Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående pensions förkättring för vid marinen anställda daglönare, dels ock en i ämnet väckt motion m. m.
1920-05-06 · 11 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1920:50, Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående pensions förkättring för vid marinen anställda daglönare, dels ock en i ämnet väckt motion m. m.
Dokumentets text
Banhoutskottets utlåtande Nr 50.
1
Nr 50.
Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1920 kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
angående pensions förkättring för vid marinen anställda
daglönare, dels ock en i ämnet väckt motion m. m.
I den till riksdagen den 7 januari 1920 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd ocli behov hade Kungl. Maj:t under punkt
19 i elfte huvudtiteln föreslagit riksdagen att, i avvaktan på den proposition
angående beviljande av anslag till pensionering av flottans gemenskap,
Kungl. Maj:t må komma att till riksdagen avlåta, i det till pensionering
av flottans gemenskap uppförda ordinarie förslagsanslaget,
förut 288,000 kronor, måtte beräknas en förhöjning av 21,000 kronor
och detta anslag i dess helhet sålunda beräknas till 309,000 kronor.
Vidare hade Kungl. Maj:t i den till riksdagen samma dag avlåtna
propositionen med förslag till tilläggsstat för år 1920 under punkt 8
i tionde huvudtiteln föreslagit, att riksdagen måtte, i avvaktan på den
proposition angående beviljande av anslag till pensionering av flottans
gemenskap, Kungl. Maj:t må komma att till riksdagen avlåta, å tilläggsstat
iör år 1920 för provisorisk pensionsförbättring för daglönare vid
marinen m. m. beräkna ett förslagsanslag å 11,500 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten proposition,
nr 100, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över sjöförsvarsärenden för den 23 januari 1920, föreslagit
riksdagen att
dels till beredande av pensionsförbättring åt vid marinen anställda
daglönare å tilläggsstat för år 1920 under tionde huvudtiteln bevilja
ett förslagsanslag av 11,500 kronor;
dels i riksstaten för år 1921 höja det under elfte huvudtiteln upptagna
ordinarie förslagsanslaget till pensionering av flottans gemenskap,
nu 288,000 kronor, med 21,000 kronor till 309,000 kronor; ''
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 8 samt. tid höft. (Nr 50.) ir.ic so
2
liankoutskottets utlåtande Nr 50.
dels och förklara,
1) att till förman, sjukvaktare och annan daglönare, som pensioneras
efter den 30 juni 1920, skall tills vidare utgå pension, som vid
en tjänstetid av 25 år skall utgöra, för förman och sjukvaktare 600
kronor samt för annan daglönare 500 kronor jämte förhöjning av nämnda
pensionsbelopp med 20 kronor för varje fullt tjänstår därutöver och
under iakttagande tillika, att högsta pensionsbeloppet må uppgå till,
för förman och sjukvaktare 900 kronor samt för annan daglönare 800
kronor; samt
2) att till förman, sjukvaktare och annan daglönare, som under
tiden den 1 januari 1918 — 30 juni 1920 tillträtt pension enligt de. i
kungörelsen den 25 november 1.910 angående pensionering av de vid
marinen anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare och övriga daglönare
fastställda grunder, skall från och med den 1 juli 1920 tills
vidare utgå tilläggspension till sådan storlek, att densamma jämte pensionen
uppgår till det belopp, som skulle hava vederbörande i pension
tillkommit, därest pensionen vid densammas beviljande bestämts enligt
de under 1) här ovan angivna grunder.
Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över ovannämnda, till
utskottet hänvisade framställningar.
Beträffande de pensionsförmåner, som enligt förutnämnda kungörelse
den 25 november 1910, vilken trätt i kraft den 1 januari 1911,
tillkomma daglönare, är i § 2 av kungörelsen stadgat, att för rätt att
komma i åtnjutande av pension erfordras dels en tjänstetid av minst
25 år och dels att antingen hava uppnått 65 levnadsår eller efter uppnådda
60 levnadsår befinnas vara på grund av försvagat hälsotillstånd
eller nedsatta krafter mindre tjänlig till arbete vid marinen eller ock
efter uppnådd levnadsålder av 55 år befinnas av behörigen styrkt sjuklighet
vara för framtiden oförmögen till utförande av arbete därstädes.
Pensionsbeloppet bestämmes enligt § 3 i kungörelsen efter tjänstetidens
längd och utgör vid en tjänstetid av 25 år, för förman och sjukvaktare
400 kronor samt för annan daglönare 300 kronor; för varje fullt tjänstår
därutöver höjes pensionsbeloppet med 15 kronor för förman och sjukvaktare
och 10 kronor för annan daglönare, dock att högsta pensionsbeloppet
utgör, för förman och sjukvaktare 625 kronor samt för annan
daglönare 450 kronor.
Någon pensionsavgift erlägges ej av marinens daglönare.
Det torde vidare böra erinras, att Kungl. Maj:t, i syfte att i pensionsåldern
ingående daglönare skulle kunna erhålla den fortsatta arbets
-
BanJcouteJcottets utlåtande Nr 50.
3
förtjänst, som med hänsyn till nuvarande pensionsförhållanden vore
behövlig under rådande dyrtid, genom brev den 28 februari 1919 förordnat,
att den, som med pension avginge eller efter 1918 års ingång avgått
från anställning såsom daglönare vid marinen, finge — efter beprövande
av den myndighet, varunder arbetaren såsom daglönare hört —
därest hans bibehållande i arbete vore med kronans fördel förenligt,
tillsvidare under tiden till och med den 31 december 1919 beredas
arbete under samma myndighet mot ersättning, som befunnes skälig
med hänsyn till arbetarens användbarhet; dock att sådan ersättning tillhopa
med pensionen icke skulle uppgå till högre belopp än han åtnjutit
i avlöning före ingången i pensionsåldern, allt för år räknat; samt
att pensionerad daglönare finge under den tid, han i enlighet med
vad sålunda föreskrivits bereddes arbete vid marinen, komma i åtnjutande
av de förmåner i avseende å sjukavlöning, läkararvode, fria medikamenter,
ersättning vid olycksfall och begravningshjälp, vartill han
enligt gällande bestämmelser varit berättigad, därest han kvarstått i sin
förutvarande befattning.
Därefter har Kungl. Maj:t enligt brev den 12 december 1919 medgivit,
att enahanda föreskrifter finge att gälla även efter 1920 års ingång
till den tidpunkt, då bestämmelser om pensionsförbättring åt dagoch
timlönare vid marinen kunde komma att träda i kraft, dock längst
till 1920 års utgång.
I anledning av särskilda framställningar från dels delegerade för
samtliga dag- och timlönare vid flottans varv i Karlskrona och Stockholm,
dels ock marinens förmansförening, över vilka framställningar marinförvaltningen
och varvscheferna vid ifrågavarande stationer yttrat sig,
har chefen för sjöförsvarsdepartementet, jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande,
i september 1918 uppdragit åt vissa inom departementet tidigare
tillkallade sakkunniga att biträda med verkställande av utredning och
avgivande av förslag i fråga om erforderliga bestämmelser beträffande
de vid marinen anställda daglönarnas anställande, avlöning'' och pensionering.
Sedan härefter 1919 års lagtima riksdag på Kungl. Maj:ts framställning
beviljat medel till beredande av tillfällig pensionsförbättring åt
viss personal vid marinen — f. d. officerare och underofficerare med
vederlikar — erhöllo förutnämnda sakkunniga i uppdrag att, med beaktande
i tillämpliga delar av de fastställda grunderna för nyssnämnda
pensionsförbättring, verkställa och i så god tid, att proposition i ämnet
kunde avlåtas till 1920 års riksdag, till Kungl. Maj:t inkomma med
förslag till pensionsförbättring för daglönare vid marinen.
4
JBanJcouiskottets utlåtande Nr 50.
Motion
II: 329.
Till fullföljande av detta uppdrag- hava de sakkunniga den 3 oktober
1919 avgivit förslag rörande sådan pensionsförbiittring.
Över detta förslag har marinförvaltningen på grund av remiss avgivit
utlåtande och därvid överlämnat ett från direktionen över flottans
pensiotislcassa inhämtat yttrande i ärendet. Slutligen har även statskontoret
den 8 januari 1920 avgivit utlåtande över de sakkunnigas förslag.
Beträffande den i ämnet framlagda utredningen i övrigt liksom i
fråga om den tablå över kostnaderna för pensionering av daglönare vid
marinen under åren 1920 och 1921, som bilagts propositionen, tillåter
sig utskottet att hänvisa till densamma.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom
andra kammaren under nr 329 väckt motion av herr Leander, däri hemställes,
»det riksdagen ville besluta dels att giva punkt 2 i Kungl. Majrts
proposition nr 100 följande lydelse: »att till förman, sjukvaktare och
annan daglönare, som före den 1 juli 1920 tillträtt pension, enligt de i
kungörelsen den 25 november 1910 angående pensionering av de vid
marinen anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare och övriga daglönare
fastställda grunder, skall från och med förstnämnda dag tills
vidare utgå tilläggspension till sådan storlek, att densamma jämte pensionen
uppgår till det belopp, som skulle hava vederbörande i pension
tillkommit, därest pensionen vid densammas beviljande bestämts enligt
de under 1) här ovan angivna grunder»; dels ock anvisa de medel utöver
Kungl. Maj:ts förslag, som må erfordras med anledning av den
utvidgning av förslaget, som ovan påyrkats.»
Till stöd för detta yrkande har motionären anfört:
»I proposition nr 100 har Kungl. Maj:t hemställt om viss pensionsförbättring
för vid marinen anställda daglönare. Enligt Kungl. Maj:ts förslag skall förbättringen
tillkomma dem, som pensioneras efter den 30 juni 1920. Vad angår
dem, som under tiden den 1 januari 1918—30 juni 1920 tillträtt pension enligt
nu gällande grunder, skall från och med den 1 juli 1920 tills vidare till dessa
utgå tilläggspension till sådan storlek, att densamma jämte pensionen uppgår
till det belopp, som skulle ha tillkommit dem, ifall de pensionerats enligt de
bestämmelser, som i propositionen föreslagits att gälla från och med den 1 nästinstundande
juli.
Emellertid väcker det förvåning, att de daglönare, som tillträtt pension
före ingången av år 1918, ställts helt och hållet utom pensionsförbättringen. Då
deras antal, enligt vad som uppgivits, lärer inskränka sig till omkring 10 stycken
vid Stockholms station och omkring 20 stycken vid Karlskrona station eller till
inalles omkring 30 stycken, skulle icke vederbörande huvudtitel bliva över hövan
betungad, ifall dessa före 1918 pensionerade daglönare komme i åtnjutande av
samma tilläggspension som de i propositionens punkt 2 omnämnda. Tänker man
sig en genomsnittlig tilläggspension å 400 kronor per år för dessa 30 f. d. dag
-
Bankoutslcottets utlåtande Nr 50. 5
lönare, vilket säkerligen är det högsta som kan komma i fråga, skulle pensionsförbättringen
också för dem medföra, att tilläggsstaten för år 1920 och riksstaten
under elfte huvudtiteln för år 1921 behövde höjas med resp. 6,000 och 12,000
kronor utöver de belopp, som av Kungl. Maj:t föreslagits. Ått dessa gamla
män, som numera äro oförmögna att genom arbete bidraga till sin försörjning,
äro i lika stort behov av pensionsförhöjning som deras yngre kamrater, ligger i
öppen dag och behöver knappast påpekas.»
Motionären har vidare anfört, att det måå;e anses förenligt med
billighet och rättvisa, att alla de daglönare, som pensionerats före den
1 juli 1920, bliva delaktiga av den tilläggspension, som föreslagits för
vissa av dem.
Såsom av utredningen framgår, har 1919 års lagtima riksdag tillerkänt
f. d. officerare och underofficerare med vederlikar vid flottan förutom
dyrtidstillägg jämväl tillfällig pensionsförbättring. En motsvarande
förmån synes skäligen böra komma även f. d. daglönare vid
marinen till del. Såväl de sakkunniga som samtliga i ärendet hörda
myndigheter hava ock varit eniga om, att fullt giltiga skäl föreligga
för beredande åt daglönarna av en sådan pensionsförbättring.
Enligt de ovan omförmälda sakkunnigas förslag skulle pensionsbeloppet,
vilket, liksom för närvarande är fallet, skulle bestämmas efter
tjänstetidens längd, vid en tjänstetid av 25 år utgöra, för förman och
sjukvaktare 650 (nu 400) kronor samt för annan daglönare 550 (nu
300) kronor. För varje fullt tjänstår därutöver intill 30 år skulle pensionen
höjas med 20 kronor och för varje ytterligare år med 40 kronor,
dock att högsta pensionsbeloppet skulle utgöra, för förman och
sjukvaktare 950 (nu 625) kronor samt för annan daglönare 850 (nu
450) kronor.
I förevarande avseende har statskontoret emellertid ansett försiktigheten
bjuda att vid nu ifrågavarande tillfälliga pensionsreglering icke
i någon mån överskrida vad som kunde antagas bliva godkänt vid en eventuellt
framdeles genomförd definitiv pensionsreglering och därför funnit
sig böra ifrågasätta, huruvida icke de sakkunnigas förslag borde i avseende
å pensionsbeloppen i någon mån modifieras; och har statskontoret
i sådant syfte föreslagit, att pensionsbeloppet skulle vid en tjänstetid av
25 år för förman gch sjukvaktare utgöra 600 kronor samt för annan
daglönare 500 kronor. För varje fullt tjänstår därutöver skulle pensionsbeloppet
höjas med 20 kronor, dock att högsta pensionsbeloppet skulle
utgöra, för förman och sjukvaktare 900 kronor samt för annan daglönare
800 kronor. Departementschefen har efter prövning av de sålunda
Utskottet.
6
BanJcoutslcottets utlåtande Nr 50.
föreliggande båda alternativen ansett sig böra biträda det av statskontoret
avgivna förslaget. Enligt utskottets mening innebära de av statskontoret
föreslagna beloppen en avsevärd och, särskilt i betraktande av anordningens
provisoriska karaktär, väl avvägd höjning av de för närvarande
utgående pensionerna. Såsom departementschefen framhållit, lärer statskontorets
förslag jämväl i det avseendet böra givas företräde framför
de av de sakkunniga tillstyrkta bestämmelserna, att det närmare ansluter
sig till det nuvarande* pensionssystemet.
Utskottet finner sig alltså böra biträda Kungl. Maj:ts förslag i
denna del.
Statskontoret har vidare fäst uppmärksamhet därpå, att i de sakkunnigas
förslag saknas närmare föreskrifter rörande det pensionstillägg,
som skulle utgå till redan pensionerad daglönare; och har statskontoret,
som utgått från, att de nya bestämmelserna skulle tillämpas å samtliga
daglönare, som pensionerats efter 1918 års ingång, och träda i kraft
från och med den 1 juli 1920, i sådant hänseende hemställt, att till
förman, sjukvaktare eller annan daglönare, som under tiden den 1 januari
1918—30 juni 1920 tillträtt pension enligt de år 1910 fastställda
grunder, skulle från och med den 1 juli 1920 utgå en tilläggspension
till sådant belopp, att detsamma jämte pensionen uppginge till det belopp,
som skulle hava vederbörande i pension tillkommit, därest pensionen
vid densammas beviljande avpassats efter förutnämnda, av statskontoret
förordade bestämmelser.
Departementschefen har anslutit sig till statskontorets förslag i förevarande
avseenden.
Motionären har emellertid ansett tilläggspension böra tillkomma
alla de daglönare, som pensionerats före den 1 juli 1920 och därför
hemställt, att till daglönare, som före nämnda dag tillträtt pension enligt
grunderna i kungörelsen den 25 november 1910, må från och med förstnämnda
dag tills vidare utgå tilläggspension till sådan storlek, att densamma
jämte pensionen uppgår till det belopp, som skulle hava vederbörande
i pension tillkommit, därest pensionen bestämts enligt nu föreslagna
grunder.
Utskottet delar den av statskontoret och departementschefen uttalade
meningen att här ifrågavarande pensionsförbättring icke bör avse andra
marinens daglönare än dem, som pensionerats %fter 1918 års ingång.
Beträffande de daglönare, som kommit i åtnjutande av pension före
nyssnämnda tidpunkt, torde frågan om en pensionsförbättring för dessa
böra upptagas till behandling först i samband med spörsmålet om en
allmän pensionsreglering, varom utskottet i annat utlåtande denna dag
Bankoutskottets utlåtande Nr 50.
7
haft tillfälle att yttra sig. Utskottet har sålunda ansett sig böra tillstyrka
Kungl. Maj:ts förslag även i denna del.
Beträffande de kostnader, som vid genomförandet av ifrågavarande
pensionsförbättring skulle uppstå, har Kungl. Maj:t, då förevarande
ärende vid tiden för avlåtandet till innevarande års riksdag av statsverkspropositionen
och propositionen om tilläggsstat till riksstaten för
år 1920 ännu icke förelåg i det skick, att proposition kunde framläggas,
har Kungl. Maj:t, såsom ovan nämnts, hemställt, att riksdagen måtte
tillsvidare å tilläggsstat för år* 1920 beräkna ett förslagsanslag av 11,500
kronor. Vidare har Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till 1920 års
riksdag föreslagit riksdagen att tillsvidare i det ordinarie förslagsanslaget
till pensionering av flottans gemenskap, varifrån pensionerna till marinens
daglönare utgå, beräkna en förhöjning av 19,000 kronor. Därjämte
har i nämnda statsverksproposition föreslagits riksdagen att i omförmälda
ordinarie anslag beräkna en ytterligare ökning av 2,000 kronor
på grand av den utav 1919 års lagtima riksdag beslutade förhöjningen
av pensionerna till avskedade båtsmän, vilka pensioner jämväl bestridas
av omförmälda anslag. I enlighet härmed har Kungl. Maj:t nu föreslagit
riksdagen, att det ordinarie förslagsanslaget till pensionering av
flottans gemenskap, som i innevarande års riksstat uppförts med 288,000
kronor, må för år 1921 höjas med (19,000 + 2,000) 21,000 kronor till
309,000 kronor.
Beträffande de sålunda för ifrågavarande ändamål beräknade beloppen
har utskottet icke funnit anledning till erinran.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen, med avslag å förevarande motion
II: 329, må
dels till beredande av pensionsförbättring åt vid
marinen anställda daglönare å tilläggsstat för år 1920
under tionde huvudtiteln bevilja ett förslagsanslag av
11,500 kronor;
dels i riksstaten för år 1921 höja det under elfte
huvudtiteln upptagna ordinarie förslagsanslaget till pensionering
av flottans gemenskap, nu 288,000 kronor,
med 21,000 kronor till 309,000 kronor;
dels ock förklara,
1) att till förman, sjukvaktare och annan daglönare,
som pensioneras efter den 30 juni 1920, skall
tills vidare utgå pension, som vid eu tjänstetid av 25
8
JBanlcoutsTcottets utlåtande Nr 50.
år skall utgöra, för förman och sjukvaktare 600 kronor
samt för annan daglönare 500 kronor jämte förhöjning
av nämnda pensionsbelopp med 20 kronor för varje
fullt tjänstår därutöver och under iakttagande tillika,
att högsta pensionsbeloppet må uppgå till, för förman
och sjukvaktare 900 kronor samt för annan daglönare
800 kronor; samt
2) att till förman, sjukvaktare och annan daglönare,
som under tiden* den 1 januari 1918—30 juni
1920 tillträtt pension enligt de i kungörelsen den 25
november 1910 angående pensionering av de vid marinen
anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare
och övriga daglönare fastställda grunder, skall från
och med den 1 juli 1920 tills vidare utgå tilläggspension
till sådan storlek, att densamma jämte pensionen
uppgår till det belopp, som skulle hava vederbörande
i pension tillkommit, därest pensionen vid densammas
beviljande bestämts enligt de under 1) här ovan angivna
grunder.
Stockholm den 6 maj 1920.
På bankoutskottets vägnar:
EMIL KRISTENSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Gustafsson, Wickman, Lindley, Öhngren, Östberg, Johansson
i Friggeråker, Bosling och Bondesson samt
av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Jonsson i Gumboda,
Borg, SommeliuSj Edbom, Jensen och Andersson i Stockholm.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1920.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ang■ omarbetning
av 1909 års
förordning■
4 Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
Slutligen har Kund. Maj:t i en likaledes den 27 februari 1920 av
kronor.
Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över ovannämnda, Ull
utskottet hänvisade framställningar.
T det vid propositionen nr 208 fogade utdragetfc av statsr&dsproto
re°dogdöerels2e7
förenligt förordningen den
löreEÄ dSsa belopp och den e—g -
mi års b« ^tite™ vid°Lnden, att ersättningarna enligt
“#09ta> förordning, frånsett begravningshjäl^n uppgi^ tdl 50 procent
höore belopp än motsvarande ersättningar enligt 1901 ars lae. na
SM* p!T
K febÄ-—Ä
fall i arbete, vilka i repei uppg g förordning. På grund härav hade
rande ersäl*SÄ den nya otylksfalfsförsäkringslagen uttalats
iynämnda förordning omarbetades
"are överensstämmelse med den nya lagens grunder. Med anledning
härav hade inom riksförsäkringsanstalten verkställts utledning
n i i , • „rT 1 qoq nrs förordning. Sedan sakkunniga till
&?se fTÄ. riksförsäkringsanstalten biträda vid granskning, av
ött i ämnet utarbetat förslag, hade anstalten jamte namnda sakkunnig
den 30 december 1918 avgivit betänkande i ämnet, innefattande fors ag
UU lag om ersTttning i anledning av kroppsskada, ådragen under mih
WjÄ.
r.nd, betänkande både yttranden infordrats av armé
förvaltningen,
marinförvaltningen, medicinalstyrelsen, forsaknngsradet och
statskontoret departementschefens avsikt att i proposition till
ÄE ÄÄÄf
ännu icke förelåg i det skick, att proposition kunde framlägga», iorcslog
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr 51. 3
lorswg som innehavande avlöning av statsmedel, eller från den senare
punkt, da skadan medfört för framtiden bestående förlust eller minsk
5 frhet«rlbe«Sf°rmi?ra-n; dTk att livränta icke skall utgå i de fall där
j arbetsförmågan blivit nedsatt med minst en tiondedel- ’
6:o) om skadan medfört döden,
a) begravningshjälp med etthundrafemtio kronor
b) till anka, när äktenskapet slutits före den tidpunkt då skadan
]änPrr°mv,’ eu, arIlS livränta av trehundrasextio kronor från dödsfallet så
ange hon ievej o^ft, och till minderårigt barn, som fötts före saka
tidpunkt eller födes därefter i ett förut slutet äktenskap en Tli? liv
ranta av etthundraattio kronor från dödsfallet, till dess det uppnåtf fem
SMÄ-J
där Hvrantor till efterievande skuhe iSlg,
överstiga mohundia kronor, de skola, i förhållande till vad nå en var
till “ÄsäSgVoSL^141* b8l°PP nedsS“a8’ 84 “Woiogea
""5’ dare1 den avlidne icke efterlämnat änka eller barn men fader
hälle huvåd8rMg:rnb?roeSe0n’ aT h“S arbete för sitt W
- 4.t£i
fallet s-Tsko“ en årlig livränta av etthandraåttio kronor från döds
ialle
, till dess det uppnått femton års ålder; dock att, där livräntoi tfll
föSlnd? tm “åd BaTm3nlagt ,ÖTerst«a niohundra kronor, de skola, !
mattande ^ till vad pa en var hvräntetagare belöper, till detta belmk
nedsattas, sa länge anledningen till dylik nedsättning fortfar. PP
§ 12.
f_0 S-fv tlP ersattnmg edligt denna förordning är förverkad därest ei
framstå Jmng om ersättning i anledning av fkada göres inom Se år
för dfn So Yann!-ktlf tjänStgÖrin^en samt för volontär vid hären och
SLJTupTöÄ 1tanS ,eller kustartiUeriets Btammanskap, anstä 1- ellef där fria fraQ -den 8enare tidPunkt’ då skadan yppades,
inträdde^ f g " °m ersattnmg 1 anledning av dödsfall, från det döden
.... Penna förordning träder i kraft den 1 januari 1921- dock att erpå
SufdSm^r^ SOm g™ndas På dessförinnan inträffat olycksfall eller
melser.kd ’ 7PP * nämnda dag> bedömes enligt äldre bestäm
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 Bankoutslcottets utlåtande nr 51.
cm +• 1Q1Q ano-ående höining för åren 1918 och 1919 av ersätt
stat
för år 1920 under tionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
175’s0e0dekrmenr°ar'' har Kungl. Maj:t i eu till riksdagen den 27 februari
fogade
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av §§ 4 oeh lä 1 ***
om ersättning i anledning av kroppsskada, ådraBen und
militärtjänstgöring.
tjänstgöring, skola hava följande andrade lyde se.
§ 4-
T ersättning: enligt denna förordning utgives:
skadan medfört för framtiden bestående förlust eller mmsknmg av arbets
fÖrm4|„T ÄÄ frasen. ^IfSdrTkt
ning av arbetsförmågan arl|f ''™l0pp, som svarar emot arbetsförnor
ooh . senare fallet a de‘ “““fj efter det den skadade
“ppE att1 åtnjuta såväl'' underhåll oeh vård genom militär myndighets
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1920:11a Skrivelse till Konungen, angående regleringen av utgifterna under riksstatens för år 1921 elfte huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsst s. 1 i texten
- Rskr. 1920:11b Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under tillag g sstatens för år 1920 tionde huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragn s. 20 i texten