Utlåtande i anledning av väckt motion angående åtgärder för åstadkommande av förbättrad ventilation i riksdagens utskottsoch plenilokaler.
1920-04-27 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1920:46, Utlåtande i anledning av väckt motion angående åtgärder för åstadkommande av förbättrad ventilation i riksdagens utskottsoch plenilokaler.
Dokumentets text
Banlcoutskottets utlåtande Nr 46.
1
Nr 46.
Ankom till riksdagens kansli den 27 april 1920 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående åtgärder för
åstadkommande av förbättrad ventilation i riksdagens
utskotts- och plenilokaler.
I en inom första kammaren väckt, till bankoutskottets behandling hänvisad
motion, nr 106, har herr Clason hemställt, »att riksdagen ville besluta,
att under nu pågående riksdag undersökningar genom riksgäldskontoret
omedelbart skola verkställas angående ventilationen och luftens renhetshalt
i riksdagens utskotts- och plenilokaler, och att dessa undersökningars
resultat skola snarast möjligt bringas till riksdagens kännedom, så
att nödiga åtgärder kunna vidtagas för åstadkommande av en förbättrad
ventilation.»
Till stöd för motionen anföres följande:
»Vid 1915 års riksdag väcktes av herr Lindhagen i andra kammaren en motion
(nr 141), åsyftande förbättrad ventilation i riksdagshuset. Motionen föranledde en utredning,
vars resultat utmynnade i att utredningsmännen icke kunnat finna några
bevis för att luften skulle vara dålig, och att de ej kände några medel utöver de redan
befintliga till att förbättra uppvärmniugen och ventilationen. Bankoutskottet, som
hade att behandla motionen och som i sitt utlåtande (nr 30) meddelade utredningsmaterialet
samt på grund därav avstyrkte motionen, synes dock icke hava varit fullt
övertygat om att de överklagade olägenheterna icke voro till finnandes, ty utskottet
förklarade sig förutsätta, att riksgäldsfullmäktige icke skulle underlåta att åt saken
ägna nödig uppmärksamhet och, då möjlighet därtill yppades, vidtaga lämpliga åtgärder
i motionens syfte.
För den, som under en följd av år deltagit i riksdagens förhandlingar, är det
icke möjligt att finna utredningsresultatet av år 1915 tillfredsställande. Hos mig och
många andra riksdagsmän är det tvärtom en fast rotad övertygelse, att ventilationen
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 8 samt. 33 höft. (Nr 46.) 1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 46.
Fullmäktige i
riksgäldskontoret.
i riksdagens lokaler, framför allt i plenisalarna, icke är sådan man skulle kunna önska.
Yare sig det beror på för stor torrhet i luften eller på andra omständigheter, är det
ett faktum, att luften i riksdagshuset alltid känts och alltjämt kännes mer tryckande
än i åtskilliga andra samlings- och arbetslokaler. Det synes ock anmärkningsvärt, att,
så vitt man får döma av vad utredningsmännen år 1915 yttra, när de, under hänvisning
till en tidigare kommittéutredning år 1912, framhålla, att »de kemiska analyserna angåvo
även luften såsom god enligt för dylika lokaler antagna normer», dylika analyser av
senare datum än år 1912 icke synas vara åberopade och i varje fall icke äro offentliggjorda.
Icke heller bar det blivit bekant, om sedan år 1915 i följd av den uppmärksamhet,
som enligt bankoutskottets utlåtande skolat ägnas åt saken, några nya rön blivit
verkställda eller några förbättringar kunnat vidtagas. I varje fall synes det lämpligt,
att dylika rön bliva anordnade under nu pågående riksdag, resultaten därav bliva
bringade till riksdagens kännedom och de åtgärder vidtagna, som kunna tänkas genomförda
för att förbättra ventilationen i riksdagshuset.»
Utskottet har ansett sig höra inhämta fullmäktiges i riksgäldskontoret
yttrande över ifrågavarande motion, och hava fullmäktige i en till utskottet
den 18 nästlidna mars avlåten skrivelse i ärendet anfört följande:
»I skrivelse av den 13 nästlidna februari har utskottet anhållit, att fullmäktige
ville avgiva och till utskottet inkomma med yttrande över en inom riksdagens forsta
kammare väckt, till utskottet hänvisad motion, nr 106, av herr Clason angående åtgärder
för åstadkommande av förbättrad ventilation i riksdagens utskotts- och plenilokaler.
Med anledning härav få fullmäktige, som under de sista åren vid upprepade tillfällen
haft förevarande fråga under behandling, anföra följande.
I föreliggande motion åberopas en vid 1915 års riksdag av herr Lindhagen väckt
motion i samma syfte. Sistnämnda motion föranledde en vidlyftig utredning, vilken
finnes intagen i bankoutskottets utlåtande år 1915 nr 30. Utskottet uttalade för sin del
i frågan, att av de sakkunnigas yttrande framginge, att de ej kunnat finna några bevis
därför, att luften i riksdagshuset skulle vara dålig, ävensom att de ej kände några
medel utöver de redan befintliga till att förbättra uppvärmningen och ventilationen.
Den i ärendet verkställda utredningen syntes ej heller anvisa någon möjlighet att undanröja
de förmenta olägenheterna. Det ville ock synas utskottet, som om någon utväg
till ernående av det i motionen åsyftade önskemålet icke för det dåvarande kunde
angivas. Utskottet förutsatte emellertid, att fullmäktige icke skulle underlåta att åt
saken ägna nödig uppmärksamhet och, då möjlighet därtill yppades, vidtaga lämpliga
åtgärder i motionens syfte.
Såsom framgår av ett här bilagt yttrande av övermaskinisten i riksdagshuset
(bil. A) hava under de senaste åren åtskilliga anordningar vidtagits till förbättrande
av luftväxlingen i såväl plenisalar som utskotts- och övriga lokaler i riksdagshuset.
Övermaskinisten har ock ifrågasatt en del ytterligare åtgärder beträffande sistnämnda
lokaler, varemot han i fråga om plenisalarna förklarat sig ej hava något vidare att
föreslå.
Sedan övermaskinistens yttrande inkommit, överlämnade fullmäktige detsamma
jämte motionen och övriga handlingar i ärendet till ingenjören Wilhelm Dahlgren med
anhållan om hans utlåtande i ärendet. I sitt med anledning därav avgivna utlåtande
(bil. B) förklarar Dahlgren, att han i saken intet har att tillägga eller föreslå utöver
Bankoutslcottets utlåtande Nr 46.
3
vad, som redan verkställdes med anledning av under aren 1912 och 1915 av sakkunniga
verkställda undersökningar. Rörande skötseln av befintliga ventilationsanordningar
vitsordar Dahlgren, att han vid besök i riksdagshuset funnit allt väl skott och i bästa
ordning. De av övermaskinisten utförda ändringarna inom ventilationsområdet förklarar
sig Dahlgren gilla och föreslår ett par tillägg, vilka endast torde föranleda tämligen
obetydliga kostnader. För avhjälpande av de utav övermaskinisten påpekade olägenheterna
vid luftväxlingen i toaletterna ifrågasätter Dahlgren däremot vissa ganska omfattande
anordningar.
För erhållande av uppgift om kostnaderna för dessa anordningar hava fullmäktige
från ingenjören Pehr Sällström införskaffat anbud (bil. C) a deras utförande; och utvisar
anbudet en ungefärlig kostnad av 10,500 kronor. Sällström ifrågasätter emellertid,
att innan berörda anordningar vidtagas, vissa försök böra verkställas, som ej medföra
nämnvärda kostnader.
Med överlämnande av förenämnda utredning få fullmäktige meddela, att fullmäktige
beslutat anställa de försök och vidtaga de åtgärder till förbättrande av luftväxlingen
inom riksdagshuset, vartill utredningen kan giva anledning.»
De av fullmäktige åberopade yttrandena återfinnas såsom bilagor vid
detta utlåtande.
Såsom i motionen erinras, väcktes vid 1915 års riksdag av herr Lindhagen
en motion i liknande syfte. Av den vidlyftiga utredning, som i
anfedning av denna motion verkställdes, framgick, att tillkallade sakkunniga
ej kunnat finna några bevis för att luften i riksdagshuset skulle vara dålig,
samt att de ej kände några medel utöver de redan befintliga till förbättring
av uppvärmningen och ventilationen i riksdagshuset. Bankoutskottet
förutsatte emellertid, att fullmäktige i riksgäldskontoret skulle ägna nödig
uppmärksamhet åt saken och hemställde, att motionen icke måtte till
någon riksdagens åtgärd föranleda. Riksdagen fattade ock beslut i överensstämmelse
härmed.
I sin härovan intagna skrivelse hava fullmäktige förklarat, att de under
de sista åren vid upprepade tillfällen haft förevarande fråga till behandling
Åtskilliga anordningar hava också blivit vidtagna till förbättrande
av luftväxlingen i såväl pleni-, som utskotts- och övriga lokaler i riksdagshuset.
Fullmäktige hava vidare, såsom framgår av omförmälda skrivelse,
låtit verkställa en förnyad utredning i ärendet, varjämte fullmäktige besluta
att anställa de försök och vidtaga de åtgärder till förbättrande av
luftväxlingen inom riksdagshuset, vartill utredningen kunde giva anledning.
Under sådana förhållanden har utskottet icke för närvarande funnit några
särskilda åtgärder från riksdagens sida i förevarande avseende vara av behovet
påkallade, så mycket hellre som enligt utskottets mening fullmäk
-
Utskottet.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 46.
tige ingalunda lära underlåta att låta verkställa nödiga förbättringar och
där så erfordras till riksdagen inkomma med de framställningar i ämnet,
vartill omständigheterna må föranleda.
Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motion I: 106 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 27 april 1920.
På bankoutskottets vägnar:
MALTE SOMMELIUS.
Yid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Gustafsson, Wickman, Bindley, Öhngren, Östberg,
Johansson i Fri ggeråker, Rosling och Bondeson samt
av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Jonsson i Gumboda,
Borg, Sommélius, Edbom, Jensen och Andersson i Stockholm.
Bilaga A.
Till Herrar Fullmäktige i Riksgäldskontoret.
I enlighet med herrar fullmäktiges uppdrag får undertecknad härmed redogöra
för de åtgärder, som under de senare åren företagits till förbättring av ventilationen
i riksdagens hus samt angiva vad som enligt min uppfattning ytterligare borde åtgöras
i samma syfte.
En kort beskrivning av husets ventilationsanordningar torde då först vara
önskvärd.
Alla husets lokaler — med några få undantag — kunna erhålla frisk luft, lämpligen
uppvärmd, från det i källaren belägna så kallad ventilationsområdet. Detta utgöres
i ^ huvudsak av tre stora gångar eller korridorer, som sträcka sig under hela
huset från norr till söder, nämligen mittgången, den större, och två sidogångar, något
mindre. Dessa gangar sta medelst tvärgångar i förbindelse med varandra. Mittgången
är avsedd företrädesvis för plenisalarnes ventilation; husets övriga lokaler erhålla tillförsel
av luft genom sido- och tvärgångarna.
Luften intages genom två större valvöppningar i källaretagen, vettande mot den
s._ k. puckeln i Norrström, passerar därefter ett filtreringssystem av flanellfilter samt
vissa varmkammare och inpressas genom fläktarna eller inströmmar genom självtryck
i norra tvärgangen. Härifrån fördelas luften på mittel- och sidogångarna. Från mitt
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 46.
5
gången pressas luften först till under plenisalarna belägna varmkamrarna ocb fördelningsrummen
och därifrån till själva plenisalarna, där den inträder under fåtöljerna; luftens
mängd per plats och timme samt dess temperatur kontrolleras från de så kallade
regleringsrummen. Den skämda luften utsuges vid plenisalarnas tak.
Till husets öfriga lokaler går luften från de nämnda sido- och tvärgångarna
genom i väggarna ankragta kanaler eller trummor, som utmynna i rummen medelst
de så kallade in-ventilarna. Alla rum äro försedda med utsugningsventiler, genom
vilka luften, efter att hava passerat rummet, medelst så kallade evakueringskanaler
eller skorstenar tryckes ut i det fria ovanför husets tak.
I avseende å plenisalarnas ventilering ha följande åtgärder vidtagits.
Under sommaren 1919 ha vissa anordningar vidtagits i avsikt att höja temperaturen
hos ventilationsluften till åhörareläktarna. Den förut befintliga svårigheten att
tillföra dessa luft med tillräckligt hög temperatur, förorsakade drag i plenisalarna, i
det att kall luft från åhörareläktarna störtade öfver läktarebarriärerna och ned mot
salens golv. Genom vissa ändringar och anordningar i de för läktarnas uppvärmning
avsedda varmkamrarna har vunnits möjlighet att åstadkomma tillförsel av luft med
nödig temperatur till läktarna. Åtgärden synes ha medfört åsyftad verkan.
Någon åtgärd till förbättrande av luftens beskaffenhet i övrigt har, i vad det
rör plenisalarna, icke vidtagits sedan filterna i friskluftintagen insattes år 1914. Den
luft, som nu intages, blir som nämnt, renad genom att passera luftfiltrer, och jag har
mig icke bekant något annat tekniskt sätt att åstadkomma ett bättre resultat. Det
enda som möjligen kunde visa sig fördelaktigt vore att fukta luften. Luftfuktningsanordning
finnes anbragt inom riksdagshuset, men den visade sig redan från början
oanvändbar och inga åtgärder ha vidtagits för åstadkommande av ett bättre system —
väl beroende på tveksamhet om luftfuktningens nytta. Inom parentes kan nämnas att
vid en så ny anläggning scm Stockholms stadshus har man icke planerat för luftfuktningsanordnmg.
Vid Stockholms rådhus?finnes sådan, men den användes icke.
Någon ytterligare åtgärd till förbättrande av plenisalarnas ventilation kan jag
således icke föreslå.
Vad åter beträffar utskotts- och övriga lokaler så ha vissa förbättringar vidtagits
och vissa andra åtgärder torde böra komma under övervägande.
Intill början av år 1918 hade friskluftsportarna, genom vilka luften inkommer i
ventilationsomradet, alltid hållits stängda utom under kamrarnas plena. Alltså inkom
under övriga dagar ingen frisk luft i ventilationsområdet, och huset var praktiskt taget
utan ventilation. Antagligen berodde detta på sparsamhetsskäl, då en ständig ventilation
medför stor värmeförbrukning.
Däremot erhöllo de från sidogångarna ventilerade lokalerna ett överflöd av luft,
när under pågående plenum fläktarna voro i gång. Men vid sådana tillfällen vistades
endast ett ringa antal personer i utskottslokaierna.
Genom insättande av väggar med dörrar till såväl sidogångar som mittgång bar
det numera möjliggjorts, att i detta avseende reglera ventilaiionsluften på ett lämpligare
sätt. Friskluftsportarna hållas sedan två år tillbaka alltid öppna utom under
nätterna. Tillströmning av ren, varm friskluft till utskotts- och tjänsterum försiggår
alltså alltid under dagarna.
När kammarplena ej pågå, hållas fläktarna ej i gång. Det rätt avsevärda undertryck
— förorsakat av evakueringsskorstenarnas sugverkan — som alltid under vintern
är rådande i ventilationsområdet och huset i sin helhet, gör, att luftväxlingen kan ske
med självtryck.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 46.
På grund av nämnda undertryck inträngde tidigare damm och skadliga eller
illaluktande gaser från pannrummen till ventiiationsområdet genom de dörrar och
andra öppningar för rör och andra ledningar, som satte pannrummen i förbindelse
med ventiiationsområdet. Under hösten 1918 vidtogos rätt omfattande arbeten med
flyttning av väggar och dörrar, anbringande av filtpackning å nämnda dörrar och
tätning av alla övriga ovan antydda öppningar.
Vad som vidare borde göras är att genom anbringande av elektriska fläktar eller
gaslågor i toaletternas utsugningsskorstenar åstadkomma säkerhet för att luften under
inga förhållanden kan komma att »gå baklänges» i dessa. Nu händer det nämligen ej
sällan än här, än där att luftströmmen i utsuguingsskorstenarna går uppifrån och
nedåt med följd att dålig luft sprides i huset i stället för att sugas ut genom nämnda
skorstenar. Försök med gaslåga i utsugningen från en toalett pågår.
Givetvis vore det ett önskemål, att alla husets utsugningsskorstenar försågos med
anordningar till förekommande av luftens synnerligen nyckfulla benägenhet att »gå
baklänges». Denna benägenhet är till stort förfång för luftens i riksdagshuset friskhet,
då förskämd luft, som kommit ut i det fria, t. ex. från kaféet eller klubbrummen
kan vid stilla väder eller vissa vindförhållanden delvis störta ned genom någon närbelägen
skorsten och intränga i exempelvis något utskotts lokaler. Ofta händer att
matos på detta sätt sprides i huset.
Jiur påtaglig denna olägenhet än är, torde det bli mycket svårt och kostsamt
att avhjälpa densamma beroende på den synnerligen stora mängd sådana skorstenar
som förefinnas. Deras sammanlagda antal torde vara större än antalet lokaler i huset,
ehuru de ovan taket gruppvis sammanförts i över ett hundratal skorstensliknande
mynningar. Det är ej uteslutet, att från ett rum utgående skämd luft i ett sådant
knippe kan gå över från en kanal till en närliggande och återvända till annan lokal
i stället för att spridas i det fria.
Det torde kunna ifrågasättas, om det ej vore lämpligt att på försök sätta igen
större delen av husets utsugningsventiler, så att det kunde hållas ett visst lågt övertryck
i hela huset, varvid förbrukad luft kunde skaffas utträde genom fönster och
dörrar.
I övrigt har jag för närvarande intet att föreslå till förbättrande av riksdagshusets
ventilation.
Stockholm den 25 februari 1920.
Herm. Teorell.
Bil. B.
Riksgäldskontoret, Stockholm.
Med anledning av riksgäldskontorets skrivelse av den 1 dennes jämte därvid
bilagda handlingar, nämligen motion nr 106 av Sam Clason samt ett av riksgäldskontoret
infordrat yttrande av riksdagshusets övermaskinist H. Teorell ävensom bankoutskottets
utlåtande nr 30 vid 1915 års lagtima riksdag, får jag härmed äran yttra
följande.
Bankoutskottets utlåtande Nr 46.
7
Anledningen till de infordrade utlåtandena är nyssnämnda motion av Sam Clason,
som klagar över luftens beskaffenhet i plenisalar och utskottsrum och yrkar på undersökningar
angående ventilationen och luftens renhetshalt.
Beträffande särskilt plenisalarna men även utskott.srummen hava ingående undersökningar
verkställts av tillkallade sakkunnige åren 1912 och 1915. Vissa ändringar
av befintliga anordningar och tillägg till desamma hava utförts med anledning av
dessa undeisökningar. Utöver vad som då verkställdes, har jag intet nu att tillägga
eller föreslå. Några nya rön eller erfarenheter beträffande ventilationen av dylika
lokaler finnas ej. Tillståndet i lokalerna är emellertid ej blott beroende av befintliga
anordningar utan i mycket hög grad även därav, huru dessa skötas. För att skaffa
mig kännedom härom har jag närvarit vid de påfrestande plena, som försiggingo onsdagen
den 3 dennes i många timmar med fullsatta åhörareläktare. Jag kunde därvid
ej finna annat än att skötseln var fullgod och att även luftens beskaffenhet och temperatur
ej kunde ge anledning till några klagomål. Sådana avhörde jag ej, och inga
anmäldes heller till maskinisten med ett enda undantag. Klockan 9,4 5 e. m. klagades
över för stark värme i första kammaren. Temperaturen var då 20. Men då hade
också plenum pågått i 6 timmar på f. m. och 2 timmar på e. m. (Utvädring hade
skett under uppehållet mellan båda plena).
Jag håller det för omöjligt, att luften med några medel kunnat vara bättre, om
man tager i betraktande, hur olika fordringarna äro hos olika personer. Den ene vill
ha varmare, den andre vill ha svalare, den ene vill ha mera luft, den andre är över
allt annat rädd för drag.
Jag är övertygad, att skötseln av ventilationen varit lika god vid andra tillfällen
som den var denna dag. Därom kunna också maskinistens skriftliga protokoll
över varje sammanträde bära vittne. Jag. bilägger en avskrift av protokollen för nyssnämnda
dag.
Vid besök i varmkammare och ventilationskanaler fann jag överallt den bästa
ordning och fullständig renlighet, vilket ju är ett grundvillkor för den inströmmande
luftens goda beskaffenhet.
Beträffande utskottsrummen framgår av maskinist Teorells skrivelse, att under
hans företrädare frisklufttillförseln rent av varit avstängd från utskottsrummen. Men
från år 1919 har friskluft fått inströmma till de ventilationsgångar i källaren, som ge
utskottsrummen frisk luft. Men fläktarna ha likväl icke varit i gång för att driva in
luften. En otillräcklig luftmängd har därför mången gång inströmmat och detta har
haft det förhållande till följd, varöver maskinisten klagar i sin skivelse, nämligen att
luftströmmarna i rummen ofta gått baklänges. Följden blir kallt drag i utskottslokalerna,
och därefter stänges både varmluft- och utsugningsventil. Att luften sedan
blir dålig är ej att undra på. Beträffande utskottslokalerna bör alltså vara noggrann
tillsyn att luften alltid stiger upp i alla kanaler från ventilationsgångarna. För att
åstadkomma detta böra fläktarna hållas i gång med erforderlig hastighet. Då lärer
det endast sällan och vid stark storm i någon enda lokal inträffa, att luften går back.
Maskinist Teorell talar i sin skrivelse särskilt om olägenheten av bakdrag från
toiletterna. Beträffande dessa gäller detsamma som för utskottslokalerna. Om friskluftlillförseln
är riklig från ventilationsgångarna så räcker luftmängden till, så att alla
luftströmmar gå åt rätt båll. Men det kan likväl finnas skäl att framkalla starkare
utsugning från toiletterna i den mån detta är möjligt. Utskottslokalerna användas ju
numera i så gott som full utsträckning hela året. Under den varma årstiden, då man
ofta öppnar fönstren, är ej det för vintern avsedda ventilationssystemet tillfredsstäl
-
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 46.
lande. Då skulle det vara fördelaktigt att ha kraftig utsugning från toiletterna genom
elektriska fläktar. Naturligtvis kan denna förstärkta verkan vara till nvtta under
hela året.
Toiletterna äro emellertid så spridda över hela huset, att det knappast är möjligt
liksom det ej heller är behövligt, att överallt förstärka draget på detta sätt.
Efter verkställd undersökning vill jag föreslå, att fem huvudgrupper av toiletter (de
mest begagnade) förses med elektriska fläktar för utsugning. Inalles 18 toilettlokaler
skulle få nytta härav. Anordningarna bliva tämligen besvärliga, och fem skorstenar
måste ommuras ovan yttertaket.
De av maskinist Teorell utförda ändringarna inom ventilationsområdet gillar jag,
men vill föreslå ett par tillägg. De provisoriska träportar, som uppsatts i de tre
huvudgångarna i källaren, böra ersättas med oljemålade rabitz- eller plattväggar, försedda
med så stora dörrar, som luftens passage kräver. De luftkanaler tillhörande
byggnadens södra korridorer, som fortfarande sfi i förbindelse med mittelgången, böra
förenas med sidogångarna såsom skett med motsvarande rums kanaler.
Däremot gillar jag icke maskinistens förslag att igensätta en del evakueringskanaler.
Detta vore enbart en försämring. Vid samtliga evakueringskanaler, som
stå under maskinistens kontroll, må däremot gärna en strypning företagas, så att ej
mera luft än nödigt utströmmar. Härigenom sparas bränsle och ökas lufttrycket inom
byggnaden, så att alla luftströmmar gå säkrare i rätta riktningen.
Stockholm den 9 mars 1920.
Wilhelm Dahlgren.
Dil. C.
Approximativ kostnadsuppgift å ändring av fem ventilationsskorstenar från en
del toaletter i riksdagshuset för anbringande av fläktar i desamma enligt ingeniör
Wilh. Dahlgrens förslag. Beräkningen utförd efter arbetslöner enligt nu gällande avtal
samt enligt följande beskrivning:
Norra flygeln:
Skorstenen vid l:sta kammarens kapprum: Skorstenen över yttertak avrives i
ungefärlig höjd med golvet i vinden åt Norrbro och i det bredvidliggande takfallet
håltages, varefter en å detta vindsgolv liggande trumma av rabitzputs utan skiljetungor
och med en invändig area av 0,3X0,5 kvm. framdrages till skiljemureu i vinden,
där den uppdrages tillo en skorsten över yttertaket av samma höjd som övriga
bredvidliggande skorstenar. Å liggande delen i vinden göres en utvidgning av trumman
för fläkten och förses denna utvidgning med en mindre lucka av järn. Den över
yttertak varande delen av trumman beklädes med galvanisera»! plåt i likhet med övriga
skorstenar och samarbetas detta plåtbeslag med yttertakets plåtbetäckning, varjämte
över trumman sättes en huv av galvaniserad plåt. Skorstenen över tak göres med
stomme av 5 cm. L-järn med försträvningar av 6x37 mm. plattjärn.
Bankoutskottets utlåtande Nr 46.
9
Skorstenen från toalett vid riksgäldskontor et m. fl. ställen: Skorstenen avrives
å den del, som innehåller pipor från toaletterna, så långt ned under yttertak, att blivande
rabitztrumma får plats under detta. Å den kvarstående delen av skorstenen
kompletteras kransning och plåtbeklädnad. Från den avrivna delen av skorstenen
dragés under taklaget en liggande trumma av rabitzputs utan skiljetungor och med
en invändig area av 0,3 X 0,6 kvm. fram till muren å norra huset, där den indrages i
därvarande vind och förses med en utvidgning för fläkten. Härifrån uppdrages den
över yttertak som en skorsten av rabitzputs på stomme av 5 cm. L-järn och plattjärn
till samma höjd som bredvidliggande skorstenar, samt beslås utvändigt med galvaniserad
plåt, som samarbetas med yttertakets plåtbeklädnad. Skorstenen förses med huv
av galvaniserad plåt.
Södra flygeln:
Skorstenen från toaletter vid matsalen och kammarens kapprum: Behandlas i
allt lika med motsvarande skorsten i norra flygeln.
Skorstenen från toaletterna i tryckeriexpedition, justitieombudsmannens kansli
m. fl. ställen: Behandlas lika med föregående men indrages i vinden å huset mot
lilla Norrström och göres trumma och skorsten med en invändig area av 0,4X0,6 kvm.
Mittpartiet:
Skorsten från toaletten mot Norrbro i övre våningens plan: I vinden håltages
i skorstenen strax under taket och utbygges med rabitzputs för fläkten. Ovanför fläkten
borthuggas skiljetungorna i skorstenen och imuras skorstenen till en invändig
area av 0,2 X 0,4 kvm.
Samtliga dessa arbeten för en sammanlagd ungefärlig kostnad av tiotusenfemhundra
(10,500) kronor.
Dessa av ingeniör Dahlgren föreslagna anordningar anser jag vara synnerligen
betryggande för evakueringen av toaletterna, men bör pådraget för fläktarna anordnas
centralt, och så anordnas, att man därifrån kan konstatera, att fläktarna verkligen äro
i gång.
Då emellertid dessa arbeten svårligen kunna utföras under nu pågående riksdag,
synes det mig lämpligt, att nu när som helst anställas försök med det av övermaskinisten
Teorell föreslagna sättet att strypa en del evakueringsventiler för att på så
sätt öka lufttrycket inom byggnaden, varigenom mera säkerhet vinnes för att luftströmmarna
gå i rätt riktning. Härigenom vinnes ju ej samma goda resultat, som
genom det Dahlgrenska förslaget, i synnerhet ej under den varma årstiden, men försöket
medför ju inga nämnvärda kostnader och kan ju när som helst avbrytas, om
det skulle visa sig, att någon olägenhet uppstår genom detsamma.
Stockholm den 17 mars 1920.
Fehr Sällström.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 8 samt. 33 höft. (Nr 46.)
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.