Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av justitieombudsmannens framställning angående avlöning svillkor en för en sekreterare vid justitieornbudsmansexpeditionen.

1920-03-09 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1920:18, Utlåtande, i anledning av justitieombudsmannens framställning angående avlöning svillkor en för en sekreterare vid justitieornbudsmansexpeditionen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

1

Nr 18.

Ankom till Riksdagens kansli den 9 mars 1920 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av justitieombudsmannens framställning

angående avlöning svillkor en för en sekreterare vid justitieornbudsmansexpeditionen.

I sin till innevarande års riksdag avgivna ämbetsberättelse (sid.

638—646) har riksdagens justitieombudsman under rubriken »Framställning

angående avlöningsvillkoren för en sekreterare vid justitieombudsmansexpeditionen»

anfört huvudsakligen följande:

I en till 1919 års lagtima riksdag gjord framställning anförde jag

följande:

»1909 års riksdag fastställde avlöningen för sekreteraren vid justitieombudsmansexpeditionen

till 6,000 kronor och för registratorn-kanslisten vid expeditionen

till 4,000 kronor, vilka avlöningar kunde höjas efter 5 års tjänstgöring

med 500 kronor och efter 10 års tjänstgöring med ytterligare 500 kronor.

Sedermera har på framställning av justitieombudsmannen riksdagen dels

år 1916 bestämt, att av nämnda begynnelseavlöningar 1,800 kronor skulle anses

utgöra tjänstgöringspenningar för sekreteraren och 1,500 kronor beräknas såsom

tjänstgöringspenningar för registratorn-kanslisten, dels ock år 1918 medgivit, att

från och med år 1919 den dittills varande sekreterarbefattningen å justitieombudsmansexpeditionen

ombildades till en expeditionssekreterartjänst med en avlöning

av 8,100 kronor med rätt till ett ålderstillägg om 600 kronor efter 5 års

tjänstgöring. För registratorn-kanslisten gjordes emellertid ej någon framställning

om löneförhöjning. .

Av justitieombudsmannens framställningar till 1918 års lagtima riksdag

dels angående ändring i avlöningsvillkoren för sekreteraren vid expeditionen

(1918 års ämbetsberättelse sid. 423 o. f.) och dels angående förhöjning av de

till befordrande av göromålens gång inom justitieombudsmansexpeditionen m. m.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 8 saml. 13 höft. (Nr 18 19.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

BanTcoutsTcottets utlåtande Nr 18.

anvisade anslag (samma årsberättelse sid. 427 o. f.) framgår, hurusom under

senare år arbetsbördan å expeditionen ökats, och har under 1918 någon ändring

därutinnan icke skett. Vad av min företrädare anförts uti hans nyssnämnda

framställningar till 1918 års lagtima riksdag såsom stöd för en höjning av sekreterarens

avlöning kan därför till stor del även åberopas såsom skal för en höjning

av avlöningsförmånerna för den å expeditionen anställde registratornkanslisten.

Förhållandena hava numera utvecklat sig därhän, att registratorn-kanslistens

tjänstebefattning icke längre kan anses jämnställd med en registratorstjänst,

utan fullgör han, jämte allt det arbete, som åligger en registrator, jämväl

vad som kan anses åvila en biträdande sekreterare. Medan expeditionsrekreterarens

tid helt utfylles av de större uppgifterna, har registratorn-kanslisten fått

sig ålagt att omedelbart anmäla äiendena, allt efter som de bliva anhängiga,

från skilda myndigheter införskaffa de upplysningar, vilka ofta erfordras, innan

det kan avgöras, huru ett ärende vidare bör behandlas, ombesörja skriftväxlingen

i ärendena samt därefter, för att något minska expeditionssekretei arens

arbetsbörda, slutligen föredraga en del mindre ärenden. Såsom i justitieombudsmannens

nyssnämnda framställningar berör-s (1918 års ämbetsberättelse

sid. 421) uppsätter registratorn de i diariet intagna redogörelserna i alla nyinkomna

ärenden, vilket, jämte åliggandet att anmäla ärendena, nödvändiggör, att

han tämligen noggrant måste sätta sig in i desamma. Ingalunda är heller

registratorns arbetstid inskränkt till den tid av fyra timmar, vai under justitieombudsmansexpeditionen

hålles öppen för allmänheten, utan är han regelmässigt

upptagen å tjänsterummet under sex timmar, varjämte esomoftast förekommerhemarbete

om eftermiddagarna.

För innehavande av registratorsbefattningen vid justitieombudsmansexpeditionen

har hittills fordrats juridisk examen och erfarenhet från förvaltande av

domarämbete. På dessa fordringar skulle icke utan mycket stora olägenheter

en avprutning kunna äga rum. För att registratorn skalf kunna fylla den plats,

han för närvarande faktiskt bekläder inom justitieombudsmansexpeditionen,

fordras icke blott avsevärda juridiska kunskaper, utan även självvunnen erfarenhet

beträffande domarverksamheten. För denna tjänst kräves alltså, synes det

mig, en högre utbildning än för registrators- eller motsvarande befattningar inom

statsförvaltningen.

Att under sådana förhållanden avlöna den vid justitieombudsmansexpeditionen

anställda registratorn-kanslisten med endast 4,000 Kronor torde, frånsett

nu rådande dyrtid, vara obilligt.

Befattningshavare av första lönegraden d. v. s de, som uppbära en

begynnelseavlöning av 4,000 kronor, hava medgivits rätt till tre ålderstil ägg om

vartdera 500 kronor efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring. Registratorn-kanslisten

vid ju3titieombudsmansexpeditionen kan däremot komma i åtnjutande

av endast två sådana tillägg. Registratorerna i statsdepartement n, för

vilka tjänsters erhållande ej fordras mera än kansliexamen, åtnjuta numera en

begynnelseavlöning av 4.500 kronor med rätt till tre ålderstillägg om 500 kronor.

Vidare bör beaktas, att inga befattningshavare vid justitieombudsmansexpeditionen

äro anställda på fast stat. De kunna entledigas av justitieombuds
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

3

mannen, när han så för gott finner, och sakna även rätt till pension. Denna

deras osäkra ställning gör, att deras avlöning ej bör vara för lågt tilltagen.

Tager man slutligen i betraktande, att registratorn-kanslisten vid semester

eller annan ledighet för expeditionssekreteraren bör kunna förordnas att uppehålla

dennes tjänst, synes uppenbart, att för platsens skötande kräves långt

större kompetens än för tjänster i allmänhet av registrators grad.

På grund av vad ovan anförts torde registratorn-kanslistens tjänst böra

förändras från en första gradens tjänst till en andra gradens, men med den

avlöning, som tidigare utgått till sekreteraren vid jusiitieombudsmansexpeditionen,

nämligen 6,000 kronor jämte två ålderstillägg om vartdera 500 kronor

efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring, varvid av avlöningen 1,800 kronor

skulle anses utgöra tjänstgöringspenningar. Det vore även synnerligen önskvärt,

om löneförhöjningen kunde komma att räknas från början av år 1919.

Benämningen registrator-kanslist torde i samband härmed böra ändras till sekreterare

och registrator.»

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde jag, att riksdagen

måtte fastställa avlöningen för en sekreterare och registrator vid justitieombudsmansexpeditionen

till 6,000 kronor, därav 1,800 kronor skulle anses utgöra

tjänstgöringspenningar, vilken avlöning skulle till den del, som ej utgjorde

tjänstgöiingspenningar, kunna höjas efter 5 år med 500 kronor och efter 10 år

med ytterligare 500 kronor, ävensom medgiva, att denna avlöning finge utgå

från och med den 1 januari 1919.

Bankoutskottet, till vilket framställningen hänvisades, anförde, att utskottet

funnit justitieombudsmannens förslag väl grundat, och tillstyrkte bifall till detsamma.

Vid behandling av framställningen i riksdagen väcktes yrkande, att riksdagen

skulle medgiva, att den nuvarande registrators och kanslisttjänsten å

justitieombudsmansexpeditionen skulle från och med den 1 januari 1920 ombildas

till en registrators- och biträdande sekreterartjänst med eu avlöning av 4,500

kronor, därav 1,600 kronor skulle anse3 utgöra tjänstgöringspenningar, vilken

avlöning skulle till den del, som ej utgjorde tjänstgöringspenningar, kunna höjas

efter 5 år med 500 kronor, efter 10 år med 500 kronor och efter 15 år med

ytterligare 500 kronor. Riksdagens båda kamrar stannade i olika beslut, i det

första kammaren biföll nämnda yrkande och andra kammaren biträdde bankoutskottets

hemställan med den ändring, att den tidpunkt, från vilken avlöningen

för den ifrågavarande sekreterar- och registratorstjänsten skulle utgå, bestämdes

till den 1 januari 1920. Vid gemensam votering i frågan blev beslut däri med

165 röster mot 133 av riksdagen fattat i överensstämmelse med det i riksdagen

framställda yrkandet.

Ehuru riksdageu sålunda i viss mån tillmötesgått det av mig väckta förslaget,

finner jag mig, med hänsyn till frågans vikt, icke kunna underlåta att

redan till L920 års riksdag återkomma till den av mig gjorda framställningen.

Jag föranlåtes härtill av det förhållandet, att riksdagens beslut icke innefattar

en sådan lösning av frågan, att arbetets gång å justitieombudsmansexpeditionen

i erforderlig grad därmed tillgodosetts.

Såsom skäl emot ett bifall till min framställning anfördes i riksdagen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

BanlcoutsJcottets utlåtande Nr 18.

huvudsakligast, att det arbete, som åvilade innehavaren av förevarande tjänst,

icke vore av så krävande beskaffenhet, att det innefattade tillräcklig grund för

avlöningens höjande till icke blott den med en första gradens tjänst förenade

utan till högre belopp än som tillkomme innehavare av andra gradens tjänst

samt att obilligheten därav framginge vid jämförelse med de avlöningsförmåner,

som tillkomme andra registratorstjänster, vilka vore minst lika kvalificerade och

krävde lika dugande arbetskraft som den ifrågavarande. Härjämte framhölls,

att den föreslagna löneökningen icke skulle bidraga till bortarbetande av den

förefintliga arbetsbalansen.

Den i min förra framställning lämnade redogörelsen angående de med

ifrågavarande tjänst förenade åligganden ävensom vad vid frågans behandling i

riksdagen förekom synes mig emellertid innefatta bärande skäl för den ifrågasatta

löneregleringen.»

Gent emot vad som anförts därom, att förevarande tjänst alltjämt

vore en registratorstjänst ville justitieombudsmannen hänvisa till vad

ledamoten av bankoutskottet borgmästaren Neiglick vid frågans behandling

i riksdagen yttrade i frågan.* Justitieombudsmannen anför vidare:

»Till vad sålunda blivit anfört inom riksdagen finner jag mig böra åberopa

det faktiska förhållandet, att de inom justitieombudsmansexpeditionen förekommande

rena registratorsgöromålen numera faktiskt till största delen utföras av

det å expeditionen anställda kvinnliga skrivbiträdet under registratorn-kanslistens

överinseende och att denne tjänsteinnehavare därför anlitas huvudsakligast för

andra uppgifter.

»Likasom justitieombudsmansämbetet är av en alldeles säregen art och icke

beträffande arbetets beskaffenhet torde fullt kunna jämställas med någon annan

befattning i riket utom naturligtvis i sina grundlinjer med militieombudsmannens,

så är det å justitieombudsmansexpeditionen bedrivna arbetet av så särskild

karaktär, att detsamma icke har sin bestämda motsvarighet på andra områden.

Beträffande den tjänstemans funktioner, som nu är ifråga, torde knappast någon

riktig uppfattning kunna ernås, utan att personligen taga del av arbetet å expeditionen.

Inom riksdagen anmärktes, att registratorn-kanslisten allt fortfarande

skulle göra precis detsamma, som han hittills gjort. Härtill får jag erinra, att

den nuvarande innehavaren av tjänsten, en person, som genom sin utbildning är

mycket överkvalificerad för en vanlig registratorstjänst, av rent intresse för arbetet

härstädes frivilligt åtagit sig mycket mera sådant, än vad som rättvisligen bort

påläggas honom. Detta har visat sig medföra stor nytta med avseende å expeditionens

gemensamma arbetsresultat. Skall emellertid en sådan ordning kunna

bibehållas, måste det ifrågvarande Överarbetet någon gång honoreras. Då under

debatten inom riksdagen den nuvarande innehavaren av tjänsten fördes på tal,

må det tillåtas mig omförmäla, att, sedan riksdagens beslut blivit bekant, han

uppsade sig från platsen, att, då det visade sig fullkomligt omöjligt att, sä som

den ifrågavarande tjänsten är inrättad, för den låga betalning, som fastställts,

* Första kammarens protokoll nr 44, sid. 28—29.

s. 5 Kontrollera mot PDF

SanJcoutsJcottets utlåtande Nr 18.

5

anskaffa någon, som ens på försök ville åtaga sig densamma, jag genom personlig

övertalning lyckades förmå den nuvarande innehavaren att kvarstanna, tills den

tid, då årsberättelsen skall uppsättas, vore över, samt act han medgivit detta,

dock på villkor, att han tillsvidare icke behövde utföra stort mera arbete än som

egentligen ålåge honom, att han emellertid definitivt anhållit att få sluta den 15

januari 1920 och att jag hittills icke varit i stånd att anskaffa någon efterträdare.

Vart en sådan situation inom kort skall föra, torde stå tämligen klart för den,

som är något förtrogen med beskaffenheten av det arbete, som här utföres.

Att i detalj bemöta alla de skäl, som inom riksdagen anfördes emot ett

bifall till bankoutskottets förslag, skulle för mycket tynga denna framställning.

Jag tillåter mig dock anmärka, att registratorn-kanslisten vid första granskningen

föredrar alla inkommande ärenden, icke blott de lättare, samt att han, beträffande

kvalifikationerna, enligt min uppfattning, bör jämställas med de i hovrätterna

föredragande fiskalerna. Medan dessa tjänstgöra såsom sådana endast en kort

övergångstid och sedermera hava framför sig utsikter till en i allmänhet snabb

befordran, är däremot den nu ifrågavarande tjänstemannens befattning av stadigvarande

beskaffenhet, och utsikterna till förändring eller förbättring mycket mindre.

Det torde böra tilläggas, att just på grund av platsens karaktär att aldrig bliva

fullt ordinarie, avlöningen torde böra sättas något högre än för eu andra gradens

tjänst i allmänhet eller till 6,000 kronor i stället för 5,800 kronor.

Att en höjning av ifrågavarande lön skulle innebära ett av medlen

för bortarbetande av arbetsbalausen, svnes mig uppenbart. Bestämmes lönen

för tjänsten såsom för andra registratorstjänster, kan framdeles icke begäras av

tjänsteinnehavaren, att han skall biträda vid utförande av arbete, liggande utanför

ramen för en dylik tjänsts verksamhet samt fordrande större kompetens. Med

den omfattning, arbetet å justitieombudsmansexpeditionen numera tagit och vilken

bäst framgår av de av mig till riksdagens lagutskott överlämnade diarier och

registratur, är det icke begärligt, att arbetet skall kunna utföras med önskvärd

skyndsamhet, utan att en rätt så ingående omorganisation av expeditionen verkställes.

Ett led i denna förändring utgjorde den förutvarande sekreterartjänstens

övergång till en expeditionssekreterartjänst, men en konsekvent genomförd omorganisation

måste medföra, att registratorstjänstens höjes till en sekreterartjänst,

med vilken förenas själva ansvaret för registratorsgöromålens behöriga utförande.

Då emellertid någon egentlig registratorstjänst — likasom förhållandet är å militieombudsmansexpeditionen

— icke med den anordning, som är ämnad att genomföras,

vidare skulle finnas, torde benämningen registrator icke vidare behöva

ifrågakomma.

Angående vikten av förevarande frågas lyckliga lösning med hänsyn

till balansens bortarbetande ansåge sig justitieombudsmannen böra

hänvisa till vad första lagutskottets ordförande borgmästaren Pettersson

anförde vid frågans behandling i riksdagen.*

Under åberopande av det anförda hemställer justitieombudsmannen,

att riksdagen måtte fastställa avlöningen för en sekreterare vid justitie
*

Andra kammarens protokoll nr 56, sid. 61—63.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Banlcoutskottets utlåtande Nr 18.

Utskottet.

ombudsmansexpeditionen från och med år 1921 till 6,000 kronor, därav

1,800 kronor skola anses utgöra tjänstgöringspenningar, vilken avlöning

må till den del, som ej utgör tjänstgöringspenningar, kunna höjas efter

5 år med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor.

Enligt bankoutskottet tillhandakomna protokollsutdrag hava riksdagens

kamrar hänvisat justitieombudsmannens ifrågavarande framställning

till utskottet.

Såsom framgår av justitieombudsmannens ifrågavarande framställning,

förelåg till behandling även vid fjolårets riksdag förslag om förändring

av den förutvarande registrators- och kanslisttjänsten till en

sekreterar- och registratorstjänst med enahanda avlöningsbelopp, som nu

föreslås.

Bankoutskottet, som yttrade sig över förslaget, fann detsamma välgrundat

och tillstyrkte bifall till detsamma. Vid frågans behandling

inom riksdagen framställdes emellertid yrkande, att tjänsten måtte från

och med den 1 januari 1920 ombildas till en registrators-och biträdande

sekreterartjänst med en avlöning av 4,500 kronor jämte 3 ålderstillägg,

vart och ett å 500 kronor att åtnjutas efter resp. 5, 10 och 15 års tjänstgöring.

Detta förslag blev ock efter gemensam votering riksdagens beslut.

Justitieombudsmannen har nu återkommit med sitt förslag om en

avlöning av 6,000 kronor och framhåller i avseende härå, hurusom hans

förut lämnade redogörelse angående de med ifrågavarande tjänst förenade

åligganden ävensom vad som förekom vid frågans behandling inom riksdagen

syntes honom innefatta bärande skäl för den föreslagna löneregleringen.

Vidare åberopar justitieombudsmannen det förhållandet, att de rena

registratorsgöromålen numera faktiskt till största delen utfördes av det å

expeditionen anställda kvinnliga skrivbiträdet under registratorns överinseende.

Och vad denna tjänsteman angår, hava förhållandena — yttrar

justitieombudsmannen — numera utvecklat sig därhän, att hans befattning

icke kan anses jämnställd med en registratorstjänst. Han föredrager alla

inkommande ärenden, icke blott de lättare, och torde därför snarare kunna

jämnställas med de i hovrätterna föredragande fiskalerna. Enligt vad

justitieombudsmannen vidare meddelat, plägar denne tjänsteman medfölja

justitieombudsmannen på hans inspektionsresor och därvid på ett ganska

självständigt sätt biträda honom vid inspektionen.

Av vad justitieombudsmannen i ärendet anfört synes framgå, att

den ifrågavarande tjänstemannens verksamhet är av mera kvalificerad art

s. 7 Kontrollera mot PDF

Banhoutshottets utlåtande Nr 18.

7

och lärer under sådana förhållanden en högre avlöning få anses vara av

omständigheterna betingad. Såsom justitieombudsmannen framhåller, torde

den nya anordningen jämväl kunna bidraga till minskande av den å

justitieombudsmansexpeditionen förefintliga arbetsbalansen.

Vad nu avlöningen beträffar, har utskottet ansett sig böra stanna

vid ett belopp av 5,800 kronor, motsvarande vad en sekreterare i ämbetsverk

av den så kallade statskontorstypen uppbär. Härav torde 1,800

kronor få anses motsvara tjänstgöringspenningar, varjämte två ålderstilllägg

skulle utgå, vartdera å 500 kronor efter resp. 5 och 10 års tjänstgöring.

Tjänsten synes hädanefter böra benämnas sekreterartjänst å

justitieombudsmannens expedition.

Åberopande vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av justitieombudsmannens

förevarande framställning, må medgiva, att

från och med år 1921 den nuvarande registratorsoch

biträdande sekreterarbefattningen å justitieombudsmansexpeditionen

ombildas till en sekreterartjänst med

en avlöning av 5,800 kronor, därav 1,800 kronor skola

anses utgöra tjänstgöringspenningar, vilken avlöning må

till den del, som ej utgör tjänstgöringspenningar, kunna

höjas efter 5 år med 500 kronor och efter 10 år

med ytterligare 500 kronor.

Stockholm den 9 mars 1920.

På bankoutskottets vägnar:

Emil Kristensson.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson, Öhngren, Östberg, Johansson i Friggeråker,

Wigjorss, Bondeson och Söderbom.

av andra hammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Jonsson i

Gumboda, Sommelius, Wikström, Bäcklund och Lovén.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.