Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 11 juli 1919 om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror.

1920-05-11 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1920:31, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 11 juli 1919 om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

1

Nr 31.

Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1920 kl. 2 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning angående fortsatt

tillämpning av förordningen den 11 juli 1919 om

utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid

köp, byte eller införsel till riket av pärlor med flera

lyxvaror. (l:a avd.)

Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Antonsson, Wijk, K. A. Nilson, Wohlin,

Boman, Rosén, Holmström, Jonsson i Hökhult, Bergman, P. Albert

Bergström, Björnsson, Björkman, Bökelund, Jönsson i Fridhill, Viklund

i Oviken, Lithander och Björklund.

I en den 23 januari 1920 dagtecknad, till bevillningsutskottet

hänvisad proposition, nr 47, har Kungl. Maj:t, under åberopande av vid

propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för

samma dag, föreslagit riksdagen antaga följande

Förslag

till

Förordning

angående fortsatt tillämpning av förordningen den 11 juli 1919 om åtgörande

av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket

av pärlor med flera lyxvaror.

Härigenom förordnas, att förordningen den 11 juli 1919 om utgörande

av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller

införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror skall äga fortsatt tillämpning

till utgången av år 1921.

Bihang till riksdagens protokoll 1920■ 7 samt. 23 höft. (Nr 31.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Frågans behandling

vid

1919 års

riksdag.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

Med en till 1919 års riksdag avgiven proposition, nr 251, framlade

Kungl. Maj:t förslag till förordning om utgörande av en särskild

stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av

pärlor med flera lyxvaror. Förslaget upptog icke någon begränsning

av förordningens giltighetstid. I motiveringen till propositionen meddelade

departementschefen, att sådana lyxföremål, varom fråga vore,

under år 1917 gjorts till föremål för särskild beskattning i Danmark

och Norge, och lämnade departementschefen en redogörelse för lagstiftningen

i omförmälda båda länder. I betänkande, nr 46, med anledning

av sistnämnda proposition påpekade bevillningsutskottet, att det av Kungl.

Maj:t framlagda författningsförslaget i flera viktiga hänseenden avveke

från de i Danmark och Norge gällande bestämmelserna, och meddelade

utskottet, att, sedan under utskottets förberedande behandling av frågan

anmärkts att de danska och norska bestämmelserna i flera hänseenden

syntes vara att föredraga framför de av Kungl. Maj:t föreslagna, utskottet

låtit utarbeta ett författningsförslag, som i väsentliga punkter

överensstämde med lagstiftningen i Danmark och Norge och enligt

vilket förordningens giltighetstid skulle sträcka sig endast till utgången

av år 1920.

Utskottet fann sig emellertid i frågans dåvarande läge icke kunna

förorda till antagande något förslag till lagstiftning i ämnet. Detta

berodde, förklarade utskottet, på vissa enligt utskottets mening avgörande

invändningar, som framförts inom utskottet och vilka träffade

icke blott det med propositionen framlagda uran även det omarbetade

förslaget. Härom anförde utskottet:

»Det har anmärkts, att kontrollen över stämpelpliktens fullgörande icke kan

bliva effektiv. Även om man anser sig kunna utgå från, att försäljare av guldsmedsvaror

i öppen bod komme att i stort sett ställa sig till efterrättelse de bestämmelser,

som kunde komma att utfärdas, återstår dock dels importen och dels

handeln man och man emellan. Det synes ligga i öppen dag, att skattskyldighetens

fullgörande, då skattepliktiga varor, särskilt de dyrbaraste bland dem, pärlor och

ädla stenar, medföras från utlandet, måste bliva med de föreslagna bestämmelserna

fullständigt beroende av de resandes pliktkänsla. Härvid vill utskottet erinra, att

enligt gällande tulltaxa oinfattade äkta pärlor liksom oinfattade ädelstenar äro tullfria,

vilket icke synes kunna hava någon annan grund än den insedda omöjligheten

att åstadkomma effektiv kontroll. Vidare lär — enligt vad som upplysts bland

annat i en från Sveriges juvelerare- och guldsmedsförbund till bevillningsutskottet i

anledning av den föreliggande propositionen ställd skrift — underhandsförsäljning

av dyrbara smycken och pärlor särskilt genom utländska affärsmän hava under

kristiden utvecklat sig till avsevärd omfattning. Införandet av ifrågavarande stämpelskatt

skulle nu otvivelaktigt verka uppmuntrande på underhandsförsäljningen,

vilken synes vara oåtkomlig för varje kontroll enligt de ifrågasatta bestämmelserna

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

och vilken ytterligare kunde draga fördel av den nyss antydda möjligheten att utan

stämpels erläggande införa varor från utlandet. I den mån försäljning, som bedrives

av mindre nogräknade personer, komme att gynnas, skulle den lojala handelns

intressen trädas för nära. Givetvis skulle även det finansiella resultatet av

beskattningen i hög grad äventyras, om en kanske betydande del av handeln med

skattepliktiga varor undandroges beskattning. Indirekt skulle lagstiftningens fiskaliska

syfte motarbetas därigenom att de lojala yrkesutövarnas skattepliktiga inkomster

minskades.»

Med förklarande att bevillningsutskottet väl insåge svårigheterna

att på ett sådant område, som här vore i fråga, åstadkomma en effektiv

skattelagstiftning, stannade utskottet sålunda vid att hemställa, att Kungl.

Maj:ts proposition i ämnet icke måtte av riksdagen bifallas.

Uti en vid betänkandet fogad reservation hemställdes, att riksdagen,

med förklarande att Kungl. Majrts med propositionen nr 251 framlagda

författningsförslag icke kunnat oförändrat bifallas, måtte antaga ovan omförmälda

omarbetade förslag till förordning om utgörande av en särskild

stämpelavift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor

med flera lyxvaror.

Vid frågans behandling i riksdagen fattade kamrarna skiljaktiga

beslut, i det att första kammaren biföll vad utskottet hemställt, varemot

andra kammaren, med avslag å utskottets hemställan, biföll den vid betänkandet

fogade reservationen.

Vid frågans avgörande medelst gemensam omröstning beslöt riksdagen

med 187 röster mot 104 att antaga det omarbetade förslaget

till förordning i ämnet. I överensstämmelse med riksdagens sålunda fattade

beslut utfärdade Kungl. Maj:t den 11 juli 1919 förordning om utgörande

av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel

till riket av pärlor med flera lyxvaror. Nämnda förordning trädde

i kraft den 1 september 1919 och gäller till utgången av år 1920.

Den nu föreliggande propositionen avser förordningens fortsatta Propositionen.

tillämpning till utgången av år 1921.

Innan utskottet redogör för de av chefen för finansdepartementet

härför anförda skäl, torde utskottet få något belysa den statsfinansiella

betydelse, som tillmätts ifrågavarande stämpelskatt.

Uti bevillningsutskottets betänkande till 1919 års lagtima riksdag,

nr 72, angående beräkning av bevillningarna för år 1920, anförde utskottet,

att, bland annat, inkomstökningen genom beskattningen av pärlor

och vissa andra lyxvaror icke syntes kunna vara av någon större betydelse,

då det gällde att fastställa slutsumman för inkomsttiteln stämpelmedel.

Utskottet hade därför ansett sig kunna bortse härifrån vid be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

räkningen av stämpelmedlens slutsumma. Enahanda ståndpunkt har

statskontoret intagit i sin skrivelse den 13 december 1919 med inkomstberäkning

för år 1921.

Då chefen för finansdepartementet den 7 januari 1920 föredrog

förslag till finansplan för år 1921, förklarade sig departementschefen,

som uppförde stämpelmedlen med av statskontoret föreslaget belopp,

utgå ifrån, bland annat, att lyxstämpelavgiften enligt ovannämnda förordning

den 11 juli 1919 komme att bibehållas under år 1921; och anförde

departementschefen vidare:

»Vad angår intäkten av denna stämpelavgift, vilken statskontoret säger sig

icke hava tagit i beräkning, tillåter jag mig meddela, att enligt vad jag från generalpoststyrelsen

inhämtat, intill utgången av nästlidna december försålts lyxstämplar

för 79,600 kronor. Den nya stämpelavgiften har varit i tillämpning sedan den 1

september 1919. Emellertid hava, enligt vad jag på förekommen anledning gjort

mig underrättad om, vederbörande länsstyrelser i flera län försummat att i tid

vidtaga åtgärd för utseende av tillsyningsman; i vissa fall har åtgärden fördröjts

till in i november. Kontrollen har alltså under den första tidens tillämpning varit

bristfällig. Med hänsyn härtill är ovan angivna siffra icke en fullt tillförlitlig utgångspunkt

för beräkning av skatteintäkten. Närmast synes den peka mot en årsintäkt

av omkring 300,000 kronor. Någon anledning att med förslagsvis detta

belopp höja stämpelmedlen i budgeten synes mig ej föreligga, då andra och betydligt

viktigare faktorer äro tämligen osäkra.»

Till ovannämnda statsrådsprotokoll för den 23 januari 1920, vilket

innehåller motiveringen till den föreliggande propositionen, bär departementschefen,

under erinran om den nyss återgivna uppgiften rörande

inkomsten av denna stämpelavgift, inskränkt sig till att dels såsom sin

mening uttala, att den avsedda skattekällan även i fortsättningen borde

utnyttjas, dels ock påpeka, att under den korta tid, förordningen i fråga

varit i tillämpning, någon större erfarenhet rörande bestämmelsernas

verkningar i olika hänseenden givetvis icke kunnat vinnas. I betraktande

härav hade departementschefen ansett sig för det dåvarande böra

stanna vid att tillstyrka, att förordningen i oförändrat skick erhölle förlängd

giltighet under ytterligare ett år eller till utgången av år 1921.

Chefen för finansdepartementet har sålunda icke ansett sig kunna

tillmäta den hittills vunna erfarenheten rörande den ifrågavarande stämpelbeskattningens

verkningar i olika hänseenden avgörande betydelse för

lyxstämpelns definitiva införlivande med vårt skattesystem. Departementschefen

synes i stället anse, att den korta tid, förordningen varit i

kraft, icke varit tillräcklig för att därpå grunda ett bestämt omdöme

om dess lämplighet. I överensstämmelse med en sådan uppfattning har

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31. 5

departementschefen ifrågasatt och Kungl. Maj:t föreslagit endast ett års

ytterligare giltighet för den ifrågavarande förordningen.

Utskottet har sökt erhålla uppgifter om beloppet av försålda lyxstämplar

efter den 1 januari 1920. Från generalpoststyrelsens sida har

emellertid meddelats, att utan ett omfattande utredningsarbete endast

den uppgiften kunde för närvarande meddelas, att till postkontoren utsänts

under tiden från innevarande års början till och med den 3 nästlidna

april lyxstämplar till belopp av 39,300 kronor.

I 12 § av ovannämnda nu gällande förordning stadgas, att tillsyn

över efterlevnad av förordningens föreskrifter tillkommer överståthållarämbetet

och länsstyrelserna, att tillsynen utövas genom särskilda tillsyningsman

samt att tillsyningsmännen äga uppbära dels särskilt arvode,

som på förslag av överståthållarämbetet och länsstyrelserna fastställes

av Kungl. Maj:t, dels ock vid resor i och för uppdragets fullgörande

resekostnads- och traktamentsersättning enligt tredje klassen i gällande

resereglemente. Utskottet har under hand i finansdepartementet inhämtat,

att förslag i fråga om särskilda arvoden för tillsyningsmännen

icke ännu inkommit från alla vederbörande myndigheter, vårföre några

arvoden ännu icke blivit av Kungl. Maj:t fastställda. Enligt en från

nämnda departement överlämnad promemoria, dagtecknad den 16 april

1920, hade förslag till arvoden åt tillsyningsmän enligt nämnda paragraf

inkommit från 11 länsstyrelser, vilka föreslagit arvodessummor å

inalles 5,175 kronor för år.

Vidare bär utskottet mottagit skrifter från två av de största juvelerarfirmorna

i Stockholm. I dessa inlagor meddelas, att den lojala

handeln med juveler och andra smycken, vilka äro föremål för lyxskatt,

gått väsentligt tillbaka under den tid förordningen varit i kraft, och

uttalas den uppfattningen, att ifrågavarande beskattning varit en starkt

bidragande orsak härtill, såtillvida som densamma varit ägnad att uppmuntra

dels inköp från sådana främmande länder, där motsvarande

beskattning ej förekommer, dels underhandsförsäljning av utländska

affärsmän eller andra utländska innehavare av smycken. I bägge de

senare fallen hade statsverket gått miste om den påräknade stämpelskatten.

I fråga om bedömandet av det hittills vunna finansiella resultatet

av lyxstämpelbeskattningen har från juvelerarhåll framhållits, hurusom

den största omsättningen av ifrågavarande artiklar förekomme under

tiden närmast före jul samt att därjämte vårmånaderna plägade kännetecknas

av god köplust. Under övriga delar av året vore omsättningen

merendels obetydlig.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

För egen del bär utskottet funnit, att i belysning av de senast

återgivna meddelandena de tillgängliga uppgifterna angående försäljning

eller utlämning av lyxstämplar icke kunna anses giva stöd åt departementschefens

sannolikhetsberäkning av en årlig avkastning å 300,000

kronor. Tager man tillika i beaktande de ganska avsevärda kostnader,

däri inbegripna även ersättningar enligt resereglementet, som kontrollen

över författningens efterlevnad synes komma att draga, torde nettoinkomsten

av ifrågavarande stämpelskatt komma att stanna vid väsentligt

lägre årsbelopp än det nyss nämnda.

De av bevillningsutskottet vid 1919 års lagtima riksdag uttalade

farhågorna beträffande verkningarna av denna stämpelskatt synas

hava blivit i hög grad besannade. Nedgången i juvelerarnas omsättning

har visserligen sannolikt i första hand sin grund i nedåtgående

konjunkturer. Men det torde näppeligen kunna betvivlas, att den icke

obetydligt ökade kostnad, som denna stämpelskatt föranleder, i förening

med de olägenheter för köpare, som kontrollföreskrifternas iakttagande

innebär, måste i sin mån bidraga till att leda handeln med ifrågavarande

artiklar in på sådana vägar, där beskattningen undgås. Då

det torde vara otänkbart att kunna åstadkomma en kontroll som omöjliggör

anlitandet av sådana smygvägar och då det givetvis ligger i

statens intresse såväl ur fiskalisk som ur allmän rättssynpunkt att befrämja

den lojala handeln, av vars avkastning staten har att påräkna

en skatteinkomst, som vid den illojala handeln säkerligen i de allra

flesta fall icke inflyter, så har utskottet för sin del ansett, att olägenheterna

med den ifrågavarande beskattningsformen äro så påtagliga,

att de icke kunna anses uppvägas av den skäligen obetydliga och osäkra

inkomsten av lyxstämplarnas försäljning.

På nu anförda skäl får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition, nr 47,

med förslag till förordning angående fortsatt tillämpning

av förordningen den 11 juli 1919 om utgörande

av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte

eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror

icke måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 11 maj 1920.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

7

Reservationer:

av herrar K. A. Nilson, Rosén, Holmström, P. Albert Bergström,

Björnsson, Björkman, Jönsson i Fridhill, Viklund i Oviken och Björklund,

som ansett, att utskottet bort hemställa,

att Kungl. Majrts förevarande proposition, nr 47,

måtte av riksdagen bifallas; samt

av herr Wolilin, som anfört:

»Den under de senaste åren starkt tilltagande konsumtionen inom

riket av lyxvaror borde enligt mitt förmenande långt före detta hava

föranlett lämpliga åtgärder från statsmakternas sida. Större intresse för

denna '' fråga synes mig emellertid icke hava förefunnits. Sålunda har

innevarande riksdag på hemställan av bevillningsutskottets majoritet avslagit

väckt motion om åtgärder för hämmande av importen till riket

av lyxvaror och umbärliga varor, vilken import under år 1919 uppgick

till ett värde av över 1/1 miljard kronor. Frågan om införandet av en

omsättningsskatt vid handel med lyxvaror har på sin tid varit föremål

för överväganden inom finansdepartementet, vilka emellertid endast resulterat

i den nu föreliggande förordningen. Sådan omsättningsskatt å

lyxvaror lärer emellertid i ganska vidsträckt omfattning hava införts i

vissa av Amerikas Förenta Stater och uppgives i ekonomiska korrespondenser

hava rätt väl fyllt sitt ändamål.

Förevarande förordning har visserligen icke någon stor betydelse,

men den innebär dock ett steg i rätt riktning, vilket man skulle önska

se efterföljt av utvidgad beskattning av lyxföremål, om ock eventuellt

lagd efter rationellare grunder. Ett upphävande av förordningen kan

icke främja intresset för dessa strävanden på beskattningsområdet. Då

jag därtill icke kan tillerkänna avgörande betydelse åt utskottets skäl

för avstyrkande av förordningens prolongation, reserverar jag mig mot

utskottets hemställan och yrkar bifall till Kungl. Maj:ds föreliggande

proposition nr 47.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:248 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 11 juli 1919 om s. 15 i texten