Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande Nr 57

1920-05-06 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1920:57, Bankoutskottets utlåtande Nr 57

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 57.

1

Nr 57.

Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1920 kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

pensionering av vissa befattningshavare hos hushållningssällskapen

m. fl.

1 den till riksdagen den 7 januari 1920 avlåtna propositionen

angående statsverkets tillstånd och behov hade Kungl. Maj:t i punkten

9 under elfte huvudtiteln föreslagit, att riksdagen måtte, i avbidan på

den proposition angående pensionering av vissa befattningshavare hos

hushållningssällskapen m. fl., som Kungl. Maj:t kunde komma att avlåta

till riksdagen, för detta ändamål beräkna under elfte huvudtiteln ett

ordinarie anslag av 120,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i eu till riksdagen den 12 mars 1920

avlåten proposition, nr 382, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i reglementet för statens anstalt

lör pensionering av folkskollärare m. 11. införa ett kapitel innehållande

särskilda bestämmelser angående befattningshavare hos hushållningssällskapen

m. fl. i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag i

sådant avseende, som avgivits av i statsrådsprotokollet omförmälda sakkunniga,

med* därvid av departementschefen gjorda erinringar;

dels medgiva, att utöver de i staten för statens anstalt för pensionering

av folkskollärare m. fl. uppförda medel må utgå av de under styrelsen

lör anstalten ställda medel ett årligt belopp av 5,000 kronor till gäldande

av förvaltningskostnader samt av anstaltens medel ett belopp av högst

15,000 kronor till bestridande av organisationskostnader;

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 8 sand. 42 höft. (Nr 57.)

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 57.

dels ock i riksstaten för år 1921 under elfte huvudtiteln uppföra

såsom bidrag till pensionering av vissa befattningshavare hos hushållningssällskapen

m. fl. ett ordinarie anslag av 47,000 kronor.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över ifrågavarande,

till utskottet hänvisade framställningar.

Frågan om beredande av pensionsrätt åt befattningshavare vid

hushållningssällskapen, vissa statsunderstödda föreningar för lantbruksnäringens

befrämjande, skogsvårdsstyrelser och vissa undervisningsanstalter

för lantbruket har, såsom departementschefen i åberopade statsrådsprotokollet

erinrat, sedan flera år varit föremål för framställningar till

Kungl. Maj:t och även för utredningar. Frågans lösning har fördröjts bland

annat av den anledning, att den blivit beroende av det sätt, på vilket centraliseringen

av det statsunderstödda pensionsväsendet skulle genomföras,

om vilken centralisering 1912 års riksdag begärt utredning. Genom 1919

års lagtima riksdags bifall till Kungl. Maj:ts proposition om inrättande av

en statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl., vilken anstalt

trätt i verksamhet den 1 januari 1920, har möjlighet beretts för dylik

centralisering, i det att denna anstalts reglemente innehåller dels de

allmänna pensionsbestämmelser, som ansetts böra gälla för alla till anstalten

anslutna befattningshavare, dels de särskilda bestämmelser, som

skola gälla för de olika grupperna av befattningshavare. När fråga uppstår

om att staten skall bereda pension åt en ny grupp befattningshavare,

kan detta alltså nu ske genom att låta densamma vinna inträde i denna

anstalt på de särskilda villkor, som befinnas lämpliga för densamma.

Då sålunda ej längre centraliseringsfrågan utgjorde hinder för ordnande

av ovannämnda befattningshavares pensionsfråga, begärde och

erhöll chefen för jordbruksdepartementet den 17 oktober 1919 bemyndigande

att tillkalla högst fem sakkunniga för utarbetande av förslag i

fråga om ovannämnda befattningshavares pensionering. De sakkunniga

hava den 21 februari 1920 avgivit sitt utlåtande, som bilagts propositionen.

De sakkunnigas förslag överensstämmer i tillämpliga delar huvudsakligen

med bestämmelserna i reglementet för förenämnda pensionsanstalt.

Pensionsrätter

omfattning.

Förslaget omfattar enligt § 69 befattningshavare, hos följande

huvudmän:

a) hushållningssällskap och dem underlydande institutioner samt

skogsvårdsstyrelser,

b) lantbruksakademien, Sveriges utsädesförening, svenska mosskulturföreningen,

kemisk-växtbiologiska anstalten i Norrbottens län,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 57.

3

c) statsunderstödda skolor för lantbruket och närstående näringar,

därest skolans reglemente blivit av Kungl. Maj:t fastställt.

I fråga om befattningshavare hos i a) och b) nämnda huvudmän

fordras det enligt § 5 i pensionsanstaltens reglemente, att befattningen skall

vara på visst sätt reglerad och att regleringen godkänts av Konungen

eller den myndighet Konungen förordnar. I följd härav hava de sakkunniga

icke ansett nödigt eller lämpligt att uppräkna de befattningar,

som skola kunna förenas med pensionsrätt. Det skall alltså stå öppet

för dessa huvudmän att söka pensionsrätt för alla hos dem inrättade

befattningar, men det kommer att bero på Konungens eller den av honom

förordnade myndighetens prövning att avgöra, om befattningen, t. ex.

med avseende på tjänstgöringens art och omfattning, är sådan, att dess

reglering bör godkännas och sålunda innehavaren få pensionsrätt. Härigenom

linnes det, mena de sakkunniga, nödig garanti för att icke befattning

med allt för ringa tjänstgöring eller sannolikt mindre varaktighet

förenas med pensionsrätt.

Påpekas må, att de sakkunniga naturligtvis uteslutit befattningshavare

(f. n. sekreteraren) vid lantbruksakademien, som har pensionsrätt

enligt lagen om civila tjänstinnehavares rätt till pension.

De skolor, som i c) avses, äro för närvarande: lantmannaskolor,

lantbruksskolor, lanthushållsskolor, lanthushållningsskolor för utbildande

av lärarinnor, mejeriskolor, trädgårdsskolor och en torvskola.

Endast föreståndare och fast anställda lärare, manliga och kvinnliga,

skola äga pensionsrätt i anstalten. I fråga om dylika befattningshavare

vid lantmannaskolor, lantbruksskolor och lanthushållsskolor gäller, att

1919 års lagtima riksdag fastställt vissa minimiårslöner såsom villkor för

att skolan skall få statsunderstöd. Därav följer enligt § 5 i pensionsanstaltens

reglemente, att dessa befattningar ej behöva särskilt regleras

för att förenas med pensionsrätt. Dock böra i reglementena för lantbruksoch

lanthushållsskolorna införas bestämmelser angående sättet för befattningshavares

entledigande ävensom i författningarna angående statsunderstöd

till dessa skolor stadgas skyldighet för fast anställd lärarpersonal

att för åtnjutande av fastställda minimilöner tillhöra förenämnda pensionsanstalt.

Däremot fordras det enligt nämnda § 5 i fråga om övriga skolors

föreståndare och lärare, att deras befattningar skola regleras, innan de

kunna förenas med pensionsrätt. För dem linnés nämligen icke i författning

bestämda minimiårslöner.

Lantmannaskolornas föreståndare och lärare äga nu pensionsrätt i

dövstumlärarnas pensionsanstalt. De sakkunnigas förslag innebär alltså,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 57.

Styrelsen för

statens anstalt

för pensionering

av

folkskollärare

tn. fl.

Lanibruksstyr

elsen.

Departements
chefen.

att de skola överflyttas från nämnda pensionsanstalt till den nya pensionsanstalten.

1 fråga om förslagets detaljbestämmelser rörande pensionsunderlag,

pensionsålder och pensionsavgift m. m. ävensom rörande föreslagna

övergångsbestämmelser tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen.

över förslaget hava utlåtanden avgivits av statskontoret, domänstyrelsen,

lantbruksstyrelsen ocdi styrelsen för statens anstalt för pensionering

av folkskollärare m. fl.

Styrelsen för den nya pensionsanstalten har ingen annan erinran

att göra mot de sakkunnigas förslag, än att den anser, att de nu ifrågavarande

skolornas lärarkår borde inordnas under kap. IV i pensionsanstaltens

reglemente tillsammans med folkskollärare m. fl. lärargrupper.

Styrelsen, som betonar önskvärdheten av att. jämväl folkhögskolornas

lärarkår överfördes från dövstumlärarnas pensionsanstalt till den nya

pensionsanstalten, framhåller, att, när så sker, det är sannolikt, att

dessa lärare, som utgöra en lantmannaskolornas lärare mycket närstående

grupp, komma att föras under kap. IV.

Lantbruksstyrelsen uttalar i sitt yttrande starka betänkligheter

mot att den reglering, som i fråga om en stor del av nu ifrågavarande

befattningar erfordras för erhållande av pensionsrätt, skall godkännas

av lantbruksstyrelsen, i den mån befattningarna tillhöra dess förvaltningsområde.

Härvid skulle nämligen lantbruksstyrelsen sannolikt i många

fall komma att intaga en skiljedomares ställning i lönetvister mellan

huvudmännen och befattningshavarna. Utom det att lantbruksstyrelsen

som regel saknade ingående kännedom i de särskilda fallen om

vederbörande befattningshavares arbetsuppgifter m. m., kunde denna anordning

jämväl medföra den olägenheten, att lantbruksstyrelsen, som

i regel hade att föreslå statsunderstöd åt huvudmännen, kunde vid beslut

härom komma att på ett obehörigt sätt bliva bunden av tidigare meddelade

beslut i fråga om godkännande av regleringar.

För egen del har departementschefen anfört, bland annat, följande:

»Liksom de i frågan hörda myndigheterna finner jag de sakkunnigas

förslag utgöra en lycklig lösning av den föreliggande frågan.

Såsom pensionsanstaltens styrelse framhåller, kunna visserligen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 57.

o

skäl anföras för att ifrågavarande skolors lärare föras till kap. IV, dit

folkskollärare och andra lärare förts. Dock torde övervägande skäl tala

för de sakkunnigas förslag att föra dem tillsammans med hushållningssällskapens

befattningshavare, med vilka dessa lärare torde hava mera

gemensamt än med folkskollärarna. För övrigt må framhållas, att då

pensionsbestämmelserna icke bliva väsentligt olika, om dessa lärare höra

til] kap. IV eller kap. VII, så är denna fråga om deras placering icke

av någon större betydelse. Om de skulle föras till kap IV, anser jagdock,

att de manliga lärarnas pensionsålder borde, såsom de sakkunniga

föreslå, bestämmas till 65 år (liksom för lärare vid kommunala mellanskolor)

och icke till 60 år (såsom för folkskollärare).

Vad angår lantbruksstyrelsens erinringar mot att regleringen av

vissa befattningar enligt de sakkunnigas förslag skall godkännas av lantbruksstyrelsen,

finner jag, vid det förhållande att motsvarande anordning

införts beträffande åtskilliga befattningar, som enligt 1919 års lagtima riksdags

beslut beviljats anslutning till den nya pensionsanstalten, mig icke kunna

fästa avseende vid desamma. Enligt min mening har lantbruksstyrelseu

överdrivit de svårigheter, som anordningen kan komma att medföra för

lantbruksstyrelseu. Så lär av densamma icke kunna följa, att lantbruksstyrelsen

skulle komma att bliva skiljedomare vid lönetvister mellan

huvudman och befattningshavare. Det beror nämligen enligt pensionsanstaltens

reglemente på huvudmannen ensam, om han vill anmäla

dylik befattning till reglering, och sådan anmälan kommer väl därför

ej att göras, med mindre övex-enskommelse träffats med befattningshavaren

om löneförmånerna. Dessas storlek har för frågan om regleringens

godkännande ingen annan betydelse, än att godkännande bör vägras,

om avlöningen är så ringa, att befattningen uppenbarligen endast är en

bisyssla, och densamma icke är förenad med annan befattning, som av

samme eller annan huvudman anmäles till reglering. Ej heller kan jaginse,

hur ett godkännande av befattningarnes reglering skulle kunna obehörigt

binda lantbruksstyrelseu vid bedömande av frågan om statsunderstöd

åt huvudmannen. Aro befattningarna reglerade, så är ett av villkoren

för statsunderstödet uppfyllt, men lantbruksstyrelseu har full

frihet att bedöma om huvudmannen i övrigt är förtjänt av statsunderstöd.

»

Såsom i det föregående erinrats, beslöts vid 1919 års lagtima

riksdag på Kungl. Maj:ts förslag upprättandet av en statens anstalt för

pensionering av folkskollärare m. 11. och har denna anstalt trätt i verksamhet

med ingången av år 1920. Från och med innevarande år före
-

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 57.

finnes alltså en central pensionsanstalt, i vilken bland annat kommunalt

anställda veterinärer redan medgivits rätt att inträda och i vilken, på sätt

i statsrådsprotokollet erinrats, även andra grupper av befattningshavare

kunna på särskilda villkor inordnas. I anslutning härtill hava de sakkunniga

nu utarbetat förslag, innefattande beredande för här ifrågavarande

tjänstemannagrupper av rätt till inträde i nämnda pensionsanstalt.

Vid granskning av det i sådant avseende upprättade förslaget har

utskottet icke haft anledning till erinran mot detsamma.

Vidkommande de av förslaget föranledda kostnaderna, hava de

sakkunniga beräknat statens årliga bidrag till tjänstepensionsavgifterna

till ungefär 30,000 kronor och statens engångskostnad för tjänstepensionerna

till 1,600,000 kronor, vilken senare, då endast räntan på

detta belopp behöver gottgöras pensionsan stalten, motsvarar en årlig

utgift av 64,000 kronor.

Då emellertid det icke vore att vänta, att under år 1921 mer än en

del av ifrågavarande befattningshavare kunna komma att vinna inträde i

pensionsanstalten, hava de sakkunniga ansett, att statens kostnader för

år 1921 kunna beräknas till hälften av ovan angivna belopp eller 15,000

resp. 32,000 kronor. I enlighet härmed har Kungl. Maj:t för ändamålet

å 1921 års stat såsom ordinarie anslag äskat ett belopp av 47,000 kronor.

Utskottet har icke funnit något att erinra häremot.

De ökade förvaltningskostnaderna för pensionsanstalten samt organisationskostnaderna

torde, såsom anstaltens styrelse föreslagit, böra

bestridas av anstaltens medel.

På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition, må

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i reglementet

för statens anstalt för pensionering av folkskollärare

m. fl. införa ett kapitel innehållande särskilda bestämmelser

angående befattningshavare hos hushållningssällskapen

m. fl. i huvudsaklig överensstämmelse med

det förslag i sådant avseende, som avgivits av i statsrådsprotokollet

omförmäld a sakkunniga, med därvid av

departementschefen gjorda erinringar;

dels medgiva, att utöver de i staten för statens

anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. uppförda

medel må utgå av de under styrelsen för an
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 57.

7

stalten ställda medel ett årligt belopp av 5,000 kronor

till gäldande av förvaltningskostnader samt av anstaltens

medel ett belopp av högst 15,000 kronor till

bestridande av organisationskostnader;

dels ock i riksstaten för år 1921 under elfte

huvudtiteln uppföra såsom bidrag till pensionering av

vissa befattningshavare hos hushållningssällskapen m. fl.

ett ordinarie anslag av 47,000 kronor.

Stockholm den 6 maj 1920.

På bankoutskottets vägnar:

MALTE SOMMELIUS.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Lindley, Öhngren, Rosling, Enhörning, Söderbom, Svenson

i Eskhult och Malmberg samt

av andra kammaren: herrar Jonsson i Gumboda, Borg, Sommelius, Edbom, Wikström,

Borggren, Bäcklund och Lindvall.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:11a Skrivelse till Konungen, angående regleringen av utgifterna under riksstatens för år 1921 elfte huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsst s. 1 i texten
  2. Rskr. 1920:247 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pensionering av vissa befattningshavare hos hushållningssällskapen m. fl. s. 12 i texten