Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande Nr 51

1920-05-06 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1920:51, Bankoutskottets utlåtande Nr 51

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

Nr 51.

Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1920 kl. 5 e. m.

Utiåtande i anledning av Kungl. Majsts proposition med

förslag till förordning angående ändrad lydelse av §§ 4

och 12 t förordningen den 18 juni 1909 om ersättning

1 anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgonng,

gamte i ämnet väckta motioner m. m.

g^eÄsve SfSÄS “Ät iS£ wia nrUionZ7;

ädragan under mi&njansfgöZfXmlm

kronor g PPsskada, adragen under militärtjänstgöring, till 280,000

jäs ätÄttftrssjfa

aV ^oppssiada, under militärtjänstgöring" * ‘ ®

drli/Sättai^avrilsr11 TStändl"hf-,1ten- a“ besiut om utbetalande av

av resSivPLn Ä™g»nstalten !“eddelat8 först efter ”‘gängen

Bthan9 hU bagens protokoll 1920. 8 samt. 37 haft. (Nr 51.) 1518 x

opaginerad Kontrollera mot PDF

.Bankoutskottets utlåtande Nr 51. 0

Kund. Maj:t, såsom ovan nämnts, riksdagen att i avvaktan på proposition

tillsvidare beräkna ordinarie anslaget till bidrag till ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, till 280,000 kronor.

För åren 1918 och 1919 har riksdagen medgivit en provisorisk för- p™™fkav

höinino'' de enligt 1909 års förordning utgående ersättningsbelopp. ersattningsDå

de förhållanden, som föranlett riksdagens ifrågavarande medgivande,

alltjämt äro rådande, har Kungl. Maj:t, såsom ovan omförmälts, i Pakten

6 under tionde huvudtiteln av propositionen om tilläggsstat till nksstaten

för år 1920 föreslagit riksdagen medgiva, att motsvarande ersättningsförhöjning

må utgå jämväl under år 1920, ävensom för ifrågavarande

ändamål å tilläggsstat för år 1920 under tionde huvudtiteln

äskat ett förslagsanslag av 175,000 kronor.

Såsom förut berörts, avsåge det av riksförsäkringsanstalten med

biträde av särskilda sakkunniga utarbetade lagförslaget _ företrädesvis

sådan ändring av stadgandena i förordningen den 18 juni 1909 angående

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

som kunde anses betingad av bestämmelserna i lagen den

17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete. Sedan detta förslag

framlagts, hade socialförsäkringskommittén den 14 oktober 1919 avgivit

betänkande och förslag om allmän sjukförsäkring. Därjämte hade kommittén

i den skrivelse till Kungl. Maj:t den 14 oktober 1919, varmed

nämnda betänkande och förslag överlämnats, förklarat sig hava för avsikt

att särskilt avgiva förslag till de ändringar i lagen om försäkring

för olycksfall i arbete, som kunde föranledas bland annat av kommitténs

förslag rörande allmän sjukförsäkring.

På o-rund härav anförde försäkring sr ädet i sitt förut om förmälda ut- Försäkringslåtande

över ifrågavarande lagförslag, att det syntes försäkringsrådet

vara klart, att det sätt, på vilket sjukförsäkringen kunde komma att

ordnas, måste vara av betydelse även för fragan om ändring av bestämmelserna

rörande ersättning för kroppsskada, ådragen under niilitärtjansto-öring,

så mycket hellre som både förordningen den 18 juni 1909 och

förevarande lagförslag innehölle stadganden om rätt till ersättning i

anledning av sjukdom, som icke töranletts av olycksfall. Likaledes

syntes det, för vinnande av önskvärd enhetlighet, vara erforderligt, att

förslaget, vilket, såsom angivits, företrädesvis avsåge att bringa nu

gällande stadganden rörande ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, i överensstämmelse med bestämmelserna

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Banlcoutslcottets utlåtande Nr 51.

Höjning av

ersättningsbeloppen.

Ändring av

vissa preskriptionsbestämmelser.

i lagen om försäkring för olycksfall i arbete, icke upptoges till prövning,

iorran socialförsäkringskommitténs nyss omförmälda förslag till ändrinoav

bestämmelserna i olycksfallsförsäkringslagen blivit framlagt.

Försäkringsrådet hemställde därför, att, på sätt jämväl av medicinalstyrelsen

i. dess till försäkringsrådet remitterade utlåtande föreslagits,

med provningen av ifrågavarande lagförslag måtte få anstå, till dess

ragan om allmän sjukförsäkring blivit avgjord, ävensom att denna prövning

måtte företagas först i sammanhang med det förslag till ändringar

i lagen om försäkring för olycksfall i arbete, som socialförsäkringskommitten

hade för avsikt att avgiva.

Emellertid avsåge förevarande lagförslag, förutom att bringa bestämmelserna

i förordningen den 18 juni 1909 i formell överensstämmelse

med olycksfallsförsäkringslagen, i sak väsentligen att åstadkomma

förhöjning av ersättningsbeloppen ävensom bland annat att undanröja

eller inskränka ^ vissa nu förefintliga preskriptionsbestämmelser. För att

utan avbidan på den slutliga prövningen av lagförslaget kunna i huvudsak^

ernå, vad som med detsamma uti nu berörda avseenden åsyftats,

ansage sig försäkringsrådet böra föreslå vissa ändringar av bestämmelserna

i förordningen den 18 juni 1909.

... härvid till en början anginge ersättningarnas storlek funne för
sakrmgsrådet

en ytterligare väsentlig förhöjning — utöver den för åren

1918 och 1919 provisoriskt företagna och för år 1920 föreslagna —

p.0r,a...s. av de en%t 1909 års förordning utgående ersättningar, vilken

förhöjning emellertid väl torde få begränsas att avse allenast ersättning

tor olycksfall, som inträffat efter ingången av år 1920, och sjukdom, som

yppats efter nämnda tid. Ifrågavarande ersättningsförhöjning borde

ämpligen kunna ske genom ändring av bestämmelserna i 4 § av föror

ningen och syntes, utan att prövningen av föreliggande lagförslag

därigenom kunde anses föregripas, kunna äga rum på sådant sätt, att

® 1 jfömnda. paragraf för olika slag av ersättning angivna beloppen

jöi aubblades och sålunda erhölle den storlek, som framginge av följande

sammanställning av de enligt vissa grunder utgående olika ersättnings
I

§ 4 av 1909 års förordning stadgades vidare såsom förutsättning

för att° dödsfallsersättning skulle utgå, att »skadan medfört

döden inom två år från olycksfallet eller från det sjukdomen blev känd».

jSagon motsvarande bestämmelse förefunnes icke i lagen om försäkring

för olycksfall i arbete och hade ej heller upptagits i föreliggande lag^

s. 7 Kontrollera mot PDF

Hankoutskottets utlåtande Nr 51.

7

förslag. I motiveringen till detta förslag yttrades uti förevarande avseende,

bland annat, att beträffande olycksfallsskador ett stadgande sådant

som det ifrågavarande vore av ganska ringa betydelse, då det endast

jämförelsevis sällan förekomme, att en sådan skada föranledde döden,

sedan två år förflutit från olycksfallet. Om ersättningen fortfarande

skulle utgå jämväl vid kroniska sjukdomar, finge dock ett dylikt stadgande

större både ekonomisk och administrativ betydelse.. Vid dessa

sjukdomar, särskilt vid lungtuberkulos, inträffade nämligen i en mängd

fall, att sjukdomen föranledde den sjukes död först åratal, efter det

sjukdomen framträtt. Emellertid torde a andra sidan en dylik bestämmelse

icke sällan förefalla ganska orättvis, och fall kunde förekomma,

då just den omständigheten, att sjukdomen varat under flera år, under

vilka den sjuke fordrat vård samt han och hans familj måst leva uteslutande

på den honom tillkommande ersättningen, kunde göra det mera

behjärtansvärt än eljest, att de efterlevande erhölle understöd.

För sin del funne försäkringsrådet de skäl, som talade för borttagandet

av denna preskriptionsbestämmelse, så avgörande, att rådet ansåge

sig böra hemställa om motsvarande ändring av bestämmelserna i

4 § av förordningen den 18 juni 1909.

Jämväl en annan i förordningen förekommande preskriptionsbestämmelse

hade föranlett befogade anmärkningar, nämligen bestämmelsen

i 12 §, att rätt till ersättning skulle vara förverkad, därest framställning

om ersättning i anledning av ådragen skada ej gjordes inom två

år, efter det skadan yppats eller, där fråga vore om ersättning i anledning

av dödsfall, från det döden inträtt.

Denna bestämmelse vore hämtad från 13 § i lagen angående ersättning

för skada till följd av olycksfall i arbete den 5 juli 1901, enligt

vilken bestämmelse dock preskriptionstiden beträffande ersättning

från riksförsäkringsanstalten bestämts till 3 år. Lagen om försäkring

för olycksfall i arbete innehölle icke något motsvarande stadgande.. I

förevarande lagförslag hade emellertid med hänsyn därtill, att ersättning

enligt lagförslaget, liksom enligt förordningen den 18 juni 1909, avsåge

jämväl sjukdom, som ådragits under militärtjänstgöring, intagits .en motsvarande

preskriptionsbestämmelse. Därvid hade dock dels ändring vidtagits

i fråga om den tidpunkt, från vilken preskriptionstiden skulle

räknas, dels ock preskriptionstiden utsträckts till 3 år. Förstnämnda

ändring hade föranletts därav, att ifrågavarande personal efter ådragen

skada i allmänhet längre eller kortare tid kvarstode i tjänst samt därunder

åtnjöte vård ävensom samma dagersättning eller avlöning som

förut; och hade i lagförslaget i sådana fall, i vilka skadan yppats under

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

BankoutsJcottets utlåtande Nr 51.

Departements
chefen.

militärtjänstgöringen och där fråga icke vore om ersättning i anledning

av dödsfall, föreslagits, att preskriptionstiden skulle räknas från det

för värnpliktig tjänstgöringen och lör den, som vore vid krigsmakten

fast anställd, anställningen upphört.

Försäkringsrådet hemställde därför, att bestämmelsen i 12 § av

förordningen den 18 juni 1909 rörande tidpunkten, från vilken preskriptionstiden

skulle räknas, måtte givas samma innehåll som motsvarande

stadgande i förevarande lagförslag. Likaledes föresloge försäkringsrådet,

att preskriptionsbestämmelsen mildrades så, att preskriptionstiden

utsträcktes till 3 år.

_ -D® förändringar av preskriptionsbestämmelserna i förordningen den

18 juni 1909, som försäkringsrådet sålunda föreslagit, syntes liksom bestämmelserna

rörande ersättningarnas förhöjande böra gälla från och

med den 1 januari 1920 och avse olycksfall, som inträffat efter ingången

av nämnda ar, och sjukdom, som yppats efter samma tid.

För egen del har departementschefen till statsrådsprotokollet anfört

i frågan:

»Såsom förut nämnts, har det av riksförsäkringsanstalten med biträde

av tillkallade sakkunniga utarbetade förslaget till lag om ersättning i

anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, varit avsett

att redan innevarande år underställas riksdagens prövning. Emellertid

har nu försäkringsrådet framhållit lämpligheten av att denna

prövning företages först i sammanhang med vidtagandet av de ändringar

i lagen om försäkring för olycksfall i arbete, som ett genomförande av

den på dagordningen stående frågan om allmän sjukförsäkring torde

komma, att medföra. Ehuru det givetvis är av synnerlig vikt, att en

fullt ^ tillfredsställande lagstiftning på nu förevarande område snarast

möjligt kommer till stånd, vill jag, med hänsyn till vad försäkringsrådet

därutinnan anfört, icke motsätta mig ett uppskov med antagandet

av ifrågavaranda lagförslag under förutsättning, att provisoriska

åtgärder omedelbart vidtagas för undanröjande av de mest framträdande

bristerna i den nu i ämnet gällande förordningen av den 18 juni 1909.

Jag finner mig alltså böra tillstyrka, att, i enlighet med vad försäkringsrådet

hemställt, för innevarande års riksdag framlägges förslag rörande

dels höjning med 100 procent av de i nämnda förordning fastställda

ersättningsbeloppen, dels ock erforderliga ändringar i nu gällande

preskriptionsbestämmelser.

Försäkringsrådet har ifrågasatt, att de föreslagna ändringarna skulle

gälla redan från och med den 1 januari 1920 i så måtto, att såväl de

s. 9 Kontrollera mot PDF

BanhoutsJcottets utlåtande Nr 51.

9

förändrade preskriptionsbestämmeleerna som ock bestämmelserna om ersättningsbeloppens

höjning skulle avse olycksfall, som inträffat efter ingången

av nämnda år, och sjukdom, som yppats efter samma tid. Med

anledning härav tillåter jag mig erinra därom, att till riksdagen redan

avlåtits definitivt förslag rörande förhöjning med 50 procent av de i

1909 års förordning angivna ersättningsbelopp under år 1920, samt att

för en ytterligare förhöjning av ifrågavarande ersättning erforderliga

medel beräknats först å 1921 års stat. Vid sådant förhållande torde

de föreslagna ändringarna icke böra träda i kraft förrän från och med

ingången av sistnämnda år.

Enligt vad jag under hand inhämtat, skulle för genomförande av

det framlagda förslaget under år 1921 erfordras en kostnad av. omkring

212,000 kronor; och skulle alltså ordinarie anslaget till bidrag

till ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

vilket nu belöper sig till 30,000 kronor, behöva ökas med nämnda

belopp, 212,000 kronor till 242,000 kronor. Härtill återkommer jag i

annat sammanhang.»

I fråga om den i ärendet framlagda utredningen i övrigt tillåter

sig utskottet hänvisa till propositionen nr 208.

I sammanhang med ifrågavarande framställningar har utskottet till

behandling förehaft två inom andra kammaren under nr 353 och 354

av herrar Leander och Werner väckta motioner i anledning av Kungl.

Maj:ts propositioner nr 208 och 209.

I förstnämnda motion anföres:

»Uti proposition nr 208 hemställer Kungl. Maj:t om en välbehövlig och

länge motsedd förhöjning uti den ersättning i anledning av kroppsskada, adragen

under militärtjänstgöring, som utgår enligt nu gällande förordning. Vad man

måste livligt beklaga är, att den föreslagna förhöjningen icke givits retroaktiv

verkan, utan att de olycksfall, som inträffat före den 1 januari 1921, skola bedömas

enligt äldre bestämmelser. Det är uppenbart, att de, som åsamkat sig

skada och sjukdom för längre eller kortare tid tillbaka, äro i behov av lika stor

ersättning som de, vilka från och med nästa års ingång raka ut för olycksfall.

Vi finna det likväl lönlöst att framställa yrkande i dylik riktning. Vi nödgas på

grund därav inskränka oss att i likhet med försäkringsrådet föreslå, att ändringarna

uti förordningen måtte gälla från och med den 1 januari 1920.»

På grund av det anförda hemställa motionärerna, »det riksdagen

ville besluta, att den i Kungl. Maj:ts proposition nr 208 föreslagna

ändrade lydelsen av §§ 4 och 12 i förordningen den 18 juni 1909 om

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

måtte träda i kraft den 1 januari 1920».

Bihang till riksdagens protokoll 11)20. 8 sant!. 37 httft. (Nr 51.) 1618 2

Motionerna

II: 353 och

II: 351.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 51

Utskottet.

I ovan sistberörda motion, nr 354, yrkas, under hänvisning till motiveringen

i den förstnämnda motionen, »det riksdagen ville höja den

anslagssumma, som av Kungl. Maj:t begäres i proposition nr 209 med

det belopp, som erfordras med anledning av vårt i ovannämnda motion

gjorda yrkande».

Såsom av utredningen framgår, avse de föreslagna ändringarna i

1909 års förordning — i avvaktan på ett genomförande av frågan om

allmän sjukförsäkring — dels en höjning med 100 procent av de enligt

förordningen utgående ersättningsbeloppen, dels ock ändring av de i

förordningen förekommande preskriptionsbestämmelserna på det sätt, att

bestämmelsen i § 4 att för utfående av dödsfallsersättning skadan skall

hava medfört döden inom två år från olycksfallet eller från det sjukdomen

blev känd, helt borttages och den i § 12 föreskrivna tid, inom

vilken framställning om ersättning skall göras efter det skadan yppats

eller, där fråga är om ersättning i anledning av dödsfall, från det döden

inträtt, bestämmes till tre år i stället för såsom nu två år.

Yad först angår frågan om förhöjning av ersättningsbeloppen, finner

utskottet sig böra tillstyrka förslaget, att desamma må höjas med 100

procent.

Beträffande vidare de föreslagna ändringarna i förordningens preskriptionsbestämmelser,

har till en början i fråga om föreskriften i § 4

såsom stöd för borttagande av densamma i propositionen framhållits,

att en dylik bestämmelse icke sällan förefölle ganska orättvis och att

fall kunde förekomma, då just den omständigheten, att sjukdom varat

under flera år, under vilka den sjuke fordrat vård samt han och hans

familj måst leva uteslutande på den honom tillkommande ersättningen,

kunde göra det mera behjärtansvärt än eljest, att de efterlevande erkölle

understöd. Huru ömmande omständigheterna i det särskilda fallet än må

hava varit, har, enligt vad utskottet inhämtat, riksförsäkringsanstalten

på grund av denna bestämmelse icke kunnat tillerkänna de efterlevande

någon ersättning. Det torde således få anses vara önskvärt, att ifrågavarande

bestämmelse snarast möjligt bringas ur tillämpning.

Den tvååriga preskriptionen enligt § 12 i dess nuvarande lydelse

har likaledes medfört, att ett icke ringa antal framställningar om ersättning

måst avvisas. Dessa framställningar utgjorde, enligt vad utskottet

från riksförsäkringsanstalten erfarit, år 1914: 6, år 1915: 8, år 1916: 14,

år 1917: 17, år 1918: 15 och år 1919: 14.

Utskottet finner sig böra tillstyrka den föreslagna ändringen av § 12.

s. 11 Kontrollera mot PDF

BanJcoutslcottets utlåtande Nr 51.

11

Vidkommande tidpunkten för de nya bestämmelsernas ikraftträdande

har Kund. Makt föreslagit, att desamma skola äga tillämpning från och

med ingången av år 1921. Från försäkringsrådets sida hade ifrågasatts,

att de föreslagna ändringarna skulle gälla redan från och med den 1

januari 1920 i så måtto, att såväl de förändrade presknptionsbestämmelserna

som ock bestämmelserna om ersättningsbeloppens höjning

skulle avse olycksfall, som inträffat efter ingången av nämnda år, och

sjukdom, som yppats efter samma tid.

Motionärerna hava nu upptagit detta förslag och hemställt, att den

föreslagna ändrade Ivdelsen av ifrågavarande paragrafer måtte tråda i

kraft den 1 januari 1920, att döma av motiveringen dock endast såvitt

angår den föreslagna förhöjningen med 100 procent av ersättningsbeloppen.

Såsom redan nämnts, har Kungl. Maj:t för år 1920 i likhe

med vad som förut beslutits för åren 1918 och 1919 — föreslagit en

förhöjning med 50 procent av de i förordningen angivna ersättningsbeloppen.

Mot detta förslag har utskottet för sin del icke funnit anledning

till erinran. Ett bifall till motionärernas förslag skulle vid sadant

förhållande innebära en förhöjning för år 1920 med icke mindre an

150 procent. Utskottet har därför ansett sig icke kunna biträda motionärernas

förslag att höjningen må tillämpas från och med ingången av

Vad angår tillämpningen av de förändrade presknptionsbestammelserna,

innebär förslaget, att olycksfall, som inträffat före den 1 januari

1921, och sjukdom, som yppats före nämnda dag, skola bedömas etter

äldre bestämmelser. „

Utskottet tillåter sig erinra, hurusom med hänsyn till ifrågavarande

äldre preskriptionsbestämmelser en mängd framställningar om ersättning

icke kunnat av riksförsäkringsanstalten bifallas, utan hava vederbörande

i stället hos Kungl. Maj:t anhållit att bliva tillerkända ersättning; och

har Kungl. Maj:t plägat föreslå riksdagen att bevilja vederbörande ersättning

enligt samma grunder som i förordningen. Riksdagen har

också i regel beslutit i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag.

Om de föreslagna ändrade bestämmelserna gåves återverkande tratt,

skulle såsom en följd därav antalet propositioner av ifrågavarande s ag

komma att minskas och således någon lättnad i Kungl. Maj:ts och riksdagens

arbete därigenom vinnas. Därjämte bleve den olägenhet tor de

ersättningssökande i form av tidsutdråkt med erhållande av un ers o ,

som det nuvarande förfaringssättet medför, begränsat till ett mindre

antal fall. De nya bestämmelserna torde likväl icke böra sträcka sm

verkan så långt tillbaka, att de komma att avse även tall, som vid tiden

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

för bestämmelsernas ikraftträdande redan äro preskriberade enligt de

äldre bestämmelserna. Detta skulle dock icke behöva ske, om de komme

att gälla de fall, där olycksfallet inträffat eller sjukdomen yppats efter

ingången av år 1919. '' r

Utskottet finner sig därför böra föreslå, att slutstadgandet i den nya

förordningen ei håller den avfattning, att ifrågavarande paragrafer i deras

nya lydelse, § 4 dock med undantag beträffande ersättningsbeloppens

storlek, förklaras äga tillämpning i fråga om de ersättningsanspråk, som

grundas på skada (genom olycksfall eller sjukdom), vilken yppats efter

ingången av år 1919.

De av detta ändringsförslag föranledda kostnaderna torde icke behöva

medföra någon höjning av det begärda anslaget.

Åberopande vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må

1:°) dels medgiva, att den ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, som

utgått eller utgår såsom sjukkjälpsersättning eller livränta

för tid under år 1920 eller såsom begravningshjälp

i anledning av dödsfall, inträffat under nämnda

år, må höjas med 50 procent utöver det belopp, vartill

ersättningen må bestämmas enligt grunderna i förordningen

den 18 juni 1909 om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

dels förklara, att den omständigheten, att beslut

om utbetalande av dylik ersättning av riksförsäkringsanstalten

meddelats först efter utgången av respektive

åren 1918 och 1919, icke må utgöra hinder för åtnjutande

av ersättningsförhöjning enligt kungörelserna

den 28 juni 1918 och den 20 augusti 1919 angående

höjning för åren 1918 och 1919 av ersättning, som

utgår jämlikt förenämnda förordning den 18 juni 1909,

dels ock för bestridande av härav föranledda kostnader

å tilläggsstat för år 1920 under tionde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 175,000 kronor;

2:o) med avslag å motionen II: 353 bifalla det i

Kungl. Maj:ts proposition nr 208 omförmälda, här

ovan intagna förslag till förordning angående ändrad

lydelse av §§ 4 och 12 i förordningen den 18 juni

1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådra
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

13

gen under militärtjänstgöring, dock att det till förordningen

hörande slutstadgandet skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Denna förordning skall äga tillämpning i fråga

om skada, som yppats efter ingången av år 1919;

dock att beträffande beloppet av ersättning äldre bestämmelser

skola gälla för skada, som uppkommit före

den 1 januari 1921; samt

3:o) med avslag å motionen II: 354 öka ordinarie

anslaget till bidrag till ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, nu

30,000 kronor, med 212,000 kronor till 242,000 kronor.

Stockholm den 6 maj 1920.

På bankoutskottets vägnar:

EMIL KR1STENSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Wickman, Juhlin, öhngren, Östberg, Johansson i Friggeråker,

Söderbom och Malmberg samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Jonsson i Gumboda, Sommelius, Babom,

Wikström, Borggren, Bäcklund och Olsson i Berg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:11a Skrivelse till Konungen, angående regleringen av utgifterna under riksstatens för år 1921 elfte huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsst s. 1 i texten
  2. Rskr. 1920:11b Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under tillag g sstatens för år 1920 tionde huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragn s. 20 i texten
  3. Rskr. 1920:242 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj. ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av §§ 4 och 12 i förordningen den 18 juni s. 4 i texten