Memorial, angående gottgörelse för förlust å restaurangrörelsen i riksdagshuset.
1920-03-23 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1920:24, Memorial, angående gottgörelse för förlust å restaurangrörelsen i riksdagshuset.
Dokumentets text
Bankoutskottets memorial Nr 24.
1
Nr 24.
Ankom till riksdagens kansli den 23 mars 1920 kl. 2 e. m.
Memorial, angående gottgörelse för förlust å restaurangrörelsen
i riksdagshuset.
I en till bankoutskottet den 26 februari 1920 avlåten skrivelse
hava fullmäktige i riksgäldskontoret hemställt, att utskottet ville
föreslå riksdagen anvisa ett belopp av 25,000 kronor såsom gottgörelse
till källarmästaren Olof Jönsson för den förlust, han under
åren 1918 och 1919 lidit å restaurangrörelsen i riksdagshuset, samt
bemyndiga fullmäktige att av anslaget till riksdags- och revisionskostnader
samt kostnader för riksdagens hus utbetala samma belopp.
Till stöd för denna hemställan hava fullmäktige anfört följande:
»1 en den 17 april 1919 till utskottet avlåten skrivelse hemställde fullmäktige
om viss gottgörelse för förlust, som källarmästaren Olof Jönsson under år 1918
lidit å den av honom innehavda restaurationsrörelsen i riksdagshuset. Fullmäktige
anförde i berörda skrivelse bland annat följande. Enligt kontrakt av den 8 augusti
1917 hade Jönsson antagits till restauratör i riksdagshuset under år 1918. Restaurationsrörelsen
skulle under riksdagstiden drivas i förut vanlig omfattning samt under
de tider av året, då riksdagen ej vore samlad, vara begränsad till servering av
lunch åt ledamöter av inom riksdagshuset arbetande kommittéer, riksgäldskontorets
befattningshavare m. fl. Restauratören hade att vid serveringen följa priserna i en
kontraktet bifogad prislista, vilka priser emellertid sedermera något förhöjdes. Genom
särskilt beslut av fullmäktige berättigades restauratören att tillgodoräkna sig
ett belopp av 90 kronor för månad såsom gottgörelse för hyra åt viss personal.
I skrivelse till fullmäktige av den 4 mars 1919 meddelade Jönsson, att å rörelsen
under år 1918 uppkommit en förlust av 22,011 kronor 04 öre, samt anhöll om
ersättning för densamma. Såsom anledning till det dåliga resultatet uppgav Jönsson
dels de med hänsyn till prisstegringen å livsmedel allt för låga priserna å restauranten,
dels den ojämna frekvensen därstädes, dels ock frånvaron av varje utskänkllihany
till riksdagens protokoll 1020. S sund. IS häfl. (Nr 24.) 1
2
Bankoutskottets memorial Nr 24.
ningsrätt. För kontrollerande av Jönssons uppgifter om sin förlust anmodade fullmäktige
auktoriserade revisorn, kamrer E. von Hofsten att genomgå och granska
Jönssons räkenskaper. I ett över granskningen avgivet utlåtande meddelade von
Hofsten, att, enligt vad utredningen givit vid handen, förlusten under året kunde
uppskattas till 19,872 kronor 96 öre, men att full visshet om beloppets storlek ej
kunnat vinnas.
Fullmäktige framhöllo i sin skrivelse vidare, att kontraktet innehölle en bestämmelse
av innehåll, att Jönsson icke under några omständigheter ägde begära
eller ifrågasätta att av riksdagen erhålla ersättning för förlust å rörelsen, men att
förhållandena under år 1918 varit så exceptionella, att en sträng tillämpning av
sagda kontraktsbestämmelse ej syntes överensstämma med rättvisa och billighet.
Stegringen av livsmedelspriserna under år 1918 hade varit synnerligen stor, och de
vidtagna förhöjningarna i den ursprungliga prislistan hade ingalunda motsvarat denna
stegring. Då den uppkomna förlusten alltså enligt fullmäktiges mening åtminstone
väsentligen måste tillskrivas omständigheter, varöver restauratören ej kunnat råda,
hemställde fullmäktige om ersättning åt denne. Med hänsyn till svårigheten att
med full säkerhet bedöma förlustens storlek, och då restauratören i allt fall syntes
skäligen böra själv vidkännas en del av densamma, funno fullmäktige ersättningsbeloppet
lämpligen böra begränsas till 15,000 kronor.
I skrivelse till fullmäktige av den 16 maj 1919 meddelade bankoutskottet,
att utskottet funnit anledning icke föreligga att tillstyrka antagande av fullmäktiges
förslag.
Fullmäktige anse sig nu böra ånyo för utskottet framlägga frågan om ersättning
åt Jönsson och få i anledning därav anföra följande.
Jönsson kvarstod såsom restauratör i riksdagshuset till slutet av 1919 års
lagtima riksdag, då han på egen begäran fick sitt kontrakt upphävt. Även under
år 1919 uppkom för Jönsson förlust å rörelsen; och har Jönsson uppgivit den sammanlagda
förlusten under hela den tid, han innehade restaurantrörelsen, uppgå till
38,439 kronor, 52 öre. Häri ingår ej någon ersättning för Jönssons eget arbete, ej
heller någon ränta å det belopp, som använts till inköp av inventarier, eller å annat
rörelsekapital. Jönsson har emellertid såsom ersättning för hyreskostnader för den personal,
åt vilken bostad ej kunnat inom riksdagshuset beredas, uppburit för år 1918
870 kronor och för år 1919 1,375 kronor eller sammanlagt 2,245 kronor. Jönssons
uppgivna förlust bör sålunda minskas med sistnämnda belopp.
Då intet antagligt anbud inkom å övertagande av restaurantrörelsen efter 1919
års lagtima riksdag, inledde fullmäktige under sommaren 1919 förhandlingar med
Stockholms allmänna restaurantaktiebolag, vilka ledde till en överenskommelse av
den 1 augusti 1919 med visst däri sedermera gjort tillägg. I likhet med föregående
innehavare av restauranten skulle bolaget avgiftsfritt disponera de för rörelsen
avsedda lokalerna i riksdagshuset med tillhörande möbler och inventarier samt
därjämte dels uppbära ett månatligt arvode av 1,000 kronor såsom ersättning för
rörelsens drivande, dels tillgodoräkna sig 7 % ränta å ett till 20,000 kronor beräknat
rörelsekapital ävensom viss månatlig ersättning för köksinventarier m. m. och för
hyra av bostäder åt viss personal. Därest förlust uppkomme å rörelsen, skulle bolagets
arvode ökas med förlustens belopp, varemot, om vinst uppstode, beloppet
skulle gå i avräkning å arvodet. För rörelsen erforderliga förbrukningsartiklar och
inventarier skulle tillhandahållas av riksgäldskontoret; och har riksgäldskontoret
Bankoutskottets memorial Nr 24.
3
under år 1919 inköpt diverse sådana inventarier — möbler, porslin, linne m. m. —
för sammanlagt omkring 23,000 kronor.
Överenskommelsen med bolaget innehöll intet angående serveringspriserna.
Dessa överensstämma emellertid i stort sett med dem, som gälla å bolagets III
klass restauranter.
Såsom av ovanstående framgår, liar riksgäldskontoret måst ikläda sig ansvar
för förlust å rörelsen. Enligt vad ett av bolaget tillhandahållet räkenskapsutdrag
utvisar, har under de omkring 3 1/2 månader, varunder 1919 års urtima riksdag
pågick, uppstått eu förlust, som, inberäknat ovannämnda arvode, ränta och hyresersättningar,
uppgår till ej mindre än 15,042 kronor 89 öre. Härvid är jämväl att
märka, att bolaget ej är skyldigt lämna ersättning för vanligt slitage av de av
riksgäldskontoret inköpta inventarierna.
Även om den synnerligen ojämna frekvensen å restauranten under 1919
års urtima riksdag i ej ringa grad bidragit till nämnda höga förlustsiffra, synes det
dock fullmäktige uppenbart, att man haft att räkna med en avsevärd förlust även
under mera normala förhållanden. Det synes alltså ofrånkomligt, att jämväl Jönsson
måst lida stor förlust å sin rörelse, helst han under senare delen av 1918 års förlängda
lagtima riksdag arbetat under samma ogynnsamma frek#vensförhållanden som
restaurantbolaget under urtima riksdagen 1919. Härtill kommer, att en del andra
förhållanden varit ogynnsammare för Jönsson än för bolaget. I detta avseende må
särskilt erinras om, alt svårigheterna att erhålla livsmedel vore större och priserna
därå i regel högre under den tid, Jönsson innehade restauranten; att Jönssons
serveringspriser icke varit högre utan förr lägre än bolagets; samt att Jönsson i
motsats till bolaget själv hållit servis, linne och övriga för rörelsen erforderliga
förbrukningsartiklar.
Med hänsyn till dessa förhållanden och särskilt den på restaurantrörelsen
under senare delen av 1919 lidna förlusten synes det fullmäktige vara all anledning
antaga, att den av Jönsson uppgivna förlustsiffran icke är överdriven, och att
hans förlust väsentligen är att tillskriva omständigheter, varöver lian ej kunnat råda.
På grund av vad sålunda anförts anse fullmäktige nu än mera vara med rättvisa
och billighet överensstämmande att lämna Jönsson någon ersättning; och synes
denna skäligen kunna bestämmas till 25,000 kronor utöver ovanberörda av honom
redan bekomna belopp.»
Till utskottet kar jämväl överlämnats ett av verkställande direktören
i Stockholms allmänna restaurangaktiebolag, A. Mild, avgivet,
den (i innevarande mars dagtecknat intyg angående Jönssons
förlust under åren 1918 och 1919 av följande lydelse:
»Sedan jag, på anmodan, i riksgäldskontoret tagit del av handlingarna angående
källarmästaren O. Jönssons förlust å restaurationsrörelsen i riksdagshuset
åren 1918 och 1919, får jag, med stöd av min erfarenhet, härmed intyga, att,
enligt min övertygelse, den av Jönsson angivna förlustsiffran ej är på något sätt
överdriven, samt att Jönssons förlust ej kan anses bero på hans försummelse eller
vållande utan har sin grund i de ogynnsamma ocli oberäkneliga förhållanden, under
vilka han drivit sin rörelse. I detta avseende vill jag särskilt framhålla de, i jämförelse
med matprisen, höga råvaruprisen och den ojämna frekvensen.»
4
Bankoutskottets memorial Nr 24.
Utskottet.
Såsom av fullmäktiges skrivelse framgår, gjordes av fullmäktige
kos bankoutskottet vid 1919 års lagtima riksdag framställning
om beredande av viss gottgörelse för förlust, som Jönsson under
år 1918 lidit å restaurangrörelsen i riksdagshuset; och föreslogo fullmäktige
ett ersättningsbelopp av 15,000 kronor. Utskottet fann
emellertid icke anledning att hos riksdagen tillstyrka antagandet av
fullmäktiges förslag.
Av handlingarna i ärendet framgår vidare, att Jönsson kvarstått
såsom restauratör i riksdagshuset till slutet av 1919 års lagtima
riksdag. Även under år 1919 uppkom förlust å rörelsen; och
har Jönsson uppgivit den sammanlagda förlusten under hela den
tid, han innehaft restaurangrörelsen, till 38,439 kronor 52 öre. Häri
ingår, såsom fullmäktige framhålla, icke någon ersättning för Jönssons
arbete, ej heller någon ränta å rörelsekapital. Jönsson kar
emellertid uppburit ersättning för vissa kostnader till ett sammanlagt
belopp av 3,245 kronor.
För tiden efter 1919 års lagtima riksdag hava fullmäktige
träffat avtal med Stockholms allmänna restaurangaktiebolag om
övertagande av restaurangrörelsen i riksdagshuset. Enligt denna
överenskommelse har riksgäldskontoret måst. ikläda sig ansvar för
förlust å rörelsen. Sådan förlust har också under 1919 års urtima
riksdag uppstått, och har denna förlust, oaktat de av bolaget åtnjutna
förmånerna varit betydligt större än de, som kommit Jönsson
till del, uppgått till ej mindre än 15,042 kronor 89 öre, häri inberäknat
till restaurangaktiebolaget utgående ersättning för rörelsens drivande
m. m.
Vid sådant förhållande synes det utskottet med skäl kunna
antagas, att Jönsson fått vidkännas en ej obetydlig förlust å den av
honom drivna rörelsen, och torde detta ogynnsamma resultat med
största sannolikhet hava uppstått till följd av förhållanden, som
icke kunnat förutses eller förebyggas. Utskottet vill i detta sammanhang
erinra, att det var på anmodan av fullmäktige och icke
efter egen ansökan, som Jönsson övertog restaurationsxhrelsen, ävensom
att de priser, som därvid av fullmäktige fastställdes, med skäl
kunna anses hava varit synnerligen låga, särskilt i förhållande till
de höga råvarupriser, som under den värsta kristiden gjorde sig
gällande. Förluster, som uppkommit å restaurationsrörelsen i riksdagshuset,
hava för övrigt även vid andra tillfällen såväl innan
Jönsson övertog rörelsen som ock sedermera blivit av riksdagen
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets memorial Nr 24. °
ersätta. Det lärer därför få anses vara med rättvisa och billighet
överensstämmande, att Jönsson tillerkännes någon gottgörelse för den
förlust han lidit, och har utskottet i fråga om ersättningens storlek
ieke något att erinra mot det av fullmäktige föreslagna beloppet,
25,000 kronor.
På grund av det ovan anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må anvisa ett belopp av 25,000
kronor såsom gottgörelse till källarmästaren Olof
Jönsson för den förlust, han under åren 1918 och
1919 lidit å restaurangrörelsen i riksdagshuset,
samt bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att
av anslaget till riksdags- och revisionskostnader
samt kostnader för riksdagens hus till Jönsson utbetala
nämnda belopp.
Stockholm den 23 mars 1920.
På bankoutskottets vägnar:
EMIL KMSTENSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Gustafsson, Juhlin, Öhngren, Östberg, Johansson
i Friggeråker, Wigforss, Rosling och Söderbom, samt
av andra kammaren: herrar Kristensson, Borg, Sommelins, Backlund, Lindvall,
Andersson i Milsmaden, Andersson i Stockholm och Sandberg.
Reservation
av herrar Borg, Bäcklund och Andersson i Milsmaden, vilka yrkat,
att fullmäktiges förevarande framställning icke måtte föranleda någon
åtgärd.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. S sainl. IS käft. (Nr 24).
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.