Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av do § 3 mom. i förordningen angående försäljning av rusdrycker.

1920-04-26 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1920:27, Betänkande, i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av do § 3 mom. i förordningen angående försäljning av rusdrycker.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

1

Nr 27.

Ankom till riksdagens kansli den 27 april 1920 kl. VI 2 5 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

ändrad lydelse av do § 3 mom. i förordningen angående

försäljning av rusdrycker.

Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Antonsson, Wijk, K. A. Nilson, Boman,

Holmström*), Jonsson i Hökhult, Bergman, Johansson i Kullersta, P. Albert

Bergström*), Björnsson, Åhlmans Olof Olsson, Björkman, friherre Barnekow,

Bökelund, Uddenberg, Lithander*), Olsson i Kollungeröd*) och Björklund.

*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Till bevillningsutskottet bär hänvisats en inom andra kammaren

väckt motion, nr 242, i vilken herr Carlsson i Solberga hemställt, »att

riksdagen måtte besluta: att 45 § 3 mom. av kungl. förordningen angående

försäljning av rusdrycker den 14 juni 1917 skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Spritdrycker må från utminuteringsställe till köpare försändas.

Innan försändning sker, skall köparens motbok hava företetts samt

skriftlig rekvisition och betalning för varan erhållits.

Vin och Öl må från utminuteringsställe försändas, endast efter det

köparens skriftliga rekvisition och betalning för varan erhållits, dock

att sådana drycker må till köpare inom kommunen i dennes bostad av

bolaget avlämnas, mot att den skriftliga rekvisitionen och betalningen

därvid erhållits.»

I motionens syfte hava två andra av kammarens ledamöter instämt.

Beträffande den av motionären anförda motiveringen får utskottet

hänvisa till motionen.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 7 saml. 20 höft. (Nr 27—28.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Gällande bestämmelser.

Motionen.

Nykterhets
kommittén.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

Inköp utminuteringsvis av rusdrycker medgives enligt gällande

försäljningsförordning i tre olika former. Ivunden kan nämligen göra

inköp å utminuteringsställe antingen vid personligt besök därstädes eller

genom ombud eller ock kan kunden från utminuteringsstället beställa

dryckerna att till honom försändas. Bestämmelser härom innehållas i

45 § av rusdrycksförsäljningsförordningen, vars moment 1 lyder sålunda:

Vid utminutering må rusdrycker i den ordning bär nedan stadgas antingen å

utminuteringsställe avhämtas eller därifrån efter rekvisition av köpare och på hans

bekostnad till honom försändas.

Moment 3 rör försändning av rusdrycker och innehåller i fråga

om spritdrycker följande föreskrift:

Spritdrycker må från utminuteringsställe försändas endast till köpare inom

kommun, där bolaget erhållit rätt till utminutering. Innan sådan försändning sker,

skall köparens motbok hava företetts samt skriftlig rekvisition och betalning för

varan erhållits.

I moment 2 av samma paragraf meddelas bestämmelser i fråga

om avhämtning av rusdrycker, därvid bland annat stadgas, att, där

dryckerna avhämtas genofn ombud, därtill icke ma begagnas person,

till vilken veterligen rusdrycker icke må utminuteras.

I 47 § 2 momentet stadgas förbud mot att yrkesmässigt eller eljest

mot ersättning tillhandagå annan med anskaffande av rusdrycker.

Den föreliggande motionen åsyftar, att den i ovannämnda moment

3 innehållna begränsningen av området för försäljningsbolags försändningsrätt

måtte upphävas.

Motiverna till det stadgande, mot vilket motionen sålunda riktar

sig, äro att finna i nykterhetskommitténs betänkande, V, med förslag

till förordning angående försäljning av rusdrycker m. m., där kommittén

efter att hava behandlat stadganden i fråga om sådana, fall av utminuterint»’,

då rusdryckerna av kunden avhämtas från utminuteringsstället,

(å sid? 226) såsom"sin åsikt uttalat, att bestämmelser även vore erforderliga

ej mindre för att reglera, i vilken utsträckning och under vilka former

försändning finge äga rum, än även för att förekomma missbruk av köp

genom ombud.

Härefter har kommittén anfört (sid. 226 o. ff.):

»Restriktiva bestämmelser angående försändning av rusdrycker kunna tänkas

riktade antingen direkt mot säljaren, som kan förbjudas att försända, rusdrycker,

eller också mot kommunikationsföretagen, som kunna förbjudas att till befordran

mottaga försändelser, innehållande dylika drycker.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

Ifråga om försändning av spritdrycker finnas för närvarande icke stadgade

några restriktioner, riktade mot säljaren direkt. Brännvinsförsäljningsbolagen liava

alltså full frihet i detta avseende. En del bolag hava icke befattat sig med försändning,

under det att andra försålt stora kvantiteter genom försändning till personer,

boende i andra kommuner. Klagomålen över denna trafik hava särskilt under

de senare åren varit talrika, och riksdagens uppmärksamhet har blivit fäst härå

genom en motion av herr Johansson i Vetlanda i andra kammaren vid 1913 års

riksdag.

I densamma erinrade motionären, att brännvinsförsäljningen i allmänhet upphört

på landsbygden, men att genom järnvägsstationerna tillfälle likväl öppnats, att

bekvämt anskaffa brännvin. Enligt motionärens mening skulle det vara möjligt

att åtminstone i viss mån förhindra denna trafik genom att bestämma en viss minsta

vikt på de paket och kolly, innehållande sprithaltiga drycker, som finge befordras

å svensk järnväg. Därmed skulle visserligen icke allt vara vunnet, men ändå så

mycket, att icke järnvägarna skulle tjänstgöra i stället för det på landsbygden utdömda

krogväsendet. Motionären föreslog därför, att riksdagen skulle hos Kungl.

Maj:t anhålla om sådan ändring av gällande bestämmelser, att vid svensk järnvägsstation

icke finge mottagas till befordran paket och kolly, innehållande brännvin

eller andra brända eller destillerade spirituösa drycker, som vägde mindre än 25

kilogram.

Andra kammarens tredje tillfälliga utskott, som avgav utlåtande över motionen,

delade motionärens uppfattning däri, att nu rådande oinskränkta rätt att frakta

brännvin samt andra spirituösa drycker å svenska järnvägar medförde uppenbara

missförhållanden, vilka påkallade statsmakternas uppmärksamhet. Huruvida den

av motionären föreslagna inskränkningen i denna rätt till transport av försändningar,

vägande över 25 kilogram, vore ägnad att verksamt motarbeta de överklagade

förhållandena, syntes utskottet däremot vanskligt att avgöra. Enligt utskottets

mening stode emellertid det av motionären framförda spörsmålet i så nära

sammanhang med vissa av de nykterhetspolitiska frågor, för vilkas utredning nykterhetskommittén

blivit tillsatt, att det otvivelaktigt av nämnda kommitté måste

upptagas till behandling. Då utskottet även förvissat sig om, att så kornme att

bli förhållandet, hemställde utskottet, att motionen icke skulle föranleda till någon

åtgärd.

Till vilka missförhållanden säljarnas fria försändningsrätt för närvarande kan

leda, framgår tydligt av den skrivelse, som Konungens befallningshavande i Jönköpings

län nyligen tillställt spritvaruförsäljningsbolaget i Eksjö.

I nämnda skrivelse anföres, att befallningshavandens uppmärksamhet gång

efter annan blivit fästad därpå, att spritvaror i stor mängd avyttrats från Eksjö till

i Nässjö boende personer. Genom utredning, som på landshövdingens order

verkställts av vederbörande kronolänsman, hade bekräftats, att bolaget försålde brännvin

i stor myckenhet till Nässjö, varvid brännvinet dit forslades dels av en del

personer från Nässjö, dels genom försändning med järnvägen. Under tiden den 25

augusti—den 24 september 1913 hade med tåg från Eksjö till Nässjö ankommande

personer medfört omkring 3G7 liter brännvin. Från den 15 augusti till den 14

september 1913 hade från spritvaruförsäljningsbolaget i Eksjö till Nässjö järnvägsstation

och emottagare i Nässjö ankommit 217 kolly, vägande tillhopa 1,150 kilogram

och innehållande omkring 700 liter spirituösa. Under sistnämnda tid före
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

gående år hade ankommit 146 kolly, vägande 785 kilogram. I sammanhang med

denna utredning hade verkställts undersökning angående i Nässjö mot lagar och

författningar begångna förbrytelser under tiden den 1 januari—23 september 1913,

varav framginge, att förbrytelserna till större delen begåtts under rusets inflytande,

och ansåg kronolänsmannen, att brännvinstrafiken från Eksjö därvid spelat en

ganska väsentlig roll.

Det här refererade fallet torde icke vara enstaka och, såsom kommittén

redan förut framhållit, är för åtskilliga bolag den försäljning, som sker genom försändning

eller på annat sätt till personer, boende utom kommunen, mycket ansenlig.

En av de ledande grundsatserna i gällande brännvinsförsäljningslagstiftning

är, att brännvinsförsäljning icke får inom kommun utövas utan särskilt medgivande

av myndighet, om man bortser från gästgivares privilegierade utskänkningsrätt,

vilken är satt på indragning. En konsekvens härav synes vara, att brännvinsförsäljningen

icke får utövas på sådant sätt, att försäljaren i strid med lagstiftningens

anda inom annan kommun så att säga öppnar en filialförsäljning, ty

något annat kan man knappast kalla den regelbundna utlämning, som dagligen äger

rum vid många järnvägsstationer av dit ankomna spritdrycksförsändelser.

En utväg till förekommande av detta missförhållande synes vara att genom

uttryckligt stadgande förhindra bolagen att i sin verksamhet gå utöver gränserna

för den kommun, där de fått tillstånd att utöva försäljning. Kommittén har därför

ansett, att i den mån ett bolag finner sig böra försända spritdrycker, dylik försändning

får äga rum allenast till de köpare, som äro bosatta inom kommunen. Innan

sådan försändning sker, skall rekvisition hava avlämnats och motbok företetts för

instämpling av datum och den köpta kvantiteten, samt betalning hava erlagts.

Denna begränsning av bolagens försändningsrätt, kombinerad med den maximigräns,

kommittén föreslår, förebygger utan tvivel åtskilliga av de missförhållanden,

som nu råda i avseende å spritdryckstrafiken till andra kommuner. Enligt kommitténs

förslag måste sålunda en person, som bor i kommun, där spritdrycker icke

försäljas, antingen personligen eller genom ombud avhämta dem å utminuteringsstället.

Sedd i samband med kommitténs förslag till förändrade bestämmelser beträffande

tillhandagående med anskaffande av rusdrycker torde denna bestämmelse

lämna relativt goda garantier till skydd för de kommuner, vilka icke tolerera spritdryckshandel

inom sitt område.»

Beträffande förbud för de allmänna kommunikationsanstalterna att

befordra försändelser, innehållande rusdrycker, har kommittén erinrat om

det av Kungl. Maj:t genom kungörelse den 21 december 1904 på riksdagens

begäran utfärdade förbud mot postbefordran av paket, innehållande

brännvin eller andra brända eller destillerade spirituösa drycker.

Det framgår av vad nykterhetskommittén sålunda anfört, att kommittén,

då den föreslog den ifrågavarande begränsningen av bolagens

försändningsrätt, i första rummet stödde sig på konstaterade missbruk.

Det är emellertid att märka, att den erfarenhet, som då vunnits, hänförde

sig till tiden före genomförandet av den lagstadgade maximibe
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27. 5

gränsningen vid utminutering och den individuella kontrollen. Några

skäl varför dessa restriktiva bestämmelser, vilka kommittén samtidigt

föreslog, skulle vara mindre effektiva, då det gäller försändelse av rusdrycker

utom område, där bolag har utminuteringsrätt, än inom sådant

område, synes nykterhetskommittén icke hava förebragt.

Däremot har kommittén såsom ett principiellt skäl för den begränsade

försändningsrätten åberopat, att densamma utgjorde en konsekvens

av de kommunala myndigheternas befogenhet att förhindra upplåtande

av detaljhandel inom kommunen.

I fråga härom vill utskottet anmärka, att, därest det s. k.

kommunala vetot i fråga om detaljhandel med rusdrycker skulle

kunna gälla såsom skäl att lagligen förvägra en köpare, bosatt inom

kommun, där sådan detaljhandel icke medgivits, att få rusdrycker sig

tillsända direkt från bolag inom annan kommun, så skulle, synes det,

enahanda omständighet kunna åberopas såsom skäl att förbjuda omförmälde

köpare även att på annat sätt till förtäring inom den kommun,

där han är bosatt, anskaffa rusdrycker. Eu sådan konsekvens har nykterhetskommittén

icke dragit; och uppenbart synes vara, att, så länge

svensk lagstiftning medgiver att spritdrycker i viss utsträckning tillhandahållas,

denna lagstiftning icke kan för visst område genom kommunala

myndigheters beslut sättas ur kraft. I stället måste kommunernas

befogenhet på ifrågavarande område vara inskränkt till vad dem

enligt uttryckliga författningsbestämmelser tillkommer.

Inom utskottet hava mot bifall till den föreliggande motionen

förebragts skäl, liknande nyssberörda av nykterhetskommittén på sin tid

framförda. Särskilt har anförts, att spritkonsumtionen härigenom skulle

komma att ökas, vilket även skulle vålla obehag för kommuner, inom

vilka detaljhandel med rusdrycker icke medgivits.

Huruvida den i motionen föreslagna utvidgningen av bolagens

försändningsrätt överhuvud skulle medföra någon ökad utminutering,

synes utskottet tvivelaktigt. I de allra flesta fall bereder sig nog den,

som önskar komma i åtnjutande av honom tillkommande spritranson,

tillgång till densamma. Och beträffande den nyssberörda kommunala

synpunken har utskottet redan i det föregående antytt, att den numera

gällande rusdryckslagstiftningen och särskilt maximibegränsningen vid

utminutering i förening med den individuella kontrollen måste anses

erbjuda tillräckligt skydd mot sådana missförhållanden vid försändning

av spritdrycker, som av nykter!]etskommittéri omtalats.

Utskottet har sålunda icke kunnat tillerkänna de mot bifall till

motionen anförda skälen någon större betydelse. Däremot tala till för
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

mån för densamma enligt utskottets mening avgörande skäl dels ur ordningssynpunkt

dels ur synpunkten av nykterhetens välförstådda intresse.

Som känt är, har den gällande begränsningen i försäljningsbolagens

försändningsrätt ingalunda föranlett, att bolagens försäljning begränsats

till kommun eller kommuner, där bolag erhållit rätt till utminutering.

Köpare inom andra kommuner hava i stället, begagnande

de möjligheter till vilka lagstiftningen hänvisat dem, antingen vid personliga

besök i ort, där utminuteringsställe är beläget, därifrån fört med

sig eller genom ditsänt ombud låtit hämta spritdrycker eller ock genom

anlitande av ombud på nyssnämnda ort fått dryckerna sig tillsända.

Med samtliga berörda anskaffningssätt hava avsevärda olägenheter

visat sig vara förbundna. Det är ju ofta fråga om besök på avlägsna

orter, då resan vållar dels betydande tidsspillan och dels kostnader,

många gånger större än varornas försändning skulle hava betingat.

Det är även bekant, att i järnvägskupéerna medförda spritdrycker på

sina håll vålla medresande och tågpersonal allvarligt obehag.. För inköpsortens

invånare utgör den vissa dagar förekommande köbildningen

av köpare från andra kommuner ett obehag, som ofta framkallat missnöje.

I fall, då ombud anlitas, torde någon effektiv kontroll däröver,

att förbudet mot anskaffande av rusdrycker mot ersättning efterleves,

icke kunna åstadkommas; och sannolikt överträdes detta föi''bud

i icke ringa utsträckning. Det har inom utskottet uppgivits, att fall

t. o. in. förekommit, då ersättning utgått i form av viss andel i den

köparen medgivna kvantiteten spritdrycker.

Sådana brister som de nu av utskottet påpekade äro icke blott i

och för sig ur ordningssynpunkt och delvis även ur nykterhetssynpunkt

betänkliga. De kunna även komma den lagstiftning, som föranlett. desamma,

att för lojala medborgare framstå såsom godtycklig; och följden

kan lätt bliva, att personer, vilkas intresse för och medverkan vid nykterhetsfrämjande

åtgärder eljest varit att påräkna, i stället bliva motståndare

till desamma. Ur nykterhetssynpunkt är ytterligare att framhålla,

hurusom upphävandet av den ifrågavarande inskränkningen i bolagens

försändningsrätt torde vara ägnat att i sin män motverka den

olagliga brännvinstillverkningen.

Då utskottet på nu anförda skäl går att tillstyrka bifall i princip

till den föreliggande motionen, vill utskottet erinra, att densamma icke

i någon mån berör det förbud mot postbefordran av spritdrycker, varom

ovanberörda 1904 års kungörelse gäller. Att detta förbud upprätthålles

finner utskottet av olika skäl välbetänkt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

Motionärens förslag till ändrad lydelse av ifrågavarande moment

3 i 45 § rusdrycksförsäljningsförordningen kar utskottet icke kunnat i

oförändrat skick tillstyrka, utan har utskottet låtit omarbeta momentets

första stycke, som reglerar försändningen av spritdrycker, till nära överensstämmelse

med den gällande avfattningen av andra stycket, vilket

har avseende å försändning av vin och Öl. Utskottet har vidare ansett

obehövligt att i sin hemställan upptaga sistnämnda andra stycke, där

någon ändring icke ifrågasättes. Utskottets förslag avser, att den ändrade

bestämmelsen måtte träda i kraft redan under innevarande år.

Utskottet får, i anslutning till vad sålunda anförts, hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av herr Carlssons

i Solberga förevarande motion, II: 242, för sin

del besluta, att första stycket av moment 3 i 45 §

förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning

av rusdrycker skall från dag under innevarande år,

som Kungl. Maj:t bestämmer, erhålla följande ändrade

lydelse:

Spritdrycker må från utminuteringsställe försändas

endast efter det köparens motbok företetts

samt skriftlig rekvisition och betalning för varan erhållits.

Stockholm den 26 april 1920.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

Reservation:

Av herrar K. A. Nilson, Jonsson i Hökhult, Bergman, P. Albert

Bergström, Åhhnans Olof Olsson och Björkman, vilka anfört:

»Bestämmelsen i § 45 mom. 3 av förordningen angående försäljning

av rusdrycker den 14 juni 1917 att spritdrycker icke må försändas

till köpare annat än inom den kommun, där bolaget erhållit rätt till

utminutering, ingick såsom en av de restriktiva bestämmelserna i det

samman]ämkningsförslag, som bevillningsutskottet framlade vid 1917 års

riksdag och som även blev riksdagens beslut. Erfarenheten från många

håll, särskilt i Norrland, har även bekräftat, att denna inskränkning i

försändningsrätten, liksom det allt sedan 2 december 1904 bestående

förbudet mot spritdryckers försändande med posten, verkat till nykterhetens

fromma. Detta framgår bland annat av den redogörelse över

medelinköpen per motbok under sistlidne februari månad, som meddelats

i Tidskrift för systembolagen. Försändningsförbudet verkar kraftigast

till nykterhetens främjande i bygder med långa avstånd mellan rusdrycksbolagen.

I samtliga norrländska städer utom tre är medelinköpssiffran

under medeltalet för hela riket. Detta medeltal var enligt nämnda uppgift

för januari 2.5 6 liter och för februari 2.5 3 liter.

Det''ligger i sakens natur, att genom bifall till motionen skola de

många, som på grund av försändningsförbudet avhållits från att uttaga

hela den kvantitet, vartill de varit berättigade, om varan genom rusdrycksbolagens

försorg försändes, i de allra flesta fall begagna denna

rätt helt och fullt. Därtill kommer ock, att många av dem, som avstått

från uttagande av motbok till följd av de besvär försändningsförbudet

orsakar, skola begagna sig av de underlättade möjligheterna att åtkomma

spritdryckerna. Det får sålunda anses visst, att ett bifall till motionen

skall väsentligt öka den redan nu oerhört stora förbrukningen av spritdrycker.

De olägenheter, som enligt motionen den i § 45 mom. 2 medgivna

hämtningen genom ombud på åtskilliga håll orsakar, beror oftast

därpå, att bolagen alls icke eller endast till någon del utöva den kontroll

över ombuden, vartill såväl nämnda lagrum som § 47 ger anvisning.

Med noggrann tillämpning av sådan kontroll kunna dessa olägenheter

utan tvivel övervinnas.

På grund av vad vi sålunda anfört hava vi ansett, att utskottet bort

hemställa, att den väckta motionen icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.