Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1920 års taxering till bevillning för inkomst, dels ock i ämnet väckta motioner.

1920-02-13 · 15 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 13 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1920:2, Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1920 års taxering till bevillning för inkomst, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 13 februari 1920 kl. 2 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om särskilda

avdrag vid 1920 års taxering till bevillning för inkomst,

dels ock i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Gustaf Nilsson, Antonsson, K. A. Nilson,

Wohlin, Boman, Rosén, Holmström, Jonsson i Hökhult, Olsson i

Kullenbergstorp, Olsson i Ramsta, Rune, J. E. Bjömsson, A. Björkman,

Sköld, Uddenberg, Jönsson i Boa, Olsson i Rösta och Lövgren i Nyborg.

Genom proposition nr 24, av den 7 januari 1920, vilken hänvisats

till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av

bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att antaga följande:

F ö r s 1 a g

till

förordning om särskilda avdrag vid 1920 års taxering till bevillning

för inkomst.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

Vid 1920 års taxering till bevillning för inkomst skall beträffande

här i riket mantalsskriven svensk medborgare, som icke taxeras till inBUtäng

till riksdagens protokoll 1920. 7 samt. 2 höft. (Nr 2.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 2._

komst- och förmögenhetsskatt för ett belopp av mera än 3.000 kronor,

lända till efterrättelse vad här nedan sägs.

För skattskyldig'', som har att på grund av försörjningsplikt

underhålla ett eller flera barn, som vid 1920 års början icke fyllt 15 år,

må den i den skattskyldiges mantalsskrivningsort efter avdrag enligt

12 § i gällande bevillningsförordning återstående beskattningsbara inkomst

nedsättas, om den skattskyldiges sammanlagda årsinkomst, beräknad

i enlighet med 10 § i de vid bevillningsförordningen fogade »Särskilda

anvisningar till ledning vid taxeringen»,

ej uppgår till 1,000 kronor,

med högst 50 % för ett barn

» » 60 » » två »

» » 70 » » tre »

» » 80 » » fyra eller flera barn,

uppgår till 1,000 men ej till 1,500 kronor,

med högst 40 % för ett barn

» » 50 » » två »

» » 60 » » tre »

» » 70 » » fyra eller flera barn,

uppgår till 1,500 men ej till 2,000 kronor,

med högst 35 ’o för ett barn,

» » 40 » » två »

» » 45 » . » tre »

» » 50 » » fyra eller flera barn,

uppgår till 2,000 men ej till 2,500 kronor,

med högst 25 ^ för ett barn

» » 30 » » två »

» ». 35 » » tre »

• » » 40 » » fyra eller flera barn,

»ppgår till 2,500 men ej till 3,000 kronor,

med högst 15 % för ett barn

» » 20 » » två eller tre barn

» » 25 » » fyra eller flera barn.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

3

3 §•

Annan skattskyldig, än i 2 § avses, må åtnjuta nedsättning av

den i den skattskyldiges mantalsskrivningsort efter avdrag enligt 12 §

bevillningsförordningen återstående beskattningsbara inkomst, om den

skattskyldiges sammanlagda årsinkomst, beräknad på sätt i 2 § här

ovan sagts,

ej uppgår till 1,000 kronor, med högst 30

uppgår till 1,000 men ej till 2,000 » » » 20 >> ,

» » 2,000 » »'' )) 3,000 » » » 10 » .

4 §•

Avdrag enligt 2 § samt, i fråga om skattskyldig, som på grund

av försörjningsplikt underhåller annan, avdrag enligt 3 § skola medgivas,

därest icke taxeringsmyndigheten efter prövning av omständigheterna

i varje särskilt fall finner den skattskyldige icke vara i behov

därav.

Beslut om avdrag enligt denna förordning må avse vare sig viss

skattskyldig eller viss med hänsyn till årsinkomstens eller försörjningspliktens

storlek eller ock till annan på skatteförmågan väsentligt inverkande

omständighet bestämd grupp av skattskyldiga.

6 §.

År fråga om äkta makar, skall i tillämpliga delar gälla vad beträffande

makars taxering stadgas i bevillningsförordningen.

7 §•

Över prövningenämnds beslut i fråga om tillämpningen av denna

förordning må klagan icke föras.

8 $

S
-

Har avdrag enligt denna förordning medgivits, åligger det taxeringsnämnden

att införa uppgift därom i inkomstlängdens kolumn för

s. 4 Kontrollera mot PDF

Motionerna

I: 180 och

II: 375.

Motionen

II: 366.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

anteckningar med angivande jämväl av avdragets belopp, och skall i

kolumnen för antagen beskattningsbar inkomst upptagas det efter avdraget

återstående belopp.

9 §•

Till ledning för uträknandet av de särskilda avdragen utfärdar

Kung!. Maj:t erforderliga tabeller.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Beträffande vad föredragande departementschefen enligt ovan omlormälda

statsrådsprotokoll anfört vid ärendets föredragning inför Kungl.

Maj:t, får utskottet hänvisa till propositionen.

Till utskottet hava jämväl överlämnats nedannämnda fyra i anledning

av propositionen väckta motioner.

I tvenne likalydande motioner, I: 180, av herr Björnsson, och

II: 275, av hen- Ljungkvist, har föreslagits, att under 2 § såsom ett

törsta moment skulle införas ett så lydande stadgande: »I fråga om

äkta makars beskattning skall gälla, att av hustrus inkomst av arbete

må vid taxering ett belopp av intill 500 kronor lämnas utan avseende».

Därjämte hava motionärerna hemställt, att vederbörande utskott måtte

vidtaga de övriga ändringar i Kungl. Maj:ts förslag, vilka vid bifall till

motionerna bleve nödvändiga.

I motionen II: 266 hava herrar Fast och Hansson i Gärda yrkat

»att riksdagen måtte besluta följande förändring i Kungl. Maj:ts proposition

nr 24 om särskilda avdrag vid 1920 års taxering till bevillning

för inkomst:

1 §-

Vid 1920 års taxering — — — — — för ett belopp av mera än

4,000 kronor, lända till efterrättelse vad här nedan sägs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

För skattskyldig — — — —

ej uppgår till 2,000 kronor,

med högst 50 % för

» » 60 » »

» » 70 » »

» » SO » »

uppgår till 2,000 men ej till

med högst 40 % för

» y> 50 » »

y> » 60 » »

» » 70 » ))

uppgår till 2,500 men ej till

med högst 35 % för

» » 40 » »

» » 45 » »

)) » 50 » »

uppgår till 3,000 men ej till

med högst 25 % för

» )) 30 » »

b » 35 » »

» » 40 x> »

uppgår till 3,500 men ej till

med högst 15 % för

» j> 20 » »

» )) 25 » »

§•

till ledning vid taxeringen,

ett barn

två »

tre )>

fyra eller flera barn

2.500 kronor

ett barn

två »

tre ))

fyra eller flera barn

3.000 kronor

ett barn

två )>

tre »

fyra eller flera barn

3.500 kronor

ett barn

två »

tre »

fyra eller flera barn

4.000 kronor

ett barn

två eller tre barn

fyra eller flera barn.

3 S.

Annan skattskyldig, — — — — — ovan sagts,

ej uppgår till 2,000 kronor med högst 30 %,

uppgår till 2,000 men ej till 3,000 kronor med högst 20 %,

uppgår till 3,000 men ej till 4,000 kronor med högst 10 % .)>

Slutligen har i motionen 11: 292, av herr Karlsson i Vatö jämte

två andra av kammarens ledamöter, föreslagits, natt riksdagen måtte

Motionen

II: 292.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

besluta sådan ändring- i Kungl. Maj:ts proposition nr 24 att §§1,2 och

3 få följande lydelse:

§ 1-

Vid 1920 års taxering till bevillning'' för inkomst må beträffande

här i riket mantalsskriven svensk medborgare, som icke taxeras till inkomst-

och förmögenhetsskatt för ett belopp av mera än 3,700 kronor,

lända — — — — sägs.

§ 2.

För skattskyldig-, som — — — — taxeringen,

ej uppgår till 1,000 kronor -----25 % för fyra eller flera barn,

uppgår till 3,000 men ej till 3,700 kronor,

med högst 10 % för ett barn

» » 15 » » två eller tre barn

» » 20 » » fyra eller flera barn.

§ 3.

Annan skattskyldig, än —--— sagts,

ej uppgår till 1,000 kronor, med högst 30 %,

uppgår till 1,000 men ej till 2,000 kronor med högst 20 %,

» » 2,000 » » » 3,000 » » » 15 »,

» » 3,000 » y> » 3,700 » » » 10 ».»

Beträffande vad de olika motionärerna anfört till stöd för sina

förslag får utskottet hänvisa till motionerna.

Det är nu det femte året i följd, som riksdagen haft att behandla

förslag om särskilda skattelättnader för de av den rådande dyrtiden

hårdast tyngda skattedragarna. Vid de föregående tillfällena har behovet

av dylika lättnader utan vidare undersökning ansetts vara ställt

utom allt tvivel. Det torde vara påtagligt, att de rådande förhållandena

göra fortsatta åtgärder i samma syfte av behovet i hög grad påkallade.

Beträffande provisorisk skattelättnad i fråga om inkomst- och förmögenhetsskatten

sattes riksdagen redan förra året i tillfälle att fatta

beslut och gäller härutinnan förordningen den 16 juli 1919 om särskilda

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 2. 7

avdrag vid 1920 års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt, varigenom

bestämts, att ortsavdrag och familjeavdrag skola utgå förhöjda

med 50 procent, samt att maximum för det fakultativa skattefria avdraget

enligt 18 § 1 mom. c) i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt

skall vara 700 kronor i stället för 500 kronor.

Den förevarande propositionen avser följaktligen endast bevillningstaxeringen

innevarande år. I propositionen har redogjorts för de föregående

årens bestämmelser om provisoriska avdrag vid taxering till bevillning

för inkomst. Utskottet tillåter sig hänvisa till denna redogörelse.

Kungl. Maj:ts föreliggande förslag ansluter sig i det väsentliga

till den förra året tillämpade förordningen, såvitt den avsåg bevillningstaxeringen.

Avdragsrätten är genomgående fakultativ, och för avdragens

belopp gälla maximisatser enligt skalor av i sak samma innebörd

som de i fjol tillämpade. Ävenledes är rätten till avdrag förbehålleu

åt här i riket mantalsskrivna svenska medborgare och begränsad till

sådana, som icke taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt för mera

än 3,000 ki-onor.

Emot sistnämnda begränsning äro två av de ovannämnda motionerna

riktade. Herrar Fast och Hansson i Gärda, motion II: 266, hava

påyrkat gränsens flyttande till 4,000 kronors taxerat belopp. I samband

därmed hava de höjt de i 2 och 3 §§ upptagna högsta avdragsprocenterna,

så att möjligheten till högsta avdrag utsträckts till skattskyldiga

med beskattningsbar inkomst upp till 2,000 kronor, och de nytillkomna

inkomstgrupperna 3,000—3,500 kronor och 3,500—4,000 kronor skulle

få samma avdrag som enligt propositionen medgivits grupperna 2,000

—2,500 kronor och 2,500—3,000 kronor (2 §), varjämte den i 3 § tilllagda

gruppen 3,000—4,000 kronor skulle erhålla samma avdragsprocent

som enligt Kungl. Maj:ts förslag gruppen 2,000—3,000 kronor.

1 samma riktning går motionen II: 292, av herr Karlsson i Väte

m. fl., vari i huvudsak upprepats det förslag herr Karlsson i Väte redan

förra året i motion II: 332 framställde därom, att gränsen vid 3,000

kronors inkomst skulle flyttas till 3,700 kronor.

Av hänsyn till svårigheten att överskåda konsekvenserna i kommunalskattehänseende

och att i frågans dåvarande läge medhinna någon

undersökningdärutinnan blev 1919 sistberörda motion av utskottet avstyrkt

och av riksdagen avslagen. Då nu förslag till vidgad avdragsrätt ånyo

framlagts, samt omständigheterna synts medgiva en åtminstone approxi
-

Avdragets begränsning

och

storlek.

Motio-nen

11: 266.

Motionen

II: 292.

Utskottets

yttrande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Statistik.

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

relativ undersökning, har utskottet föranstaltat en sådan, omfattande ett

visst antal från olika synpunkter representativa kommuner. Utskottet

har låtit undersökningen avse en tänkt utsträckning av avdragsrätten till

skattskyldiga med beskattningsbar inkomst av intill 4,000 kronor sålunda

att i fråga om 2 § skulle tillkomma två nya inkomstgrupper,

nämligen 3,000—3,500 kronor med procenttalen 10, 15 och 20 för respektive

ett, två eller tre och fyra eller flera barn samt 3,500—4,000

kronor med avdragsprocenter för motsvarande fall å 5, 10 och 15. I

3 § vore att tillägga eu grupp, 3,000—4,000 kronor med högst 5 procent

avdrag. Däremot har utskottet från början ansett någon skärpning för

de i förslaget upptagna tariffgrupperna icke vara tillrådlig. Förslagets

avdragstariffer i 2 och 3 §§ skulle således endast erhålla eu påbyggnad,

såsom nyss angivits, men i övrigt vara oförändrade.

Vid den efter berörda linjer företagna statistiska undersökningen,

vilken letts av förste aktuarien i statistiska centralbyrån Sven Odén,

har man med hänsyn till sakens brådskande natur måst anlita ett redan

förefintligt material och därvid varit hänvisad till det, som lag till grund

för de i Kungl. Maj:ts proposition nr 96 till 1919 års lagtima riksdag

åberopade statistiska beräkningarna angående verkningarna av det då

framlagda förslaget till särskilda avdrag vid förra årets taxering.

Jämväl vid nu förevarande undersökning har man således utgått

från 1917 års bevillningstaxeringar inom ett fyrtiotal kommuner av

olika slag, städer, köpingar, municipalsamhällen samt rena landskommuner,

kommuner av olika storleksgrupper och med kommunalskatt av

olika höjd, rena jordbrukskommuner, industrikommuner och »blandade»

kommuner o. s. v.

Enligt sakens natur hava beräkningarna måst baseras på antagen

tillämpning av avdragen med maximibelopp i alla möjliga fall, såsom

om avdragen vore obligatoriska och fixa.

Såsom resultat av undersökningen föreligger en detaljerad statistisk

tabell, upptagande för samtliga de fyrtio kommunerna de eventuella

verkningarna i kommunal skatteförskjutning, absolut och i procent av

hela utdebiteringen, sådana dessa verkningar ställa sig å ena sidan enligt

Kungl. Maj:ts förslag och å den andra enligt utskottets ovan antydda

riktlinjer. Av hänsyn till nödig tidsbesparing vid tryckningen

har denna tabell icke bär intagits. Utskottet bär ansett det vara tillfyllest

med en sammanfattning av resultatet.

Den ökning i den kommunala utdebiteringen per 100 kronors inkomst,

som Kungl. Maj:ts förslag skulle medföra, utgör enligt tabellen,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

absolut taget, lägst 0.12 och högst 1.8 7 kronor, samt, i procent, lägst

2.16 och högst 13.85 procent. I 17 samhällen utgör denna ökning 2.16 — 5

procent, i 16 samhällen 5.01—7 procent, i 2 samhällen 7.01—9 procent,

i 2 samhällen 9.01—11 procent, i likaledes 2 samhällen 11.o i—13 procent

samt i ett samhälle 13.8 5 procent.

En jämförelse mellan Kungl. Majtts förslag och utskottets ger vid

handen, att ökningen i siffrorna för det senares del är relativt obetydlig.

Den utgör högst 0.0 6 kronor per 100 kronors inkomst (Råneå socken)

samt överstiger 1 procent av hela utdebiteringen'' endast i ett samhälle

(Mollösund 1.0 5 procent). För övrigt fördela sig de undersökta samhällena

med avseende å den procentislca ökningen enligt utskottets förslag,

jämförd med motsvarande ökning enligt Kungl. Maj:ts förslag, sålunda:

Ingen ökning .................................................................... 10 kommuner

Ökning understigande 0.2 0 procent .......................... 14 »

» om 0.21 —0.50 » 13 )’

y> » 0.5i—l.oo » 2 »

» överstigande l.oo » 1 kommun.

Uppenbart är, att det erhållna resultatets värde i förevarande

sammanhang måste reduceras med hänsyn till, att de faktiska förhållandena

1919 voro helt andra än de voro 1916. De ändrade ekonomiska

konjunkturerna hava, såsom känt är, starkt inverkat på den beskattningsbara

inkomstens storlek och dess fördelning i olika inkomstgrupper

ävensom på den kommunala utdebiteringen. Av vikt i detta samband

är särskilt den starka förskjutningen inkomstgrupperna emellan till högre

inkomstlagen, vilken förskjutning väsentligen har sin grund i löneförhållandenas

förändring. Antalet inkomsttagare med inkomst av 3,000—

4,000 kronor var exempelvis mycket större 1919 än 1916. Man bör

följaktligen räkna med att de faktiska konsekvenserna av utskottets

förslag inom vissa kommuner kunna komma att te sig betydligt mera

märkbara än ovannämnda statistik ger vid handen. Att gå längre än

utskottet tänkt sig synes därför kommunernas intresse förbjuda. Ej ens

så långt vore det måhända tillrådligt att sträcka sig. om avdragen i

verkligheten vore obligatoriska. Nu ligger det ju alltid i taxeringsmyndigheternas

hand att avpassa avdragens storlek efter förhållandena

inom den särskilda kommunen. I betraktande av detta korrektiv torde

några betänkligheter ej behöva hysas gent emot den utvidgning av avdragsrätten

utskottet ifrågasatt. Att utskottet överhuvud taget ansett de

skattskyldigas behov påkalla eu vidare gräns för avdragsrätten än den

Bihang Ull riksdagens protokoll U/20. 7 sand. 2 käft. (Nr 2.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Särskild avdragsrätt

för

gift kvinna.

Motionerna

I: ISO och

IT: 275.

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

som sattes redan 1918, har sin grund just i de, såsom ovan antytts,

sedan dess ändrade faktiska förutsättningarna.

De av herrar Björnsson och Ljungkvist väckta motionerna äro riktade

mot den i vårt skattesystem vedertagna grundsatsen, att äkta makar

betraktas såsom ett gemensamt skattesubjekt. Då detta i avseende å

såväl skattelindringar som skärpningar av den normala skatteplikten

kan bliva av ganska kännbar ekonomisk innebörd, har, särskilt med

hänsyn till önskemålet av höjd äktenskapsfrekvens, tid efter annan berörda

grundsats gjorts till föremål för angrepp. Vid 1910 års riksdag,

i anledning av de nya skattepropositionerna, begärdes i en motion, I:

85, av herr Clason, utredning, vilka åtgärder lämpligen kunde vidtagas

för att i möjligaste mån undanröja berörda» oegentlighet i vår skattelagstiftning».

Sedan bevillningsutskottet avstyrkt bifall därtill under

åberopande av den ^väntade kommunalskatteutredningen, stannade kamrarna

i olika beslut, vadan trågan förföll. Redan påföljande år förnyade

herr Clason sin motion, 1: 48, varjämte samma yrkande framfördes i

andra kammaren av friherre Palmsiierna i motionen nr 86. Efter det

utskottet med eu motivering, som gav frågan en väsentligt vidgad innebörd,

tillstyrkt, att en utredning i ämnet finge ske i samband med den

då pågående kommunalskatteutredningen, blev detta utskottets förslag

bifallet i båda kamrarna. Riksdagens skrivelse i anledning härav blev

därefter överlämnad till kommunalskattekommitterade. Utan att avvakta

resultatet av deras arbete väckte vid 1915 års riksdag herr Welin eu

motion, 11: 106, om skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan om förslag

till sådana ändringar i våra skatteförfattningar, att man och hustru skulle

beskattas var för sig. På hemställan av utskottet avslogs motionen

under hänvisning till 1911 års riksdagsbeslut, enligt vilket kommunalskattereformen

borde avvaktas.

Sistberörda motiv synes ock hava varit bestämmande för Kungl.

Maj:ts och riksdagens ståndpunkt i frågan vid den förra året genomiörda

omläggningen av inkomst- och förmögenhetsskatten bland annat

beträffande de skattefria avdragens anordnande. Därvid ifrågasattes

nämligen ej något frångående av principen om äkta makars sambeskattning.

Dock medgavs gift kvinna, som av förvärvsverksamhet vore i avsevärd

grad hindrad att ägna sig åt hemmets skötsel rätt till visst avdrag

från sin inkomst av dylik verksamhet för nödigt biträde i hemmet.

De ifrågavarande motionärerna j ämnet hava i motiveringen uttalat

törhoppningeu, att den blivande kommunalskattereformen komme att

innefatta en rationell lösning även av denna fråga. Såsom en provi
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

dorisk åtgärd redan för innevarande år föreslås, att i förevarande förordning

om särskilda avdrag vid bevillningstaxeringen intages bestämmelse

om rätt för hustru att från sin arbetsinkomst avdraga såsom

bevillningsfritt ett belopp av intill 500 kronor.

Utan att ingå på frågan om det principiellt berättigade eller ur

dyrtidssynpunkt behövliga uti den föreslagna åtgärden vill utskottet bestämt

framhålla olämpligheten av att i en provisorisk författning frångå

en princip, som ännu kvarstår i den samtidigt tillämpade huvudförfatt‘ningen.

För övrigt skulle säkerligen det kommunala skattetrycket på

många båll ej tåla ökad belastning utöver vad som kommer att följa

av utskottets ovan angivna förslag om utvidgad avdragsrätt.

Utöver vad utskottet ovan anfört har utskottet icke funnit något

att erinra mot Kungl. Maj ris förslag.

✓

Med åberopande av det ovanstående får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av Kungl. Maj ris

proposition nr 24 och motionerna II: 266 och II: 292

samt med avslag å motionerna I: 180 och II: 275,

antaga ovan återgivna förslag till förordning om särskilda

avdrag vid 1920 års taxering till bevillning för

inkomst med de ändringar, att 1, 2 och 3 §§ skola

erhålla följande lydelse:

1 §•

Vid 1920 års — — — mera än 4,000 kronor,

lända — — — sägs.

För skattskyldig, som — — — — uppgår till

2,500 — — — fyra eller liera barn,

uppgår till 3,000 men ej till 3,500 kronor,

med högst JO % för ett barn,

» j) 15 » » tvä eller tre barn,

» )> 20 » » fyra eller flera barn,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

uppgår till 3,500 men ej till 4,000 kronor,

med högst 5 % för ett barn,

» » 10 » » två eller tre barn,

» » 15 » » fyra eller flera barn.

• 9 C

° 8-

Annan skattskyldig, än — — — sagts,

ej uppgår till 1,000 kronor, med högst 30 % ,

uppgår till 1,000 men ej till 2,000 » » y> 20»,

» » 2,000 » » » 3,000 » » » 10 »,

» » 3,000 » » » » » » 5 ».

Stockholm den 13 februari 1920.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Reservationer:

vid 3 §:

av herr Rosén, som anfört:

»Uti förordningen den 30 mars 1917 om särskilda avdrag vid 1917

års taxering till bevillning för inkomst bestämdes att den, vars sammanlagda

årsinkomst ej uppginge till 1,200 kronor, kunde få den beskattningsbara

inkomsten nedsatt till högst 20 procent för varje barn, dock ej i

något fall med mera än SO procent. Enligt nu föreliggande förslagerhåller

den som har högst 1,000 kronors sammanlagd årsinkomst ett

avdrag av högst 80 procent om han har fyra eller flera barn.

Enligt 1917 års förordning kunde den som hade 1,799 kronors

årsinkomst erhålla ett avdrag av 15 procent för varje barn, dock med

högst 80 procent. Nu skulle en person med samma årsinkomst erhålla

ett avdrag med högst 50 procent, om han har fyra eller flera barn.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

Slutligen skulle enligt 1917 års förordning en person med 2,399

kronors inkomst kunna erhålla avdrag med högst 10 procent för varje

barn, dock högst 80 procent. Om bevillningsutskottets föreliggande

förslag antages, skulle samma person, om han har 8 barn, nu erhålla

ett avdrag av högst 40 procent.

Jämförelsen visar, att familjeförsörjarnas ställning sedan år 1917

försämrats.

Med hänsyn till penningens under de senaste åren alltjämt minskade

värde hava lönerna avsevärt ökats. Det torde kunna antagas, att familjeförsörjare

med en sammanlagd årsinkomst understigande 1,000 kronor

numera äro ytterst få. Av denna anledning lärer tillämpningen av det

högsta ifrågasatta avdraget, 80 procent för fyra eller flera barn, endast

i sällsynta undantagsfall kunna ifrågakomma. Att behovet av barnavdrag

är väsentligt större nu än för fyra år sedan har medgivits av

utskottet, som i överensstämmelse med motion II: 266 föreslår utsträckning

av avdragsrätten till personer med inkomster upp till 4,000 kronor.

Jag anser emellertid att det är minst lika nödvändigt att, såsom i samma

motion föreslås, vidtaga sådan ändring av Kungl. Maj:ts proposition att

de lägsta inkomsttagarnas avdrag, icke i alltför hög grad minskas, såsom

fallet faktiskt blir om förutvarande bestämmelser bibehållas oförändrade.

Därför anser jag att lägsta inkomstgränsen bör uppflyttas från 1,000

till 1,500 kronor.

Någon utredning om verkningarna av en sådan ändring föreligger

icke och kan ej utföras. Men det torde böra erinras därom, att taxeringsmyndigheterna

skola i varje särskilt fall pröva, huruvida omständigheterna

äro sådana, att avdrag bör medgivas eller icke, ävensom avpassa

avdragens storlek efter förhållandena inom den särskilda kommunen.

Såsom utskottet i sin motivering uttalat, torde i betraktande

av detta korrektiv några betänkligheter ej behöva hysas gent emot den

utvidgning av avdragsrätten som ifrågasättes.

Jag har alltså inom utskottet hemställt,

att 2 § skall erhålla följande lydelse:

För skattskyldig — — — vid taxeringen»,

ej uppgår till 1,500 kronor,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

med höget 50 procent för ett barn

b b 60 b b två b

» b 70 b b tre b

» » 80 » » fyra eller flera barn,

uppgår till 1,500 men ej till 2,000 kronor,

med högst 40 procent för ett barn

b b 50 » b två b

b » 60 b » tre b

» b 70 b b fyra eller flera barn,

uppgår till 2,000 men ej till 2,500 kronor,

med högst 35 procent för ett barn

b b 40 b b två »

b » 45 )) » tre »

» » 50 » » fyra eller flera barn,

uppgår till 2,500 men ej till 3,000 kronor,

med högst 25 procent för ett barn

)> » 30 » » två »

» » 35 » )j tre b

» y> 40 » » fyra eller flera barn,

uppgår till 3,000 men ej till 3,500 kronor,

med högst 15 procent för ett barn

» » 20 )> » två eller tre barn

» » 25 » » fyra eller flera barn,

uppgår till 3,500 men ej till 4,000 kronor,

med högst 5 procent för ett barn

» b 10 » b två eller tre barn

b » 15 b b fyra eller flera barn. b

vid 3 §:

1) av herr Rosen, som anfört:

BDå propositionen avser att bereda skattelättnad för de av dåtiden

hardast tyngda skattedragarna, har jag icke kunnat biträda utskottets

förslag, som i vissa fall sätter en ogift inkomsttagare i bättre

ställning än den som är familjeförsörjare. Såsom exempel kan anföras,

att en person med 3,999 kronors inkomst, som icke har mer än sig

själv att försörja, enligt utskottets förslag kan erhålla ett lika stort avdrag

som en person med 3,500 kronors inkomst, vilken har hustru och

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

ett barn. Eu sådan bestämmelse kan jag icke finna lämplig eller rättvis,

och har jag alltså hemställt,

att utskottet bort förorda Kungl. Maj:ts förslagoförändrat.

))

2) av herr K. A. Nilson, som instämt med herr Rosén beträffande

3 §; samt

3) av herr Boman, som ansett, att utskottet bort tillstyrka, att 3 §

skulle antagas i den lydelse Kungl. Maj:t föreslagit.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:25 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1920 års taxering till bevillning för s. 1 i texten