Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande rörande nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar angående elfte huvudtiteln. A.

1920-03-22 · 21 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1920:26, Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande rörande nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar angående elfte huvudtiteln. A.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Kr 26.

1

5r 26.

Ankom till riksdagens kansli den 22 mars 1920 kl. 2 e. m.

Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln,

innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande rörande nedannämnda

till utskottet hänvisade framställningar angående elfte huvudtiteln.

A. Det civila peiisionsväsendet.

l:o) I en till riksdagen avlåten, den 14 februari 1920 dagtecknad

proposition (nr 121) har Ivungl. Maj:t, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen medgiva, att dels begravningshjälp å 240 kronor

och dels årlig livränta från och med den 1 oktober 1917 å 600 kronor

må till observatorn Manne Hoflings föräldrar gårdsägaren Isak Nikolaus

Gustafsson i Östersund och dennes hustru Anna Persson jämlikt bestämmelserna

i lagen om försäkring för olycksfall i arbete utgå av förslagsanslaget

till statsverket åliggande, av andra medel ej utgående

ersättningar i anledning av olycksfall i arbete.

Utredningen återfinnes i ovan berörd a statsrådsprotokoll, till vilket

utskottet får hänvisa.

Utskottet, har ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:t,s

förevarande framställning och hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts proposition nr 121 må av riksdagen

bifallas.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 8 sand. 20 käft. (Nr 26.)

Ang.

livränta m. m.

åt gårdsägaren

J. N.

Gustafsson i

Östersund och

hans hustru..

i

s. 2 Kontrollera mot PDF

Ayuj.

ersättning åt

fö »''re

volontären

Otto Teodor

Liljegren i

anledning av

kroppsskada,

ådragen under

militärtjänstgöring.

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

B. l>et militära pensiousväsendet.

2:6) I en inom andra kammaren av herr Sköld väckt motion,

nr 181, hemställes, »att riksdagen för sin del måtte medgiva, att till

förre volontären vid Göta livgarde Otto Teodor Liljegren må — utan

hinder därav, att framställning om ersättning icke blivit gjord inom

den i § 12 av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledningav

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, föreskrivna tid —

från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,

vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses

berättigad.»

Till stöd för framställningen anför motionären:

»Under vintern 1913—1914 hade O. T. Liljegren — hemmahörande i Grönby

socken av Malmöhus län — anställning som volontär vid Göta livgardes 9 komp.

Han ådrog sig här, såsom av bilagorna framgår, en svårare förkylning, som övergick

i »kronisk lungsjukdom». På grund härav förklarades han oduglig till krigstjänst

och avskedades den 10 juni 1914, sålunda långt före tjänstetidens utgång.

Sjukdomen, som under första tiden tillät L. att utföra mera tillfälligt arbete, förvärrades

emellertid, och efter en svårare lungblödning 1917 är han fullkomligt

oförmögen till allt arbete. Själv är han fullkomligt medellös, och han försörjes nu

mestadels av sin mor, som är änka och i fattiga omständigheter.

Det är ganska troligt, att Liljegren skulle varit berättigad till livränta enligt

nådiga förordningen av den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring. Men på grund av okunnighet har han inte gjort

framställning inom den i nämnda förordning § 12 stadgade tiden av två år efter

det skadan yppats.»

Motionären framhåller vidare, att Liljegren vore i stort behov av

understöd och att det icke kunde vara rättvist, att lian på grund av

ren okunnighet skulle gå miste om honom eventuellt tillkommande

livränta, samt erinrar, hurusom 1918 års lagtima riksdag med anledningav

en kungl. proposition nr 303 fattat ett liknande beslut.

Beträffande de vid motionen fogade bilagorna får utskottet hänvisa

till motionen.

På grund av vad motionären anfört och med hänvisning till av

riksdagen tidigare i ett flertal liknande fall fattade beslut hemställer

utskottet,

att riksdagen må medgiva, att till förre volontären

vid Göta livgarde Otto Teodor Liljegren må —

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

3

utan länder därav, att framställning om ersättning

icke blivit gjord inom den i § 12 av förordningen

den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring föreskrivna

tid — från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond

utbetalas den ersättning, vartill han enligt

grunderna för nämnda förordning kan anses berättigad.

3:o) I en inom andra kammaren av herr Eunefors väckt motion,

nr 173, har anförts följande:

»Riksdagen har vid flera tillfällen visat, att den behjärtat framställningar om

små pensioner åt f. d. befattningshavare i statens tjänst, som på grund av olika

omständigheter tagit avsked före pensionsåldern.

Förre båtsmannen Johan Alfred Johansson Lundblad tog avsked från tjänsten

den 21 april 1898 efter 16 7/lä års oförvitlig tjänstgöring vid flottan.

Orsaken härtill var att hans dåvarande hustru dog och deras fyra små barns

skötsel och vård fordrade att fadem sökte sig arbete i hemtrakten.

Nu börjar han att bli gammal och har i andra äktenskapet tre minderåriga

barn att försörja samt lever under mycket små omständigheter.»

Under åberopande av det anförda hemställer motionären, »att

riksdagen ville besluta, att förre båtsmannen Johan Alfred Johansson

Lundblad måtte i pension erhålla lika med de båtsmän, som tjänat i

tjugu år och däröver».

1 fråga om de vid motionen fogade bilagorna tillåter sig utskottet

hänvisa till motionen.

Av utredningen i ärendet främgår, att Lundblad, då lian vid 30

års ålder erhöll begärt avsked, tjänat under en tid av 16 år 7 månader,

därav 16 år 2 månader från 20 års ålder. Lund bl ad har alltså icke

uppfyllt villkoren för erhållande av pension. Vid sådant förhållande

och då några särskilt bevekande omständigheter icke här ådagalagts,

vilka kunna föranleda att bereda Lundblad pension framför andra i

avseende å tjänstetid med honom likställda f. d. båtsmän, har utskottet

ansett sig böra avstyrka bifall till motionen.

Utskottets hemställer alltså,

att förevarande motion II: 173 ej må av riksdagen

bifallas.

Ang.

pension åi

förre båtsmannen

Johan

Alfred Johansson

Lundblad.

TJtskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Ang.

Ärligt understöd

åt

änkorna efter

tre vaktkonstaplar

vid

fångvården.

C. Allmänna indragningsstaten.

I. Ang. justitiedepartementet.

4:o) I en inom andra kammaren av herr Leander vackt motion nr 31

har hemställts, att »riksdagen ville besluta, att en var av avlidne

vaktkonstaplarne Håkan Jönsson Dahlbergs, Frans Palmgvists och Kai I

Rudolf Sandbergs änkor, nämligen Ingelöv Dahlberg, lödd Andersdotter,

Fredrika Charlotta Palmqvist, född Hansson, och Carolina Sandberg, född

Hultman, må från och med den 1 januari 1920 under sin återstående livstid,

så länge hon förbliver i sitt'' nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av 240 kronor.»

Till stöd för motionen har anförts följande:

»Vaktkonstapeln vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona Håkan Jönsson Dahlberg

hade, då han den 31 augusti 1904 erhöll avsked med pension, varit anställd

i statens tjänst i närmare 44 är, nämligen i 11 år såsom korpral vid kungl. marinregementet

och i 33 år såsom vaktkonstapel inom fångvården. Vid sitt frånfälle

den 1 februari 1919 efterlämnade han bland andra anhöriga sin hustru Ingelöv

Dahlberg, född Andersdotter. vilken såsom född 1842 numera är oförmögen att

genom arbete försörja sig, helst som hon jämte sin höga ålder är sjuklig. Enär

Dahlberg icke var medlem av civilstatens änke- och pupillkassa, uppbär änkan

ingen pension.

Vid samma anstalt anställde vaktkonstapeln Frans Palmqvist hade, då han

den 31 mars 1910 gick i pension, innehaft statstjänst i över 48 år, därav i 9 år

såsom soldat vid kungl. marinregemente^ och övriga tiden såsom vaktkonstapel.

Vid sin död den 17 okt. 1919 efterlämnade han sin 70-åriga sjuka hustru. Fredrika

Charlotta Palmqvist, född Hansson, i behövande omständigheter. Ej heller Palmqvist

var medlem av civilstatens änke- och pupillkassa.

Vaktkonstapeln vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö Karl liudolf Sandberg

slutligen antogs till matros i kungl. flottan 1856. Ar 1872 gick han över till fångvårdstjänst

och var anställd såsom vaktkoustapel vid kronoarbetsstationen å Tjurkö,

tills denna nedlades, varefter han transporterades till tvångsarbetsanstalten å Svartsjö.

Den 31 oktober 1901 erhöll han avsked med pension och avled därefter den

25 februari 1919. Hans hustru Carolina Sandberg, född Hultman, finnes däremot

ännu i livet men är såsom född 1835 gammal och orkeslös samt obemedlad. Någon

pension äger icke heller hon laglig rätt att uppbära, då mannen ej tillhörde civilstatens

änke- och pupillkassa. .

Pensionsbeloppet till en vaktkonstapels änka utan minderåriga barn utgar enligt

bestämmelser, som numera gälla, med 240 kronor per år, vartill för närvarande

kommer dyrtidstillägg.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande, Nr 26.

5

Motionären har vidare erinrat, att riksdagen tidigare nästan undantagslöst

beviljat understöd åt änkor, vilkas förhållanden liknat de tre

ovannämnda änkornas.

Vid motionen fogade bilagor styrka riktigheten av de av motionären

lämnade uppgifterna.

Under åberopande av riksdagens tidigare beslut i liknande tall har

utskottet ansett sig böra tillstyrka ett understödsbelopp av 240 kronor

till en var av ovannämnda tre änkor.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 31, må medgiva, att envar av avlidna vaktkonstaplarna

Håkan Jönsson Dahlbergs, Frans Palmqvists och

Karl Rudolf Sandbergs änkor, nämligen Ingelöv Dahlberg,

född Andersdotter, Fredrika Charlotta Palmqvist,

född Hansson, och Carolina Sandberg, född Hultman,

må från och med den 1 januari 1920 under sin återstående

livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära ett

årligt understöd av tvåhundrafyrtio kronor.

5:o) I en inom andra kammaren av herr Månsson i Hagaström

väckt motion, nr 179, hemställes, att »riksdagen måtte bevilja framlidne

vaktkonstapeln Johan Erikssons änka Johanna Amanda, född Andersdotter,

ett årlig-1 understöd av 400 kronor att från och med innevarande år

utgå så länge hon lever ogift».

Till stöd för sin hemställan har motionären anfört:

»Vaktkonstapeln .Johan Eriksson erhöll (len 1 september 1878 anställning vid

Oentralfångelset å Långholmen och hade således då han den 23 maj 1919 avled en

tjänstetid av över 41 år 8 månader och 23 dagar.

Änkan är ej berättigad till pension, då Eriksson ej var med i civilstatens

änke- och pupillkassa. Anslutningen till denna kassa var till en början frivillig,

och då lönen var liten, kunde många av de äldre vaktkonstaplarna ej bära avgifterna

till kassan. Änkan är enligt bifogade läkarintyg oförmögen till arbete. Därtill

kommer ålderdomssvaghet, som gör hennes ställning ännu mer brydsam.

1 betraktande av mannens långa tjänstetid torde det under sådana förhållanden

inte vara mer än rimligt, att statsmakterna här ingripa hjälpande.

Riksdagen har också i en mängd liknande fall visat sig behjärta nödlidande

änkors ställning. För övrigt hänvisas till medföljande bilagor. Som skäligt understödsbelopp

föreslås 400 kronor om året att utgå så länge hon lever ogift.»

Utskottet.

Ang.

årligt understöd

åt änkan

Johanna

Amanda

Eriksson, född

Andersdotter.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Utskottet.

Ang.

pensum åt

10rre faktoriarbetat

en

Axel Héllgren.

_ Beträffande de vid motionen fogade bilagor tillåter sig utskottet

hänvisa till motionen.

Riksdagen har tidigare beviljat pensioner i likartade fall, och''hava

dessa pensioner i allmänhet bestämts att utgå med 240 kronor. Utskottet

anser sig i förevarande fall böra tillstyrka enahanda belopp som

under nästföregående punkt.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 179, må medgiva, att vaktkonstapeln Johan Erikssons

änka Johanna Amanda Eriksson, född Andersdotter,

må, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, å allmänna indraga i ngsstaten uppbära en

årlig pension av tvåhundrafyrtio kronor, att utgå från

och med den 1 januari 192(1.

II. Ang. lantförsvarsdepartementet.

6:o) I en inom första kammaren av herr Modig väckt motion, nr

105, hemställes, att »riksdagen måtte besluta tillerkänna förre faktoriarbetaren

Axel Helig ren, Eriksberg, Tumbo, under hans återstående livstid

från allmänna indragningsstaten eu pension eller av andra medel ett

årligt understöd av 400 kronor.

Till stöd för sin framställning har motionären anfört följande:

»I skrivelse, daterad den 13 januari 1919, ingick förre arbetaren vid statens

gevärsfaktori i Eskilstuna, Axel Hellgren, till statsrådet och chefen för lantförsvarsdepartementet

med vördsam anhållan, att han måtte genom Kungl. Maj:ts försorg

bliva meddelad något belopp i pension.

Såsom motiv för sin framställning åberopade Hellgren, att lian, som vore

född den 4 mars år 1861, från den 23 juli 1897 till den 20 juli 1918, alltså i ungefär

tjuguett (21) år, innehaft anställning å statens gevärsfaktori i Eskilstuna. På

grund av arbetets art, som krävde ett pressande stillastående och en i följd därav

påkommen sjukdom i ett ben, nödgades han avgå från sin anställning. Han inköpte

då för tretusen femhundra (3,500) kronor ett soldattorp med sex tunnland jord, å

vilket lian nu söker livnära sig med att utföra de lättare arbetena. För de tyngre

måste han leja hjälpkrafter.

Efter remiss av Hellgrens ansökan till statskontoret, arméförvaltningens artilleridepartement

och styresmannen för gevärsfaktoriet vitsordade denne Hellgrens 21- åriga tjänstetid, samt att Hellgren alltid varit flitig och skötsam. Under hänvisning

till, att för pension åt arbetare vid gevärsfaktoriet hittills alltid krävts 30 tjänsteår

samt till, att Hellgren själv begärt sitt avsked, förklarade styresmannen, med hän
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

syn dessutom till det prejudikat, som ett bifall till Kellgrens ansökan kunde befaras

skapa, sig icke kunna tillstyrka denna begäran. .

Arméförvaltningen och statskontoret anslöto sig till styresmannens uttalande.

På grund därav fann sig, enligt en handlingarna närlagd anteckning, statsrådet icke

kunna föreslå Kungl. Maj:t någon åtgärd i ärendet.

Det torde icke kunna bestridas, att detta resultat grundar sig på formelt

giltiga grunder. Men det överensstämmer icke med vad jag i detta fall finner vara

en statens förpliktelse och ännu mindre med billighetens fordringar. Då jag därtill

känner förhållandena närmare, anser jag goda skäl föreligga att vädja till riksdagen,

som givetvis också står mera obunden än myndigheter och Kungl. Maj:t att

bevilja Hellgren en mindre pension.

I styresmannens för gevärsfaktoriet yttrande över ansökan anföres, att Hellgren

»torde vara i det närmaste skuldfri» på torpet, samt att hans barn — fem

flickor — nu äro fullvuxna och fyra utav dem gifta.

Härtill må blott erinras, att den, som känner hur Hellgren endast genom

den yttersta arbetsamhet och en exemplarisk skötsamhet, icke blott, trots en svag

kroppskonstitution, uppehållit sin familj och fostrat sina döttrar till dugande kvinnor,

utan därtill sammansparat det belopp — i och för sig litet men i förhållande

till Hellgrens inkomster betydande — han avbetalat på torpet, så blir det angeläget,

att staten icke ställer sig kallt avvisande till en sådan begäran som den av

Hellgren framställda. Skulle dessa hans egenskaper åberopas som skäl mot att bispringa,

då torde staten därmed knappast själv rätt tillgodose sina egna intressen.

Ej heller synes det böra läggas Hellgren till last, att han icke, delvis invalid och

vid hög ålder som han var, i stället begärde att få kvarstanna i något lättare och

än mindre betalt arbete vid faktoriet. Hans beslut att söka sig ut ur trängseln i

staden till ett litet eget hem kan icke, enligt mitt förmenande, göra hans anspråk,

begränsade på sätt han själv gjort, mindre befogade.

På åtskilliga andra områden utgår för statstjänst avkortad pension. Den

extra ordinarie personalen vid de affärsdrivande verken erhåller viss sådan förmån

efter 10 års tjänstgöring. Det synes då ock vara skäligt, att samma princip blir

tillämpad även å Hellgren.

Enligt styresmannens för gevärsfaktoriet yttrande i ärendet skulle i vissa

fall för arbetare därstädes efter 30 års tjänst begärts — och då alltid beviljats —

600 kronor i pension. I enlighet härmed bleve det endast proportionell rättvisa,

därest Hellgren erhölle för sin över 20-åriga tjänstetid 400 kronor.»

T det i motionen omnämnda den 13 januari 1919 dagtecknade

yttrandet av styresmannen för Karl Gustafs stads gevärsfaktori anföres,

bland annat, följande:

»Hellgren har i 21 år som maskinarbetare varit anställd i gevärsfaktoriets

tjänst och lämnade på egen begäran sitt arbete sistlidne juli månad. Han har under

sin tjänstetid alltid varit flitig och skötsam.

Hellgren var ägare till en liten gård i Snopptorp, som han 1918 sålde, varefter

han köpte ett torp i Tumbo för 3,500 kronor, samt torde vara i det närmaste

skuldfri på detta. Utom tjänsten var Hellgren landstingsman i 4 år samt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Diakottet.

Mig.

årligt understod

åt friherre

Carl

Cederstrtim*

iinka.

ledamot i pensionsnämnden likaledes i 4 år (1914 -1917). I denna senare utförde

han ett nitiskt och samvetsgrant arbete.

Beträffande familjeförhållanden kan nämnas, att han är gift och har 5 döttrar

i åldern 38, 30, 28, 27 och 23 år. Endast den äldsta är ogift och t jänar sitt uppehälle

utom hemmet.

För arbetare vid gevärsfaktoriet, som haft minst 30 tjänstår, har hos Kungl.

Maj:t genom kungl. arméförvaltningens artilleridepartement utverkats proposition

till riksdagen om pension på 500 eller 000 kronor, vilken pension i alla förekommande

fall kommit vederbörande till del.

Hellgren gör en jämförelse med personal vid statens järnvägsbyggnader,

vilka pensioneras redan vid 25 tjänstår, men då Heligrens tjänstår icke äro mera

än 21, således 4 år mindre, kan det omnämnda exemplet ej tillämpas på Hellgren.

Då det antal tjänstår, som kommer på Hellgrens del, ej uppgår till stort

mer än 2/s av hittills beräknade tjänstår. för vilka pension eljes vid armén ansetts

kunna ifrågakomma, och intet inträffat, som kan motivera en tidigare pensionering,

annat än enligt skrivelsen påkommen sjukdom, som omöjliggjort »fortsatt tjänst

med stillartåeufö'' arbete» (kursivering av den sökande), men dä intet hinder förelegat

för Hellgren att utföra annat för sin åkomma mera lämpat och passande

arbete, t. ex. besiktningsarbete, och då lian själv begärt sitt avsked, anser jag icke

att pension för Hellgren kan ifrågakomma, så mycket mindre som ej sådana ömmande

omständigheter kunna framdragas, såsom sjuka eller minderåriga barn att

försörja.

Det prejudikat, som genom tilldelning av pension i ett fall som detta skulle

skapas, torde tvivelsutan bliva av ganska stor betydelse.»

På grund av vad styresmannen för gevärsfaktoriet anfört hemställde

arméförvaltnmgens artilleridepartement och statskontoret i särskilda

infordrade utlåtanden, att den av Hellgren gjorda ansökningen

icke måtte till någon åtgärd föranleda; och beslöt Kungl. Maj:t i överensstämmelse

härmed.

Åven utskottet är av den mening, att sådana omständigheter icke

föreligga, som i förevarande fall kunde motivera en tidigare pensionering

än den, vilken eljest vid armén ansetts kunna ifrågakomma. På

grund härav och med hänsyn till de konsekvenser, som ett bifall till

motionen skulle medföra, hemställer utskottet,

att förevarande motion I : 105 ej må av riksdagen

bifallas.

7:o) I en inom andra kammaren väckt motion, nr 220, av herr

Leander jämte sex andra av kammarens ledamöter har hemställts, »det

riksdanen ville besluta, att avlidne friherre Carl Cederströms änka, Minna

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

9

Ceder ström, född Poppius, må från och med den 1 januari 1920, så

länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd å 1,000 (ett tusen) kronor.»

Till stöd för yrkandet hava motionärerna anfört följande:

»Friherre Carl Cederström, Sveriges förste flygare, med svenskt diplomnummer

1 och internationellt diplomnummer 74, avlade sina flygarprov i Frankrike 1910

vid uppnådda 42 års ålder.

Trots sin jämförelsevis höga ålder — ur flygaresynpunkt sett — var friherre

Cederström i alla avseenden den svenska flygningens förste föregångsman — den

förste flygaren, den förste flygskolechefen och flygläraren, den förste flygfabrikanten

— och han har genom sitt exempel och sitt målmedvetna, nydanande arbete

i dessa avseenden möjliggjort och påskyndat det militära flygväsendets utveckling

i Sverige.

Yid hans flygskola å Malmen hava de första i Sverige utbildade militärflygarna

från marinen och armén utdanats, och även sedermera, då han blivit chef

för Södertälje verkstäders flygskola, har en stor del av arméns och marinens flygare

under hans ledning erhållit sin första flygutbildning.

Liksom hans energi skapat den första flygskolan i Sverige, blev han ock

skaparen av den första flygfabriken, utgörande en avdelning av Södertälje verkstäder.

Såväl från denna som från det sedermera av honom bildade Skandinaviska

aviatikaktiebolagets fabrik har staten förvärvat ett antal svenskbyggda flygmaskiner.

Vid sin död, vilken som bekant inträffade den 29 juni 1918 genom drunkning

i Ålands hav under en olycklig flygfärd, var han på väg för att i Finland

söka väcka intresse för skapandet av flygförbindelser med Sverige, således ett nytt

föregångsarbete på den svenska flygningens område.

Om också icke direkt anställd i statens tjänst har dock, som synes, friherre

Cederströms livsgärning varit mycket nära förbunden med en statsverksamhet, nämligen

med det militära flygväsendet, för vilket han utan gensägelse varit en föregångsman.

Hans gärning har även långt därutanför haft sin stora fosterländska

betydelse, varför han väl torde kunna jämställas med en statstjänsteman, då det

är fråga om beviljandet av pension till hans efterlevande. Friherre Cederströms

egenskap av att i siu föregångsverksamhet hava varit nr 1 i riket, torde vara tillräcklig

för att ej behöva anse ett tilldelande av pension till hans änka och barn

som ett normerande prejudikat.

Friherre Cederströms änka, Minna Cederström, född Poppius, omhänderhaver

makarnas barn, Ulla-Metta. född den 4 januari 1915. Någon förmögenhet efterlämnade

ej friherre Cederström till sin änka och dotter.»

Då Cederströms änka icke lagligen är berättigad till pension och

i övrigt några omständigheter icke anförts, vilka synas böra föranleda

till beviljande av understöd från statens sida, har utskottet, som icke

heller funnit sig övertygat att något verkligt behov av understöd är

1''ör handen, ansett sig böra avstyrka bifall till motionen.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 8 samt. 20 höft. (Nr 26.)

Utskottet..

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Ang.

registrator

Rahmns

uppförande

å allmänna

indragning sstaten.

Utskottet hemställer,

att förevarande motion II: 220 ej må av riksdagen

bifallas

III. Ang. sjöförsvarsdepartementet.

8:o) I proposition nr 125 liar Kungl. Maj:t, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden den 20

februari 1920, föreslagit riksdagen besluta, att registratorn i sjöförsvarsdepartementet

Elis Ralimn skall den 1 juli 1920 uppföras å allmänna

indragningsstaten, med rätt för honom att uppbära de avlöningsförmåner

å tillhopa 6,918 kronor 55 öre, för år räknat, av vilka han vid

överflyttningen är i åtnjutande, därvid beträffande dyrtidstillägg åt Rahmn

skall, så länge lian innehar berörda avlöningsförmåner, gälla vad om

dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst vid överflyttningen

är eller därefter må bliva stadgat, dock med skjddighet för Rahmn ej

mindre att, i händelse han efter överflyttningen till indragningsstaten

erhåller annan ordinarie befattning å rikets, riksdagens eller kommuns

stat, i allo frånträda avlöningsförmånerna å indragningsstaten, såvida

de understiga eller äro lika med de nya avlöningsförmånerna, samt,

därest avlöningsförmånerna å indragningsstaten överstiga berörda nya

avlöningsförmåner, vidkännas mot de senare svarande avdrag, än även

att, när han, kvarstående å indragningsstaten, uppnått 65 levnadsår,

från och med månaden näst därefter åtnöjas med pension å indragningsstat,

motsvarande den del av de till honom å indragningsstaten

utgående avlöningsförmåner, som är att hänföra till lön och ålderstilllägg,

eller 3,500 kronor.

Inträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till ovanberörda

statsrådsprotokoll.

Utskottet har icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag,

och hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts proposition nr 125 må av

riksdagen bifallas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Banko åt skottets utlåtande Nr 26.

11

9:o) 1 en inom riksdagens andra kammare av herr Leander väckt årli^gmxder_

motion, nr 30, har hemställts, »att genom olyckshändelse avlidne under- at8dåt underofficerskorpralen

Sven Olov Anderssons änka, Matilda Andersson, född

Andersdotter, må från och med den 1 januari 1920, så länge hon för- sven o in v

bliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära

ett årligt understöd av 300 kronor.» Andersson,

För stöd för denna hemställan anföres i motionen: född Anden
dotter.

»Underofficerskorpralen vid kungl. flottan Sven Olov Andersson avled den 14

december 1891 genom olyckshändelse under dykeriarbete, som utfördes från kanonbåten

Svensksund, å vilken han för tillfället var kommenderad. Enligt muntligen

lämnade uppgifter skulle Andersson på grund av någon felaktighet i öykeriapparaten

ha blivit kvävd under nedstigandet i vattnet.

Andersson, som var född 1854 och den 1 augusti 1880 inskrevs vid sjömanskåren

i Karlskrona, började nästan omedelbart tjänstgöra såsom dykare och blev

efter ett par års förlopp eller den 31 augusti 1882 approberad såsom sådan. Vid

sin död efterlämnade han sin hustru Matilda Andersson, född Andersdotter den 29

juni 1864, samt en son Gustaf Adolf Konstantin, som är född den 13 december

1890. .Den senare lider av tuberkulos och är därför mestadels oförmögen till arbete.

Det har dock lyckats modern att nödtorftligen försörja både sig själv och sonen,

så länge hennes egen hälsa varit god. Men sedan även hon blivit hemsökt av

sjukdom, har ställningen för moder och son blivit mycket bekymmersam för att

icke säga nästan förtvivlad.

Enär Andersson satte livet till under utförande av arbete för statens räkning,

synes denna ha skyldighet att åtminstone i någon mån bisträcka hans efterlevande

hustru, då hon, som dock redligen strävat att hålla sig uppe. numera på grund av

vidriga förhållanden råkat i nödställd belägenhet.»

Beträffande vid motionen fogade intyg får utskottet hänvisa

till motionen.

På grund av vad i motionen anförts, har utskottet ansett sig böra

biträda motionärens framställning och hemställer därför,

att riksdagen, med bifall till förevarande''motion,

må medgiva, att avlidne underofficerskorpralen Sven

Olov Anderssons änka Anna Matilda Andersson, född

Andersdotter, må från och med den 1 januari 1920,

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å

allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd

av tre hundra kronor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

IV. Ang. civildepartementet.

tMäg s- 10;°) 1 proposition nr 56 liar Kungl. Maj:t, under åberopande

pension till av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden den 6 februari

f6rbUrtdet'' 1920, föreslagit riksdagen medgiva, att förra skrivbiträdet hos länsstyJcnny

Elise relsen i Stockholms län Jenny Elise Hansson, född Törngren, må från

Hansson, fadd och med den 1 november 1918 under sin återstående livstid, så länge

tn"gren. j)on förbliver änka, utöver henne från anslaget till pensionering av civila

tjänstinnehavare tillkommande pension av 660 kronor, tillika å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig tilläggspension av 190 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes

till vilket utskottet får hänvisa.

Med tillstyrkande

ställer utskottet,

av

bifall till Kung

t ovanberörda statsrådsprotokoll,

Maj:ts framställning hem
-

att riksdagen må medgiva, att förra skrivbiträdet

hos länsstyrelsen i Stockholms län Jenny Elise Hansson,

född Törngren, må från och med den 1 november

1918 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver

änka, utöver henne från anslaget till pensionering

av civila tjänstinnehavare tillkommande pension

av sex hundra sextio kronor, tillika å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig tilläggspension av ett

hundra nittio kronor.

under,löd lUo) I en till riksdagen avlåten, den 13 februari 1920 dagtecknad

åt färre extra proposition nr 117 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag, föreslagit riksSärenholms

dagen medgiva, att å allmänna indragningsstaten årliga understöd må

änka mia imder vederbörandes återstående livstid utgå

halm m. fi. dels tran och med den 1 maj 1919 till förre extra polismannen

Karl Gustaf Werner Särenholms änka Edla Jenny Sårenholm, född Fransen,

så länge hon förbliver änka, med 200 kronor,

dels ock från och med den 1 november 1919, under samma förbehåll,

till förre uppsyningsmannen vid Lunds hospital och asyl Per

Nilsson Ekströms änka Ida Augusta Ekström, född Hansson, med

400 kronor.

I fråga om utredningen i ärendet tillåter sig utskottet hänvisa till

ovanberörda statsrådsprotokoll.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

13

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande

förslag, hemställer,

att riksdagen må medgiva, att å allmänna indragirin(''■sstaten

årlisra understöd må under vederbörandes

återstående livstid utgå

dels från och med den 1 maj 1919 till förre

extra polismannen Karl Gustaf Werner Särenholms

änka Edla Jenny Särenholm, född Fransen, så länge

hon förbliver änka, med två hundra kronor,

dels ock från och med den 1 november 1919,

under samma förbehåll, till förre uppsyningsmanneu

vid Lunds hospital och asyl Per Nilsson Ekströms

änka Ida Augusta Ekström, född Hansson, med fyra

hundra kronor.

12:o) 1 en till riksdagen avlåten, den 16 januari 1920 dagtecknad

proposition, nr 53, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att

å allmänna indragningsstaten årliga understöd må utgå

till extra ordinarie kontorsskrivaren vid statens järnvägar (Jarl

Adolf Unanders änka Ida Henrietta Unander, född Lindström, från och

med den 1 april 1919 under hennes återstående livstid, så länge hon

förbliver i nuvarande änkestånd, med 300 kronor,

till förre ekonomidrängen vid Lunds hospital och asyl Måns Jönsson

Levins änka Hanna Levin, född Andersson, från och med den 1

januari 1919 under hennes återstående livstid, så länge hon förbliver

änka, med likaledes 300 kronor, samt

till renhållaren vid Uppsala hospital och asyl Karl Gustaf West erkänds

änka Emma Kristina Westerlund, född Andersson, från och med

den 1 februari 1919 under hennes återstående livstid, så länge hon förbliver

änka, med 300 kronor samt till makarnas barn Enär Gösta

William från och med sistnämnda dag till och med det kalenderår, varunder

han fyller 18 år, med 60 kronor.

Beträffande den av Kungl. Maj:t i ärendet framlagda utredningen

tillåter sig utskottet att hänvisa till statsrådsprotokollet över civilärenden

för ovan angivna dag''.

Utskottet, som på de i statsrådsprotokollet anförda grunder ansett

sig böra tillstyrka bifall till ifrågavarande framställning, hemställer,

Ang.

årliga understöd

å allmänna

indragningsstaten

åt

änkor och

barn efter

vissa befattningshavare

vid statens

järnvägar

och sinuessjukvårdsanstalter.

Utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Ang.

pensioner ät f.

d assistenten

vid tekniska

högskolans

materialprovningsanstalt

G. C.

Réhn, f. d.

kontrollören

vid sockerbeskatta

ingen

N. Andersson

samt byråchefens

i

patent- och

registreringsverket

Nils

Olof Wilhelm

Rahms änka

Edith Rahm,

född Wågman.

Ang.

pension åt

direktören vid

Pulkovas

observatorium

J. 0. Backlunds

änka

Ulrika Katarina

Backlund.

att Kungl. Maj:ts proposition nr 53 må av

riksdagen bifallas.

V. Ang. finansdepartementet.

13:o) I proposition nr 152 har Kung!. Maj:t föreslagit riksdagen

medgiva, att årliga pensioner må å allmänna indragningsstaten från

nedannämnda tider utgå till följande personer nämligen

a) f. d. assistenten vid tekniska högskolans materialprovningsanstalt

Gustaf Christian Réhn med 1,150 kronor från och med den 1

januari 1920;

b) f. d. kontrollören vid sockerbeskattningen Nils Andersson med

750 kronor från och med den 1 augusti 1919; samt

c) bju-åchefens i patent- och registreringsverket Nils Olof Wilhelm

Rahm änka Anna Edith Johanna Rahm, född Wågman, med 800 kronor

från och med den 1 januari 1919 under hennes återstående livstid så

länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd.

Utredningen i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet över finansärenden

den 27 februari 1920, till vilket utskottet tillåter sig hänvisa.

Utskottet, som på de i ovanberörda statsrådsprotokoll anförda skäl

funnit sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställningar,

hemställer,

att Kungl. Maj:ts proposition nr 152 må av

riksdagen bifallas.

VI. Ang. ecklesiastikdepartementet.

14:o) I en till riksdagen den 13 februari 1920 avlåten proposition,

nr 88, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen medgiva att professorn och direktören vid Pulkovas

observatorium Johan Oskar Backlunds änka, Ulrika Katarina Backlundf

född Widebeck, må från och med den 1 januari 1920, så länge hon

förbliver i sitt nuvarande änkestånd och är i mistning av henne från

ryska staten tillerkänd pension, å allmänna indragningsstaten uppbära

ett årligt understöd av 1,500 kronor.

Av åberopade statsrådsprotokollet framgår, att professorn och direlc
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

15

tören vid astronomiska observatoriet i Pulkova i Ryssland Johan Oskar

Backlunds .änka Ulrika Katarina Backlund, född Widebeek, anhållit om

beredande åt henne av pension av svenska statmedel samt att vetenskapsakademien

i avgivet utlåtande tillstyrkt beredande åt sökanden av en

årlig pension å 1,500 kronor.

Statskontoret har i infordrat yttrande i ämnet anfört:

En liknande pensionsfråga var föremål för prövning av 1919 års lagtima

riksdag, i det att nämligen i en inom andra kammaren väckt motion (16/11) föreslogs,

att förre direktören vid Pulkovas observatorium M. Myren, vilken år 1908

erhållit avsked med rätt till pension av ryska staten till belopp av 3,000 rubel men

alltsedan september 1917 till följd av omvälvningarna i Ryssland icke erhållit den

honom tillerkända pensionen, måtte från och med den 1 januari 1918 erhålla pension

från allmänna indragningsstaten till ett den honom tilförsäkrade pensionen i svenskt

mynt motsvarande belopp av 5,760 kronor årligen. I ett häröver till bankoutskottet

avgivet yttrande framhöll statskontoret, att då förevarande fråga fullständigt undandroge

sig varje bedömande enligt vanliga pensioneringsgrunder; att det icke vore

fråga om att bereda pension såsom ersättning för arbete i svenska ,statens tjänst,

utan att det gällde att av billighetsskäl övertaga en främmande stats förpliktelse

mot en dess åldrige tjänare; samt att emellertid billighetsskäl enligt statskontorets

mening onekligen kunde anses föreligga för bifall till motionen åtminstone i vad den

avsåge ersättning för pensionen efter ingången av år 1919. Riksdagen biföll motionen

på det sätt, att det föreslagna understödet beviljades från och med år 1919, så

länge Myren är i mistning av den honom från ryska staten tillerkända pensionen,

varvid enligt riksdagens uttalande förutsattes, att, därest ryska staten för tid, under

vilken svenska staten utbetalat Myrens pension, fullgör sitt åtagande gentemot

Myrén, denne kommer att till statsverket återbära vad detsamma under omförmälda

tid förskjutit.

Nu förevarande ansökning om pension grundar sig likaledes därpå, att pension,

som tillförsäkrats sökanden att utgå av ryska statskassan, på grund av händelsernas

utveckling i Ryssland tills vidare icke utgår. Vid sådant förhållande och då sökanden

lärer för sin utkomst vara beroende av pensionen, vill det synas statskontoret billigt,

att svenska staten även i detta fall träder hjälpande till på samma villkor, som

gälla för den till Myrén från allmänna indragningsstaten utgående pensionen. Mot

det föreslagna beloppet anser sig statskontoret icke böra göra någon erinran och

vill beträffande den jämväl i handlingarna berörda frågan om tillfälligt tillägg till

den föreslagna pensionen under nu rådande kristid framhålla, att statskontoret ansett

sig med stöd av regeringsrättens utslag i en dylik fråga kunna utbetala dyrtidstillägg

ä pension, som av riksdagen beviljats att utgå från allmänna indraguingsstaten,

även i sådant fall där pensionen icke grundats på anställning i statens tjänst.

RÄWdOK.-...

Departementschefen har anslutit sig till de i ärendet hörda myndigheternas

förslag men förutsätter, i likhet med vad 1919 års lagtima

riksdag uttalat i förenämnda pensionsärende beträffande Nyrén, att

därest ryska staten för tid, under vilken svenska staten utbetalat nu

ifrågavarande pension till Ulrika Katarina Backlund, fullgör sitt åtagande

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Utskottet.

Ang.

pension åt

vårdarinnan

vid institutet

och förskolan

för blinda å

Tomteboda

Kristina Vilhelmina

Petersson.

gentemot henne, hon kommer att till statsverket återbära vad detsamma

under omförmälda tid förskjutit.

Såsom av statskontoret framhållits, erbjuder förevarande pensionsärende

stora likheter med den av föregående års lagtima riksdag behandlade

frågan om pension åt förre vice direktören vid Pulkovas observatorium

M. Nyrén. Med hänsyn till det beslut, som av riksdagen

fattades i nämnda pensionsfråga och då sökandens avlidne man inlagt

stora förtjänster om svensk astronomisk vetenskaps utveckling, anser

utskottet det vara billigt, att staten bereder änkan Backlund erforderligt

understöd, så länge hon på grund av de i Ryssland rådande exceptionella

förhållandena går miste om den pension, vartill hon såsom änka efter

en ryska statens ämbetsman är berättigad. Utskottet förutsätter emellertid,

liksom departementschefen, att därest ryska staten för tid, under

vilken svenska staten utbetalat nu ifrågavarande pension till änkan

Backlund, fullgör sitt åtagande gentemot henne, hon kommer att till

statsverket återbära vad detsamma under omförmälda tid förskjutit.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förslag får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må besluta, att professorn och

direktören vid Pulkovas observatorium Johan Oskar

Backlunds änka Ulrika Katarina Backlund, född Widebeck,

må från och med den 1 januari 1920, så länge

hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd och är i

mistning av henne från ryska staten tillerkänd pension,

å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd

av ettusen femhundra kronor.

lo:o) I en till riksdagen den 20 februari 1920 avlåten proposition

nr 118 har Kungl. Maj:t, under åbex-opande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att vårdarinnan vid institutet och förskolan för blinda

å Tomteboda Kristina Vilhelmina Petersson må från och med månaden

näst efter den, under vilken hon avgår från sin befattning, under sin

återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig pension

av 600 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till ovanberörda

statsrådsprotokoll.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Mapts föreliggande förslag,

hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att vårdarinnan vid

instutet och förskolan för blinda å Tomteboda Kristina

Vilhelmina Petersson må från och med månaden näst

efter den, under vilken hon avgår från sin befattning,

under sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten

en årlig pension å sexhundra kronor.

16:o) I eu till riksdagen avlåten proposition nr 137 har Kungl. pe£?9n åt

Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att vaktmästaren vid folkskolesemi- seminanevaktnariet

i Umeå Anders Albert Holmström må från och med månaden näst

efter den, under vilken han entledigas från sin befattning, under sin

återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig pension

å 1,100 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

den 27 februari 1920, till vilket utskottet får hänvisa.

Med biträdande " av Kungl. Majrts föreliggande förslag hemställer

utskottet,

att riksdagen må medgiva, att vaktmästaren vid

folkskoleseminariet i Umeå Anders Albert Holmström

må från och med månaden näst efter den, under vilken

han entledigas från sin befattning, under sin återstående

livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig

pension å ettusen etthundra kronor.

17:o) 1 en inom första kammaren väckt motion, nr 48, av herr ptr^Jn &t

Petterson, Malkolm, har hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att åt färre foiksMfolkskollärareänkan

Johanna Kristina Söderström från Tåunö församling lä™d™ttJrS^

i Jönköpings län bevilja en årlig pension å kr. 400 att utgå från anka.

och med 1 "januari 1920, så länge hon lever ogift».

Beträffande de av motionären såsom stöd för detta yrkande anförda

skål får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet tillåter sig erinra, att 1919 ars lagtima riksdag i enlighet ullt!ottet‘

med Kungl. Maj:ts proposition beslutat inrättandet av en statensT''anstalt

för pensionering av folkskollärare m. fl. och godkänt förslag till reglemente

för nämnda anstalt. I berörda reglemente stadgas jämlikt kunBihang

till riksdagens -protokoll 1920. 8 samt. 20 höft. (Nr 26.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 26-

Ang.

årligt understöd

åt folkskolläraren

J. G. Wc t terströms

änka.

Ang.

årligt understöd

åt

skolläraren

A. L. Andersons

änka.

görelse den 31 december 1919 (nr 878), som den 4 mars 1920 utkommit av

trycket, i kap. IV, övergångsstadganden (punkt 8), att efterlevande efter

den, som icke varit delägare i folkskollärarnas änke- och pupillkassa

och som avlidit före den 1 januari 1920 och vid sin död innehade anställning

som lärare med full tjänstgöring vid av skoldistrikt inrättad

folkskola eller pension från folkskollärarnas pensionsinrättning eller

understöd från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, må, om

de styrka sig vara i behövande omständigheter, av pensionsanstalten

förklaras berättigade till pension, som beräknas enligt § 34 mom. 2 och

ett familjepensionsunderlag av 300 kronor. Enligt nyssnämnda § 34

mom. 2 utgår pensionen för änka ensam med familjepensionsunderlagets

belopp och för änka jämte ett eller flera barn med nyssnämnda belopp,

förhöjt med 40 procent för ett barn och därutöver med 10 procent för

varje ytterligare barn.

Då änkan Söderström alltså enligt nu gällande bestämmelser kan

av pensionsanstalten förklaras berättigad att erhålla ett årligt understöd

av 300 kronor eller samma belopp, som av riksdagen tidigare

i liknande fall plägat beviljas, har utskottet ansett motionen icke böra

föranleda någon åtgärd. ''

Utskottet hemställer,

att förevarande motion I: 48 ej må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

18:o) I en inom första kammaren väckt motion, nr 49, av herrar

Vindahl och von Kock har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja änkan

efter folkskolläraren J. G. Wetterström, Karolina Vilhelmina Wetterström,

född Jonsson, under sin återstående livstid, ett årligt understöd av 400

kronor att utgå från och med den 1 januari 1920».

I fråga om den av motionärerna i ärendet framlagda utredningen

tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

Åberopande av vad utskottet under nästföregående punkt anfört,

hemställer utskottet,

att ifrågavarande motion I: 49 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

19:o) I en inom första kammaren av herrar Vindahl och von

Kock väckt motion, nr 50, hemställes, »att riksdagen måtte bevilja änkan

efter läraren vid mindre folkskolan vid Baflinge inom Svennevads skoldistrikt

A. L. Anderson, Matilda Karolina Anderson, född Persdotter,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

19

under hennes återstående livstid ett årligt understöd av 400 kronor att

utgå från den 1 januari 1920».

Beträffande de av motionärerna till stöd för framställningen anförda

grunder får utskottet hänvisa till motionen.

Med åberopande av vad som anförts under punkt 17:o) här ovan

hemställer utskottet,

att förevarande motion I: 50 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

20:o) I en inom andra kammaren väckt motion, nr 8, av herr åt

Sandberg hemställes, »att riksdagen måtte bevilja småskollärareänkan psZåsZiJohanna

blår ia Larsson, född Olsson, från Björktorp Norberga Glans- w

hammar, en årlig pension av 300 kronor att utgå från och med den 1 sons

januari 1920».

Beträffande de av motionären såsom stöd för yrkandet åberopade

intyg tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

Med hänvisning till vad utskottet under punkt 17:o) här ovan

anfört i en liknande fråga hemställer utskottet,

att förevarande motion II: 8 ej må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

21:o) 1 en inom andra kammaren av herr Molin i Åspa väckt Ang. pension

motion, nr 73, har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja folkskol- tärlreänkL

lärareänkan Anna Kristina Eriksson, född Andersdotter, Norrbyås för- AnnaKristina

samling och Örebro län, å allmänna indragningsstaten en årlig pension Enkssonav

400 kronor att utgå från och med den 1 januari 1920.>

I fråga om den av motionären i ärendet förebragta utredningen

får utskottet hänvisa till motionen.

Under åberopande av vad utskottet här ovan under punkt 17:o)

anfört, hemställer utskottet,

att ifrågavarande motion II: 73 ej må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

VII. Ang. jordbruksdepartementet.

A»g- 22:o) I en till riksdagen den 14 februari 1920 avlåten proposition,

åTli''imter~ nr 103’ har Kimg''L Maj:t föreslagit riksdagen medgiva,

änicoma o. a) att avlidne andre instruktören i husslöjd Jonas Wallanders änka

A‘oJajaA.er 0livia Augusta Wallander, född Ohlson, må från och med den 1 juli

Femstrom. 1919 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, från allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt

understöd av 600 kronor; och

b) att ladugårdspigan vid centralanstalten för försöksväsendet på

jordbruksområdet änkan Ida Amanda Fernström, född Svensdotter, må

från och med den 1 november 1919 under sin återstående livstid från

allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 400 kronor.

I1 tred ningen i förevarande ärende återfinnes i statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för ovan angivna dag, till vilket utskottet får

hänvisa.

På grund av i statsrådsprotokollet anförda omständigheter har

utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts framställning

och hemställer alltså,

att förevarande proposition nr 103 må vinna

riksdagens bifall.

Ang.

pensioner åt

fodermarsken

K. V. Gustafsson

och räknebitriidet

A. K.

E. Borén samt

årligt understöd

åt änkan

S. V. Holmstedt

och

hennes dotter.

2o:o) 1 en till riksdagen den 14 februari 1920 avläten proposition

nr 127 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva,

a) att fodermarsken vid Flyinge liingstdepå Karl Vilhelm Gustafsson

må från och med månaden näst efter den, varunder han frånträder sin

befattning vid nämnda liingstdepå, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av ettusen kronor;

b) att räknebiträdet vid statens meteorologisk-hydrografiska anstalt

Agnes Karolina Elisabeth Boren, född Leczinsky, må från och med

månaden näst efter den, i vilken hon avgår från sin anställning vid

anstalten, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av fyrahundra kronor; samt

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26. 21

c) att avlidne lantmäteriauskulanten Sven Otto Emanuel Holmstedts

iinka Sigrid Vilhelmina Holmstedt, född Lundahl, samt makarnas minderåriga

dotter Birgit må från och med den 1 januari 1920 å allmänna

indragningsstaten uppbära årliga understöd, änkan med 500 kronor, så

länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, samt dottern med 200

kronor till utgången av det år, varunder hon uppnatt 18 ars ålder..

Utredningen återfinnes i ovanberörda statsrådsprotokoll, till vilket

utskottet får hänvisa.

Utskottet har vid granskningen av Kungl. Maj:ts föreliggande

framställningar icke funnit något att erinra och hemställer förty,

att Kungl. Maj:ts proposition nr 127 må av

riksdagen bifallas.

Stockholm den 22 mars 1920.

På bankoutskottets vägnar:

EMIL KRISTENSSON.

Herr Edbom har begärt få antecknat, att han icke deltagit i behandlingen

av här ovan omförmälda ärenden.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. S sand. 20 höft. (Nr 26.)

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:296 Skrivelse till Konungen angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indrag ning sstaterna. s. 1 i texten