Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående pensions förkättring för vid marinen anställda daglönare, dels ock en i ämnet väckt motion m. m.

1920-05-06 · 11 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1920:50, Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående pensions förkättring för vid marinen anställda daglönare, dels ock en i ämnet väckt motion m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Banhoutskottets utlåtande Nr 50.

1

Nr 50.

Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1920 kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition

angående pensions förkättring för vid marinen anställda

daglönare, dels ock en i ämnet väckt motion m. m.

I den till riksdagen den 7 januari 1920 avlåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd ocli behov hade Kungl. Maj:t under punkt

19 i elfte huvudtiteln föreslagit riksdagen att, i avvaktan på den proposition

angående beviljande av anslag till pensionering av flottans gemenskap,

Kungl. Maj:t må komma att till riksdagen avlåta, i det till pensionering

av flottans gemenskap uppförda ordinarie förslagsanslaget,

förut 288,000 kronor, måtte beräknas en förhöjning av 21,000 kronor

och detta anslag i dess helhet sålunda beräknas till 309,000 kronor.

Vidare hade Kungl. Maj:t i den till riksdagen samma dag avlåtna

propositionen med förslag till tilläggsstat för år 1920 under punkt 8

i tionde huvudtiteln föreslagit, att riksdagen måtte, i avvaktan på den

proposition angående beviljande av anslag till pensionering av flottans

gemenskap, Kungl. Maj:t må komma att till riksdagen avlåta, å tilläggsstat

iör år 1920 för provisorisk pensionsförbättring för daglönare vid

marinen m. m. beräkna ett förslagsanslag å 11,500 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten proposition,

nr 100, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över sjöförsvarsärenden för den 23 januari 1920, föreslagit

riksdagen att

dels till beredande av pensionsförbättring åt vid marinen anställda

daglönare å tilläggsstat för år 1920 under tionde huvudtiteln bevilja

ett förslagsanslag av 11,500 kronor;

dels i riksstaten för år 1921 höja det under elfte huvudtiteln upptagna

ordinarie förslagsanslaget till pensionering av flottans gemenskap,

nu 288,000 kronor, med 21,000 kronor till 309,000 kronor; ''

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 8 samt. tid höft. (Nr 50.) ir.ic so

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

liankoutskottets utlåtande Nr 50.

dels och förklara,

1) att till förman, sjukvaktare och annan daglönare, som pensioneras

efter den 30 juni 1920, skall tills vidare utgå pension, som vid

en tjänstetid av 25 år skall utgöra, för förman och sjukvaktare 600

kronor samt för annan daglönare 500 kronor jämte förhöjning av nämnda

pensionsbelopp med 20 kronor för varje fullt tjänstår därutöver och

under iakttagande tillika, att högsta pensionsbeloppet må uppgå till,

för förman och sjukvaktare 900 kronor samt för annan daglönare 800

kronor; samt

2) att till förman, sjukvaktare och annan daglönare, som under

tiden den 1 januari 1918 — 30 juni 1920 tillträtt pension enligt de. i

kungörelsen den 25 november 1.910 angående pensionering av de vid

marinen anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare och övriga daglönare

fastställda grunder, skall från och med den 1 juli 1920 tills

vidare utgå tilläggspension till sådan storlek, att densamma jämte pensionen

uppgår till det belopp, som skulle hava vederbörande i pension

tillkommit, därest pensionen vid densammas beviljande bestämts enligt

de under 1) här ovan angivna grunder.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över ovannämnda, till

utskottet hänvisade framställningar.

Beträffande de pensionsförmåner, som enligt förutnämnda kungörelse

den 25 november 1910, vilken trätt i kraft den 1 januari 1911,

tillkomma daglönare, är i § 2 av kungörelsen stadgat, att för rätt att

komma i åtnjutande av pension erfordras dels en tjänstetid av minst

25 år och dels att antingen hava uppnått 65 levnadsår eller efter uppnådda

60 levnadsår befinnas vara på grund av försvagat hälsotillstånd

eller nedsatta krafter mindre tjänlig till arbete vid marinen eller ock

efter uppnådd levnadsålder av 55 år befinnas av behörigen styrkt sjuklighet

vara för framtiden oförmögen till utförande av arbete därstädes.

Pensionsbeloppet bestämmes enligt § 3 i kungörelsen efter tjänstetidens

längd och utgör vid en tjänstetid av 25 år, för förman och sjukvaktare

400 kronor samt för annan daglönare 300 kronor; för varje fullt tjänstår

därutöver höjes pensionsbeloppet med 15 kronor för förman och sjukvaktare

och 10 kronor för annan daglönare, dock att högsta pensionsbeloppet

utgör, för förman och sjukvaktare 625 kronor samt för annan

daglönare 450 kronor.

Någon pensionsavgift erlägges ej av marinens daglönare.

Det torde vidare böra erinras, att Kungl. Maj:t, i syfte att i pensionsåldern

ingående daglönare skulle kunna erhålla den fortsatta arbets
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

BanJcouteJcottets utlåtande Nr 50.

3

förtjänst, som med hänsyn till nuvarande pensionsförhållanden vore

behövlig under rådande dyrtid, genom brev den 28 februari 1919 förordnat,

att den, som med pension avginge eller efter 1918 års ingång avgått

från anställning såsom daglönare vid marinen, finge — efter beprövande

av den myndighet, varunder arbetaren såsom daglönare hört —

därest hans bibehållande i arbete vore med kronans fördel förenligt,

tillsvidare under tiden till och med den 31 december 1919 beredas

arbete under samma myndighet mot ersättning, som befunnes skälig

med hänsyn till arbetarens användbarhet; dock att sådan ersättning tillhopa

med pensionen icke skulle uppgå till högre belopp än han åtnjutit

i avlöning före ingången i pensionsåldern, allt för år räknat; samt

att pensionerad daglönare finge under den tid, han i enlighet med

vad sålunda föreskrivits bereddes arbete vid marinen, komma i åtnjutande

av de förmåner i avseende å sjukavlöning, läkararvode, fria medikamenter,

ersättning vid olycksfall och begravningshjälp, vartill han

enligt gällande bestämmelser varit berättigad, därest han kvarstått i sin

förutvarande befattning.

Därefter har Kungl. Maj:t enligt brev den 12 december 1919 medgivit,

att enahanda föreskrifter finge att gälla även efter 1920 års ingång

till den tidpunkt, då bestämmelser om pensionsförbättring åt dagoch

timlönare vid marinen kunde komma att träda i kraft, dock längst

till 1920 års utgång.

I anledning av särskilda framställningar från dels delegerade för

samtliga dag- och timlönare vid flottans varv i Karlskrona och Stockholm,

dels ock marinens förmansförening, över vilka framställningar marinförvaltningen

och varvscheferna vid ifrågavarande stationer yttrat sig,

har chefen för sjöförsvarsdepartementet, jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande,

i september 1918 uppdragit åt vissa inom departementet tidigare

tillkallade sakkunniga att biträda med verkställande av utredning och

avgivande av förslag i fråga om erforderliga bestämmelser beträffande

de vid marinen anställda daglönarnas anställande, avlöning'' och pensionering.

Sedan härefter 1919 års lagtima riksdag på Kungl. Maj:ts framställning

beviljat medel till beredande av tillfällig pensionsförbättring åt

viss personal vid marinen — f. d. officerare och underofficerare med

vederlikar — erhöllo förutnämnda sakkunniga i uppdrag att, med beaktande

i tillämpliga delar av de fastställda grunderna för nyssnämnda

pensionsförbättring, verkställa och i så god tid, att proposition i ämnet

kunde avlåtas till 1920 års riksdag, till Kungl. Maj:t inkomma med

förslag till pensionsförbättring för daglönare vid marinen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

JBanJcouiskottets utlåtande Nr 50.

Motion

II: 329.

Till fullföljande av detta uppdrag- hava de sakkunniga den 3 oktober

1919 avgivit förslag rörande sådan pensionsförbiittring.

Över detta förslag har marinförvaltningen på grund av remiss avgivit

utlåtande och därvid överlämnat ett från direktionen över flottans

pensiotislcassa inhämtat yttrande i ärendet. Slutligen har även statskontoret

den 8 januari 1920 avgivit utlåtande över de sakkunnigas förslag.

Beträffande den i ämnet framlagda utredningen i övrigt liksom i

fråga om den tablå över kostnaderna för pensionering av daglönare vid

marinen under åren 1920 och 1921, som bilagts propositionen, tillåter

sig utskottet att hänvisa till densamma.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom

andra kammaren under nr 329 väckt motion av herr Leander, däri hemställes,

»det riksdagen ville besluta dels att giva punkt 2 i Kungl. Majrts

proposition nr 100 följande lydelse: »att till förman, sjukvaktare och

annan daglönare, som före den 1 juli 1920 tillträtt pension, enligt de i

kungörelsen den 25 november 1910 angående pensionering av de vid

marinen anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare och övriga daglönare

fastställda grunder, skall från och med förstnämnda dag tills

vidare utgå tilläggspension till sådan storlek, att densamma jämte pensionen

uppgår till det belopp, som skulle hava vederbörande i pension

tillkommit, därest pensionen vid densammas beviljande bestämts enligt

de under 1) här ovan angivna grunder»; dels ock anvisa de medel utöver

Kungl. Maj:ts förslag, som må erfordras med anledning av den

utvidgning av förslaget, som ovan påyrkats.»

Till stöd för detta yrkande har motionären anfört:

»I proposition nr 100 har Kungl. Maj:t hemställt om viss pensionsförbättring

för vid marinen anställda daglönare. Enligt Kungl. Maj:ts förslag skall förbättringen

tillkomma dem, som pensioneras efter den 30 juni 1920. Vad angår

dem, som under tiden den 1 januari 1918—30 juni 1920 tillträtt pension enligt

nu gällande grunder, skall från och med den 1 juli 1920 tills vidare till dessa

utgå tilläggspension till sådan storlek, att densamma jämte pensionen uppgår

till det belopp, som skulle ha tillkommit dem, ifall de pensionerats enligt de

bestämmelser, som i propositionen föreslagits att gälla från och med den 1 nästinstundande

juli.

Emellertid väcker det förvåning, att de daglönare, som tillträtt pension

före ingången av år 1918, ställts helt och hållet utom pensionsförbättringen. Då

deras antal, enligt vad som uppgivits, lärer inskränka sig till omkring 10 stycken

vid Stockholms station och omkring 20 stycken vid Karlskrona station eller till

inalles omkring 30 stycken, skulle icke vederbörande huvudtitel bliva över hövan

betungad, ifall dessa före 1918 pensionerade daglönare komme i åtnjutande av

samma tilläggspension som de i propositionens punkt 2 omnämnda. Tänker man

sig en genomsnittlig tilläggspension å 400 kronor per år för dessa 30 f. d. dag
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutslcottets utlåtande Nr 50. 5

lönare, vilket säkerligen är det högsta som kan komma i fråga, skulle pensionsförbättringen

också för dem medföra, att tilläggsstaten för år 1920 och riksstaten

under elfte huvudtiteln för år 1921 behövde höjas med resp. 6,000 och 12,000

kronor utöver de belopp, som av Kungl. Maj:t föreslagits. Ått dessa gamla

män, som numera äro oförmögna att genom arbete bidraga till sin försörjning,

äro i lika stort behov av pensionsförhöjning som deras yngre kamrater, ligger i

öppen dag och behöver knappast påpekas.»

Motionären har vidare anfört, att det måå;e anses förenligt med

billighet och rättvisa, att alla de daglönare, som pensionerats före den

1 juli 1920, bliva delaktiga av den tilläggspension, som föreslagits för

vissa av dem.

Såsom av utredningen framgår, har 1919 års lagtima riksdag tillerkänt

f. d. officerare och underofficerare med vederlikar vid flottan förutom

dyrtidstillägg jämväl tillfällig pensionsförbättring. En motsvarande

förmån synes skäligen böra komma även f. d. daglönare vid

marinen till del. Såväl de sakkunniga som samtliga i ärendet hörda

myndigheter hava ock varit eniga om, att fullt giltiga skäl föreligga

för beredande åt daglönarna av en sådan pensionsförbättring.

Enligt de ovan omförmälda sakkunnigas förslag skulle pensionsbeloppet,

vilket, liksom för närvarande är fallet, skulle bestämmas efter

tjänstetidens längd, vid en tjänstetid av 25 år utgöra, för förman och

sjukvaktare 650 (nu 400) kronor samt för annan daglönare 550 (nu

300) kronor. För varje fullt tjänstår därutöver intill 30 år skulle pensionen

höjas med 20 kronor och för varje ytterligare år med 40 kronor,

dock att högsta pensionsbeloppet skulle utgöra, för förman och

sjukvaktare 950 (nu 625) kronor samt för annan daglönare 850 (nu

450) kronor.

I förevarande avseende har statskontoret emellertid ansett försiktigheten

bjuda att vid nu ifrågavarande tillfälliga pensionsreglering icke

i någon mån överskrida vad som kunde antagas bliva godkänt vid en eventuellt

framdeles genomförd definitiv pensionsreglering och därför funnit

sig böra ifrågasätta, huruvida icke de sakkunnigas förslag borde i avseende

å pensionsbeloppen i någon mån modifieras; och har statskontoret

i sådant syfte föreslagit, att pensionsbeloppet skulle vid en tjänstetid av

25 år för förman gch sjukvaktare utgöra 600 kronor samt för annan

daglönare 500 kronor. För varje fullt tjänstår därutöver skulle pensionsbeloppet

höjas med 20 kronor, dock att högsta pensionsbeloppet skulle

utgöra, för förman och sjukvaktare 900 kronor samt för annan daglönare

800 kronor. Departementschefen har efter prövning av de sålunda

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

BanJcoutslcottets utlåtande Nr 50.

föreliggande båda alternativen ansett sig böra biträda det av statskontoret

avgivna förslaget. Enligt utskottets mening innebära de av statskontoret

föreslagna beloppen en avsevärd och, särskilt i betraktande av anordningens

provisoriska karaktär, väl avvägd höjning av de för närvarande

utgående pensionerna. Såsom departementschefen framhållit, lärer statskontorets

förslag jämväl i det avseendet böra givas företräde framför

de av de sakkunniga tillstyrkta bestämmelserna, att det närmare ansluter

sig till det nuvarande* pensionssystemet.

Utskottet finner sig alltså böra biträda Kungl. Maj:ts förslag i

denna del.

Statskontoret har vidare fäst uppmärksamhet därpå, att i de sakkunnigas

förslag saknas närmare föreskrifter rörande det pensionstillägg,

som skulle utgå till redan pensionerad daglönare; och har statskontoret,

som utgått från, att de nya bestämmelserna skulle tillämpas å samtliga

daglönare, som pensionerats efter 1918 års ingång, och träda i kraft

från och med den 1 juli 1920, i sådant hänseende hemställt, att till

förman, sjukvaktare eller annan daglönare, som under tiden den 1 januari

1918—30 juni 1920 tillträtt pension enligt de år 1910 fastställda

grunder, skulle från och med den 1 juli 1920 utgå en tilläggspension

till sådant belopp, att detsamma jämte pensionen uppginge till det belopp,

som skulle hava vederbörande i pension tillkommit, därest pensionen

vid densammas beviljande avpassats efter förutnämnda, av statskontoret

förordade bestämmelser.

Departementschefen har anslutit sig till statskontorets förslag i förevarande

avseenden.

Motionären har emellertid ansett tilläggspension böra tillkomma

alla de daglönare, som pensionerats före den 1 juli 1920 och därför

hemställt, att till daglönare, som före nämnda dag tillträtt pension enligt

grunderna i kungörelsen den 25 november 1910, må från och med förstnämnda

dag tills vidare utgå tilläggspension till sådan storlek, att densamma

jämte pensionen uppgår till det belopp, som skulle hava vederbörande

i pension tillkommit, därest pensionen bestämts enligt nu föreslagna

grunder.

Utskottet delar den av statskontoret och departementschefen uttalade

meningen att här ifrågavarande pensionsförbättring icke bör avse andra

marinens daglönare än dem, som pensionerats %fter 1918 års ingång.

Beträffande de daglönare, som kommit i åtnjutande av pension före

nyssnämnda tidpunkt, torde frågan om en pensionsförbättring för dessa

böra upptagas till behandling först i samband med spörsmålet om en

allmän pensionsreglering, varom utskottet i annat utlåtande denna dag

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 50.

7

haft tillfälle att yttra sig. Utskottet har sålunda ansett sig böra tillstyrka

Kungl. Maj:ts förslag även i denna del.

Beträffande de kostnader, som vid genomförandet av ifrågavarande

pensionsförbättring skulle uppstå, har Kungl. Maj:t, då förevarande

ärende vid tiden för avlåtandet till innevarande års riksdag av statsverkspropositionen

och propositionen om tilläggsstat till riksstaten för

år 1920 ännu icke förelåg i det skick, att proposition kunde framläggas,

har Kungl. Maj:t, såsom ovan nämnts, hemställt, att riksdagen måtte

tillsvidare å tilläggsstat för år* 1920 beräkna ett förslagsanslag av 11,500

kronor. Vidare har Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till 1920 års

riksdag föreslagit riksdagen att tillsvidare i det ordinarie förslagsanslaget

till pensionering av flottans gemenskap, varifrån pensionerna till marinens

daglönare utgå, beräkna en förhöjning av 19,000 kronor. Därjämte

har i nämnda statsverksproposition föreslagits riksdagen att i omförmälda

ordinarie anslag beräkna en ytterligare ökning av 2,000 kronor

på grand av den utav 1919 års lagtima riksdag beslutade förhöjningen

av pensionerna till avskedade båtsmän, vilka pensioner jämväl bestridas

av omförmälda anslag. I enlighet härmed har Kungl. Maj:t nu föreslagit

riksdagen, att det ordinarie förslagsanslaget till pensionering av

flottans gemenskap, som i innevarande års riksstat uppförts med 288,000

kronor, må för år 1921 höjas med (19,000 + 2,000) 21,000 kronor till

309,000 kronor.

Beträffande de sålunda för ifrågavarande ändamål beräknade beloppen

har utskottet icke funnit anledning till erinran.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, med avslag å förevarande motion

II: 329, må

dels till beredande av pensionsförbättring åt vid

marinen anställda daglönare å tilläggsstat för år 1920

under tionde huvudtiteln bevilja ett förslagsanslag av

11,500 kronor;

dels i riksstaten för år 1921 höja det under elfte

huvudtiteln upptagna ordinarie förslagsanslaget till pensionering

av flottans gemenskap, nu 288,000 kronor,

med 21,000 kronor till 309,000 kronor;

dels ock förklara,

1) att till förman, sjukvaktare och annan daglönare,

som pensioneras efter den 30 juni 1920, skall

tills vidare utgå pension, som vid eu tjänstetid av 25

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

JBanlcoutsTcottets utlåtande Nr 50.

år skall utgöra, för förman och sjukvaktare 600 kronor

samt för annan daglönare 500 kronor jämte förhöjning

av nämnda pensionsbelopp med 20 kronor för varje

fullt tjänstår därutöver och under iakttagande tillika,

att högsta pensionsbeloppet må uppgå till, för förman

och sjukvaktare 900 kronor samt för annan daglönare

800 kronor; samt

2) att till förman, sjukvaktare och annan daglönare,

som under tiden* den 1 januari 1918—30 juni

1920 tillträtt pension enligt de i kungörelsen den 25

november 1910 angående pensionering av de vid marinen

anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare

och övriga daglönare fastställda grunder, skall från

och med den 1 juli 1920 tills vidare utgå tilläggspension

till sådan storlek, att densamma jämte pensionen

uppgår till det belopp, som skulle hava vederbörande

i pension tillkommit, därest pensionen vid densammas

beviljande bestämts enligt de under 1) här ovan angivna

grunder.

Stockholm den 6 maj 1920.

På bankoutskottets vägnar:

EMIL KRISTENSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson, Wickman, Lindley, Öhngren, Östberg, Johansson

i Friggeråker, Bosling och Bondesson samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Jonsson i Gumboda,

Borg, SommeliuSj Edbom, Jensen och Andersson i Stockholm.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1920.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ang■ omarbetning

av 1909 års

förordning■

4 Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

Slutligen har Kund. Maj:t i en likaledes den 27 februari 1920 av
kronor.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över ovannämnda, Ull

utskottet hänvisade framställningar.

T det vid propositionen nr 208 fogade utdragetfc av statsr&dsproto
re°dogdöerels2e7

förenligt förordningen den

löreEÄ dSsa belopp och den e—g -

mi års b« ^tite™ vid°Lnden, att ersättningarna enligt

“#09ta> förordning, frånsett begravningshjäl^n uppgi^ tdl 50 procent

höore belopp än motsvarande ersättningar enligt 1901 ars lae. na

SM* p!T

K febÄ-—Ä

fall i arbete, vilka i repei uppg g förordning. På grund härav hade

rande ersäl*SÄ den nya otylksfalfsförsäkringslagen uttalats

iynämnda förordning omarbetades

"are överensstämmelse med den nya lagens grunder. Med anledning

härav hade inom riksförsäkringsanstalten verkställts utledning

n i i , • „rT 1 qoq nrs förordning. Sedan sakkunniga till

&?se fTÄ. riksförsäkringsanstalten biträda vid granskning, av

ött i ämnet utarbetat förslag, hade anstalten jamte namnda sakkunnig

den 30 december 1918 avgivit betänkande i ämnet, innefattande fors ag

UU lag om ersTttning i anledning av kroppsskada, ådragen under mih
WjÄ.

r.nd, betänkande både yttranden infordrats av armé
förvaltningen,

marinförvaltningen, medicinalstyrelsen, forsaknngsradet och

statskontoret departementschefens avsikt att i proposition till

ÄE ÄÄÄf

ännu icke förelåg i det skick, att proposition kunde framlägga», iorcslog

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 51. 3

lorswg som innehavande avlöning av statsmedel, eller från den senare

punkt, da skadan medfört för framtiden bestående förlust eller minsk

5 frhet«rlbe«Sf°rmi?ra-n; dTk att livränta icke skall utgå i de fall där

j arbetsförmågan blivit nedsatt med minst en tiondedel- ’

6:o) om skadan medfört döden,

a) begravningshjälp med etthundrafemtio kronor

b) till anka, när äktenskapet slutits före den tidpunkt då skadan

]änPrr°mv,’ eu, arIlS livränta av trehundrasextio kronor från dödsfallet så

ange hon ievej o^ft, och till minderårigt barn, som fötts före saka

tidpunkt eller födes därefter i ett förut slutet äktenskap en Tli? liv

ranta av etthundraattio kronor från dödsfallet, till dess det uppnåtf fem
SMÄ-J

där Hvrantor till efterievande skuhe iSlg,

överstiga mohundia kronor, de skola, i förhållande till vad nå en var

till “ÄsäSgVoSL^141* b8l°PP nedsS“a8’ 84 “Woiogea

""5’ dare1 den avlidne icke efterlämnat änka eller barn men fader

hälle huvåd8rMg:rnb?roeSe0n’ aT h“S arbete för sitt W

- 4.t£i

fallet s-Tsko“ en årlig livränta av etthandraåttio kronor från döds
ialle

, till dess det uppnått femton års ålder; dock att, där livräntoi tfll

föSlnd? tm “åd BaTm3nlagt ,ÖTerst«a niohundra kronor, de skola, !

mattande ^ till vad pa en var hvräntetagare belöper, till detta belmk

nedsattas, sa länge anledningen till dylik nedsättning fortfar. PP

§ 12.

f_0 S-fv tlP ersattnmg edligt denna förordning är förverkad därest ei

framstå Jmng om ersättning i anledning av fkada göres inom Se år

för dfn So Yann!-ktlf tjänStgÖrin^en samt för volontär vid hären och

SLJTupTöÄ 1tanS ,eller kustartiUeriets Btammanskap, anstä 1- ellef där fria fraQ -den 8enare tidPunkt’ då skadan yppades,

inträdde^ f g " °m ersattnmg 1 anledning av dödsfall, från det döden

.... Penna förordning träder i kraft den 1 januari 1921- dock att erpå

SufdSm^r^ SOm g™ndas På dessförinnan inträffat olycksfall eller

melser.kd ’ 7PP * nämnda dag> bedömes enligt äldre bestäm
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Bankoutslcottets utlåtande nr 51.

cm +• 1Q1Q ano-ående höining för åren 1918 och 1919 av ersätt
stat

för år 1920 under tionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

175’s0e0dekrmenr°ar'' har Kungl. Maj:t i eu till riksdagen den 27 februari

fogade

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av §§ 4 oeh lä 1 ***

om ersättning i anledning av kroppsskada, ådraBen und

militärtjänstgöring.

tjänstgöring, skola hava följande andrade lyde se.

§ 4-

T ersättning: enligt denna förordning utgives:

skadan medfört för framtiden bestående förlust eller mmsknmg av arbets

fÖrm4|„T ÄÄ frasen. ^IfSdrTkt

ning av arbetsförmågan arl|f ''™l0pp, som svarar emot arbetsförnor

ooh . senare fallet a de‘ “““fj efter det den skadade

“ppE att1 åtnjuta såväl'' underhåll oeh vård genom militär myndighets

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:11a Skrivelse till Konungen, angående regleringen av utgifterna under riksstatens för år 1921 elfte huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsst s. 1 i texten
  2. Rskr. 1920:11b Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under tillag g sstatens för år 1920 tionde huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragn s. 20 i texten