lämpligt att först upptaga friherre
Flemings motion, nr 108 i första kammaren, där framställningen är byggd
på statsfinansiella skäl men vars yrkanden avse samtliga vikttullar, i
den mån galande handelsavtal icke lägga hinder i vägen för deras höjning.
Det första alternativa yrkandet i denna motion avser, som nämnt
är, riksdagens omedelbara beslut om provisoriska tilläggstullar, uppgående
till 100 procent av de nuvarande tullsatserna, för alla med vikttull
belagda varor med nyssnämnda begränsning. Beträffande denna
hemställan, vilken tydligen omfattar även spannmålstullarna, bör anmärkas,
att densamma icke tagit hänsyn till de beslutade glidtullarna
för vete, råg och korn. Yrkandet i den form det erhållit i motionen
skulle tydligen icke kunna bifallas beträffande sistnämnda tullar. Vad
vidare angår samma yrkande, i den mån det avser höjning av industritullarna,
galla emot detsamma de principiella skäl, som utskottet redan
haft tillfälle att andraga beträffande motionen nr 113 i andra kammaren
av herr Lithander m. fl., vartill kommer, att den starka förenkling,
friherre Fleming givit sitt förslag i yrkandet på en genomgående tullförhöjning
av 100 procent, gör detsamma ur de synpunkter, utskottet
i nyssberörda sammanhang anlagt på frågan om skyddstullarna, särskilt
betänkligt.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11. 27
Icke heller beträffande finanstullarna har utskottet kunnat ansluta
sig- till motionärens förslag. Härvid erinrar utskottet först om den
ståndpunkt, utskottet intagit till väckt förslag om höjning av tullsatserna
å kaffe, samt om vad till stöd för berörda ståndpunkt anförts. Kaffetullen
är otvivelaktigt en ren finanstull, men ingalunda någon lyxtull.
Aven om en del andra varor, vilka blivit åsätta tull uteslutande för att
tillföra statsverket en inkomst, gäller något liknande. Artiklar, vilkas
användning förr utan tvekan kunde hänföras till lyx, ingå numera i
förbrukningen även inom samhällslager, där sträng sparsamhet måste
iakttagas. Såsom exempel kan nämnas siden, som trots dess mindre
hållbarhet på grund av de abnormt uppdrivna priserna på yllevaror under
senare tid använts i betydligt större utsträckning än förr. Tullen på
siden är för den föreliggande frågan belysande även såtillvida som densamma,
på grund av den konkurrens som med nu gällande prislägen
råder mellan ylle- och. sidenvaror, otvivelaktigt kan inverka på yllepriserna.
Eu avsevärdare höjning av sidentullen skulle säkerligen bereda
möjlighet att ytterligare stegra priserna på yllevaror. Liknande verkningar
torde kunna uppvisas även i fråga om andra finanstullar.
Det andra alternativet i friherre Flemings hemställan sammanfaller
ganska nära med yrkandet i motionen nr 113 i andra kammaren
och torde, efter vad utskottet vid sistnämnda motion ävensom beträffande
friherre Flemings första alternativ anfört, icke påkalla något utskottets
vidare yttrande.
Beträffande det i motionen ur 110 i första kammaren av herr
Trygger m. fl. framlagda förslaget om skrivelse till Kungl. Maj:t med
anhållan om skyndsam utredning samt förslag om möjligt till denna
riksdag, avseende tillfällig höjning av finanstullarna, må först erinras
om vad utskottet nyss principiellt anfört beträffande en allmän höjning
av finanstullarna. Mot det bär föreliggande förslaget att hos Kungl.
Maj:t begära utredning i ämnet är att särskilt invända, att, då tull- och
traktatkommittén erhållit i uppdrag att verkställa eu allsidig utredningav
det gällande tullsystemets verkningar och att därvid taga hänsyn
jämväl till systemets statsfiuansiella betydelse, kommittén icke lär kunna
underlåta att göra även finanstullarna till föremål för undersökning.
Därest behandlingen av frågan om sistnämnda tullar nu skulle utbrytas
ur det sammanhang, vari den genom uppdragets avfuttning blivit ställd,
skulle kommitténs arbete därigenom komma att förryckas, vilket kunde
bliva till men med hänsyn till arbetets enhetliga resultat och ävenledes
föranleda ett icke önskvärt fördröjande av utredningens slutförande.
1 övrigt vill utskottet framhålla, att hela spörsmålet berör ett ämne, i
Motionen
T: ltO
Motionerna
I: 6 och. T1:2S.
28 Bevillningsutskottets betänkande Nr 11
fråga varom det bör förbehållas Kungl. Maj:t att, i den mån på statskassan
ställas oavvisliga krav vilka icke kunna på den direkta beskattningens
väg vid en given tidpunkt behörigen tillgodoses, framkomma
med förslag. Av dessa skäl har utskottet icke kunnat ansluta sig till
det föreliggande skrivelseförslaget.
1 detta sammanhang torde utskottet få yttra sig över det förslagom
skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om importförbud i förening
med importlicenser beträffande åtskilliga såsom lyxvaror eller såsom
umbärliga ehuru jämförelsevis allmänt förbrukade varor betecknade artiklar,
vilket förslag framställts av herr Wohlin m. fl. i motionen nr 6
i första kammaren samt av herr Olsson i Kullenbergstorp m. fl. i motionen
nr 28 i andra kammaren.
I motiveringen till detta förslag hava motionärerna uttalat och sökt
visa, att någon komplettering av importförbuden med maximipriser
och ransoneringsåtgärder icke vore nödig, då det gällde sådana för
f<>lkhushållningen mindre betydelsefulla varor, om vilka här vore fråga.
Utskottet kan icke dela den sålunda uttryckta uppfattningen. Därest
importförbud skola kunna leda till åsyftad verkan, fordras uppenbarligen,
att licenser meddelas med största sparsamhet. Den härav följande
mycket begränsade tillgången på de varor, förbuden skulle gälla, komme
att bereda rikliga tillfällen till oskäliga vinster för dem, vilka från förefintliga
lager, genom produktion eller på grund av licenser komme i
tillfälle att försälja sådana varor, ävensom för de mellanhänder, som
otvivelaktigt skulle förstå att tillgodogöra sig läget. För att förebygga
dylika följder bleve det nödvändigt att reglera varuomsättningen på
ifrågavarande område genom ransonering och maximipriser, och regleringen
såväl som licensbehandlingen måste anförtros åt särskilda statsorgan,
varigenom ett kommissionsvasende med dess kända olägenheter
komme att återinföras. Åven inför denna föga tilltalande utsikt anser
utskottet emellertid, att den i motionerna anvisade utvägen borde tillgripas,
om därigenom verkligt betydande resultat kunde ernås för en
förbättring av handelsbalansen.
För att kunna bedöma, huru härmed förhåller sig, har utskottet
sökt inhämta nödiga upplysningar; och har utskottet beretts tillfälle att
taga del av en på anmodan av chefen för finansdepartementet av kommerskollegii
upplysningssektion verkställd utredning av preliminär natur
angående 1919 års handelsbalans. Nämnda utredning, avfattad i en den
24 februari 1920 dagtecknad promemoria, innehåller åtskilliga uppgifter,
avsedda att belysa importen dels under 1919 dels ock under 1913 såsom
29
Bevillningsutskottets betänkande Jfr It.
det sista året med normala handelsförbindelser. Bland annat förekomma
nedanstående uppgifter, beträffande vilka särskilt är a tf märka, att siffrorna
för 1919 års import enligt 1913 års priser äro erhållna genom
uppskattning med tillhjälp av kända prisstegringskoefficienter.
Importen 1919 (enligt 1913 års priser) jämförd med 1913 års import.
(Siffrorna inom [ ] beteckna eller hänföra sig till 1919 års verkliga priser.)
f
Hela importen
Lyxvaror
Umbärliga varor
i
N öd vändighetsvaror
År
lull. kr.
(1913 års
priser)
Hill. kr.
(1913 års
priser)
% av
hela im- porten
Mill. kr.
(1913 års
priser)
% av
hela im- porten
Mill. kr.
(1913 års priser)
% av hela ;
importen j
1913
846.5
oc
3
42.7
5
775.5
|
92
1919
750 [2,500]
38.1 [125. s]
5 [5]
40.3 [132.»]
5 [5.3] | 671.6 |2,241.3]
90 [89.7] 1
I promemorian upplyses, att vid klassificeringen av importvarorna
efter deras nödvändighet för konsumtionen upplysningssektionen begagnat
inom tull- och traktatkommittén upprättade förteckningar över
lyxvaror och umbärliga, ehuru jämförelsevis allmänt förbrukade varor.
Importen av lyxvaror och umbärliga varor under 1919 motsvarar
sålunda i det hela icke mera än för vardera gruppen 5 procent (umbärliga
varor enligt 1919 års priser 5.3 procent) av hela importen, och
stegringen från 1913 inskränker sig till 2 procent. Dessa siffror tyda
uppenbarligen icke på, att några betydande resultat för handelsbalansens
förbättrande skulle stå att vinna genom importförbud, och detta så mycket
mindre som den import som ägt, rum under åren 1918 och 1919, i stor
utsträckning torde hava avsett att fylla uttömda eller betydligt minskade
förråd. Den ovan angivna förutsättningen för att utskottet skulle kunna
förorda bifall till motionerna eller åtgärder i deras syfte föreligger följaktligen
icke.
Om utskottets ståndpunkt till det föreliggande förslaget härmed
är angiven, vill utskottet emellertid icke underlåta att framhålla, hurusom
frågan om importförbud måste anses vara ur olika synpunkter synnerligen
ömtålig. Främst gäller detta sådana varor, vilkas tullsatser äro
bundna genom överenskommelse med främmande makter eller vilkas försäljning
inom vårt land eljest är av större betydelse för ett exporterande
land, med vilket vi underhålla för oss viktiga handelsförbindelser. Motionärerna
hava själva fäst uppmärksamheten på att tu 11 satserna å vis«a slagav
viner äro bundna genom 1908 års överenskommelse med Frankrike,
vilken ännu gäller. Genomförandet av motionärernas förslag beträffande
Motionen
I:109.
Motionen
II: 114.
30 Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
sådana viner skalle sålunda icke kunna åstadkommas utan rubbning av
nämnda överenskommelse. Därjämte är att märka, att gränsen mellan
lyxvaror och nödvändighetsvaror är synnerligen flytande samt att prisbildningen
beträffande vissa nödvändighetsvaror kan påverkas av höjda
priser på vissa lyxvaror.
Då herr Clasou i motionen nr 109 i första kammaren hemställt,
att riksdagen måtte besluta sådana åtgärder i fråga om rikets tullpolitik,
som kunde finnas ägnade att hejda importen, stärka näringslivet, hämma
den utländska konkurrensen och öka landets förmåga av självförsörjning,
så har motionären tydligen avsett, att bevillningsutskottet skulle, därest
utskottet delade motionärens uppfattning om lämpkgheten av sådana åtgärder
som de i motiveringen till yrkandet förordade, avfatta förslag
till bestämmelser i dylikt syfte. Utskottet har ovan vid omnämnandet
av denna motion i korthet sammanfattat dess motivering. Samtliga de
uppslag, motionären däri givit, hava i form av positiva förslag framkommit
i andra av de föreliggande motionerna, och utskottet har numera yttrat
sig över dessa och angivit de skäl, som hindrat utskottet att förorda
bifall till vad i desamma föreslagits. Vid sådant förhållande har utskottet
funnit sig icke hava anledning att ingå i särskilt bemötande
av vad herr Clason till stöd för sin hemställan anfört; utan inskränker
sig utskottet till att, under åberopande av vad förut i detta yttrande
anförts i de ämnen, som beröras i den föreliggande motionen, förklara,
att utskottet icke ansett sig böra avfatta förslag i motionens syfte.
Beträffande de i motionen nr 114 i andra kammaren av herr Nyländer
m. fl. gjorda yrkandena om införande av tull å fotografiska torrplåtar
och kardbeslag samt om upptagande av termosflaskor under eu
annan tullrubrik än den, till vilken de för närvarande anses höra, i
syfte av tullförhöjning, har utskottet att hänvisa till vad i början av
detta yttrande anförts om tull- och traktatkommitténs uppdrag samt om
de krav, som måste ställas på nu framkommande förslag till ändringar
i tulltaxan. Den motivering, som herr Nyländer m. fl. anfört, innehåller
i stort sett icke annat än dels uppgifter om tillverkningens uppkomst
under senare år samt dess nuvarande omfattning ävensom därom,
att svår konkurrens med utlandet vore rådande. Motionärerna hava uppgivit,
att de föreslagna tullsatserna beredde enahanda tullskydd, som gällde
för närmast likartade varor, eller motsvarade det skydd, som enligt motionärernas
mening säkerligen kommit denna industri till del, därest den
existerat, då nuvarande tulltaxebestämmelser infördes. Motionärerna hava
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11. 31
icke meddelat några uppgifter, ägnade att belysa vare sig att de svenska
fabrikerna över huvud hava att räkna med större produktionskostnader
än utländska eller huruvida de föreslagna tullsatserna äro väl avvägda.
Av sålunda angivna skäl har utskottet icke ansett sig kunna förorda
bifall till något av de i motionen framställda förslagen.
Vad slutligen angår motionen nr 241 i andra kammaren av herr
Uorneliusson nr. fl. väll utskottet erinra, att i tull- och traktatkommitténs
uppd rag ingår att taga särskild hänsyn till vikten av att befrämja det
ekonomiska samarbetet inom Norden. Enligt samstämmande beslut av de
svenska, danska och norska regeringarna pågå även förhandlingar genom
särskilda befullmäktigade ombud från de tre länderna för upprättande,
i den mån verkställda utredningar därtill giva anledning, av en definitiv
plan för ett framtida ekonomiskt och särskilt handelspolitiskt samarbete
de tre länderna emellan.
Den i förevarande motion ifrågasatta tullsatsen å hummer skulle
uppenbarligen utgöra ett skydd mot importen från Norge. Med hänsyn
till det pågående samarbete med detta land, varom utskottet nyss erinrat,
bör man fordra mycket starka skäl för införande av en sådan tullsats!
Några sådana äro emellertid, enligt utskottets mening, ingalunda förebragta.
Denua motion kan följaktligen icke av utskoitet tillstyrkas.
Ovan återgivna, från margarinindustriens sida gjorda framställning
åsyftar sådana ändringar i tulltaxans bestämmelser i fråga om vegetabiliska,
feta oljor, att oljor, som användas vid margarintillverkning, måtte få
införas tullfritt, även om de äro förpackade i bleckkärl (s. k. tins) eller
annat liknande emballage. De omständigheter, vilka åberopats såsom stöd
för denna framställning, hava nu i generaltullstyrelsens likaledes ovan
intagna utlåtande bekräftats. Vid sådant förhållande och då den för
rubriken 1106 stadgade tullsatsen, på sätt av tulltaxekommitténs motivering
för densamma framgår, avser att träffa helt andra och dyrbarare
oljor än de här ifrågavarande, har utskottet funnit den i ämnet gjorda
framställningen vara värd beaktande. Av de båda, av generaltullstyrelsen
framlagda förslagen till ändringar i tulltaxan har utskottet
anslutit sig till det såsom första alternativ framförda, mindre omfattande
förslaget, vilket fullt tillgodoser de från industriens sida framkomna
önskningarna.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet
hemställa,
Motionen
IT: 341.
Rubrikerna
1105 och 1106
i tulltaxan.
32
Bevillningmtsfcottets betänkande Nr 11.
1) beträffande motionen I: 107 av herr Jofian
Nilsson i Skottlandshus m. fl., om upphävande av
gällande suspension av tullsatserna å vissa angivna
varuslag m. m., samt den härmed likalydande motionen
II: 169 av herr Lindman m. fl.,
a) att vad i första punkten av motionärernas
hemställan föreslagits icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd;
b) att vad i andra punkten av motionärernas
hemställan föreslagits i fråga om upphävande av gällande
suspension av vissa tullsatser icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd;
c) att vad i andra punkten av motionärernas
hemställan föreslagits i fråga om upphävande av gällande
exportförbud å vissa varor icke heller må föranleda
någon riksdagens åtgärd;
2) att motionen 1 : 5 av herr Wohlin in. fl., an
gående
skrivelse till Konungen med begäran om utredning
och förslag i fråga om nedsättning eller suspension
av tull å vissa industriartiklar, samt den härmed
likalydande motionen II: 11 av herr Olsson i
Kullenbergstorp in. fl. icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd;
3) att motionen 11:113 av herr Lithander m. fl.,
om skrivelse till Kungl. Maj:t angående vidtagande av
snabba åtgärder för en provisorisk förhöjning av nu
gällande tuflsatser, icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd;
4) att motionen II: 243 av herr Werner m. fl.,
om skrivelse till Kungl Maj:t angående jordbruks-och
industritullarnas avskaffande eller kraftig nedskrivning
av desamma, icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;
5) beträffande motionen II: 114 av licrr Nyländer
in. fl., om ändring i rubrikerna 689, 696 och 854
i tulltaxan,
33
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
a) att motionärernas hemställan i fråga om
rubriken 689 icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;
b) att motionärernas hemställan i fråga om rubriken
696 icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;
och
c) att motionärernas hemställan i fråga om rubriken
854 icke heller må föranleda någon riksdagens
åtgärd;
6) att motionen II: 241 av herr Corneliusson
in. fl., om införande i tulltaxan av en tullsats för
hummer, icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;
7) att motionen I: 111 av herr Trygger m. fl.,
angående höjning av tullsatserna å kaffe, icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd;
8) att, vid bifall till vad utskottet under punkten
5) hemställt, motionen 1: 112 av herr Stendahl, om
införande under viss förutsättning av konsumtionsskatt
eller efterförtullningsavgift för kaffe, icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd;
9) beträffande friherre Flemings motion, I: 108,
angående provisorisk tilläggstull å varor, för vilka
tullsatserna beräknas efter varans vikt m. m.,
a) att vad motionären föreslagit i första punkten
av den gjorda hemställan icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd; samt
b) att vad motionären föreslagit i andra punkten
av nämnda hemställan icke heller må föranleda nåa;on
riksdagens åtgärd;
10) att motionen I: 110 av herr Trygger m. fl.,
om åvägabringande av utredning och förslag rörande
tillfällig höjning av s. k. finanstullar, icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd;
11) att motionen I: 6 av herr VVohlin in. fl., angående
importförbud med importlicensgivning och im
Bihang
till riksdagens protokoll 19:10. 7 sand. H höft. (Nr 11.) 5
34
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
portlicensavgifter beträffande vissa varor, samt den härmed
väsentligen likalydande motionen II: 28 av herr
Olsson i Kullenbergstorp m. fl. icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd;
12) att motionen I: 109 av herr Clason, om vidtagande
av vissa åtgärder beträffande Sveriges tullpolitik,
icke må föranleda någon riksdagens åtgärd; samt
13) att riksdagen måtte
a) besluta, att nedan angivna delar av tulltaxan
skola erhålla följande lydelse:
Vegetabiliska, feta oljor:
oliv- eller bomolja, jordnöt- eller arachidolja,
sesamolja och bomullsfröolja:
1105. på fat, större eller mindre,
eller på andra kärl än i
rubrik 1106 nämnda ...... — fria.
1106. på glas- eller lerkärl, kärlens
vikt inberäknad ............... 1 kg. —:05
b) vid bifall till vad sålunda föreslagits besluta,
att dessa ändringar i ''tulltaxan skola tillämpas även
innevarande år från dag, som Kungl. Maj:t bestämmer,
samt i skrivelse till Kungl. Maj:t, med anmälan om
sina sålunda fattade beslut, hemställa, att Kungl. Maj:t
ville förordna om ändringarnas ikraftträdande snarast
möjligt.
Stockholm den 11 mars 1920.
På bevillningsutskotttets vägnar:
ERIK ROING.
Be vulning stil skot tets betänkande Nr 11.
35
N är var ande vid beslut angående:
punkt 1) a): herrar Röing, friherre Fleming*, Gustaf Nilsson*, Wijk, A. E. Örne*, K. A. Nilson*»
Wohlin, Boman, Rosén, Månsson i Hagaström*, Jonsson i Hökhult, Bergman, Johansson i
Kullerstad, Olsson i Kullenbergstorp, Olsson i Ramsta, Jesperson, J. E. Björnsson, Uddenberg,
Lithander och Björklund.
pnnkterna 1) b) och c) saxat 2): herrar Röing, friherre Fleming*, Gustaf Nilsson*, Wijk, A. E. Örne*,
K. A. Nilson*, Wohlin, Boman, Rosén, Månsson i Hagaström*, Jonsson i Hökhult, Bergman,
Johansson i Kullerstad, Olsson i Kullenbergstorp, Olsson i Ramsta, J. E. Björnsson, Heyman,
Uddenberg, Lithander och Björklund.
punkt 3): herrar Röing, friherre Fleming*, Wijk, A. E. Örne*, Gustav Möller*, Wohlin, Boman,
Rosén, Månsson i Hagaström'', Bergman, Johansson i Kullerstad, Olsson i Kullenbergstorp,
Olsson i Ramsta, Rune, Jesperson *, J. E. Björnsson, Uddenberg, Lithander, Björklund och Kant*.
punkterna 4), 5), B) och 8): herrar Röing, friherre Fleming *, Wijk, A. E. Örne**, Gustav Möller *,
Wohlin*, Boman, Rosén, Jonsson i Hökhult, Bergman, Johansson i Kullerstad, Olsson i Kullenbergstorp*,
Olsson i Ramsta, Rune, Jesperson*, J. E. Björnsson, Uddenberg, Lövgren i Nyborg,
Lithander och Björklund.
punkt 7): herrar Röing, friherre Fleming*, A. E. Örne*, Gustav Möller*, Wohlin*, Boman, Rosén,
Jonsson i Hökhult, Bergman, Johansson i Kullerstad, Olsson i Kullenbergstorp *, Olsson i
Ramsta, Rune, Jesperson *, .1. E. Björnsson, Uddenberg, Lövgren i Nyborg, Lithander och
Björklund.
punkterna 5)) och 10): herrar Röing, friherre Fleming, Wijk, A. E. Örne, Gustav Möller, Wohlin,
Rosén, Jonsson i Hökhult***, Bergman, Johansson i Kullerstad, Olsson i Kullenbergstorp*, Olsson
i Ramsta, Rune***, Jesperson *, .T. E. Bjömsson, Heyman, Uddenberg, Lövgren i Nyborg, Lithander
och Björklund.
punkterna 11) och 12): herrar Röing, Wijk, A. E. Örne, Wohlin, Boman, Rosén, Vennersten*,
Jonsson i Hökhult*, Bergman, Johansson i Kullerstad, Olsson i Kullenbergstorp, Olsson i
Ramsta, P. Albert Bergström *, Rune*, .1. E. Björnsson, Heyman, Uddenberg, Lövgren i Nyborg
och Björklund.
punkt 13): herrar Röing, Wijk, A. E. Örne, Wohlin*, Boman, Rosén, Vennersten*, Jonsson i
Hökhult, Bergman, Johansson i Kullerstad, Olsson i Kullenbergstorp*, Olsson i Ramsta,
P. Albert Bergström, finne, Jesperson*, J. E. Björnsson, Heyman, Uddenberg, Lövgren i Nyborg
och Björklund.
* Icke närvarit vid justeringen.
** Icke närvarit vid justeringen av betänkandet i vad detta angår punkterna 4 och 8.
*** Icke närvarit vid justeringen av betänkandet i vad detta angår punkt 9.
36
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
Reservationer:
av herr friherre Fleming, som anfört:
»Bland de i detta betänkande behandlade motionerna finnas flera,
som enligt min åsikt borde hava föranlett positiva förslag från bevillningsutskottets
sida. I min motion I: 108 har jag framhållit såväl nödvändigheten
av att söka åstadkomma ett återställande av förutvarande
förhållande mellan direkta och indirekta skatter som ock behovet av
att tullsatserna, där så erfordras, provisoriskt höjas så mycket, att de
verkligen motsvara det ursprungligen åsyftade skyddet. I båda dessa
avseenden borde, enligt min åsikt, utskottet med stöd av motionerna hava
kunnat föreslå åtgärder, som skulle blivit till avsevärt gagn.
Jag har därför icke kunnat biträda utskottets avslagsyrkanden, i
vad de avse motioner med ovan berörda syften, utan har ansett, att
utskottet bort tillstyrka de motioner, som avses i punkterna 1, 3, 7, 9
och 10 ''av utskottets hemställan.
vid punkt 1) i dess helhet:
av herr friherre Fleming (se ovan);
av herr Boman, beträffande utskottets motivering;
vid punkt 1) a):
av herrar Wohlin, Jonsson i Hökhult, Olsson i Kullenbergstorp och
Jesperson, vilka yrkat att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om sådan ändring i kungl. förordningen den
21 augusti 1919 angående glidande tullsatser för vissa
slag av spannmål in. in., att andra stycket i sagda
kungörelse måtte få följande lydelse:
37
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
»att vid införsel till riket under tiden 1 juni
1920—31 maj 1922 av vete, rug eller korn skall, där
det i enlighet med nedan meddelade bestämmelser för
den tid, då införseln sker, beräknade importpriset för
vete med en krona eller mera för 100 kilogram understiger
det på sätt nedan sägs bestämda inhemska normalpriset
för vete efter avdrag av 5 procent å samma
pris (grundpriset), utgå tull; och skall tullen motsvara
hela skillnaden mellan nämnda grundpris och
importpris.»
av herr Lithander, som yrkat bifall till motionärernas hemställan;
vid punkt 1) b):
av herrar Wohlin, Jonsson i Hökhult och Olsson i Kullenbergstorp,
vilka yrkat att utskottet bort föreslå riksdagen
att i skrivelse till Kungl. Maj.t hemställa om
omedelbart återinsättande i gällande kraft av nu suspenderade
tullsatser å fläsk, ister, kött, ost, smör
(naturligt), flott (smult);
av herrar Heyman och Lithander, vilka yrkat bifall till vad motionärerna
föreslagit;
vid punkt 1) c):
av herrar Wohlin, Jonsson i Hökhult och Olsson i Kullenbergstorp,
vilka yrkat att utskottet bort föreslå riksdagen
att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om omedelbart
upphävande av gällande exportförbud å lantmannanäringens
alster, med undantag av exportförbuden
å vete, råg eller korn, mjöl eller gryn av vete,
råg eller korn, malt, ävensom till tulltaxans rubrik
149 hänförligt bröd;
38
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
av herrar Heyman och Lithander, vilka yrkat bifall till vad motionärerna
föreslagit;
vid punkt 2):
av herrar Wohlin, Jonsson i Hökhult, Olsson i Ramsta och Olsson
i Kullenbergstorp;
av herr Boman, beträffande utskottets motivering;
vid punkt 3):
av herr friherre Fleming (se ovan);
av herrar Lithander och Kant, vilka yrkat bifall till motionen;
av herr Boman, beträffande utskottets motivering;
av herr Olsson i Kullenbergstorp, mot utskottets motivering;
vid punkt 4):
av herr Lövgren i Nyborg;
vid punkt 5) a), bj och c):
av hen- Lithander, som yrkat bifall till motionen;
vid punkt 6):
av herr IMhander, som yrkat bifall till motionen;
vid punkt 7):
av herr friherre Fleming (se ovan),
av herrar Boman och Lithander, vilka yrkat bifall till motionen;
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
39
vid punkt 8):
av herr Boman, som ansett att utskottet vid eventuellt bifall till
motionen 1:111, behandlad i punkt 7), bort tillstyrka den väckta motionen
;
vid punkt 9) i dess helhet:
av herr friherre Fleming (se ovan);
av herrar Röing och Wijk, mot vissa delar av motiveringen;
av herr Wohlin. mot viss del av motiveringen;
vid punkt 9) a):
av herr Lithander, som yrkat bifall till vad motionären föreslagit;
vid punkt 10):
av herrar Röing och Wijk, vilka ansett att utskottets yttrande bort
hava följande avfattning:
»Beträdande det i motionen nr 110 i första kammaren av herr
Trygger m. fl. framlagda förslaget om skrivelse till Kungl. Maj:t med
anhållan om skyndsam utredning samt förslag, om möjligt till denna
riksdag, avseende tillfällig höjning av finanstullarna, har utskottet nyss
antytt, att denna fråga är enligt utskottets mening förtjänt av närmare
övervägande. Om det sjunkna penningvärdet, såsom utskottet sökt visa,
icke kan anses hava utövat något omedelbart inflytande på sk}Mdstullarnas
betydelse och aupassning efter deras syfte, så måste däremot
erkännas, att finanstullarnas värde såsom statsinkomst direkt och omedelbart
nedsättes i samma män penningvärdet faller.
Med hänvisning till nämnda förhållande och under uttalande att
finanstullarna utginge för rena lyxvaror och därför kunde höjas, utan
att de nödvändiga levnadskostnaderna för do mindre bemedlade ökades,
bär från visst håll inom utskottet yrkats bifall till ett förslag i motionens
40 Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
syfte. Från annat håll inom utskottet har, under erinran om den ståndpunkt
utskottet intagit till frågan om förhöjd kaffetull, betonats, dels
att man icke kunde utgå ifrån antagandet, att de varor som drabbades
av finanstullar saknade betydelse i de mindre bemedlades hushållning,
dels ock att priserna på nämnda varor kunde hava inflytande på prisbildningen
beträffande rena nödvändighetsartiklar. Aven enligt den
åskådning, som framfört sistnämnda synpunkter, har emellertid en utredning
i ämnet ansetts kunna vara på sin plats. Densamma borde avse,
bland annat, att fastställa, vilka tullar som äro att anse såsom finanstullar,
samt att undersöka, ej mindre huru dessa tullar verka med avseende å
levnadskostnaderna för ekonomiskt olika ställda samhällsklasser, än även
huruvida och i vilken mån den inkomstkälla, som finanstullarna erbjuda,
kan i ökad utsträckning anlitas utan att träda berättigade intressen
för nära.
Den sålunda såsom önskvärd betecknade utredningen bör, enligt
utskottets mening, verkställas snarast möjligt. Då nu tull- och traktatkommitténs
uppdrag närmast avser att verkställa undersökning rörande
skyddstullarna, har utskottet ansett sig böra förelägga riksdagen ett
förslag till skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om en utredning av
antydd innebörd rörande finanstullarna samt om framläggande av det
förslag, som kan av utredningen föranledas»;
samt att utskottet bort hemställa,
att riksdagen må, i anledning av motionen nr
110 i första kammaren av herr Trygger m. fl., i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville
låta verkställa en allsidig utredning beträffande de
enligt gällande tulltaxa utgående tullar, vilka må anses
äga uteslutande statsfinansiell betydelse, och därvid
särskilt låta undersöka, ej mindre huru dessa finanstullar
inverka på levnadskostnaderna för ekonomiskt olika
ställda samhällsgrupper, än även huruvida och i vilken
mån den inkomstkälla, som finanstullarna erbjuda,
kan i ökad utsträckning anlitas utan att andra berättigade
intressen trädas för nära, samt att Kungl. Maj:t
måtte för riksdagen snarast möjligt framlägga det
förslag, som kan ur utredningen framgå;
av herr friherre Fleming (se ovan);
41
Bevillningsutskottets betänkande År 11.
av herrar Jesperson och Lithander, vilka yrkat bifall till motionen;
av herr Heyman, som anfört:
»Då jag av skäl, som i motionen framhållas, finner en tillfällig
höjning av finanstullarna nödvändig, anser jag att den ifrågasatta utredningen,
som faller utanför tull- och traktatkommitténs uppdrag, bör
äga rum»;
av herr Wohlin, mot viss del av motiveringen;
vid punkt 11):
av herrar Wohlin, Olsson i Kullenbergstorp och Jonsson i Hökhult,
vilka med åberopande av innehållet i motionen I: 6 av herr Wohlin
in. fl. samt i den härmed väsentligen likalydande motionen II: 28 av
hen- Olsson i Kullenbergstorp m. fl. yrkat, att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om genomförande av importförbud med importlicensgivning
och importlicensavgifter i fråga om lyxvaror
och umbärliga ehuru jämförelsevis allmänt förbrukade
varor; ankommande på Kungl. Maj:t att träffa
härför nödiga anordningar samt att avgöra, vilka varor
som skola falla under importregleringen;
av herr Boman, beträffande utskottets motivering;
vid punkt 12):
av herrar Wohlin, Olsson i Kullenbergstorp och Jonsson i Hökhult
; samt
av hen- Boman, beträffande utskottets motivering.
6
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 7 samt. 8 käft. (År 11).
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1920:86 Skrivelse till Konungen, angående ändring i rubrikerna 1105 och 1106 i tulltaxan. s. 1 i texten