Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande Nr 28

1920-04-09 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1920:28, Bankoutskottets utlåtande Nr 28

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

1

Nr 28.

Ankom till riksdagens kansli den 9 april 1920 kl. 5 e. m.

Utlåtande, angående vissa framställningar rörande pensioner och

understöd.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda, till

utskottet hänvisade framställningar angående vissa pensioner och understöd.

l:o) I en inom andra kammaren av herr Jansson i Edsbäcken väckt Ang. ärligt

motion, nr 29, har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja änkan Karolina ^hlnKart

Eriksson ett årligt understöd av 300 kronor att utgå från och med år 1918.» lina Eriksson.

Såsom stöd för denna hemställan har motionären anfört följande:

»Lantbrevbäraren Nils Johan Eriksson i Gaperud, Nyeds socken, Värmland,

som enligt kontrakt av den 30 februari 1900 antogs till lantbrevbärare

å linjen Molkom—Gaperud och tjänstgjorde oavbrutet som sådan

tilla i januari 1915, då han en dag, när det rådde mycket sträng köld,

under sin tjänsteresa blev svårt förkyld, fick lunginflammation och trots

läkares hjälp dog inom några dagar.

Ersättningen för tjänsten har utgått med kronor 2: 50 pr tur, motsvarande

96 öre pr nymil.

Erikssons efterlämnade änka Karolina Eriksson, som befinner sig i

mindre goda ekonomiska omständigheter, anser sig ha fått offra sin man i

statens tjänst och hänvände sig därför till kungl. generalpoststyrelsen (bil. 1)

med vördsam anhållan om ett årligt understöd (pension) av 300 kronor och

att detta måtte beviljas henne från tiden för mannens död år 1915.

Av bifogade bilagor 3, 4 och 6 framgår, att lantbrevbärare Eriksson

blivit förkyld på sin sista resa, att han alltid under de 15 år han inneBihang

till riksdagens protokoll 1920. 8 saml. 22 hä/t. (Nr 28.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

BanJcoutsJcottets utlåtande Nr 28.

Utskottet.

Ang. årligt

understöd dt

poststationsförestdndaren

Carl Johan

Sjöström.

hade sin tjänst skött denna punktligt och ordentligt samt att såväl vederbörande

postmästare som postdirektionen ansett änkans framställning om

understöd behjärtansvärd och tillstyrkt densamma.

Kungl. generalpoststyrelsen har dock på grund av gällande bestämmelser

ej kunnat bifalla framställningen. Som änkan, som är 60 år gammal,

är i stort behov av understöd och med hänsyn till mannens 15-åriga plikttrogna

tjänst samt sjukdomens ådragande under tjänsteutövning, synes det

mig, att här föreligger ett fall, då riksdagen bör träda hjälpande emellan.

Då emellertid två år förflutit, sedan änkans framställning om understöd

ingick till kungl. generalpoststyrelsen, ehuru ärendet till följd av cirkulation

mellan de olika myndigheterna blivit fördröjt och ej förrän nu kunnat

framläggas för riksdagen, synes det vara förenligt med billighet och rättvisa,

att understöd tillerkännes henne från och med år 1918, och att det

på grund av rådande dyrtid ej måtte sättas lägre än till 300 kronor pr år.»

Då änkan Eriksson icke lagligen är berättigad till pension och i övrigt

några omständigheter icke anförts, vilka synas böra föranleda till beviljande

av understöd från statens sida, och då vidare ett bifall till motionen skulle

innebära ett frångående av hittills tillämpade principer, har utskottet med

hänsyn till de konsekvenser ett bifall skulle medföra ansett sig böra avstyrka

bifall till motionen.

Utskottet hemställer,

att förevarande motion II: 29 ej må av riksdagen

bifallas.

2:o) I en inom första kommaren av herr Rosén väckt motion, nr 29,

har anförts följande:

Poststationsföreståndaren (Jarl Johan Sjöström i Yästerhiske, som den

5 november detta år fyller 80 år och den 1 instundande april innehaft sin

befattning i postverkets tjänst i 25 år, är på grund av sjuklighet oförmögen

att sköta sin befattning. Under en följd av år har Sjöström haft

omkring 5 timmars daglig tjänstgöring och har härför åtnjutit ett arvode

av allenast 480 kronor, vartill under senare åren utgått ett krigstidstillägg

å 240 kronor eller tillsammans 720 kronor. I denna ersättning ingår

skyldighet för Sjöström att tillhandahålla lokal för poststationen jämte eldning

och städning. Då kostnaden härför icke torde kunna sättas lägre än

250 kronor, har arvodet för postgöromålen utgått med omkring 1 krona

30 öre om dagen, inberäknat krigstidstillägg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

o

Då Sjöström på grund av sin höga ålder och sjuklighet icke kan reda

sig själv, inses lätt att han omöjligen skulle kunna livnära sig på det

understöd som vanligen brukar utgå till poststationsförståndare efter 25

års tjänst (ä/3-delar av arvodet), i detta fall 320 kronor årligen. Sjöström

har med ovanlig plikttrohet och redbarhet fullgjort sina åligganden gentemot

postverket och har städse visat stort tillmötesgående och tjänstvillighet

gentemot trafikanterna. Då hans ersättning varit jämförelsevis obetydlig

och då han saknar egna tillgångar, synes billigheten kräva att den

gamle trotjänaren tilldelas ett sådant understöd, att han slipper att för sitt

livsuppehälle nödgas anlita fattigvården. På grund härav och med åberopande

av 1917 års riksdags beslut att bevilja postationsförestånderskan

Hilma Löfroth i Sävar ett årligt understöd av 500 kronor, vågar jag vördsammast

hemställa, att riksdagen måtte besluta att poststationsföreståndaren

Carl Johan Sjöström i Yästerhiske skall från avskedstagandet åtnjuta ett

årligt understöd av 500 kronor under sin återstående livstid, att utgå av

postverkets medel.»

I fråga om de vid motionen fogade bilagor får utskottet hänvisa till

motionen.

Såsom i motionen erinras, är Sjöström enligt gällande bestämmelser Utskottet.

icke berättigad att erhålla högre pension än två tredjedelar av det till

honom utgående arvodet eller alltså 320 kronor. Med hänsyn till hans

höga ålder och långa tjänstetid ävensom till de betryckta omständigheter,

varunder han lever, har utskottet dock ansett sig böra tillstyrka ett belopp

av 500 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion,

må medgiva, att poststationsföreståndaren Carl Johan

Sjöström i Yästerhiske må från och med månaden

näst efter den, under vilken han erhåller avsked från

sin anställning i postverkets tjänst, av postverkets medel

åtnjuta en årlig pension av femhundra kronor.

3:o) Kungl. Maj:t har i en till riksdagen den 6 februari 1920 avlåten ui^r^d9\t

proposition, nr 57, under åberopande av propositionen bilagt utdrag a\dispositiombistatsrådsprotokollet

över civilärenden för samma dag, föreslagit riksdagenpoltkont£et i

medgiva, att dispositionsbiträdet vid postkontoret i Bollnäs Nathalia Lovisa Boflnäs^Na-^

Forssell må från och med månaden näst efter den, under vilken hon er- Forssell.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

BanlcoutsJcottets utlåtande Nr 28.

Utskottet.

Ang. årligt

understöd åt

förra städerskan

Hilma

Regina Andersson.

Utskottet.

håller entledigande från sin anställning i postverket, dock tidigast från och

med den 1 september 1920, äga att under sin återstående livstid å postverkets

pensionsstat uppbära ett årligt understöd av 1,000 kronor.

Utskottet, som beträffande den i ämnet förebragta utredningen tillåter

sig hänvisa till ovanberörda statsrådsprotokoll, har på de i protokollet angivna

grunder ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag och

hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva, att dispositionsbiträdet

vid postkontoret i Bollnäs Nathalia Lovisa Forssell må

från och med månaden näst efter den, under vilken

hon erhåller entledigande från sin anställning i postverket,

dock tidigast från och med den 1 september

1920, äga att under sin återstående livstid å postverkets

pensionsstat uppbära ett årligt understöd av ettusen

kronor.

4: o) I en till riksdagen den 31 december 1919 dagtecknad proposition,

nr 21, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att förra städerskan vid telegrafverkets linjedistriktsbyrå

i Stockholm Hilma Regina Andersson, född Gustafsdotter, må från

och med den 1 januari 1920 av telegrafverkets medel under sin återstående

livstid uppbära årligt understöd till ett belopp av 400 kronor att utbetalas

i den ordning, som gäller för fyllnadspensioner från telegrafverket.

I fråga om den i ämnet framlagda utredningen får utskottet hänvisa

till ovannämnda statsrådsprotokoll.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förslag får utskottet, under hänvisning

till av riksdagen tidigare fattade beslut i ett flertal liknande fall,

hemställa,

att riksdagen må medgiva, att förra städerskan vid

telegrafverkets linjedistriktsbyrå i Stockholm Hilma

Regi na Andersson, född Gustafsdotter, må från och med

den 1 januari 1920 av telegrafverkets medel under sin

återstående livstid uppbära årligt understöd till ett belopp

av fyrahundra kronor att utbetalas i den ordning, som

gäller för fyllnadspensioner från telegrafverket.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Banlcoutskottets utlåtande Nr 28.

5

5:o) I en inom andra kammaren av herr Pettersson i Södertälje väckt Ang. tilläggs

motion, nr 176, hemställes, »att riksdagen måtte av trafikmedel tillerkännay^^^^

f. d. stationsskrivaren Agnar Valfrid Olilin en tilläggspension av 700 k ro- skrivaren Ag

nor att utgå från och med år 1921». ^(Mm™

Till stöd för denna hemställan anföres i motionen:

»Stationsskrivaren vid statens järnvägar Agnar Valfrid Ohlin nödgades år

1887 på grund av sjukdom (organiskt hjärtfel) taga avsked från sin tjänst. Enligt

hans egen bestämda uppgift hade han ådragit sig sjukdomen i tjänsten,

men till följd av något förbiseende blev detta ej attesterat i det vid hans avskedsansökan

fogade läkarebetyg. På grund härav sattes beloppet av den pension,

som vid avskedet tillerkändes Olilin, till endast 305 kronor, motsvarande

endast 22 procent av hans avlöning, medan Ohlin, därest i behörig ordning

styrkts, att hans sjukdom ådragits i tjänsten, skulle varit berättigad till en pension

av åtminstone 70 procent av avlöningen i enlighet med 7 § av då gällande

lag angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar.

Att för närvarande, då så lång tid förflutit efter Ohlins avskedstagande,

åstadkomma bevisning om orsaken till uppkomsten av hans sjukdom är uppenbarligen

omöjligt. All sannolikhet talar emellertid för riktigheten av Ohlins egen

uppgift att sjukdomen ådragits under tjänstgöring. Vid sådant förhållande och

då Ohlin saknar möjlighet att genom eget arbete försörja sig, synes det vara

med billigheten överensstämmande att Ohlin av statsmedel beredes något understöd

utöver den knappa pensionen han sedan sitt avskedstagande åtnjutit.»

Vid motionen är fogad en avskrift av Kungl. Maj:ts utslag den 29

juni 1888 i anledning av de besvär Ohlin anfört över direktionens för

statens järnvägstrafikspensionsinrättning beslut att bestämma hans pension

till allenast 305 kronor årligen.

Av berörda utslag framgår, att järnvägsstyrelsen efter direktionens

hörande avgivit utlåtande över besvären och däri anfört, att direktionen

icke haft anledning tilldela Ohlin den av honom äskade högre pensionen,

enär det i styrelsens beslut om hans entledigande icke uttalats, att hans

sjukdom vore ådragen i tjänsteutövning, samt att styrelsen för sin del

icke funnit sig befogad avgiva en sådan förklaring, då varken genom det

hos styrelsen företedda läkarebetyget eller på annat sätt styrkts, att Ohlins

sjuklighet på något sätt föranletts av hans tjänsteutövning, ävensom att

Kungl. Maj:t funnit besvären icke förtjäna avseende.

I fråga om ett vid motionen fogat, den 3 november 1887 dagtceknat

läkarbetyg får utskottet hänvisa till motionen.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Ohlin år 1887 på grund av Utskottet.

organiskt hjärtfel nödgades taga avsked från tjänst som stationsskrivare

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

vid statens järnvägar. Direktionen för statens järnvägstrafiks pensionsinrättning

bestämde jämlikt föreskrift i reglementet för sagda pensionsinrättning

den honom tillkommande pensionen till 305 kronor årligen eller 22

procent av avlöningen. Häröver anförde Ohlin besvär hos Kungl. Maj:t,

under yrkande att pensionen måtte höjas till 80 procent av avlöningen.

Då det emellertid icke kunde styrkas, att Ohlin ådragit sig sjukdomen i

tjänsten, fann Kungl. Maj:t besvären ej förtjäna avseende.

Frågan huruvida Ohlin ådragit sig sin sjukdom i tjänsten har sålunda

redan år 1888 varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning, och det har därvid

icke kunnat styrkas, att så vore fallet. Så mycket svårare lärer det

vara att efter så många år förebringa nöjaktig utredning i detta avseende.

Någon sådan föreligger icke heller nu. Vid sådant förhållande och med

hänsyn till de konsekvenser ett bifall till motionen skulle medföra, har utskottet

ansett sig böra avstyrka densamma.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion H: 176 ej må av riksdagen

bifallas.

Ang. livränta

dt förre smeden

Johan

August Gustafsson.

6:o) I en inom riksdagens andra kammare under nr 43 väckt motion

har herr Lindqvist i Kosta hemställt, »att riksdagen ville bevilja f. smeden

Johan August Gustafsson från Tingsryd, Kronobergs län, en årlig livränta

att, jämte förut utgående sådan, från och med den 1 januari 1920 utgå

med 300 kronor».

Till stöd för sin framställning har motionären anfört följande:

»Smeden Johan August Gustafsson från Tingsryd, Kronobergs län, blev

under arbete vid statens järnvägsbyggnader i Norrland år 1880 skadad med

påföljd att han förlorat synen å sitt ena öga. Till följd härav har Gustafsson

hos Kungl. Maj:t gjort underdånig framställning om utbekommande av pension,

vilken framställning på så sätt bifallits, att från och med den 1 januari 1918

till Gustafsson utgår en årlig livränta av sextio kronor.

Som Gustafsson nu vid 68 års ålder har allt svårare att med sitt arbete

försörja sig och detta delvis är beroende på hans iråkade olycka, är en höjning

av hans livränta väl motiverad, och då riksdagen förut i ömmande fall beviljat

höjning av livräntor och understöd vill jag vördsamt hemställa, att riksdagen

ville bevilja f. smeden Johan August Gustsfsson från Tingsryd, Kronobergs län,

en årlig livränta att, jämte förut utgående sådan, från och med den 1 januari

1920 utgå med 300 kronor.»

Yid motionen är fogat ett så lydande intyg:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

7

»Att förre smeden Johan August Gustafsson från Tingsmåla Norregård,

Tingsås socken, är i mindre bemedlade omständigheter, är ägare till lägenhet

med 5,000 kronors taxeringsvärde, varå han f. n. har 400 kronors skuld samt

att han i övrigt icke äger några tillgångar utöver det obetydliga han genom

tillfälligt arbete någon gång kan förvärva, betygar Tingsryd den 10 januari

1920. Arv. Englander, Ordförande i Tingsås sockens kommunalnämnd.»

Beträffande övriga motionen åtföljande bilagor får utskottet hänvisa

till motionen.

Då, såsom i motionen upplyses, Gustafsson från och med år 1918 Utskottet.

tillerkänts en årlig livränta av statsmedel och några särskilda omständigheter

icke förobragts av beskaffenhet att föranleda en höjning av densamma,

har utskottet funnit sig böra avstyrka bifall till motionen. På grund härav

hemställer utskottet,

att förevarande motion II: 43 ej må av riksdagen

bifallas.

7:o) I en inom riksdagens andra kammare väckt motion, nr 177, av

herr Pettersson i Södertälje, hemställes, »att riksdagen måtte tillerkänna änkan Maria

änkan Amalia Alf rida Larsson, född Svensson, ett årligt understöd av frifaLarwtn

600 kronor att från och med år 1921 utgå av trafikmedel.» född Svensson.

Till stöd för yrkandet anföres av motionären:

»Bokhållaren vid statens järnvägar Lars August Larsson anställdes vid

järnvägarne år 1874 samt avgick på grund av sjuklighet från sin tjänst den 13

oktober 1904. Han avled den 12 februari 1916. Hans änka Maria Amalia

Alfrida Larsson, född Svensson, har jämlikt § 6 moment 1 av reglementet för

statens järnvägars änke- och pupillkassa icke kunnat från nämnda kassa erhålla

någon pension, enär mannen vid äktenskapets ingående var över femtio år gammal.

(Bil. A.)»

Motionären har vidare anfört, att änkan Larsson, som vore född år 1861,

befunne sig i mycket små ekonomiska omständigheter (Bil. B. och C.) och att

det skäl, som åberopats för avslag å hennes framställning om pension från förenämuda

pensionskassa icke borde utgöra något avgörande hinder för riksdagen

att med hänsyn till hennes mans 30-åriga statstjänst bevilja henne ett mindre

understöd.)

Beträffande de ovan åberopade bilagorna tillåter sig utskottet hänvisa

till motionen.

Jämlikt stadgandet i § 6 mom. 1 av ovannämnda reglemente för sta- Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutslcottets utlåtande Nr 28.

tens järnvägars änke- och pupillkassa är Larssons änka icke berättigad att

erhålla pension, enär mannen vid äktenskapets ingående var över femtio

år gammal. Det vill dock synas utskottet, som om den avlidnes långvariga

anställning i statens tjänst borde kunna motivera något understöd av allmänna

medel åt hans änka. '' Enligt vad utskottet inhämtat, skulle änkan Larsson,

därest mannen vid sin död varit delägare i berörda änke- och pupillkassa, hava

erhållit en årlig pension av 690 kronor, vartill enligt kungl. kungörelsen

den 24 november 1919 skulle kommit en tillfällig pensionsförbättring med

189 kronor. Då emellertid, på sätt utredningen giver vid handen, Larsson

år 1901 upphörde att vara delägare i kassan, torde understödsbeloppet

böra sättas något lägre; och har utskottet ansett det i motionen föreslagna

beloppet 600 kronor vara skäligt.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion

II: 177, må medgiva, att änkan Amalia Alfrida Larsson,

född Svensson, må från och med år 1921, så länge

hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, åtnjuta ett

årligt understöd av sexhundra kronor att utgå av trafikmedel.

Ang. under- 8:o) Kungl. Maj:t har i en till riksdagen den 16 januari avlåten proSm^nKren<IA

^ros^on’ nr 52, föreslagit riksdagen medgiva, att av statens vattenfallsJ.

Karlssons verks medel må från och med den 1 oktober 1918 utgå årliga understöd

“derdriga rfo" till hjälpmontören vid Trollhätte kraftverk Anders Johan Karlssons änka

ter. Hanna Karolina Karlsson, född Bengtsson, med 300 kronor, så länge hon

förbliver i nuvarande änkestånd, samt till makarnas minderåriga dotter

med 75 kronor till och med det kalenderår, varunder hon fyller 18 år.

Utskottet tillåter sig att beträffande den i ärendet framlagda utredningen

hänvisa till statsrådsprotokollet över civilärenden för ovan angivna

dag.

Utskottet. På de i statsrådsprotokollet angivna grunder har utskottet ansett sig

böra tillstyrka bifall till Kungl. Majrts framställning och hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 52

må av riksdagen bifallas.

ner9frInösta 9:o) I en till riksdagen avlåten, den 5 december 1919 dagtecknad

tens domäners proposition, nr 8, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva,

fond.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 28. J

a) att förre extra skogsbevakaren inom Torneå revir Gustaf Öhman

må. från och med den 1 januari 1920 under sin återstående livstid uppbära

en årlig pension av trehundra kronor att utgå från statens domäners fond;

b) att förre extra skogsbevakaren i Jokkmokks revir Johan Petter

Nilsson må från och med den 1 januari 1920 under sin återstående livstid

uppbära en årlig pension av trehundra kronor, att utgå från statens

domäners fond; samt

c) att en var av förre extra kronojägaren Nils Persson och förre

extra bevakaren Pehr Olsson må från och med den 1 januari 1919 under

sin återstående livstid uppbära från statens domäners fond en årlig pension

av trehundra kronor, dock att dessa pensioner må nedsättas, för Persson

till femtio kronor, så länge han intill den 14 mars 1920 arrenderar

sitt nuvarande torp, och för Olsson till tvåhundrafemton kronor, så länge

han intill den 14 mars 1925 arrenderar Timanstorpet.

I fråga om den i ämnet förebragta utredningen får utskottet hänvisa

till propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden

för ovan angivna dag.

Utskottet har icke funnit annat att erinra mot Kungl. Maj:ts fram- Utskottet.

ställning, än att, med hänsyn till här föreliggande ömmande omständigheter,

beloppen, såsom tidigare i liknande fall bestämts, skäligen torde

böra höjas till 400 kronor. Yid sådant förhållande lära de till Persson

och Olsson utgående årliga pensionerna, så länge de arrendera sina nuvarande

torp, böra nedsättas, för Persson till 150 kronor och för Olsson

till 315 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må besluta,

a) att förre extra skogsbevakaren inom Torneå

revir Gustaf Öhman må från och med den 1 januari

1920 under sin återstående livstid uppbära en årlig

pension av fyrahundra kronor att utgå från statens

domäners fond;

b) att förre extra skogsbevakaren i Jokkmokks

revir Johan Petter Nilsson må från och med den 1

januari 1920 under sin återstående livstid uppbära en

årlig pension av fyrahundra kronor, att utgå från statens

domäners fond; samt

llih an fi till riksdagens protokoll 1920. 8 samt. 22 Imf t. (Nr 28.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutslcottets utlåtande 1Sr 28.

c) att en var av förre extra kronoj ägaren Nils

Persson och förre extra bevakaren Pehr Olsson må från

och med den 1 januari 1919 under sin återstående

livstid uppbära från statens domäners fond en årlig

pension av fyrahundra kronor, dock att dessa pensioner

må nedsättas, för Persson till etthundrafemtio kronor,

så länge han intill den 14 mars 1920 arrenderat sitt

nuvarande torp, och för Olsson till trehundrafemton

kronor, så länge han intill den 14 mars 1925 arrenderar

Timanstorpet.

Stockholm den 9 april 1920.

På bankoutskottets vägnar:

EMIL KRISTENSSON.

Herrar Jonsson i Oumboda och Edbom hava begärt få antecknat, att

de icke deltagit i behandlingen av ovan omförmälda ärenden.

Tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, Stockholm 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:174 Skrivelse till Konungen angående vissa framställningar rörande pensioner och understöd. s. 8 i texten