Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande Nr 37-

1920-04-16 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1920:37, Bankoutskottets utlåtande Nr 37-

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 37-

1

Nr 37.

Ankom till riksdagens kansli den 16 april 1920 kl. 3 e. m.

Utlåtande, angående vissa pensioner och understöd.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till

utskottet hänvisade framställningar angående pensioner och understöd.

A. I>et militära pensionsväsendet.

l:o) I en inom andra kammaren av herr Vennerström väckt motion,

nr 7, hemställes, »att riksdagen måtte åt Helga Maria Larsson, änka efter

i lungsot, ådragen under militärtjänstgöring, avlidne Lars Alfred Larsson,

Guxås, Helgums socken, bevilja, från den 1 november 1917 räknat, 300

kronor årligen, så länge hon är ogift, samt åt vartdera av Larssons tre

minderåriga barn 150 kronor årligen, intill dess det fyllt 18 år.»

Till stöd för sin framställning har motionären anfört följande:

»Hösten 1914 inkallades värnpliktige Lars Alfred Larsson från Guxås i Helgums

socken till militärtjänstgöring. Under densamma ådrog sig Larsson lungtuberkulos.

Hans hälsotillstånd förvärrades undan för undan och den 29 oktober

1917 avled han på grund av den ådragna sjukdomen.

Larsson lämnade efter sig änka jämte tre minderåriga barn. Då den avlidnes

efterlämnade familj befinner sig i små ekonomiska omständigheter och den

avlidne ådrog sig den dödliga sjukdomen under militärtjänstgöring, borde staten

känna det som en plikt att medelst beviljande av livränta träda emellan och hjälpa

familjen över de värsta ekonomiska svårigheterna.

Redan 1915 tillerkände riksförsäkringsanstalten Larsson ersättning på grund

av ådragen sjukdom. Och omedelbart före sin död beviljades Larsson av riksförsäkringsanstalten

en årlig livränta på 450 kronor på grund av bestående nedsättBihang

till riksdagens protokoll 1920. 8 saml. 28 höft. (Nr 37.) 1

Ang.

årligt understöd

åt änkan

Helga Maria

Larsson och

hennes minderåriga

barn.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

2 Bankoutskottets utlåtande Nr 37.

ning i arbetsförmågan, motsvarande 100 procent av arbetsförmågan. Denna summa

kunde ju tänkas som utgångspunkt för beviljande av livränta åt Larssons efterlämnade

familj, men med nuvarande låga penningvärde, som minskats avsevärt sedan

J ;7nes. mi§ denna summa vara alldeles '' för liten för en familj, som mister

familj et örsörj aren. Jag föreslår därför ett sammanlagt något högre belopp, utgående

sålunda, att änkan tillerkännes 300 kronor årligen, så länge hon är ogift

samt att vartdera barnet tillerkännes 150 kronor årligen, intill dess det fyllt 18 år!

Att Larsson dött av lungtuberkulos bevisas dels av läkarintygen, dels av

dödsattesten. Att Larsson ådragit sig den dödliga sjukdomen under militärtjänstgöring,

Iramgar av den av riksförsäkringsanstalten utfärdade livränteboken för

Larsson, vari meddelas, att han tillerkänts en årlig livränta med stöd av bestämmelserna

i kungliga förordningen om ersättning i anledning av kroppskada, ådragen

under militärtjänstgöring, den 18 juni 1909. Att änkan Larsson är obemedlad och

har tre minderåriga barn att försörja, intygas av pastorsämbetet i Helgums socken.

.Nödiga intyg, som bestyrka mina uppgifter, skola tillställas vederbörande

utskott.»

Till utskottet hava överlämnats handlingar, vilka styrka de i motionen

lämnade uppgifterna.

_Rikhet med motionären anser utskottet sådana behjärtansvärda

omständigheter föreligga, att något understöd från statens sida bör beredas

. änkan Larsson och hennes minderåriga barn. Detta synes även

vara i god överensstämmelse med av riksdagen tidigare i liknande fall

fattade beslut. Lämpligen torde understöden till Larssons änka och barn

böra _ utgå, såsom om förordningen den 18 juni 1909 angående ersättning

för. kroppskada, adragen under militärtjänstgöring, varit å

dem tillämplig. Utskottet tillåter sig erinra, att jämlikt de grunder,

som angivits i kungörelserna den 28 juni 1918 (nr 469) och den 20

augusti 1919 (nr 542) skall för nämnda år utgå 50 procents förhöjning

å ersättningar enligt 1909 års förordning, ävensom att vid innevarande års

riksdag förslag framlagts dels om enahanda förhöjning jämväl för

år 1920, dels ock om höjning med 100 procent av de i berörda förordning

fastställda ersättningsbeloppen.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion,

må medgiva, att avlidne värnpliktige Lars Alfred

Larssons från Guxås i Helgums socken änka Helga

Maria Larsson samt deras minderåriga barn må erhålla

understöd, såsom om förordningen den 18 juni

1909 om ersättning i anledning av kroppskada, ådragen

under militärtjänstgöring, varit å dem tillämplig.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 37.

3

B. Allmänna indragningsstaten.

I. Ang. lantförsyarsdepartementet.

2:6) I en inom andra kammaren av herr Vennerström väckt motion

nr 172, hemställes, »att riksdagen måtte besluta tilldela skrädderiarbetaren

vid Norrlands trängkårs i Sollefteå skrädderiverkstad Frans August

Johannisson en årlig livränta av 300 kronor».

Till stöd härför anföres i motionen:

»I denna motion föreslås en årlig livränta om 300: — kronor åt skrädderiarbetaren

vid Norrlands trängkårs skrädderiverkstad, Frans August Johannisson,

född den 15 augusti 1854. Johannisson har haft anställning vid samma verkstad

till dags dato från augusti 1901, alltså över aderton år. Förut har Johannisson

varit anställd vid Svea livgardes skrädderiverkstäder åren 1884—87 samt 1897—

1901, alltså sammanlagt omkring åtta år. Åt kronan har Johannisson sålunda

arbetat ungefär i tjugosex år. Detta långvariga och hederliga arbete åt kronan

gör Johannisson väl förtjänt av en årlig livränta. Så mycket hellre som Johannisson

är i behövande omständigheter, och den höga åldern försvagat hans krafter.

Nödiga intyg, som styrka mina uppgifter, skola tillställas vederbörande

utskott».

Till utskottet hava överlämnats handlingar, som styrka riktigheten

av de i motionen lämnade uppgifterna. Dessutom har till utskottet ingivits

ett av skräddaremästaren vid Upplands artilleriregemente L. Risberg

utfärdat intyg av innehåll, att Johannisson under åren 1891—1897

— vilken tid icke omnämnes i motionen — arbetat vid Svea artilleriregemente

hos intygsgivarens fader, skräddaremästaren G. Risberg.

Enligt vad för utskottet meddelats, har Johannisson under denna tid

icke varit fast anställd, vadan regementsmyndighet ej kunnat utfärda

intyg om anställningen, ehuru han dock så gott som konstant arbetat

i kronans tjänst vid nyssnämnda regemente.

Såsom av motionen framgår, har Johannisson under sammanlagt

omkring 26 år varit anställd i kronans tjänst såsom skrädderiarbetare.

Då han dessutom, enligt vad ovan nämnts, under åren 1891—1897,

ehuru icke fast anställd i kronans tjänst, arbetat vid Svea artilleriregementes

skrädderiverkstad och nu lever i små omständigheter, har utskottet

ansett sig böra tillstyrka, att något understöd från det allmännas

sida beredes honom och torde detsamma skäligen böra bestämmas till

det i motionen föreslagna beloppet 300 kronor. Understödet synes böra

Ang.

understöd åt

skrädderiarbetaren

vid

Norrlands

trängkårs

skrädderiverkstad

Frans

August Johannisson.

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 37.

Ang.

förhöjd pension

åt förre

järnvägsarbetaren

Adolf Ferdinand

Andersson.

beviljas att utgå å allmänna indragningsstaten från och med månaden

näst efter den, då Johannisson entledigas från sin anställning vid Norrlands

trängkårs skrädderiverkstad.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 172, må medgiva, att skrädderiarbetaren vid

Norrlands trängkårs skrädderiverkstad Frans August

Johannisson må från och med månaden näst efter den,

i vilken han entledigas från sin anställning vid nämnda

verkstad, å allmänna indragningsstaten uppbära ett

årligt understöd av trehundra kronor.

II. Ang. civildepartementet.

3:o) I en inom andra kammaren av herr Osberg väckt motion, nr

178, hemställes, att riksdagen ville besluta att åt f. d. arbetaren Adolf

Ferdinand Andersson, Ramneröd, Uddevalla, för hans återstående livstid

bevilja en ökning av hans pension från 300 kronor till 500 kronor att

från och med år 1920 utgå av allmänna indragningsstaten.

Såsom stöd för yrkandet anföres i motionen:

»Bland de många, vilka utövat en gagnande verksamhet i det allmännas

tjänst fast mera i undanskymd ställning, befinna sig vissa f. d. järnvägsarbetare vid

statens järnvägsbyggnader. Dessa utöva under sitt tunga ofta riskfyllda arbete även

en riksgagnande verksamhet och böra därför — då deras arbetskraft genom arbetsolyckor

eller genom ålder väsentligt nedsatts och gjort dem mer eller mindre oförmögna

till självförsörjning — ej glömmas bort.

Riksdagen har emellertid vid olika tillfällen i särskilda fall beviljat understöd

och hjälp åt dylika f. d. statstjänare i olika samhällsställning, då deras arbetskraft

blivit väsentligt nedsatt.

Vid sådant förhållande vågar jag vördsamt hemställa om ökad pension åt

f. d. järnvägsarbetaren Adolf Ferdinand Andersson, Ramneröd, Uddevalla.

Av närslutna intyg framgår, att bemälde Andersson är född den 7 augusti

1854, vidare att han arbetat vid statens järnvägsbyggen från år 1875 till år 1910

och därunder skadat syn- och hörselförmågan. Andersson åtnjuter f. n. en statspension

av 300 kronor per år, men då detta under nuvarande förhållanden måste

anses vara otillräckligt, så hemställes vördsamt, att han måtte av riksdagen tillerkännas

en förhöjning av sin pension med 200 kronor till 500 kronor per år under

sin återstående livstid.

Till upplysning tjänande handlingar bifogas motionen som bilagor.»

Beträffande de i motionen omnämnda bilagorna får utskottet hänvisa

till densamma.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 37.

5

Såsom av motionen framgår, åtnjuter Andersson en pension av statsmedel

till ett årligt belopp av 300 kronor, varå dyrtid stillägg utgår, så

att han för närvarande uppbär understöd med tillhopa omkring 725 kronor

om året. Vid sådant förhållande och då några särskilda omständigheter

icke blivit anförda av beskaffenhet att föranleda en höjning av denna

pension, har utskottet med hänsyn till de konsekvenser, som ett bifall

till motionen skulle medföra, ansett sig böra avstyrka densamma.

Utskottet hemställer,

att förevarande motion II: 178 ej må av riksdagen

bifallas.

III. Ang. finansdepartementet.

4:o) I en till utskottet hänvisad, inom första kammaren av herr

Bosén väckt motion, nr 47, hemställes, Katt riksdagen måtte besluta

att tillerkänna tullvaktmästaren Axel Bäckströms änka Lydia Albertina

Bäckström, född Svensson, en årlig tilläggspension å 600 kronor att utgå,

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd.»

Till stöd för yrkandet anföres i motionen följande:

»Tullvaktmästaren Axel Bäckström i Haparanda, som efter ansökan blev

den 21 december 1918 av kungl. generaltullstyrelsen transporterad och förordnad

att från och med den 1 januari 1919 tillsvidare fullgöra sin tjänstgöringsskyldighet

vid tuilbevakningen i Ronneby och för flyttningen erhöll 15 dagars tjänstledighet,

blev den 12 januari 1919 vid Nyåkers järnvägsstation under järnvägsresa från

Haparanda till Ronneby överkörd av tåget och erhöll därvid skador, till följd av

vilka han avled den 13 i samma månad. _ i .

Genom vedertagen snäv tolkning av bestämmelserna i lagen om försäkring

för olycksfall i arbete av år 1916, vilka bestämmelser genom 1919 års riksdag fingo

ändrad lydelse, meddelade riksförsäkringsanstalten den 30 april 1919 ett beslut,

ehuru icke enhälligt, varigenom ovannämnda olycksfall förklarades icke hava inträffat

under sådana omständigheter, att olycksfall i arbete kunde anses föreligga,

vadan Bäckströms efterlämnade obemedlade änka och minderåriga son förklarades

oberättigade till dödsfallsersättning. _ .

Bäckström hade varit anställd i Haparanda sedan år 1905 och med ordinarie

tjänst på bevakningsfartyget »Gripen» från den 10 juli 1911. Efter begärd och

erhållen transport till Ronneby tillerkände kungl. generaltullstyrelsen honom ersättning

för flyttningskostnader med 208 kronor 70 öre enligt 17 § i kungl. tullverkets

avlöningsreglemente. Bäckström, som erhöll tjänstledighet från den 1 till den lo

januari 1919 för att under denna tid dels ordna för flyttningen, dels ock företaga

resan till Ronneby, ägde för nämnda tid uppbära oavkortad avlöning. Då Bäckström

avled några timmar efter det han blivit överkörd av tåget, tillerkände kungl.

generaltullstyrelsen begravningshjälp åt den avlidnes änka under förklaring, att hon

Utskottet.

Ang.

tilläggspension

åt tullvaktmästaren

A. Bäckströms

änka.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

6 ''Bankoutskottets utlåtande Nr 37.

vore därtill berättigad, enär hennes make omkommit »under resa i och för tjänstens

fullgörande».

I särskilda utskottets utlåtande vid 1916 års riksdag rörande lag om försäkring

för olycksfall i arbete framhålles, att även olycksfall utom arbetsområdet

ej sällan kunna komma att betraktas som olycksfall i arbete under vissa förutsättningar,

nämligen bland andra, att arbetaren är stadd i arbetsgivarens ärende. Enligt

lagens mening, även i dess ursprungliga lydelse, synes ersättning sålunda skola

utgå, då olycksfall inträffat på väg till arbetet, vilket ju är fallet, då förflyttningen

sker på arbetsgivarens uppdrag.

I det nu föreliggande fallet torde förenämnda omständigheter varit för handen,

enär kungl. generaltullstyrelsen, i och med att den beviljat avlidne Bäckströms ansökan

och förordnat honom till befattningen i Ronneby, härmed undanröjt det frivilliga

momentet och utan vidare hänvisat honom att följa beslutet om transport,

samt att han för att efterkomma detta förordnande måste företaga ifrågavarande

resa. En uraktlåtenhet av Bäckström härutinnan hade givetvis måst tolkas såsom

ren tjänsteförsummelse.

Det förhållandet, att i samband med transporten i många fall, såsom ock i

det föreliggande, semester sökes, torde ej inverka. Sökande och beviljande av

semester i dylika fall grundas på rent praktiska skäl. Den tjänsteman med familj,

som i många år varit bosatt på samma plats, kan icke verkställa sin förflyttning

på en eller två dagar. En ogift tjänsteman skulle möjligen kunna genast resa till

nya tjänsteorter, men icke torde det förhållandet, att den ene tjänstemannen har

familj och därför större bohag m. m. än den andre, ställa den förstnämnde sämre

i fråga om rätt till ersättning för olycksfall under resa till tjänst å annan ort.

I förevarande fall lärer semestertiden — 15 dagar — fullt åtgått till de med

flyttningen förenade formaliteter och besvär. Därav följer, att resan i och för sig

måste anses verkställd i omedelbart sammanhang med förordnandet om transport

för Bäckström, synnerligast som resan gjordes utan uppehåll eller avvikelse i privata

intressen.

Enligt den nya lydelse § 1 i lagen om försäkring för olycksfall i arbete

erhållit genom riksdagens beslut år 1919 är ifrågavarande fall att hänföra till de i

lagen avsedda. Aven om meningarna kunna vara delade om, huru lagen i dess

ursprungliga lydelse rättast bort tolkas, synes dock i föreliggande ömmande fall,

som inträffat endast ett par månader, innan riksdagen fann skäligt förtydliga lagen

i fråga, den av kungl. generaltullstyrelsen givna tolkningen vara den för staten

värdigaste.»

Beträffande de vid motionen fogade bilagorna tillåter sig utskottet

att hänvisa till motionen.

Till utskottet har överlämnats vederbörligt intyg, att änkan Bäckström

från tullstatens enskilda pensionsinrättning från och med den 1

februari 1919 uppbär en årlig pension av 378 kronor.

Av utredningen i ärendet framgår, att Bäckström vid det olyckstillfälle,

som vållade hans död, varit stadd på resa från Haparanda till

Ronneby för att tillträda den befattning vid tullkammaren i sistnämnda

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 37.

7

stad, till vilken han erhållit transport, och att han vid tillfället varit i

åtnjutande av kostnadsfri ledighet, samt att han icke åtnjutit vare sig

reseersättning eller dagtraktamente.

Sedan anmälan om olycksfallet gjorts hos riksförsäkringsanstalten,

fann anstalten enligt beslut den 30 april 1919, enär ifrågavarande

olycksfall icke inträffat under sådana omständigheter, att olycksfall i

arbete kunde anses föreligga, ersättning jämlikt bestämmelserna i lagen

om försäkring för olycksfall i arbete den 17 juni 1916 icke kunna

utgå i anledning av olycksfallet.

Emot detta beslut voro två ledamöter skiljaktiga och yttrade, att

de med hänsyn till i ärendet lämnade upplysningar funne, att olycksfallet

måste anses hava inträffat i arbetet, och att ersättning förty borde

utgå jämlikt olycksfallsförsäkringslagen.

Försäkringsrådet fann genom utslag den 7 augusti 1919 i anledning

av besvär av änkan Bäckström ej skäl att göra ändring i riksförsäkringsanstaltens

beslut.

Därest olycksfallet, såsom reservanterna inom riksförsäkringsanstalten

ansett, varit att betrakta såsom olycksfall i arbete, skulle

enligt 7 § i lagen om försäkring för olycksfall i arbete — med beräkning

att den avlidnes arbetsförtjänst under året före olycksfallet uppgått

till det högsta av lagen medgivna belopp 1,800 kronor — hava av

riksförsäkringsanstalten utgivits, förutom begravningshjälp med 180

kronor, livräntor dels till änkan Bäckström med 450 kronor för år, så

länge hon levde ogift, dels ock till makarnas den 15 maj 1904 födda

son med 300 kronor för år, till dess han uppnått 15 års ålder.

Genom lagen den 19 juni 1919, vilken trädde i kraft den 1

januari 1920, har bland annat begreppet olycksfall i arbete utvidgats

till att omfatta även »olycksfall vid färd till eller från arbetsstället, där

färden föranledes av och står i omedelbart samband med arbetsanställningen»,

varjämte maximigränsen för den årliga arbetsförtjänsten höjts

till 2,400 kronor. Därest denna lag varit gällande vid tiden för olycksfallet,

skulle begravningshjälpen hava utgjort 240 kronor och livräntorna

respektive 600 kronor och 400 kronor.

Från tullverket hava, enligt vad utskottet inhämtat, Bäckströms

efterlevande erhållit begravningshjälp med stöd av bestämmelserna i

gällande lönereglemente med 150 kronor. Dessutom utgår, såsom ovan

nämnts, från tullstatens enskilda pensionsinrättning från och med den

1 februari 1919 pension till änkan Bäckström och makarnas son med

378 kronor för år, vilken pension från och med juli månad år 1922,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 37.

då sonens pensionsrätt bortfaller, nedsättes till 270 kronor. I dyrtidshjälp

utgå därjämte för närvarande 141 kronor 3 öre för år räknat.

På grund av vad i ärendet förekommit, och då, enligt vad vid

motionen fogade handlingar utvisa, änkan Bäckström lärer vara i behov

av understöd, anser utskottet billighetsskäl föreligga för beredande åt

henne av något understöd av allmänna medel, utöver vad hon uppbär

i pension från tullstatens enskilda pensionsinrättning. I sådant avseende

och då olika meningar gjort sig gällande, huruvida 1916 års olycksfallsförsäkringslag

varit i föreliggande fall tillämplig, torde understödet skäligen

böra bestämmas till sådant belopp, att detsamma jämte den från nyssnämnda

pensionsinrättning utgående pensionen uppgår till ett sammanlagt

belopp av 600 kronor. Understödet torde böra beviljas från allmänna

indragningsstaten och utgå från och med den 1 januari 1920.

Åberopande vad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

I: 47, må medgiva, att avlidne tullvaktmästaren Axel

Bäckströms änka Lydia Albertina Bäckström, född

Svensson, må från och med den 1 januari 1920, så

länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, från

allmäuna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd

till sådant belopp, att detsamma jämte till henne

från tullstatens enskilda pensionsinrättning utgående

pension uppgår till sammanlagt sexhundra kronor.

Stockholm den 16 april 1920.

På bankoutskottets vägnar:

EMIL KRISTENSSON.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.