Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dels årliga understöd åt änkor och barn efter vissa befattningshavare vid tullverket, dels ock tilläggspension åt överinspektören J. FL. Lindquist.

1920-04-12 · 17 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1920:30, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dels årliga understöd åt änkor och barn efter vissa befattningshavare vid tullverket, dels ock tilläggspension åt överinspektören J. FL. Lindquist.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

1

Nr 30.

Ankom till riksdagens kansli den 12 april 1920 kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

dels årliga understöd åt änkor och barn efter vissa befattningshavare

vid tullverket, dels ock tilläggspension

åt överinspektören J. FL. Lindquist.

I en till riksdagen avlåten, till bankoutskottet hänvisad proposition,

nr 16G, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 27 februari

1920, föreslagit riksdagen medgiva,

ej mindre att av det å tullverkets omkostnadsstat uppförda förslagsanslaget

till diverse utgifter må enligt de grunder, som i reglementet

den 30 maj 1884 för tullstatens enskilda pensionsinrättning föreskrivas i

fråga om pension till änkor och barn efter ordinarie befattningshavare

vid tullverket, från nedannämnda tider utgå, nämligen

l:o) till t. f. kustroddaren Albin Bergmans änka IFilda Bergman,

född Jönsson, och fyra barn, Nils Börje, Jmxs Hrik, Ingå Gerty och

Bengt Harry ett årligt understöd av 175 kronor från den 1 juli 1919;

2:o) till e. o. gränsridaren Konrad Fredrik Lindgrens änka Hulda

IAndgren, född En vall, och barn, Fritz Konrad och Carl Fredrik, ett

ärligt understöd av 160 kronor från den 1 juli 1919; samt

3:o) till kammarskrivaren Jakob Hjalmar Jacobsons änka Karen

Sofie Jacobson, född Nielsen, och barn, Karen Bodil och Elsa, ett årligt

understöd av 490 kronor;

än även att överinspektören vid packhusiuspektionen i Göteborg,

Johan Ilenrih Lindquist må vid avgång från sin iunehavande tjänst

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 8 samt. 24 käft. (Nr 30J 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Ang.

understöd åt

t. f. kust•

roddaren A.

Bergmans

änka och

barn.

2 Banlcoutslcottets utlåtande Nr 30.

komma i åtnjutande av en årlig tilläggspension å 1,000 kronor, att utgå

från det i tullverkets utgiftstater upptagna förslagsanslaget till pensionsstaten

för avskedade tjänstinnehavare.

l:o.

I fråga om understöd åt t. f. kustroddaren A. Bergmans änka och

barn har departementschefen till åberopade statsrådsprotokollet anfört:

»Med skrivelse den 13 september 1919 har generaltullstyrelsen

överlämnat en till styrelsen ställd, av vissa bilagor åtföljd skrift, däri

Olof S. Wickberg för Sveriges tullmannaförenings centralstyrelse, under

framhållande att t. f. kustroddaren i Malmö tullkammardistrikt Albin Bergmans

änka och fyra barn befunne sig i synnerligen knappa ekonomiska

omständigheter, anhållit, att nämnda styrelse måtte hos Kungl. Maj:t göra

framställning om utverkande av årligt understöd åt änkan Bergman och

hennes barn.

Av vid ansökningen fogade handlingar inhämtas, att bemälde

Albin Bergman, som var född den 7 april 1884, avlidit den 15 maj

1919 och efterlämnat hustrun Hilda Bergman, född Jönsson, samt fyra

barn, nämligen Nils Börje, född den 25 maj 1916, Lars Erik, född den

1 maj 1917, Inga Gerty, född den 1 maj 1917 och Bengt Harry, född

den 9 maj 1918; att dödsboets tillgångar utgjort 824 kronor och skulder

1,439 kronor 65 öre; att Bergman den 17 oktober 1904 antagits

till e. o. kustroddare i tullverket och därefter effektivt tjänstgjort under

2 år 10 månader 22 dagar, intill dess han den 6 juni 1916 förordnades

att bestrida en kustroddartjänst i Malmö tullkammardistrikt.

I av generaltullstyrelsen infordrat utlåtande har kustbevakningschefen

i Skåne och Blekinge anfört, att Bergman, som bestred en kustroddartjänst

i succession efter en vaktmästare å extra stat, vid tiden

för sitt frånfälle med säkerhet skulle innehaft ordinarie anställning i tullverket,

om icke möjligheten för honom att vinna sådan anställning varit

stängd i följd därav att, jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 22 december 1916,

ledigblivande tjänster vid kustbevakningen skulle tillsättas allenast

medelst förordnande tills vidare. På grund härav och då änkan Bergman

helt och hållet saknade försörjningsmöjligheter, enär hon under

sina barns minderårighet vore urståndsatt att åtaga sig arbete utom

hemmet, tillstyrker kustbevakningschefen den gjorda ansökningen.

Av till generaltullstyrelsen insänd personallista över kustbevakningen

i Malmö tullkammar distrikt för år 1918 inhämtas, att Bergman

erhållit vitsordet: »Duglig, pålitlig, uppförandet mycket gott».

s. 3 Kontrollera mot PDF

BanJcoutskottets utlåtande Nr 30.

3

För egen del anför generaltullstyrelsen:

»Då Bergman vid sin död icke innekade ordinarie anställning, kunna hans

efterlevande icke komma i åtnjutande av pension vare sig från tullstatens enskilda

pensionsinrättning eller av allmänna medel enligt nådiga reglementet den 16 februari

1833 för pensioneringen å allmänna medel av tulltjänstemans i fattigdom efterlämnade

änkor och barn. Som emellertid Bergman med all säkerhet lärer hava blivit

befordrad till ordinarie tjänst, därest icke, på sätt bemälde kustbevakningschef antytt,

föreskrift meddelats om att, i avbidan på omorganisation av tullverkets kustbevakning,

lediga tjänster vid sagda bevakning skola tillsättas allenast medelst förordnande

tills vidare, och Bergman därjämte såsom t. f. kustroddare i succession

efter en tillförordnad vaktmästare å extra stat, innehaft anställning, som är jämförlig

med anställning å ordinarie stat, i vilket hänseende styrelsen får åberopa

innehållet i Eders Kungl. Maj:ts kungörelse den 1 juli 1918 med särskilda bestämmelser

att gälla i avseende å vissa å extra stat för åren 1918 och 1919 uppförda

befattningar vid tullverket, synes det styrelsen hårt, att hans efterlevande nu icke

kunna komma i åtnjutande av pension, i synnerhet som de, enligt vad framgår av

handlingarna i ärendet, äro i stort behov av varje bidrag till sitt uppehälle. Styrelsen

har därför funnit sig böra i underdånighet överlämna handlingarna i detta

ärende till Eders Kungl. Maj:ts prövning under hemställan, att Eders Kungl.

Maj:t täcktes utverka ett årligt understöd åt änkan Bergman och hennes ovannämnda

barn.

Beträffande det ifrågasatta understödets storlek anser styrelsen detsamma

böra motsvara vad änkan Bergman skulle hava ägt uppbära i pension, därest Albin

Bergman vid sin död innehaft anställning såsom kustroddare å ordinarie stat vid

tullverket, dock med avdrag för de avgifter, som skulle hava erlagts, för att änkan

Bergman och hennes barn skulle hava varit berättigade till sådan förmån. Enligt

§§ 9 och 10 i förnyade nådiga reglementet för tullstatens enskilda pensionsinrättning

äro änka och barn efter avliden delägare i pensionsinrättningen berättigade

att därifrån åtnjuta pension, beräknad till femton procent av den lön, varefter delägaren

enligt reglementet sist bidragit, vilken pension utbetalas för senare halva

året, om mannen eller fadern dött inom juni månads utgång, men i annat fall först

från och med påföljande året. Delägarnas bidrag till pensionsinrättningen beräknas

enligt §§ 5 och 6 i reglementet å ordinarie lönebeloppet. Jämlikt § 11 i nämnda

reglemente — efter ändring genom kungörelse den 2 december 1892 — åtnjuter

med visst undantag änka pension så länge hon lever ogift, men barns pensionsrätt

upphör vid fyllda aderton år. Då änkas eller barns pensionsrätt upphör, äga enligt

§ 12 i reglementet de efterlevande pensionsberättigade uppbära hela pensionsunderstödet.

— I egenskap av t. f. kustroddare åtnjöt Bergman en fast avlöning av

1,200 kronor, därav 900 kronor utgjorde lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar.

Under antagande att Bergman konstituerats till kustroddare under år

1916, då han förordnades att tills vidare bestrida ovannämnda kustroddartjänst,

skulle enligt nyssberörda bestämmelser änkan Bergman och hennes barn nu hava

varit berättigade att från och med den 1 juli 1919 gemensamt åtnjuta pension med

15 procent å 900 kronor eller sålunda med 135 kronor. De avgifter, som under

berörda antagande skulle hava erlagts till pensionsinrättningen för att pensionsrätter!

skulle inträda, utgöras jämlikt §§ 5, 6 och 7 i förenämnda reglemente den

Generaltull
styrelsen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

[Statskontoret.

Departements
chefen.

30 maj 1884 av dels bottenpenning med 6 procent av lönen eller sålunda 54 kronor,

dels — under förutsättning att Bergman vid konstituerandet till ordinarie befattning

uppnått en ålder av 32 år — åldersavgift med 2 procent å lönen eller

sålunda 18 kronor, dels ock årsavgift med 4 procent ä lönen under 5 år eller sålunda

180 kronor. Sammanlagda beloppet av de avgifter, som under angivna förutsättning

^ skolat erläggas till pensionsinrättningen, utgör sålunda 252 kronor. Enligt

en å styrelsens kameralbyrå gjord beräkning skulle nyss berörda belopp motsvara

ett årligt avdrag från det ifrågasatta understödsbeloppet av högst 15 kronor

och understödsbeloppet sålunda utgöra 120 kronor. — Enär någon behållning i

makarna Bergmans bo icke förefunnits, skulle vidare, därest Albin Bergman varit

anställd såsom kustroddare å ordinarie stat, änkan Bergman och hennes barn, jämlikt

§§ 1 och 2 förutnämnda reglemente den 16 februari 1833, som i avseende ä

pensionsrättens upphörande i huvudsak överensstämmer med reglementet för tullstatens

enskilda pensionsinrättning, hava varit berättigade att från och med den 1

juli 1919 åtnjuta pension av allmänna medel med 6 procent av den till lön hänförliga

delen av Albin Bergmans avlöning, 900 kronor, eller sålunda med 54 kronor.

I ^enlighet med förestående beräkning skulle det ifrågasatta understödet sålunda utgöra

174 kronor, vilket belopp emellertid torde böra utjämnas till 175 kronor.»

Pa grund av vad sålunda anförts hemställer generaltullstyrelsen,

att Kungl. Maj:t måtte utverka, att änkan Bergman och hennes ovannämnda

barn tilldelas ett årligt understöd av 175 kronor att av det å

tullverkets omkostnadsstat uppförda förslagsanslaget till diverse utgifter

trån och med den 1 juli 1919 utgå enligt de grunder, som i reglementet

den 30 maj 1S84 för tullstatens enskilda pensionsinrättning föreskrivas

i fråga om pension till änkor och barn efter ordinarie befattningshavare

vid tullverket.

I över framställningen avgivet infordrat utlåtande av den 30 december

1919 hemställer statskontoret om bifall till densamma, under

betonande av att högre understöd än av generaltullstyrelsen föreslagits

icke torde kunna ifrågakomma då detsamma avpassats efter vad som

skulle tillkommit Bergmans änka och barn, därest Bergman innehaft sin

avlöning såsom ordinarie tjänstinnehavare vid tullverket.

»Då enligt vad i ärendet blivit upplyst, Bergman varit anställd i

tullverkets tjänst sedan år 1904 och då han, enligt vad generaltullstyrelsen

erinrat, vid sin död förmodligen skulle innehaft ordinarie anställning

i verket, därest icke av honom bestridda tjänster under senare

år endast tillsatts medelst förordnande tills vidare, synes mig visst

understöd från statens sida böra beredas hans hustru och minderåriga

barn; och har jag icke något att erinra mot generaltu Ilstyrelsens förslag

vare sig beträffande understödsbeloppets storlek eller grunderna

för dess åtnjutande.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskotlets utlutande Nr SO. 5

Även utskottet finner omständigheterna i föreliggande fall vara

sådana, att något understöd från statens sida bör beredas änkan Bergman

och hennes fyra minderåriga barn. Beträffande storleken av detta

synes det vara riktigt, att beloppet anpassas efter vad som skulle hava

tillkommit dem, om Bergman innehaft sin avlöning såsom ordinarie

tjänstinnehavare vid tullverket, med iakttagande alltså att från de beräknade

pensionerna avdragas avgifter till tullstatens enskilda pensionsinrättning,

vilkas erläggande utgör en förutsättning för pensionsrätts

inträdande. Generaltullstyrelsen har också gjort sin hemställan i överensstämmelse

härmed. Styrelsens framställning var dagtecknad den 13

september 1919. Kungd. Maj:t har emellertid under den 21 november

1919 utfärdat kungörelse angående vissa ändringar i reglementet för

tullstatens enskilda pensionsinrättning att tills vidare från och med den

1 januari 1920 lända till efterrättelse. Om dessa bestämmelser varit

gällande, då styrelsen avlät sin framställning till Kungl. Maj:t, hade

de efter all sannolikhet kommit att läggas till grund för understödsbeloppens

beräknande. Det vill därför synas utskottet billigt, att de

nya bestämmelserna, vilka promulgerades så kort tid efter det styrelsen

avgav sin framställning, bär komma till tillämpning. Under sådana

förhållanden skulle, enligt vad generaltullstyrelsen under hand meddelat,

änkan Bergman och hennes barn hava varit berättigade att erhålla

understöd till belopp av 374 kronor (220-;- 154). Understödsbeloppet torde

böra minskas, då något av barnen dör eller uppnår 18 års ålder, och

synes ifrågavarande minskning här böra utgöra 38 kronor 50 öre.

Pensionsrätten torde i enlighet med kungörelsens föreskrifter böra inträda

med månaden näst efter den, i vilken Bergman avlidit, alltså från

och med den 1 juni 1919.

På grund av vad sålunda anförts far utskottet hemställa,

att riksdagen må medgiva, att t. f. kustroddaren

Albin Bergmans änka Hilda Bergman, född Jönsson,

och fyra barn Nils Börje, Lars Erik, Ingå Gerty och

Bengt Harry tilldelas ett, årligt understöd av trehundrasjuttiofyra

kronor, att av det å tullverkets omkostnadsstat

uppförda förslagsanslaget till diverse utgifter från

och med den 1 juni 1919 utgå enligt do grunder,

som i nu gällande reglemente för tullstatens enskilda

pensionsinrättning föreskrivas i fråga om pension till

änkor och barn efter ordinarie befattningshavare vid

Uiskotlet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Ang. understöd

åt e. o.

gränsridaren

K. F. Lindgrens

änka

och barn.

Generaltull
styrelsen.

tullverket; börande understödet, då något av barnen

avlider eller uppnår 18 års ålder, minskas med ett

belopp av trettioåtta kronor 50 öre.

2:o.

Vidkommande frågan om understöd åt e. o. gränsridaren K. F.

Lindgrens änka och barn har departementschefen till meranämnda statsrådsprotokoll

anfört :

»I en till Kung!. Maj: t ställd skrift har e. o. gränsridaren i Haparanda

tullkammardistrikt Konrad Fredrik Lindgrens änka Hulda Lindgren,

född Envall, anhållit, att ett årligt understöd av statsmedel måtte

tillerkännas dels henne under hennes återstående livstid, dels ock hennes

två minderåriga barn, intill dess de uppnått femton års ålder. Till stöd

härför har sökanden åberopat huvudsakligen, att hennes makes död

kunde antagas hava förorsakats av den ansträngande och hälsofarliga

tjänstgöring, lian bestritt i tullverket, samt att han under avsevärt lång

tid tjänstgjort i verket och på grund härav bort hava, därest ogynnsamma

befordringsförhållanden icke varit rådande, kunnat vinna anställning

å ordinarie stat vid tullverket.

Av vid ansökningen fogade handlingar inhämtas, att bemälde Konrad

t redrik Lindgren, som var född den 13 juni 1887, avlidit den 11 april

1919 på grund av blodstörtning, möjligen i förening med lungsot; att

lian efterlämnat, förutom änkan, född den 10 oktober 1889, sönerna

kritz Konrad, född den 1 juli 1917, och Carl Fredrik, född den 15

november 1918; att Lindgren den 9 augusti 1905 antagits till e. o.

gränsridare i tullverket och därefter effektivt tjänstgjort i verket under

12 år 21 dagar, samt att han för sin tjänstgöring erhållit vitsordet

»duglig, mycket pålitlig, nitisk, mycket gott uppförande».

Generaltullstyrelsen, som den 13 september 1919 avgivit infordrat

utlåtande över ifrågavarande ansökning, har härvid fogat dels avskrift

av bouppteckning efter Lindgren, utvisande en behållning i boet

av 6,190 kronor 88 öre dels tillstyrkande yttranden av tullkammaren i

Haparanda samt av pastorsämbetet i Neder Torneå och Haparanda.

I sitt yttrande gör härvid tullkammaren gällande, att Lindgrens

död icke kan antagas hava föranletts av den av honom bestridda tjänstgöringens

påfrestande och hälsofarliga beskaffenhet, men framhåller

tullkammaren tillika, att Lindgren under mer än tretton år ägnat sig åt

tullverkets tjänst och alltid oförvitligt fullgjort sina åligganden.

För egen del anför generaltullstyrelsen i ärendet:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr -JO.

»Då Lindgren vid sin död icke innehaft ordinarie anställning i tullverket,

kunna hans änka och barn icke komma i åtnjutande av pension vare sig från tullverkets

enskilda pensionsinrättning eller av allmänna medel. Som Lindgren emellertid

antagits i tullverket före 1910 års utgång och effektivt tjänstgjort mera än

8 år, har han vid sin död intagit en ställning i tullverket, vilken i visst avseende

varit jämförlig med anställning å ordinarie stat. Enligt punkten 2 i de vid nådiga

kungörelsen den 18 juni 1910 angående avlöningsreglemente för tjänstemän vid tullverkets

lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning fogade övergångsbestämmelser

må nämligen den, som före 1910 års utgång antagits till e. o. tjänsteman

vid nämnda förvaltning samt med eller efter ingången av år 1911 utnämnes till

ordinarie tjänst, i den mån generaltullstyrelsen finner honom böra komma i åtnjutande

av dylik förmån, i avseende å beloppet av den fasta ingångsavlöningen vid

tillträdande av bland annat gränsridartjänst å den nya staten räkna sig till godo

vad som överstiger åtta år av den tid, han före utnämningen med eller utan ersättning

effektivt tjänstgjort. Ifrågavarande stadgande lärer avse att bereda de tjänstemän,

som först efter mycket lång tids tjänstgöring vinna befordran till ordinarie

tjänst, ett vederlag för den tid, de oftast mot mycket ringa ersättning måst tjänstgöra,

innan de lyckats erhålla ordinarie anställning, och synes förutsätta, att sådan

anställning bör kunna vinnas efter högst åtta år. Befordringsförhållandena inom tullverket

hava emellertid till mycket väsentlig del på grund av den ifrågasatta omorganisationen

av verket under de senare åren varit synnerligen ogynnsamma. Därest detta

ej varit fallet, hade Lindgren helt säkert vunnit ordinarie anställning i tullverket.

På sätt sökanden antytt, hava från och med ingången av år 1920 å ordinarie

stat inrättats nitton nya gränsridartjänster i Haparanda tullkammardisrikt, vilka

tjänster icke av styrelsen tillsatts. Med hänsyn till Lindgrens synnerligentlångvariga

och väl vitsordade tjänstgöring i tullverket skulle han med all sannolik het kunnat

påräkna att, därest han levat vid tillsättandet av sagda tjänster, hava blivit konstituerad

till en av desamma.

Den vid Lindgrens död förefintliga behållningen i boet, 6,190 kronor 88 öre,

lärer i betraktande av nu rådande höga levnadskostnader få anses vara en relativt

obetydlig tillgång för beredande av uppehälle åt sökanden och hennes familj och då

vidare, enligt vad tullkammaren i Haparanda upplyst, sökanden är av svag kroppskonstitution

och den förtjänst, hon genom eget arbete skulle kunna förvärva sig,

därför icke kan antagas bliva tillräcklig för hennes och familjens bärgning, anser

styrelsen, att sökanden är i stort behov av understöd.

Med hänsyn till nu berörda omständigheter föreligga enligt styrelsens mening

billighetsskäl för att något understöd utverkas åt sökanden och hennes barn. Beträffande

det ifrågasatta understödsbeloppets storlek anser styrelsen detsamma böra

utgå med det belopp, sökanden skulle, därest hennes man vid sin död innehaft ordinarie

anställning i tullverket, ägt uppbära i pension, dock med avdrag för de tillskott,

som kunna beräknas skola hava erlagts, för att hans efterlevande skulle hava

kommit i åtnjutande av sådan förmån. Enligt §§ 9 och 10 i förnyade nådiga reglementet

för tullstatens enskilda pensionsinrättning äro änka och barn efter avliden

delägare i pensionsinrättningen berättigade att därifrån åtnjuta pension, beräknad

till femton procent av den lön, varefter delägaren enligt reglementet sist bidragit,

vilken pension utbetalas för senare halva året, om mannen eller fadern dött inom

juni månads utgång, men i annat fall först från och med påföljande året. Del
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Statskontoret.

Departementi
ehefen.

ägarnas bidrag till pensionsinrättningen beräknas enligt §§ 5 och 6 i reglementet å

ordinarie lönebeloppet. Jämlikt § 11 i nämnda reglemente — efter ändring genom

kungörelse den 2 december 1892 — åtnjuter med visst undantag änka pension så

länge hon lever ogift, men barns pensionsrätt upphör vid fyllda aderton år. Då

änkas eller barns pensionsrätt upphör, äga enligt § 12 i reglementet de efterlevande

pensionsberättigade uppbära hela pensionsunderstödet. Under antagande, att Lindgren

från och med ingången av innevarande år befordrats till gränsridare skulle lian, som

enligt ovan återgivna stadgande i övergångsbestämmelserna till tullverkets avlöningsreglemente

torde hava varit berättigad att vid tillträdandet av ifrågavarande befattning

erhålla en avlöningsförhöjning, ägt uppbära en avlöning av 1,600 kronor, därav 1,200

kronor motsvarande lön och 400 kronor tjänstgöringspenningar. Sökanden och hennes

barn skulle sålunda enligt nyssberörda bestämmelser nu varit berättigade att gemensamt

åtnjuta pension med 15 procent å 1,200 kronor eller således med ISO kronor. Enär 3

procent av kapitalbehållningen i Lindgrens bo överstiger 6 procent av ovannämnda

lönebelopp, 1,200 kronor, skulle däremot på grund av bestämmelserna i § 1 i nådiga

reglementet den 16 februari 1833 för pensioneringen å allmänna medel av tulltjänstemäns

i fattigdom efterlämnade änkor och barn sökanden och hennes barn icke hava

varit berättigade till pension av allmänna medel. De tillskott, som imder förutsättning

att Lindgren innehaft ordinarie gränsridartjänst vid ingången av år 1919, skulle

hava erlagts till tullstatens enskilda pensionsinrättning, utgöras jämlikt §§ 5, 6 och

7 i förenämnda reglemente den 30 maj 1884 av dels s. k. bottenpenning med

6 procent å lönen eller sålunda med 72 kronor, dels åldersavgift med 1 procent

å lönen eller sålunda med 12 kronor, dels ock årsavgift med 4 procent å lönen

för 5 år eller sålunda med 240 kronor. Sammanlagda beloppet av de avgifter,

som under angivna förutsättning skolat erläggas till pensionsinrättningen,

utgör sålunda 324 kronor, vilket belopp enligt hn å styrelsens kameralbyrå verkställd

beräkning skulle motsvara ett årligt avdrag av högst 20 kronor. I enlighet

härmed skulle det årliga understödet utgöra 160 kronor.»

Generaltullstyrelsens utlåtande utmynnar i en hemställan, att Kungi.

Maj:t måtte utverka, att sökanden och hennes förutnämnda barn tilldelas

ett årligt understöd av 160 kronor att av det å tullverkets omkostnadsstat

uppförda förslagsanslaget till diverse utgifter från och med

den 1 juli 1919 utgå enligt de grunder, som i förberörda reglemente

den 30 maj 1884 föreskrivas i fråga om pension till änkor och barn

efter ordinarie befattningshavare vid tullverket.

Statskontoret hemställer i den 30 december 1919 avgivet infordrat

utlåtande om bifall till vad generaltullstyrelsen i ärendet föreslagit, och

anför statskontoret till stöd härför enahanda synpunkter, som av ämbetsverket

framhållits i fråga om understöd åt t. f. kustroddaren Bergmans

änka och barn.

»Handlingarna i ärendet utvisa, att Lindgren effektivt tjänstgjort i

tullverkets tjänst under mera än åtta år, samt att han vid sin död intog

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

9

en ställning i verket, som i visst avseende var jämförlig med anställning

å ordinarie stat. På grund härav och då befordran till ordinarie

tjänst för Lindgren vid hans död synes hava varit nära förestående, anser

jag, i likhet med generaltullstyrelsen, att Lindgrens änka och barn böra

beredas något understöd av statsmedel, och kan jag härvid till alla delar

ansluta mig till generaltullstyrelsens förslag.»

Under hänvisning till vad som finnes anfört vid nästföregående

punkt, anser utskottet sig böra tillstyrka understöd av allmänna medel

åt änkan Lindgren och hennes barn. Med tillämpning av nu gällande

bestämmelser skulle ifrågavarande understöd utgå med 330 kronor (220

4-110). Understödet torde böra minskas, då något av barnen dör eller

uppnår 18 års ålder, och synes i frågavarande minskning här böra

utgöra 55 kronor. Pension srätten lärer enligt kungörelsens föreskrifter

böra inträda med månaden näst efter den, i vilken Lindgren avlidit,

alltså från och med den 1 maj 1919.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva, att e. o. gränsridaren

Konrad Fredrik Lindgrens änka, född Envall, och

barn, Fritz Konrad och Carl Fredrik tilldelas ett årligt

understöd av trehundratrettio kronor, att av det å tullverkets

omkostnadsstat uppförda förslagsanslaget till

diverse utgifter från och med den 1 maj 1919 utgå

enligt de grunder, som i nu gällande reglemente för

tullstatens enskilda pensionsinrättning föreskrivas i

fråga om pension till änkor och barn efter ordinarie

befattningshavare vid tullverket; börande understödet,

då något av barnen dör eller uppnår 18 års ålder,

minskas med ett belopp av femtiofem kronor.

3:o.

1 fråga om särskilt understöd till kammarskrivaren J. Ilj. Jacobsons

änka och barn har departementschefen anfört:

»I en till Kungl. Maj:t ställd skrift, som den 25 november 1918

inkommit till finansdepartementet, har t. f. tullkontrollören, kammarskrivaren

vid Hälsingborgs tullkammare Jacob Hjalmar Jacobsons änka

Karen Sofie Jacobson, född Nielsen, anhållit, att hon och makarnas två

Bihang till riksdagens ''protokoll 1920. 8 sand. 24 käft. (Nr 30.) 2

Utskottet.

Ang. särskilt

understå i ät

kammarskrivaren

J. Bj. Jacobsons

änka

och barn.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bank outskottets utlåtande Nr 30.

barn måtte, utöver dem redan tilldelade pensionsbelopp, beviljas ytterligare

understöd av statsmedel. Till stöd för sin ansökan framhåller

ankan Jacobson, att mannen en kort tid före sin död under utövningav

sin tjänst som t. f. tullkontrollör råkat ut för en olyckshändelse, som

varit av sådan beskaffenhet att det icke vore uteslutet, att densamma

förorsakat den sjukdom, varav mannen avlidit, samt att sökanden för

tillsyn av sina minderåriga barn icke genom eget arbete kunde bidraga

till familjens uppehälle.

Av de i ärendet förebragta handlingarna framgår, att mannen

Jacobson, som var född den 4 juli 1872 och efter i Lund undergången

operation för hjärnsvulst avled den 24 januari 1917, den 1 december

1892 antogs till e. o. kammarskrivare i tullverket och den 13 december

1906 konstituerades till kammarskrivare med tjänstgöringsskyldighet

tillsvidare vid tullkammaren i Hälsingborg, i vilken egenskap han från

och med ingången av år 1911 åtnjöt en årlig avlöning av 4,000 kronor,

varav 2,800 kronor utgjorde lön och 1,200 kronor tjänstgöringspenningar;

att Jacobson den 12 augusti 1916 förordnades att från och med

den 1 därpå följande september bestrida en kontrollörstjänst vid tullkammaren

i Hälsingborg med en begynnelseavlöning av 4,200 kronor;

att han vid sin död, förutom änkan, som vore född den 19 november

1881, efterlämnat två döttrar, födda Karen Bodil den 30 augusti 1913

och Elsa den 14 april 1916; att behållningen i boet uppgått till 3,773

kronor 41 öre, samt att de efterlevande tillhopa åtnjöte följande årliga

understödsbelopp, nämligen dels från tullstatens enskilda pensionsinrättning

420 kronor, dels ock av tullmedel 140 kronor, vartill komme

vissa dyrtidstillägg.

I fråga om det i ansökningen omförmälda olycksfall, varför Jacobson

varit utsatt, utvisa handlingarna, att Jacobson, då han den 8 mars

1916 låtit ro sig över från tullkammarbyggnaden i Hälsingborg till hamnens

motsatta sida i och för visitering av lasten å ett därstädes liggande

fartyg, vid landstigningen råkat halka på den isbelagda kajen samt

falla i vattnet, varvid han slagit huvudet mot båtkanten. Enligt ett

flertal vid ansökningen fogade intyg skall Jacobson, som av olycksfallet

icke ådragit sig någon omedelbart synlig skada, sedermera vid

upprepade tillfällen för olika personer hava framhållit, att han efter

denna händelse aldrig känt sig riktigt frisk samt att han redan i april

samma år känt domning i vänstra armén och benet. — Efter att den

30 oktober 1916 hava konsulterat professorn Karl Petrén i Lund, vilken

därvid konstaterat, att Jacobson hade en tumör på hjärnan, undergick

Jacobson den 23 november 1916 operation av professorn Jacques Borelius,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. H

varvid en svulst avlägsnades. Den efter Jacobsons den 24 januari

1917 timade död företagna obduktionen utvisade kvarstående sviilstutbredning.

Beträffande därefter spörsmålet, huruvida det olycksfall, för vilket

Jacobson råkat ut, kunnat framkalla eller påskynda utvecklingen av den

dödande sjukdomen, föreligga i ärendet ett flertal skiljaktiga uttalanden

Yrån olika auktoriteter. Professor Petrén anser, att, under förutsättning

att huvudet verkligen fått ett slag, tanken på ett sådant sammanhangär

antaglig; professor Borelius förklarar sig pa grund av bristande

utredning icke kunna uttala sig- i ämnet; nksförsäkring-sanstaltens överläkare

professor J. Åkerman i Stockholm förklarar medicinska hållpunkter

saknas för att svulsten i detta fall skulle framkallats genom

olycksfallet. Medicinalstyrelsen slutligen framhåller, under hänvisning

till ett av medlemmen av styrelsens vetenskapliga råd, professor F. Lennmalm

i Stockholm avgivet uttalande, att möjligheten . för att ifrågavarande

händelse bidragit till uppkomsten eller utvecklingen av hjärnsvulsten

ej kan uteslutas.

Vid sidan av dessa medicinska yttranden hava utlåtanden över

ansökningen jämväl avgivits av generaltullstyrelsen, riksförsäkringsanstalten

och statskontoret.

Generaltullstyrelsen, som tillika överlämnar ansökan tillstyrkande

skrivelser i ämnet från direktionen över tullstatens enskilda pensionsiurättning

och tullkammaren i Hälsingborg, anför för egen del följande.

»Med hänsyn till innehållet av de av sökanden åberopade intyg synes det

styrelsen icke vara uteslutet utan fastmera sannolikt, att det i ärendet omförmälda

olycksfall, som drabbat t. f. kontrollören Jacobson under tjänstutövning, varit av

betydelse för uppkomsten av den sjukdom, till följd varav han sedermera avlidit.

På grund härav och då de medel, varöver änkefru Jacobson, enligt vad handlingarna

utmärka, förfogar, torde vara alldeles otillräckliga för hennes och familjens uppehälle

samt för barnens uppfostran, anser styrelsen billighetsskäl föreligga för beredande

åt henne och hennes barn av något understöd utöver vad de uppbära i

pensioner från tullstatens enskilda pensionsinrättning och av allmänna medel; och

ifrågasätter styrelsen, att sådant understöd måtte bestämmas att utgå med det belopp,

änkefru Jacobson och hennes barn skulle, pa sätt nedan angives, ägt gemensamt

uppbära i livräntor enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete den

17 juni 191G, därest denna lag varit i förevarande fall tillämplig.

Berörda lag är enligt stadgande i § 2 tillämplig å en var, som mot avlöning

användes till arbete för annans räkning utan att i förhållande till honom vara att

anse såsom självständig företagare och vilkens årliga avlöning hos arbetsgivaren

icke överstiger 5.000 kronor. Enligt övergångsbestämmelserna skall emellertid lagen

icke tillämpas i fråga om ersättningsanspråk, som grundas på olycksfall, vilket in
-

Generaltulfr
styrelsen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

träffat före den 1 januari 1918. Som det i ärendet ifrågakomna olycksfall inträffat

den 8 mars 1916, lära t. f. kontrollören Jacobsons efterlevande icke kunna komma

i åtnjutande av någon ersättning enligt ifrågavarande lag. Under antagande att

nänlnda lag varit i föreliggande fall tillämplig, torde enligt bestämmelserna i §§ 7.

9 och 11 i lagen änkefru Jacobson och hennes två barn hava varit berättigade att

efter avdrag av dem tillerkända pensioner, utgörande tillhopa 560 kronor, åtnjuta

livräntor till ett sammanlagt belopp av 490 kronor.

På grund av vad sålunda anförts, hemställer styrelsen i underdånighet, att*

Eders Kungl. Maj:t täcktes utverka, att änkefru Jacobson och hennes två minderåriga

barn måtte gemensamt komma i åtnjutande av, utöver dem tillerkända pensioner

från tullstatens enskilda pensionsinrältning och av allmänna medel, ett årligt

understöd av 490 kronor att utgå från och med den 1 juni 1917 och under de

villkor, som äro föreskrivna i fråga om pension, som utgår enligt nådiga reglementet

för pensioneringen å allmänna medel av tulltjänstemäns i fattigdom efterlämnade

änkor och barn den 16 februari 1833.»

Miksfärsäkringsanstalten.

Riksförsäkringsanstaltens i ärendet avgivna yttrande är av följande

lydelse:

»Vidkommande frågan, huruvida och i vad mån den i ärendet omförmälda

skada, som genom olycksfall under tjänsteutövning skall hava åsamkats Jacobson,

kan hava varit av betydelse för uppkomsten eller utvecklingen av den sjukdom, till

följd varav han avlidit, har riksförsäkringsanstalten i sådant avseende inhämtat utlåtande

dels från professorn, medicine doktorn J. Borelius, dels från sin överläkare,

professorn, medicine doktorn J. H. Åkerman, dels ock från medicinalstyrelsen.

Jämlikt — — av professorn Borelius den 9 juni 1919 meddelade ut
låtande,

har denne på däri anförda skäl ansett det vara omöjligt för honom att

avgiva något yttrande beträffande förenänmda fråga.

Riksförsäkringsanstaltens överläkare har enligt den 22 augusti 1919 avgivet

utlåtande — — — funnit medicinska hållpunkter saknas för uppfattningen, att

ifrågavarande sjukdom framkallats av ovanberörda skada.

Medicinalstyrelsen har på sätt närmare framgår av styrelsens — — —

utlåtande av den 26 september 1919 ansett, att möjlighet för att ifrågavarande.

Jacobson åsamkade skada kunde hava bidragit till uppkomsten eller utvecklingen

av den sjukdom, vari Jacobson avlidit, ej kunde uteslutas.

Med hänsyn härtill ävensom i ärendet i övrigt förekomna omständigheter, får

riksförsäkringsanstalten i underdånighet avgiva det utlåtande, att sådant samband icke

synes föreligga mellan det Jacobson enligt handlingarna ågångna olycksfallet och

den sjukdom, till följd varav han avlidit, att Jacobsons efterlevande skulle, därest

olycksfallet inträffat efter ingången av år 1918, hava tillerkänts ersättning enligt

lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete och nådiga kungörelsen

den 30 november 1917 angående särskilda bestämmelser i fråga om tillämpning av

anförda lag å arbetare, som användas till arbete för statens räkning.»

statskontoret. Statskontoret slutligen hemställer i den 24 december 1919 avgivet

infordrat utlåtande, att ansökningen icke måtte till någon Kungl. Maj:ts

vidare åtgärd föranleda, då det på grund av riksförsäkringsanstaltens

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

13

utlåtande synes ämbetsverket som om anledning icke skulle föreligga

att bereda sökanden och hennes barn någon särskild förmån utöver dem

tillkommande pensioner.

»De här ovan relaterade utlåtandena från skilda medicinska auktoriteter

synas mig giva vid handen, att den sjukdom, varav Jacobson

avlidit, till sin uppkomst eller utveckling kan i viss mån hava berott

på det olycksfall, som drabbade Jacobson i tjänsten året före hans död.

Denna omständighet i förening med änkans ekonomiskt tryckta ställning

anser jag tala för att staten i detta fall lämnar ett extra understöd

till de efterlevande. 1 fråga om storleken av ett ytterligare understöd

vill jag ansluta mig till vad generaltullstyrelsen i ämnet föreslagit

eller 490''kronor. Understödet synes mig lämpligen böra utgå från den

1 juli 1919 av det å tullverkets omkostnadsstat uppförda förslagsanslaget

tih diverse utgifter samt utbetalas enligt de grunder, som i reglementet

den 30 maj 1884 för tullstatens enskilda pensionsinrättning föreskrivas i

fråga om pension till änkor och barn efter ordinarie befattningshavare

vid tullverket.»

Med hänsyn till vad i statsrådsprotokollet anförts till stöd för

ifrågavarande framställning, anser sig utskottet böra tillstyrka, att ett

ytterligare understöd av statsmedel beredes änkan Jacobson och hennes

barn. I fråga om storleken av detta vill utskottet ansluta sig till vad

generaltullstyrelsen föreslagit eller ett belopp av 490 kronor, motsvarande

vad som enligt 19IG års olycksfallsersättningslag skulle hava tillkommit

dem, därest nämnda lag varit i förevarande tall tillämplig.

Understödet torde lämpligen böra utgå från och med den 1 juli 1919

och även i övrigt på sätt Kungl. Maj:t föreslagit.

Åberopande vad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att kammarskrivaren

Jacob Hjalmar Jacobsons änka Karen Sofie Jacobson,

född Nielsen, samt barn, Karen Bodil och Elsa, utöver

dem tillerkända pensioner från tullstatens enskilda

pensionsinrättning och av allmänna medel, tilldelas

ett årligt understöd av fyrahundranittio kronor, att av

det å tullverkets omkostnadsstat uppförda förslagsanslaget

till diverse utgifter från och med den 1 juli

1919 utgå enligt de grunder, som i reglementet den

30 maj 1884 för tull statens enskilda pensionsinrättning

Departements
chefen.

Utskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Ang. tilläggs•

pension åt

»verinspektoren

J. H.

IAndquist.

Generaltull
styrelsen.

föreskrivas i fråga om pension till änkor och barn

efter ordinarie befattningshavare vid tullverket.

4:o.

Beträffande slutligen frågan om tilläggspension åt överinspektören

vid packhusinspektionen i Göteborg J. H. Lindquist har föredragande

departementschefen till statsrådsprotokollet anfört:

»Med utlåtande den 31 januari 1920 har generaltullstyrelsen överlämnat

en till nämnda styrelse den 17 december 1919 från överinspektören

vid packhusinspektionen i Göteborg Johan Henrik Lindquist inkommen

framställning, i vilken Lindquist — under hänvisning saAdil

till sin 57-åriga t jänstgöring i tullverket och särskilt till den tid av mer

än tjugu år han innehaft den ansvarsfulla -tjänst, han stode i begrepp

att lämna, som till rådande låga penningvärde — hemställt, att han.

som kvarstode å gammal stat i tullverket, måtte jämte den pension å

4.000 kronor, vartill han vore berättigad, bliva tilldelad en årlig tilläggspension

å 3,000 kronor.

För egen del anför generaltullstyrelsen i sitt nyssnämnda utlåtande

följande:

»Lindquist, som är född den 14 december 1840, antogs i tullverkets tjänst

den 15 november 1862, vann den 21 februari 1868 ordinarie anställning såsom

kammarskrivare vid tullkammaren i Göteborg, befordrades den 10 december 1878

till kontrollör vid packhusinspektionen därstädes, innehade efter varandra tullförvaltartjänsterna

i Yarberg och i Halmstad ävensom kontrollörstjänsten vid tullkammaren

i Göteborg samt har den 22 april 1898 av Eders Kungl. Maj:t konstituerats

till nu innehavande överinspektorstjänst. Härförutom har Lindquist på grund av

särskilda nådiga brev den 28 februari 1908, den 23 december 1910 och den 13

december 1912 intill utgången av år 1913 bestritt tulldirektörsbefattningen i Göteborg

eller innehaft sådant härmed jämförligt förordnande, som omförmäldes i § 18

av avlöningsreglementet för lokalförvaltningen den 18 juni 1910, sådant detta författningsrum

ursprungligen lydde. Enligt nådigt brev den 25 oktober 1912 har

Eders Kungl. Maj:t funnit gott tilldela Lindquist medaljen i guld av tolfte storleken

med inskrift: För nit och redlighet i rikets tjänst.

Med Lindquists tjänst äro enligt den från och med år 1911 gällande stat

förenade följande avlöningsförmåner, nämligen lön 4,700 kronor, tjänstgöringspenningar

2,600 kronor eller tillhopa 7,300 kronor, varjämte den fasta avlöningen

kan efter respektive 3, 6 och 9 år höjas, varje gång med 400 kronor. Pensionsunderlaget

är enligt samma stat 5,000 kronor. — Lindquist kvarstår emellertid på

1904 års stat och åtnjuter i följd härav lön 4,000 kronor, tjänstgöringspenningar

3.000 kronor eller tillhopa 7,000 kronor jämte två ålderstillägg å sammanlagt 1,000

kronor. Pensionen skall enligt denna stat utgå till Lindquist med ett belopp mot
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

15

svarande lönen eller alltså 4,000 kronor. — Enligt det av 1914 års tullkonnnission

nyligen avgivna förslag till avlöningsreglemente för tjänstemän vid tullverket skulle

ifrågavarande överinspektorstjänst hänföras till 18:e lönegraden och avlöningen vid

densamma sålunda kunna utgöra högst 10,980 kronor. Förslag till nya pensionsbestämmelser

har av nämnda kommission ännu ej avgivits.

Med att Lindquist ej ingått på 1911 års stat förhåller sig på följande sätt. I

rundskrivelse den 11 augusti 1910----uttalade styrelsen såsom sin mening, att

det överhuvud icke vore tillåtet tjänstinnehavare, som vid utgången av år 1910 överskridit

en levnadsålder av 70 år, att övergå på nämnda stat. I den lista, varå vederbörande

hade att anmäla, huruvida de önskade ingå på den nya staten eller icke,

gjorde på grund härav Lindquist---------allenast denna anteckning: ''Anses av Kungl.

Generaltullstyrelsen icke berättigad ingå på 1911 års stat’. Emellertid har sedermera

statskontoret visat sig hysa en annan mening om rätten att övergå på den

nya staten, i det att nämnda ämbetsverk i underdånigt utlåtande den 26 oktober

1910 i anledning av ansökningar av överinspektören C. O. Wallgren m. fl. anfört,

hurusom av mom. 6 i övergångsbestämmelserna till 1910 års avlöningsreglemente

för tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning följde ''att envar vid

tidpunkten för den nya statens ikraftträdande i tjänst varande befattningshavare,

som inom behörig tid anmält sin önskan att övergå på ny stat, även är därtill

berättigad.’ Den av statskontoret sålunda uttalade åsikten synes hava vunnit gillande

genom Eders Kungl. Maj:ts i åberopade ärende meddelade beslut den 18 november

1910. Huru därmed än må förhålla sig, kan emellertid — enär tiden för anmälan

om övergång på 1911 års stat utgick redan den 31 oktober 1910 — det i varje

fall icke läggas Lindquist till last, att han ej kommit att ingå på nämnda stat.

Då Lindquist nu efter en osedvanligt lång och synnerligen hedrande tjänstemannabana

står i begrepp att begära sitt avsked, synes det styrelsen angeläget,

att honom beredes högre pension än den, som enligt vad ovan sagts skulle ifrågakomma.

Uppenbart är nämligen, att nämnda pensionsbelopp icke svarar mot den

betydelse, man måste tillmäta Lindquists tjänst, vilken är en av de viktigaste i tullverket,

och ännu mindre är avpassad efter den höjd, vartill levnadskostnaderna

numera nått. Genom att Lindquist beviljas en högre pension torde ej skapas något

prejudikat, med stöd varav andra tjänstemän sedermera kunna fordra liknande

tilläggspension; ty omständigheterna i förevarande fäll äro av alldeles särskild art

och kunna ej beräknas få någon motsvarighet.

På grund av vad sålunda anförts, får styrelsen i underdånighet på det livligaste

förorda, att Eders Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för beredande åt

Lindquist av tilläggspension till största möjliga belopp.»

I ärendet liar utlåtande infordrats av statskontoret, som i sitt den statskontoret.

!l februari 1920 avgivna utlåtande yttrat följande:

»Väl är statskontoret av den uppfattning, att den omständigheten, att överinspektören

Lindquist den 14 december 1910 uppnått 70 års ålder, icke bort utgöra

hinder för honom att ingå på den nya stat för tullverket, som trädde i tillämpning

med ingången av år 1911; men någon ekonomisk fördel skulle inträde på den nya

staten knappast kunna anses hava för honom medfört, enär han då blivit underkastad

bestämmelserna i den civila pensionslagen med därav följande skyldighet att

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Sr 30.

Departements
chefen.

Utskottet.

omedelbart efter ingången av år 1911 från tjänsten avgå. Visserligen skulle pensionen

för honom i sådant fall hava blivit 5,000 kronor, men nu har han i stället

fått kvarstå i tjänst med avlöning å tillhopa 8,000 kronor årligen. På grund härav

vill det nog synas statskontoret i någon män tvivelaktigt, huruvida skäl kunna anses

föreligga att bereda någon förhöjning av den pension å 4,000 kronor årligen, som

nu lärer honom tillkomma vid avgång från tjänsten. Med hänsyn emellertid till

föreliggande omständigheter vill statskontoret icke motsätta sig, att en tilläggspension

beredes överinspektören Lindquist till belopp av 1,000 kronor, varigenom

sammanlagda pensionsbeloppet skulle komma att motsvara vad han ägt i pension

bekomma, om han inträtt å förenämnda stat. Tilläggspensionen synes lämpligen

böra med riksdagens medgivande anvisas att utgå av det i tullverkets utgiftsstater

upptagna förslagsanslaget till pensionsstaten för avskedade tjänstiunehavare.

Att såsom överinspektören Lindquist begärt med hänsyn till nu rådande dyrtid

bevilja en vida högre tilläggspension, synes icke böra ifrågakomma, då av sådan

anledning tillsvidare utgår dyrtidstillägg till pensionärer.»

För egen del'' anför departementschefen:

»De i ärendet framhållna omständigheter, som föranlett därtill att

överinspektören Lindquist ej övergått å 1911 års avlöningsstat för tullverket,

synas mig skäligen icke böra föranleda därtill, att han, när han

nu avgår från sin tjänst vid hög ålder och efter synnerligen väl vitsordad

tjänstgöring, tilldelas lägre pension än han skulle erhållit, om

han tillhört berörda stat. Jag anser mig därför kunna förorda en årlig

tilläggspension åt honom av 1,000 kronor.»

I likhet med statskontoret har utskottet, med hänsyn till här föreliggande

särskilda omständigheter, icke velat motsätta sig, att en tilläggspension

beredes Lindquist med det av Kungl. Maj: t föreslagna beloppet

1,000 kronor, varigenom sammanlagda pensionsbeloppet skulle

komma att motsvara, vad Lindquist varit berättigad att i pension åtnjuta,

om han inträtt å 1911 års stat.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts proposition,

må medgiva, att överinspektören vid packhusinspektionen

i Göteborg, Johan Henrik Lindquist ma

vid avgång från sin innehavande tjänst komma i åtnjutande

av en årlig tilläggspension å ettusen kronor,

att utgå från det i tullverkets utgiftsstater upptagna

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

17

förslagsanslaget till pensionsstaten för avskedade tjänstinnehavare.

Stockholm den 12 april 1920.

På bankoutskottets vägnar:

EMIL KRISTENSSON.

Reservation:

vid punkt 4:o (ang. tilläggspension åt överinspektören J. H. Lind
quist)
-

av herr Lindley, som anfört:

»Enär Lindquist, vilken kvarstår å gammal stat, icke författningsenligt

är berättigad till högre pension än 4,000 kronor och enligt vad

utredningen i ärendet giver vid handen sådana omständigheter icke

föreligga, vilka böra föranleda att åt Lindquist bereda någon särskild

förmån framför andra med honom uti ifrågavarande avseende likställda

tjänstinnehavare, har jag ansett mig böra yrka avslag å Kungl. Maj:ts

förslag.»

Herr Jonsson i Gumboda har begärt få antecknat, att han icke

deltagit i behandlingen av det under 4:o) här ovan omförmälda ärende.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 8 sand. 24 käft. (Nr 30.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:165 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dels årliga understöd åt änkor och larn efter vissa befattningshavare vid tullverket, a1 i texten