Sök i Ratio Lex

Betänkande, angående vissa delar av tullbevillningen.

1920-03-11 · 41 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 39 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1920:11, Betänkande, angående vissa delar av tullbevillningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

1

Nr 11.

Ankom till riksdagens kansli den It mars 1920 kl. 6 e. in

Bevillningsutskottets betänkande, angående vissa delar av tullbevillningen.

(l:a avd.)

Närvarande: se sid. 35.

Till bevillningsutskottet hava hänvisats åtskilliga motioner, vilka

angå tullbevillningen. En del av dessa motioner röra större eller mindre

grupper av tullar, i andra yrkas ändring av viss eller vissa tullsatser;

av de förra avse somliga ändring omedelbart genom riksdagens beslut,

andra skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning och förslag.

Då yrkandena i flera av de nu åsyftade motionerna gripa in i varandra,

har det synts utskottet lämpligast att behandla samtliga i ett betänkande,

i vilket utskottet dessutom dels upptager till behandling två motioner, i

vilka yrkande gjorts om införande av importförbud för vissa varor m. m.,

dels ock, med begagnande av den utskottet tillkommande befogenheten att

väcka förslag i bevillningsfrågor, hemställer om ändring i vissa tulltaxans

rubriker.

Av de motioner, som beröra tulltaxan, utgå en del från tullskyddets

synpunkt, antingen beträffande jordbruket eller industrien, och andra

främst från den statsfinansiella synpunkten.

De likalydande motionerna nr 107 i första kammaren av herr Johan

Nilsson i Skottlandshus m. fl. och nr 169 i andra kammaren av herr Lindman

in. fl. samt de ävenledes likalydande motionerna nr 5 i första kamBihang

till riksdagens protokoll 1920. 7 samt. 8 käft. (Nr 11.) 1

Motionerna

I: 107 och

II: 169 samt

I: 5 och II: 11.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

maren av herr Wohlin m. fl. och nr 11 i andra kammaren av herr Olsson

i Kullenbergstorp m. fl. innehålla förslag, avsedda att tillgodose jordbrukets

intressen.

Innan utskottet redogör för innehållet i nämnda motioner, torde

utskottet få erinra om följande.

Enligt kungl. kungörelsen den 21 maj 1918 har staten förbundit

sig, bland annat, att inköpa från odlare inom landet de hos dem under

åren 1918 och 1919 skördade partier vete och råg, vilka till staten

hembjödes före den 1 juni 1920, till vissa i kungörelsen angivna priser.

Beträffande tiden efter de sålunda fastställda minimiprisernas upphörande

har på Kungl. Majrts förslag 1919 års urtima riksdag beslutat vissa

åtgärder, avsedda att bereda den inhemska brödsädsodlingen visst skydd

mot de rubbningar, för vilka den kunde bliva utsatt. Kungl. Majrts

berörda förslag var byggt på en av särskilt tillkallade sakkmrniga verkställd

omfattande utredning, framlagd i ett den 30 april 1919 avgivet

betänkande angående avvecklingen av den statliga spannmåisregleringen.

De sakkunniga hade framhållit, att jordbruket borde, efter det minimipriserna

upphört att gälla, beredas skydd för den händelse att prisfallet

på importerad spannmål bleve ovanligt starkt, och att detta syntes kunna

ske medelst ett system av glidtullar för tiden från och med den 1 juni

1920, då minimiprisen upphörde, och till och med den 31 maj 1922. Detta

finge emellertid betraktas som ett provisorium i avbidan på tull- och

traktatkommitténs blivande förslag. Glidtullarna skulle vaddera på det

sätt, att desamma höjdes när importprisen folie och sänktes när importprisen

stege. I sådant syfte hade de sakkunniga framlagt en metod för

beräknande av de inhemska produktionskostnaderna för brödsäd, baserad

på enligt vissa grunder konstaterade pris på mänskligt arbete, dragararbete

och gödsling, samt på detta sätt åstadkommit ett relationstal å produktionspriset

för det år, som vore i fråga, i jämförelse med tioårsperioden

1904—1913. På grund av att konjunkturerna vore i fallande både ett

avdrag av 5 procent å de kalkylerade priserna ansetts böra ske. I avseende

å glidtullarnas storlek hade de sakkunniga anfört, att de syntes kunna

utmätas enligt i huvudsak tre olika system. Antingen kunde de fixeras så,

att de jämnt täckte skillnaden mellan normalpriset å den inhemska och

priset å den importerade varan, d. v. s. avse att förhindra, att den

svenska spannmålen saluhölles till lägre pris än det beräknade normalpriset.

Eller ock kunde dessa tilläggssatser bestämmas så stora, att de

vore högre än denna skillnad, varigenom de skulle möjliggöra för den

svenske lantbrukaren att för sin brödsäd utfå ett högre pris än normalpriset.

Eller slutligen kunde tillägget fastställas på sådant sätt, att

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

det täckte allenast en del av prisskillnaden, varvid det inhemska jordbruket

således icke kunde tillgodogöra sig hela normalpriset utan måste

bära någon del av den med prisfallet å världsmarknaden förenade risken,

vilken sålunda i viss mån skulle delas mellan producenten och konsumenten.

Vid valet mellan de nu angivna metoderna hade de sakkunniga

betonat nödvändigheten att småningom åstadkomma en sänkning

av det gällande allmänna prisläget, vilken sänkning givetvis borde avse

icke minst varupriserna; och borde utövare av jordbruksnäringen vara

beredda att påtaga sig sin del av den gemensamma börda, som eu

allmän prisnedgång komme att innebära för vårt folks flertal. De sakkunniga

hade med hänsyn härtill förordat, att ett eventuellt underskott

i produktionskostnaden för brödsäd skulle bäras till så lika delar som

möjligt av producenter och konsumenter, d. v. s. att till äggssatsen (tullen)

för importerat vete skulle utgå med ett belopp, motsvarande halva

skillnaden mellan det inhemska normalpriset och det för en viss period

beräknade importpriset. Dock borde ingen tilläggssats utgå, då sagda

skillnad ej uppginge till minst 1 krona per 100 kg. Slutligen hade de

sakkunniga föreslagit, att tilläggssatsen (tullen) för till riket införd råg

och korn skulle utgå med det belopp, som för motsvarande period fastställts

att gälla för vete.

Till statsrådsprotokollet i ämnet uttalade chefen för jordbruksdepartementet

sin principiella anslutning till de sakkunnigas förslag,

vilket vore väl lämpat för en övergångstid sådan som den nu ifrågavarande,

och anförde departementschefen beträffande glidtullarnas beräkning

:

»Ått sätta tullen högre än skillnaden mellan det funna grundpriset å den

svenska spannmålen och priset å den importerade, genom vilket förfarande den

svenska odlingen skulle särskilt premieras, vore icke förenligt med syftet med det

nu avsedda stödet åt denna odling och kan icke ifrågakomma.

Ej heller kan jag tillstyrka, att tullsatsen så utmätes, att den jämnt motsvarar

sagda skillnad. En sådan anordning vore visserligen riktig, därest det uppställda

syftemålet att bereda brödsädsodlingen samma ekonomiska förutsättningar

som denna odling ägde före kriget skulle tillfullo ernås. Av hänsyn till andra viktiga

intressen än jordbrukets och brödsädsodiingens måste emellertid eftergifter

göras på detta eljest frän jordbrukssynpunkt berättigade krav. Såsom de sakkunniga

framhållit är det av största vikt för landet i dess helhet att snarast åstadkomma

en sänkning av varuprisen. Detta måste medföra ekonomiska olägenheter

för de olika näringarna, och det är ej mer än rimligt, att även jordbruket får bära

en del av bördan därav.»

I de sakkunnigas förslag gjorde emellertid departementschefen en

viktig modifikation. Då det ifrågasatta tidlskyddet icke borde inom den

angivna ramen få stiga obegränsat, hölle departementschefen nämligen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillning sutskottets betänkande Nr 11.

före, att en maximitullsats borde föreskrivas. Denna syntes lämpligen

kunna sättas till den i tulltaxan föreskrivna men nu suspenderade tullsatsen

för vete, råg och korn av 3 kronor 70 öre per deciton. Genom

detta förfaringssätt skulle åstadkommas, att icke i något fall högre tull

skulle utgå än om suspensionen upphävdes och förhållandena återfördes

till de förutvarande.

Första särskilda utskottet hemställde i utlåtande nr 2 om bifall

till Kung!. Maj:ts förslag med vissa redaktionella ändringar.

Vid utskottsbetänkandet voro fogade flera reservationer. I en av

dessa, avgiven av herr Johan Nilsson i Skottlandshus m. fl., framhölls

såsom principiellt riktigt, att tullskyddet bleve sådant att produktionskostnaderna

täcktes. Då det emellertid vore utsiktslöst att vinna erforderlig

anslutning till detta krav, inskränkte sig reservanterna till att påyrka endast

vissa modifikationer i majoritetens förslag, och yrkades i sådant hänseende,

dels att det föreslagna femprocentsavdraget skulle falla bort,

dels ock att glidtullens begränsning till 3 kronor 70 öre icke skulle

ifrågakomma.

I en annan reservation, avgiven av herr Wohlin m. fl., yrkades,

att glidtullen skulle under tiden 1 juni 1920—31 maj 1921 motsvara

halva skillnaden samt under tiden 1 juni 1921—31 maj 1922 tre fjärdedelar

av skillnaden mellan normalpriset och importpriset, ävensom att

bestämmelserna om förenämnda femprocentsavdrag och maximering skulle

uteslutas.

Eu tredje reservation avgavs av herr Hage, som yrkade rent avslag.

Frågan förevar hos kamrarna den 20 augusti 1919. 1 första kam
maren

blev till kontraproposition mot utskottets hemställan antaget det

förslag, som innefattades i den av herr Johan Nilsson i Skottlandshus m. fl.

avgivna reservationen, därvid röstsiffrorna voro 91 ja och 39 nej, varefter

i huvudvoteringen utskottets hemställan bifölls med 78 röster mot 50.

Andra kammaren antog med 102 ja mot 86 nej till kontraproposition mot

utskottets hemställan ett framställt yrkande om avslag å såväl utskottets

hemställan som Kungl. Maj:ts förslag i ämnet, och blev i den slutliga

omröstningen utskottets hemställan bifallen med 152 röster mot 28.

Riksdagen hade alltså bifallit utskottets hemställan. I

I ovannämnda av herr Johan Nilsson i Skottlandshus m. fl. samt

av herr Lindman m. fl. väckta motioner har nu i första hand yrkats,

»att riksdagen behagade besluta att i enlighet med förslag, som

bevillningsutskottet behagade utarbeta, vidtaga sådan ändring av 1919

års urtima riksdags beslut angående glidtullar å vete, råg och korn, att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11. 5

tullsatsen bestämmes till att motsvara hela skillnaden mellan importpriset

och det inhemska normalpriset, beräknade på sätt i 1919 års

riksdagsbeslut bestämts».

Därjämte har hemställts, att riksdagen måtte

»i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om omedelbart upphävande

ej mindre av den nu gällande suspensionen av tullsatserna å fläsk, ister

och flott, kött, ost och smör än även av nu gällande exportförbud å

lantmannanäringens alster, i våd de avse vete och råg, dock först efter

det redan beslutade bestämmelser angående 1919 års skörd träda ur

tillämpning».

Såsom skäl för den i förstnämnda yrkande föreslag-na väsentliga

ändringen i de av 1919 års riksdag beslutade glidtullarna å vete, råg

och korn hava motionärerna velat göra gällande, att sedan världshandeln

numera kommit i gång, endast ett sådant tullskydd, som fullt säkerställde

jordbruket mot en möjligen kommande övermäktig konkurrens

från utlandet, vore tillräckligt att trygga fortbeståndet och utvecklingen

av en lönande brödsädsodliner.

i sammanhang härmed hava motionärerna erinrat om den under

kristiden företagna suspensionen av tullar å lantmannaprodukter samt

om de utfärdade exportförbuden för åtskilliga sådana produkter.

1 avseende härå vill utskottet meddela, att enligt kungl. kungörelse

den 19 december 1919 (Svensk författningssamling nr 777) gäller till

och med den 31 maj 1920 tullfrihet för följande slag av livsmedel,

nämligen:

55, 56 1

57

58, 59

61

Ur 74

Ur 79 b

137

138, 139

140

146

Ur 168

Ur 1325

Fläsk.

Ister.

Kött.

Oleomargarin.

•Spannmål: omalen: råg, vete och korn; ävensom ärter, tjänliga till

människoföda.

Spannmål: malen: mjöl av råg eller vete.

Ost, alla slag.

Smör: naturligt: konstgjort (margarin).

Flott (smult).

Korv.

Kondenserad mjölk (s. k. condensed milk) och koncentrerad mjölk

(s. k. unsweetened evaporated milk), inkommande på hermetiskt

slutna kärl.

Kondenserad mjölk, med eller utan tillsats av socker och inkommande

annorledes än på hermetiskt slutna kärl.

Siffrorna beteckna rubriknummer i tulltaxan.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

Enligt olika författningar äro lantmannaprodukter av åtskilliga

slag underkastade förbud för utförsel från Sverige (jfr supplement nr 1

av den 31 januari 1920 till kommerskollegii kommersiella meddelanden).

Då motionärerna i andra punkten av sin hemställan föreslagit

skrivelse till Kungl. Maj:t, i syfte att ifrågavarande tullsuspensioner och

exportförbud måtte omedelbart upphävas — exportförbuden för vete och

råg dock först sedan tiden för de av staten garanterade minimipriserna

utgått — så stödjas dessa yrkanden med åberopande av pågående import

av samt sjunkande priser och stegrade produktionskostnader för lantmannaprodukter

ävensom med hänvisning till ovissheten för lantbrukaren

om den framtida prisbildningen, därest den inhemska tillgången skulle

komma att överstiga landets behov. Slutligen erinra motionärerna, att

under den tid, då jordbruksnäringens tullar varit suspenderade, industritullarna

varit i gällande kraft och i sin mån bidragit till att fördyra

industriens alster och därmed även jordbrukets.

Det i sistnämnda motion sålunda mera flyktigt berörda förhållandet

mellan jordbruks- och industritullarna är utgångspunkten för

ovannämnda av herr Wohlin in. fl. samt herr Olsson i Kullenbergstorp

m. fl. väckta motioner. Däri yrkas,

»att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t ville uppdraga åt tull- och traktatkommittén att

verkställa utredning rörande frågan, i vad mån, i och lör återställandet

av jämvikten mellan jordbrukets och industriens tullskydd, hitintills eller

under tiden för utredningens verkställande beslutade åtgärder i avseende

å provisorisk suspension eller ändring av före kriget utgående införseltullar

å jordbruksprodukter påkalla nedskrivning eller suspension av

tullsatserna å för jordbruksproduktionen inom riket betydelsefulla

industriartiklar, ävensom för nästkommande riksdag framlägga resultatet

av en sådan utredning jämte förslag till av utredningen motiverad temporär

nedsättning eller suspension av nu utgående tullsatser å ifrågakommande

industriartiklar».

I motiveringen erinras till en början, att vårt lands jordbruks- och

industritullar på sin tid avvägts i förhållande till varandra, samt framhålles,

att genom den ännu bestående suspensionen av de för jordbruket

mest betydelsefulla tullsatserna, avsedd att beträffande vete, råg och

korn avlösas av ett glidtullsystem, vilket enligt motionärernas mening

ingalunda uppvägde den fasta tullen, berörda förhållande i grunden

s. 7 Kontrollera mot PDF

Be-villningmtskoitets betänkande Nr 11. 7

rubbats. Vidare anföras siffror, vilka utvisa prisstegringen sedan tiden

före kriget på dels en del jordbruksalster, dels åtskilliga för jordbruket

behövliga industriprodukter. Av dessa siffror draga motionärerna den

slutsatsen, att jordbrukets produktionskostnader, i den mån de berodde

av dylika industriartiklar, stigit relativt starkare än i genomsnitt jordbrukets

produktpriser.

Av sålunda i korthet återgivna skäl anse motionärerna landets

jordbrukare hava rätt att för den tid, då skyddet för jordbruket är på

angivna sätt reducerat, kräva en häremot svarande minskning eller suspension

av tullarna å jordbrukets nödvändighetsvaror. Vid motionen

finnes fogat ett utdrag ur den statistiska varuförteckningen, utvisande

gällande tullsatser för de tullpliktiga industriartiklar, vilka motionärerna

ansett vara av större eller mindre betydelse i jordbrukets produktion.

I flere av de föreliggande förslagen hava motionärerna tagit till

utgångspunkt penningvärdets fall. Detta är förhållandet med det av

herr Litliander m. fl. i motionen nr Ilo i andra kammaren gjorda

yrkandet, vilket avser,

»att riksdagen måtte besluta ingå till Kungl. Maj:t med hemställan,

att snabba åtgärder matte vidtagas för en provisorisk förhöjning

av nu gällande tullsatser i erforderlig utsträckning».

Av motiveringen till sistnämnda yrkande framgår, att motionärerna

huvudsakligen haft i sikte industriens behov av effektivt tullskydd. I

sådant hänseende hava motionärerna uttalat, att det tullskydd, som vid

tiden för tullsatsernas fastställande varit nog’ så effektivt för den svenska

industrien, i samband med den allmänna prisnivåns höjning blivit fullständigt

illusoriskt, h ör att styrka detta påstående hava motionärerna

för åtskilliga varuslag anfört en sammanställning, utvisande marknadspriser

1913 och 1919 samt tullsats och tullens procentuella förhållande

till varuvärdet för vartdera av nämnda år. I sammanställningen uppgives

bland annat, att tullskyddet i procent av varuvärdet minskats för

fönsterglas från 32.1 till 9.7, för rördelar av järn från 15 till 3.6, för

lim från 33.3 till 13.3 och för pianon från 20 till 7.5. Såsom skål för

de ifrågasatta tullförhöjningarna hava motionärerna även framhållit statens

intresse av ökad tulluppbörd.

flitter att sålunda hava redogjort i korthet för de motioner, i vilka

påyrkats ökat tullskydd antingen'' för jordbruket eller för industrien,

Motionen

II: 113.

Motionen

II: 243.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Motionen

1:108.

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

övergår utskottet nu till den i andra kammaren väckta motionen nr

243, i vilken herr Werner m. fl. hemställt,

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Magt måtte anhålla, att Kungl.

Maj:t ville uppdraga åt tull- och traktatkommittén att verkställa skyndsam

utredning om och avgiva förslag till såväl jordbruks- som industritullarnas

avskaffande eller, där detta skulle visa sig i något enstaka fall

för ögonblicket medföra stora svårigheter, kraftig avskrivning av desamma».

I motiveringen till sistnämnda yrkande hava motionärerna gent

emot de krav på tullförhöjningar, som framförts i de förut omnämnda

motionerna, invänt, att den rådande dyrtiden tvärtom bjöde att avskaffa

eller kraftigt nedskriva samtliga skyddstullar för att därigenom bidraga

till att minska levnadskostnaderna för de breda lagren och därigenom

även produktionskostnaderna för industrien, vars konkurrenskraft på den

utländska marknaden sålunda kunde ökas.

Den i herr Lithanders m. fl. motion nr 113 i andra kammaren

i förbigående berörda statsfinansiella synpunkten är den bestämmande

för de yrkanden, som friherre Fleming framställt i motionen I: 108.

Friherre Fleming har hemställt,

»att, i den mån gällande handelsavtal med främmande stater därför

icke lägga hinder i vägen, för samtliga enligt gällande tulltaxa tullpliktiga

varor, för vilka tullsatserna beräknas efter varans vikt, skall vid

införsel till riket erläggas en provisorisk tilläggstull uppgående till 100 %

å gällande tullsats,

att ifrågavarande tilläggstull skall tillämpas snarast möjligt under

innevarande år från dag, som av Kungl. Maj:t bestämmes, samt

att de nu tillfälligtvis upphävda tullarna å vissa jordbruksprodukter

åter skola tillämpas efter utgången av den tidsperiod, för vilken tullfrihet

medgivits».

Vidare har friherre Fleming, för den händelse nämnda yrkande

icke skulle av riksdagen bifallas, alternativt hemställt,

»att riksdagen ville besluta att hos Kungl. Maj:t begära skyndsam

utredning och förslag till innevarande riksdag om sådan höjning av

gällande tullsatser, som betingas av de stegrade varuprisen samt erfordras

för att bringa gällande vikt- och värdetullsatser i överensstämmelse

med varandra».

I motiveringen för dessa yrkanden har friherre Fleming infört en

åren 1908—1921 omfattande sammanställning av siffror, utvisande de i

riksstaterna ingående direkta och indirekta skatterna jämförda med riks
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

staternas slutsummor. Med hänvisning till den beskattningens procentuella

förskjutning från indirekt till direkt, som av sammanställningen

framgår, har motionären uttalat sig för att så långt möjligt vore åstadkomma

ett återställande av det gamla förhållandet mellan direkt och

indirekt beskattning. Det är i sådant syfte motionären framställt sitt

förslag om en provisorisk tilläggstull å gällande vikttullsatser. För att

närmare motivera detta förslag har motionären framhållit, att, under

det för de varor, för vilka tullen utgår efter värdet, tullförhöjning automatiskt

inträdde i förhållande till varuvärdets stegring, någon ökningav

inkomsterna av vikttullarna icke av motsvarande anledning förekomme.

Detta syntes motionären vara så mycket mera oegentligt som tullen för

att vara av någon betydelse borde stå i rimligt förhållande till varans

värde. Efter att vidare hava uppgivit siffror, betecknande prisstegringen

i olika länder under kristiden, har motionären uttalat, att dessa siffror

— bland vilka anförts siffran 319 såsom Svensk handelstidnings index

för augusti och september 1919 •— har motionären vidare anfört, att

tullsatserna för att fullt motsvara det ökade prisläget syntes böra ökas

till omkring tre gånger det nuvarande värdet. En så hög allmän förhöjning

kunde emellertid befaras medföra vissa mindre lämpliga rubbningar

i de olika tullsatsernas förhållanden sinsemellan, men farhågorna

härför minskades väsentligt i samma mån man gjorde höjningen mindre.

Inskränkte man sig till en början till halva den ovannämnda förhöjningen,

d. v. s. en fördubbling av nu gällande tullsatser, ansåge motionären inga

olägenheter därav vara att befara, och såväl statens behov av ökade

inkomster som behovet av att bringa de nuvarande vikttullarna i rimligproportion

till varans värde syntes motionären med nödvändighet fordra,

att någon åtgärd omedelbart vidtoges. Emellertid bär motionären betonat,

att, därest gällande handelsavtal med främmande makter i undantagsfall

skulle utgöra hinder för de föreslagna tullförhöjningarna, sådana

länder och varuslag borde undantagas från bestämmelsernas tillämpning.

Det av friherre Fleming alternativt framställda, ovan återgivna

yrkandet är av väsentligen enahanda innebörd som den i motionen nr 113

i andra kammaren av herr Lithander m. fl. gjorda hemställan.

Statsfinansiella skäl äro bestämmande även för de av herrar Trygger

m. fl. i första kammaren väckta motionerna, nr 110 om åvägabringande

av utredning och förslag rörande tillfällig höjning av s. k. finanstullar

och nr 111 angående höjning av tullsatserna å kaffe.

Bihang till riksdagens protokoll 1820. 7 sand. 8 käft. (Nr 11.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Motionen

1:110.

Motionen

1:111.

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

I den förra motionen har föreslagits,

»att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning

beträffande tillfällig höjning av s. k. finanstullar samt om framläggande,

så vitt möjligt redan för innevarande års riksdag, av de förslag,

som kunna av utredningen föranledas».

Den vid denna motion anförda motiveringen innehåller endast en

erinran, att gällande tulltaxa upptager ett antal tullar, vilkas uppgift

icke är att bereda svensk tillverkning skydd utan endast att tillföra statskassan

inkomster, samt ett påpekande, att på grund av den starka rubbningen

av penningvärdet dessa finanstullar i realiteten blivit sänkta till

ungefär eu tredjedel av deras ursprungliga belopp. I övrigt hänvisa

motionärerna till den vid nyssnämnda motion nr 111 anförda utförliga

motiveringen.

Där framhållas de vådor för näringslivets sunda utveckling, som

en alltför hård belastning av inkomst och förmögenhet såsom skattekälla

enligt motionärernas mening måste medföra, och uttalas kravet på

en begränsning av den direkta beskattningen genom ökat anlitande av

den indirekta beskattningen, i vilket hänseende importtullarna borde i

första rummet beaktas. Till stöd för eu sådan åtgärd åberopas här liksom

i motionen nr 108 i första kammaren det sjunkande penningvärdet,

vilket enligt motionärernas mening medfört, att ifrågavarande pålagor

icke motsvarade mer än i stort sett en tredjedel av den vid deras fastställande

avsedda. Med dessa i korthet återgivna skäl anse sig motionärerna

hava motiverat den i motionen nr 110 gjorda hemställan om

skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning och förslag, om

möjligt till innevarande riksdag, beträffande en tillfällig höjning av finanstuliarna.

I fråga om en av finanstullarna, nämligen kaffetullen, hava emellertid

motionärerna ansett läget vara så klart, att någon utredning icke

behövde avvaktas.

Från denna utgångspunkt har i motionen nr 111 föreslagits,

»att riksdagen måtte besluta, att tullsatserna skola utgöra för

Kaffe, obränt, 75 öre per kilogram.

Kaffe, bränt eller rostat, även malet, samt kaffesurrogat, alla slag,

125 öre per kilogram,

samt vid bifall till vad sålunda föreslagits,

att de sålunda beslutade förhöjda tullsatserna skola såsom tilläggstullar

till gällande tulltaxa tillämpas även innevarande år från dagjsom

Kungl. Maj:t bestämmer,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11. 11

ävensom med anmälan om sitt sålunda fattade beslut i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville förordna om detta besluts

trädande i kraft snarast möjligt».

Innan utskottet sammanfattar motiveringen för sistnämnda förslag,

synes en historik av frågans behandling under senare år vara på

sin plats; och följer utskottet därvid den redogörelse, som lämnades av

bevillningsutskottet vid 1919 års lagtima riksdag i dess betänkande nr 45

i anledning av väckt motion om höjning av tullen å kaffe och kaffesurrogat.

I eu av de vid 1888 års riksdag väckta motioner, i vilka förslag

framställdes om åsättande av tull å malen och omalen spannmål samt

om införande av tullskydd eller ökat tullskydd för andra jordbrukets

alster, anförde herr Reuterswärd, att såsom önskemål vid en tullreform

borde hållas i sikte att — i den män statsfinansernas ställning sådant

medgåve — till fördel för landets arbetande klasser söka åvägabringa

nedsättning i de in försel avgifter, som vilade på åtskilliga mera allmänt

nödiga förbrukningsartiklar, vilka icke vore föremål för produktion inom

landet; och hemställde motionären, att i fråga om nedsättning av de s. k.

finanstullarna bevillningsutskottet ville föreslå riksdagen vad som kunde

synas lämpligast. I sitt betänkande nr 8 And nämnda riksdag åberopade

utskottet, vid behandlingen av väckt fråga om sänkning av tullsatserna

å kaffe, ovan omförmälda uttalande ocli hemställan. Efter att

vidare hava erinrat, att till finanstullar räknades avgifter å huvudsakligast

kaffe jämte kaffesurrogat, socker, tobak och lysoljor, anförde utskottet,

att utskottet funnit kaffet böra i främsta rummet komma i fråga vid

en nedsättning i finanstullarna. 1 anslutning härtill hemställde utskottet,

att tullen å kaffe mätte nedsättas från dess dåvarande belopp, 26 öre,

till 12 öre samt tullen å kaffe, bränt, och alla till kaffesurrogat användbara

brända växter från dåvarande beloppet, 35 öre, till 20 öre, allt för

f kilogram. Vad bevillningsutskottet sålunda hemställt blev av riksdagen,

i samband med tullreformens genomförande, bifallet.

Sedermera hava förslag om höjning av tullsatserna å kaffe och

kaffesurrogat förevarit vid 1894 och 1910 års riksdagar. Med anledning

av i ämnet väckta motioner anförde 1894 års bevillningsutskott i

betänkande nr 20, att eu betydlig minskning i tullinkomsterna såväl

under sistnämnda år som under närmast följande statsregleringsperiod

vore att motse. Med anledning därav såge sig utskottet nödsakat att

föreslå riksdagen att höja någon av de s. k. finanstullarna och ansåge

utskottet, att för berörda ändamål en höjning av tullen på kaffe och

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

kaffesurrogat i första hand borde ifrågakomma. I anslutning härtill

föreslog utskottet en höjning av tullen å kaffe till 25 öre samt tullen

å kaffe, bränt, och kaffesurrogat till 35 öre, allt för kilogram räknat.

Bevillningsutskottets hemställan blev av bägge kamrarna avslagen,

först av andra kammaren med 149 röster mot 63 och därefter av första

kammaren utan omröstning. Under ärendets behandling i andra kammaren

framhölls såsom huvudskäl mot tullförhöjningen, att det vore

obilligt att lägga eu. så hög tull på kaffe, vilket i de mindre bemedlades

hushållning inginge i den dagliga födan och som väl kunde betecknas

såsom en den fattiges nödvändighetsvara. Även i första kammaren

anfördes liknande skäl.

Vid 1910 års riksdag framlades frågan genom eu kungl. proposition,

varvid såsom skäl åberopades det statsfinansiella läget. Bevillningsutskottet

hemställde i sitt betänkande ur 3 av enahanda skäl om höjning

av tullen å kaffe till 18 öre och å kaffe, bränt, och kaffesurrogat, alla

slag, till 30 öre, allt för kilogram. Båda kamrarna återremitterade utskottets

betänkande, vilket för att påskynda ärendets behandling avgivits

innan motionstiden gått till ända. Svitet med återremissen var att sätta

utskottet i tillfälle att företaga ärendet till förnyad behandling i samband

med motioner, som utöver eu i betänkandet behandlad komme att ytterligare

väckas i ämnet. I nytt betänkande (nr 39) mot slutet av riksdagen

upplyste bevillningsutskottet, att det dåmera visat sig att det

icke vore erforderligt att vid uppgörande av följande årets statsreglering

anlita någon höjning av kaffetullen; och avstyrkte utskottet av denna

anledning vad Kungl. Maj:t i sådant hänseende föreslagit. Denna utskottets

hemställan bifölls av båda kamrarna utan debatt och utan omröstning''.

Vid 1919 års lagtima riksdag väcktes, som nyss nämnts, motion

om höjning av kaffetullen. De tullsatser, som då löreslogos, voro för

obränt kaffe 30 öre per kilogram och för bränt eller rostat kaffe 50

öre per kilogram.

Under det att vid 1894 och 1910 års riksdagar såsom skäl för

ifrågasatt höjning av kaffetullen åberopats nödvändigheten att för statsregleringens

uppgörande anskaffa ett inkomstbelopp, motsvarande det

som tullförhöjningen beräknades tillföra statsverket, utgick motiveringen

för 1919 års motion från den allmänna statsfinansiella situationen,

kännetecknad av starkt ökat inkomstbehov och minskat eller upphört

tillflöde från åtskilliga av de vanliga inkomstkällorna.

Bevillningsutskottet avstyrkte sistnämnda motion. Andra kammaren

biföll utan omröstning utskottets hemställan, under det första

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11. 13

kammaren i enlighet med en vid betänkandet fogad reservation med 74- röster mot 31 biföll motionen. Därefter segrade utskottets hemställan

i gemensam votering, vid vilken avgåvos för sistnämnda

hemställan i första kammaren 26 och i andra kammaren 133 röster

samt för motionen 92 röster i första kammaren och 45 röster i andra

kammaren eller i allt för utskottets hemställan 159 och för motionen

137 röster.

Såsom skäl för kaffetullens höjning framhålla nu motionärerna, i

anslutning till den av dem anförda, ovan sammanfattade motiveringen

för en allmän höjning av finanstullarna, hurusom kaffetullen trots det

sjunkna penningvärdet alltjämt kvarstode vid samma belopp som fastställts

av 1888 års riksdag. För att belysa frågan anföra motionärerna,

att en tull å 12 öre för kilogram utgjorde 7.r> procent av ett minuthandelspris

å 1 krona 60 öre men endast 2.4 procent av ett minuthandelspris

å 5 kronor samt att, om tullen fortfarande skulle utgå med

7.5 procent av nämnda pris, den borde för närvarande utgöra 37.5 öre

för kilogram. Förslaget innebure alltså efter nuvarande minuthandelspris

eu procentuell fördubbling av tullsatsen från tiden före kriget.

Vidare framhålla motionärerna, bland annat, att kaffet såsom ett

dåligt näringsämne borde anses såsom eu lyxvara och att en något

minskad användning bland den fattigare befolkningen måste anses önskvärd

ur folkhälsans synpunkt.

I en i första kammaren väckt motion, nr 112, har herr Stendahl,

under åberopande av senast omförmälda motion och under förutsättning

att riksdagen beslutade en höjning av kaffetullen, hemställt,

»att riksdagen ville besluta, att allt det förtullade kaffe, som den

dag kaffetullens eventuella förhöjning träder i kraft finnes inom landet,

skall beläggas med en konsumtionsskatt eller efterförtullningsavgift av

samma storlek som den beslutade tull förhöj ningen, dock så att mindre

partier kaffe, som av person, vilken ej idkar handel med varan, innehavas

för eget bruk och vilka ej överstiga till exempel 50 kilogram,

lämnas fria, samt

att lämplig straffpåföljd måtte stadgas för den, som lämnar oriktig

deklarationsuppgift eller underlåter att deklarera».

Till motivering härför har motionären anfört följande:

»Skulle det anses föreligga ett verkligt behov att bereda staten ökade inkomster

genom höjning av kaffetullen, torde ock meningen vara, att den merkostnad

beträffande kaffet, som lägges pa konsumenterna, kommer statsverket tillgodo. Det.

kan icke vara vare sig lämpligt eller rättvist att göra en tullhöjning på ett sådant

Motionen

1:112.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Motionerna

1.6 t»h II: 2S.

14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

sätt, att detdnbjudes till spekulation i en eventuell tullförhöjning med ty åtföljande

illojal konkurrens. Härvid skulle en icke ringa del av det belopp, som avsetts att

tillfalla staten, flyttas över till enskilda spekulanter.»

I sammanhang med de senast avhandlade motionerna med deras

från statsfinansiell ståndpunkt gjorda tullpolitiska yrkanden torde lämpligen

kunna omnämnas de redan i inledningen till detta betänkande

omnämnda motioner, nr 6 i första kammaren av herr Wohlin in. fl. och

nr 28 i andra kammaren av herr Olsson i Kullenbergstorp in. fl. i vilka

hemställts,

»att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om omedelbart genomförande av eu importreglering i form av

importförbud med importlicensgivning och importlicensavgifter beträffande

varor, fallande under efterföljande rubriknummer i den statistiska

varuförteckningen, nämligen a) 8, 28, 36 B, 58 A och B, 66 A—C,

85, 93 A och B, 94, 99, 101, 106 A och B, (107 A), 107 A/B, (107

B), 106 7., 107 C, 109 B och C, 111, 113 A—C, 114 A, 117 A—C,

118 A-C, 119, 121 A och B, 123, 125, 127 A, 130 A, 137 A, 143,

145, 148 A och B, 156 B, 157. 164 A—F, 165, 166, 168 G, 180, 183

A—I, 191 A och B, 192 A—C, 193 A—C, 195 A och B, 196 A och

B, 197 A— 1), 214, 236 H och K, 249, 272, 291, 318 A, 323, 324, 325,

346, 348, 349 A och B, 351 A—C, 394, 395, 559, 566, 574, 579 B

och C, 580 C, 581, 582 A —C, 601, 602 A—C, 614, 618, 619, 620,

643 A, 680, 703 A, 704 A, 721 B, 845, 858, 871 C, 956, 1098 G,

1116, 1221 B, 1223, 1224, 1270, 1271, 1272, 1274, 1275, 1276, 1277

A—F, 1278, 1285, 1297, 1298, 1300 A—F, 1302, 1318, 1319 — alla

dessa varor här klassificerade såsom ''umbärliga, ehuru jämförelsevis

allmänt förbrukade varor’ — samt vidare b) 10, 20, 29 A och B, 30, 37,

44, 45, 46, 63 B, 64 G, 65, 66 D, 124, 128 A och B, 131, 133 A—D,

144 A och B, 149 A, 184 B—D, 185 A—D, 187 A—F, 188 A och

B, 202, 207 B, 212, 225, 227, 229, 285, 289, 292, 293, 294,295,

296, 297, 298, 299, 333, 338 B, 354, 361, 362, 363 A och B, 364,

365, 366, 367, 3fl8, 369, 370, 371, 372, 373 B och C, 410, 467, 532,

544, 549, 552 A och B, 558, 561, 564, 572, 578, 579 A, 580 A och B,

583, 585, 593, 594, 595, 596, 597, 598, 599, 605, 606, 607, 608, 609,

610, 617, 624, 625, 626, 627, 628, 629, 630, 669, 670, 671, 702,

965, 969, 975, 977, 1089 H—K, 1221 A, 1222 A, 1225, 1241, 1273,

1291, 1301, 1314, 1322 — alla dessa varor här klassificerade såsom

''lyxvaror’.»

I motiveringen till det sålunda gjorda yrkandet hava motionärerna

till en början erinrat om de uttalanden till förmån för begränsning av

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11. 15

importen, vilka på sin tid gjorts dels i ett av särskilda sakkunniga don

30 juli 1918 avgivet betänkande rörande åtgärder för penningvärdets

reglering, dels ock av finansrådet i en till chefen för finansdepartementet

den 20 december 1919 avlåten skrivelse angående åtgärder för

åstadkommande av kontroll över varuimporten och därmed över användningen

av landets betalningsmedel. Vidare hava motionärerna

anfört en del sammanställningar av siffror ur importstatistiken, vilka

eldigt motionärernas mening tyda på en under senaste tid, särskilt år

1919, stark stegring av importen av såväl lyxvaror som umbärliga

varor. Efter att härefter hava bemött några invändningar, som gjorts

mot införande av importförbud, hava motionärerna beträffande vissa av

de varor, som i motionen avses, nämligen de under rubrikerna 186,

189 och 190 i tulltaxan upptagna viner, anmärkt, att tullarna å dessa

varor äro bundna genom överenskommelsen den 2 december 1908 angående

handelsförbindelserna med Frankrike samt att importförbud beträffande

sistnämnda varor icke syntes böra utfärdas, så länge överenskommelsen

vore i kraft.

I en i första kammaren väckt motion, nr 109, har herr Clason yrkat,

»att riksdagen måtte besluta sådana åtgärder i fråga om rikets

tullpolitik, som må finnas ägnade att hejda en icke önskvärd import,

stärka vårt näringsliv, hämma eu skadlig utländsk konkurrens och öka

landets förmåga av självförsörjning».

Att döma av den till stöd för yrkandet anförda motiveringen synes

motionären avse i första hand tullförhöjningar, ägnade att hämma importen

samt stödja inhemskt jordbruk och inhemsk industri. Åven här

anföras och åberopas sammanställningar av siffror ur importstatistiken.

Av de motioner, vilka utskottet behandlar i detta betänkande,

återstå nu att omnämna två, i vilka yrkats höjning av tullskyddet eller

införande av tullskydd för vissa artiklar.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 114, har herr

Nyländer m. fl. hemställt,

»att riksdagen måtte besluta följande ändringar i nu gällande tulltaxa:

Rubrik 689. Fotografiska torr pbl tar eller s. k. emulsiousplåtar med

eller utan negativbilder.................................... 1 kg. 50 öre.

Anm. Avdrag i vikten medgives ej för askar, papper

och dylikt omslag.

Motionen

1:109.

Motionen

11:114.

Flaskor och burkar:

s. 16 Kontrollera mot PDF

Motionen

11:241.

JEtubrikerna

nr 1105 och

1106 i tulltaxan.

16 Bevillningsutskottets betänkande Nr It.

Rubrik 696. andra slag, härunder inbegripna flaskor, försedda med

flätning eller annan beklädnad, som icke utgör emballage,

ävensom termosflaskor utan hylsa ............... 1 kg. 60 öre.

Rubrik 854. Kard beslag ................................................. 1 kg. 1 krona.»

Ovannämnda under rubriken 689 upptagna torrplåtar äro tullfria.

Beträffande vacuumflaskor, s. k. termosflaskor, anföra motionärerna, att

desamma hänförts till rubriken 694, flaskor och burkar, andra slag, med

tull av 6 öre för kilogram, en tullsats som, motsvarande ungefär 1 öre

för flaska, vore utan varje skyddande betydelse. Kardbeslag är enligt

rubriken 854 tullfritt.

Beträffande samtliga de artiklar, motionen gäller, hava motionärerna

meddelat, att tillverkning av desamma inom landet igångsatts först

under de senaste åren. Med förmälan att konkurrensen från utlandet

vore synnerligen stor, hava motionärerna föreslagit för desamma ovannämnda

tullsatser, vilka uppgivas vara avpassade efter det tullskydd,

som nu gäller för närmast likartade varor.

I en inom andra kammaren av herr Cornehusson m. fl. väckt motion,

nr 241, har, enär fisket på västkusten vore i behov av något tullskvdd

såsom eu motsvarighet till det skydd, som tillgodokomme andra delar

av landet genom tullar på lantmannanäringens produkter, hemställts,

»att riksdagen må besluta införandet i tulltaxan av en tullsats

å hummer av 50 öre per kilogram».

Bevillningsutskottet har från Margarinaktiebolaget Zenith, Arboga

margarinfabrik och Nya margarinaktiebolaget Svea mottagit en den

9 februari 1920 dagtecknad skrift av följande lydelse:

»Undertecknade, margarinfabrikanter, vilka sedan några år tillbaka igångsatt

eu förädlingsindustri för raffinering av åtskilliga, för margarintillverkningen oundgängliga,

från utlandet införda råa vegetabiliska, feta oljor, få härmed äran till

bevillningsutskottet ingiva följande framställning om en ändring uti gällande tulltaxa,

vilken visat sig vara av verkligt behov påkallad.

Enligt nu gällande tulltaxa, rubr. 1105 och 1106, äro vissa vegetabiliska,

feta oljor, vilka användas för bland annat margarintillverkning, såsom jordnöt- eller

arachidolja, sesamolja och bomullsfröolja, vid införsel från utlandet tullfria, om de

införas i fat, större eller mindre, men belagda med en tull av 5 öre per kilogram,

kärlens vikt inberäknad, om de införas på andra kärl än fat.

Det torde få anses uppenbart, att ifrågavarande tullbeskattning avsett att

träffa raffinerade eller förädlade oljor, ämnade för detaljhandeln, och icke sådana

för tekniskt bruk i störa partier införda oraffinerade oljor, varmed torde förstås

sådana feta oljor, som icke utan raffinering kunna användas till människoföda eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

vid tillredning av matvaror; oljor med en fettsyremängd över 0.5 procent böra

därför raffineras, destilleras och filtreras före deras andvändning i fabrikationen.

Såsom framgår av närslutna brev från Herr K. K. Stamsö, direktör i Svenska

Margarinfabrikanternas Råvaruimportförening, äro träfat svåranskaffliga i tropikerna,

framförallt fat av god beskaffenhet, vadan vi sedan lång tid tillbaka under kriget

nödgats importera dylika för margarintillverkningen oundgängliga oraffinerade feta

oljor i »tins» (en slags blecklådor eller bleckkanistrar), varigenom dessa råa oljor

på grund av tulltaxans ordalydelse drabbas av en tull av 5 öre per kilogram brutto,

alltså kärlens vikt inberäknad. Och lyckas vi någon gång i avsändningsorfen anskaffa

träfat, vägra rederierna bestämt att befrakta oljan i dylikt emballage.

Likaså vägra assuransbolagen att teckna vanlig läckageförsäkring för oljor i träfat,

vilket framgår av närslutna brev från Sjöförsäkrings A.-B. Öresunds agenter, A.-B.

Frick & Friek, Malmö. Att importera oljor i järnfat ställer sig alldeles för dyrbart.

De margarinfabriker åter, som importera raffinerade oljor från Holland,

England och Amerika, där träfat av god beskaffenhet finnas att få, komma under

sådana förhållanden i ett fördelaktigare läge än de margarinfabriker, som med stora

kostnader igångsatt en förädlingsindustri för margarinråvaror. Detta för oss svåra

förhållande med importen av oljor i »tins» torde ock komma att för lång tid framåt

med nödvändighet fortsättas. Härtill kommer, att jämväl den färdiga produkten,

margarinen, sedan lång tid tillbaka under kriget åtnjutit och ännu åtnjuter tullfri

införsel från utlandet.

För att visa att det icke gäller några småsummor vi nödgats utbetala i tull,

bedja vi få omnämna, att ensamt Margarin A.-B. Svea i Kalmar i december 1919

importerade cirka 100,000 kg., i nästlidna januari cirka 270,000 kg. arachidolja

samt att bolaget under innevarande eller nästa månad inväntar cirka 200,000 kg.

av samma slags olja.

På grund av det sålunda andragna hemställa vi vördsamt, att bevillningsutskottet

måtte vidtaga sådana åtgärder, att den ändring måtte införas i gällande

tulltaxa, att oraffinerade fela, vegetabiliska oljor, införda i bleckkärl (tins) eller annat

liknande emballage och uppenbarligen icke ämnade att hållas till salu i detaljhandeln,

få införas tullfritt och att denna bestämmelse måtte träda i kraft snarast möjligt.»

Margarin fabrikerna Aktiebolaget O. Mustad & Son, Agra margarinfabrik,

Aktiebolaget Pellerins margarinfabrik samt Eskilstuna mesostboll

margarinfabrik Lava å den nu återgivna skriften antecknat, att

desamma, vilka dock icke själva raffinerade råoljor, instämde i skriftens

innehåll.

I det i skriften åberopade, till Nya margarinaktiebolaget Svea

ställda och den 29 januari 1920 daterade brevet från direktören i Svenska

margarin fabrikanternas råvaruimportförening har meddelats, att arachidolja,

förpackad i träfat, icke för det dåvarande kunde erbjudas bolaget,

och vidare anförts:

»dels är det mycket ont om träfat på Java, och dels äro de fät, som finnas

där, av så dålig beskaffenhet, att åtminstone de svenska rederierna bestämt vägra

att hemtaga olja i träfat. För att i det hela taget få hem varan från Java är det

Bihang till riksdagens ''protokoll 1020. 7 sand. 8 käft. (Nr 11.) 2,

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

därför nödvändigt, att densamma förpackas i bleckburkar. I Holland tycks man

hava samma uppfattning som här, ty de enda offerter, man brukar erhålla därifrån,

iiro å vara förpackad i bleckburkar eller järnfat. Som bekant har Svenska margarinfabrikanternas

råvaruimportförening måst giva order till, att de fat, innehållande

arachidolja, som vi ha kvar oskeppat på Java, skulle tömmas, och varan fyllas

över på bleckburkar, för att vi i det hela taget skulle kunna få hem varan*.

Det likaledes åberopade brevet från Aktiebolaget Friek & Prick,

dagtecknat den 29 januari 1920, innehåller följande:

»På begäran av Nya Margarinaktiebolaget Svea, Stockholm, fä vi härmed

intyga, att vi icke kunna teckna sjöförsäkring inklusive läckage å arachidolja i

träfat, utan hava vi måst hänvisa nämnda firma att för sådan försäkrings erhållande

i stället få avskeppat oljan i tins, förpackade i trälådor.»

Med anledning- av vad sålunda förekommit har bevillningsutskottet

i grundlagsenlig ordning från generaltullstyrelsen bogärt utlåtande över

den gjorda framställningen ävensom förslag till sådana ändringar i tulltaxan,

vilka enligt styrelsens mening vore bäst ägnade att befrämja det

i framställningen angivna syftet; och har bevillningsutskottet numera

från generaltullstyrelsen mottagit eu till utskottet ställd och den 28

februari 1920 dagtecknad skrivelse, i vilken anförts:

»Av 1906 års tulltaxekommittés motivering för ordalydelsen av nuvarande

rubrikerna 1102-1107 i gällande tulltaxa framgår, att tullen å feta oljor på andra

kärl än fat var avsedd att träffa de mera dyrbara oljor, som inkomma på flaskor

eller krus för bordet eller eljest för användning vid födoämnens tillredning, och att

de oljor, som därvid i första rummet ifrågakomma, skulle vara oliv- och i någon

mån arachidolja samt möjligen bomullsfrö- och sesamolja. Då emellertid tulltaxan

beträffande rubrik 1106 erhållit den ordalydelse, den nu har, måste till sistnämnda

rubrik hänföras i överrubriken nämnda oljor, även om de inkomma på bleckkärl av

vilken bruttovikt som helst. De oljor av förenämnda slag, vilka hava användning

inom margarinindustrien, och vilka fordom importerades på fat och .således voro

tullfria, hava på senare tider, på grund av vissa förhållanden, införts på andra kärl

än fat och således dragit en tull av 5 öre per kilogram. Då emellertid en tullbeskattning

av sådan vara ursprungligen ej tycktes vara avsedd och margarintillvei lvningen

därigenom kommit i ett svårt läge, hava margarinfabriken Zenith m. fl. i

förenämnda skrivelse föreslagit, att alla oraffinerade oljor av förenämnda slag skulle

vara tullfria, vare sig de infördes på fat eller på andra kärl.

Att uppdela förenämnda oljor i oraffinerade och raffinerade, med tull för de

sistnämnda, skulle emellertid vålla avsevärda svårigheter vid och föi dröja tullbehandlingen

av sådana oljor, vilket ock framgår av packhusinspektionens utlåtande,

och anser styrelsen av denna anledning en sådan tullbestämning mindre lämplig.

Syftet med margarinfabrikernas framställning torde emellertid kunna vinnas på annat

sätt, och ansluter sig styrelsen i så fall till den uppfattning, packhusinspektionen

uttalat i bifogade utlåtande eller att endast på glas- eller lerkärl inkommande oljor

av förenämnda slag skulle draga tull. Med en sådan bestämmelse ernås ock i hu
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11. 19

vudsak det mål, förenämnda kommitté tänkt sig vid avgivande av sitt förslag till

tulltaxa.

Bifogade tvä tablåer, upprättade å styrelsens revisionsbyrås statistiska avdelning,

utvisa, den med nr 1 betecknade införseln under åren 1912—1919 av oljor, hänförliga till

rubrik 1106, och den med nr 2 betecknade införseln under åren 1910 och 1911 av

bland annat olivolja på andra kärl. Då emellertid, enligt vad styrelsen har sig

bekant, den i glas- eller lerkärl inkommande oljan huvudsakligen utgöres av olivolja

och av förenämnda tablåer framgår, att införselkvantiteten av olivolja på andra

kärl än fat i regel ej uppgått till 50,000 kilogram per år, motsvarande ett tullbelopp

efter 5 öre per kilogram av 2,500 kronor, torde ett borttagande av tullen å

sistnämnda olja ur statsfinansiell synpunkt sett vara utan betydelse.

I anslutning till vad här ovan anförts har styrelsen äran föreslå följande

ändring i tulltaxan beträffande vegetabiliska, feta oljor, rubrikerna 1102—1107:

1102.

Vegetabiliska, feta oljor:

linolja:

rå; ävensom linoljesyra.............................................

Kvantitet

för tull- beräkningen

1 kg.

Tullsats

—:07

1103.

1104.

kokt: tullbehandlas som oljefernissa;

rov- och rapsoljor; ävensom rov- och rapsoljesyror

1 kg.

— :07

1105.

oliv- eller bomolja, jordnöt- eller arachidolja, sesam- olja och bomullsfröolja:

på fat, större eller mindre eller på andra kärl

än i rubrik 1106 nämnda.................................

fria.

1106.

på glas- eller lerkärl, kärlens vikt inberäknad

1 kg.

—: 05

1107.

andra slag, ej till annan rubrik hänförliga, såsom

ricinolja, hampolja, majsolja och sojaolja................

fria.

Skulle emellertid utskottet besluta föreslå tullfrihet för till rubrik 1106 hänförliga

oljor, även om de inkomma på glas- eller lerkärl, torde i sammanhang därmed

förslag till följande förändrade lydelse beträffande rubrikerna 1102—1107 böra

avgivas:

Kvantitet

för tull- Tullsats

beräkningen

Vegetabiliska, feta oljor:

linolja:

1102. rå; ävensom linoljesyra............................................... 1 kg. —: 07

1103. kokt: tullbehandlas som oljefernissa;

1104. rov- och rapsoljor; ävensom rov- och rapsol iesvror 1 kg. —: 07

1105. olivolja..................................................................... fri.

1106. bomolja, jordnöt- eller arachidolja, sesamolja och bom
ullsfröolja.

............................................................. fria.

1107. andra slag, ej till annan rubrik hänförliga, såsom

ricinolja, hampolja, majsolja och sojaolja — fria.»

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

Den i utlåtandet omnämnda skrivelsen från packhusinspektionen i

Stockholm torde icke behöva återgivas.

De i utlåtandet åberopade tablåerna hava följande lydelse:

N:r 1.

Tablå utvisande Sveriges import under nedan angivna år av nedanstående varuslag.

Nummer i

Stat. varu-

V a r u s 1

a g

År

Kvantitet

kg-

förteckn,

Vegetabiliska, feta oljor:

oliv- eller bomolja, jordnöt- eller arachidolja,

sesamolja och bomullsfröolja:

på andra kärl:

1106 A

oliv-.......................................

.................... 1912

48,030

1913

49,861

1914

42,096

1915

38.779

1916

15,339

1917

3,858

1918

130.273

1919

59.880

B

annan .....................................

1912

2,952

1913

3,404

1914

1,592

1915

78,243

1916

382

1917

170

1918

363

1919

2,035

För år 1919 äro uppgifterna endast preliminära.

JV.t 2.

Tablå utvisande Sveriges import under nedan angivna år av nedanstående varuslag.

Nummer i

Stat. varu- Varuslag

förteckn.

Oljor:

feta, icke flyktiga:

andra slag än kroton- etc.:

på andra kärl:

oliv-...............................

År

Kvantitet

kg.

499 a

1910

1911

48,830

49,864

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillning sutskottets betänkande Nr 11.

• 21

b

ricin- ...........................................................

1910

1911

32,068

47,604

c

kokos-, renad (till människoföda)

1910

1911

7,082

3,738

d

kakao-, renad .........................................

1910

1911

2.887

2,796

e

andra ............................................................

1910

1911

44.411

33,447

Då utskottet nu går att angiva sin ståndpunkt till de förslag- i

skilda riktningar och av olika omfattning, för vilka ovan redogjorts,

vill utskottet i första hand erinra om den utredning av vårt tullsystem,

som pågår inom tull- och traktatkommittén. Liksom bevillningsutskottet

vid 1919 års riksdag avstyrkte då framkomna förslag, åsyftande ändringar

i tulltaxan, i allmänhet med hänvisning till nämnda utredning, så vill

utskottet nu uttala, att endast synnerligen starka skäl av säregen natur

kunna föranleda utskottet att för närvarande tillstyrka vare sig någon

ändring av gällande tullsatser eller skrivelse i syfte att påkalla utredning

och förslag i någon särskild tullfråga.

Det uppdrag, som den 31 januari 1919 meddelades tull- och

traktatkommittén, avsåg bland annat att skyndsamt verkställa en allsidig

utredning av det gällande tullsystemets verkningar. I det anförande

till statsrådsprotokollet nyssnämnda dag — i denna de! offentliggjort

— varmed chefen för finansdepartementet motiverade tillsättandet

av nämnda kommitté, erinrade departementschefen om bevillningsutskottets

i memorial nr 18 vid 1918 års riksdag gjorda hemställan,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att Kungl.

Maj:t ville låta verkställa en allsidig utredning av det gällande tullsvstemets

verkningar samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill

utredningen gåve anledning. Departementschefen återgav även vissa

delar av den av utskottet anförda motiveringen. Bland annat hade

utskottet förklarat sig åsyfta en allsidig och objektiv utredning i berörda

ämne samt betonat, att vid utförandet av denna utredning skyldig hänsyn

borde tagas lika mycket till produktionens som till konsumenternas

berättigade intressen ävensom att systemets såväl handelspolitiska som

statsfinansiella betydelse måste beaktas. Utskottets hemställan, mot

vilken åtskilliga av di ss ledamöter anfört reservation, hade, erinrade

departementschefen slutligen, blivit av andra kammaren bifallen men av

första kammaren avslagen.

utskottet

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Motionerna

T: 107 och

ri: 169.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

För egen del betecknade departementschefen den ifrågavarande

uppgiften vara att överväga, huruvida den utveckling av landets näringsliv,

såväl på det industriella området som inom jordbruket, vilken föranletts

av det rådande tullsystemet, varit till övervägande gagn eller

nackdel, ävensom att söka fastställa, i vad mån en ändrad tullpolitik

kunde anses vara för den närmaste framtiden nationalekonomiskt fördelaktig.

Efter dessa erinringar övergår utskottet till att yttra sig i anledning

av de enskilda motionerna och upptager därvid först dem, som

röra jordbruksnäringen.

I fråga om det förslag, som framställts i första punkten av motionerna

nr 107 i första kammaren av herr Nilsson i Skottlandshus

m. fl. och nr 169 i andra kammaren av herr Lindman in. fl., har utskottet

redogjort för det på omfattande utredningar fotade beslut

om glidtullar, som i enlighet med Kung!. Maj:ts förslag fattades av

1919 års urtima riksdag. Några nya omständigheter, ägnade att

rubba grunderna för sistnämnda beslut, hava motionärerna icke kunnat

åberopa, och det synes för närvarande icke föreligga skäl att antaga,

ens att de gällande glidtullarna skola inom den närmaste framtiden

komma i tillämpning; än mindre torde det nuvarande läget giva stöd

för farhågor, att det skydd, som nämnda tullar erbjuda jordbruket,

skall komma att visa sig otillräckligt.

Till stöd för det föreliggande yrkandet bär inom utskottet

anförts, att även den närmaste framtiden på detta område vore så

osäker och på prisläget inverkande faktorer så oberäkneliga, att man

måste vara beredd på, att helt plötsligt en situation kunde inträda,

i vilken det gällande tullskyddet med dess begränsningar icke vore tillräckligt.

Ett sådaut skäl synes utskottet icke kunna med framgång

åberopas till förmån för ändringar i ett för få månader sedan av Kung!.

Maj:t och riksdagen fastställt tullskydd. Det förtjänar även erinras om

den enligt 60 § regeringsformen Kung!. Maj t tillkommande befogenheten

att höja spannmålstullarna, vilken befogenhet torde vara Kungl.

Maj:t medgiven just med tanke på sådana oförutsedda fall, som motionärerna

här synas åsyfta.

Beträffande det i andra punkten av motionärernas hemställan

väckta förslaget om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om upphävande

i viss utsträckning av tullsuspensioner och exportförbud beträffande

jordbruksprodukter vill utskottet såsom sin mening uttala, att dessa för
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr It. 23

slag röra förhållanden, vilka bevillningsutskottet och riksdagen sakna

möjlighet att nöjaktigt överblicka. Utskottet är också förvissat om att

Kungl. Maj:t, som ensam är i tillfälle att genom vederbörande myndigheter

följa hithörande företeelser såväl på världsmarknaden som inom

landet, kommer att vidtaga de åtgärder på området, till vilka förhållandena

vid olika tidpunkter kunna giva anledning.

Det i motionerna nr 5 i första kammaren av herr Wohlin m. fl.

och nr 11 i andra kammaren av herr Olsson i Kulleubergstorp m. fl.

framförda yrkandet på skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning

och förslag i fråga om nedsättning eller suspension av tullsatserna

å industriartiklar av betydelse för jordbruksproduktionen inom

riket avser tillfälliga åtgärder, som kunde anses påkallade av företagen

suspension eller nedsättning av jordbrukets tullskydd.

Den allsidiga utredning beträffande det gällande tullsystemet, som

pågår inom tull- och traktatkommittén, avs^r icke den nuvarande övergångstiden,

utan åsyftar att leda till ett förslag, som utgör en definitiv

reglering på området, och närmast att ernå en genomtänkt, fast utgångspunkt

för de förhandlingar med främmande makter rörande handelstraktater,

som snart nog torde komma att inledas. Därest den

förevarande motionen skulle vinna bifall, torde den avsedda utredningen

säkerligen komma att anförtros åt tull- och traktatkommittén,

vars huvudsakliga arbete sålunda skulle komma att avbrytas genom de

otvivelaktigt ingående och tidsödande undersökningar, som det tillfälliga

uppdraget skulle kräva. Till de betänkligheter, som utskottet av nu

antydd orsak måste hysa mot det föreliggande förslaget, kommer, att en

nedsättning av industritullar omedelbart före traktat förhandlingars inledande

skulle försvaga vårt lands möjligheter att tillförsäkra sig gynnsamma

uppgörelser vid förhandlingarna.

Därjämte vill utskottet ifrågasätta, huruvida nedsättning eller suspension

av vissa industritullar kan anses beteckna en lämplig och framkomlig

väg för att bereda jordbruket den åsyftade ersättningen. I

sådant hänseende vill utskottet framhålla, att tuilskyddet för ett flertal

av de i motionerna åsyftade industriartiklarna icke torde hava påverkat

den prisförhöjning, desamma varit underkastade under kristiden. För

övrigt förefaller det i betraktande av den betydande omfattning, den

begärda utredningen otvivelaktigt skulle få, föga sannolikt, att densamma

skulle kunna slutföras inom så kort tid, att de avsedda tullnedsättningarna

kunde träda i kraft under den övergångsperiod, för vilken

de skulle vara avsedda.

Motionerna

1:5 och

TI: 11.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Motionen

II: 113.

24 Bevillningsutskottets betänkande Nr It.

Det i motionen nr 113 i andra kammaren

väckta förslaget om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om snabba

åtgärder för en provisorisk höjning i erforderlig utsträckning avser

industritullarna.

I fråga om detta förslag må först anmärkas, att, då tull- och

traktatkommittén är sysselsatt med en förutsättningslös utredning av,

bland annat, de olika'' inhemska industriernas behov av tullskydd, ett

bifall till motionen skulle innebära en anhållan hos Kungl. Maj:t att

antingen anbefalla nämnda kommitté att uppgöra ett förslag till provisorisk

genomgående höjning av industritullarna eller ock i annan ordning

föranstalta om en jämsides med kommitténs utredningar fortgående

undersökning med nyssnämnda uppgift. Ett sådant yrkande kan utskottet

icke understödja.

För övrigt finner utskottet den bevisning, motionärerna anfört,

icke vara hållbar. Om en efter vikt fastställd skyddstull genom varans

ökade marknadsvärde kommer att motsvara eu betydligt lägre procent

av varuvärdet än den ursprungliga, så är därmed icke givet, att tidlens

skyddsvärde b ivit mindre. Klart torde nämligen vara, att ett tullskydd,

för så vitt det är rätt avvägt, icke bestämts, efter varans värde utan i

förhållande till de merkostnader, den inhemska tillverkningen har att

bära i jämförelse med konkurrerande utländsk produktion. Endast i det

fall att dessa merkostnader ökats i samma grad som penningvärdet

fallit, blir därför det minskade penningvärdet ett uttryck för industrieus

behov av ökat tullskydd. Nu är det känt, hurusom åtskilliga svenska

industrier under kriget kunnat och ännu alltjämt kunna arbeta med

svnnerligen tillfredsställande resultat trots deri utländska konkurrens,

för vilken de varit utsatta. För närvarande åtnjuter den inhemska industrien

ett betydande skydd genom vissa valutors, exempelvis dollarns och

florinens gällande kurser. Den konkurrenskraft, som tyska exportvaror på

grund av den abnormt låga markkursen sedan någon tid äger, har redan

i avsevärd mån hämmats dels genom de tyska fabrikernas av brist pa kol

och råvaror vållade svårigheter att upprätthålla produktionen, dels ock

genom den tyska regeringens föreskrifter om försäljning mot betalning så

gott som uteslutande i det lands mynt, till vilket exporten äger rum.

Det synes utskottet vara angeläget att i detta sammanhang framhålla

de allvarliga vådor för industrien, som ett för högt tillmätt tullskydd

medför. I vissa fall kan härigenom uppmuntran givas åt industrier,

vilka sakna naturliga förutsättningar för fortbestånd, i andra

fall kan följden bliva en osund inhemsk konkurrens, i åter andra fall

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11. 25

kan utländsk industri föranledas att under tullskyddets hägn anlägga

konkurrerande fabriker inom landet.

Det i motionen nr 243 i andra kammaren av herr Werner in. fl.

gjorda yrkandet avser, som nämnt är, skrivelse till Kungl. Maj:t med

begäran om uppdrag åt tull- och traktatkommittén ätt verkställa skyndsam

utredning och avgiva förslag till skyddstullarnas avskaffande eller

kraftiga nedsättning. 1 anledning av detta förslag erinrar utskottet om

vad utskottet nyss vid behandlingen av motionen nr 113 i andra kammaren

anfört i fråga om det utredningsarbete, som anförtrotts åt tulloch

traktatkommittén. Lika litet som utskottet kan understödja förslag,

vilka avse anordnande av tullutredningar i visst tullpolitiskt syfte jämsides

med den pågående förutsättningslösa utredningen, lika litet kan

utskottet förorda, att kommitténs arbete förryckes genom direktiv vare

sig i frihaudelsvänlig eller protektionistisk riktning.

Det i motionen ur 111 i första kammaren av herr Trygger m. fl.

framförda förslaget om eu betydande höjning av kaffetullen vilar på

samma principiella skäl som ovannämnda vid 1919 års lagtima riksdag

väckta förslag. Motionärerna uttala den uppfattningen, att kaffetullen

utgör en inkomstkälla, vilken med jämförelsevis mindre olägenheter

för de skattdragande kan i ökad grad anlitas. Motionärerna hava

t. o. m. ansett sig kunna föreslå eu så betydande höjning som från

de gällande tullsatserna 12 resp. 20 öre per kilogram till 75 öre resp. 1

krona 25 öre per kilogram. Förslaget innebär enligt motionärernas beräkning

en procentuell fördubbling av tullsatsen från tiden före kriget.

Betänker man nu, att den låga kaffetullen är tillkommen och, trots

upprepade försök att ernå eu höjning av densamma, hittills bibehållen

för att i någon mån tillgodose de fattigaste befolkningslagrens intressen,

så framstår den närvarande tidpunkten, då levnadskostnaderna alltjämt

befinna sig på en abnorm höjd, särskilt olämplig för en höjning, som

otvivelaktigt skulle för de sämst lottade medföra eu kännbar ytterligare

börda. Av sålunda i korthet angivna skäl har utskottet ansett sig icke

kunna tillstyrka ett kraftigare utnyttjande av kaffetullen.

I den ovan i huvudsak återgivna motiveringen till herr Stendahls

motion nr 112 i första kammaren har erinrats, hurusom vid 1910 års

riksdag, i samband med den då framlagda propositionen om höjd kaffetull,

i två motioner väckts förslag i syfte att genom efter förtullning eller

korummtionsskatt drabba kaffe, som vid tullens ikraftträdande eller eu

Bihang till riksdagens protokoll 1920, 7 sand. 8 haft. (Nr II.) t

Motionen

TT: 243

Motionen

T : 111.

Motionen

l: 112.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande Hr 11.

tidigare tidpunkt funnes inom landet. I anledning av nämnda motioner

inhämtade 1910 års bevillningsutskott i grundlagsenlig ordning gemensamt

utlåtande av statskontoret, kammarrätten och generaltullstyrelsen,

vilket utlåtande finnes återgivet i sistnämnda utskotts senare betänkande

i ämnet (nr 39). För egen del anförde utskottet beträffande ifrågavarande

motioner, att, då utskottet avstyrkte den föreslagna tullförhöjningen,

utskottet icke funnit anledning att ingå på närmare behandling

av dessa förslag, vilka även borde förfalla.

Av liknande skäl har bevillningsutskottet givetvis icke anledning

att nu ingå i närmare granskning av det i motionen nr 112 i första

kammaren framlagda förslaget. Men utskottet vill icke underlåta att

giva uttryck åt den uppfattningen, att, därest riksdagen skulle komma

att emot utskottets hemställan vidtaga någon höjning av kaffetullen, åtgärder

höra vidtagas i motionens syfte. För den utredning i ämnet,

som i sådant fall torde bliva erforderlig, tillåter sig utskottet förutsätta,

att frågan återremitteras till utskottet.

Mo* tonen

1:108.

Utskottet övergår nu till de motioner, i vilka av statsfinansiella

skäl framställts förslag, i syfte att större eller mindre grupper av tullar

måtte höjas. Det synes därvid lämpligt att först upptaga friherre

Flemings motion, nr 108 i första kammaren, där framställningen är byggd

på statsfinansiella skäl men vars yrkanden avse samtliga vikttullar, i

den mån galande handelsavtal icke lägga hinder i vägen för deras höjning.

Det första alternativa yrkandet i denna motion avser, som nämnt

är, riksdagens omedelbara beslut om provisoriska tilläggstullar, uppgående

till 100 procent av de nuvarande tullsatserna, för alla med vikttull

belagda varor med nyssnämnda begränsning. Beträffande denna

hemställan, vilken tydligen omfattar även spannmålstullarna, bör anmärkas,

att densamma icke tagit hänsyn till de beslutade glidtullarna

för vete, råg och korn. Yrkandet i den form det erhållit i motionen

skulle tydligen icke kunna bifallas beträffande sistnämnda tullar. Vad

vidare angår samma yrkande, i den mån det avser höjning av industritullarna,

galla emot detsamma de principiella skäl, som utskottet redan

haft tillfälle att andraga beträffande motionen nr 113 i andra kammaren

av herr Lithander m. fl., vartill kommer, att den starka förenkling,

friherre Fleming givit sitt förslag i yrkandet på en genomgående tullförhöjning

av 100 procent, gör detsamma ur de synpunkter, utskottet

i nyssberörda sammanhang anlagt på frågan om skyddstullarna, särskilt

betänkligt.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11. 27

Icke heller beträffande finanstullarna har utskottet kunnat ansluta

sig- till motionärens förslag. Härvid erinrar utskottet först om den

ståndpunkt, utskottet intagit till väckt förslag om höjning av tullsatserna

å kaffe, samt om vad till stöd för berörda ståndpunkt anförts. Kaffetullen

är otvivelaktigt en ren finanstull, men ingalunda någon lyxtull.

Aven om en del andra varor, vilka blivit åsätta tull uteslutande för att

tillföra statsverket en inkomst, gäller något liknande. Artiklar, vilkas

användning förr utan tvekan kunde hänföras till lyx, ingå numera i

förbrukningen även inom samhällslager, där sträng sparsamhet måste

iakttagas. Såsom exempel kan nämnas siden, som trots dess mindre

hållbarhet på grund av de abnormt uppdrivna priserna på yllevaror under

senare tid använts i betydligt större utsträckning än förr. Tullen på

siden är för den föreliggande frågan belysande även såtillvida som densamma,

på grund av den konkurrens som med nu gällande prislägen

råder mellan ylle- och. sidenvaror, otvivelaktigt kan inverka på yllepriserna.

Eu avsevärdare höjning av sidentullen skulle säkerligen bereda

möjlighet att ytterligare stegra priserna på yllevaror. Liknande verkningar

torde kunna uppvisas även i fråga om andra finanstullar.

Det andra alternativet i friherre Flemings hemställan sammanfaller

ganska nära med yrkandet i motionen nr 113 i andra kammaren

och torde, efter vad utskottet vid sistnämnda motion ävensom beträffande

friherre Flemings första alternativ anfört, icke påkalla något utskottets

vidare yttrande.

Beträffande det i motionen ur 110 i första kammaren av herr

Trygger m. fl. framlagda förslaget om skrivelse till Kungl. Maj:t med

anhållan om skyndsam utredning samt förslag om möjligt till denna

riksdag, avseende tillfällig höjning av finanstullarna, må först erinras

om vad utskottet nyss principiellt anfört beträffande en allmän höjning

av finanstullarna. Mot det bär föreliggande förslaget att hos Kungl.

Maj:t begära utredning i ämnet är att särskilt invända, att, då tull- och

traktatkommittén erhållit i uppdrag att verkställa eu allsidig utredningav

det gällande tullsystemets verkningar och att därvid taga hänsyn

jämväl till systemets statsfiuansiella betydelse, kommittén icke lär kunna

underlåta att göra även finanstullarna till föremål för undersökning.

Därest behandlingen av frågan om sistnämnda tullar nu skulle utbrytas

ur det sammanhang, vari den genom uppdragets avfuttning blivit ställd,

skulle kommitténs arbete därigenom komma att förryckas, vilket kunde

bliva till men med hänsyn till arbetets enhetliga resultat och ävenledes

föranleda ett icke önskvärt fördröjande av utredningens slutförande.

1 övrigt vill utskottet framhålla, att hela spörsmålet berör ett ämne, i

Motionen

T: ltO

s. 28 Kontrollera mot PDF

Motionerna

I: 6 och. T1:2S.

28 Bevillningsutskottets betänkande Nr 11

fråga varom det bör förbehållas Kungl. Maj:t att, i den mån på statskassan

ställas oavvisliga krav vilka icke kunna på den direkta beskattningens

väg vid en given tidpunkt behörigen tillgodoses, framkomma

med förslag. Av dessa skäl har utskottet icke kunnat ansluta sig till

det föreliggande skrivelseförslaget.

1 detta sammanhang torde utskottet få yttra sig över det förslagom

skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om importförbud i förening

med importlicenser beträffande åtskilliga såsom lyxvaror eller såsom

umbärliga ehuru jämförelsevis allmänt förbrukade varor betecknade artiklar,

vilket förslag framställts av herr Wohlin m. fl. i motionen nr 6

i första kammaren samt av herr Olsson i Kullenbergstorp m. fl. i motionen

nr 28 i andra kammaren.

I motiveringen till detta förslag hava motionärerna uttalat och sökt

visa, att någon komplettering av importförbuden med maximipriser

och ransoneringsåtgärder icke vore nödig, då det gällde sådana för

f<>lkhushållningen mindre betydelsefulla varor, om vilka här vore fråga.

Utskottet kan icke dela den sålunda uttryckta uppfattningen. Därest

importförbud skola kunna leda till åsyftad verkan, fordras uppenbarligen,

att licenser meddelas med största sparsamhet. Den härav följande

mycket begränsade tillgången på de varor, förbuden skulle gälla, komme

att bereda rikliga tillfällen till oskäliga vinster för dem, vilka från förefintliga

lager, genom produktion eller på grund av licenser komme i

tillfälle att försälja sådana varor, ävensom för de mellanhänder, som

otvivelaktigt skulle förstå att tillgodogöra sig läget. För att förebygga

dylika följder bleve det nödvändigt att reglera varuomsättningen på

ifrågavarande område genom ransonering och maximipriser, och regleringen

såväl som licensbehandlingen måste anförtros åt särskilda statsorgan,

varigenom ett kommissionsvasende med dess kända olägenheter

komme att återinföras. Åven inför denna föga tilltalande utsikt anser

utskottet emellertid, att den i motionerna anvisade utvägen borde tillgripas,

om därigenom verkligt betydande resultat kunde ernås för en

förbättring av handelsbalansen.

För att kunna bedöma, huru härmed förhåller sig, har utskottet

sökt inhämta nödiga upplysningar; och har utskottet beretts tillfälle att

taga del av en på anmodan av chefen för finansdepartementet av kommerskollegii

upplysningssektion verkställd utredning av preliminär natur

angående 1919 års handelsbalans. Nämnda utredning, avfattad i en den

24 februari 1920 dagtecknad promemoria, innehåller åtskilliga uppgifter,

avsedda att belysa importen dels under 1919 dels ock under 1913 såsom

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Bevillningsutskottets betänkande Jfr It.

det sista året med normala handelsförbindelser. Bland annat förekomma

nedanstående uppgifter, beträffande vilka särskilt är a tf märka, att siffrorna

för 1919 års import enligt 1913 års priser äro erhållna genom

uppskattning med tillhjälp av kända prisstegringskoefficienter.

Importen 1919 (enligt 1913 års priser) jämförd med 1913 års import.

(Siffrorna inom [ ] beteckna eller hänföra sig till 1919 års verkliga priser.)

f

Hela importen

Lyxvaror

Umbärliga varor

i

N öd vändighetsvaror

År

lull. kr.

(1913 års

priser)

Hill. kr.

(1913 års

priser)

% av

hela im- porten

Mill. kr.

(1913 års

priser)

% av

hela im- porten

Mill. kr.

(1913 års priser)

% av hela ;

importen j

1913

846.5

oc

3

42.7

5

775.5

|

92

1919

750 [2,500]

38.1 [125. s]

5 [5]

40.3 [132.»]

5 [5.3] | 671.6 |2,241.3]

90 [89.7] 1

I promemorian upplyses, att vid klassificeringen av importvarorna

efter deras nödvändighet för konsumtionen upplysningssektionen begagnat

inom tull- och traktatkommittén upprättade förteckningar över

lyxvaror och umbärliga, ehuru jämförelsevis allmänt förbrukade varor.

Importen av lyxvaror och umbärliga varor under 1919 motsvarar

sålunda i det hela icke mera än för vardera gruppen 5 procent (umbärliga

varor enligt 1919 års priser 5.3 procent) av hela importen, och

stegringen från 1913 inskränker sig till 2 procent. Dessa siffror tyda

uppenbarligen icke på, att några betydande resultat för handelsbalansens

förbättrande skulle stå att vinna genom importförbud, och detta så mycket

mindre som den import som ägt, rum under åren 1918 och 1919, i stor

utsträckning torde hava avsett att fylla uttömda eller betydligt minskade

förråd. Den ovan angivna förutsättningen för att utskottet skulle kunna

förorda bifall till motionerna eller åtgärder i deras syfte föreligger följaktligen

icke.

Om utskottets ståndpunkt till det föreliggande förslaget härmed

är angiven, vill utskottet emellertid icke underlåta att framhålla, hurusom

frågan om importförbud måste anses vara ur olika synpunkter synnerligen

ömtålig. Främst gäller detta sådana varor, vilkas tullsatser äro

bundna genom överenskommelse med främmande makter eller vilkas försäljning

inom vårt land eljest är av större betydelse för ett exporterande

land, med vilket vi underhålla för oss viktiga handelsförbindelser. Motionärerna

hava själva fäst uppmärksamheten på att tu 11 satserna å vis«a slagav

viner äro bundna genom 1908 års överenskommelse med Frankrike,

vilken ännu gäller. Genomförandet av motionärernas förslag beträffande

s. 30 Kontrollera mot PDF

Motionen

I:109.

Motionen

II: 114.

30 Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

sådana viner skalle sålunda icke kunna åstadkommas utan rubbning av

nämnda överenskommelse. Därjämte är att märka, att gränsen mellan

lyxvaror och nödvändighetsvaror är synnerligen flytande samt att prisbildningen

beträffande vissa nödvändighetsvaror kan påverkas av höjda

priser på vissa lyxvaror.

Då herr Clasou i motionen nr 109 i första kammaren hemställt,

att riksdagen måtte besluta sådana åtgärder i fråga om rikets tullpolitik,

som kunde finnas ägnade att hejda importen, stärka näringslivet, hämma

den utländska konkurrensen och öka landets förmåga av självförsörjning,

så har motionären tydligen avsett, att bevillningsutskottet skulle, därest

utskottet delade motionärens uppfattning om lämpkgheten av sådana åtgärder

som de i motiveringen till yrkandet förordade, avfatta förslag

till bestämmelser i dylikt syfte. Utskottet har ovan vid omnämnandet

av denna motion i korthet sammanfattat dess motivering. Samtliga de

uppslag, motionären däri givit, hava i form av positiva förslag framkommit

i andra av de föreliggande motionerna, och utskottet har numera yttrat

sig över dessa och angivit de skäl, som hindrat utskottet att förorda

bifall till vad i desamma föreslagits. Vid sådant förhållande har utskottet

funnit sig icke hava anledning att ingå i särskilt bemötande

av vad herr Clason till stöd för sin hemställan anfört; utan inskränker

sig utskottet till att, under åberopande av vad förut i detta yttrande

anförts i de ämnen, som beröras i den föreliggande motionen, förklara,

att utskottet icke ansett sig böra avfatta förslag i motionens syfte.

Beträffande de i motionen nr 114 i andra kammaren av herr Nyländer

m. fl. gjorda yrkandena om införande av tull å fotografiska torrplåtar

och kardbeslag samt om upptagande av termosflaskor under eu

annan tullrubrik än den, till vilken de för närvarande anses höra, i

syfte av tullförhöjning, har utskottet att hänvisa till vad i början av

detta yttrande anförts om tull- och traktatkommitténs uppdrag samt om

de krav, som måste ställas på nu framkommande förslag till ändringar

i tulltaxan. Den motivering, som herr Nyländer m. fl. anfört, innehåller

i stort sett icke annat än dels uppgifter om tillverkningens uppkomst

under senare år samt dess nuvarande omfattning ävensom därom,

att svår konkurrens med utlandet vore rådande. Motionärerna hava uppgivit,

att de föreslagna tullsatserna beredde enahanda tullskydd, som gällde

för närmast likartade varor, eller motsvarade det skydd, som enligt motionärernas

mening säkerligen kommit denna industri till del, därest den

existerat, då nuvarande tulltaxebestämmelser infördes. Motionärerna hava

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11. 31

icke meddelat några uppgifter, ägnade att belysa vare sig att de svenska

fabrikerna över huvud hava att räkna med större produktionskostnader

än utländska eller huruvida de föreslagna tullsatserna äro väl avvägda.

Av sålunda angivna skäl har utskottet icke ansett sig kunna förorda

bifall till något av de i motionen framställda förslagen.

Vad slutligen angår motionen nr 241 i andra kammaren av herr

Uorneliusson nr. fl. väll utskottet erinra, att i tull- och traktatkommitténs

uppd rag ingår att taga särskild hänsyn till vikten av att befrämja det

ekonomiska samarbetet inom Norden. Enligt samstämmande beslut av de

svenska, danska och norska regeringarna pågå även förhandlingar genom

särskilda befullmäktigade ombud från de tre länderna för upprättande,

i den mån verkställda utredningar därtill giva anledning, av en definitiv

plan för ett framtida ekonomiskt och särskilt handelspolitiskt samarbete

de tre länderna emellan.

Den i förevarande motion ifrågasatta tullsatsen å hummer skulle

uppenbarligen utgöra ett skydd mot importen från Norge. Med hänsyn

till det pågående samarbete med detta land, varom utskottet nyss erinrat,

bör man fordra mycket starka skäl för införande av en sådan tullsats!

Några sådana äro emellertid, enligt utskottets mening, ingalunda förebragta.

Denua motion kan följaktligen icke av utskoitet tillstyrkas.

Ovan återgivna, från margarinindustriens sida gjorda framställning

åsyftar sådana ändringar i tulltaxans bestämmelser i fråga om vegetabiliska,

feta oljor, att oljor, som användas vid margarintillverkning, måtte få

införas tullfritt, även om de äro förpackade i bleckkärl (s. k. tins) eller

annat liknande emballage. De omständigheter, vilka åberopats såsom stöd

för denna framställning, hava nu i generaltullstyrelsens likaledes ovan

intagna utlåtande bekräftats. Vid sådant förhållande och då den för

rubriken 1106 stadgade tullsatsen, på sätt av tulltaxekommitténs motivering

för densamma framgår, avser att träffa helt andra och dyrbarare

oljor än de här ifrågavarande, har utskottet funnit den i ämnet gjorda

framställningen vara värd beaktande. Av de båda, av generaltullstyrelsen

framlagda förslagen till ändringar i tulltaxan har utskottet

anslutit sig till det såsom första alternativ framförda, mindre omfattande

förslaget, vilket fullt tillgodoser de från industriens sida framkomna

önskningarna.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet

hemställa,

Motionen

IT: 341.

Rubrikerna

1105 och 1106

i tulltaxan.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningmtsfcottets betänkande Nr 11.

1) beträffande motionen I: 107 av herr Jofian

Nilsson i Skottlandshus m. fl., om upphävande av

gällande suspension av tullsatserna å vissa angivna

varuslag m. m., samt den härmed likalydande motionen

II: 169 av herr Lindman m. fl.,

a) att vad i första punkten av motionärernas

hemställan föreslagits icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd;

b) att vad i andra punkten av motionärernas

hemställan föreslagits i fråga om upphävande av gällande

suspension av vissa tullsatser icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd;

c) att vad i andra punkten av motionärernas

hemställan föreslagits i fråga om upphävande av gällande

exportförbud å vissa varor icke heller må föranleda

någon riksdagens åtgärd;

2) att motionen 1 : 5 av herr Wohlin in. fl., an
gående

skrivelse till Konungen med begäran om utredning

och förslag i fråga om nedsättning eller suspension

av tull å vissa industriartiklar, samt den härmed

likalydande motionen II: 11 av herr Olsson i

Kullenbergstorp in. fl. icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd;

3) att motionen 11:113 av herr Lithander m. fl.,

om skrivelse till Kungl. Maj:t angående vidtagande av

snabba åtgärder för en provisorisk förhöjning av nu

gällande tuflsatser, icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd;

4) att motionen II: 243 av herr Werner m. fl.,

om skrivelse till Kungl Maj:t angående jordbruks-och

industritullarnas avskaffande eller kraftig nedskrivning

av desamma, icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;

5) beträffande motionen II: 114 av licrr Nyländer

in. fl., om ändring i rubrikerna 689, 696 och 854

i tulltaxan,

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

a) att motionärernas hemställan i fråga om

rubriken 689 icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;

b) att motionärernas hemställan i fråga om rubriken

696 icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;

och

c) att motionärernas hemställan i fråga om rubriken

854 icke heller må föranleda någon riksdagens

åtgärd;

6) att motionen II: 241 av herr Corneliusson

in. fl., om införande i tulltaxan av en tullsats för

hummer, icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;

7) att motionen I: 111 av herr Trygger m. fl.,

angående höjning av tullsatserna å kaffe, icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd;

8) att, vid bifall till vad utskottet under punkten

5) hemställt, motionen 1: 112 av herr Stendahl, om

införande under viss förutsättning av konsumtionsskatt

eller efterförtullningsavgift för kaffe, icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd;

9) beträffande friherre Flemings motion, I: 108,

angående provisorisk tilläggstull å varor, för vilka

tullsatserna beräknas efter varans vikt m. m.,

a) att vad motionären föreslagit i första punkten

av den gjorda hemställan icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd; samt

b) att vad motionären föreslagit i andra punkten

av nämnda hemställan icke heller må föranleda nåa;on

riksdagens åtgärd;

10) att motionen I: 110 av herr Trygger m. fl.,

om åvägabringande av utredning och förslag rörande

tillfällig höjning av s. k. finanstullar, icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd;

11) att motionen I: 6 av herr VVohlin in. fl., angående

importförbud med importlicensgivning och im
Bihang

till riksdagens protokoll 19:10. 7 sand. H höft. (Nr 11.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

portlicensavgifter beträffande vissa varor, samt den härmed

väsentligen likalydande motionen II: 28 av herr

Olsson i Kullenbergstorp m. fl. icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd;

12) att motionen I: 109 av herr Clason, om vidtagande

av vissa åtgärder beträffande Sveriges tullpolitik,

icke må föranleda någon riksdagens åtgärd; samt

13) att riksdagen måtte

a) besluta, att nedan angivna delar av tulltaxan

skola erhålla följande lydelse:

Vegetabiliska, feta oljor:

oliv- eller bomolja, jordnöt- eller arachidolja,

sesamolja och bomullsfröolja:

1105. på fat, större eller mindre,

eller på andra kärl än i

rubrik 1106 nämnda ...... — fria.

1106. på glas- eller lerkärl, kärlens

vikt inberäknad ............... 1 kg. —:05

b) vid bifall till vad sålunda föreslagits besluta,

att dessa ändringar i ''tulltaxan skola tillämpas även

innevarande år från dag, som Kungl. Maj:t bestämmer,

samt i skrivelse till Kungl. Maj:t, med anmälan om

sina sålunda fattade beslut, hemställa, att Kungl. Maj:t

ville förordna om ändringarnas ikraftträdande snarast

möjligt.

Stockholm den 11 mars 1920.

På bevillningsutskotttets vägnar:

ERIK ROING.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Be vulning stil skot tets betänkande Nr 11.

35

N är var ande vid beslut angående:

punkt 1) a): herrar Röing, friherre Fleming*, Gustaf Nilsson*, Wijk, A. E. Örne*, K. A. Nilson*»

Wohlin, Boman, Rosén, Månsson i Hagaström*, Jonsson i Hökhult, Bergman, Johansson i

Kullerstad, Olsson i Kullenbergstorp, Olsson i Ramsta, Jesperson, J. E. Björnsson, Uddenberg,

Lithander och Björklund.

pnnkterna 1) b) och c) saxat 2): herrar Röing, friherre Fleming*, Gustaf Nilsson*, Wijk, A. E. Örne*,

K. A. Nilson*, Wohlin, Boman, Rosén, Månsson i Hagaström*, Jonsson i Hökhult, Bergman,

Johansson i Kullerstad, Olsson i Kullenbergstorp, Olsson i Ramsta, J. E. Björnsson, Heyman,

Uddenberg, Lithander och Björklund.

punkt 3): herrar Röing, friherre Fleming*, Wijk, A. E. Örne*, Gustav Möller*, Wohlin, Boman,

Rosén, Månsson i Hagaström'', Bergman, Johansson i Kullerstad, Olsson i Kullenbergstorp,

Olsson i Ramsta, Rune, Jesperson *, J. E. Björnsson, Uddenberg, Lithander, Björklund och Kant*.

punkterna 4), 5), B) och 8): herrar Röing, friherre Fleming *, Wijk, A. E. Örne**, Gustav Möller *,

Wohlin*, Boman, Rosén, Jonsson i Hökhult, Bergman, Johansson i Kullerstad, Olsson i Kullenbergstorp*,

Olsson i Ramsta, Rune, Jesperson*, J. E. Björnsson, Uddenberg, Lövgren i Nyborg,

Lithander och Björklund.

punkt 7): herrar Röing, friherre Fleming*, A. E. Örne*, Gustav Möller*, Wohlin*, Boman, Rosén,

Jonsson i Hökhult, Bergman, Johansson i Kullerstad, Olsson i Kullenbergstorp *, Olsson i

Ramsta, Rune, Jesperson *, .1. E. Björnsson, Uddenberg, Lövgren i Nyborg, Lithander och

Björklund.

punkterna 5)) och 10): herrar Röing, friherre Fleming, Wijk, A. E. Örne, Gustav Möller, Wohlin,

Rosén, Jonsson i Hökhult***, Bergman, Johansson i Kullerstad, Olsson i Kullenbergstorp*, Olsson

i Ramsta, Rune***, Jesperson *, .T. E. Bjömsson, Heyman, Uddenberg, Lövgren i Nyborg, Lithander

och Björklund.

punkterna 11) och 12): herrar Röing, Wijk, A. E. Örne, Wohlin, Boman, Rosén, Vennersten*,

Jonsson i Hökhult*, Bergman, Johansson i Kullerstad, Olsson i Kullenbergstorp, Olsson i

Ramsta, P. Albert Bergström *, Rune*, .1. E. Björnsson, Heyman, Uddenberg, Lövgren i Nyborg

och Björklund.

punkt 13): herrar Röing, Wijk, A. E. Örne, Wohlin*, Boman, Rosén, Vennersten*, Jonsson i

Hökhult, Bergman, Johansson i Kullerstad, Olsson i Kullenbergstorp*, Olsson i Ramsta,

P. Albert Bergström, finne, Jesperson*, J. E. Björnsson, Heyman, Uddenberg, Lövgren i Nyborg

och Björklund.

* Icke närvarit vid justeringen.

** Icke närvarit vid justeringen av betänkandet i vad detta angår punkterna 4 och 8.

*** Icke närvarit vid justeringen av betänkandet i vad detta angår punkt 9.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

Reservationer:

av herr friherre Fleming, som anfört:

»Bland de i detta betänkande behandlade motionerna finnas flera,

som enligt min åsikt borde hava föranlett positiva förslag från bevillningsutskottets

sida. I min motion I: 108 har jag framhållit såväl nödvändigheten

av att söka åstadkomma ett återställande av förutvarande

förhållande mellan direkta och indirekta skatter som ock behovet av

att tullsatserna, där så erfordras, provisoriskt höjas så mycket, att de

verkligen motsvara det ursprungligen åsyftade skyddet. I båda dessa

avseenden borde, enligt min åsikt, utskottet med stöd av motionerna hava

kunnat föreslå åtgärder, som skulle blivit till avsevärt gagn.

Jag har därför icke kunnat biträda utskottets avslagsyrkanden, i

vad de avse motioner med ovan berörda syften, utan har ansett, att

utskottet bort tillstyrka de motioner, som avses i punkterna 1, 3, 7, 9

och 10 ''av utskottets hemställan.

vid punkt 1) i dess helhet:

av herr friherre Fleming (se ovan);

av herr Boman, beträffande utskottets motivering;

vid punkt 1) a):

av herrar Wohlin, Jonsson i Hökhult, Olsson i Kullenbergstorp och

Jesperson, vilka yrkat att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla om sådan ändring i kungl. förordningen den

21 augusti 1919 angående glidande tullsatser för vissa

slag av spannmål in. in., att andra stycket i sagda

kungörelse måtte få följande lydelse:

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

»att vid införsel till riket under tiden 1 juni

1920—31 maj 1922 av vete, rug eller korn skall, där

det i enlighet med nedan meddelade bestämmelser för

den tid, då införseln sker, beräknade importpriset för

vete med en krona eller mera för 100 kilogram understiger

det på sätt nedan sägs bestämda inhemska normalpriset

för vete efter avdrag av 5 procent å samma

pris (grundpriset), utgå tull; och skall tullen motsvara

hela skillnaden mellan nämnda grundpris och

importpris.»

av herr Lithander, som yrkat bifall till motionärernas hemställan;

vid punkt 1) b):

av herrar Wohlin, Jonsson i Hökhult och Olsson i Kullenbergstorp,

vilka yrkat att utskottet bort föreslå riksdagen

att i skrivelse till Kungl. Maj.t hemställa om

omedelbart återinsättande i gällande kraft av nu suspenderade

tullsatser å fläsk, ister, kött, ost, smör

(naturligt), flott (smult);

av herrar Heyman och Lithander, vilka yrkat bifall till vad motionärerna

föreslagit;

vid punkt 1) c):

av herrar Wohlin, Jonsson i Hökhult och Olsson i Kullenbergstorp,

vilka yrkat att utskottet bort föreslå riksdagen

att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om omedelbart

upphävande av gällande exportförbud å lantmannanäringens

alster, med undantag av exportförbuden

å vete, råg eller korn, mjöl eller gryn av vete,

råg eller korn, malt, ävensom till tulltaxans rubrik

149 hänförligt bröd;

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

av herrar Heyman och Lithander, vilka yrkat bifall till vad motionärerna

föreslagit;

vid punkt 2):

av herrar Wohlin, Jonsson i Hökhult, Olsson i Ramsta och Olsson

i Kullenbergstorp;

av herr Boman, beträffande utskottets motivering;

vid punkt 3):

av herr friherre Fleming (se ovan);

av herrar Lithander och Kant, vilka yrkat bifall till motionen;

av herr Boman, beträffande utskottets motivering;

av herr Olsson i Kullenbergstorp, mot utskottets motivering;

vid punkt 4):

av herr Lövgren i Nyborg;

vid punkt 5) a), bj och c):

av hen- Lithander, som yrkat bifall till motionen;

vid punkt 6):

av herr IMhander, som yrkat bifall till motionen;

vid punkt 7):

av herr friherre Fleming (se ovan),

av herrar Boman och Lithander, vilka yrkat bifall till motionen;

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

39

vid punkt 8):

av herr Boman, som ansett att utskottet vid eventuellt bifall till

motionen 1:111, behandlad i punkt 7), bort tillstyrka den väckta motionen

;

vid punkt 9) i dess helhet:

av herr friherre Fleming (se ovan);

av herrar Röing och Wijk, mot vissa delar av motiveringen;

av herr Wohlin. mot viss del av motiveringen;

vid punkt 9) a):

av herr Lithander, som yrkat bifall till vad motionären föreslagit;

vid punkt 10):

av herrar Röing och Wijk, vilka ansett att utskottets yttrande bort

hava följande avfattning:

»Beträdande det i motionen nr 110 i första kammaren av herr

Trygger m. fl. framlagda förslaget om skrivelse till Kungl. Maj:t med

anhållan om skyndsam utredning samt förslag, om möjligt till denna

riksdag, avseende tillfällig höjning av finanstullarna, har utskottet nyss

antytt, att denna fråga är enligt utskottets mening förtjänt av närmare

övervägande. Om det sjunkna penningvärdet, såsom utskottet sökt visa,

icke kan anses hava utövat något omedelbart inflytande på sk}Mdstullarnas

betydelse och aupassning efter deras syfte, så måste däremot

erkännas, att finanstullarnas värde såsom statsinkomst direkt och omedelbart

nedsättes i samma män penningvärdet faller.

Med hänvisning till nämnda förhållande och under uttalande att

finanstullarna utginge för rena lyxvaror och därför kunde höjas, utan

att de nödvändiga levnadskostnaderna för do mindre bemedlade ökades,

bär från visst håll inom utskottet yrkats bifall till ett förslag i motionens

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

syfte. Från annat håll inom utskottet har, under erinran om den ståndpunkt

utskottet intagit till frågan om förhöjd kaffetull, betonats, dels

att man icke kunde utgå ifrån antagandet, att de varor som drabbades

av finanstullar saknade betydelse i de mindre bemedlades hushållning,

dels ock att priserna på nämnda varor kunde hava inflytande på prisbildningen

beträffande rena nödvändighetsartiklar. Aven enligt den

åskådning, som framfört sistnämnda synpunkter, har emellertid en utredning

i ämnet ansetts kunna vara på sin plats. Densamma borde avse,

bland annat, att fastställa, vilka tullar som äro att anse såsom finanstullar,

samt att undersöka, ej mindre huru dessa tullar verka med avseende å

levnadskostnaderna för ekonomiskt olika ställda samhällsklasser, än även

huruvida och i vilken mån den inkomstkälla, som finanstullarna erbjuda,

kan i ökad utsträckning anlitas utan att träda berättigade intressen

för nära.

Den sålunda såsom önskvärd betecknade utredningen bör, enligt

utskottets mening, verkställas snarast möjligt. Då nu tull- och traktatkommitténs

uppdrag närmast avser att verkställa undersökning rörande

skyddstullarna, har utskottet ansett sig böra förelägga riksdagen ett

förslag till skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om en utredning av

antydd innebörd rörande finanstullarna samt om framläggande av det

förslag, som kan av utredningen föranledas»;

samt att utskottet bort hemställa,

att riksdagen må, i anledning av motionen nr

110 i första kammaren av herr Trygger m. fl., i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville

låta verkställa en allsidig utredning beträffande de

enligt gällande tulltaxa utgående tullar, vilka må anses

äga uteslutande statsfinansiell betydelse, och därvid

särskilt låta undersöka, ej mindre huru dessa finanstullar

inverka på levnadskostnaderna för ekonomiskt olika

ställda samhällsgrupper, än även huruvida och i vilken

mån den inkomstkälla, som finanstullarna erbjuda,

kan i ökad utsträckning anlitas utan att andra berättigade

intressen trädas för nära, samt att Kungl. Maj:t

måtte för riksdagen snarast möjligt framlägga det

förslag, som kan ur utredningen framgå;

av herr friherre Fleming (se ovan);

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Bevillningsutskottets betänkande År 11.

av herrar Jesperson och Lithander, vilka yrkat bifall till motionen;

av herr Heyman, som anfört:

»Då jag av skäl, som i motionen framhållas, finner en tillfällig

höjning av finanstullarna nödvändig, anser jag att den ifrågasatta utredningen,

som faller utanför tull- och traktatkommitténs uppdrag, bör

äga rum»;

av herr Wohlin, mot viss del av motiveringen;

vid punkt 11):

av herrar Wohlin, Olsson i Kullenbergstorp och Jonsson i Hökhult,

vilka med åberopande av innehållet i motionen I: 6 av herr Wohlin

in. fl. samt i den härmed väsentligen likalydande motionen II: 28 av

hen- Olsson i Kullenbergstorp m. fl. yrkat, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla om genomförande av importförbud med importlicensgivning

och importlicensavgifter i fråga om lyxvaror

och umbärliga ehuru jämförelsevis allmänt förbrukade

varor; ankommande på Kungl. Maj:t att träffa

härför nödiga anordningar samt att avgöra, vilka varor

som skola falla under importregleringen;

av herr Boman, beträffande utskottets motivering;

vid punkt 12):

av herrar Wohlin, Olsson i Kullenbergstorp och Jonsson i Hökhult

; samt

av hen- Boman, beträffande utskottets motivering.

6

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 7 samt. 8 käft. (År 11).

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:86 Skrivelse till Konungen, angående ändring i rubrikerna 1105 och 1106 i tulltaxan. s. 1 i texten