Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner angående minskning av den maximikvantitet spritdrycker, som får utminuteras för kalendermånad.

1920-05-14 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1920:33, Betänkande, i anledning av väckta motioner angående minskning av den maximikvantitet spritdrycker, som får utminuteras för kalendermånad.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

1

Nr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 14 mars 1920 kl. 3 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner

angående minskning av den maximikvantitet spritdrycker,

som får utminuteras för kalendermånad.

Närvarande: herrar Röing, Antonsson, Wijk*, K. A. Nilson, Boman. Rosén*, Månsson

i Hagaström, Holmström, Bergman*, Heyman, Åhlmans Olof Olsson*,

Björkman, Bökelund, Uddenberg*, Olsson i Rösta, Lithander*, Björklund*

och Kant*.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

I tvenne likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren,

nr 119, av herrar Björkman och Norling, och den andra inom

andra kammaren, nr 240, av herr Igel jämte fem andra ledamöter av

kammaren, har föreslagits, »att riksdagen behagade besluta, att § 48

i kungl. förordningon av 14 juni 1917 skall erhålla följande förändrade

lydelse:

Spritdrycker må ej till någon utminuteras i större myckenhet än

två liter i kalendermånaden.

Efter därom skriftligen gjord framställning äger dock bolag, om

särskilda skäl föreligga, medgiva köparen rätt att för visst tillfälle inköpa

större myckenhet än sålunda stadgats.»

Beträffande vad motionärerna anfört till stöd för sitt förslag får

utskottet hänvisa till motionerna.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 7 sand. 25 käft. (Nr 33.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

De väckta motionerna avse den förändring i 48 § i rusdrycksförsäljningsförordningen

att maximum för månadsransonen vid utminutering

måtte sänkas från 4 liter till 2 liter.

Såsom i motionerna erinrats, utgör måttet 4 liter resultatet av en

sammanjämkning mellan kamrarnas olika meningar på denna punkt vid

förordningens tillkomst, varvid första kammaren ansett en maximibestämmelse

obehövlig, under det andra kammaren velat sätta gränsen vid

2 liter för månad. Någon utredning angående lämpligheten av en

gräns vid just 4 liter har aldrig åvägabragts.

Under kristiden fick 48 § på nu förevarande punkt icke någon

aktuell betydelse. De extraordinära förhållandena och främst bristen

på spritvaror medförde, som bekant, vida längre gående inskränkningar

än till och med 2 liter i månaden. Först från och med innevarande

år har 48 § i praktiken trätt i tillämpning.

I de föreliggande motionerna har till stöd för förslaget om maximigränsens

nedflyttande till 2 liter åberopats vad 1917 års motionärer

i ämnet anförde till grund för samma ståndpunkt, vilken ock biträddes

av samma års bevillningsutskott. Redan dessa motionärer kunde åberopa

viss praktisk erfarenhet, i det att 2-litersgränsen på administrativ väg

hade införts genom kungl. kungörelsen den 3 november 1916. I närvarande

stund står givetvis till förfogande ett rikligare material av

samlad erfarenhet.

Motionärerna hava åberopat, hurusom den under 1919 ökade sprittilldelningen

medfört ökat antal fylleriförseelser, nämligen i Stockholm

under första kvartalet 2,226, under andra kvartalet 2,846 och under

tredje kvartalet 3,102. Enligt vad utskottet inhämtat var motsvarande

siffra för fjärde kvartalet något lägre eller 2,852. Däremot har en stegring

gjort sig gällande under innevarande år, i det att första kvartalet

haft att uppvisa 2,884 fylleriförseelser och sistlidne april månad 965

eller ungefär 10 procent mera än mars, då antalet var 869.

Utminuteringen av spritdrycker omfattade i Stockholm under 1919

års fyra kvartal respektive 211,008, 396,536, 417,014 och 443,522 liter

samt under detta års första kvartal 984,534 liter. Jämföras dessa siffror

med fylleriförseelsernas antal under motsvarande tider, visar det sig, att

den ökade sprittilldelningen medfört ökning av fjdleriförseelserna. Detta

gäller icke blott Stockholm utan hela riket. 1919 års kvartalssiffror för

hela riket voro således för utminuteringen respektive 1,670,641, 3,203,294,

3,499,010 och 3,753,011 liter samt för fylleriförseelserna resp. 5,917,

9,121, 9,222 och 9,583. Under 1920 års första kvartal kommo på

8,190,451 liters utminutering 11,474 fall1 av fylleriförseelser.

1 Uppgift saknas för städerna Eskilstuna, Uddevalla, Gränna och Östhammar.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33. 3

Tydligt är alltså, att fylleriförseelserna tilltagit i oroväckande

grad och att åtgärder för deras stävjande måste tillgripas. Av den

största effekten härutinnan bleve självfallet en minskad utminutering.

De senaste månadernas erfarenhet har visat, att en dylik reduktion icke

kan vara att förvänta med mindre den författningsenliga maximikvantiten

nedsättes. Sprituttagningen på motböckerna har nämligen haft sådan

omfattning, att maximikvantiteten i stort sett i verkligheten kommit att

sammanfalla med minimikvantiteten. I många fall, då maximiransonen

överstigit motboksägarnas egen förbrukning, har överskottet överlåtits

åt andra, som tilläventyrs saknat egen motbok eller haft mera begränsad

tilldelning. I andra fall hava personer på detta sätt kunnat förskaffa

sig mera sprit äu maximikvantiteten. Såvida ej restriktionssystemet

överhuvud taget skall bliva illusoriskt, måste d}dika vägar för åtkomst

av sprit stoppas. Detta synes icke kunna ske på ett naturligare sätt

än genom maximiransonens avsevärda nedsättande.

Vad den lojala förbrukningen beträffar, håller utskottet före, att

det endast torde vara i få undantagsfall, som behov föreligger av så

hög ranson som 4 liter. I regel lärer man vara fullt tillfredsställd med

en tilldelning av 2 liter i månaden, såsom redan 1917 var föreslaget.

Också hava flera försäljningsbolag redan från och med det nu gällande

förordning trädde i kraft bestämt maximikvantiteten till lägre

belopp än det i förordningen högsta medgivna, i flera städer till 2

liter i månaden, i andra till 5 å 6 liter i kvartalet, i ännu andra till

1 liter i månaden. Likaledes bär man på grund av under år 1919

vunnen erfarenhet på flera håll under senaste tiden beslutat nedsätta

maximikvantiteten till 2 liter i månaden. På andra håll är förslag

härom under behandling.

Då härtill kommer, att varje motboksinnehavare kan, jämlikt andra

stycket i förevarande paragraf, få extra tilldelning för särskilda tillfällen

av större representation eller eljest föreliggande behov av mera spritvaror

än den normala tilldelningen, synes någon berättigad invändning

icke kunna göras mot att nu taga det av motionärerna begärda steget.

Under hänvisning till det ovan sagda samt vad i motionerna anförts

får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte med bifall till förevarande

motioner I: 119, av herrar Björkman och Norling, samt

II: 240, av herr Igel m. fl., besluta, att 48 § i kungl.

förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning

av rusdrycker skall erhålla följande förändrade lydelse:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

Spritdrycker må ej till någon utminuteras i större

myckenhet än två liter i kalendermånaden.

Efter därom skriftligen gjord framställning äger

dock bolag, om särskilda skäl föreligga, medgiva köpare

rätt att för visst tillfälle inköpa större myckenhet

än sålunda stadgats.

Stockholm den 14 maj 1920.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING1.

Reservationer:

1) av herr Röing, som anfört:

»Min principiella ståndpunkt i föreliggande ämne under normala

förhållanden har jag angivit i den av mig jämte andra vid 1917 års

riksdag väckta motionen nr 152 i andra kammaren. Sedan dess hava

emellertid inträtt extraordinära förhållanden, som åtminstone tillsvidare

ställa frågan i ett helt annat läge.

Jag tänker härvid i främsta rummet på lönnbränningen, som

under senare tid varit i stadig tillväxt. Enligt vederbörandes uppgifter

rörande rapporterade fall av lönnbränning, redenaturering och olovligt

innehav av eller handel med brännvinsapparater uppgick antalet dylika

fall under år 1919 i Stockholm till 1,047, varav kommo på de tre nämnda

grupperna respektive 511, 434 och 102. För innevarande års fyra

första månader hava motsvarande siffror varit 335, 10 och 78. Anmärkningsvärd

är den relativt växande lönnbränningen, varemot redenatureringen

praktiskt taget upphört.

Lönnbränningens starka .inverkan på fyllerifrekvensen framgår

därav, att av fylleriförseelserna under 1919 i Stockholm ett avsevärt

och stadigt växande antal orsakades av nämnda hantering, nämligen

under de fyra kvartalen respektive 152, 218, 648 och 1,364, motsvarande

respektive 6,8, 7,7, 20,9 och 47,8 procent av totalantalet beivrade

fyllerifäll.

Vill man vinna motionärernas syfte att minska fylleriförseelsernas

förekomst i allmänhet, synes man följaktligen i första rummet böra

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33. 5

tillse, att den olovliga brännvinsbränningen genom lämpliga åtgärder

stävjas. Efter min uppfattning skulle en så långt gående reduktion av

sprittilldelningen som den nu ifrågasatta snarast vara ägnad att giva

ytterligare näring åt lönnbränningen. Därav skulle helt visst i sin ordning

följa motsvarande stegring av fylleriförseelserna.

Den av utskottet åberopade statistiken ger vidare vid handen

hurusom den ökade sprittilldelningen medfört en avsevärt gynnsammare

relation mellan kvantiteten utminuterad sprit och fylleriförseelsernas antal,

även oaktat lönnbränningens särskilda inflytande. Åven härutinnan ter

sig alltså utskottets motivering föga bärkraftig såsom stöd för dess

hemställan.

Av antydda skäl har det icke varit mig möjligt att i nuvarande situation

taga det begärda steget fullt ut. För att emellertid i någon mån

gå motionärernas krav tillmötes skulle jag för min del kunna vara med

om att förorda en reduktion av maximikvantiteten för månad till tre

liter. En så måttlig nedsättning torde icke öka frestelsen till anlitande

av olovliga sätt att åtkomma sprit.

Jag har alltså ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte med bifall till förevarande

motioner I: 119, av herrar Björkman och Norling,

samt II: 240, av herr Igel m. fl., besluta, att 48 § i

kungl. förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning

av rusdrycker skall erhålla följande förändrade

lydelse:

Spritdrycker må ej till någon utminuteras i

större myckenhet än tre liter i kalendermånaden.

Efter därom skriftligen gjord framställning äger

dock bolag, om särskilda skäl föreligga, medgiva köpare

rätt att för visst tillfälle inköpa större myckenhet

än sålunda stadgats.»

2) av herrar WijJc, Åntonsson, Boman‘ Ileyman, Bökelunä, Lithancler

och Kant, vilka yrkat, att utskottet måtte hemställa,

att ifrågavarande motioner 1:119, av herrar Björkman

och Norling, samt II: 240, av herr Igel m. fl.,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Bihang till riksdagens protokoll 11)20. 7 samt. 25 höft. (Nr 33).

O

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.