Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av dels Rungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 29 juli 1892 angående sparbanker, dels ock i ämnet väckta motioner.

1920-05-11 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1920:63, Utlåtande, i anledning av dels Rungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 29 juli 1892 angående sparbanker, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 68.

1

Nr 63.

Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1920 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av dels Rungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändring i vissa delar av lagen den 29

juli 1892 angående sparbanker, dels ock i ämnet väckta

motioner.

Genom en den 19 mars 1920 dagtecknad proposition, nr 398, som

hänvisats till bankoutskottets förberedande behandling, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet hållna

protokoll, föreslagit riksdagen antaga följande

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 29 juli 1892 angående sparbanker.

Härigenom förordnas, att 3 och 7 §§ i lagen den 29 juli 1892 angående

sparbanker skola, i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade

lydelse:

3 §•

De, som - — — — — — blivit tecknat.

linnés sparbanken vara nyttig för det allmänna, prövar Konungens

befallningshavande reglementets överensstämmelse med denna lao- ävensom

med lag och författningar i övrigt.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. S saml. 46 käft. (Nr 68.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutslcoitets utlåtande Nr 68.

Beslutad ändring — — — Konungens befallningshavande stadfäst.

Underrättelse om — — — — — — — i länskungörelserna.

Sparbank må ej, utan särskilt tillstånd, å annan ort än där styrelsen

har sitt säte utöva verksamhet vid avdelningskontor, som inrättats efter

ingången av mars månad 1920. Tillstånd, varom nu är sagt, sökes hos

Konungens befallningshavande i det län, inom vilket avdelningskontoret

är beläget eller är avsett att inrättas.

Vården om — —

Huvudmännen skola

Uti en — — —

Rätt att — — —

Huvudmännen, vilka

7 §■

— — — — — förvaltande styrelse.

— - — — — — för huvudmän.

— — — — — — — sitt namn.

-— — — — — — som huvudmän.

— — — — — — för styrelsen.

Huvudmän och styrelseledamöter skola väljas för viss tid och .revisorer

årligen. Huvudmän och styrelseledamöter skola vara bosatta inom

det län, varinom sparbankens styrelse har sitt säte, såvida ej Konungens

befallningshavande på grund av särskilda förhållanden finner skäl annat

medgiva.

Styrelsen handhaver — — — — — huvudmännen förbehållet.

Ej må — — — — — ~

uttrvckligen medgives.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, , enligt därå

meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Sparbank, vilken vid nämnda tidpunkt utövar verksamhet vid avdelningskontor,

som inrättats efter ingången av mars månad 1920 å ort

utom den, där sparbankens styrelse har sitt säte, må utan hinder av % ad

i 3 § femte stycket stadgas fortsätta den verksamhet under år 1920.

Huvudman eller styrelseledamot, vilken valts för tid, som tilländagår efter

den dag, då lagen träder i kraft, må utan hinder därav att han är bosatt

utom det län, varinom sparbankens styrelse har sitt säte, fortsätta.utövandet

av sitt uppdrag, till dess tiden för detsamma utgår, dock ej längre

än till den 1 juli 1921.

Till utskottet ha jämväl hänvisats två inom andra kammaren i anledning

av ifrågavarande proposition väckta motioner, nämligen nr 386 av

herr Kant. jämte fem andra kammarens ledamöter och nr 420 av herr

Anderson i Knapasjö.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Banko utskottets utlåtande Nr 63.

3

I förstnämnda motion hemställes, »att riksdagen måtte antaga Kungi.

Maj:ts förslag till lag om vissa ändringar i gällande sparbankslag med sådana

ändringar, att

dels tillstånd att hava avdelningskontor skall meddelas av Konungens beiallningshavande

inom det län, varinom sparbankens styrelse har sitt säte,

dels ock bestämmelsen om särskilt tillstånd för sparbank att hava avdelningskontor

skall erhålla tillämpning å sådana kontor, som inrättats efter ingången

av juli månad år 1918.»

Motiveringen lyder:

»Enligt det förslag till lag om ändring i vissa delar av gällande sparbankslag,

som till riksdagen överlämnats med Kungl. Maj:ts proposition nr 398,

skulle det tillstånd, som skulle erfordras för sparbank att inrätta avdelningskontor,

meddelas av Konungens befallningshavande i det län, där avdelningskontoret

vore avsett att förläggas. Detta innebär, att då avdelningskontor skall

förläggas till ort utanför det län, där sparbankens styrelse har sitt säte och där

sparbankens^huvndkontor är beläget, prövningen av dfenna fråga skall tillkomma

en annan Konungens befallningshavande än den, under vilken sparbanken i övrigt

lyder.

En sådan anordning föranleder enligt vår mening stora betänkligheter.

Konungens befallningshavande torde i dylika fall kunna pröva frågan egentligen

endast ur den synpunkten, huruvida det för den förevarande platsens vidkommande

är behövligt, att ett sparbankskontor kommer till stånd, men däremot

knappast, huruvida den sparbank, varom fråga är, lämpligen bör vara den, som

skall fylla^ detta behov. Och å andra sidan äger denna Konungens befallningshavande,

då kontoret väl upprättats, ingen som helst möjlighet att övervaka kontorets

skötsel eller framtvinga rättelse i missförhållanden, som därutinnan kunna

göra sig märkbara.

Däremot är det för Konungens befallningshavande i det län, där sparbankens

styrelse har sitt säte och huvudkontoret är beläget, givetvis lättare att

bedöma, huruvida det med hänsyn till sparbankens organisation och skötsel är

tillrådligt eller lämpligt, att den sparbank, varom fråga är, inrättar avdelningskontor

a den förevarande platsen. Likaså är det för denna sistnämnda myndighet,

som ju skall hava tillsynen över sparbankens verksamhet även vid detta

kontor, lättare att få till stånd erforderliga förändringar med avseende å kontorets

skötsel eller att, om så kan anses påkallat, få verksamheten därstädes att

upphöra.

Om det redan av principiella skäl är lämpligt, att en sparbank i allt lyder

under en och samma Konungens befallningshavande, nämligen Konungens befallningshavande

i det län, varest sparbankens styrelse har sitt säte, synas alltså

även praktiska skäl tala för en sådan anordning. Visserligen har i motiven till

det nu föreliggande förslaget förutsatts, att Konungens befallningshavande i det

län, varest ett avdelningskontor vore avsett att inrättas, borde, före meddelande

av tillstånd därtill, från Konungens befallningshavande i det län, varest styrelsen

har sitt säte, inhämta erforderliga upplysningar angående sparbankens organisation,

arbetssätt och soliditet. Men ett dylikt förfärande kan icke upphäva de

förutnämnda olägenheterna av den i Kungl. Maj:ts förslag angivna ordningen för

tillstånds meddelande. En sådan korrespondens mellan länsstyrelserna måste

emellertid förutsättas, även om tillstånd att inrätta avdelningskontor skulle med
-

Motion

II: 386.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Banleoutslcottets utlåtande Nr 68.

Motion

II: 430.

delas av Konungens befallningshavande i det län, varest sparbanks styrelse har

sitt säte, för att denna myndighet må få erforderlig kännedom om behovet av

sparbankskontor å den ort varom fråga är. ^

Även i ett annat avseende synes oss ändring pakallad i Kungl. JVLapts

förslag. Där föreskrives nämligen, att skyldigheten att söka tillstånd att hava

avdelningskontor skall åligga sparbank beträdande kontor, som upprättats efter

innevarande mars månads ingång. Detta innebär, att alla avdelningskontor, som

inrättats före denna tid, må kunna i evärdelig tid bibehållas.

Då 1917 års bankkommitté hade frågan om begränsning i bankbolagens

rätt att anlägga avdelningskontor under behandling, var ifrågasatt (enligt vad av

kommitténs betänkande sid. 14—15 inhämtas), att en lagstiftning i ämnet skulle

få tillämpning på alla en banks avdelningskontor, även sadana, som upprättats

före det kommitténs förslag i ämnet bleve känt. En dylik retroaktiv verkan av

lagstiftningen ansågs av flera skäl påkallad och önskvärd. Att kommitténs töislag

i ämnet icke fick en så vidsträckt omfattning berodde på den hänsyn man

ansåg sig hava att taga till det särskilda tillstånd att driva bankverksamhet, som

bankerna erhållit genom oktroj. Kommittén förutsatte emellertid, att vid löpande

oktrojtids utgång — sålunda inom eu ej alltför avlägsen framtid en reglering

av samtliga en banks avdelningskontor skulle äga rum.

I fråga om sparbankerna äi’ förhållandet emellertid ett annat. Deras rätt

att driva verksamhet grundas å ena sidan icke på något särskilt tillstånd, och å

andra sidan finnes för dem icke någon tidsgräns bestämd.. Under det att en barn k

vid oktrojtidens utgång är beroende av Kungl. Maj;ts tillstånd med avseende a

samtliga dess avdelningskontor, är sålunda en sparbank enligt Kungl. Maj:ts förslag

oförhindrad att under hela sin ingen tidsbegränsning underkastade existens

behålla de avdelningskontor, som den upprättat före den 1 mars 1920.

Då man känner, att särskilt ett par sparbanker, icke minst efter det ovannämnda

lagstiftning rörande bankbolags avdelningskontor kom till stånd, formligen

översållat landet eller vissa landsdelar med filialer, synes det ägnat att

väcka synnerliga betänkligheter, att icke någonting skall kunna med den nu föreslagna

lagstiftningen åtgöras i denna sak.

Bank- och fondinspektionen har enligt vårt förmenande anfört goda skäl

för en längre gående retroaktivitet för lagstiftning beträffande sparbanks avdelningskontor,

och tillåta vi oss hänvisa till vad nämnda ämbetsverk därutmnan

anfört.»

I sistnämnda motion II: 420 hemställer herr Andersmi i Knapasjö.

»det riksdagen måtte besluta sådan ändring av Kungl. Maj:ts proposition

nr 398, att huvudmän och styrelseledamöter i sparbank skola vara bosatta

inom sparbankens verksamhetsområde».

Som stöd härför har motionären anfört:

»I Kungl. Maj:ts proposition nr 398 med förslag till lag om ändring i

vissa delar av lagen ''den 29 juli 1892 angående sparbanker föresläs en ändring av

7 § av nämnda lag, innebärande en bestämmelse därom, att »huvudmän och styrelseledamöter

skola vara bosatta inom det län, varinom sparbankens styrelse har

sitt sate» etc

Skälet för en begränsning av den hittills obundna frihet, som enligt spar
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

D

bankslagen förefuimits rörande bostadsort för huvudmän och styrelseledamöter i

sparbank, är tydligen den, att den personliga kännedom om ort sförhållanden a,

som är så nödvändig för bedrivande av sparbanksrörelse i den anda och riktning,

som sparbankernas uppkomst och utveckling avser, skall kunna bevaras och

stärkas.

Man har dock anledning betvivla om detta syftemål vinnes genom en generell

bestämmelse om länet som bostadsort.

Som bekant är sparbankernas verksamhetsområden mycket olikartade från

och med de små scckensparbankerna upp till länssparbankerna. I dessa senare

kan Kungl. Maj:ts förslag vara tillämpligt. Annorlunda ställer sig lörhållandet

med de små sockensparbankerna. Genom den av Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelsen

skulle t. ex. i en socken- eller pastoratssparbank, som har sitt verksamhetsområde

förlagt till den sydligaste socknen av Alvsboigs län intill Hallands

gräns, icke kunna såsom huvudman eller styrelseledamot fungera en person, boende

utanför länsgränsen, men väl en person bosatt i Amål eller någon gränssocken

intill Värmland.

Med tanke på det oegentliga uti, att i detta fall räkna med länsgränsen

som bostadsområde, ha 1920 års sparbankssakkunnige, med vilka jämväl bankfondinspektionen

instämt, föreslagit sparbankens verksamhetsområde. Sparbanksföreningens

styrelse ger även erkännande åt svårigheten med en länsbegränsning.

Sparbankens verksamhetsområde ger sig vanligen uttryck uti dess namn

såsom stads-, socken-, pastorats-, härads- eller länssparbank. Det viktiga torde

vara, att huvudmän och styrelseledamöter utses inom detta område, då dessa stå

i närmaste kontakt med ortsbefolkningen och kunna bäst främja det med sparbanksverksamheten

förenade syftemål.»

Av den utredning i ärendet, som lämnats i åberopade statsrådsprotokollet

över finansärenden för den 12 mars 1920, inhämtas bland

annat följande.

Jämlikt bemyndigande den 23 sistlidna januari hade chefen för

finansdepartementet tillkallat vissa personer att i egenskap av sakkunniga

verkställa utredning och avgiva förslag i fråga om en revision av gällande

sparbankslagstiftning. I ett den 26 februari 1920 avgivet betänkande hade

nämnda sakkunniga anfört, att de vid planläggningen av arbetet för ifrågavarande

uppdrags tullgörande haft under övervägande, huruvida beträffande

någon del av sparbankslagstiftningen en omedelbar ändring av gällande

bestämmelser vore önskvärd eller av behovet påkallad. I sådant avseende

hade de sakkunniga ansett de spörsmål, som avsåge sparbankers ny- och

filialbildning samt vissa kvalifikationer hos huvudmän och styrelseledamöter

jämte vissa tillhörande övergångsbestämmelser, kunna, utan att förrycka

den dem anförtrodda utredningen i övrigt, lösas särskilt för sig,

hade de sakkunniga funnit sig böra upptaga dem till behandling i förtur

för att dymedelst söka bereda dem en lösning om möjligt redan vid innevarande

års riksdag.

Vidkommande till en början frågan om sparbankers filialbildning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Banhoutskottets utlåtande Nr 63.

hava de- sakkunniga, efter en historisk redogörelse i ämnet, erinrat hurusom

genom lag är 1918, på förslag av 1917 års bankkommitté, i lagen

den 22 juni 1911 om bankrörelse införts föreskrift därom, att bankaktiebolag

respektive solidariskt bankbolag icke utan Konungens tillstånd ägde

utöva verksamhet vid avdelningskontor å annan ort än där huvudkontoret

vore beläget samt att sådant tillstånd finge meddelas, när verksamheten

funnes kunna vara till nytta för det allmänna.

Redan i tillvaron av en dylik bestämmelse såge de sakkunniga ett

skäl för införande av ett motsvarande stadgande beträffande sparbankerna.

De motiv, som av 1917 års bankkommitté anförts till stöd för dess förslag

i ovan omhandlade avseende, syntes de sakkunniga i mångt och mycket

tillämpliga jämväl å sparbanker. Därtill komme, att, så länge full frihet

rådér med avseende å bildandet av sparbanker och avdelningskontor för

dem, möjlighet att kringgå ovannämnda förbud för bankbolagen att upprätta

filialer icke vore utesluten.

Men även frånsett detta förelåge enligt de sakkunnigas mening fullgiltiga

motiv för att på lagstiftningens väg bereda möjlighet att förebygga

en mindre lämplig utveckling av sparbankernas verksamhet.

På grund härav hava de sakkunniga hemställt, att 3 § av gällande

sparbankslag måtte erhålla ett tillägg av innehåll, att sparbank ej må inrätta

avdelningskontor utom den ort, där styrelsen har sitt säte, med mindre

Konungens befallningshavande i länet därtill meddelat tillstånd. De sakkunniga

hava därvid utgått från, att begreppet avdelningskontor skall omfatta

jämväl sparbankskoinmittéer och filialer.

Jämväl beträffande frågan om nybildning av sparbanker hava de

sakkunniga hänvisat till gällande bestämmelser rörande motsvarande förhållanden

på banklagstiftningens område och i sådant avseende erinrat, att

rätten att bilda bankaktiebolag, som förut varit fri, genom 1911 års banklag

inskränktes, i det att Konungen tillerkändes rätt att vägra oktroj för

dylikt bolag, så framt det icke prövades vara nyttigt för det allmänna.

Erfarenheten hade under de senare åren lärt, att de farhågor, som redan

av 1891 års spar bankskommitté uttalats med avseende å ändamålet med

sparbanksbildningar, icks saknat grund. Det måste enligt de sakkunnigas

mening ur konsekvensens synpunkt anses vara önskligt att, därest upprättandet

av avdelningskontor för sparbank gjordes beroende av särskilt

tillstånd, sådant tillstånd ock måtte erfordras för upprättandet av en sparbank.

Utan en dylik bestämmelse skulle nämligen lätt kunna inträffa, att

där en sparbank med stöd av förbudet mot filialbildning vägrats tillstånd

att å viss ort upprätta avdelningskontor, i stället och utan att myndig
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

7

heterna därvidlag kunde ingripa, en ny fristående sparbank upprättades

på den förra sparbankens initiativ.

De sakkunniga hava därför föreslagit, att 8 § mom. 2 av sparbankslagen

måtte erhålla sådan ändrad lydelse, att Konungens befallningshavande

må kunna vägra fastställelse å sparbanks reglemente, då sparbanken prövas

icke vara till nytta för det allmänna.

I fråga om den föreslagna ändringen beträffande huvudmäns och

styrelseledamöters kvalifikationer hava de sakkunniga anfört, att det väl

läte tänka sig, att en sparbank kunde på ett mera förtäckt sätt etablera

sig på ett flertal orter, vilka med varandra icke stode i det sammanhang,

som hela verksamheten för dess rätta bedrivande förutsatte, och att en

sparbank leddes från en avlägsen ort av personer, vilkas intresse huvudsakligen

ginge ut på möjligheten att få disponera insättarnas kapital för

egna, men för sparbanksverksamheten främmande syften. De sakkunniga

hava därför funnit den föreskriften nödig, att huvudmän och styrelseledamöter

i sparbank skola vara bosatta inom sparbankens verksamhetsområde

och föreslagit, att i 7 § sparbankslagen måtte införas ett nytt moment

med nvssnäinnda innehåll.

Över de sakkunnigas förslag har bank- och fondinspektionen, efter

hörande av styrelsen för sparbanksföreningen, avgivit infordrat yttrande.

Såväl förstnämnda myndighet som styrelsen för sparbanksföreningen hava

anslutit sig till de syftemål, som de sakkunniga velat nå, och även funnit

de sakkunnigas förslag väl avvägda.

Departementschefen har i princip anslutit sig till de sakkunnigas förslag

men har vid bestämmelsernas avfattning funnit sig i vissa avseenden

böra vidtaga ändringar i förslaget. Härom har departementschefen anfört

följande:

»Vad till en början angår frågan om beredande av möjlighet för lvungl.

Maj:ts befallningshavande att vägra fastställelse å sparbanks reglemente,

skulle enligt de sakkunnigas förslag dylik vägran kunna ske, om sparbanken

prövades icke vara till nytta för det allmänna. Såsom av utredningen

framgår, hava de sakkunniga för förslaget i denna del hämtat stöd, bland

annat, i det i gällande lag om bankrörelse förekommande stadgande, enligt

vilket för oktrojs meddelande förutsättes, att vederbörande bankbolag finnes

vara nyttigt för det allmänna. Med hänsyn härtill har jag låtit åt 3 §

andra stycket i sparbankslagen giva en liknande avfattning.

Det ifrågasatta förbudet mot sparbanks filialbildning torde böra givas

plats i 3 § såsom ett femte stycke. De sakkunniga synas hava varit av

den meningen, att tillstånd att inrätta avdelningskontor skulle meddelas

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

av Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, varinom sparbankens

styrelse har sitt säte, även i det fall, då avdelningskontoret skulle komma

att vara beläget å ort utom sistnämnda län. Då emellertid i detta

fall endast Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, varest avdelningskontoret

skulle förläggas, torde kunna på ett tillfredsställande sätt bedöma

kontorets nytta med hänsyn till de lokala ortsintressena, synes prövningsrätten

böra tillkomma Kungl. Maj:ts befallningshavande i detta län, och

har bestämmelsen nu givits en häremot svarande avfattning. Jag utgår

dock från, att prövningen även bör omfatta sökandesparbankens lämplighet

att utöva den ifrågasatta verksamheten. Med hänsyn härtill torde i fall,

varom nu är fråga, Kungl. Maj:ts befallningshavande böra före tillstånds

meddelande från Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, varest styrelsen

har sitt säte, inhämta erforderliga upplysningar angående sparbankens

organisation, arbetssätt och soliditet. Någon uttrycklig föreskrift härom

synes mig emellertid icke nödig.

Vad slutligen angår de sakkunnigas förslag, att huvudmän och styrelseledamöter

skola vara bosatta inom sparbankens verksamhetsområde,

har jag, på grund av svårigheten att fastslå vad som kan anses vara en

sparbanks verksamhetsområde, ansett mig böra stanna vid att giva bestämmelsen

i ämnet det innehåll, att dylika förtroendemän skola vara bosatta

inom det län, varinom sparbankens styrelse har sitt säte. Särskilt med

hänsyn till det fall, att en sparbank i angränsande delar av andra län utövar

verksamhet vid avdelningskontor, har det emellertid synts mig nödigt

att lämna Kungl. Maj:ts befallningshavande befogenhet att meddela eftergift

från nyssnämnda regel. Det torde knappast behöva påpekas, att här,

liksom i sparbankslagens övriga paragrafer, där ej uttryckligen annat sägs,

avses Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, varinom sparbankens

styrelse har sitt säte.»

Beträffande slutligen behovet av övergångsstadganden till de före
O

O O O

slagna ändrade bestämmelserna hava de sakkunniga anfört huvudsakligen

följande.

Beträffande huvudmän och styrelseledamöter nödvändiggjorde de föreslagna

stadgandena att, för ernående inom icke alltför avlägsen framtid

av en förändring i åsyftad riktning, huvudmän och styrelseledamöter underkastades

omröstning inom viss kortare tid. För undvikande av särskilda

och betungande åtgärder och utgifter härför, hava de sakkunniga i detta

hänseende föreslagit en tidstermin till den 1 juli 1921, inom vilken tid

sparbankerna torde hava hållit sina ordinarie sammanträden.

I fråga om övergången till de hår ovan föreslagna bestämmelserna

o o O o

angående bedrivande av sparbanks verksamhet vid avdelningskontor vore

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

9

jämväl särskilda stadganden nödvändiga. Vad 1917 års bankkommitté i

detta hänseende anfört syntes även här vara tillämpligt. Nämnda kommitté

hade föreslagit, att de nya bestämmelserna skulle gälla omedelbart

för de avdelningskontor, som upprättats efter det kommitténs betänkande

i mars månad 1918 offentlig»;]''orts, men beträffande avdelningskontor, som

dessförinnan tillkommit, icke förrän den för bankbolaget senast meddelade

oktrojen tilländagått, dock ej tidigare än två år förflutit från det lagändringen

trädde i kraft.

På grund av det sålunda anförda hava de sakkunniga föreslagit, att

lagen skall äga tillämpning å kontor, som upprättats efter ingången av

mars månad år 1920.

De sakkunniga hava ansett sig sakna anledning att ifrågasätta någon

inskränkning i rätten att driva verksamhet vid avdelningskontor, som

börjat sin verksamhet före den 1 mars 1920.

Bank- och fondinspektionen har i sitt ovannämnda utlåtande på anförda

grunder ansett sig böra föreslå, att den blivande bestämmelsen måtte

erhålla ytterligare retroaktiv tillämpning, och sålunda hemställt, att den

blivande lagstiftningen om förbud för sparbank att utan särskilt tillstånd

inrätta avdelningskontor måtte på sätt nyss angivits göras tillämplig å

samtliga sparbankskontor, som inrättats efter ingången av juli månad

år 1918.

Beträffande det föreslagna nya stadgandet angående huvudmän och

styrelseledamöter hava de sakkunniga föreslagit en övergångsbestämmelse

av sådan innebörd, att stadgandet skulle i fråga om personer, som tilldelats

dylika uppdrag före stadgandets ikraftträdande, givas full tillämpning

först den 1 juli 1921. Häremot har bank- och fondinspektionen

icke haft något att invända.

Styrelsen för sparbanksföreningen har i sitt förberörda yttrande helt

anslutit sig till de sakkunnigas förslag.

För egen del har departementschefen i fråga om övergångsbestämmelserna

anfört:

»Beträffande övergångsbestämmelserna har jag ansett mig böra ansluta

mig till de sakkunnigas förslag, dock med det tillägg, att för sådana avdelningskontor,

som inrättats efter ingången av mars månad 1920, måtte

medgivas en avvecklingstid till utgången av år 1920. I fråga om avdelningskontor,

som inrättats före den 1 mars 1920, har erforderligt undantag

från de nya bestämmelserna gjorts i 3 § femte stycket.

Bank- och fondinspektionen har ifrågasatt en ännu strängare retroaktiv

tillämpning av förbudet mot filialbildning än de sakkunniga före
Bihang

till riksdagens protokoll 11)20. 8 sand. 46 höft. (AV 63.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

Utskottet.

slagit. Ehuru det måste medgivas, att de synpunkter, som bank- och

fondinspektionen framhållit till stöd för sitt förslag i detta hänseende, äga

ett visst berättigande, har jag dock icke funnit mig kunna tillstyrka detsamma.

»

I anledning av vad lagrådet i avgivet utlåtande anfört beträffande

bestämmelserna för lagens ikraftträdande har Kungl. Maj:t föreslagit, att

jämväl 7 § måste träda i tillämpning omedelbart efter lagens utfärdande,

samt att huvudman eller styrelseledamot, vilken valts för tid, som tilländaginge

efter den dag då lagen trädde i kraft, finge utan hinder därav

att han vore bosatt utom det län, varinom sparbankens styrelse hade sitt

säte, fortsätta utövandet av sitt uppdrag efter tiden för lagens ikraftträdande,

dock ej längre än till den 1 juli 1921.

I fråga om den i ärendet förebragta utredningen i övrigt tillåter

sig utskottet hänvisa till propositionen.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, avse de av ovannämnda

sakkunniga avgivna förslagen dels ett tillägg till 3 § i sparbankslagen

av innehåll, att sparbank ej skall äga utan särskilt tillstånd inrätta

avdelningskontor utom den ort, där styrelsen har sitt säte, dels sådan förändring

i andra stycket av samma paragraf, att Kungl. Majrts befallningshavande

skall kunna vägra fastställelse å sparbanks reglemente, då sparbanken

prövas icke vara till nytta för det allmänna, dels ock ett tillägg

till 7 § av innehåll, att huvudmän och styrelseledamöter i sparbank skola

vara bosatta inom sparbanks verksamhetsområde.

Dessa de sakkunnigas förslag hava helt vunnit anslutning av såväl

bank- och fondinspektionen som sparbanksföreningens styrelse.

_ Aven departementschefen har i huvudsak anslutit sig till de sakkunnigas

förslag och endast i vissa avseenden vidtagit ändringar vid bestämmelsernas

avfattnins.

o

Jämväl utskottet finner lagstiftningsåtgärder på här ifrågavarande

områden vara av omständigheterna påkallade och har utskottet i allt väsentligt

ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag.

I fråga om tillstånd för sparbank att inrätta avdelningskontor utom

d-en ort, där styrelsen har sitt säte, har Kungl. Maj:t föreslagit, att sådant

tillstånd må meddelas av Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, inom

vilket avdelningskontoret är beläget eller är avsett att inrättas. I ovannämnda

motion II: 386 hava motionärerna upptagit de sakkunnigas förslag i

detta avseende, enligt vilket tillståndet i fråga skulle meddelas av länsstyrelsen

i det län, varinom styrelsen har sitt säte. Enligt utskottets mening

torde Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, där avdelnings
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

11

kontoret är beläget eller avsetts att förläggas, bäst vara i tillfälle att bedöma

kontorets nytta med avseende på de lokala ortsintressena. Såsom

departementschefen framhåller, bör emellertid prövningen även omfatta

sökandesparbankens lämplighet att utöva den ifrågasatta verksamheten, och

synes med hänsyn härtill Kungl. Maj:ts befallningshavande böra före tillstånds

meddelande från Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, varest

styrelsen har sitt säte, inhämta erforderliga upplysningar angående sparbankens

organisation, arbetssätt och soliditet. Någon uttrycklig föreskrift

härom lärer dock ej vara nödvändig. Utskottet har alltså funnit sig böra

förorda Kungl. Maj:ts förslag.

I omförmälda motion II: 420 har motionären — med anslutning till

vad de sakkunniga uti ifrågavarande hänseende föreslagit — hemställt om

sådan ändring av Kungl. Maj:ts förslag, att huvudmän och styrelseledamöter

skola vara bosatta inom sparbankens verksamhetsområde. Utskottet

delar den av departementschefen uttalade uppfattningen beträffande svårigheten

att fastslå vad som kan anses vara en sparbanks verksamhetsområde

och har därför anslutit sig till Kungl. Maj:ts förslag även i denna del.

Nåo-on olägenhet av ifrågavarande stadgande, såsom motionären förmenat,

torde icke behöva befaras, då enligt Kungl. Maj:ts förslag Kungl. Maj:ts

befallningshavande erhåller befogenhet att på grund av särskilda förhållanden

meddela eftergift från nyssnämnda regel.

Vidkommande slutligen de till förslaget hörande övergångsbestämmelserna

hava de sakkunniga föreslagit, att lagen skall äga tillämpning å

kontor, som upprättats efter ingången av mars månad år 1920.

De sakkunniga hava för detta sitt förslag hämtat stöd i de vid 1918

års riksdag antagna bestämmelserna rörande rätt för bankbolag att öppna

avdelningskontor. Det ansågs nämligen, att avdelningskontor, som uppenbarligen

inrättats med kännedom om att begränsningar i förevarande avseende

förbereddes — vilket vore fallet med de kontor, som upprättats

efter tidpunkten för offentliggörande av kommitténs betänkande i ämnet

— kunde slopas efter en viss kortare övergångstid.

Här ifrågavarande sakkunnigas betänkande avgavs i slutet av sistlidna

februari, och hava de sakkunniga med hänsyn därtill valt ovannämnda

tidpunkt eller den 1 mars. Kungl. Maj:t har anslutit sig till

detta förslag, dock med det tillägg, att för sådana avdelningskontor, som

inrättats efter ingången av mars månad 1920, måtte medgivas en avvecklingstid

till utgången av år 1920. I meranämnda motion II: 386 hava

motionärerna upptagit ett av bank- och fondinspektionen i dess ovanberörda

utlåtande framställt förslag i förevarande avseende och hemställt,

att bestämmelsen om särskilt tillstånd för sparbank att hava avdelnings
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

kontor måtte erhålla tillämpning å sådana kontor, som inrättats efter ingången

av juli månad år 1918.

Utskottet apser sig för sin del icke kunna tillstyrka sådan retroaktiv

verkan åt ifrågavarande bestämmelse, som avses i motionen, icke ens

i den utsträckning, som av Kungl. Maj:t i propositionen föreslagits. Utskottet

föreslår i stället, att tidpunkten för ikraftträdandet av ifrågavarande

bestämmelse framflyttas till ingången av maj månad innevarande

år eller närmare tiden för riksdagens beslut i ärendet. I anslutning härtill

haro utskottet föreslagit motsvarande ändring i 3 § femte stycket.

Åberopande vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts

ifrågavarande proposition icke kunnat oförändrad bifallas

samt med avslag å förevarande motioner II: 386

och II: 420, må för sin del antaga följande

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 29 juli 1892 angående sparbanker.

Härigenom förordnas, att 3 och 7 §§ i lagen den 29 juli 1892 angående

sparbanker skola, i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade

lydelse:

3 §•

De, som — — — — — blivit tecknat.

Finnes sparbanken vara nyttig för det allmänna, prövar Konungens

befallningshavande reglementets överensstämmelse med denna lag ävensom

med lag och författningar i övrigt.

Beslutad ändring — — — — — Konungens befallningshavande

stadfäst.

Underrättelse om — :— — — — i länskungörelserna.

Sparbank må ej, utan särskilt tillstånd, å annan ort än där styrelsen

har sitt säte utöva verksamhet vid avdelningskontor, som inrättats efter

ingången av maj månad 1920. Tillstånd, varom nu är sagt, sökes hos

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

13

Konungens befällningshavande i det län, inom vilket avdelningskontoret är

beläget eller är avsett att inrättas.

7 §•

Vården om — — — — — förvaltande styrelse.

Huvudmännen skola — — —--för huvudmän.

Uti en — — — — — sitt namn.

Rätt att — — — — — som huvudmän.

Huvudmännen, vilka — — — — — för styrelsen.

Huvudmän och styrelseledamöter skola väljas för viss tid och revisorer

årligen. Huvudmän och styrelseledamöter skola vara bosatta inom

det län, varinom sparbankens styrelse har sitt säte, såvida ej Konungens

befallningshavande på grund av särskilda förhållanden finner skäl annat

medgiva.

Styrelsen handhaver —--— — huvudmännen förbehållet.

Ej må — — — — — uttryckligen inedgives.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå

meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Sparbank, vilken vid nämnda tidpunkt utövar verksamhet vid avdelningskontor,

som inrättats efter ingången av maj månad 1920 å ort utom

den, där sparbankens styrelse har sitt säte, må utan hinder av vad i 3 §

femte stycket stadgas fortsätta den verksamhet under år 1920. Huvudman

eller styrelseledamot, vilken valts för tid, som tilländagår efter den

dag, då lagen träder i kraft, må utan hinder därav att han är bosatt

utom det län, varinom sparbankens styrelse har sitt säte, fortsätta utövandet

av sitt uppdrag, till dess tiden för detsamma utgår, dock ej längre än

till den 1 juli 1921.

Stockholm den 11 maj 1920.

På bankoutskottets vägnar:

EMIL KRISTENSSON.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 68.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Wickman, Öhngren, Johansson i Friggeråker, Söderbom

och Malmberg samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Borg, Sommelius, Wikström, Olsson i Berg,

Andersson i Milsmaden, Jensen och Andersson i Stockholm.

Keservation:

av herrar Sommelius och Olsson i Berg, vilka ansett, att utskottet

bort tillstyrka Kungl. Maj:ts proposition oförändrad och således bibehålla

den i 3 § femte stycket ävensom i övergångsstadgandet föreslagna tidpunkten

»ingången av mars månad 1920».

Stockholm 1920. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

202071

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:257 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 29 juli 1892 angående sparbanker. s. 1 i texten