Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande Nr 29

1920-04-09 · 23 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 22 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1920:29, Bankoutskottets utlåtande Nr 29

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

1

Nr 29.

Ankom till riksdagens kansli den 9 april 1920 kl. 5 e. m.

Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln,

innefattande anslagen till pensions- och indragning

sstaterna.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till

utskottet hänvisade framställningar rörande elfte huvudtiteln.

A. I>et civila p ensioasväsendet.

l:o) I en till riksdagen den 5 mars 1920 avlåten proposition nr

206 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att förra småskollärarinnan Hulda Jenny

Blomqvist må av styrelsen för statens anstalt för pensionering av folkskollärare

m. fl. tillerkännas ett årligt understöd av 600 kronor att utgå

från och med ingången av år 1920.

Under hänvisning till den i ärendet forebragta utredningen, som

återfinnes i ovan berörda statsrådsprotokoll, hemställer utskottet, som

icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts framställning,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts proposition

nr 206.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 8 samt. 23 höft. (Nr 29.) 1

Ang.

understöd

från statens

anstalt för

pensionering

av folkskollärare

m, fl.

åt förra småskollärarinnan

Hulda

Jenny Blomqvist.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ang.

pensions förbättring

åt

f. d. förrådsvaktmästare

n

J A. Hammar.

Ang.

ersättning

till 2:a

klass sjömannen

K. A. B.

Bengtzén

i anledning av

kroppsskada,

ådragen under

militärtjänstgöring.

Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

]>. ]>et militära pensions väsende t.

2:6) I en till riksdagen avlåten, den 27 februari 1920 dagtecknad

proposition, nr 173, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över lautförsvarsärenden för

samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att förre förrådsvaktmästaren

vid Västgöta regemente J. A. Hammar må från och med den 1 juni

1919 under sin återstående livstid uppbära pensionsförbättring till belopp

av 500 kronor för år räknat, att åtnjutas i enlighet med bestämmelserna

i kungörelsen den 20 augusti 1919 angående grunder för

pensionsförbättring för viss personal vid armén och utgå från anslag,

som för beredande av sådan pensionsförbättring beviljats eller kan komma

att beviljas.

Utredningen i ärendet återfinnes i nyssberörda statsrådsprotokoll,

till vilket utskottet får hänvisa.

Utskottet, som på de i statsrådsprotokollet anförda skäl ansett sig

böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts framställning, hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 173

må av riksdagen bifallas.

3:o) 1 en till riksdagen den 5 mars 1920 avlåten proposition, nr 202,

bär Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över sjöförsvarsärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att 2:a klass sjömannen vid 5:e matroskompaniet nr 377 Karl

Arvid Byno Bengtzén må — utan binder därav, att framställning om ersättning

icke blivit gjord inom den i § 12 av förordningen den 18 juni

1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

föreskrivna tid — i vederbörlig ordning göra ansökning

om och förklaras berättigad till ersättning enligt grunderna för nämnda

förordning, att utgå från och med den dag, då ban efter erhållet, avsked

upphör att åtnjuta underhåll och vård genom militär myndighets försorg.

Med hänsyn till vad i statsrådsprotokollet anförts till stöd för

ifrågavarande framställning, får utskottet, som icke funnit anledning till

erinran mot Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 202

må av riksdagen bifallas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

3

4:o) I en till riksdagen den 5 mars 1920 avlåten proposition, nr

201, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förre båtsmännen

vid Gottlands l:a kompani nr 9G (Jarl Anton Julius Pettersson Ekeby

och vid Roslags 3:e kompani nr 140 Frans Johan Fröblom Wiberg må

tilldelas pension såsom hade de tjänat i tjugo år från tjugo års ålder.

Utredningen i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden

för ovanberörda dag, till vilket utskottet får hänvisa.

Under hänvisning till tidigare beslut av riksdagen i liknande fall

hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts proposition

nr 201.

5:o) 1 en till riksdagen avlåten, den 27 februari 1920 dagtecknad

proposition, nr 144, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för

samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att till förre distinktionskorpralen

vid Kronprinsens husarregemente Per Albin Carlsson må —

utan hinder därav, att framställning om ersättning icke blivit gjord inom

den i § 12 av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, föreskrivna tid

— från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,

vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses

berättigad.

Beträffande den i ämnet framlagda utredningen tillåter sig utskottet

hänvisa till nyssberörda statsrådsprotokoll.

Riksdagen har tidigare i ett flertal liknande fall medgivit, att ersättning

i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring, må

utgå utan hinder av ifrågavarande preskriptionsbestämmelse. Under

åberopande härav får utskottet, med biträdande av Kungl. Majtts förslag,

hemställa,

att riksdagen må medgiva, att till förre distink - tionskorpralen vid Kronprinsens husarregemente Per

Albin Carlsson må — utan hinder därav, att framställning

om ersättning icke blivit gjord inom den i § 12

av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

föreskrivna tid — från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,

Ang.

''pension till

Jörrc båtsmännen

C. A.

J. Pettersson

Elteby och

F. J. FrÖblom

Wiberg.

Ang.

ersättning till

förre distinktionskorpralen

P. .4.

Carlsson i anledning

av

sjukdom, ådragen

under

militärt j linstgöring.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Banko utskottets utlåtande Nr 29.

Atig.

ersättning till

förre volontär

en A. V. F.

Larsson i anledning

av

sjukdom, ädrageit

under

militärtjänstgöring.

Ang.

pensions förbättring

åt

/. d. löjtnanten

K. W. H.

Witte.

vartill han enligt grunderna för nämnda förordning

kan anses berättigad.

6:o) Under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över lantförsvarsärenden för den 27 februari 1920 har

Kungl. Maj:t i en till riksdagen samma dag avlåten proposition, nr 145,

föreslagit riksdagen medgiva, att till förre volontären vid Svea artilleriregemente

Axel Valdemar Fridius Larsson må — utan hinder därav, att

framställning om ersättning icke blivit gjord inom den i § 12 av förordningen

den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, föreskrivna tid — från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill

lian enligt grunderna för nämnda förordning kan anses berättigad.

Utredningen i ärendet återfinnes i ovannämnda statsrådsprotokoll,

till vilket utskottet får hänvisa.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer

utskottet,

att riksdagen må besluta, att till förre volontären

vid Svea artilleriregemente Axel Valdemar Fridius

Larsson må — utan binder därav, att framställning

om ersättning icke blivit gjord inom den i § 12

av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

föreskrivna tid — från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill

lian enligt grunderna för nämnda förordning kan

anses berättigad.

0. Allmänna iiidraguingsstaten.

I. Ang. lantförsvarsdepartementet.

7:o) I en till riksdagen avlåten, den 27 februari 1920 dagtecknad

proposition, nr 143, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att

f. d. löjtnanten av första klassen vid Vaxholms grenadjärrregemente

Karl Wilhelm Hugo Witte må från och med den 1 augusti 1919 under

sin återstående livstid uppbära pensionsförbättring till belopp av 735

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 29. 5

kronor för år räknat, att åtnjutas i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen

den 20 augusti 1919 angående grunder för pensionsförbättring

för viss personal vid armén och utgå från allmänna indragningsstaten.

Beträffande den av Kungl. Maj:t till stöd för framställningen förebragta

utredning far utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden

för ovan angivna dag.

Utskottet har ansett sig böra tillstyrka bifall till förevarande förslag

och hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition nr

143 må vinna riksdagens bifall.

8:o) 1 en till riksdagen avlåten, den 27 februari 1920 dagtecknad

proposition, nr 171, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att

f. d musikfanjunkaren i Norra skanska infanteriregementet, f. d. musiksergeanten

av första klassen vid regementet Emil Johan August Schliwa

må från och med den 1 februari 1919 under sm återstående livstid uppbära

pensionsförbättring till belopp av 1,010 kronor för år räknat, att

åtnjutas i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 20 augusti

19i9 angående grunder för pensionsförbättring för viss personal vid

armén och utgå från allmänna indragningsstaten.

Till stöd för framställningen åberopas propositionen bilagt utdragav

statsrådsprotokollet över lantförsvarsarenden för nyss angivna dag,

till vilket utskottet får hänvisa.

Utskottet, som icke funnit något att erinra mot Kungl. Majrts förslag,

hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition? må

av riksdagen bifallas.

9:o) 1 eu till riksdagen avlåten proposition, nr 172, har Kungl.

Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att f. d. musikfanjunkaren i Upplands

infanteriregemente, f. d. musiksergeanten av andra klassen vid

regementet Q. E. Johnsson må Iran och med den 1 januari 1919 undei

sin återstående livstid uppbära pensionsförbättring till belopp av oG5

kronor för år räknat, att åtnjutas i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen

den 20 augusti 1919 angående grunder för pensionsförbättring

för viss personal vid armén och utgå från allmänna indragningsstaten.

Den av Kungl. Maj:t framlagda utredningen i ärendet återfinnes

Ang.

pensionsförbättring

Ii

f. d. musikfanjunkaren

E. J. A.

Schliwa.

Ang.

pensionsförbättring

åt

f. å. musikfanjunkaren

O. E. Johnsson.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

i statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för den 27 februari 1920,

till vilket utskottet tillåter sig hänvisa.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kuugl. Maj:ts

framställning och hemställer förty,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 172

må vinna riksdagens bifall.

4n9- 10:o) 1 en till riksdagen avlåten proposition, nr 210, har Kungl.

mtring°åt MaJ:t föreslagit riksdagen medgiva, att fanjunkaren vid Svea trängkår

fanjunkaren I). F. Alms änka Thyra Teresia Eugenia Alm, född Beijer, och makarnas

trängkår0!). två minderåriga barn Astrid Tyra Eugenia och Margit Brita Teresia må,

Aims anka utöver dem tillkommande pension och pupilltillägg från arméns nya

°åriga*b%rn. änke_ ocil pupillkassa, från och med den 1 november 1919 komma i åtnjutande

av pension å allmänna indragningsstaten, änkan, så länge hon

förbliver i sitt nuvarande änkestånd, med 700 kronor årligen samt vartdera

barnet till och med det år, varunder det fyller 18 år, med 270

kronor årligen.

Utredningen i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden

den 27 februari 1920, till vilket utskottet får hänvisa.

Utskottet, som vid granskningen av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning icke funnit något att erinra, hemställer,

att Kungl. Maj:ts proposition nr 210 må av riksdagen

bifallas.

Ang. • H:o) Under åberopande av propositionen bilagt utdrag- av stats
manna

in- radsprotokollet over lanttorsvarsarenden för den 27 februari 1920 har

dragnings- Kungl. Makt i en till riksdagen avlåten proposition, nr 130, föreslagit

staten åt färre -i ? J j • .... ° , , , -i V , s-, 7 ^ \ &

portvakten riksdagen medgiva, att torre portvakten vid Karl Gustafs stads gevarsg.

e. Carlsson, faktori Carl Erik Carlsson må från och med ingången av år 1920 under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 500 kronor.

Enligt utskottet tillhandakommet meddelande har bemälte Carlsson

den 16 mars 1920 avlidit. I anledning härav påfordrar Kungl. Maj:ts

ifrågavarande proposition icke någon riksdagens åtgärd; vilket utskottet

skolat härmed för riksdagen

anmäla.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

7

12:o) I en den 27 februari 1920 till riksdagen avlåten proposition,

nr 131, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen medgiva, att envar av arbetarna vid Karlsborgs

fästningsbyggnad Karl Johan Lind, Johannes Karlsson och Gustav Pettersson

må från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas

från sin anställning vid fästningsbyggnaden, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 400 kronor.

Med hänsyn till vad i statsrådsprotokollet anförts till stöd för

ifrågavarande framställning får utskottet, som icke funnit anledning till

erinran mot Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må

av riksdagen bifallas.

13:o) Kungl. Maj:t har i en till riksdagen avlåten, den 27 februari

1920 dagtecknad proposition, nr 132, föreslagit riksdagen medgiva, att

sömmerskan vid Norrbottens regementes intendenturverkstäder Lovisa

Margareta Johansdotter må från och med månaden näst efter den, varunder

hon entledigas från sin anställning vid regementet, under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 350 kronor.

Till stöd för denna framställning åberopas propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för ovan angivna

dag, till vilket utskottet får hänvisa.

Utskottet har icke funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag

och hemställer förty,

att Kungl. Maj:ts proposition nr 132 må av

riksdagen bifallas.

14:o) I en till riksdagen den 27 februari 1920 avlåten proposition,

nr 133, har Kung]. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen medgiva, att envar av arbeterskorna vid ammunitionsfabriken

Brita Olsson och Ebba Maria Svensson må från och med månaden

näst efter den, varunder hon entledigas från sin anställning vid ammunitionsfabriken,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 400 kronor.

Ang.

pension åt

fäiiningsbyggnadsarbetarna

K. J. Lind,

J. Karlsson

och G. Pettersson.

Ang.

pension åt

sömmerskan

Lovisa Margareta

Johansdotter.

Ang.

pension åt

arbeterskorna

vid ammunitions

fabriken

Brita Olsson

och Ebba

Maria Svensson.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

Ang.

■pension åt

förre verkmästaren

■S. J. Blomgren.

Ang.

pension å allmänna

indragning

sstaten

åt

skomakeriarbetarne

O. E. Larsson

och J. E.

Eriksson.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till ovanberörda

statsrådsprotokoll.

Under hänvisning till tidigare beslut av riksdagen i liknande fall

hemställer utskottet,

att förevarande framställning må av riksdagen

bifallas.

15:o) Kungi. Maj:t har i en till riksdagen avlåten proposition, nr

174, föreslagit riksdagen medgiva, att förre verkmästaren vid Göta

artilleriregementes skrädderiverkstad Sven Johan Blomgren må från och

med den 1 augusti 1919 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,000 kronor.

Till stöd för framställningen åberopas propositionen bilagt utdragav

statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för den 27 februari

1920, till vilket utskottet får hänvisa.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att förre verkmästaren

vid Göta artilleriregementes skrädderiverkstad Sven

Johan Blomgren må från och med den 1 augusti 1919

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av ettusen kronor.

16:o) I en till riksdagen den 27 februari 1920 avlåten proposition,

nr 175, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över lantförsvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att envar av skomakeriarbetarna vid Upplands artilleriregemente

Georg Edvard Larsson och Johan Erik, Eriksson må från och

med månaden näst efter den, varunder han entledigas från sin anställning

vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära pension, Larsson med 1,000 kronor och Eriksson

med 700 kronor för år räknat.

Utredningen i ärendet återfinnes i ovanberörda statsrådsprotokoll,

till vilket utskottet får hänvisa.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, hemställer,

att Kungl. Maj:ts proposition nr 175 må av

riksdagen bifallas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Kr 29.

9

17:o) I en till riksdagen avlåten, den 27 februari 1920 dag-tecknad Ay- ,

proposition, nr 183, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att allmänna »**- envar av nedannämnda arbetare vid Karl Gustafs stads gevärsfaktori

må från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas från arbetare vid

sin anställning vid gevärsfaktoriet, under sin återstående livstid å all- ^

männa indragningsstaten uppbära pension med följande belopp, för år faktori.

räknat, nämligen maskinarbetarna Johan August Andersson. Adolf Fredrik

Thyselius, August Alfred Kjellström, Johan Fredrik Hallgren och Gustaf

Tjeonard Sjöberg med 600 kronor samt filaren Sven Maurits Kindborg.

filaren Johan Nygren, maskinarbetaren Per Axel Eriksson, f. förmannen

filaren Anders Edvard Ternström, maskinarbetaren Carl Erik Johansson,

maskinarbetaren Carl Edvard Jedermark, portvakten Johan Erik Sundholm,

handräckningsarbetaren Olof Vilhelm Ährlund, maskinarbetaren

Carl Erik Eriksson, maskinarbetaren Erik Gustaf Lindberg och stockmakaren

Per Adolf Johansson med 500 kronor.

Till stöd för denna framställning åberopas propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för den 27 februari

1920, till vilket utskottet får hänvisa.

Enligt utskottet tillhandakommet meddelande har stockmakaren

Per Adolf Johansson den 8 mars 1920 avlidit, varför propositionen, i

vad den avser bemälde Johansson, icke påkallar någon särskild åtgärd,

vilket utskottet härmed får för riksdagen

anmäla.

Vid granskningen av Kungl. Majds förslag i övrigt har utskottet

icke funnit anledning till erinran, varför utskottet hemställer,

att riksdagen må medgiva, att envar av nedannämnda

arbetare vid Karl Gustafs stads gevärsfaktori må

från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas

från siir anställning vid gevärsfaktoriet, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

pension med följande belopp, för år räknat, nämligen

maskinarbetarna Johan August Andersson, Adolf

Fredrik Thyselius, August Alfred Kjellström, Johan Fredrik

Hallgren och Gustaf Leonard Sjöberg med sexhundra

kronor samt (ilaren Sven Maurita Kindborg, filaren

Johan Nygren, maskinarbetaren Per Axel Eriksson, f.

förmannen, filaren Anders Edvard Ternström, maskinHilumg

till. riksdagens protokoll 1920. 8 smal. 22 höft. (Kr 29.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Ang.

pension åt

förre landstorms

förrädsförvaltaren

Wilhelm Magnus

Ström.

Utskottet.

10 Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

arbetaren Carl Erik Johansson, maskinarbetaren Carl

Edvard Jedermark, portvakten Johan Erik Sundholm,

handräckningsarbetaren Olof Vilhelm Åhrlnnd, maskinarbetaren

Carl Erik Eriksson och maskinarbetaren Erik

Gustaf Lindberg med femhundra kronor.

18:o) 1 en inom andra kammaren tiv herr Johansson i Sollefteå

vackt, till bankoutskottet hänvisad motion, nr 72, hemställes, »att riksdagen

beviljar förre landstormsförrådsförvaltaren Wilhelm Magnus Ström

en årlig pension av trehundra kronor att utgå från och med den 1

januari 1920.»

Som stöd härför har motionären anfört:

»Chefen för Västernorrlands regemente har under år 1019 föreslagit för erhållande

av pension förre landstormsförrådsförvaltaren i Sollefteå landstormsområde

Wilhelm Magnus Ström, vilken i och med befattningens indragande den 31 december

1918 frånträtt sin tjänst. Till stöd för framställningen anfördes, att Ström

tillträdde ifrågavarande befattning 1906, städse med nit och redlighet uppehållit

densamma, att han under sammanlagt mer än 26 år beklätt befattning inom lantförsvaret,

samt att han vore i stort behov av understöd. Med anledning av denna

framställning fann Kungl. Maj:t för gott »medgiva, att en gratifikation för en gång

av 300 kronor må till Ström utbetalas---».

Då Ström, enligt regementschefens framställning och bifogade P. M. har

varit anställd mer än 26 år i kronans tjänst och landstormsförrådsförvaltaretjänsten

på grund av utfärdade nya bestämmelser indragits, borde den gjorda framställningen

ha lett till ett bättre resultat. Då därtill kommer den omständigheten, att

Ström lever i mycket fattiga omständigheter och även är mindre arbetsför — se

härom bifogade intyg från pastorsämbetet och regementschefen — synes det vara

rimligt, att han bleve tillerkänd en årlig pension.»

Beträffande de åberopade intygen får utskottet hänvisa till motionen.

Visserligen torde uppdraget att uppehålla en landstormsförrådsförvaltarbefattning

icke kunna anses vara av den art, att detsamma kan

vara grundläggande för rätt till pension. Men med hänsyn till Ströms

långvariga anställning i 1 an t.förs varets tjänst och de ömmande omständigheter,

som här föreligga, synes det billigt, att något understöd från

statens sida beredes honom och har utskottet i sådant avseende ansett

det i motionen föreslagna beloppet 300 kronor vara skäligt. Understödet

^torde böra beviljas att utgå från allmänna indragningsstaten.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande mo
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutslcottets utlåtande Nr 29.

11

tion II: 72, må medgiva, att förre landstormsförrådsförvaltaren

Wilhelm Magnus Ström må från och med

den 1 januari 1920 under sin återstående livstid från

allmänna indragningsstaten åtnjuta ett årligt understöd

av trehundra kronor.

19:o; 1 eu inom andra kammaren av herr Johanson i Gäre väckt

motion, nr 116, hemställes, »att riksdagen måtte besluta, att förre sergeanten,

skräddaren Ernst Julius Brulin från Karlsborg må från och

med 1 januari 1920 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av 500 kronor.»

Till stöd för sin framställning har motionären anfört, bland annat,

följande:

»Skräddaren, förre sergeanten Ernst Julius Brulin från Karlsborg, född den

19 september 1856 (bil. 1), erhöll anställning som konstapelskadett vid kungl. Göta

artilleriregemente den 27 januari 1873. År 1878 befordrades han till sergeant vid

samma regemente (bil. 2). Den 18 juli 1893 erhöll han på egen begäran avsked

(bil. 3). Från och med 1894 antogs omförmälde Bruhn till skrädderiarbetare vid

Karlsborgs artilleribataljons skrädderiverkstad och har oavbrutet innehaft och innehar

ännu denna anställning (bil. 4, 5). Alltså har Bruhn oavbrutet varit anställd

vid Göta artilleriregemente, dels såsom militär och dels som skräddare i sammanlagt

46 år, men på grund av hans ålder samt en enligt läkarebetyg ådragen kronisk

hjärtsjukdom (bil. 6) är han härefter oförmögen att med arbete försörja sig

och sin ålderstigna hustru.»

Beträffande i motionen åberopade bilagor får utskottet hänvisa

till densamma.

Bruhns synnerligen långa tjänstetid — sammanlagt 46 år — dels

såsom militär och dels såsom skräddare vid Göta artilleriregemente och

Karlsborgs artillerikår synes utskottet motivera, att ett årligt understöd

av statsmedel beredes honom, då han av sjukdom blivit oförmögen att.

försörja sig och sin hustru, och har utskottet icke funnit anledning till

erinran mot det i motionen föreslagna beloppet. Understödet torde

böra utgå från och med månaden näst efter den, då han entledigas från

siii anställning vid Karlsborgs artillerikårs skrädderiverkstad.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

11:116, må medgiva, att förre sergeanten, skräddaren

Ernst Julius Brulin må från och med månaden

näst efter den, vari lians anställning vid Karlsborgs

Ang.

årligt understöd

åt förra

strgeanten,

skräddaren

Krnst Julius

Bruhn.

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande JSr 29.

Ang.

pension till

ingenjören

B. T. Thorstenson.

Ang.

ärligt understöd

ät e. o.

lokomotivreparatören

Carl Emil

Åkerlunds

änka.

artillerikårs skrädderiverkstad upphör, från allmänna

indragningsstaten uppbära ett årligt understöd avfemhundra

kronor.

II, Ang. civildepartementet.

20:o) I en till riksdagen avlåten, den 13 februari 1920 dagtecknad

proposition, nr 147, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för

samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att ingenjören Hjalmar

Thor.sten Thorstenson må från och med den 1 januari 1920 under sin

återstående livstid äga å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 1,000 kronor.

Av åberopade statsrådsprotokollet framgår, att Thorstenson, som

är född den 23 november 1852, varit anställd såsom arbetsledare vid

statens järnvägsbyggnader alltsedan den 11 juli 1908.

Beträffande den i ärendet framlagda utredningen tillåter sig utskottet

hänvisa till berörda statsrådsprotokoll.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Majrts förslag,

hemställer,

att riksdagen må besluta, att ingenjören Hjalmar

Thorsten Thorstenson må från och med den 1 januari

1920 under sin återstående livstid äga å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av

ettusen kronor.

21:o) 1 en inom andra kammaren av herr Hederstierna väckt motion,

nr 68, hemställes, »att riksdagen må medgiva, att e. o. lokomotivreparatören

Carl Emil Åkerlunds änka, Johanna Vilhelmina Åkerlund,

född Hjortsberg, må, räknat från och med år 1920, så länge bon lever

ogift, a allmänna indragningsstaten åtnjuta ett årligt understöd å 240

kronor.»

Till stöd för denna hemställan har i motionen anförts följande:

»Nästlidne år avled extra ordinarie lokomotivreparatören Carl Emil Åkerlund.

Han hade varit anställd vid Mellersta Hallands järnväg från och med den 1

oktober 1888 till och med den 31 december 1895 samt, efter det berörda järnväg

vid sistnämnda tid övergått i statens ägo, vid Statens järnvägar från och med den

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Kr 29. 13

1 januari 1896 till den 17 maj 1919. Vid sitt frånfälle hade han således en tjänstetid

av över 31 år.

Han efterlämnade vid sin död sin hustru Johanna Vilhelmina Åkerlund, född

Hjortsberg, samt 6 barn, därav fem flickor och en son. Av barnen vistas två i

Amerika, ett i Danmark och ett i Norge, samt de två återstående i Halmstad. De

utrikes vistande barnen lämna modem intet understöd och de två hemmavarande

hava icke större förtjänst än de behöva för sitt eget uppehälle. Änkan, som är

född den 3 oktober 1857, är icke i stånd att i avsevärd mån själv bidraga till sitt

uppehälle, och befinner hon sig till följd därav i ekonomiskt betryck.

Med anledning härav och med hänsyn till den avlidne mannens långa tjänstetid

synes änkan Åkerlund böra beredas årligt understöd av statsmedel. Till stöd

för en framställning i sådant avseende torde kunna åberopas riksdagens beslut vid

1916 års riksdag i fråga om understöd åt e. o. lokförmannen Per Gustaf Nordvalls

änka Johanna Mathilda Nordvall.»

Beträffande de vid motionen fogade bilagorna anhåller utskottet

att få hänvisa till motionen.

Såsom av motionen framgår, har Åkerlund icke varit uppförd å

ordinarie stat och hans anställning således icke av beskaffenhet att medföra

någon rätt till pension av statsmedel för honom eller hans efterlevande.

Emellertid har tidigare undantagsvis understöd ansetts böra

lämnas i synnerligen ömmande fall. Då enligt utskottets mening ett

sådant fall här föreligger, synes det vara billigt, att något understöd

beviljas änkan Åkerlund, och har utskottet funnit det i motionen föreslagna

beloppet skäligt.

Åberopande vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion,

må medgiva, att e. o. lokomotivreperatören Carl Emil

Åkerlunds änka Johanna Vilhelmina Åkerlund, född

Hjortsberg, må från och med den 1 januari 1920, så

länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, från

allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd

av tvåhundrafyrtio kronor.

22:o) I en inom andra kammaren av herrar Leo och Magnusson

i Tumhult väckt, till bankoutskottet hänvisad motion, nr 71, hemställes,

ratt riksdagen ville tillerkänna extra ordinarie statitionskarlen Per Olsson

Lundins duka. Nilla Lundin, ett årligt understöd av 300 kronor

att utgå från och med 1920, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd.»

Utskottet.

Any.

ärligt understöd

åt e. o.

stationskarlen

Per Olsson

Lundins änlca

Nilla Lundin.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

Motionärerna ha som stöd härför anfört, bland annat-, följande:

»Den 20 maj 1917 avled extra ordinarie stationskarlen Per Olsson Lundin

efter att i nära 40 år ha varit anställd i statens järnvägars tjänst vid Yislanda

station, och förvärvade han sig för hela sin tjänstetid betyget att ha skött sig berömvärt

och till allmän belåtenhet. Då Lundin icke var ordinarie tjänsteman kunde

• han ej vinna inträde i någon av statens järnvägars pensionskassor, varför hans

efterlämnade 70-åriga änka, Killa Lundin, ej åtnjuter något som hälst understöd

från järnvägen. Lundins ringa lön under hans tjänstetid medgav ej häller några

besparingar, utan står hans änka nu alldeles medellös och genom sin höga ålder

oförmögen att bidraga till sitt uppehälle.»

Beträffande de vid motionen fogade bilagor får utskottet hänvisa

O O

till motionen.

Ustkottet. • Ankan Lundin är visserligen icke berättigad att erhålla någon

pension av statsmedel, men med hänsyn till mannens långa tjänstetid i

statens tjänst och de ömmande omständigheter, som i övrigt äro för

handen, har utskottet ansett sig böra tillstyrka ett understöd av 300

kronor. Beloppet torde böra anvisas att utgå från allmänna indragningsstaten.

Utskottet hemställer,

‘ att riksdagen må medgiva, stt e. o. stations
karleu

Per Olsson Lundins änka, Nilla Lundin må från

och med den 1 januari 1920, så länge hon förbliver

i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

åtnjuta ett årligt understöd av trehundra kronor.

J

i

III. Ang. ecklesiastikdepartementet

Ai}9- . 23: o) I en till riksdagen den 5 mars 1920 avlåten proposition, nr

konservatorn 167, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att konservatorn

o.w.jaensson. vid nationalmuseet Carl Wilhelm Jaensson må från och med månaden

näst efter den, då han entledigas från konservatorsbefattningen, under

•. '' sin återstående livstid åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten

till belopp av 1,000 kronor för år räknat.

Utredningen i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för ovan angivna dag, till vilket utskottet får hänvisa.

Utskottet, som på de i statsrådsprotokollet anförda skäl ansett sig

böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts framställning, hemställer,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankautskottels utlåtande Nr 29.

15

att Kungl. Majrts förevarande proposition, nr

167, må av riksdagen bifallas.

24:o) 1 en till riksdagen den 5 mars 1920 avlåten proposition, nr

177, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt titdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag föreslagit

riksdagen att höja det på allmänna indragningsstaten uppförda

anslaget till materiell m. m. för den för professorn A. Gullstrand vid

universitetet i Uppsala inrättade personliga professuren från dess nuvarande

belopp, 5,000 kronor, med 2,000 kronor till 7,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till ovanberörda

statsrådsprotokoll.

Utskottet har icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning och hemställer,

att riksdagen må höja det på allmänna indragningsstaten

uppförda anslaget till materiell m. m. för

den för professorn A. Gullstrand vid universitetet i

Uppsala inrättade personliga professuren från dess

nuvarande belopp, 5,000 kronor, med 2,000 kronor

till 7,000 kronor.

25:o) 1 eu till riksdagen avlåten proposition, nr 182, har Kungl.

Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att Eva Renrika Ring må från och

med år 1920 under sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten

ett årligt understöd av 500 kronor.

Till stöd för denna proposition åberopas utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för den 5 mars 1920, vari föredragande

departementschefen anfört följande:

»I en den 5 maj 1919 dagtecknad skrivelse har direktionen över

gymnastiska centralinstitutet gjort framställning om beredande av under:.

stöd åt sinnessjuka Eva Henrika Ling för att bereda henne nödig hospitalsvård.

Berörda framställning var närmast föranledd av en av ledamoten

av direktionen, majoren Carl Silow hos direktionen gjord hemställan om

vidtagande av åtgärder i nyssnämnda syfte. 1 den av Silow i ämnet

avlåtna, direktionens skrivelse i avskrift bifogade skriften har Silow anfört,

bland annat, följande:

Eva Henrika Ling är dotter till förre överläraren vid gymnastiska centralinstitutet,

professor Hjalmar Ling och alltså barnbarn till skalden och skaparen avden svenska

Ang.

ökat anslag

till materiell

m. m. för den

för ''professorn

A. Gullstrand

inrättade

personliga

professuren.

Ang.

understöd ål

Eva Henrika

Ling.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Bankoutskdttets utlåtande Nr 29.

16

gymnastiken Per Henrik Ling. Fröken Ling insjuknade sommaren 1901 och vårdades

första året på Konradsberg samt därefter ett halvt år på samariterhemmet i Uppsala.

Från och med år 1903 vistades hon i privathem för sinnessjuka. Sedan år 1904

tills nu har hon varit intagen på Vadstena hospital. Fröken Lings fader avled år

1886 och modern år 1913, den senare efter ett mångårigt, obotligt lidande, under

vilket hon ömt och kärleksfullt intill det sista vårdades av sin äldsta dotter fröken

Karin Ling. Fru Ling uppbar av staten 600 kronor i pension och ägde för övrigt

inga tillgångar. På den lilla lön professor Ling erhöll skulle familjen naturligtvis

leva, och det hade väl även gått, men Ling behövde för sina stora gymnastiska

arheten, fotografier, teckningar, tryckningskostnader m. m. oupphörligt anlita denna

lön, så att till familjen blev kvar helt obetydligt. Hans hustru såg sig därför

tvungen emottaga inackorderingar för att hjälpa upp ekonomien. Kosthållet för de

två uppväxande flickorna var så knappt, att de alldeles givet undernärdes.

Silow omnämner därefter, att flera, högst fördelaktiga anbud från utlandet

blivit Ling erbjudna, men att hans samvete ej tillåtit honom att lämna sin faders

verk ofullbordat. Hade han så gjort, torde vi, säger Silow, fått utomlands hopleta

spillrorna av Per Henrik Lings geniala skapelse; ty ett faktum är, att de skrifter

i gymnastik, som Per Henrik Ling efterlämnade, voro för få och ofullständiga för

att enbart klargöra innebörden av den s. k. svenska gymnastikmetoden. Det är

Hjalmar Lings ovärderliga ära och förtjänst, att han, med åsidosättande av alla

egna krav på utmärkelser och hedersbetygelser, vid faderns död — han var då 19

år — lade på sina unga skuldror denna jättebörda och bar den uthålligt med nästan

övermänsklig kraft ända till sin död, ständigt ställande sin egen förtjänst i skuggan

och helt uppgående i det mest intensiva arbete en människa kan påtaga sig för att

rädda från glömska och förstörelse sin faders verk.

Vid Silows skrift funnos fogade dels ett av f. d. generaldirektören,

medicine doktorn K. Linroth den 8 mars 1919 utfärdat intyg, utvisande

att Eva Henrika Ling, som vore 50 år gammal, sedan en följd av år

för sinnessjukdom vårdats på Vadstena hospital, att hennes sjukdom

måste anses som obotlig samt att densammas beskaffenhet krävde anstaltsvård,

dels och en av Eva Henrika Lings förmyndare meddelad översikt

av hennes ekonomiska ställning. Av denna översikt framgår, bland

annat, att Eva Lings kapitaltillgångar vid slutet av år 1918 utgjorts av

dels ett hos förmyndarkammaren i Stockholm innestående belopp å

8,133 kronor, dels och tre livränteböcker, utfärdade av rånte- och kapitalförsäkringsanstalten

i Stockkolm. Hennes inkomster under nämnda år

hade utgjort dels ränta från förmyndarkammaren å 429 kronor, dels

ränta å sagda livränteböcker, uppgående till 724 kronor, dels ock pension

från Strandbergska läkarinrättningen å 100 kronor eller tillhopa 1,253

kronor. Utgifterna för samma år både utgjorts av avgifter till Vadstena

hospital å 821 kronor samt kostnader för kläder, skatter, förmyndararvode

rp. m., å 347 kronor, sammanlagt 1,168 kronor, öretal oberäknat.

Förmyndaren har därjämte meddelat, att Eva Lings inkomster

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

17

tidigare räckt för hennes behov, men att sedan hospitalsavgifterna, som

förut utgått med 2 kronor 25 öre för dag, från och med år 1919 böjts

till 4 kronor 20 öre för dag, Eva Lings utgifter för framtiden

komme att överstiga hennes nuvarande inkomster med över 700 kronor.

Någon inkomstökning hade, enligt vad förmyndaren vidare upplyser,

Eva Ling ej att emotse förr än år 1925, då räntan å hennes livränteböcker

komme att utbytas mot en bestämd livränta, vilket beräknades

öka ränteinkomsten med omkring 300 kronor.

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet har i sin förenämnda

skrivelse framhållit den stora betydelse, som icke blott Per Henrik Ling

utan även hans son, professorn Hjalmar Ling genom sm oegennyttiga

verksamhet haft för vårt folk, och säger sig kunna till fullo vitsorda,

vad Silow därom anfört. Beträffande Hjalmar Lings familjeförhållanden

m. m. har direktionen anfört följande:

Efter professor Hjalmar Lings död år 1886 kunde hans efterlevande maka

och två döttrar, Karin och Eva Ling, genom träget arbete hålla nöden borta, men

sedan fru Ling år 1898 ådragit sig en svår sjukdom, som fordrade döttrarnas trägna

vård och år 1913 ändade hennes liv, insjuknade yngsta dottern Eva år 1901 av

överansträngning och måste år 1904 intagas på hospital, där hon fortfarande vårdas

såsom obotligt sjuk.

För att i någon mån lätta den äldsta dottern Karin Lings tunga börda hava

tid efter annan såväl de närmaste släktingarna samt enskilda inom gymnasternas

krets lämnat välvillig hjälp. Den svåra kristiden har emellertid medfört, att den

lilla inkomst, som Eva Ling haft, sammanlagt uppgående till något över 1,200

kronor, och vilken hittills nödtorftligen räckt till hospitalsavgiften och andra utgifter,

numera är otillräcklig och kräver årligen ett jämförelsevis ansenligt tillskott

för att möjliggöra fortsatt anstaltsvård.

Att på nytt vädja till den enskilda barmhärtigheten torde icke medföra ett

resultat, som säkerställde den sjukas vård för en längre följd av år framåt. Direktionen

anser enda möjligheten vara, att staten träder hjälpande emellan för att

hålla nöden borta från ättlingen till två om fosterlandet synnerligen förtjänta män.

I fråga om Eva Lings ekonomiska ställning gör direktionen följande

beräkning:

Hospitalsavgiften uppgår från och med år 1919 till 1,533 kronor. Hennes

personliga utgifter, som år 1916 uppgingo till 732 kronor, men som år 1918 inskränktes

till 347 kronor för att få utgifter och inkomster att gå ihop, torde även för framtiden

böra beräknas till minst 1916 års belopp.

Tablån över hennes inkomster och utgifter får således intill år 1925 följande

utseende, nämligen:

Inkomster:

Ränta från förmyndarkammaren ....................

» å livränteböckerna ................................

Pension från Strandbergska läkarinrättningen

...... kronor

429: —

...... »

724: —

...... »

100: —

kronor

1,253: —

3

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 8 saml. 23 käft. (Nr 29.)

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Baukoutskottets utlåtande Nr 29.

Departements
chefen.

Utgifter:

Avgifter för hospitalsvård .................................................................... kronor 1,533: —

Kläder, förmyndararvode m. m............................................................. » 732: —

Summa kronor 2,265: —.

Utgifterna överstiga således inkomsterna med 1,008 kronor eller i runt tal

1,000 kronor.

Med erinran om att, såsom jag i det föregående omnämnt, Eva

Lings ränteinkomster komme att från och med år 1925 ökas med

300 kronor, hemställer direktionen slutligen, att ett årligt belopp av

högst 1,000 kronor måtte ställas till direktionens förfogande för att bereda

Eva Ling nödig anstaltsvård.

över berörda framställning har statskontoret den 6 juni 1919 avgivit

infordrat utlåtande, däri statskontoret anfört :

Yad direktionen över gymnastiska centralinstitutet i ärendet anfört synes

innebära skälig anledning att söka bereda åt den obotligt sinnessjuka Eva Ling ett

årligt understöd av statsmedel. Några för sådant ändamål redan nu tillgängliga

medel torde dock knappast stå till Kungl. Maj:ts förfogande, utan lärer riksdagens

medverkan för beviljande av pension bliva erforderlig. Så högt pensionsbelopp som

det, direktionen föreslagit, eller 1,000 kronor, kan dock statskontoret icke förorda,

utan får statskontoret, med hänsyn till beloppet av de pensioner, som — i jämförelsevis

få fall — under senare tider av riksdagen beviljats åt ogifta, till myndig

ålder komna kvinnor, hemställa, det täcktes Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva,

att till Eva Ling må, så länge hon förbliver ogift, från allmänna indragningsstaten

utgå en årlig pension av 500 kronor, räknat från och med år 1920.

Den framställning, som sålunda kommit under Kungl. Maj:ts prövning,

är, synes det mig, värd att beaktas. Visserligen har fröken Ling

ej någonsin haft anställning i statstjänst eller över huvud utövat någon

direkt verksamhet för det allmänna, men enligt min uppfattning föreligga

i detta fall så säregna förhållanden, att hon det oaktat bör

beredas understöd av allmänna medel. Jag höver helt visst ej erinra

om den betydelse, Per Henrik Lings livsverk haft för vårt folk. Till

detta sluter sig, kompletterande och utvecklande, hans son Hjalmar Lings

mångåriga och oegennyttiga arbete på gymnastikens område, ett arbete,

som dock ej förmått trygga åt hans efterlevande en i ekonomiskt avseende

ens något så när bekymmerfri ställning. Den tacksamhetsskuld,

vari hela vårt folk står till dessa båda män, samt de upplysningar, som

lämnats av majoren Silow och av gymnastiska centralinstitutets direktion

beträffande Hjalmar Lings och hans familjs levnadsförhållanden, synas

mig väl motivera ett inskridande från statens sida i detta fall. Jag vill

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

19

därtor tillstyrka direktionens hemställan om beredande av understöd åt

Eva Ling.

Vad beträffar storleken av ifrågavarande understöd har detsamma

av direktionen föreslagits till högst 1,000 kronor årligen, varvid direktionen

synes hava förutsatt, att anslaget skulle minskas, då Eva Lings

ränteinkomster komme att ökas. Statskontoret åter har föreslagit beviljandet

av en årlig pension å 500 kronor. Jag ansluter mig till det

av statskontoret framställda förslaget.»

Visserligen har, såsom framgår av statsrådsprotokollet, fröken Ling

icke haft anställning i statstjänst eller över huvud utövat direkt verksamhet

för det allmänna. Kungl. Maj:t har emellertid på anförda skäl

funnit sig böra göra framställning till riksdagen om beviljande av ett

årligt understöd å 500 kronor åt fröken Ling, och har utskottet med

hänsyn till de synnerligen ömmande omständigheter, som här föreligga,

ansett sig icke höra avstyrka bifall till Kungl. Maj:ts framställning.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva, att Eva Ilenrika Ling

må från och med år 1920 under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt

understöd av femhundra kronor.

26:o) 1 en till ''riksdagen avlåten, den 5 mars 1920 dagtecknad

proposition, nr 207, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att

läraren vid gymnastiska centralinstitutet, tillförordnade överläraren därstädes

Adolf Astley Levin må från och med månaden näst efter den,

under vilken han lämnar sin anställning vid nämnda institut, under sin

återstående livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta tilläggspension

med så stort belopp, att detsamma jämte honom författningsenligt tillkommande

pension uppgår till 4,400 kronor årligen.

Till stöd för framställningen åberopas propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för ovannämnda dag, till

vilket utskottet far hänvisa.

Enligt vad statskontoret erinrar, lärer Levin vara berätiigad att

vid avgång från sin ordinarie lärarbefattning vid gymnastiska centralinstitutet

komma i åtnjutande av pension till belopp av 3,700 kronor

årligen. Hade han däremot varit ordinarie innehavare av den överlärarbefattning

han under åtskilliga år uppehållit på förordnande, skulle han

Utskottet.

Ang.

tilläggspension

åt

t. f. överläraren

vid

gymnastiska

centralinstitutet

A. A.

Levin.

Utskottet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

efter avgången från sistnämnda befattning ägt att uppbära en årlig

pension av 4,400 kronor. Med hänsyn härtill och de av departementschefen

anförda särskilda omständigheterna i detta fall har utskottet ansett

sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Majits förslag om höjning av Levins

pension med 700 kronor årligen.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva, att läraren vid gymnastiska

centralinstitutet, tillförordnade överläraren därstädes

Adolf Astley Levin må från och med månaden

näst efter den, under vilken han lämnar sin anställning

vid nämnda institut, under sin återstående livstid utöver

honom författningsenligt tillkommande pension

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig tilläggspension

å sjuhundra kronor.

Ang.

pension åt

vaktmäs aren

vid högre

realläroverket

å Norrmalm,

i Stockholm

Lovisa Adolfina

Anderholm.

27:o) I två likalydande motioner, väckta den ena i första kammaren

under, nr 104, av herr Tengdahl, den andra i andra kammaren under

nr 180, av herr Kjellberg, hemställes, Datt riksdagen ville medgiva,

att vaktmästaren vid högre realläroverket på Norrmalm änkan Lovisa

Adolfina Anderholm må från och med månaden näst efter den, då hon

frånträder sin nämnda befattning, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 600 kronor.»

Till stöd för sin framställning ha motionärerna anfört följande:

»Riksdagen ha vid flera tillfällen, varom mera nedan, beviljat pensioner åt

städerskor, vaktmästare, resp. änkor efter vaktmästare vid allmänna läroverk, oaktat

befattningarna i fråga formellt icke äro statstjänster, i det personerna antagas av

rektorerna och avlönas av skolornas kassor. Jag vågar härmed påkalla uppmärksamheten

för ytterligare ett sådant fall:

Lovisa Adolfina Anderholm, född Fermelin, antogs som städerska vid Stockholms

realläroverk, numera högre realläroverket på Norrmalm, höstterminen 1876,

då nämnda läroverk upprättades. Denna befattning skötte hon ensam t. o. m. vårterminen

1880. Någon särskild vaktmästare var då ännu icke anställd. Detta

skedde först sistnämnda år, då hennes man Nils Anderholm blev utnämnd till vaktmästare,

vilken befattning han innehade från och med höstterminen 1880 till sin

död 19 december 1915. Under hela denna 35-årsperiod var fru Anderholm sin mans

välbehövliga biträde och hjälp i fråga om de sysslor, som äro förenade med första

vaktmästaretjänsten vid ett läroverk. Efter mannens död sköter hon alltjämt platsen

som vaktmästare.

Av denna redogörelse framgår, att änkan Lovisa Adolfina Anderholm, som

är född den 13 februari 1851 och alltså nu uppnått en ålder av nära 69 år, under

sammanlagt 43 år reellt stått i läroverkets tjänst.

Även om fru Anderholm skulle ännu ett eller annat år kunna sköta vakt
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

mästaresysslan, är det givet, dels att den skall för en kvinna vid hennes ålder vara

alltför krävande, dels att första vaktmästaresysslan vid ett av rikets största högre

allmänna läroverk hör överlåtas åt en manlig innehavare. Dä hon vid mannens

död förordnades att innehava befattningen, avsågs därmed endast en anordning av

tillfällig natur. Det vore emellertid obilligt att efter hennes så långvariga och

trogna arbete i det allmännas tjänst entlediga henne, förrän hennes ålderdom blivit

på något sätt i ekonomiskt avseende tryggad, och synes staten härvid böra träda

hjälpande emellan såsom tidigare skett i flera liknande fall, varå exempel lämnas

som bilaga till denna motion.»

Till utskottet kar jämväl överlämnats ett av rektorn vid högre

realläroverket å Norrmalm C. Svedelius utfärdat, den 4 mars 1920 dag
tecknat

intyg av följande lydelse:

»Härmed får jag bestyrka riktigheten av de uppgifter rörande änkefru Lovisa

Adolfina Ånderholms anställning som städerska, biträde åt sin man vaktmästare

N. Anderholm samt slutligen vaktmästare vid Högre realläroverket på Norrmalm,

vilka intagits i herrar Kjellbergs och Tengdalils motion, angående pension åt

änkefru Anderholm.»

Av utredningen i ärendet fram gar, att änkan Anderholm under

sammanlagt 43 år stått uti ifrågavarande läroverks tjänst. Av denna

tid har hon under något mer än fyra år på egen hand bestritt vaktmästarsvsslan

vid läroverket. Det synes utskottet under sådana förhållanden

billigt att något understöd av statsmedel beredes henne på

hennes ålderdom, och har utskottet med hänsyn till vad som tidigare av

riksdagen i likartade fall beviljats ansett sig böra föreslå ett belopp av

400 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen i anledning av förevarande motion,

må medgiva, att, vaktmästaren vid högre realläroverket

på Norrmalm i Stockholm, änkan Lovisa Adolfina

Anderholm må från och med månaden näst efter den,

då hon från träder sin nämnda befattning, under sin

återstående livstid å allmänna in dragning sstat en uppbära

cn årlig pension av fyrahundra kronor.

IV. Ang. jordbruksdepartementet,

28:o) 1 en inom första kammaren av herrar Ilosé)i, Barlhclson och

Berg qvist väckt motion, nr 28, har anförts föliande:

»Den 29 september 1918 avled extra jägmästaren Bror Ludvig Eugen Rossandor

i Vilhelmina i sviter av spanska sjukan, efterlämnande maka, Rut Astrid Rossander,

Utskottet.

Ar.g.

årliga understöd

åt extra

jägmästareyi

B. L. E. Ros■

sanders änka

och mina eråriga

barn.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

född Sundqvist. som efter honom har två barn, Bengt Eugen och Bror Ludvig

Eugen.

Rossander, som vid sitt frånfälle var 32 1 2 år gammal, utexaminerades från

kungi. skogsinstitutet den 19 december 1911 och hade under tiden från och med

den 16 juli 1912 till dess döden inträffade varit anställd i statens tjänst såsom

extra jägmästare i olika distrikt, som t. f. underlärare å Ombergs skogsskola, skogsindelningsassistent,

biträde hos skogstaxator, assistent i olika revir och slutligen som

t. f. jägmästare i Vilhelmina revir. Av handlingar, som bifogas motionen framgår,

att Rossander var en dugande skogsman, och han har av vederbörande överordnade

erhållit de amplaste lovord för nit och plikttrohet. Då det enstämmigt intygats,

att Rossander aldrig sparade sina krafter i tjänstens utövning och att han

särskilt under sitt sista förordnande som t. f. revirförvaltare på grund av den ringa

hjälp som stod honom till buds och till följd av en mängd tillstötande ogynnsamma

omständigheter haft, att utföra ett synnerligen ansträngande arbete, är det sannolikt,

att hans moståndskraft härigenom varit väsentligen nedsatt, då han drabbades av

den sjukdom som ändade hans liv.

Rossanders änka kan givetvis icke göra anspråk på någon pension. Men då

hennes make stupade på sin post, och då hon icke befinner sig i sådan ekonomisk

ställning, att hon kan försörja utom sig själv även sina båda barn, synes här föreligga

ett fall, där billigheten talar för att riksdagen bör träda hjälpande emellan.

Bouppteckningen efter Rossander utvisar en behållning av 8,475 kroaor 50

öre, därav kläder, möbler, böcker o. d. till ett värde av 4,613 kronor 5 öre. I

bouppteckningen har emellertid bland skulderna icke upptagits något belopp för

skatter men har änkan Rossander härför utgivit eller måste ytterligare utgiva

omkring 1,000 kronor, som påförts mannen. Hon har sedan någon tid anställning

som hushållsföreståndarinna i Bergsholmen i Skellefteå landsförsamling och åtnjuter

härför en lön av 50 kronor för månad, en inkomst som uppenbarligen är alldeles

otillräcklig, då hon har två barn att försörja och uppfostra.

1919 års riksdag beslöt, i överensstämmelse med vad Kung]. Maj:t i proposition

nr 100 hemställt, att bevilja lantmäteriauskultanten Erik Gustaf Wennerströms

änka och makarnas minderåriga barn ett årligt understöd, änkan med 500 kronor,

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, samt vardera av barnen med 125

kronor till och med det år, under vilket de fylla 18 år. Understödet skulle utgå

från månaden näst efter den, då Wennerström avled.»

På grund av det sålunda anförda och under hänvisning- till det

åberopade riksdagsbeslutet hemställa motionärerna, att extra jägmästaren

Bror Ludvig Eugen Rossanders änka Rut Astrid Rossander, född Sundqvist,

samt makarnas minderåriga barn Bengt Eugen och Bror Ludvid Eugen må,

de båda förstnämnda från och med den 1 oktober 1918 och den sistnämnda

från och med den 1 maj 1919 uppbära årliga understöd änkan

med 500 kronor, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, och

vartdera av barnen med 125 kronor till och med det år, under vilket

de< fjdla 18 år.

Beträffande ovan åberopade, motionen bilagda handlingar tillåter

sig utskottet hänvisa till motionen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

B anJcoutslcottets utlåtande Mr 29.

23

Rossander har visserligen under endast jämförelsevis kort tid varit

anställd i statens tjänst såsom extra jägmästare. Med hänsyn därtill

att han avlidit under sin anställning i statstjänst och då han såsom

icke uppförd å ordinarie stat ej varit i tillfälle att genom inträde i någon

statsunderstödd pensionskassa sörja för den efterlämnade familjens uppehälle,

har utskottet dock ansett billighetsskäl tala för beredande av

understöd av statsmedel åt änkan och bidrag till de minderåriga barnens

uppfostran. Med hänsyn till det i motionen åberopade, av 1919 års

lagtima riksdag fattade beslut i en liknande pensionsfråga har utskottet

ansett de av motionärerna föreslagna beloppen skäliga. Understöden

torde böra anvisas att utgå från allmänna indragningsstaten.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion,

må medgiva, att extra jägmästaren Bror Ludvig Eugen

Rossanders änka Rut Astrid Rossander, född Sundqvist,

samt makarnas minderåriga barn Bengt Eugen och

Bror Ludvig Eugen må, de båda förstnämnda, från

och med den 1 oktober 1918 och den sistnämnda från

och med den 1 maj 1919 å allmänna indragningsstaten

uppbära årliga understöd, änkan med 500

kronor, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

och vartdera av barnen med etthundratjugufem

kronor till och med det år, under vilket de fylla 18 år.

Stockholm den 9 april 1920.

På bankoutskottets vägnar:

EMIL KRISTENSSON.

Viskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:299 Skrivelse till Konungen, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. s. 1 i texten