Bankoutskottets utlåtande Nr 39
1920-04-16 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1920:39, Bankoutskottets utlåtande Nr 39
Dokumentets text
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 39.
Nr 39.
Ankom till riksdagens kansli den 16 april 1920 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning av väckt motion angående fyllnadspensioner
åt pensionerade folkskollärare och småskollärare.
Till bankoutskottets förberedande behandling har överlämnats en
inom andra kammaren av herr Hansson i Rättvik väckt motion nr 219,
däri motionären hemställt, »att riksdagen måtte besluta, att f. d. folkskollärare
och f. d. småskollärare, som avgått med pension, må för år
1919 erhålla fyllnad av sina pensioner upp till respektive 800 kronor
och 400 kronor, samt för detta ändamål anvisa erforderliga medel».
Till stöd härför anföres i motionen:
»Jämlikt kungl. kungörelsen den 31 december 1918 angående understöd åt
vissa äldre behövande f. d. folkskollärare och f. d. småskollärare, som avgått från tjänsten
utan pension eller understöd, erhöllo dessa under år 1919 ett understöd av respektive
800 kronor och 400 kronor. De personer av ovan nämnda kategorier, som däremot
avgått med pension, som understiger respektive 800 kronor och 400 kronor, erhöllo
ej under 1919 fyllnadsunderstöd upp till dessa summor, endast dyrtidstillägg å sina
små pensioner. Det är tydligt, att dessa, i jämförelse med övriga, genom dessa
förhållanden blivit ekonomiskt lidande, vad det gäller år 1919. En småskollärare
exempelvis, som 1918 i pension, fyllnadsunderstöd och dyrtidstillägg kom upp till
en summa av 600 kronor, stannar för år 1919 i betydligt lägre belopp med endast
pension å 200 kronor och dyrtidstillägg å denna. Från och med 1920 kommer
visserligen deras ställning att något förbättras, men jag anser det befogat och rättvist,
att riksdagen ser till, att sådana f. d. lärare, som här äro i fråga, erhålla
gottgörelse för år 1919 genom fyllnadsunderstöd upp till respektive 800 kronor
och 400 kronor, så att de åtminstone komma upp till samma summa som för 1918.
Jag tillåter mig här meddela innehållet i en skrivelse från kungl. skolöverstyrelsen
till en sådan f. d. småskollärare, varav framgår, att skolöverstyrelsen är
av samma uppfattning:
Bankoutskottets utlåtande Nr 39.
5
''Till förre småskolläraren Haga Hans Danielsson, Backa, Bättvik.
I anledning av Eder ansökan om pensionsfyllnad jämlikt kungl. kungörelsen
den 31 december 1918 angående understöd åt vissa äldre behövande f. d. folkskollärare
och f. d. småskollärare får kungl. skolöverstyrelsen meddela, att berörda
kungörelse endast har avseende a vissa sadana f. d. lärare, som avgatt från tjänsten
utan pension eller understöd från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt.
Riksdagen har nämligen för år 1919 icke anvisat medel till fyllnad av pensioner
för vissa småskollärare upp till 400 kronor och för vissa folkskollärare upp till 800
kronor. Enligt hittills fattade beslut har riksdagen för sagda år till dylika pensionerade
lärare endast beviljat dyrtidstillägg å innehavande pensioner, vilka dyrtidstillägg
utbetalats utan ansökning genom vederbörande pensionsinrättning.
Att detta förhållande kommer att bliva ekonomiskt ofördelaktigt för de med
låga pensioner avgångna lärarna, har överstyrelsen vid flera tillfällen fäst vederbörandes
uppmärksamhet på. Det har också satts i utsikt, att proposition skulle
göras till 1920 års riksdag, för beredande av gottgörelse åt dem, som sålunda blivit
lidande. Det belopp, som med anledning av möjligen blivande riksdagsbeslut kan
komma att ytterligare utgå, torde tillställas vederbörande pensionärer utan ansökning
genom respektive pensionsanstalt.
För sådana f. d. folkskollärare och f. d. småskollärare, som förut erhållit
pensionsfyllnad, kommer årliga pensionen att från och med 1920 utgöra för de förra
1,000 kronor och de senare 600 kronor, som utbetalas månadsvis utan föregående
ansökning. Stockholm den 16 oktober 1919.
På skolöverstyrelsens vägnar
G. Hummerhielm.’»
Såsom i motionen erinras, utgick under år 1919 — i olikhet med
vad under måst föregående år ägt rum — ej någon särskild tilläggspension
åt ifrågavarande, med låg pension avgångna f. d. lärare och lärarinnor,
utan fingo de endast dyrtidstillägg jämlikt kungörelsen den 19
juni 1919 (nr 347), vilket dyrtidstillägg utgick procentuellt efter pensionens
belopp och därför vid låg pension blev jämförelsevis obetydligt.
Direktionen över småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt,
som hade att utbetala dyrtidstillägget åt f. d. lärare och lärarinnor vid
småskolor, uppmärksammade den ogynnsamma ställning, vari en del innehavare
av pensioner härigenom kommit, och ingick, enligt vad utskottet
inhämtat, med skrivelse den 4 augusti 1919 till Kungl. Maj:t med anmälan
om förhållandet. Häri framhölls, bland annat, hurusom de f. d.
lärare och lärarinnor, som åtnjöte pension å 155 kronor eller därunder,
erhölle tillägg, som tillsammans med pensionen ej uppginge till det
belopp 400 kronor, vartill fyllnad i pensionen enligt de under år 1918
gällande bestämmelserna (kungörelse den 11 december 1917, nr 824) kunnat
erhållas. Detta förhållande vore så mycket mera anmärkningsvärt, som
Utskottet.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 39.
sådana f. d. lärare och lärarinnor, vilka avgått från tjänst vid småskola
redan före år 1892 och därför icke erhållit understöd från ovanberörda
understödsanstalt, fortfarande enligt kungörelse den 31 december 1918
(nr 1095) kunde erhålla understöd å 400 kronor av statsmedel.
Vid direktionens skrivelse var fogad en tablå över ifrågavarande
understödstagares ställning, utvisande olika gruppers understöd och
dyrtidstillägg samt för utfyllnad upp till 400 kronor erforderligt
belopp. Av denna tablå, vilken i avskrift överlämnats till utskottet, framgår
exempelvis, att 53 personer åtnjöte understöd å 70 kronor, samt att
varje sådan understödstagare i dyrtidstillägg för år 1919 uppbure 100
kronor 80 öre eller sammanlagt 170 kronor 80 öre, vadan för varje
dylik understödstagare erfordrades ett fyllnadsbelopp av 229 kronor 90
öre för att hela understödet skulle uppgå till 400 kronor. Tablån utvisar
vidare, att det för beredande av fyllnad upp till 400 kronor åt här
ifrågavarande understödstagare — f. d. lärare och lärarinnor vid småskolor
med understöd av 155 kronor eller därunder — erfordrades ett
anslag å omkring 32,000 kronor.
Direktionens framställning är, enligt vad utskottet inhämtat, fortfarande
beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
Här må emellertid erinras, att från och med 1920 års ingång
för f. d. lärare och lärarinnor vid såväl småskolor som folkskolor en
väsentlig förbättring inträtt i och med ikraftträdandet av reglementet
för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. den 31
december 1919 (nr 878). Enligt föreskrift i detta reglemente (kap. IV,
övergångsstadganden, mom. 2) skall från 1920 års ingång understödet
höjas med sitt halva belopp -j- 300 kronor, dock att pension, som utgått
från folkskollärarnas pensionsinrättning, skall utgöra lägst 1,000 kronor
och högst 1,800 kronor samt understöd, vilket utgått från småskollärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, skall utgöra lägst 600 kronor.
Härtill kommer, att å dessa förhöjda pensioner jämlikt § 5 av kungörelsen
den 19 juni 1919 (nr 347) utgå dyrtidstillägg för år 1920.
Med hänsyn till den väsentliga förbättring i förevarande avseende,
som sålunda inträtt från och med år 1920, vilken förbättring i viss
mån, särskilt vad angår de lägsta pensionerna, synes kunna utgöra en
kompensation för förhållandena under år 1919, har utskottet med hänsyn
jämväl till de konsekvenser ett bifall till motionen skulle medföra,
ansett ^sig böra avstyrka densamma.
Åberopande det ovan anförda får utskottet hemställa,
Bankoutskottets utlåtande Nr 39.
7
att förevarande motion II: 219 ej må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 april 1920.
På bankoutskottets vägnar:
EMIL KRISTENSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Gustafsson, WicTcman, Juhlin, Lindley, Öhngren, Johansson
i Friggeråker, Enhörning och Malmberg samt
av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Jonsson i Gumboda, Sommelius,
Edbom, Borggren Lovén och Sandberg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.