Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anstånd med erläggande av ränta å annuitet å statslån för järnvägsanläggning mellan Gånghester och Ulricehamn.

1920-02-19 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1920:6, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anstånd med erläggande av ränta å annuitet å statslån för järnvägsanläggning mellan Gånghester och Ulricehamn.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

BanlcoidsJcottets utlåtande Nr 6.

1

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 19 februari 1920 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

anstånd med erläggande av ränta å annuitet å statslån

för järnvägsanläggning mellan Gånghester och

Ulricehamn.

I en till riksdagen avlåten, till bankoutskottet hänvisad proposition,

nr 28, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva,

att Borås—Ulricehamns järnvägsaktiebolag må — utan hinder av vad

beträffande erläggande av anståndsränta och annuitet stadgas i de av

riksdagen i skrivelse den 18 mars 1916 föreskrivna villkor och bestämmelser

för beviljande av låneunderstöd till understödjande av nya, ej

påbörjade enskilda järnvägsanläggningar och i skrivelse den 12 april

1918 meddelade villkor för beviljande av ytterligare låneunderstöd till

täckande av kostnaden för anläggning av järnväg från Gånghester till

Ulricehamn — erhålla anstånd med erläggande av dels ränta å de för

utförande av nämnda järnvägsanläggning den 18 augusti 1916 och den

24 maj 1918 beviljade statslån å respektive 1,165,000 och 150,000

kronor till den 31 december 1921, dels ock fullständig annuitet å samma

lån till den 31 december 1922.

Till stöd för ifrågavarande framställning åberopas utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden för den 7 januari 1920, däri föredragande

departementschefen anfört följande:

I en till Kungl. Maj: t ingiven, den 28 juli 1919 dagtecknad skrift

har Borås—Ulricehamns järnvägsaktiebolag såsom innehavare av koncession

å järnväg från Gånghesters hållplats å Borås—Alvesta järnväg

till Ulricehamn anhållit om anstånd med erläggande av ränta och annuitet

å två bolaget beviljade statslån.

Innan jag närmare redogör för bolagets ansökan, anhåller jag få

erinra om följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 8 samt. 4 höft. (Nr 6—8.)

(189 20 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

a

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

Beviljade

statslån för

järnvägens utförande.

För utförande av ifrågavarande järnvägsanläggning gjorde Borås—

Ulricehamns järnvägsaktiebolag år 1914 framställning om låneunderstöd.

Vidare översände länsstyrelsen i Ålvsborgs län med skrivelse den 11

september 1914 särskilda av arbetslöshets- och hjälpkommittéerna i

Borås och Ulricehamn gjorda framställningar om åtgärders vidtagande

för skyndsamt påbörjande av järnvägsanläggningen i syfte att motarbeta

hotande arbetslöshet, och framhöll länsstyrelsen därvid för egen del önskvärdheten

av att det sökta statslånet med det snaraste beviljades.

Då det anslag för en allmän lånefond för enskilda järnvägar, som

1910 års riksdag ställt till Kungl. Maj:ts förfogande att utgå under fem

år från och med år 1912, redan blivit i det närmaste för sitt ändamål

disponerat, fann Kungl. Maj:t sig icke för det dåvarande kunna upptaga

låneansökningen till prövning, utan lät därmed anstå, till dess riksdagen

kunde hava beslutat om anvisande av medel till ny sådan lånefond. Då

emellertid bolagets styrelse meddelat, att den vore sinnad att påbörja

arbetet redan år 1914, under förutsättning att bolaget icke därigenom

förlorade möjligheten att erhålla statslån, föreslog Kungl. Maj.-t i en till

1914 års senare riksdag avlåten proposition, nr 283, riksdagen medgiva,

att den omständigheten, att arbetet å järnvägsanläggningen redan kunde

hava påbörjats, icke finge utgöra hinder för framtida beviljande av låneunderstöd

till järnvägen från det anslag till understödjande av nya, ännu

ej påbörjade enskilda järnvägsanläggningar, som kunde komma att av

riksdagen ställas till Kungl. Maj:ts förfogande. Denna Kungl. Maj:ts

framställning blev också av riksdagen bifallen.

Såsom villkor för det av riksdagen lämnade medgivandet i fråga

om framtida låneunderstöd till ifrågavarande järnväg föreskrev Kungl.

Maj:t den 30 oktober 1914, att arbetet å järnvägsanläggningen skulle med

en arbetsstyrka av minst 250 man påbörjas senast den 1 januari 1915.

Genom resolution den 18 augusti 1916 har Kungl. Maj:t sedermera

beviljat bolaget för utförande av järnvägsanläggningen ett lån å 1,165,000

kronor att utgå av de medel, till belopp av 7,500,000 kronor, som av

1916 års riksdag ställts till Kungl. Maj:ts förfogande till låneunderstöd

för enskilda järnvägsanläggningar.

För tillgodonjutande av den sålunda förunnade förmånen stadgades

— i enlighet med de av riksdagen för lån från allmänna järnvägslånefonden

fastställda villkor, vilka finnas angivna i riksdagens skrivelse den 18

mars 1916, nr 39, — att anstånd med betalningen av den ränta, som

å lyftade lånebelopp upplöpte under en tid, som ej finge sträcka sig utöver

ett år från den dag, den 1 juni 1918, då järnvägen senast skulle vara

färdig och öppnad för trafik, medgåves på det sätt, att denna ränta,

s. 3 Kontrollera mot PDF

BanlcontsJcottets utlåtande Nr 6.

3

benämnd anståndsränta, genom fortsatt annuitetslikvid erlades till staten

först sedan i stadgad ordning såväl all annan ränta som ock hela lånekapitalet

inbetalts samt att kapitalavbetalningen genom erläggande av

fullständig annuitet skulle vidtaga den 1 juni 1921.

Jämlikt medgivande av 1918 års lagtima riksdag har Kungl. Maj:t

sedermera genom resolution den 24 maj 1918 beviljat bolaget till täckande

av kostnaden för ifrågavarande järnvägsanläggning ytterligare ett

lån å 150,000 kronor att utgå av ovannämnda av 1916 års riksdag

beviljade medel till låneunderstöd för enskilda järnvägsanläggningar.

Därvid stadgades beträffande sistnämnda lån bland annat — på sätt

i riksdagens skrivelse i ämnet den 12 april 1918, nr 105, blivit förutsatt

— att anståndsränta icke finge beräknas för längre tid än till den 1

juni 1921 samt att kapitalavbetalning skulle genom erläggande av fullständig

annuitet vidtaga den 1 juni 1922.

I sin till Kungl. Maj:t nu ingivna skrift har bolaget, efter meddelande

att järnvägen den 16 december 1917 öppnats för trafik samt att

båda statslånen i sin helhet lyftats av bolaget, gjort framställning om

anstånd med betalande av ränta och annuitet å lånen.

Till stöd för denna framställning har bolaget anfört följande:

Då världskriget i augusti 1914 utbröt, var bolagsstyrelsen betänkt på att

låta företagets realiserande förfalla med hänsyn till dels de ovissa framtidsutsikterna

dels ock att statslån av brist på tillgängliga medel då ännu icke kunnat

erhållas.

Emellertid hade statsmakterna befarat, att arbetslöshet skulle inträda till

följd av kriget och i anledning härav sökt uppmuntra till igångsättande av större

allmännyttiga företag. Sålunda hade för bolaget ställts i utsikt, att statslån sa

snart medel bleve tillgängliga, skulle erhållas, därest järn vägsarbetet genast påbörjades

med en viss större arbetsstyrka; och hade bolaget sålunda erhållit dispens

från det eljest för statslån gällande villkor, att järnväg icke finge vara påbörjad.

Med anledning härav påbörjades arbetet å järnvägen redan under år

1914, ehuru statslånemedel för ändamålet blivit tillgängliga först två år senare,

vilket medfört, att bolaget måst arbeta med i banker upplånat dyrare kapital.

Att allt annat under kristiden också blivit betydligt dyrare än man kunnat beräkna,

vore en känd sak. På grund av de sålunda avsevärt stegrade kostnaderna både

järnvägen jämväl i sin helhet blivit högst avsevärt dyrare än man från början

antagit, och bolaget hade, förutom att aktiekapitalet måst ökas och det nya statslånet

tillkommit, sålunda åsamkats en svävande skuld, som vid årsskiftet 1918—

1919 uppginge till 100,000 kronor. Under år 1919 måsto bolaget taga inflytande

trafikmedel i anspråk dels för utförande av nödiga kompletteringsarbeten dels

för iståndsättande av de skador å bolagets järnvägslinje, som uppkommit genom

ett nämnda år inträffat svårt ras vid Häruasjön, och dels för anskaffande av

behövligt förråd av för driften nödiga materialier.

Framställning

av Borås—

Ulricehamns

järnvägsaktiebolag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

BanlcoutsJcottets utlåtande Nr 6.

Väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen.

Riksgälds
kontoret.

Bolaget hade från början hyst grundade förhoppningar att av 1919 års trafikinkomster

kunna samla medel till gäldande av statslåneräntan. På grund av

ovannämnda förhållanden och med anledning av de starkt stegrade avlöningarna

till all personal och de avsevärt ökade driftkostnaderna i övrigt syntes numera

ringa utsikt finnas för bolaget att den 1 juni 1920 kunna fullgöra föreskriven

räntelikvid. Bolagets ställning komme i så fall att ytterligare försämras på grund

av uppstående överränta.

För att förebygga att bolaget genom oguldna förfallna räntor åsamkades

ytterligare skuld, som komme att förlama järnvägens utveckling, måste bolaget

söka vinna tid till samlande av behövliga medel.

På grund av vad sålunda anförts liar bolaget anhållit, att anståndsrän

torna å de bolaget beviljade statslånen finge löpa till den 31 december

1921 samt att erläggande av fullständig annuitet skulle vidtaga först

den 31 december 1922.

I infordrat utlåtande i ärendet av den 12 september 1919 har vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen funnit bolagets framställning förtjänt av

bifall, då bolaget, som under byggnadstiden fått vidkännas dryga ränteinbetalningar

å de enskilda lån, bolaget nödgats upptaga, eljest bleve

ställt i betydligt ogynnsammare ställning än övriga järnvägsaktiebolag,

som tilldelats statslån.

Sedan fullmäktige i riksgäldskontoret lämnats tillfälle att yttra sig

i ärendet, hava fullmäktige inkommit med sådant yttrande den 25 september

1919 och därvid anfört följande:

I ett den 15 april 1915 tillKungl. Maj:t avgivet yttrande över en av väg-och

vattenbyggnadsstyrelsen verkställd utredning med förslag i fråga om avsättning

till allmänna järn vägslånefonden in. m. hade fullmäktige utförligt visat, att de

förmåner, som genom medgivandet av anstånd med erläggande av viss ränta

beredas låntagarna, måste anses vara för staten ganska betungande samt till följd

därav bestämt uttalat sig mot varje utsträckning av anståndstiden.

I det nu föreliggande fallet vore emellertid omständigheterna, enligt tullmäktiges

uppfattning, sådana, att den av Borås—Ulricehamns järnvägsaktiebolag

ifrågasatta utsträckningen av sagda tid skäligen borde kunna medgivas. Då arbetet

å bolagets järnväg av skäl, som i ansökningen framhölles, påbörjats år 1914, under

det att statslånet ej kunnat bliva tillgängligt förrän efter 1917 års ingång och

bolaget sålunda varit nödsakat att under större delen av byggnadstiden anskaffa

kapital på annat håll, hade bolaget obestridligen befunnit sig i en ogynnsammare

ställning än flertalet andra statslåneunderstödda järnvägsbolag.

Jämlikt av riksdagen fastställda bestämmelser för allmänna järnvägslånefonden

finge anståndsränta åtnjutas under en tid av högst tre år från tiden för

lyftning av statslånet, dock att anståndet ej finge sträcka sig över ett år från

den dag då järnvägen enligt Kungl. Maj:ts bestämmande senast skulle vara färdig

och öppnad för trafik. Borås—Ulricehamns järnväg skulle vara färdig senast den

s. 5 Kontrollera mot PDF

BankoutsJcotlets utlåtande Nr 6.

5

1 juni 1918, och utlöpte sålunda tiden för anståndsräntan å bolagets tidigare och

större statslån den 1 juni 1919. Då sagda lån lyftades med 776,600 kronor i

mars 1917 samt 123,400 i juni och 265,000 i juli 1918, skulle bolaget alltså komma

att i själva verket åtnjuta en anståndstid, som högst väsentligt understege tre år.

Denna omständighet syntes fullmäktige kunna vara ett ytterligare skäl för bifall

till bolagets framställning, ehuru den verkliga anståndstiden härigenom skulle

komma att något överskrida tre år.

I detta sammanhang ville fullmäktige erinra, att fullmäktige i ett den 12

maj 1916 till Kungl. Maj:t avgivet yttrande uttalade sig till förmån för en likartad

framställning från Eksjö—Österbymo järnvägsaktiebolag, vilken framställning

jämväl blev av 1917 års riksdag bifallen.

På grund av vad fullmäktige sålunda anfört förklarade fullmäktige

sig icke hava något att erinra mot att framställning gjordes till riksdagen

om ifrågavarande lättnader i betalningsvillkoren för Borås—Ulricehamns

järnvägsaktiebolags båda statslån.

De vid beviljande av statslån till enskilda järnvägsanläggningar Departementsmeddelade

bestämmelser om anståndsränta torde närmast hava sin grund chefendäri,

att det ansetts olämpligt att betunga ett järnvägsbolag med erläggande

av ränta under de år, då järnvägen är under byggnad. I förevarande

fall har bolaget för att tillmötesgå ett allmänt intresse påbörjat

arbetet å järnvägsanläggningen och till större delen utfört densamma,

innan för järnvägens utförande sökt statslån beviljades och fick lyftas.

Nämnda omständighet har medfört, att bolaget under byggnadstiden

måst hos enskilda penninginrättningar upplåna motsvarande belopp och

därå i vanlig ordning gälda ränta. Nu angivna förhållande i förening

med att arbetet å järnvägen utförts under rådande betungande konjunkturer

bar föranlett bolagets nuvarande ogynnsamma ekonomiska ställning.

I detta sammanhang må beaktas den fördel, det allmänna haft av att

arbetet å järnvägsanläggningen igångsattes under kristidens första period,

varigenom anställning vid järnvägsanläggningen kunde beredas ett avsevärt

antal arbetare, då arbetslöshet i stor omfattning förekom.»

Departementschefen framhåller vidare, hurusom de sålunda iråkade

svårigheterna tillkommit utan bolagets eget förvållande, och erinrar att

riksdagen, enligt vad som framgår av dess skrivelse den 23 mars 1917,

nr 51, i ett med förevarande likartat ärende medgivit anstånd med erläggande

av ränta å statslån för järnväg.

Utskottet, som på de i statsrådsprotokollet anförda skäl funnit sig utskottet.

böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning, hemställer,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

att Kungl. Majt:s ifrågavarande proposition nr 28

må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 19 februari 1920.

På bankoutskottets vägnar:

K. J. GUSTAFSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling liava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson, Lindley, Öhngren, Johansson i Friggeråker,

Rosling, Enhörning, Söderbom och Petterson, S. M., samt

av andra kammaren: herrar Jonsson i Gumboda, Borg, Edbom, Wikström, Borggren,

Bäcklund och Winkler.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:37 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anstånd med erläggande av ränta och annuitet å statslån för järnvägsanläggning mellan a1 i texten