Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 16 och 30 §§ i lagen den 12 maj 1897 för Sveriges riksbank.

1920-03-22 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1920:27, Utlåtande, i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 16 och 30 §§ i lagen den 12 maj 1897 för Sveriges riksbank.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

1

Nr 27.

Ankom till riksdagens kansli den 22 mars 1920 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse av 16 och 30 §§ i lagen

den 12 maj 1897 för Sveriges riksbank.

I en till riksdagen avlåten, till bankoutskottet hänvisad proposition

nr 94 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för den 13 februari 1920, föreslagit riksdagen

att antaga följande

Förslag ■

till

Lag

om ändrad lydelse av 16 och 30 §§ i lagen den 12 maj 1897

för Sveriges riksbank.

Härigenom förordnas, att 16 och 30 §§ i lagen den 12 maj 1897

för Sveriges riksbank skola erhålla följande ändrade lydelse:

16 §.

Riksbanken äger att såväl vid huvudkontoret som vid avdelningskontoren
a)

på deposition avgiftsfritt mottaga penningar att utan räntegottgörelse

återbetalas vid anfordran eller å tid, som vid insättningen

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 8 samt. 21 höft. (Nr 27.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

bestämmes; skolande bevis över sålunda insatta penningar ställas till

viss man;

b) likaledes utan avgift eller räntegottgörelse mottaga och å giroräkning

föra penningar med förbindelse att vid anfordran tillhandahålla

räkningshavaren vad å räkningen innestår.

I sammanhang med girorörelsen må riksbanken vidtaga de anordningar,

som kunna finnas erforderliga för underlättande av betalningsutjämningar

(clearing).

Dessutom må fullmäktige kunna åt firmor, som hava växeldiskontering

i riksbanken och ej själva driva bankrörelse, öppna upp- och

avskrivningsräkning mot räntegottgörelse.

Åvenså må, där omständigheterna sådant påkalla, räntegottgörelse

kunna av fullmäktige medgivas för medel innestående å depositionsräkning.

30 §.

Fullmäktig i riksbanken må ej den vara, som icke är svensk medborgare;

ej den, som står under förmynderskap eller som är i konkurstillstånd;

ej den, som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare

nyttjas eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva

allmän befattning; ej den, som genom utslag, vilket ännu icke vunnit

laga kraft, är dömd till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller som är

ställd under framtiden för brott, vilket kan medföra sådan påföljd; ej

den, som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan.

Fullmäktig må ej vara ledamot av styrelse i annan bank än sparbank

eller postsparbanken.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå

meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Av åberopade statsrådsprotokollet framgår, att 1917 års bankkommitté

den 22 september 1917 erhållit i uppdrag, bland annat, att

verkställa utredning rörande frågan om anordnande av statlig bankverksamhet

av samma art som vanlig bankrörelse. 1 sitt med anledning

härav den 6 oktober 1919 avgivna betänkande har kommittén, med

avstyrkande av förslaget om inrättande av en statens affärsbank, föreslagit,

att möjlighet beredes riksbanken att, där omständigheterna sådant

påkalla, mot räntegottgörelse mottaga insättningar från allmänheten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

3

En dylik rätt för riksbanken vore enligt kommitterades meningönskvärd

dels ur synpunkten, att därigenom möjlighet bereddes det

allmänna att utöva inflytande på marginalen mellan privatbankernas inoch

utlåningsräntor, dels ock med hänsyn härtill, att denna inlåningsrätt

skulle kunna av riksbanken användas såsom diskontopolitiskt hjälpmedel.

I de yttranden, som avgivits över kommitténs betänkande, hava

fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontor och bankinspektionen

ansett sig böra förorda förslaget om medgivande av rätt för

riksbanken att mot räntegottgörelse mottaga insättningar från allmänheten.

Därvid hava fullmäktige i riksbanken särskilt framhållit, att en på

sätt kommitterade föreslagit inskränkt inlåningsrätt skulle så mycket

mindre kunna bliva till hinder för fullgörandet av riksbankens centralbankuppgift,

som denna rätt efter all sannolikhet icke skulle behöva

komma till användning annat än rent tillfälligtvis och i mycket begränsad

utsträckning. Blotta tillvaron av denna rätt skulle sannolikt

vara tillräcklig för vinnande av det avsedda ändamålet, utan att rätten

skulle behöva komma till användning.

Fullmäktige i riksgäldskontoret uttala såsom sin mening, att riksbankens

rätt till inlåning med hänsyn till dess huvuduppgifter såsom

centralbank borde medgivas endast under den förutsättningen, att denna

rätt användes endast för av kommitterade angivna två ändamål, nämligen

för att öva inflytande på marginalen mellan privatbankernas in- och

utlåningsräntor samt för att tjäna såsom hjälpmedel för en effektiv

diskontopolitik.

Endast Norrbottens och Vesterbottens läns handelskammare tillkännagiver

obetingat sin anslutning till förslaget.

Däremot hava svenska bankföreningen och flertalet övriga handelskamrar

avstyrkt kommitténs föreliggande förslag.

Departementschefen har för sin del i ärendet anfört följande:

)>Enligt vad av den lämnade redogörelsen framgår, voro redan vid

tillkomsten av nu gällande riksbankslag meningarna starkt delade i fråga

om lämpligheten av det förbud mot inlåning mot ränta, som föreslogs

i propositionen till 1897 års riksdag. Riksdagens andra kammare uttalade

sig för en bestämmelse av det innehåll, som 1917 års bankkommitté

nu föreslår. Jämväl sedermera har frågan om införande av

rätt till inlåning mot ränta flera gånger i riksdagen framförts.

Bankkommitténs förslag, enligt vilket möjlighet skulle beredas

riksbanken att medgiva räntegottgörelse för medel å deposition sräkning,

har motiverats med två skäl. Dels skulle en sådan befogenhet kunna

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

4 Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

vara ett hjälpmedel för riksbanken vid fyllande av dess funktion att

upprätthålla landets valuta, dels skulle inlåningsrätten kunna brukas i

syfte att inverka reglerande på privatbankernas inlåningsränta och därmed

minska marginalen mellan ut- och inlåningsränta. Det torde icke

kunna bestridas, att riksbanken under en tid, då en åtstramning på

penningmarknaden är önskvärd och diskontot fördenskull bör hållas högt,

skulle kunna giva förstärkt effekt åt en höjning av utlåningsräntan

genom att själv draga till sig penningar medelst beviljande av ränta

på deposition. Båda de nämnda åtgärderna, höjning av diskontot och

inlåning mot ränta, skulle verka därhän, att riksbanken kunde bli i

tillfälle att minska sedelstocken och sålunda skydda valutans värde. I

den mån riksbankens inlåningsrätt skulle kunna medföra en minskningav

marginalen mellan privatbankernas ut- och inlåningsränta genom en

höjning av den sistnämnda, synes även en sådan verkan av den föreslagna

lagändringen vara av stort värde, såsom ägnad att främja sparandet

och därmed tillgången på kapital, samtidigt som en del av den

vinst, privatbankerna bereda sig av en vid marginal, skulle komma allmänheten

till godo. Ej heller eljest synas övertygande skäl vara anförda

mot lämpligheten av kommitténs förslag.

I likhet med herrar fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontor

samt bankinspektionen är jag sålunda beredd att tillstyrka en

lagändring i berörda syfte.

I detta sammanhang anser jag mig även böra föreslå sådan ändring

i 30 § riksbankslagen, att verkan av konkurs beträffande behörigheten

att vara fullmäktig i riksbanken inskränkes till den tid, under vilken

konkurstillståndet varar. Liknande inskränkning i verkan av konkurs

har tidigare gjorts i fråga om behörighet att utöva åtskilliga andra

allmänna uppdrag.»

Beträffande innehållet av propositionen i övrigt tillåter utskottet

sig att hänvisa till propositionen.

Frågan om rätt för riksbanken till inlåning mot ränta har som

känt är vid flerfaldiga tillfällen varit föremål för riksdagens prövning,

och hava olika meningar gjort sig gällande beträffande lämpligheten

att medgiva riksbanken en dylik rättighet. Nu har Kungl. Maj:t i enlighet

med förslag, som framlagts av 1917 års bankkommitté, föreslagit

sådan ändring i 1897 års banklag, att möjlighet beredes riksbanken att

medgiva räntegottgörelse för medel, innestående å depositionsräkning.

Såsom i statsrådsprotokollet erinras, har bankkommittén i sitt betän
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27. 5

kunde framhållit två skål för den ifrågasätta åtgärden. Fn sådan rätt

skulle dels kunna av riksbanken användas såsom hjälpmedel vid fyllande

av dess huvuduppgift såsom centralbank eller ett orubbligt upprätthållande

av landets valuta, dels skulle den kunna begagnas i syfte att öva

inflytande på marginalen mellan privatbankernas in- och utlåningsräntor.

Fullmäktige i riksbanken hava också framhållit, hurusom med

den ifrågavarande rättighetens begränsning till nyss angivna ändamål

densamma så mycket mindre kunde vara till hinder för fullgörandet av

riksbankens centralbankuppgift, som rätten efter sannolikhet icke skulle

behöva komma till användning annat än rent tillfälligtvis och i mycket

begränsad omfattning.

Utskottet delar denna fullmäktiges mening och vill särskilt understryka,

att ifrågavarande bestämmelses införande i lagen givetvis icke

medför någon skyldighet för riksbanken att göra bruk därav, utan haller

utskottet före, att blotta tillvaron av densamma med stor sannolikhet

skulle vara tillfyllest för vinnande av det åsyftade ändamålet. Man

torde ock kunna utgå därifrån, att fullmäktige icke komma att använda

den ifrågasatta rätten annat än efter noggrann prövning, att så är av

behovet påkallat.

Under sådana förhållanden och då under ärendets behandlingnågra

verkligt övertygande skäl mot förslagets lämplighet icke synas

hava anförts, har utskottet för sin del funnit sig böra tillstyrka bifall

till detsamma. _

Den föreslagna ändringen i 30 § riksbankslagen avser, att verkan

av konkurs beträffande behörigheten att vara fullmäktig i riksbanken

inskränkes till tid, varunder konkurstillståndet varar. kiknande inskränkning

i verkan av konkurs har tidigare gjorts ifråga om behörighet

att utöva åtskilliga andra allmänna uppdrag.

Utskottet finner sig böra biträda propositionen även i denna del.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition nr

94 må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 22 mars 1920.

På bankoutskottets vägnar:

EMIL KRISTENSSON.

Bihang Ull riksdagens protokoll 1920. 8 samt. 21 höft. (Nr 27.)

2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 21.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson, Wickmau, Öhngren, Wigforss, Enhörning.

Söderbom, Petterson, S- M. och Svenson i Eskhult;

av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafson i Örebro, Borg, Wikström, Backlund,

Persson i Björsbyholm, Jen sen och Winkler.

Reservation:

av herrar Gustafsson i Stensholm, Öhngren, Enhörning, Svenson i

Eskhult, Gustafsson i Örebro och Winkler, vilka yrkat, att förevarande

proposition, i vad densamma avser ändring av § 16 riksbankslagen,

icke för närvarande måtte av riksdagen bifallas.

STOCKHOLM, 1SAAC MAKCDS'' BOKTRYCK KR!-A KTIEBOLAG, 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.