Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag innefattande tillfälligt undantag från gällande inskränkningar i rätten att använda sparbanks vinst.

1920-02-24 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1920:13, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag innefattande tillfälligt undantag från gällande inskränkningar i rätten att använda sparbanks vinst.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 13.

1

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 24 februari 1920 kl. ’/»1 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag innefattande tillfälligt undantag från gällande

inskränkningar i rätten att använda sparbanks vinst.

I en till riksdagen den 6 februari 1920 avlåten, till bankoutskottet

hänvisad proposition nr 65 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för

den 16 januari och den 6 februari samt av i lagrådet den 2 februari

1920 hållet protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

Lag

innefattande tillfälligt undantag från gällande inskränkningar i rätten att

använda sparbanks vinst.

Härigenom förordnas som följer:

Utan hinder av föreskrifterna i 15 § lagen angående sparbanker

den 29 juli 1892 eller i fastställt reglemente må sparbanks huvudmän,

efter det styrelsen yttrat sig i frågan, besluta, att högst en tredjedel

av vinsten å den av sparbanken under föregående året drivna rörelse

skall användas för annat i samma paragraf angivet ändamål än avsättning

till reservfond, dock att till följd av sådant beslut reservfonden

Bihang tiU riksdagens protokoll 1920. 3 samt. 10 höft. (Nr 13—14.) I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 13.

15 § sparbankslagen.

eller, där förbehåll om tillskjuten grundfonds återbärande icke i reglementet

gjorts, sammanräknade beloppet av grund- och reservfonderna

icke må komma att understiga fem procent av insättarnas behållning

enligt senaste bokslut.

Huvudmännens beslut i ärende, varom nu är sagt, skall underställas

Ronungens befallningshavande, som har att pröva, huruvida

beslutet överensstämmer med föreskrifterna i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1920 och gäller till och med

den 31 maj 1921.

I åberopade statsrådsprotokollet för den 6 februari anför departementschefen

till en början:

»Jämlikt stadgandet i 15 § sparbankslagen, sådan densamma lyder

enligt lag den 25 maj 1905, skall all vinst, som å sparbanks rörelse

uppkommer, avsättas till en reservfond för bestridande av omkostnader

och betäckande av förluster. Då reservfonden eller, i visst fall, sammanräknade

beloppet av grund- och reservfonderna överstiger tio procent

av insättarnas behållning enligt senaste bokslut, må emellertid sparbankens

huvudmän, efter det sparbankens styrelse avgivit yttrande i

ärendet, kunna besluta, att överskottet skall enligt grunder, som av huvudmännen

fastställas, tillgodoföras insättare såsom tilläggsränta eller ock

annorledes användas för väckande och underhållande, särskilt hos mindre

bemedlade insättare, av håg till ökad sparsamhet. Likaledes må, om

bankens reglemente sådant uttryckligen medgiver, huvudmännen, sedan

styrelsen yttrat sig i frågan, kunna anslå högst hälften av förenämnda

överskott till sådant välgörande eller allmännyttigt ändamål, som icke

på grund av gällande författning skall tillgodoses genom skattebidrag.»

Departementschefen lämnar härefter en redogörelse för tillkomsten

av gällande bestämmelser beträffande tillfälligt undantag från här ifrågavarande

inskränkningar i rätten att använda sparbanks vinst. Av denna

redogörelse framgår, att 1917 års riksdag, på därom av Kungl. Maj:t

framställd proposition, beslutit antaga lag innefattande tillfälligt undantag

från gällande inskränkningar i rätten att använda sparbanks vinst

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 13.

3

av samma lydelse som ovan intagna förslag, ävensom att såväl 1918

som 1919 års lagtima riksdagar i enlighet med Kungl. Maj:ts förslagför

ett år i sänder godkänt lagar av enahanda innehåll.

Beträffande den av departementschefen lämnade redogörelsen i

övrigt får utskottet hänvisa till Kungl. Maj:ts proposition.

I åberopade statsrådsprotokollet för den 6 februari anför departementschefen

vidare:

»Den 21 sistlidna november infordrade jag från sparbanksföreningens

styrelse och bankinspektionen yttrande, huruvida åt om förmälda bestämmelser

med hänsyn till rådande förhållanden borde givas fortsatt giltighet

och i så fall för vilken tid.

Sparbanksföreningens styrelse har i anledning härav uti en den

6 sistlidna december dagtecknad skrivelse, under åberopande av sitt år

1918 avgivna yttrande, hemställt, att 1919 års lag i ämnet måtte erhålla

förlängd giltighet till och med den 31 maj 1921.

Bankinspektionen framhåller i sitt den 31 sistlidna december

avgivna yttrande, att de ekonomiska förhållanden, som voro rådande,

då den provisoriska lagstiftningen tillkom, och som då i allmänhet

antogos komma att bliva av övergående beskaffenhet, numera utvecklat

sig på ett sätt, som synes tyda på, att de komma att bliva i viss mån

permanenta. På grund härav anser bankinspektionen det önskvärt, att

provisoriet på ifrågavarande lagstiftningsområde upphör. Då emellertid

sparbanksföreningens styrelse uttalat sig för en förlängning av den

provisoriska lagstiftningen, anser sig bankinspektionen icke böra sätta

sig däremot. En eventuell förlängning bör enligt bankinspektionens

förmenande bestämmas att avse tiden till och^med den 31 maj 1921.

Såsom bankinspektionen framhållit, synas de ekonomiska förhållanden,

vilka föranlett ifrågavarande provisoriska lagstiftning, ingalunda

vara av den övergående natur, som man från början allmänt

antagit. Den tvekan angående lämpligheten av provisoriets fortsatta

upprätthållande, som kommit till uttryck i bankinspektionens yttrande,

är därför förklarlig. Emellertid talar ''ju det behjärtansvärda syfte, man

med provisoriet i fråga velat främja, alltjämt starkt för bibehållandet av

de undantagsbestämmelser, som däri innefattas. Jag anser mig fördenskull

böra tillstyrka en förlängning av provisoriet för ytterligare ett år.

Om och i vad mån åter en bestående ändring uti sparbankslagens bestämmelser

i hithörande avseende kan anses påkallad är ett spörsmål,

Sparbanks
föreningens
styrelse.

Bankinspek
tionen
-

Departements
chefen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 13.

Vt skottet.

som synes mig böra göras till föremål för utredning och övervägande i

sammanhang med frågan om en omläggning av sparbankslagstiftningen

i andra delar, vilken sistnämnda fråga jag har för avsikt att inom den

närmaste tiden upptaga.»

Lagrådet har lämnat förslaget utan anmärkning.

Utskottet anser sig på de i statsrådsprotokollet anförda skäl böra

tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts framställning och hemställer,

att Kungl, Maj:ts förevarande proposition nr 65

må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 24 februari 1920.

På bankoutskottets vägnar:

EMIL KRISTENSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling liava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson, TAndley, Östberg, Johansson i Friggeråker.

Hosling, Bondeson och Malmberg samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Jonsson i Gumboda, Borg,

Edbom, Wikström, Bäcklund och Winkler

t

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.