Bankoutskottets utlåtande Nr 51
1920-05-06 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1920:51, Bankoutskottets utlåtande Nr 51
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
Nr 51.
Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1920 kl. 5 e. m.
Utiåtande i anledning av Kungl. Majsts proposition med
förslag till förordning angående ändrad lydelse av §§ 4
och 12 t förordningen den 18 juni 1909 om ersättning
1 anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgonng,
gamte i ämnet väckta motioner m. m.
g^eÄsve SfSÄS “Ät iS£ wia nrUionZ7;
ädragan under mi&njansfgöZfXmlm
kronor g PPsskada, adragen under militärtjänstgöring, till 280,000
jäs ätÄttftrssjfa
aV ^oppssiada, under militärtjänstgöring" * ‘ ®
drli/Sättai^avrilsr11 TStändl"hf-,1ten- a“ besiut om utbetalande av
av resSivPLn Ä™g»nstalten !“eddelat8 först efter ”‘gängen
Bthan9 hU bagens protokoll 1920. 8 samt. 37 haft. (Nr 51.) 1518 x
opaginerad Kontrollera mot PDF
.Bankoutskottets utlåtande Nr 51. 0
Kund. Maj:t, såsom ovan nämnts, riksdagen att i avvaktan på proposition
tillsvidare beräkna ordinarie anslaget till bidrag till ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, till 280,000 kronor.
För åren 1918 och 1919 har riksdagen medgivit en provisorisk för- p™™fkav
höinino'' de enligt 1909 års förordning utgående ersättningsbelopp. ersattningsDå
de förhållanden, som föranlett riksdagens ifrågavarande medgivande,
alltjämt äro rådande, har Kungl. Maj:t, såsom ovan omförmälts, i Pakten
6 under tionde huvudtiteln av propositionen om tilläggsstat till nksstaten
för år 1920 föreslagit riksdagen medgiva, att motsvarande ersättningsförhöjning
må utgå jämväl under år 1920, ävensom för ifrågavarande
ändamål å tilläggsstat för år 1920 under tionde huvudtiteln
äskat ett förslagsanslag av 175,000 kronor.
Såsom förut berörts, avsåge det av riksförsäkringsanstalten med
biträde av särskilda sakkunniga utarbetade lagförslaget _ företrädesvis
sådan ändring av stadgandena i förordningen den 18 juni 1909 angående
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
som kunde anses betingad av bestämmelserna i lagen den
17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete. Sedan detta förslag
framlagts, hade socialförsäkringskommittén den 14 oktober 1919 avgivit
betänkande och förslag om allmän sjukförsäkring. Därjämte hade kommittén
i den skrivelse till Kungl. Maj:t den 14 oktober 1919, varmed
nämnda betänkande och förslag överlämnats, förklarat sig hava för avsikt
att särskilt avgiva förslag till de ändringar i lagen om försäkring
för olycksfall i arbete, som kunde föranledas bland annat av kommitténs
förslag rörande allmän sjukförsäkring.
På o-rund härav anförde försäkring sr ädet i sitt förut om förmälda ut- Försäkringslåtande
över ifrågavarande lagförslag, att det syntes försäkringsrådet
vara klart, att det sätt, på vilket sjukförsäkringen kunde komma att
ordnas, måste vara av betydelse även för fragan om ändring av bestämmelserna
rörande ersättning för kroppsskada, ådragen under niilitärtjansto-öring,
så mycket hellre som både förordningen den 18 juni 1909 och
förevarande lagförslag innehölle stadganden om rätt till ersättning i
anledning av sjukdom, som icke töranletts av olycksfall. Likaledes
syntes det, för vinnande av önskvärd enhetlighet, vara erforderligt, att
förslaget, vilket, såsom angivits, företrädesvis avsåge att bringa nu
gällande stadganden rörande ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, i överensstämmelse med bestämmelserna
6
Banlcoutslcottets utlåtande Nr 51.
Höjning av
ersättningsbeloppen.
Ändring av
vissa preskriptionsbestämmelser.
i lagen om försäkring för olycksfall i arbete, icke upptoges till prövning,
iorran socialförsäkringskommitténs nyss omförmälda förslag till ändrinoav
bestämmelserna i olycksfallsförsäkringslagen blivit framlagt.
Försäkringsrådet hemställde därför, att, på sätt jämväl av medicinalstyrelsen
i. dess till försäkringsrådet remitterade utlåtande föreslagits,
med provningen av ifrågavarande lagförslag måtte få anstå, till dess
ragan om allmän sjukförsäkring blivit avgjord, ävensom att denna prövning
måtte företagas först i sammanhang med det förslag till ändringar
i lagen om försäkring för olycksfall i arbete, som socialförsäkringskommitten
hade för avsikt att avgiva.
Emellertid avsåge förevarande lagförslag, förutom att bringa bestämmelserna
i förordningen den 18 juni 1909 i formell överensstämmelse
med olycksfallsförsäkringslagen, i sak väsentligen att åstadkomma
förhöjning av ersättningsbeloppen ävensom bland annat att undanröja
eller inskränka ^ vissa nu förefintliga preskriptionsbestämmelser. För att
utan avbidan på den slutliga prövningen av lagförslaget kunna i huvudsak^
ernå, vad som med detsamma uti nu berörda avseenden åsyftats,
ansage sig försäkringsrådet böra föreslå vissa ändringar av bestämmelserna
i förordningen den 18 juni 1909.
... härvid till en början anginge ersättningarnas storlek funne för
sakrmgsrådet
en ytterligare väsentlig förhöjning — utöver den för åren
1918 och 1919 provisoriskt företagna och för år 1920 föreslagna —
p.0r,a...s. av de en%t 1909 års förordning utgående ersättningar, vilken
förhöjning emellertid väl torde få begränsas att avse allenast ersättning
tor olycksfall, som inträffat efter ingången av år 1920, och sjukdom, som
yppats efter nämnda tid. Ifrågavarande ersättningsförhöjning borde
ämpligen kunna ske genom ändring av bestämmelserna i 4 § av föror
ningen och syntes, utan att prövningen av föreliggande lagförslag
därigenom kunde anses föregripas, kunna äga rum på sådant sätt, att
® 1 jfömnda. paragraf för olika slag av ersättning angivna beloppen
jöi aubblades och sålunda erhölle den storlek, som framginge av följande
sammanställning av de enligt vissa grunder utgående olika ersättnings
I
§ 4 av 1909 års förordning stadgades vidare såsom förutsättning
för att° dödsfallsersättning skulle utgå, att »skadan medfört
döden inom två år från olycksfallet eller från det sjukdomen blev känd».
jSagon motsvarande bestämmelse förefunnes icke i lagen om försäkring
för olycksfall i arbete och hade ej heller upptagits i föreliggande lag^
Hankoutskottets utlåtande Nr 51.
7
förslag. I motiveringen till detta förslag yttrades uti förevarande avseende,
bland annat, att beträffande olycksfallsskador ett stadgande sådant
som det ifrågavarande vore av ganska ringa betydelse, då det endast
jämförelsevis sällan förekomme, att en sådan skada föranledde döden,
sedan två år förflutit från olycksfallet. Om ersättningen fortfarande
skulle utgå jämväl vid kroniska sjukdomar, finge dock ett dylikt stadgande
större både ekonomisk och administrativ betydelse.. Vid dessa
sjukdomar, särskilt vid lungtuberkulos, inträffade nämligen i en mängd
fall, att sjukdomen föranledde den sjukes död först åratal, efter det
sjukdomen framträtt. Emellertid torde a andra sidan en dylik bestämmelse
icke sällan förefalla ganska orättvis, och fall kunde förekomma,
då just den omständigheten, att sjukdomen varat under flera år, under
vilka den sjuke fordrat vård samt han och hans familj måst leva uteslutande
på den honom tillkommande ersättningen, kunde göra det mera
behjärtansvärt än eljest, att de efterlevande erhölle understöd.
För sin del funne försäkringsrådet de skäl, som talade för borttagandet
av denna preskriptionsbestämmelse, så avgörande, att rådet ansåge
sig böra hemställa om motsvarande ändring av bestämmelserna i
4 § av förordningen den 18 juni 1909.
Jämväl en annan i förordningen förekommande preskriptionsbestämmelse
hade föranlett befogade anmärkningar, nämligen bestämmelsen
i 12 §, att rätt till ersättning skulle vara förverkad, därest framställning
om ersättning i anledning av ådragen skada ej gjordes inom två
år, efter det skadan yppats eller, där fråga vore om ersättning i anledning
av dödsfall, från det döden inträtt.
Denna bestämmelse vore hämtad från 13 § i lagen angående ersättning
för skada till följd av olycksfall i arbete den 5 juli 1901, enligt
vilken bestämmelse dock preskriptionstiden beträffande ersättning
från riksförsäkringsanstalten bestämts till 3 år. Lagen om försäkring
för olycksfall i arbete innehölle icke något motsvarande stadgande.. I
förevarande lagförslag hade emellertid med hänsyn därtill, att ersättning
enligt lagförslaget, liksom enligt förordningen den 18 juni 1909, avsåge
jämväl sjukdom, som ådragits under militärtjänstgöring, intagits .en motsvarande
preskriptionsbestämmelse. Därvid hade dock dels ändring vidtagits
i fråga om den tidpunkt, från vilken preskriptionstiden skulle
räknas, dels ock preskriptionstiden utsträckts till 3 år. Förstnämnda
ändring hade föranletts därav, att ifrågavarande personal efter ådragen
skada i allmänhet längre eller kortare tid kvarstode i tjänst samt därunder
åtnjöte vård ävensom samma dagersättning eller avlöning som
förut; och hade i lagförslaget i sådana fall, i vilka skadan yppats under
8
BankoutsJcottets utlåtande Nr 51.
Departements
chefen.
militärtjänstgöringen och där fråga icke vore om ersättning i anledning
av dödsfall, föreslagits, att preskriptionstiden skulle räknas från det
för värnpliktig tjänstgöringen och lör den, som vore vid krigsmakten
fast anställd, anställningen upphört.
Försäkringsrådet hemställde därför, att bestämmelsen i 12 § av
förordningen den 18 juni 1909 rörande tidpunkten, från vilken preskriptionstiden
skulle räknas, måtte givas samma innehåll som motsvarande
stadgande i förevarande lagförslag. Likaledes föresloge försäkringsrådet,
att preskriptionsbestämmelsen mildrades så, att preskriptionstiden
utsträcktes till 3 år.
_ -D® förändringar av preskriptionsbestämmelserna i förordningen den
18 juni 1909, som försäkringsrådet sålunda föreslagit, syntes liksom bestämmelserna
rörande ersättningarnas förhöjande böra gälla från och
med den 1 januari 1920 och avse olycksfall, som inträffat efter ingången
av nämnda ar, och sjukdom, som yppats efter samma tid.
För egen del har departementschefen till statsrådsprotokollet anfört
i frågan:
»Såsom förut nämnts, har det av riksförsäkringsanstalten med biträde
av tillkallade sakkunniga utarbetade förslaget till lag om ersättning i
anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, varit avsett
att redan innevarande år underställas riksdagens prövning. Emellertid
har nu försäkringsrådet framhållit lämpligheten av att denna
prövning företages först i sammanhang med vidtagandet av de ändringar
i lagen om försäkring för olycksfall i arbete, som ett genomförande av
den på dagordningen stående frågan om allmän sjukförsäkring torde
komma, att medföra. Ehuru det givetvis är av synnerlig vikt, att en
fullt ^ tillfredsställande lagstiftning på nu förevarande område snarast
möjligt kommer till stånd, vill jag, med hänsyn till vad försäkringsrådet
därutinnan anfört, icke motsätta mig ett uppskov med antagandet
av ifrågavaranda lagförslag under förutsättning, att provisoriska
åtgärder omedelbart vidtagas för undanröjande av de mest framträdande
bristerna i den nu i ämnet gällande förordningen av den 18 juni 1909.
Jag finner mig alltså böra tillstyrka, att, i enlighet med vad försäkringsrådet
hemställt, för innevarande års riksdag framlägges förslag rörande
dels höjning med 100 procent av de i nämnda förordning fastställda
ersättningsbeloppen, dels ock erforderliga ändringar i nu gällande
preskriptionsbestämmelser.
Försäkringsrådet har ifrågasatt, att de föreslagna ändringarna skulle
gälla redan från och med den 1 januari 1920 i så måtto, att såväl de
BanhoutsJcottets utlåtande Nr 51.
9
förändrade preskriptionsbestämmeleerna som ock bestämmelserna om ersättningsbeloppens
höjning skulle avse olycksfall, som inträffat efter ingången
av nämnda år, och sjukdom, som yppats efter samma tid. Med
anledning härav tillåter jag mig erinra därom, att till riksdagen redan
avlåtits definitivt förslag rörande förhöjning med 50 procent av de i
1909 års förordning angivna ersättningsbelopp under år 1920, samt att
för en ytterligare förhöjning av ifrågavarande ersättning erforderliga
medel beräknats först å 1921 års stat. Vid sådant förhållande torde
de föreslagna ändringarna icke böra träda i kraft förrän från och med
ingången av sistnämnda år.
Enligt vad jag under hand inhämtat, skulle för genomförande av
det framlagda förslaget under år 1921 erfordras en kostnad av. omkring
212,000 kronor; och skulle alltså ordinarie anslaget till bidrag
till ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
vilket nu belöper sig till 30,000 kronor, behöva ökas med nämnda
belopp, 212,000 kronor till 242,000 kronor. Härtill återkommer jag i
annat sammanhang.»
I fråga om den i ärendet framlagda utredningen i övrigt tillåter
sig utskottet hänvisa till propositionen nr 208.
I sammanhang med ifrågavarande framställningar har utskottet till
behandling förehaft två inom andra kammaren under nr 353 och 354
av herrar Leander och Werner väckta motioner i anledning av Kungl.
Maj:ts propositioner nr 208 och 209.
I förstnämnda motion anföres:
»Uti proposition nr 208 hemställer Kungl. Maj:t om en välbehövlig och
länge motsedd förhöjning uti den ersättning i anledning av kroppsskada, adragen
under militärtjänstgöring, som utgår enligt nu gällande förordning. Vad man
måste livligt beklaga är, att den föreslagna förhöjningen icke givits retroaktiv
verkan, utan att de olycksfall, som inträffat före den 1 januari 1921, skola bedömas
enligt äldre bestämmelser. Det är uppenbart, att de, som åsamkat sig
skada och sjukdom för längre eller kortare tid tillbaka, äro i behov av lika stor
ersättning som de, vilka från och med nästa års ingång raka ut för olycksfall.
Vi finna det likväl lönlöst att framställa yrkande i dylik riktning. Vi nödgas på
grund därav inskränka oss att i likhet med försäkringsrådet föreslå, att ändringarna
uti förordningen måtte gälla från och med den 1 januari 1920.»
På grund av det anförda hemställa motionärerna, »det riksdagen
ville besluta, att den i Kungl. Maj:ts proposition nr 208 föreslagna
ändrade lydelsen av §§ 4 och 12 i förordningen den 18 juni 1909 om
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
måtte träda i kraft den 1 januari 1920».
Bihang till riksdagens protokoll 11)20. 8 sant!. 37 httft. (Nr 51.) 1618 2
Motionerna
II: 353 och
II: 351.
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 51
Utskottet.
I ovan sistberörda motion, nr 354, yrkas, under hänvisning till motiveringen
i den förstnämnda motionen, »det riksdagen ville höja den
anslagssumma, som av Kungl. Maj:t begäres i proposition nr 209 med
det belopp, som erfordras med anledning av vårt i ovannämnda motion
gjorda yrkande».
Såsom av utredningen framgår, avse de föreslagna ändringarna i
1909 års förordning — i avvaktan på ett genomförande av frågan om
allmän sjukförsäkring — dels en höjning med 100 procent av de enligt
förordningen utgående ersättningsbeloppen, dels ock ändring av de i
förordningen förekommande preskriptionsbestämmelserna på det sätt, att
bestämmelsen i § 4 att för utfående av dödsfallsersättning skadan skall
hava medfört döden inom två år från olycksfallet eller från det sjukdomen
blev känd, helt borttages och den i § 12 föreskrivna tid, inom
vilken framställning om ersättning skall göras efter det skadan yppats
eller, där fråga är om ersättning i anledning av dödsfall, från det döden
inträtt, bestämmes till tre år i stället för såsom nu två år.
Yad först angår frågan om förhöjning av ersättningsbeloppen, finner
utskottet sig böra tillstyrka förslaget, att desamma må höjas med 100
procent.
Beträffande vidare de föreslagna ändringarna i förordningens preskriptionsbestämmelser,
har till en början i fråga om föreskriften i § 4
såsom stöd för borttagande av densamma i propositionen framhållits,
att en dylik bestämmelse icke sällan förefölle ganska orättvis och att
fall kunde förekomma, då just den omständigheten, att sjukdom varat
under flera år, under vilka den sjuke fordrat vård samt han och hans
familj måst leva uteslutande på den honom tillkommande ersättningen,
kunde göra det mera behjärtansvärt än eljest, att de efterlevande erkölle
understöd. Huru ömmande omständigheterna i det särskilda fallet än må
hava varit, har, enligt vad utskottet inhämtat, riksförsäkringsanstalten
på grund av denna bestämmelse icke kunnat tillerkänna de efterlevande
någon ersättning. Det torde således få anses vara önskvärt, att ifrågavarande
bestämmelse snarast möjligt bringas ur tillämpning.
Den tvååriga preskriptionen enligt § 12 i dess nuvarande lydelse
har likaledes medfört, att ett icke ringa antal framställningar om ersättning
måst avvisas. Dessa framställningar utgjorde, enligt vad utskottet
från riksförsäkringsanstalten erfarit, år 1914: 6, år 1915: 8, år 1916: 14,
år 1917: 17, år 1918: 15 och år 1919: 14.
Utskottet finner sig böra tillstyrka den föreslagna ändringen av § 12.
BanJcoutslcottets utlåtande Nr 51.
11
Vidkommande tidpunkten för de nya bestämmelsernas ikraftträdande
har Kund. Makt föreslagit, att desamma skola äga tillämpning från och
med ingången av år 1921. Från försäkringsrådets sida hade ifrågasatts,
att de föreslagna ändringarna skulle gälla redan från och med den 1
januari 1920 i så måtto, att såväl de förändrade presknptionsbestämmelserna
som ock bestämmelserna om ersättningsbeloppens höjning
skulle avse olycksfall, som inträffat efter ingången av nämnda år, och
sjukdom, som yppats efter samma tid.
Motionärerna hava nu upptagit detta förslag och hemställt, att den
föreslagna ändrade Ivdelsen av ifrågavarande paragrafer måtte tråda i
kraft den 1 januari 1920, att döma av motiveringen dock endast såvitt
angår den föreslagna förhöjningen med 100 procent av ersättningsbeloppen.
Såsom redan nämnts, har Kungl. Maj:t för år 1920 i likhe
med vad som förut beslutits för åren 1918 och 1919 — föreslagit en
förhöjning med 50 procent av de i förordningen angivna ersättningsbeloppen.
Mot detta förslag har utskottet för sin del icke funnit anledning
till erinran. Ett bifall till motionärernas förslag skulle vid sadant
förhållande innebära en förhöjning för år 1920 med icke mindre an
150 procent. Utskottet har därför ansett sig icke kunna biträda motionärernas
förslag att höjningen må tillämpas från och med ingången av
Vad angår tillämpningen av de förändrade presknptionsbestammelserna,
innebär förslaget, att olycksfall, som inträffat före den 1 januari
1921, och sjukdom, som yppats före nämnda dag, skola bedömas etter
äldre bestämmelser. „
Utskottet tillåter sig erinra, hurusom med hänsyn till ifrågavarande
äldre preskriptionsbestämmelser en mängd framställningar om ersättning
icke kunnat av riksförsäkringsanstalten bifallas, utan hava vederbörande
i stället hos Kungl. Maj:t anhållit att bliva tillerkända ersättning; och
har Kungl. Maj:t plägat föreslå riksdagen att bevilja vederbörande ersättning
enligt samma grunder som i förordningen. Riksdagen har
också i regel beslutit i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag.
Om de föreslagna ändrade bestämmelserna gåves återverkande tratt,
skulle såsom en följd därav antalet propositioner av ifrågavarande s ag
komma att minskas och således någon lättnad i Kungl. Maj:ts och riksdagens
arbete därigenom vinnas. Därjämte bleve den olägenhet tor de
ersättningssökande i form av tidsutdråkt med erhållande av un ers o ,
som det nuvarande förfaringssättet medför, begränsat till ett mindre
antal fall. De nya bestämmelserna torde likväl icke böra sträcka sm
verkan så långt tillbaka, att de komma att avse även tall, som vid tiden
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
för bestämmelsernas ikraftträdande redan äro preskriberade enligt de
äldre bestämmelserna. Detta skulle dock icke behöva ske, om de komme
att gälla de fall, där olycksfallet inträffat eller sjukdomen yppats efter
ingången av år 1919. '' r
Utskottet finner sig därför böra föreslå, att slutstadgandet i den nya
förordningen ei håller den avfattning, att ifrågavarande paragrafer i deras
nya lydelse, § 4 dock med undantag beträffande ersättningsbeloppens
storlek, förklaras äga tillämpning i fråga om de ersättningsanspråk, som
grundas på skada (genom olycksfall eller sjukdom), vilken yppats efter
ingången av år 1919.
De av detta ändringsförslag föranledda kostnaderna torde icke behöva
medföra någon höjning av det begärda anslaget.
Åberopande vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må
1:°) dels medgiva, att den ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, som
utgått eller utgår såsom sjukkjälpsersättning eller livränta
för tid under år 1920 eller såsom begravningshjälp
i anledning av dödsfall, inträffat under nämnda
år, må höjas med 50 procent utöver det belopp, vartill
ersättningen må bestämmas enligt grunderna i förordningen
den 18 juni 1909 om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
dels förklara, att den omständigheten, att beslut
om utbetalande av dylik ersättning av riksförsäkringsanstalten
meddelats först efter utgången av respektive
åren 1918 och 1919, icke må utgöra hinder för åtnjutande
av ersättningsförhöjning enligt kungörelserna
den 28 juni 1918 och den 20 augusti 1919 angående
höjning för åren 1918 och 1919 av ersättning, som
utgår jämlikt förenämnda förordning den 18 juni 1909,
dels ock för bestridande av härav föranledda kostnader
å tilläggsstat för år 1920 under tionde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 175,000 kronor;
2:o) med avslag å motionen II: 353 bifalla det i
Kungl. Maj:ts proposition nr 208 omförmälda, här
ovan intagna förslag till förordning angående ändrad
lydelse av §§ 4 och 12 i förordningen den 18 juni
1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådra
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
13
gen under militärtjänstgöring, dock att det till förordningen
hörande slutstadgandet skall erhålla följande
ändrade lydelse:
Denna förordning skall äga tillämpning i fråga
om skada, som yppats efter ingången av år 1919;
dock att beträffande beloppet av ersättning äldre bestämmelser
skola gälla för skada, som uppkommit före
den 1 januari 1921; samt
3:o) med avslag å motionen II: 354 öka ordinarie
anslaget till bidrag till ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, nu
30,000 kronor, med 212,000 kronor till 242,000 kronor.
Stockholm den 6 maj 1920.
På bankoutskottets vägnar:
EMIL KR1STENSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Wickman, Juhlin, öhngren, Östberg, Johansson i Friggeråker,
Söderbom och Malmberg samt
av andra kammaren: herrar Kristensson, Jonsson i Gumboda, Sommelius, Babom,
Wikström, Borggren, Bäcklund och Olsson i Berg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1920:11a Skrivelse till Konungen, angående regleringen av utgifterna under riksstatens för år 1921 elfte huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsst s. 1 i texten
- Rskr. 1920:11b Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under tillag g sstatens för år 1920 tionde huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragn s. 20 i texten
- Rskr. 1920:242 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj. ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av §§ 4 och 12 i förordningen den 18 juni s. 4 i texten