Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående provisorisk reglering av tillverkningen av brännvin vid andra brännerier än sådana, där tillverkningen äger rum i sammanhang med pressjästberedning, m. m. ävensom i ämnet väckta motioner.
1920-04-29 · 26 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 25 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1920:30, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående provisorisk reglering av tillverkningen av brännvin vid andra brännerier än sådana, där tillverkningen äger rum i sammanhang med pressjästberedning, m. m. ävensom i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
1
Nr 30.
Ankom till riksdagens kansli den 3 maj 1920 kl. 8 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning angående provisorisk
reglering av tillverkningen av brännvin vid andra brännerier
än sådana, där tillverkningen äger rum i sammanhang
med pressjästberedning, m. m. ävensom i ämnet
väckta motioner.
Närvarande: se sid. 15.
Genom proposition, nr 348, av den 19 mars 1920, vilken hänvisats
till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av
propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga nedan återgivna
1) förslag till förordning angående provisorisk reglering av tillverkningen
av brännvin vid andra brännerier än sådana, där tillverkningen
äger rum i sammanhang med pressjästberedning,
2) förslag till förordning angående försäljning av odenaturerad
sprit, framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning, och
3) förslag till förordning om ändrad lydelse av 12 § förordningen
den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 7 samt. 22 käft. (Nr 30.)
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
Förslag
till
förordning angående provisorisk reglering av tillverkningen av brännvin vid
andra bränuerier än sådana, där tillverkningen äger rum i sammanhang
med pressjästberedning.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Vid andra brännerier än sådana, där tillverkningen äger rum i
sammanhang med pressjästberedning, må brännvin framställas allenast
av potatis eller av av fallsprodukter vid tillverkning av stärkelse ur
potatis samt den för brännvinstillverkning av sådan vara oundgängligen
erforderliga myckenheten malt ävensom ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning.
Vad förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av
brännvin innehåller häremot stridande vare försatt ur gällande kraft.
2 §•
Av potatis och avfallsprodukter vid tillverkning av stärkelse ur
potatis samt den för brännvinstillverkning av sådan vara oundgängligen
erforderliga myckenheten malt må under vartdera av tillverkningsåren
1920—1921 och 1921—1922 tillverkas högst 10,000,000 liter brännvin
av normal styrka.
Dylik tillverkning må icke bedrivas vid andra brännerier än sådana,
där tillverkningen äger rum i omedelbart samband med jordbruk,
som på grund av jordens beskaffenhet under en följd av år varit förbundet
med större potatisodling.
Fastställandet av, vid vilka brännerier ifrågavarande tillverkning,
efter vad nu sagts, må äga rum, ävensom fördelningen av tillverkningen
på dem samt försändningen av det tillverkade brännvinet till
den, som till avsalu äger bedriva rening av brännvin, skall ske enligt
av Konungen meddelade föreskrifter.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
3
3 §•
Bryter brännvinstillverkare mot stadgandet i 1 § eller bedriver
han tillverkning, som i 2 § omförmäles, utan därtill erhållet tillstånd
eller i större omfattning än tillståndet avser, vare lag, som i 30 § förordningen
angående tillverkning av brännvin sägs.
Underlåter brännvinstillverkare eljest att ställa sig till efterrättelse
med stöd av denna förordning meddelade föreskrifter, straffes med böter
från och med tjugufem till och med ett tusen kronor eller, i händelse
omständigheterna äro synnerligen försvårade, med fängelse i högst sex
månader.
4 §•
I övrigt skola bestämmelserna i 38, 39 samt 42—51 §§ i förordningen
angående tillverkning av brännvin i tillämpliga delar lända
till efterrättelse.
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1920 samt gäller
till och med den 30 september 1922.
Förslag
till
förordning angående försäljning av odenaturerad sprit, framställd ur
avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning.
1 §■
Under de villkor och till den myckenhet, som Konungen bestämmer,
må partihandlare, varom i förordningen angående handel med skattefri
sprit förmäles, jämväl i andra fäll än i 8 § samma förordning avses,
till den, som till avsalu bedriver rening av brännvin, försälja ur av fallslut
vid sulfitcellulosatillverkning framställd sprit, som ej denaturerats.
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
2 §•
För försäljning, som i denna förordning avses, skall partihandlare
påföras skatt enligt vad i 12 § 1 mom. förordningen angående tillverkning
av brännvin är stadgat, och skola i fråga om skattens erläggande
samt kontrollen däröver lända till efterrättelse de föreskrifter, Konungen
utfärdar.
3 §■
Underlåter någon att ställa sig till efterrättelse enligt denna förordning
stadgade villkor eller meddelade föreskrifter, straffes med böter
från och med tjugufem till och med ett tusen kronor eller, i händelse
omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex
månader, och have tillika, där ej synnerligen mildrande omständigheter
föreligga, förbrutit den sprit, förseelsen avser, jämte kärl och annat emballage,
vari spriten förvaras.
4 §.
I övrigt skola bestämmelserna uti 29, 30, 31, 32 och 33 §§ förordningen
angående handel med skattefri sprit i tillämpliga delar lända
till efterrättelse.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1920 samt gäller till
och med den 30 september 1922.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 12 § förordningen den 11 oktober 1907
angående tillverkning av brännvin.
Härigenom förordnas, att 12 § förordningen den 11 oktober 1907
angående tillverkning av brännvin i nedan angivna del skall erhålla
följande ändrade lydelse:
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
5
12 §.
1. För brännvin — — — — alkohol.
2. Inbetalning av — — — — liter.
3. Vid utförsel — — — — normalstyrka.
4. Restitution av — — — — nämnda förordning.
5. Skattefrihet må åtnjutas för brännvin, som tillverkas vid bränneri,
där allt det tillverkade brännvinet försäljes till partihandlare, varom
i 4 b) sägs, utföres ur riket eller användes i tillverkarens egen rörelse;
dock att angående beskattning för försäljning av odenaturerad sprit,
framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning, galle vad därom
särskilt är stadgat.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1920 samt gäller till
och med den 30 september 1922.
Beträffande vad föredragande departementschefen enligt omförmälda
statsrådsprotokoll vid ärendets föredragning anfört till motivering
för förslagen, får utskottet hänvisa till propositionen.
Till utskottets behandling hava jämväl överlämnats två i anledning
av propositionen väckta, likalydande motioner, den ena, 1: 266, av
herr Johan Nilsson i Skottlandshus, den andra, II: 382, av herr Jönsson
i Boa jämte två andra ledamöter av andra kammaren. I dessa motioner
hemställes, »att det i Kungl. Maj:ts proposition nr 348 framlagda förslag
till provisorisk reglering av tillverkningen av brännvin vid andra brännerier
än sådana, där tillverkningen äger rum i sammanhang med pressjästtillverkning,
ej måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.»
Beträffande motiveringen härför får utskottet hänvisa till motionerna.
Den föreliggande propositionen betecknar ett betydelsefullt steg i
riktning mot en avgörande lösning av den under det sista årtiondet
mycket omstridda sulfitspritfrågan. Denna fråga, som från början framfördes
av det privata näringsintresset, blev snart nog uppfattad och
Utskottet
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
diskuterad som ett nationalekonomiskt spörsmål av räckvidd över den enskilde
företagarens vinstsyfte. Såsom en nationalekonomisk fördel finge
det nämligen betraktas, om en eljest värdelös avfallsprodukt kunde göras
nyttig i sådan omfattning, som härvid syntes möjlig. Snart nog fick
frågan en oförutsedd aktualitet. Kristidens växande krav på folknäringens
tillgodoseende i främsta rummet nödvändiggjorde brödsädens
och potatisens reserverande för detta ändamål. Härigenom blev det
enligt sakens natur en aktuell angelägenhet att finna någon annan för
brännvinstillverkning användbar råvara, och osökt erbjöd sig härvid
det redan debatterade projektet om sprittillverkning av sulfitluten.
Det torde vara överflödigt att här ingå på någon närmare redogörelse
för frågans olika utvecklingsstadier. Utskottet får härutinnan hänvisa
till propositionen och särskilt det sakkunnigbetänkande, varpå propositionen
är byggd, och som åtföljer densamma såsom bilaga.
Till en början synes den uppfattningen hava varit tämligen allmän,
att sulfitspriten skulle få sin egentliga betydelse såsom råvara för
teknisk fabrikation. På möjligheten av dess användning till förtäring
torde man haft mindre tanke.
Rätt snart har bland de sakkunniga och efter hand jämväl i lagstiftningen
den grundsatsen gjort sig gällande, att det tekniska behovet
skulle i första hand tillgodoses genom sulfitsprit och blott, där sådan
sprit ej kunde användas, genom annan sprit. Sin definitiva utformning
har denna grundsats erhållit uti förordningen den 1 juli 1918 angående
handel med skattefri sprit. Såsom av rubriken framgår, medger denna
författning försäljning av sulfitsprit endast i obeskattad form, m. a. o.
efter denaturering eller för export. För att tillmötesgå önskemål inom
den tekniska industrien att kunna erhålla den billigare sulfitspriten även
i sådana fall, där endast beskattad sprit finge användas, framlade Kungl.
Maj:t för 1919 års lagtima riksdag ett förslag till förordning »angående
försäljning för vissa ändamål av odenaturerad sprit, framställd ur avfallslut
vid sulfitcellulosatillverkning». Bland de i förslaget angivna ändamålen
upptogs icke förtäring. I anledning av propositionen väcktes
emellertid en motion, I: 172, i syfte att öppna möjlighet för användande
av sulfitsprit i renad och beskattad form även för förtäringsändamål.
I samma riktning gingo framställningar, som vid ifrågavarande
tidpunkt ingivits till Kungl. Maj:t av dels kontrollstyrelsen, dels ock
svenska cellulosaföreningen, ävensom ett av nykterhetskommittén över
bland annat sistnämnda framställning avgivet utlåtande. Kontrollstyrelsen
och nykterhetskommittén voro ense därom, att ett permanent
7
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
medgivande till sulfitspritens användande för förtäring icke ännu borde
lämnas. Ett sådant medgivande förutsatte en omarbetning av brännvinstil!
verkningsförordningen.
På förslag av bevillningsutskottet, som tagit del av vad i ärendet
hos Kungl. Maj:t förekommit, beslöt riksdagen dels utsträcka den föreslagna
förordningen även till sulfitspritens användning för förtäring
men samtidigt begränsa förordningens giltighet till och med den 30
juni 1920, dels ock anhålla, att Kungl. Maj:t, efter verkställd utredning
av de med sulfitspritens användande till förtäringsändamål sammanhängande
spörsmål, måtte framlägga förslag till sådana ändrade bestämmelser
angående tillverkning av brännvin, som av utredningen
kunde föranledas.
Emot utskottets beslut hade reservation anförts, utgående därpå
att ej ens ett tillfälligt medgivande borde lämnas, förrän utredningen
ägt rum. Skälen för utskottets ståndpunkt att redan dessförinnan föreslå
ett provisorium äro sammanfattade sålunda:
»På grund av uppmuntran från statens sida bär ett större antal sulfitbrännerier
anlagts med en betydande tillverkningskapacitet. Sedan brännerierna blivit
färdiga eller i det närmaste utbyggda, har statsbeslaget å sulfitsprit upphävts och
prisbildningen å detta område blivit fri. I följd härav har sulfitspriten utsatts för
konkurrens från de utländska brännoljorna, varvid efterfrågan å motorsprit blivit
ytterst ringa. Det kan således förväntas, att det kommer att uppstå ett överskott av
sulfitsprit, vilket, därest det icke kan exporteras, skulle förbliva liggande i fabrikerna.
Samtidigt härmed äro planer å bane att från utlandet importera betydande kvantiteter
brännvin för förtäringsändamål. Det har därför till förekommande av importen
av utländskt brännvin synts lämpligt, att den inom landet tillverkade sulfitsprit,
som icke kan finna avsättning för tekniska ändamål, beskattas och renas för
förtäringsändamål.
Bevillningsutskottet har icke kunnat undgå att finna det genom motionen
framställda förslaget efter numera inträdda förhållanden förtjänt av beaktande.
Även om man enligt utskottets mening måste ställa sig tveksam till tanken att
genom möjliggörande av sulfitspritens användande till förtäringsändamål mot förhållandevis
högre priser bereda sulfitspritindustrien ett stöd i konkurrensen med
de utländska brännoljorna, anser utskottet, att ett inom riket förefintligt överskott
av brännvin hellre bör finna användning, än att importvägen, vilken numera är
öppen, anlitas för att skaffa brännvin för förtäringsändamål. Jämväl synes det
utskottet lämpligare och ur nationalekonomisk synpunkt bättre, att den annars
värdelösa sulfitluten utnyttjas, än att för folknäringen användbara jordbruksprodukter
skola förbrukas för bränningsändamål.»
I överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdades förordning i
ämnet den 6 juni 1919. Stadgandet i 1 § innebär, att partihandlare
med skattefri sprit må, under de villkor och till den myckenhet, som
Konungen bestämmer, sälja sulfitsprit till den, som till avsalu bedriver
8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
rening av brännvin, oavsett för vilket ändamål det renade brännvinet
skall användas, och i 2 § föreskrives, att vanlig tillverkningsskatt skall
påföras partihandlaren. Mot sistnämnda föreskrift svarar en genom särskild
förordning av samma dag införd undantagsbestämmelse i 12 §
5 mom. brännvinstillverkningsförordningen.
Det provisorium, som infördes genom de nyssnämnda förordningarna
av den 6 juni 1919, utgår, såsom förut nämnts, med nästkommande
juni månad. Genom förevarande proposition har Kungl. Maj:t
velat sörja för det då utlupna provisoriets ersättande med ett nytt i
avvaktan på resultatet av den på riksdagens begäran igångsatta utredningen
i ämnet.
Det nya provisoriet föreslås anordnat i huvudsaklig överensstämmelse
med riktlinjer, givna av de arbetande sakkunniga. Reglerna för
detsamma äro förslagsvis meddelade i tre särskilda förordningar, här
ovan intagna, med ifrågasatt giltighet i två år eller närmare bestämt
till och med den 30 september 1922.
I likhet med Kungl. Maj:t anser utskottet det vara en naturlig
följd av riksdagens förra året intagna ståndpunkt, att den då för ett
år införda regleringen av hithörande förhållanden, intill dess ett definitivt
ordnande av desamma blir möjligt, fortsättes efter i möjligaste mån
samma linjer. A andra sidan är utskottet av den meningen, att inga
beslut eller åtgärder böra förekomma av egenskap att föregripa resultatet
av utredningen eller binda den fria prövningen av detta.
1 sistnämnda avseende intager utskottet följaktligen en annan
ståndpunkt än Kungl. Maj:t, som velat med ett antagande av de provisoriska
författningarna förbinda ett godkännande av vissa av, de sakkunniga
redan nu formulerade principer för den framtida regleringen.
Dessa principiella uttalanden återfinnas sammanfattade å sid. 105 i de
sakkunnigas betänkande. Det heter där:
»Slutligen anse sig kommitterade böra såsom sin mening framhålla, att ett
provisoriskt författningsförslag av den innebörd här angivits icke bör föreläggas
riksdagen och av statsmakterna antagas utan ett samtidigt godkännande av de
principer, som enligt kommitterades mening utgöra de nödvändiga förutsättningarna
för detsamma, nämligen
l:o) att brännvinstillverkningen av jordbruksprodukter successivt inskränkes
i riktning mot en framtida fullständig avveckling av densamma;
2:o) att tillstånd att tillverka brännvin i framtiden beviljas sulfitspritfabrikerna
endast genom kortvariga koncessioner och under klart framhållande av att,
därest sedermera åtgärder skulle vidtagas, vilka medförde en inskränkning i konsumtionen
eller tillverkningen av sprit, detta icke komme att berättiga sulfitspritindustrien
till gottgörelse i vad form det vara må; samt
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30. 9
, ... 3:0) *tt ^ld prissättningen å sulfitspriten bör tillses, att alltjämt samma pris
bestämmes för den sprit, som sedermera renas till förtäring, som för annan odenaturerad
sulfitsprit.»
Beträffande den första av de tre princippunkterna erinras, huru?on!,
1 ,au ^Jet förra provisoriet var förknippat med begränsning av
jordbruksprodukters användande till brännvinstillverkning. Efter det att
sådan användning under de senare krisåren varit helt förbjuden, blev
densamma av Ivungl. Maj:t för innevarande tillverkningsår medgiven till
viss begränsad myckenhet, nämligen 10,000,000 liter brännvin av normalstyrka,
-senare utökad med ytterligare 2,500,000 liter. Eu liknande reglenng
har, genom förslaget till förordning »angående provisorisk reglering
av tillverkningen av brännvin vid andra brännerier än sådana, där tillverkning
äger rum i sammanhang med pressjästberedning», förordats
järn val i fortsättningen, och skulle, såsom ovan framgått, enligt de sakunmgas
av Kungl. Maj:t gillade plan, regleringen efter hand ledas
nan till fullständig avveckling av jordbruksproduktsbränningen.
. Under förutsättning att erfarenheten icke kommer att jäva de sakkunnigas
bestämda försäkringar i fråga om möjligheten av sulfitspritens
renande, sa att densamma icke kommer att hava andra verkningar på
den mänskliga organismen än det hittills använda brännvinet, anser
jamva1 utskottet, att en minskning av potatisbränningen (från andra till
ränning nyttjade jordbruksprodukter lärer kunna i detta sammanhang
ortses) i förening med densammas ersättande med sulfitsprittillverkning
an vara önskvärd ur näringspolitiska och allmänt nationalekonomiska
synpunkter. Huru långt denna minskning kan drivas och om potatisbrannmgen
till äventyrs en gång skulle kunna helt upphöra, därom anser
utskottet det ännu vara för tidigt att uttala sig. Detta spörsmål
sammanhanger, utom givetvis med ovan antydda medicinska synpunkt,
med den, efter vad det vill synas, ännu icke klarlagda frågan, huru
den ifrågavarande omläggningen må kunna äga rum utan förfång för
det berättigade jordbruksintresset. Den förflutna kristiden har till fullo
visat den för var självhushållnmg utomordentliga betydelsen av en inhemsk
potatisproduktion, som kan helt täcka landets behov av detta
näringsmedel ^ aven i den ökade omfattning, som kan påkallas av tillfällig
brist pa andra näringsmedel. Det har därför synts utskottet riktigast
att icke nu göra något principuttalande i den ena eller andra
iu ningen utan låta därmed anstå till dess resultatet av den fortsatta
utredningen föreligger.
Under närvarande förhållanden och i avvaktan på den slutliga
Bihang till riksdagens protokoll 1020. 7 sand. 22 höft. (Nr 30.) 2
Begränsad
brännvinstillverkning
av
jordbruksprodukter.
Ersättning ä
indragna
potaisbrännerier.
10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
regleringen har utskottet intet emot en fortsatt begränsning av potatisbränningen.
Kungl. Maj:t har (2 §) föreslagit en provisorisk reglering
för de två närmast följande tillverkningsåren, omfattande högst 10,000,000
liter brännvin av normalstyrka för vartdera året. Under tiden beräknas
utredningen bliva avslutad och förslag om ett definitivt ordnande av
denna angelägenhet hinna framläggas för riksdagen.
Emot den föreslagna år skvantitet en har utskottet ej något att invända.
Den synes komma att motsvara det antagliga årsbehovet av
brännvin utöver den mängd, som sulfitbränningen beräknas kunna lämna.
Rättvist fördelad mellan''de potatisodlande orter, för vilka potatisbränningen
är av den största betydelsen, torde den också komma att tillfredsställa
de behöriga anspråken från jordbrukssynpunkt..
Vad åter beträffar provisoriets längd, kan utskottet icke tillstyrka
en så kort övergångstid som två år. Nu lärer väl icke, även om utredningen
skulle ådagalägga möjligheten av potatisbränningens avskaffande,
kunna komma i fråga att taga detta steg på en gång. Aven om
således jordbruket alltid torde kunna räkna på att en eventuell slutlig
avveckling icke göres för brådstörtad, vill det dock synas lämpligare
och av jordbrukets berättigade intresse betingat, om redan nu garanteras
ett provisorium av sådan längd, att detsamma innebär ett måttligt
rådrum för de potatisodlare, som under alla förhållanden bliva tvungna
att skaffa sig andra avsättningsmöjligheter eller till äventyrs övergå
till annan odling. I sådant syfte har utskottet funnit sig böra förorda
det nu förestående provisoriets utsträckande till fem år. Någon egentlig
olägenhet av ett dylikt uppskov med den slutliga regleringen torde
ej kunna påvisas, men däremot bör den större praktiska erfarenhet, som
hinner samlas under denna tid, bliva till gagn för ett definitivt bedömande
av frågan.
: Med potatisbränningens inskränkande sammanhänger, såsom även
de sakkunniga vitsordat, spörsmålet om ersättning åt de brännerier, som
efter hand nödgas upphöra. Någon plan för denna avveckling, som
redan nu står för dörren och kommer att fortgå under det blivande
provisoriet, hava de sakkunniga ännu ej uppgjort. En ledande synpunkt
därvid bör emellertid vara, att i första hand sadana brännerier
indragas, vilkas leverantörer äro för avsättningen av sin potatis relativt
minst beroende av leverans för brännvinstillverkning.
Vad ersättningsfrågan beträffar, synes enighet råda därom, att
ersättning av statsmedel bör utgå till bränneriidkare, som genom ifrågavarande
reglering nödgas upphöra med sin rörelse. Någon ersätt
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30. 11
ning åt vederbörande potatisodlare har man däremot icke å sakkunnigt
håll ansett behövlig. I stället har utredningen inriktats på utfinnandet
av andra avsättningsmöjligheter för dessa potatisproducenter. Därest,
såsom utskottet velat förorda, genom eu längre övergångstid avvecklingen
göres mjukare, torde man med så mycket större fog kunna begränsa
ersättningsfrågan till brännerierna. I fråga om dessa vill utskottet
emellertid betona nödvändigheten av att ersättningen kommer att
gå hand i hand med indragningen. Då detta fullt befogade samband
icke synes beaktat av de sakkunniga, samt i varje fall Kuugl. Maj:t
ännu icke föreslagit någon åtgärd i sådant syfte, torde det vara lämpligt,
att riksdagen vid anmälan om sitt beslut i anledning av föreliggande
proposition anhåller, att Kungl. Maj:t måtte för riksdagen framlägga proposition
om ersättning åt de bränneriidkare, som nödgas upphöra med
sin tillverkning.
Rätten att idka brännvinstillverkning är numera i så måtto inskränkt,
att i bränneri, som anlagts eller för sådan tillverkning inrättats
efter den 31 juli 1917, tillverkning ej må äga rum utan att Kungl.
Maj:t därtill lämnat tillstånd (1 § 4 mom. i förordningen om tillverkning
av brännvin). Härav följer, att samtliga sulfitspritsbrännerier bliva
beroende av koncession, därvid Kungl. Maj:t äger bestämma tiden för
rättighetens utövande. Nu hava de sakkunniga i princip uttalat sig
för kortvariga koncessioner och i samband därmed för frånkännande
i förväg av rätt till ersättning i händelse av minskad spritkonsumtion
och därav föranledd inskränkning i tillverkningen.
Vad koncessionstiden beträffar är utskottet icke övertygat om
lämpligheten av kortvariga koncessionstider, varav givitvis måste följa
en viss osäkerhet för producenterna. Det riktiga torde vara att låta
Kungl. Maj:t härutinnan förfara efter föreliggande omständigheter, dock
så att den för all industri, om den skall kunna bedrivas rationellt, önskvärda
tryggheten i fråga om driften ej onödigtvis äventyras.
Frågan om framtida ersättningsrätt för sulfitspritsbrännerier bör
efter utskottets uppfattning bedömas med hänsyn till den monopolliknande
ställning dessa brännerier, tack vare statens ingripande, komma
att erhålla. I betraktande härav håller utskottet före, att något ersättningskrav
icke bör kunna ifrågakomma, så snart det endast gäller statsåtgärder,
som medföra minskad användning av sprit inom landet, vare
sig för förtäring eller för tekniska behov. I andra fall, t. ex., om
staten skulle förbjuda export eller tillverkning överhuvud taget, bör
åter rätt till gottgörelse icke vara aprioriskt utesluten.
Sulfit sprita
bränne> ierncu
koncessionstid.
Rätt till ersättning
vid
indragning
eller driftinskränkning
?
Priss tutning
en å sulfitsprit.
Propositionens
förfatiningsförslag.
Den fortsatta
■utredningen.
Önskemål beträffande
donna.
12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
Ej heller den tredje princippunkten, avseende ensartad prissättning
å råspriten utan hänsyn till dess användning såsom renad eller
denaturerad, är utskottet berett att obetingat godkänna. Under närvarande
och i allmänhet normala förhållanden kan grundsatsen vara riktig.
Undantag låta sig dock tänkas. Vid inträffande bensinbrist kan det exempelvis
bliva behövligt att tillhandahålla billigare motorsprit, vilket kan
möjliggöras genom högre pris å konsumtionssprit. Någon för all framtid
gällande prissättningsprincip synes därför icke böra fastslås.
Emot de av Kungl. Maj:t överlämnade författningsförslagen har
utskottet ej annat att erinra, än som följer av utskottets förslag att
sätta tiden för den provisoriska regleringen till fem i stället för två år.
De ändringar, som härav påkallas, hänföra sig till 2 § i den föreslagna
förordningen »angående provisorisk reglering av tillverkningen av brännvin
vid andra bränn er ier än sådana, där tillverkningen äger rum i sammanhang
med pressjästberedning» samt till föreskrifterna i de tre författningsförslagen
angående författningarnas giltighetstid, som utskottet
av praktiska skäl anser böra vara densamma. Förslaget till förordning
»angående försäljning av odenaturerad sprit, framställd ur avfallslut vid
sulfitcellulosatillverkning» utgör endast eu ny upplaga av förordningen
i samma ämne den 6 juni 1919. Likaså är, av naturliga skäl, förslaget
till förordning »om ändrad lydelse av 12 § förordningen den 11 oktober
1907 angående tillverkning av brännvin» endast en upprepning av motsvarande
förordning den G juni 1919.
Då riksdagen ifjol anhöll, att Kungl. Maj: t måtte verkställa »utredning
av de med sulfitspritens användande till förtäringsändamål sammanhängande
spörsmål», uttalade riksdagen icke några särskilda önskemål
beträffande utredningen. Den förutsattes utan vidare skola bliva
allsidig och uttömmande.
De direktiv, som departementschefen vid utredningens igångsättande
lämnat, angiva som dess huvudpunkt frågan om på vad sätt
framställning av brännvin framdeles skulle få bedrivas. Närmare utvecklas
uppgiften av departementschefen sålunda:
»Hittills har användande av alla slags råämnen varit medgivet, och största
delen av allt inom landet tillverkat brännvin har framställts ur potatis, spannmål,
melass och betor. Yad som nu synes böra upptagas till undersökning är, huruvida
ur olika synpunkter användande av sistnämnda och med dem likställda råämnen
fortfarande bör medgivas och, därest sådant medgivande befinnes lämpligt, i vilken
Bevillningsutskottets betänkande Kr 30.
13
omfattning det bör lämnas. Härvid bör beaktas å ena sidan, huruvida avsättningsmöjligheter
för sullitsprit komma att förefinnas, därest brännvinstillverkning ur potatis
m. fl. jordbruksprodukter framdeles varder i större eller mindre utsträckning
tillåten, och å den andra sidan, huruledes, efter ett förbud mot eller en kvantitetsbegränsning
av tillverkningen ur dylika produkter, andra avsättningsmöjligheter
må kunna beredas för det i vissa landsdelar uppkommande överskott å potatis
och andra tidigare som råvaror för brännvinstillverkning producerade jordbruksalster.
»
Det av de sakkunniga avgivna betänkande, som ligger till grund
för propositionen, är betecknat såsom »principbetänkande», ocb hava
de sakkunniga väl därmed velat antyda, att den reala utredningen, även
till den del den kommit till synes i nämnda betänkande, är av mera
preliminär art och icke gör anspråk på fullständighet.
Icke desto mindre hava de sakkunniga, såsom ovan omhandlats,
varit färdiga att redan nu fastslå vissa principer för den slutliga regleringen
av hithörande förhållanden, bland annat därutinnan, att såsom
avvecklingens slutliga mål uppställts potatisbränningens totala avskaffande
och sulfitspritens monopoliserande såsom råvara för brännvinstillverkning.
Ett principiellt ställningstagande, innan utredningen i saken slutförts,
har utskottet, såsom redan framhållits, icke velat förorda. Såsom ett bestämt
önskemål i fråga om den fortsatta utredningen vill utskottet uttala,
att frågan om förhållandet i förevarande avseenden mellan de båda huvudslagen
av råvaror för brännvinsbränning, potatissprit och sulfitsprit, må
göras till föremål för en mera djupgående undersökning än den hittills företagna.
Särskilt synes detta vara behövligt beträffande de avsättningsmöjligheter,
som kunna med visshet stå till buds för potatisodlarna,
därest potatisbränningen skulle bliva i väsentligare grad inskränkt eller
tilläventyrs helt upphävd. En omläggning av brännvinstillverkningen
till förmån för sulfitspriten får icke förknippas med någon risk av
otillräcklig potatisproduktion. Det gäller således att väl avväga de olika
intressena och att överhuvud taget tillse, att den nationalekonomiska
vinst, man kan få på ett håll, icke uppväges av nationalekonomisk förlust
på ett annat, kanske viktigare område. Det omhandlade spörsmålet
är, såsom också synes vara obestritt, nationalekonomiskt till sin natur
och bör lösas från sådana synpunkter.
Såsom redan påpekats, bär det från sakkunnigt håll försäkrats,
att sulfitspriten kan frigöras från alla för hälsan skadliga föroreningar.
Utskottet har också förvissat sig om, att vederbörlig kontroll kommer
att utövas. Ingen kvantitet fiirdig vara släppes ut i handeln, förrän
14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
prov av densamma godkänts hos kontrollstyrelsen. Trots detta vill det
förefalla såsom en brist i utredningen, att medicinalstyrelsen såsom den
officiella auktoriteten på området icke beretts tillfälle att yttra sig i
ärendet. Det skulle onekligen innebära ökad trygghet, om denna ofullständighet
bleve under den fortsatta utredningen avhjälpt.
I föreliggande fall får jämväl smakfrågan tillmätas betydelse.
Ehuru det uppgivits, att sulfitbrännvinet icke skulle till smak och lukt
nämnvärt skilja sig från annat brännvin, torde det kunna antagas, att
många konsumenter alltjämt komma att föredraga potatis- eller sädesbrännvin.
Berättigade hänsyn till dessa personers individuella smak
synas påkalla, att saluhållandet av de olika slagen av brännvin äger
rum under sådana former, att förväxling dem emellan förekommes, detta
må nu ske genom tydligt skiljaktiga etiketter eller på annat sätt.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning av Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 348 samt med avslag å
motionerna 1:266, av herr Johan Nilsson i Skottlandshus,
och II: 382, av herr Jönsson i Boa m. fl.,
1) antaga vid detta betänkande såsom bilagor
A, B och C fogade
förslag till förordning angående provisorisk reglering
av tillverkningen av brännvin vid andra brännerier
än sådana, där tillverkningen äger rum i sammanhang
med pressjästberedning,
förslag till förordning angående försäljning av
odenaturerad sprit, framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning,
och
förslag till förordning om ändrad lydelse av 12 §
förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning
av brännvin;
samt
2) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t måtte föranstalta om utredning angående den
förlust, som genom provisorisk reglering av brännvinstillverkningen
tillfogats eller tillfogas idkare av
brännvinstillverkning ur jordbruksprodukter, samt för
15
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
riksdagen framlägga förslag om ersättning av statsmedel
åt dessa näringsidkare för sålunda liden förlust.
Stockholm den 29 april 1920.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING.
Närvarande vid beslut angående:
1 § i förslag till förordning angående provisorisk reglering av tillverkningen av brännvin
vid andra bränn er ier än sådana, där tillverkningen äger rum i sammanhang med
pressjästberedning: herrar Röing, friherre Fleming*, Antonsson, Wijk, K. A. Nilson*, Wohlin*,
Boman, Månsson i Hagaström, Holmström*, Bergman, Johansson i Kullersta, P. Albert Bergström*,
Björnsson, Björkman, friherre Barnekow, Jönsson i Fridhill*, Jönsson i Boa, Lithandei
och Björklund*.
2J§ i samma förslag: herrar Röing, friherre Fleming*, Antonsson, K. A. Nilson*, Wohlin*,
Boman, Månsson i Hagaström, Vennersten*, Holmström*, Jonsson i Hökhult, Johansson i
Kullersta, P. Albert Bergström*, Björnsson, Björkman, friherre Barnekow, Jönsson i Fridhill*,
Lilhander och Björklund*.
3 § i samma förslag: herrar Röing, friherre Fleming*, Antonsson, Wijk, K. A. Nilson*, Wohlin*,
Boman, Månsson i Hagaström, Vennersten*, Holmström*, Jonsson i Hökhult, Johansson i
Kullersta, P. Albert Bergström*, Björnsson, Björkman, friherre Barnekow, Jönsson i Fridhill*
och Lithander.
Återstående delar av samma förslag samt Övriga ifrågavarande författningsförslag ävensom
punkt 2) i utskottets hemställan: herrar Röing, friherre Fleming*, Antonsson, Wijk, K. ANilson*,
Wohlin*, Boman, Månsson i Hagaström, Holmström*, Jonsson i Hökhult, Johansson
i Kullersta, P. Albert Bergström*, Björnsson, Björkman, friherre Barnekow, Bökelund*, Jönsson
i Fridhill*, Lithander och Björklund*.
Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
16
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
Reservationer:
1) av herrar Reling, K. A. Nilson, Månsson i Hagaström, Holmström,
Jonsson i Hökhult, Johansson i Kullersta, P. Albert Bergström,
Björkman och Björklund, vilka anfört följande:
»Den av Kungl. Maj:t föreslagna provisoriska regleringen av brännvinstillverkningen
har av bevillningsutskottet tillstyrkts utom i ett avseende,
nämligen beträffande tidslängden av provisoriet, som utskottet
förslagsvis bestämt till 5 år i stället för 2 år, såsom Kungl. Maj:t
föreslagit.
Den ståndpunkt utskottet därigenom intagit hava vi ej kunnat
godkänna. Den bar huvudsakligen motiverats därmed, att jordbrukets
intresse i saken skulle betinga en längre övergångstid än Kungl. Maj:t
tillmätt.
Enligt vad vi hava uppfattat, har Kungl. Maj:ts syfte med provisoriet
endast varit att ordna hithörande förhållanden under den tid,
som komme att åtgå, till dess resultatet av den pågående utredningen
kunde föreligga. Denna tidsutdräkt har Kungl. Maj:t beräknat till två
år. Av denna och icke någon annan anledning har, såvitt vi kunnat
finna, den provisoriska regleringen begränsats till just två år. Om
någon övergångstid i vanlig bemärkelse kan således ännu icke vara tal.
Skulle det visa sig, att utredningen icke blir färdig inom den beräknade
tiden, kommer Kungl. Maj:t givetvis att föreslå därav påkallad
förlängning av provisoriet. Det vill förefalla, som om utskottet på
denna punkt förväxlat provisorisk reglering med övergångsbestämmelser
i sammanhang med ett definitivt ordnande av ifrågavarande angelägenhet.
Utskottet har vidare av olika skäl tagit avstånd från de tre princippunkter,
Kungl. Maj:t i överensstämmelse med de sakkunnigas mening
ansett kunna redan i frågans förevarande läge fastslås. För vår
del kunna vi ej finna annat än att dessa punkter, rätt tolkade, innefatta
grundsatser, som, såvitt situationen nu kan överblickas, böra kunna
underskrivas av en var, som har blicken klar för den nationalekonomiska
betydelsen av den föreliggande frågans rationella lösning.
Om vi således vilja i huvudsak giva berörda principer vår anslutning,
sker detta dock under den helt visst även av Kungl. Maj:t
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30. 17
underförstådda, om ock ej tydligt utsagda reservationen, att den fortgående
utredningen icke kommer att jäva principernas praktiska ändamålsenlighet.
I så måtto förbehålla vi oss rätt till förnyad prövning
av hithörande spörsmål.
Mot den i punkt 2) av utskottets hemställan förordade framställningen
hava vi icke något att erinra. Den strider icke mot propositionen
utan avser endast påskyndandet av förslag, som Kungl. Maj:t
helt visst ämnat i sinom tid av eget initiativ framlägga.
Vi hava således ansett, att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte
1) med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition
nr 348 samt med avslag å motionerna 1: 266,
av herr Johan Nilsson i Skottlandshus, och 11:382,
av herr Jönsson i Boa in. fl., antaga Kungl. Maj:ts
förslag till förordning angående provisorisk reglering
av tillverkningen av brännvin vid andra brännerier
än sådana, där tillverkningen äger rum i sammanhang
med pressjästberedning,
förslag till förordning angående försäljning av
odenaturerad sprit, framställd ur avfallslut vid sulfitcellulos
atillverkning, och
förslag till förordning om ändrad lydelse av 12 §
förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning
av brännvin;
samt
2) i anledning av propositionen i skrivelse til
Kungl. Maj: t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta
om utredning angående den förlust, som genom
provisorisk reglering av brännvinstillverkningen tillfogats
eller tillfogas idkare av brännvinstillverkning
ur jordbruksprodukter, samt för riksdagen framlägga
förslag om ersättning av statsmedel åt des3a näringsidkare
för sålunda liden förlust;»
2) av herr friherre Flåning,
vilken yrkat att med hänsyn till den ovisshet, som ännu är rådande
beträffande sulfitspritens användning till förtäringsändamål, och det ökade
importbehov, som sannolikt kommer att bliva följden av ett riksdagens
beslut i enlighet med utskottets förslag, samt även med hänsyn till den
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 7 samt. 22 käft. (Nr 30.) 3
18
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
av riksdagen begärda utredningen rörande åtgärder att säkerställa tillgången
av potatis inom landet, utskottet bort avstyrka förevarande
proposition och i stället föreslå att kungl. förordningen av den 6 juni 1919
angående försäljning för vissa ändamål ap odenaturerad sprit, framställd
ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning, måtte prolongeras att gälla
tills vidare;
3) av herrar Antonsson och Jönsson i Boa, vilka på de skäl, som
anförts i herr Johan Nilssons i Skottlandshus och herr Jönssons i Boa
m. fl. motioner, yrkat avslag på propositionen;
4) av herrar friherre Barnekow och Jönsson i Friahill vilka yttrat:
»Då utskottet i sin motivering påpekar, att ’en omläggning av brännvinstillverkningen
till förmån för sulfitspriten får icke förknippas med
någon risk av otillräcklig potatisproduktion’, måste man ovillkorligen
härav draga den slutsatsen att utskottet anser en årstillverkning av
10,000,000 liter potatisbrännvin av normalstyrka vara tillräcklig för tillvaratagande
av även största möjliga potatisöverskott.
Huruvida den utredning de sakkunniga framlagt kan anses giva
pålitligt stöd för denna uppfattning torde vara något tvivelaktigt. Erfarenheten
såväl som en närmare granskning av siffrorna i sakkunnigbetänkandet
giva, enligt vår uppfattning, vid handen, att man måste, åtminstone
under de närmaste åren, räkna med ett ansenligt större potatisöverskott.
I varje fall synes, om man därjämte tager i betraktande att
Kungl. Maj:t under möjligen inträffande missväxtår kan ytterligare
inskränka bränningen, det sistlidna årets 12.5 miljoner liter hava en
siffra, som ej för närvarande borde underskridas.
Med instämmande för övrigt i utskottets uttalande och förslag,
hemställa vi därför,
att 2 § i förslaget till förordning angående provisorisk
reglering av tillverkningen av brännvin vid
andra brännerier än sådana, där tillverkningen äger
rum i sammanhang med pressjästberedning, måtte
erhålla följande lydelse:
2 5-
Av potatis och avfallsprodukter vid tillverkning
av stärkelse ur potatis samt den för brännvinstillverkning
av sådan vara oundgängligen erforderliga mycken
-
19
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
heten malt må under ett vart av tillverkningsåren
1920—1921, 1921—1922, 1922—1923, 1923—1924
och 1924—1925 tillverkas högst 12,500,000 liter brännvin
av normalstyrka.
Dylik — — — föreskrifter;»
5) av herr Boman, som anfört:
»Då det kan tänkas under särskilda förhållanden bliva önskvärt,
att tillverkningen av brännvin ur potatis tillfälligtvis ökas utöver den
kvantitet av 10 miljoner liter, som under normala förhållanden må vara
tillräcklig, torde det böra lämnas Kungl. Maj:t befogenhet att för visst
år medgiva tillverkning av ytterligare högst 2,500,000 liter. Ett tillägg
i sådant syfte anser jag därför böra göras i första stycket av 2 § i
förslaget till förordning angående provisorisk reglering av tillverkningen
av brännvin vid andra brännerier än sådana, där tillverkningen äger
rum i sammanhang med pressjästberedning. Jag föreslår alltså,
att 2 § i nyssnämnda förordning måtte erhålla
denna lydelse:
2 §•
Av potatis och avfallsprodukter vid tillverkning
av stärkelse ur potatis samt den för brännvinstillverkning
av sådan vara oundgängligen erforderliga myckenheten
malt må under ett vart av tillverkningsåren
1920—1921, 1921—1922, 1922—1923, 1923—1924
och 1924—1925 tillverkas högst 10,000,000 liter brännr
vin av normalstyrka, dock att Konungen må, där för
något år så prövas erforderligt, kunna medgiva tillverkning
av ytterligare högst 2,500,000 liter.
Dylik tillverkning — — — föreskrifter;»
6) av herr Lithander, som yrkat,
att första stycket av 2 § i förslaget till förordning
angående provisorisk reglering av tillverkningen
av brännvin vid andra brännerier än sådana, där tillverkningen
äger rum i sammanhang med pressjästberedning,
skulle erhålla denna lydelse:
20
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
2 §•
Av potatis och avfallsprodukter vid tillverkning’
av stärkelse ur potatis samt den för brännvinstillverkning
av sådan vara oundgängligen erforderliga .myckenheten
malt må under ett vart av tillverkningsåren
1920—1921, 1921—1922, 1922—1923, 1923—1924
och 1924—1925 tillverkas högst 10,000,000 liter brännvin
av normalstyrka, dock att Konungen må, där för
något år så prövas erforderligt, kunna medgiva tillverkning
av ytterligare högst 5,000,000 liter;''»
7) av herr Wohlin, som anfört:
vid punkt 1) av utskottets hemställan:
»Jag instämmer livligt med utskottet i dess underkännande av de
principer, vilka framgått såsom resultat av den »utredning av de med
sulfitspritens användande till förtäring sammanhängande spörsmål», som
verkställts av inom finansdepartementet särskilt tillkallade sakkunniga.
Förutom de av utskottet anmärkta bristerna hos denna utredning finnas
ytterligare andra, som jag icke här skall utveckla, men som äro av den
beskaffenheten att en ny, ur nationalekonomisk och medicinsk synpunkt
tillfredsställande undersökning av det föreliggande ärendet synes mig
vara oundgängligen av behovet påkallad. Flera av utskottets anmärkningar
och uttalanden äro därtill enligt min uppfattning alltför svävande
och innebära ett alltför svagt avståndstagande från utredningen för att
jag till alla delar vill underskriva utskottets utlåtande.
Principiellt sett, hade jag helst velat yrka avslag å de av utskottet
tillstyrkta lagförslagen, men av vissa praktiska skäl anser jag att ett
sådant yrkande icke skulle bäst tillgodose de jordbruksintressen, vilka
i föreliggande fall synas mig böra stå i förgrunden. Jag inskränker
mig därför till att yrka,
att den i 2 § första stycket i förslaget till förordning
angående provisorisk reglering av tillverkningen
av brännvin vid andra brännerier än sådana, där tillverkningen
äger rum i sammanhang med pressjästberedning,
förekommande siffran av 10,000,000 liter
måtte höjas till 15,000,000 liter;» och
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30. 21
vid punkt 2) av utskottets hemställan:
»Jag kan icke instämma i utskottets uttalande: ''Någon ersättning
åt vederbörande potatisodlare har man däremot icke å sakkunnigt håll
ansett behövlig.’ .Ehuru jag icke förbiser, att svårigheter i vissa fall
kunna uppstå vid ett rättvist bedömande av sådana ersättningsanspråk,
anser jag ersättning jämväl åt potatisodlare vara principiellt riktig och
praktiskt möjlig att bestämma och yrkar fördenskull,
att punkten 2) i utskottets hemställan måtte erhålla
följande ändrade lydelse:
2) i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl.
Maj:t måtte föranstalta om utredning angående den
förlust, som genom provisorisk reglering av brännvinstillverkningen
tillfogats eller tillfogas idkare av brännvinstillverkning
ur jordbruksprodukter samt odlare av
sådana jordbruksprodukter, samt för riksdagen framlägga
förslag om ersättning av statsmedel åt dessa
näringsidkare och jordbrukare för sålunda liden förlust;»
samt
8) av herr Björnsson, som beträffande motiveringen ansett, att
iitskottet bort godkänna det under punkt 3:o) sid. 105 i de sakkunnigas
betänkande gjorda principuttalandet.
22
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
Bilaga A.
Förslag
till
förordning angående provisorisk reglering av tillverkningen av brännvin vid
andra brännerier än sådana, där tillverkningen äger rum i sammanhang
med pressjästberedning.
Härigenom förord nas som följer:
1 §•
Vid andra brännerier än sådana, där tillverkningen äger rum i
sammanhang med pressjästberedning, må brännvin framställas allenast
av potatis eller av avfallsprodukter vid tillverkning av stärkelse ur
potatis samt den för brännvinstillverkning av sådan vara oundgängligen
erforderliga myckenheten malt ävensom ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning.
Vad förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av
brännvin innehåller häremot stridande vare försatt ur gällande kraft.
2 §•
Av potatis och avfallsprodukter vid tillverkning av stärkelse ur
potatis samt den för brännvinstillverkning av sådan vara oundgängligen
erforderliga myckenheten malt må under ett vart av tillverkningsåren
1920—1921, 1921—1922, 1922—1923, 1923—1924 och 1924—1925
tillverkas högst 10,000,000 liter brännvin av normalstyrka.
Dylik tillverkning må icke bedrivas vid andra brännerier än sådana,
där tillverkningen äger rum i omedelbart samband med jordbruk,
som på grund av jordens beskaffenhet under en följd av år varit förbundet
med större potatisodling.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30. 28
Fastställandet av, vid vilka bränneri er ifrågavarande tillverkning,
efter vad nu sagts, må äga rum, ävensom fördelningen av tillverkningen
på dem samt försändningen av det tillverkade brännvinet till
den, som till avsalu äger bedriva rening av brännvin, skall ske enligt
av Konungen meddelade föreskrifter.
3 §•
Bryter brännvinstillverkare mot stadgandet i 1 § eller bedriver
han tillverkning, som i 2 § omförmäles, utan därtill erhållet tillstånd
eller i större omfattning än tillståndet avser, vare lag, som i 30 § förordningen
angående tillverkning av brännvin sägs.
Underlåter brännvinstillverkare eljest att ställa sig till efterrättelse
med stöd av denna förordning meddelade föreskrifter, straffes med böter
från och med tjugufem till och med ett tusen kronor eller, i händelse
omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex
månader.
4 §•
I övrigt skola bestämmelserna i 38, 39 samt 42—51 §§ i förordningen
angående tillverkning av brännvin i tillämpliga delar lända
till efterrättelse.
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1920 samt gäller
till och med den 30 september 1925.
24
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
Bilaga B.
Förslag
till
förordning angående försäljning av odenaturerad sprit, framställd ur
avfallslut vid sulfltcellulosatillverkning.
1 §•
Under de villkor och till den myckenhet, aom Konungen bestämmer,
må partihandlare, varom i förordningen angående handel med skattefri
«prit förmäles, jämväl i andra fall än i 8 § samma förordning avses,
till den, som till avsalu bedriver rening av brännvin, försälja ur avfallslut
vid sulfltcellulosatillverkning framställd sprit, som ej denaturerats.
2 §•
För försäljning, som i denna förordning avses, skall partihandlare
påföras skatt enligt vad i 12 § 1 mom. förordningen angående tillverkning
av brännvin är stadgat, och skola i fråga om skattens erläggande
samt kontrollen däröver lända till efterrättelse de föreskrifter, Konungen
utfärdar.
3 §.
Underlåter någon att ställa sig till efterrättelse enligt denna förordning
stadgade villkor eller meddelade föreskrifter, straffes med böter
från och med tjugufem till och med ett tusen kronor eller, i händelse
omständigheterna aro synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex
månader, och have tillika, där ej synnerligen mildrande omständigheter
föreligga, förbrutit den sprit, förseelsen avser, jämte kärl och annat
emballage, vari spriten förvaras.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
25
4 §•
I övrigt skola bestämmelserna uti 29, 30, 31, 32 och 33 §§ förordningen
angående handel med skattefri sprit i tillämpliga delar lända
till efterrättelse.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1920 samt gäller till
och med den 30 september 1925.
a
Bihang till riksdagens protokoll 1920.
7 samt.
22 käft. (Nr 30.)
4
26
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
Bilaga C.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 12 § förordningen den 11 oktober 190<
angående tillverkning av brännvin.
Härigenom förordnas, att 12 § iörordningen den 11 oktober 1901
angående tillverkning av brännvin i nedan angivna del skall erhålla
följande ändrade lydelse:
12 §.
1. För brännvin — — — — alkohol.
2. Inbetalning av — — — — liter.
3. Vid utförsel----normalstyrka.
4. Restitution av — — — — nämnda förordning.
5. Skattefrihet må åtnjutas för brännvin, som tillverkas vid bränneri,
där allt det tillverkade brännvinet försälj es till partihandlare, varom
i 4 b) sägs, utföres ur riket eller användes i_tillverkarens egen rörelse;
dock att angående beskattning för försäljning av odenaturérad split,
framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning, gälle vad därom
särskilt är stadgat.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1920 samt gäller till
och med den 30 september 1925.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1920.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1920:256 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående provisorisk reglering av tillverkningen av brännvin vid a s. 1 i texten