Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om upphävande av gällande bestämmelser angående skattefrihet för medlemmar av konungaätten.

1920-03-05 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1920:9, Betänkande, i anledning av väckt motion om upphävande av gällande bestämmelser angående skattefrihet för medlemmar av konungaätten.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

''

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

1

Sr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 5 mars 1920 kl. 4 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

upphävande av gällande bestämmelser angående skattefrihet

för medlemmar av konungaätten.

(2:a avd.)

Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Gustaf Nilsson, Wijk, A. E. Örne,

K. A. Nilson, Wohlin, Boman, Rosén, Månsson i Hagaström, Holmström,

Jonsson i Hökhult, Bergman, Johansson i Kullerstad, Olsson i

Kullenbergstorp, Olsson i Ramsta, P. Albert Bergström, Jesperson. Sköld

och Lithander.

I en inom andra kammaren av herr Hansson i Rättvik väckt

motion, nr 170, vilken hänvisats till bevillningsutskottet, hemställes, »att

riksdagen med upphävande av den skattefrihet, som medlemmarna av

kungaätten för närvarande åtnjuta, måtte besluta, att ur förordningen

om inkomst- och förmögenhetsskatt av den 28 oktober 1910 punkt a)

i o § 1 mom. skall utgå, samt likaledes att ur förordningen av samma

datum angående bevillning av fast egendom samt av inkomst punkt c)

i 12 § 1 mom. skall utgå.» Samtidigt hemställes, att bevillningsutskottet

måtte vidtaga de ändringar i övrigt i gällande skatteförordningar, som

ett bifall till motionen kunde föranleda.

Beträffande motiveringen härför får utskottet hänvisa till motionen.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 7 sand. 6 höft. (Nr 9.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Tidigare

motioner i

ämnet.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

Medlemmar av konungaätten åtnjuta sedan gammalt viss undantagsställning

i beskattningsavseende. Denna privilegierade ställning är

för närvarande reglerad genom särskilda undantagsbestämmelser i 12 §

2 mom. c) bevillningsförordningen samt 5 § 1 mom. a) och 12 § förordningen

om inkomst- och förmögenhetsskatt. Enligt dessa bestämmelser

är »medlem av konungaätten» befriad från erläggande av bevillning

och inkomstskatt för av staten anvisat anslag samt inkomst av

kapital ävensom från skatt för förmögenhet. I övrigt råder likställighet

med övriga medborgare. De kungliga personerna hava således att utgöra

exempelvis bevillning av fast egendom samt bevillning och inkomstskatt

för annan inkomst än ovan sagts, ävensom, i mån av bevillnings- .

plikt, utskylder till kommunen.

Motionären avser förmodligen genomförande av fullständig skattskyldighet

för ifrågavarande personer, ehuruväl hans hemställan icke

berör deras hittillsvarande frihet från förmögenhetsskatt.

I sin nuvarande begränsning till av staten anvisat anslag samt

inkomst av kapital fixerades de kungligas skatteprivilegium i 1861 års

bevillningsförordning. Sedermera hava tid efter annan i riksdagen gjorts

framställningar om upphävande av detta privilegium helt eller delvis.

Vid 1873 års riksdag väcktes motion om detsamma^ avskaffande och

1877 om dess inskränkande till statsanslagen. I båda fallen avslogos

motionerna, närmast av statsrättsliga skäl. Vid 1908 års riksdag väckte

herr Nilsson i Malmö m. fl. en motion, II: 189, angående upphävande av

de kungliga personernas bevillningsfrihet för av staten anvisat anslag

samt för inkomst av kapital. Sedan bevillningsutskottet, under hänvisning

till att konungahusets skattefrihet ursprungligen grundade sig på

gammal sedvänja, avstyrkt motionen, med reservation av herr Branting,

gillades utskottets mening av båda kamrarna. Två år senare, i samband

med de för 1910 års riksdag framlagda nya skattepropositionerna, återkom

herr Nilsson med en motion, II: 289, i enahanda syfte, denna gångriktad

mot den nya skatteförordningens bestämmelser om medlemmars

av konungaätten frikallande från inkomstskatt för inkomst av kapital

samt från förmögenhetsskatt. Av staten beviljat apanage skulle däremot

bibehållas skattefritt. Sedan utskottet, med erinran, att de kungligas

skattefrihet motsvarades av »vissa grundlagsenliga inskränkningar i deras

förvärvsmöjligheter», avstyrkt motionen och herr Branting reserverat sig

mot utskottets hemställan, bifölls denna av första kammaren, varemot

reservationen biträddes av andra kammaren. Vid företagen gemensam

votering segrade första kammarens mening.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Kr 9. 3

Då spörsmålet om det svenska konungahusets skatteprivilegium

nu ånyo dragits under riksdagens prövning, har utskottet funnit det vara

av visst intresse att erfara, huru denna fråga ordnats på andra håll.

Härvid har det synts vara tillfyllest att låta jämförelsen stanna vid förhållandena

i våra grannländer Danmark och Norge.

I Danmark äro, enligt vad utskottet inhämtat, konungen och medlemmar

av det kungliga huset fria såväl från inkomstskatt och förmögenhetsskatt

till staten som ock från kommunal inkomstskatt. De

hava endast att erlägga »Ejendomsskyld», en objektskatt för fast

egendom.

Även i Norge gäller, att konungen och den kungliga familjen

äro helt befriade från inkomst- och förmögenhetsskatt men däremot

skyldiga utgöra förekommande objektskatter för fast egendom såsom

»ejendomsskat» till amt och herred.

Man finner således, att våra grannländers konungahus intaga en i

förevarande hänseende i viss mån mera gynnad ställning än vårt eget.

Aven om den synpunkten kan tillmätas visst fog, att det svenska

konungahuset icke bör sättas i sämre ställning än grannländernas, synes

dock det för frågan avgörande vara att söka i vissa rent svenska förhållanden.

Främst är härvid att beakta stadgandet i regeringsformens

§ 45, att »varken Svea rikes kronprins och arvfurste eller prinsar av

det konungsliga huset skola hava något livgeding eller civilt ämbete»,

vilket stadgande tolkats vidsträckt och anses innebära hinder för medlem

av konungahuset att innehava annat ämbete än militärt ävensom att

för sådant ämbete uppbära lön. Då det dessutom, åtminstone hittills,

ansetts praktiskt uteslutet, att eu medlem av konungahuset skulle bekläda

anställning i enskild tjänst eller uppträda som privat näringsföretagare,

iir det uppenbart, att de kungliga personernas förvärvsmöjligheter äro

starkt kringskurna, jämfört med övriga medborgares. 1 detta sammanhang

förtjänar också att beaktas, hurusom för det kungliga husets medlemmar

gälla även andra inskränkningar i såväl politiska som allmänt

medborgerliga rättigheter.

Utan att ytterligare ingå på det principiella spörsmålet, huruvida

och i vad män medlemmar av konungaätten böra vara skattskyldiga till

stat och kommun, håller utskottet före, att rent praktiskt taget, den

närvarande tidpunkten icke är lämplig för en ändring av bestående förhållanden

härutinnan. De nuvarande statsanslagen till vissa medlemmar

av konungahuset utgå med belopp, som för lång tid sedan fixerades.

Sålunda fastställdes beloppet av konungens apanage redan vid 1865 —

Förhållandena

i Danmark

och

Norge.

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

1866 års riksdag, kronprinsens apanage 1881 samt hertigarnas av Västergötland

och Närke 1887. Några andra apanage än de nu nämnda utgå

icke för närvarande. Det är uppenbart, att genom penningvärdets fall

apanagens reella värde numera högst väsentligt reducerats. En nu vidtagen

utsträckning av de kungligas skattskyldighet skulle medföra en

så stark ytterligare reduktion, att en sådan åtgärd rättvisligen borde

kombineras med en utredning angående erforderlig ökning av anslagsbeloppen.

Från synpunkten av det allmännas skatteintresse är den föreliggande

frågan uppenbarligen av ganska ringa vikt. Från statens intresse

torde kunna helt bortses, och vad kommunerna beträffar, får ihågkommas,

att i allt fall fast egendom och näring icke äro inbegripna

under den omhandlade skattefriheten. Då de kungliga personerna i

regel äro bosatta i Stockholm, torde de kommunala konsekvenserna av

deras skattefrihet praktiskt taget vara begränsade till huvudstaden, för

vilken de emellertid torde vara föga kännbara.

Med hänsyn till ovan berörda förhållanden har utskottet ansett

skäl föreligga för bibehållande av konungahusets ifrågavarande undantagsställning,

och får utskottet alltså hemställa,

att förevarande motion, II: 170, av herr Hansson

i Rättvik om upphävande av gällande bestämmelser

angående skattefrihet för medlemmar av konungaätten,

icke må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 5 mars 1920.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

o

Reservationer:

av herrar Gustaf Nilsson, örne, Månsson i Hagaström, Holmström,

Johansson i Kullerstad, P. Albert Bergström och Sköld, vilka ansett,

att utskottets utlåtande bort hava följande lydelse:

»Ehuru medlemmarna av den svenska konungaätten i vissa avseenden

intaga en särställning i jämförelse med andra medborgare,

gäller detta tydligen ej privatekonomiska förhållanden. Ingenting lägger

hinder i vägen för medlem av konungaätten att äga och besitta

fast egendom, att driva yrke eller rörelse eller att inneha privatförmögenhet.

Visserligen stadgar 45 § regeringsformen, att en sådan

medborgare icke får bekläda civilt ämbete, men denna bestämmelse har

emellertid ej tillkommit för att hindra inkomstmöjlighet, då intet förbud

gäller för deltagande i det'' -privata förvärvslivet. Men i beskattningshänseende

förefinnes en anmärkningsvärd olikhet mellan vanliga

medborgare och medlemmar av konungaätten. Om denna olikhet varit

konsekvent i anslutning till någon princip, hade kanske mindre varit

att säga, men särställningen är fullkomligt godtycklig. Medlem av

konungaätten får nämligen erlägga skatt till staten för inkomst av

fastighet och av arbete, rörelse eller näring men ej för inkomst av kapital;

ej heller får han erlägga förmögenhetsskatt. Likaledes får han

utgöra bevillning, landstings-, väg- och kommunalskatt för fast egendom

och för all annan inkomst än av kapital. Detta skulle väl t. ex.

innebära, att om en medlem av konungaätten på rörelse förtjänar en

förmögenhet, så får han erlägga alla möjliga skatter för denna inkomst.

Placerar han detta sitt kapital i fastigheter, beskattas avkastningen,

lägger han det i aktier, blir avkastningen däremot skattefri. Det torde

vara ofrånkomligt, att härvidlag föreligger en anomali, som bör rättas till.

Detta beträffande privatförmögenhet och inkomster i det privata

förvärvslivet. Däremot torde de apanage, som i enlighet med civillistan

tilldelas medlemmar av konungaätten, icke för närvarande åtminstone

böra beskattas. Dessa anslag bestämmas ju vanligen en gång

för alla, och de som för närvarande utgå ha ju fastställts under förutsättning

av skattefrihet. En nu beslutad beskattning skulle därför innebära

en reel förminskning, som väl då på annat sätt finge ersättas.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 7 saml. 6 höft. (Nr 9.) 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

På grund av det ovan anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av herr Hanssons i

Rättvik motion, II : 170, måtte besluta, att ur förordningen

om inkomst- och förmögenhetsskatt av den 28

oktober 19<10 orden i § 5, mom. 1 a) »samt för inkomst

av kapital» och i § 12 c) ''Medlem av konungaätten

är frikallad från utgörande av förmögenhetsskatt’

samt ur förordningen om bevillning'' av fast egendom

samt av inkomst av den 28 oktober 1910. orden i §

12 mom, 2 c) ''samt för inkomst av kapital’ måtte

utgå.»

Härefter hava reservanterna anfört:

»Då emellertid grundlagsenlig! ett sådant yrkande icke torde kunna

framställas reservationsvis, emedan det går utöver motionens yrkande,

och då en framställning om bifall till motionen icke kan vara lämpligt,

eftersom den ieke innehåller krav på upphävande av konungaättens frihet

från att utgöra förmögenhetsskatt, ha vi, som anse denna fråga

vara av helt och hållet principiell innebörd och sålunda höra lösas i

ett sammanhang, icke ansett oss kunna framställa något yrkande»;

av herr Rosén mot viss del av motiveringen.

STOCKHOLM. ISA Åt: MARCUS'' BOKTRYCKERI-AaCff iEtiOLAO 18Jä().

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.