Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående förekommande genom ändringar, tillägg och skärpta straffbestämmelser i gällande skatteförordningar av underslev i fråga om skattebidrag.

1920-04-15 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1920:24, Betänkande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående förekommande genom ändringar, tillägg och skärpta straffbestämmelser i gällande skatteförordningar av underslev i fråga om skattebidrag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

1

Nr 24.

Ankom till riksdagens kansli den 15 april 1920 kl. Va 12 f. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

skrivelse till Kungl. Maj:t angående förekommande genom

ändringar, tillägg och skärpta straffbestämmelser i gällande

skatteförordningar av underslev i fråga om skattebidrag.

(2:a avd.)

Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Antonsson, Wijk, K. A. Nilson, Boman,

Holmström, Jonsson i Hökhult, Bergman, Johansson i Kullersta, P.

Albert Bergström, Björnsson, Åhlmans Olof Olsson, Björkman, friherre

Barnekow, Bökelund, Uddenberg och Lilhander.

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad

motion, nr 112, har herr Åkerlund hemställt, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Magt måtte anhålla, »det täcktes Kungl. Maj:t

fortast möjligt låta uppgöra och förelägga riksdagen förslag till de

ändringar, tillägg och skärpta straffbestämmelser i våra skatteförordningar,

som prövas erforderliga till förekommande av underslev i fråga

om skattebidrag vare sig genom oriktiga deklarationer eller på annat sätt.»

Beträffande motiveringen härför får utskottet hänvisa till motionen.

För ett rationellt inkomstskattesystem har självdeklarationsinstitutet

länge ansetts vara av största betydelse. Deri svenska inkomstBiliang

till riksdagens protokoll 1920. 7 samt. 18 höft. (Nr 24—25.) 1

Utskott!.''t.

Historik.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

beskattningens historia visar också, att spörsmålet om obligatorisk självdeklaration

såsom underlag för inkomsttaxeringen ingick redan i den tidigaste

diskussionen om inkomstbevillningens utformande till en beskattning av

den verkliga inkomsten under behörigt hänsynstagande till den subjektiva

skatteförmågan.

Alltifrån mitten av 1800-talet har ifrågavarande spörsmål upprepade

gånger förts fram i riksdagen, och olika beskattningskommittéer

hava uttalat sig i ämnet. Från de senare årtiondena är att anteckna,

hurusom, efter förordande av 1894 och 1895 års bevillningskommittéer,

Kungl. Maj:t i sitt för 1897 års riksdag framlagda förslag till ny bevillningsförordning

jämväl upptog förslag om självdeklaration. För institutets

införande i svensk rätt uttalade sig också kommunalskattekommittén

i sitt år 1900 avgivna betänkande. Vid det påföljande årets

riksdag befanns frågan i så måtto mogen för sin lösning, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t under förklaring, att riksdagen ansåge obligatorisk

självdeklaration böra införas till ledning för den direkta beskattningen,

anhöll, att Kungl. Maj:t, efter utredning av frågan, måtte

framlägga förslag till författningsbestämmelser angående deklarationsskyldighet.

I det förslag till förordning om inkomstskatt, som förelädes 1902

års riksdag, ingingo också bestämmelser om dylik skyldighet, och i

samband med den av riksdagen antagna och sedermera utfärdade förordningen

i ämnet vann principen om självdeklaration inträde i vår

skatte! agstiftning.

1858 års bevillningskommitté hade om självdeklarationsprincipen

ett uttalande, som visserligen utmynnade i ett avstyrkande, men likväl

röjde en, som det visat sig, fullt riktig uppfattning av principens fördelar

och nackdelar. Kommittén yttrade bland annat: »En av de mest omtvistade

frågorna vid lagstiftningen angående inkomstskatt är den, vilka uppgifter

skattskyldig bör åläggas meddela angående sina inkomster och vilka

tvångsmedel böra användas mot de i detta avseende tredskande. Lika

otvivelaktigt, som det är, att de bästa upplysningar kunna meddelas av

den skattskyldige själv, lika säkert är, att, till följd av den rådande stora

oviljan mot dylika meddelanden, tillförlitliga underrättelser sällan kliva

lämnade. Om skatten är eller förmodas framdeles bliva hög, önska de

skattskyldiga i allmänhet undandraga sig densamma eller någon del

därav. Men när skatten är måttlig, vill oftast, av olika anledningar,

den ene synas fattigare, den andre förmögnare, än han verkligen är.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

Häri torde ligga förnämsta orsaken därtill, att de flesta uppgifter av

skattskyldiga bliva oriktiga och missledande.))

Den tankegång, som här kommit till synes, kan med fog påstås

hava ej blott upprepade gånger gått igen i den senare diskussionen i

ämnet, utan ock väsentligen präglat lagstiftarens syn på saken även

sedan själva principen vunnit erkännande i gällande lag. Misstron

mot deklaranten har föranlett allt vidlyftigare föreskrifter, genom

vilka man dels sökt förmå den skattskyldige till avgivande av riktiga

uppgifter, dels ock sökt anordna kontroll å att så verkligen

sker. I det förra hänseendet märkas särskilt deklarationens fastslagna

karaktär av försäkran på heder och samvete samt det äventyr, ekonomiskt

och kriminellt, som den falske deklaranten är underkastad. Vad

beträffar kontrollen, har man sökt åstadkomma sådan främst genom att

i allt större utsträckning införa uppgiftsskyldigket i fråga om andras

inkomster. Vid sidan härav har en stark tendens gjort sig gällande

att göra den skattskyldiges egen deklaration så detaljerad som möjligt,

att låta densamma upptaga specificerade primäruppgifter i stället för

av deklaranten själv uträknade resultatbelopp. Slutligen avse stadgandena

om efterbeskattning att hålla möjlighet öppen för det allmänna

att i skatteväg få igen vad som förlorats genom tidigare för låg eller

utebliven taxering.

Icke desto mindre är det ett känt faktum, att i många fall

deklarationer avgivas, som icke överensstämma med deklarantens verkliga

inkomst- och förmögenhetsförhållanden. Från de enstaka fall,

där deklaranten sökt bereda sig sken av bättre ställning än den verkliga,

kan givetvis i detta sammanhang bortses. De påkalla icke något

ingripande i fiskaliskt intresse. Enligt sakens natur går i regel den

falske deklarantens strävan i motsatt riktning, nämligen att helt eller

delvis undandraga sig skatter genom att uppgiva inkomst eller förmögenhet

för lågt. Då det ju är genom sådant förfarande stat och kommun

samt indirekt övriga skattskyldiga tillskyndas förlust, böra de behövliga

garantierna för riktiga deklarationer särskilt avse att förebygga

dylika försök från de skattskyldigas sida.

Den till sina verkningar ännu kännbara krigstiden har visat,

att de garantier, som hittills förefunnits mot deklarationsmissbruk,

icke varit tillräckliga. Frestelsen för de mindre nogräknade att undandraga

sig sin skatteplikt har under denna tid visat sig vara starkare

än eljest. En särskilt bidragande orsak härtill har otvivelaktigt förelegat

i den under kristiden skärpta beskattningen och särskilt den i

många fall härda och ojämnt drabbaude krigskonjunkturskatten. Den

s. 4 Kontrollera mot PDF

Motionärens

förslag.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

talrika förekomsten av oriktiga deklarationer är givetvis också att

betrakta såsom ett utslag av kristidens överhuvud taget förslappade

affärs un ral.

Det svenska skattesystemets utveckling har under senare tid allt

mera tenderat emot tyngdpunktens förläggande till den direkta beskattningen.

Det är tydligt att, om denna utveckling skall fortgå även

sedan normala förhållanden inb ätt, det blir av alltjämt växande betydelse

för det allmänna, att varje skattskyldig lojalt fyller sin deklarationsplikt.

I särskild grad kommer kravet därå att skärpas, om och i

den mån den blivande kommunalskattereformen låter de kommunala

skattebidragen helt eller till största delen utgå i form av kommunal

inkomstskatt med eller utan progression.

1 den föreliggande motionen påyrkas nu effektiva åtgärder »till

förekommande av uuderslev i fråga om skattebidrag vare sig genom

oriktiga deklarationer eller på annat sätt». Det är härvid, enligt motionärens

mening, ej nog med skärpta straffbestämmelser för falska uppgifter.

Det erfordras också andra åtgärder, förnämligast i syfte av

bättre kontroll, i vilket avseende motionären förslagsvis ifrågasätter:

Datt stat och kommun böra tillerkännas rätt att för åtminstone tio

år retroaktivt uttaga skattemedel, som upptäckas hava blivit undansnillade

genom falska uppgifter, även av medel, som tillfallit arvingar eller

bortgivits, så långt boets tillgångar förslå;

att såväl penninginstitut som även enskilda gäldenärer till vissa

därför utsedda personer skola uppgiva sina skulder, då de överstiga ett

visst belopp, och vilka som äro deras fordringsägare, ävensom utbetalda

räntor;

att, då uppteckning av dödsbon av någon betydenhet skall förrättas,

anmälan därom skall göras till landsfiskal å landet och motsvarande

myndighet i stad eller till den Konungen annars därtill förordnar,

vilken person skall deltaga i förrättningen och bevaka det allmännas

rätt; naturligtvis måste vid värdering av kvarlåtenskap stor hänsyn

tagas till gällande pris vid deklarationens avgivande och till det, som

gällde vid tiden för bouppteckningen;

att för en var deklarationsskyldig hans för varje år lämnade uppgifter

införas i en längd, varförutan svårligen någon kontroll torde

kunna utövas.»

Utskottet.

Redan av vad utskottet här ovan yttrat framgår, att utskottet är

fullt ense med motionären därom, att nuvarande bestämmelser giva rum

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

för missbruk, som påkalla rättelse. I likhet med motionären anser utskottet

också, att det bör överlämnas åt Kung! Maj:t att föreslå lämpliga

åtgärder. Upplysningar, som utskottet inhämtat, visa emellertid,

att Kungl. Maj:t redan uppmärksammat förevarande angelägenhet

och träffat förberedelser i saken. Till statsrådsprotokollet över finansärenden

för den 31 oktober 1919 har departementschefen anfört bland

annat, att han för genomförande av eu i möjligaste mån rättvis beskattning

och tillvaratagande av statens skatteintressen funnit en genomgripande

omläggning av taxeringsväsendet vara erforderlig. Denna

borde omfatta såväl taxeringsmyndigheternas organisation som deklarationsförfarandet.

Bland önskemål, som kommit till synes på grund av

erfarenheterna från de senare årens taxeringspraxis, nämndes bland annat

utförligare deklarationsuppgifter och ökad möjlighet till kontroll å dessa

uppgifter. Sedan departementschefen erinrat, att de ändringar, som

närmast påkallades, vore sådana, som sammanhängde med den förestående

kommunalskattereformen, samt att övriga reformkrav beträffande

taxeringsförordningen och deklarationsformulären för-närvarande finge

ifrågakomma blott i den mån det kunde ske utan fördröjande av det

med kommunalskatteförslaget direkt sammanhängande arbetet, framhöll

departementschefen i största korthet av vad slag de ändringar vore,

som syntes kunna komma under övervägande. Hit hörde, utom annat,

fråga om fullständigare specifikation av inkomst från fa-t egendom,

aktieutdelningar och tillfälliga inkomster, särskilt realisationsvinster,

fråga om specificerad bruttoredovisning av förmögenhet, fråga om uppgiftsplikt

för penningförvaltande inrättningar angående insättares räntor

och innestående medel samt fråga om utvidgad rätt för ledamöter i

taxeringsnämnd att taga del av deklarationer. I övrigt skulle departementschefen

lämna erforderliga direktiv för utredningen. Med anledning

av det anförda bemyndigades departementschefen att tillkalla sak-*

kunniga för utredningen, vilken, enligt vad utskottet har sig bekant,

omedelbart tagit sin början och bedrivits med all skyndsamhet. Genom

en till innevarande riksdag numera avlåten proposition, nr 400, angående

bl. a. ändring i vissa delar av taxeringsförordningen, har Kungl. Maj:t

redan lämnat förslag avseende, såvitt nu är i fråga, ökad specificering

av deklarationen i ovannämnda hänseenden ävensom uppgiftsplikt för

penningförvaltande inrättningar i nyss antydd omfattning.

Det sagda ger vid handen, att motionens tydliga huvudsyfte, att

fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på vissa missförhållanden beträffande

deklarationsförfarandet, redan blivit tillgodosett. Åven om icke i det

första arbetsprogrammet för utredningen upptagits alla de vägar niotio
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

nären anvisat såsom lämpliga för bristernas avhjälpande, lärer det väl

få anses självfallet, att de sakkunniga, med eller utan eventuella

direktiv från departementschefens sida, komma att undersöka alla till

buds stående möjligheter för ändamålets uppnående. Jämväl de uppslag

motionären givit komma därvid helt visst i betraktande, även utan att

riksdagen i särskild skrivelse påminner därom.

För övrigt vill det synas utskottet, att redan nu åtskilligt skulle

kunna vinnas, om de nuvarande bestämmelserna, särskilt de som handla

om straffpåföljder för falsk deklaration och om efterbeskattning, bleve

tillämpade på ett mera effektivt sätt än hittills skett.

1 likhet med motionären håller utskottet i varje fall före, att en

skärpning av straffbestämmelserna för falsk deklaration icke är tillfyllest

för vinnande av riktiga deklarationer. De åtgärder motionären härutöver

antytt såsom lämpliga utgöras delvis av tidigare diskuterade önskemål.

Andra motionärens förslag äro nya och åtminstone i vissa avseenden

ägnade att ingiva betänkligheter angående deras ändamålsenlighet.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion, II: 112, av herr Åkerlund,

om skrivelse till Kungl. Maj:t angående förekommande

genom ändringar, tillägg och skärpta straffbestämmelser

i gällande skatteförordningar av underslev

i fråga om skattebidrag, icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 15 april 1920.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.