Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner och understöd. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande angående vissa till utskottet hänvisade propositioner och motioner rörande pensioner och understöd. Beträffande ifrågavarande motioner har utskottet funnit sig böra införskaffa särskild utredning.
1920-05-18 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1920:65, Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner och understöd. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande angående vissa till utskottet hänvisade propositioner och motioner rörande pensioner och understöd. Beträffande ifrågavarande motioner har utskottet funnit sig böra införskaffa särskild utredning.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 65.
1
Nr 65.
Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1920 kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner
och understöd.
Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande angående vissa till
utskottet hänvisade propositioner och motioner rörande pensioner och
understöd.
Beträffande ifrågavarande motioner har utskottet funnit sig böra
införskaffa särskild utredning. Utskottet har nämligen ansett det vara
av vikt att erhålla upplysningar dels om de faktiska förhållanden, vilka
i varje särskilt fall kunde inverka på den föreliggande frågans bedömande,
dels ock huruvida beviljandet av pensionen eller understödet
skulle stå i överensstämmelse med eller innebära ett frångående av de
principer, som hittills legat till grund för pensioners och understöds
beviljande. Utskottet har därför anhållit om utverkande av Kungl. Maj:ts
befallning till statskontoret att efter inhämtande, där så erfordrades, av
uppgifter från andra ämbetsverk och inrättningar till utskottet inkomma
med upplysningar i omförmälda avseenden.
I anledning härav har utskottet emottagit ett av statskontoret den
1 maj 1920 avgivet, av åtskilliga bilagor åtföljt utlåtande.
För innehållet av detta statskontorets yttrande kommer att vid
de särskilda motionerna lämnas redogörelse.
A. I><‘t militära peasionsväsendct.
l:o) I en till riksdagen den 30 april 1920 avlåten proposition nr
424 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärendeu för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att understöd jämlikt grunderna i lagen den 17
juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete må beredas efterlevande
till genom drunkning den 3 mars 1920 omkomne fiskaren Karl Månsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 8 samt. 48 höft. (Nr 65.) 1
Ang.
understöd åt
efterlevande
till fiskaren
Karl Månsson.
TJtskottet.
Ang.
förhöjt årligt
understöd åt
förre arbetaren
vid ammunitions
fabriken
C. H.
Hemming.
2 Bankoutskottets utlåtande Nr 65.
Av utredningen i ärendet inhämtas, att vid skolskjutning med torped
från flottans undervattensbåt nr 2 i Karlskrona skärgård den 3 mars
1920 inträffat, att undervattensbåten kolliderat med en fiskebåt, därvid
fiskaren Karl Månsson från Hasslö omkom genom drunkning. Av verkställd
undersökning har framgått, att kollisionen måste betraktas såsom
ren olyckshändelse.
I övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen.
Med hänsyn till i ärendet anförda omständigheter anser även utskottet
billigt, att understöd av statsmedel beredes de efterlevande till
fiskaren Månsson och får utskottet, som i liknande fall vid innevarande
års riksdag tillstyrkt sådant understöd, sålunda hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.
B. Allmänna indragmingsstateu.
I. Ang. lantförsvarsdepartementet.
2:o) I en inom andra kammaren under nr 69 väckt motion av
herrar Andersson i Igelboda och Söderberg har hemställts, »att riksdagen
må medgiva, att förre arbetaren vid ammunitionsfabriken å Marieberg
Carl Henrik Hemming må från och med år 1920 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett förhöjt årligt understöd
till så stort belopp, att det, jämte honom tillkommande underhåll från
Wadstena krigsmanshuskassa, uppgår till ett belopp av 600 kronor.»
Till stöd härför hava motionärerna anfört följande:
»1914 års riksdag beviljade förre arbetaren vid ammunitionsfabriken å Marieberg
Carl Henrik Hemming ett årligt understöd av 60 kronor att utgå till honom
under hans återstående livstid.
Bemälde Hemming, som är född den 13 mars 1875, erhöll den 7 november
1892 anställning som artillerist vid Svea artilleriregemente. Påföljande år ådrog
han sig under tjänsten en skottskada i högra handen, varigenom han blev till vidare
krigstjänst oförmögen, och meddelades honom med anledning därav den 23 maj 1894
avsked från regementet. Den 2 januari 1896 erhöll han emellertid anställning såsom
arbetare vid ammunitionsfabriken å Marieberg. Här blev han den 26 april 1899,
under det han var sysselsatt vid fabrikens cirkelsåg, av sågklingan skadad i vänstra
handen, varför han måste taga avsked från denna anställning. Sedan dess har
Hemming med sin familj, hustru och ett barn, bott hos sin fader, som är anställd
vid Hägerstens gård i Brännkyrka. På grund av de skador Hemming ådragit sig,
Banlcoutshottets utlåtande Nr 65.
3
har han ej kunnat erhålla eller taga någon anställning, utan har han varit hänvisad
att leva på de små understöd han erhållit från olika håll samt de bidrag
fadern kunnat lämna. Hemmings hustru har dessutom skött deras gemensamma
hem, varigenom hon i viss mån bidragit till familjens underhåll. Nu börjar emellertid
Hemmings far bliva gammal, nära 70 år, varför han snart nog måste sluta
sin anställning, och därmed upphör även hans möjlighet att bidraga till sonens
uppehälle. Framtiden ter ''sig därför mycket mörk för Hemming, som, på grund
av att till hans kroppsskada även kommit en svårare sjukdom, nämligen hjärtfel,
är oförmögen till så gott som allt arbete. Förutom de ovan förmälda skadorna har
Hemming även genom olyckshändelse blivit så gott som blind på ena ögat.
De understöd, som Hemming erhåller förutom de 60 kronor, som 1914 års
riksdag beviljade, äro: 73 kronor från Wadstena krigsmanshuskassa, 75 kronor från
invalidhusfonden, 36 kronor från Konungens hospitalkassa och 37 kronor från regementets
kassa eller sammanlagt 281 kronor. Samtliga dessa understöd, utom det,
som av riksdagen beviljats, torde utgå för den skada, som Hemming ådragit sig
vid regementet.
Vid bedömandet av storleken av det understöd, som borde utgå för den skada
som Hemming ådragit sig vid ammunitionsfabriken, tycks man ha utgått ifrån att
denna borde bestämmas till samma belopp, som skulle ha utgått i häudelse den
senare beslutade lagen av 1901 om försäkring mot olycksfall i arbete varit gällande
vid olyckstillfället. Arméförvaltningen, som yttrade sig i ärendet, och i vars förslag
regeringen instämde och mot vilket riksdagen ej heller hade något att erinra,
anförde bland annat: ''Ehuru den Hemming under arbetet vid ammunitionsfabriken
år 1899 övergående skadan inträffat, innan lagen av den 5 januari 1901 trädde i
kraft, och han således på grund av bestämmelserna i denna lag icke var berättigad
att komma i åtnjutande av ersättning till följd av olycksfallet, synes emellertid
billigheten kräva, att han enligt grunderna för denna bestämmelse, tillerkännes ett
årligt understöd av 60 kronor. För övrigt hade Kungl. Maj:t vid flera föregående
tillfällen medgivit, att skadeersättning finge utgå i enlighet med i samma lag angivna
grunder, oaktat skadorna inträffat, innan lagen trädde i kraft.’
Att ett så blygsamt understödsbelopp föreslogs och av riksdagen beviljades,
torde bero på ett, enligt vårt förmenande, alldeles felaktigt bedömande av storleken
av arbetsförmågans nedsättning. Riksförsäkringsanstalten, som avgivit yttrande
angående denna sak, har uppskattat nedsättningen av Hemmings arbetsförmåga med
omkring 20 procent, då den däremot, enligt vår uppfattning i verkligheten har
nedgått till 20 procent av normala arbetsförmågan, detta särskilt med tanke på att
den skadade redan vid olycksfallet var behäftad med lyte. Men även om man skulle
beräkna, att arbetsförmågan nedsatts med 80 procent, och bestämmer understödets
storlek efter grunderna i 1901 års lag, skulle detta bliva otillräckligt för att i
någon mån kunna förslå till nödtorftigt underhåll åt Hemming och hans familj.
Riksdagen har också de senare åren lämnat understöd, i liknande fall som detta,
efter andra grunder, och efter vårt förmenande böra i stället de grunder, som finnas
angivna i nu gällande lag om försäkring mot olycksfall i arbete, komma till användning.
Om man skulle bedöma detta fall efter dessa senare grunder, så torde man
för det första få beräkna Hemmings årsinkomst året före olycksfallet till minst
1,200 kronor, om man sedan uppskattar arbetsförmågans nedsättning med två tredje
-
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 65.
Arméförvaltningens
artilleri- och
civila departement.
delar skulle därav följa att han efter dessa grunder skulle berättigas till ett årligt
understöd av 600 kronor. Från detta understöd torde möjligen böra dragas understödet
från Wadstena krigsmanhuskassa, eller 73 kronor; övriga understöd anse vi
icke vara av sådan natur att de böra avdragas.»
På anmodan av statskontoret hava arméförvaltningens artillerioch
civila departement avgivit gemensamt utlåtande i ärendet och därvid
anfört:
»Carl Henrik Hemming, som är född den 13 mars 1875, anställdes såsom
artillerist vid Svea artilleriregemente den 7 november 1892 och erhöll den 23 maj
1894 avsked ur krigstjänsten på grund äv en skottskada i högra handen, som han
ådragit sig under en detachementsövning år 1893. På grund av nämnda skada tillerkände
kungl. arméförvaltningens civila departement honom underhåll i andra
klassen av Vadstena krigsmanshuskassa med 48 kronor om året räknat från och
med den 1 juni 1894, varjämte Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 21 maj 1910
tillerkänt honom förhöjning i underhållet med 25 kronor årligen jämlikt nådiga kungörelsen
den 6 augusti 1909.
Hemming innehade sedermera under tiden från den 2 januari 1896 till den
26 juni 1900 anställning vid ammunitionsfabrikens avdelning å Marieberg, under
vilken anställning han den 26 april 1899 vid arbete i fabrikens cirkelsåg av sågklingan
skadades i vänstra handen. Härjämte hade han en dag i november månad
1897 på väg från arbetsplatsen till sitt hem i Brännkyrka församling överfallits av
annan person och därvid erhållit en skada å högra ögat till följd av vilken skada
synförmågan å detta öga nedsattes till x/in av den normala.
Med anledning av en utav Hemming år 1912 gjord underdånig ansökan om
förhöjning i det till honom utgående underhållet från Vadstena krigsmanshuskassa
på grund av kroppsskada, som han ådragit sig under sin militärtjänstgöring samt
under arbetet vid ammunitionsfabrikens avdelning å Marieberg, meddelade riksförsäkringsanstalten
i avgivet yttrande dels beträffande den honom övergångna skadan
å högra ögat, att det olycksfall, som föranlett densamma, inträffat under sådana
omständigheter, att även om lagen av den 5 juli 1901, angående ersättning för
skada till följd av olycksfall i arbete, då varit gällande, lagens bestämmelser dock
icke skulle hava varit tillämpliga å detta olycksfall, dels ock i fråga om den kroppsskada,
som övergått Hemming år 1899, att om denna kroppsskada bedömts enligt
bestämmelserna i nyssnämnda lag, densamma synts hava för Hemming medfört rätt
till ersättning enligt de i lagen angivna grunder samt att den nedsättning i arbetsförmågan,
som förorsakats av berörda skada, såvitt den kunde bedömas med stöd
av ett med handlingarna i ärendet överlämnat läkarbetyg, bort uppskattas till omkring
20 procent av normal arbetsförmåga.
På grund av nådig remiss å Heinmings ovan omförmälda underdåniga ansökan
om förhöjning i det till honom utgående underhållet från Vadstena krigsmanshuskassa,
anförde kungl. arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse
— efter kommunikation med kungl. arméförvaltningens artilleridepartement — att
någon ytterligare förhöjning i sagda underhåll icke syntes kunna tillerkännas honom,
enär han till följd av den honom under krigstjänstgöringen ådragna kroppsskadan
icke blivit urståndsatt att genom arbete bidraga till sin utkomst. Häremot syntes
Bankoutskottets utlåtande Nr 65.
5
det departementet och styrelsen som om billigheten krävde, att Hemming, ehuru
den honom under arbete vid ammunitionsfabriken övergångna skadan inträffat, innan
lagen av den 5 juli 1901 trädde i kraft, och han således på grund av bestämmelserna
i nämnda lag icke vore berättigad att komma i åtnjutande av ersättning i
följd av olycksfallet, likväl enligt grunderna för nämnda bestämmelser tillerkändes
ett årligt understöd av 60 kronor. Med stöd av vad sålunda blivit anfört, hemställer
departementet och styrelsen, det Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition
föreslå riksdagen medgiva, att å allmänna indragningsstaten finge till Hemming
under hans återstående livstid utbetalas ett årligt understöd av 60 kronor, att
beräknas och utgå från och med den 1 januari 1913.
I överensstämmelse med den av departementet och styrelsen uttalade åsikten
angående billigheten av att understöd tilldelades Hemming, erhöll han jämlikt nådigt
beslut den 9. maj 1913 en gratifikation för samma år å 60 kronor från anslaget
till extra utgifter, varjämte 1914 års lagtima riksdag, med anledning av därom avlåten
proposition, medgav att till honom finge från och med år 1914 under hans
återstående livstid å allmänna indragningsstaten utgå ett årligt understöd av 60
kronor. I sammanhang härmed torde böra omnämnas, att Hemming, förutom underhållet
och underhållsförhöjningen från Yadstena krigsmanshuskassa och det honom
av riksdagen beviljade understödet, uppbär en numera till 75 kronor årligen uppgående
gratifikation från invalidhusfonden samt pension med 36 kronor från Konungens
hospitalfond, ävensom ett årligt understöd av tillhopa 37 kronor från enskilda
kassor vid Kungl. Svea artilleriregemente.
I motionen anföres, att anledningen till att ett så lågt understödsbelopp, som
60 kronor år 1914 föreslogs och av riksdagen beviljades, torde vara att söka i ett,
enligt motionärernas förmenande, alldeles felaktigt bedömande av Hemmings invaliditetsgrad,
i det att riksförsäkringsanstalten ansett den honom övergångna skadan
medföra en nedsättning av arbetsförmågan, motsvarande endast 20 procent av normal
arbetsförmåga, medan hans arbetsförmåga däremot, enligt motionärernas uppfattning,
nedsatts med 80 procent. Detta särskilt med tanke på att den skadade redan vid
olycksfallet varit behäftad med lyte. Motionärerna finna vidare, att även med en
dylik beräkning av invaliditetsgraden ett understöd enligt grunderna för 1901 års
lag skulle bliva otillräckligt för att i någon mån förslå till underhåll åt Hemming
och hans familj, på grund varav de anse, att ifrågavarande understöd i stället bör
beräknas enligt de grunder, som finnas angivna i nu gällande lag om försäkring för
olycksfall i arbete.
Yad först beträffar den av motionärerna uttalade åsikten, att Hemmings invaliditetsgrad
med anledning av den honom under arbetet i ammunitionsfabriken
övergångna skadan blivit felaktigt bedömd, så kunna departementen, då det ej blivit
i någon mån styrkt, att den av riksförsäkringsanstalten enligt givna bestämmelser
verkställda uppskattningen av nämnda invaliditetsgrad varit oriktigt, icke dela denna
motionärernas åsikt. Den av motionärerna åberopade omständigheten, att den
skadade redan vid olycksfallet varit behäftad med lyte, torde i förevarande fall icke
böra tillmätas någon betydelse vid bedömandet av det honom tillkommande skadeersättningsbeloppet,
enär Hemming redan förut fått sig tilldelad den ersättning i
form av underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa, vartill han på grund av skottskadan
i högra handen varit författningsenligt berättigad och i vilket underhåll
dessutom ovan omförmälda förhöjning av 25 kronor genom nådigt brev den 21 maj
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 65.
Stattkontoret.
1910 tillerkänts honom. Härjämte kommer han att eventuellt i sinom tid bliva
delaktig av sådana förhöjningar i underhållet, som 1914 och 1919 årens riksdagar
beviljat understödstagare från nämnda kassa. Den Hemming på grund av överfallet
år 1897 övergångna ögonskadan torde ej heller böra komma i betraktande
vid bestämmandet av hans ersättningsbelopp på grund av skadan i ammunitionsfabriken,
enär såsom ovan blivit nämnt, sagda ögonskada drabbat honom under
sådana omständigheter, att bestämmelserna i lagen den 5 juli 1901 icke skulle hava
varit tillämpliga å detta olycksfall, även om nämnda lag varit gällande And tiden
för olycksfallet.
Med anledning vidare av den utav motionärerna uttalade åsikten, att i föreAmrande
fall understödets storlek borde beräknas enligt de grunder, som finnas angivna
i nu gällande lag om försäkring för olycksfall i arbete, finna sig departementen
böra ifrågasätta, huruvida icke ett dylikt tillvägagångssätt vore ägnat att
väcka betänkligheter, enär detsamma skulle kunna föranleda till i allmänhet skäliga
framställningar om höjning enligt samma beräkningsgrund av övriga enligt grunderna
för 1901 års lag utgående livräntor och understöd. Till stöd för dessa betänkligheter
vilja departementen jämväl erinra, att en förhöjning enligt andra grunder än
enligt nu gällande lag, redan beviljats i sistnämnda livräntor och understöd, i det
att 1918 års riksdag på framställning av Kungl. Maj:t medgivit, att arbetare, som
vore berättigad till livränta av statsmedel enligt 1901 års lag, ävensom personer,
vilka fått sig tillerkända livräntor eller årliga understöd av statsmedel enligt de i
samma lag angivna grunder, finge utöver till dem utgående livränta eller understöd
uppbära tilläggsersättning med ett årligt belopp motsvarande tre fjärdedelar av
samma ränta eller understöd. Denna tilläggsersättning finge dock endast utgå till
sådana, vilka vore berättigade till livränta eller understöd med ett årligt belopp av
minst 90 kronor. Det synes nämligen departementen som om sagda vid så sen
tidpunkt som år 1918 fattade riksdagsbeslut tydde på, att en tillämpning av grunderna
i 1916 års lag ej ansetts böra ifrågakomma beträffande livränte- och understödstagare
enligt 1901 års lag, ty i annat fall skulle väl antingen tilläggsersättningen hava
bestämts till högre belopp eller endast hänvisning skett till 1916 års lags bestämmelser.
På grund av vad ovan blivit anfört, finna sig departementen icke kunna tillstyrka
bifall till motionen.
För den händelse likväl förhöjt understöd skulle komma att beviljas Hemming
under det av motionärerna föreslagna villkoret, att från understödet avdrages honom
tillkommande underhåll från Yadstena krigsmanshuskassa, få departementen, för bedömande
av avdragens storlek, meddela, att Hemming såsom ovan blivit nämnt, för
närvarande åtnjuter underhåll från nämnda kassa med tillhopa 73 kronor årligen,
vilket underhåll kommer att utgå med 100 kronor om året från och med månaden
näst efter den. då han fyllt 60 år, och med 200 kronor från och med månaden näst
efter den, då han uppnått 67 års ålder.»
Statskontoret har för egen del anfört:
»I motionen nr 69 har framställning gjorts om förhöjt årligt
understöd åt förre arbetaren vid ammunitionsfabriken å Marieberg Carl
Henrik Hemming. Det till Hemming nu utgående understödet från allmänna
indragningsstaten å 60 kronor har beviljats av 1914 års tidigare
Bankoutskottets utlåtande Nr 65.
7
riksdag. Frågan om understöd av statsmedel åt Hemming har alltså
för icke länge sedan varit föremål för riksdagens prövning. Vid sådant
förhållande och då i ifrågavarande motion icke framhållits några skäl,
som enligt statskontorets förmenande kunna föranleda höjning av det
av riksdagen som ovan nämnts fastställda understödsbeloppet — med
vilket år 1919 var förenat ett dyrtidstillägg av 86 kronor 40 öre —
synes motionen icke böra föranleda särskild åtgärd.)).
Såsom av utredningen i ärendet framgår, tillerkändes Hemming utskottet.
av 1914 års tidigare riksdag ett årligt understöd av 60 kronor, å vilket
belopp för närvarande utgår dyrtidstillägg, år 1919 uppgående till 86
kronor 40 öre. Dessutom åtnjuter Hemming från olika fonder och kassor
understöd med sammanlagt 221 kronor, därav underhåll från Vadstena
krigsmanshuskassa med 73 kronor årligen, vilket underhåll, såsom ovan
erinrats, kommer att utgå med 100 kronor om året från och med månaden
näst efter den, då han fyllt 60 år och med 200 kronor årligen från och
med månaden näst efter den, då han uppnått 67 års ålder.
Vid sådant förhållande och då, sedan ärendet senast varit föremål
för riksdagens prövning, några nya omständigheter icke blivit anförda
av beskaffenhet att föranleda en höjning av det av riksdagen beviljade
understödsbeloppet, har utskottet ansett sig böra avstyrka bifall till motionen.
Utskottet hemställer sålunda,
att förevarande motion II: 69 ej må av riksdagen
bifallas.
8:o) I en inom andra kammaren av herr Borggren väckt motion,
nr 74, har anförts följande:
»Den 4 oktober 1918 avled sergeanten Olof Hjälmar Severin Dahlner i
Ängelholm. Dahlner har tjänat vid Kungl. Norra Skånska infanteriregementet som
volontär dist. korpral från den 27 februari 1895 till den 24 mars 1902, dessutom
varit antagen till sergeant i regementets reserv intill utgången av hans värnpliktstid.
Därefter anställd vid Ängelholms rullföringsområde nr 7 sedan januari 1904,
vilken anställning han innehade vid sin död.
Han efterlämnade sin hustru Sigrid Dahlner, född Lilja, född den 21 juli
1879 samt fyra barn, sönerna Gunnar Johannes, född den 15 mars 1903, Axel Olof,
född den 26 augusti 1907, döttrarna Gunhild Valborg Johanna, född den 31 oktober
1904 och Karin Alice, född den 1 oktober 1911.
Änkan är mycket sjuklig och kan sålunda icke bidraga till familjens uppehälle.
Av beedigat bouppteckningsinstrument, som visar i tillgångar kronor 1,599: —
och skulder kronor 1,683: 34, framgår, att änkan befinner sig i ytterst knappa omständigheter.
Ang.
ärligt understöd
åt serge*
anten Olof
Hjalmar Severin
Dahlners
änka
och minderåriga
barn.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutsköttets utlåtande Nr 65.
Armc/örvaltningens
civila
departement.
Av bifogade intyg framgår, att Dahlner skött sina befattningar på ett ytterst
noggrant och förtjänstfullt sätt.»
På grund av det anförda har motionären hemställt, »att riksdagen
måtte bevilja sergeant Dahlners änka ett årligt understöd av 300 kronor
att utgå från och med den l:sta januari år 1920 och så länge hon lever
ogift, ävensom från samma tid bevilja hennes minderåriga barn ett årligt
understöd av 100 kronor till vartdera, intill dessa fyllt 18 år.»
Beträffande vid motionen fogade bilagor får utskottet hänvisa till
motionen.
På anmodan av statskontoret har arméförvaltningens civila departement
avgivit yttrande över motionen och däri anfört:
»Av motionen samt vid densamma i avskrift fogade intyg framgår:
att Olof Hjalmar Severin Dahlner vore född den 23 oktober 1874 och den 4
oktober 1918 avlidit, efterlämnande änka, Sigrid Dahlner, född den 21 juli 1879,
samt fyra barn, nämligen sönerna Gunnar Johannes, född den 15 mars 1903 och
Axel Olof, född den 26 augusti 1907, ävensom döttrarna Gunhild Valborg Johanna,
född den 31 oktober 1904, och Karin Alice, född den 1 oktober 1911;
att Dahlner den 27 februari 1895 antagits till volontär vid kungl. norra
skånska infanteriregementet, från vilken anställning han, efter att hava blivit befordrad
till distinktionskorpral, den 24 mars 1902 på egen begäran erhållit avsked
med det vitsord, att han under tjänstetiden sig utmärkt väl skickat;
att han den 10 maj 1902 av chefen för sagda regemente förordnats att vara
sergeant i regementets reserv intill utgången av sin värnpliktstid;
att han från den 15 januari 1904 till sitt frånfälle tjänstgjort såsom rullföringsbiträde
vid nngelholms rullföringsområde nr 7, att han under denna tid med
nit och intresse skött sin tjänst och städse visat ett i allo hedrande uppförande,
varjämte han från och med år 1903 till sin död nedlagt ett synnerligen nitiskt,
förtjänstfullt och oegennyttigt arbete inom skytterörelsen i Kristianstads län;
samt att den efter Dahlner upprättade bouppteckningen utvisade brist i boet,
på grund varav änkan, som vore mycket sjuklig och således ej kunde bidraga till
familjens uppehälle, befunne sig i ytterst knappa omständigheter.
Då Dahlner sålunda •— mot en ersättning, som endast under de senare åren
uppgått till 1,095 kronor om året jämte eventuellt utgående tillfällig löneförbättring
och dyrtidstillägg, — under nära 22 år plikttroget tjänat staten och hans änkas
ställning är mycket bekymmersam, enär hon, som på grund av sjuklighet icke kan
bidraga till familjens uppehälle, befinner sig i ytterst knappa omständigheter och
hennes barn på grund av sin ungdom icke torde kunna nämnvärt bidraga till sitt
och moderns underhåll, finner departementet det vara med rättvisa och billighet
förenat, att något understöd från statens sida i form av pension å allmänna indragningsstaten
beredes henne och barnen. I fråga om storleken av dylikt understöd
ävensom i fråga om tiden och villkoren för övrigt för dess åtnjutande finner sig
departementet böra förorda vad av motionären i sådant avseende föreslagits.
Bankoutskottets utlåtande Nr 65. 9
•1 a ^ stöd för denna sin åsikt vill departementet jämväl erinra, att 1918 års
,fed anledmnS av nddiS proposition beviljat den under ungefär liknande
FredriksbnT aDkan eft®rrsadelmakaren vid arméns sadelmakeriverkstad å
kronor om LfUSS°u 611 årllf Pension av 300 krou°r samt därutöver 100
ålder av 18 år » f Vartdera av hennes tvenne barn, intill desamma uppnått en
. .. För egen del liar statskontoret åberopat vad arméförvaltningcivila
departement anfört och föreslao-it
O
ens Statskontoret.
i or ^ Fkhet med de i ärendet hörda myndigheterna finner utskottet utskottet.
billigt, att något understöd av statsmedel beredes änkan Dahlner och
hennes minderåriga barn, och har utskottet funnit de av motionären
toreslagna be öppen skäliga. Understödet till barnen torde böra uto-å
till och med det år, varunder de fylla 18 år. 0
Utskottet hemställer sålunda,
att riksdagen, i anledning av motionen II: 74
må medgiva,
att avlidne sergeanten Olov Hjalmar Severin
Dahlners änka Sigrid Dahlner, född Lilja, och minderåriga
barn Gunnar Johannes, Axel Olof, Gunhild Valborg
Johanna och Karin Alice må från och med den
1 januari 1920 å allmänna indragningsstaten uppbära
årliga understöd, änkan med trehundra kronor, så
länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, samt
vält och ett av barnen med etthundra kronor till och
med det år, under vilket de fylla 18 år.
^ inom aiiaia kammaren av herr Björklund väckt motion Angående
nr 175, har hemställts, »att riksdagen måtte åt f. d. gardisten Anderik™IZtL
Gustaf Vessberg ° bevilja en årlig pension av 400 kronor att utgå från Andels Gustav
och med 1920 års början, under hans återstående livstid.» vessberg.
Till stöd för denna hemställan har motionären anfört:
om nniwJha? „tiU,fällei} kar riksdagen i särskilda fall beviljat framställningar
,°U ™derSt°d åt. f- d; militärer som på grund av sjukdomsfall nödgats avbryta
tjanst0onngen och därigenom kommit i behövande ställning.
■ 1 förhoppning om att riksdagen även nu må behjärta en liknande framställning,
får undertecknad framföra följande:
■ .• KF'',d:. 8aråisten vid kungl. andra Livgardet, Anders Gustav Vessberg, böriade
sin tjänstgöring vid regementet den 19 december 1890. I januari månad 1892
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 8 saml. 48 höft. (Nr 65.)
2
10 Bankoutskottets utlåtande Nr 65.
råkade Vessberg under tjänstgöring falla ned från eu gymnastikställning med påfS
att högra0 benet skadades, varefter Yessberg avpolletterades till sjukhus den
18 lanuari Efter ungefär sex månaders vistelse varunder högra benet tre gånge
impCSs, »Skrevs''V. och avskedades enligt geoeralmdnsterherrens förordnande
morl ilpl vitsord att han under tjänstetid sig väl skickat.
Det understöd, som Yessberg för närvarande tilldelas per år, utgör sammanlagt
85 kronor fördelade med 40 kronor från regementet, 30 kronor från mvalidhusfonden
samt 15 kronor från Konungens hospitalsiond.»
Armeförvait- På statskontorets anmodan liar armé förvaltningens civila departe
TdTrteZnt
ment avgivit yttrande över motionen och däri anfört: ___
->Anders Gustav Vessberg är född den 9 juni 1867, korn i tjänst såsom
o-ardist vid kungl andra livgardet den 19 december 1890 samt erlioll, enär lian
nå grund av sjuklighet befunnits till vidare krigstjänst oförmögen, avsked från krigstjänsten
den ?9taker 1892. Vessberg tojuter ärligt understöd med 40 krono
IVån en enskild kassa vid kungl. Göta livgarde samt har under en del år fatt upp
bära gratifikationer med 30 kronor årligen från invalidhusfonden samt med lo
Sonor årligen från Konungens hosnitalsfond. Härjämte tillerkändes Vessberg genom
brev” de. il december 1919 utbver den ärliga gratiflk»t.onen frän mval.dhnsfonden
en särskild gratifikation för år 1920 av 50 kronor från samma fond.
Uti skrivelse till kungl. arméförvaltningens civila departement den 1^ januari
innevarande år har Vessberg anhållit att komma i åtnjutande av underhall från
Vadstena krigsmanshuskassa. Med anledning av denna anhållan har Sen0™ ^lIU „
arméförvaltnino-ens sjukvårdsstyrelse verkställts utredning rörande: den sjukdom på
orund varav Vessberg erhållit avsked ur krigstjänsten, av vilken utredning f^mgått
attVessber" från och med den 18 januari till och med den 2o november 1892
vårdats å garnisonssjukhuset för synnerligen svår varbddmng
„„rnuder höolårbensamputation företagits, samt att, enligt intyg lian regeme
IS skadi för sTvitt efter så lång tid kunnat utrönas, måste anses ådragen
oenom miuSänsten. På grund av vad sålunda blivit utrett liar departementet
nrövat skäligt thldela Vessberg underhåll från och med den 1 sistlidne februari i
andra klassen av Vadstena krigsmanshuskassa med 48 kronor jämte underhållsÄLing
med 25 kronor, eller med tillhopa 73 kronor om året Sagda underhåll
kommer §att utgå med 100 kronor om året från och med månaden näst efter den
då Vessbero fyllt 60 år, och med 200 kronor från och med månaden näst efter
den då lian* uppnått 67 års ålder. Någon ersättning härutöver kan ej författningsenligt
kommaPVessberg till del, enär nu gällande bestämmelser om ersättning i
anledning av skada, ådragen under militärtjänstgöring, ej aro å honom tillämplig^
Enligt vad departementet under hand inhämtat skulle, darest ®rsatt^“f fe
"T S5
tilläLpas, vara berättigad till en till 70 procent av nämnda belopp uppgående årlig
Bankoutskottets utlåtande Nr 65.
11
livränta, eller 315 kronor. Om till sistnämnda belopp lägges den körning av 50
•’ se?are ärens riksdagar beviljat å ersättningar, utgående enligt 1909
orordmng, komme således enligt sagda förordning ersättning för en skada av
samma slag som Vessbergs att utgå med tillhopa 472 "kronor 50 öre.
Under förutsättning att — såsom i liknande fall plägar ske — i det av
motionaren föreslagna pensionsbeloppet, 400 kronor, inräknades det efter motionens
YefsbeVsåledes^fid^Srun Und,erhållet Prån Vadstena krigsmanshuskassa skulle
essberg således, yd bifall till motionen och med hänsyn till ovan omförmälda till
honom nu utgående gratifikationer, komma i åtnjutande av en årlig ersättning
?909 I TtSTande d-J ,bt;l0pP’ varti11 han skulle pava varit berättigad, därelt
1909 års förordning vant å honom tillämplig.
»?-d+°V£? anförts, anser sig departementet, som finner ett dylikt
ersattmngsbelopp skäligt, bora förorda, att Yessberg under sin återstående livstid
tillerkannes pension å allmänna indragningsstaten till så stort belopp, att densamma
ffS»Ät”" Ur“ «“ Vadstena k—huskas“i;
Statskontoret har för sin del ansett sig böra förorda att Vessberg
tillerkannes pension från allmänna indragningsstaten till det belopp som
av armeforvaltmngen föreslagits, och har statskontoret därvid som stöd
abeiopat 1919 ars riksdags beslut angående pension åt förre volontären
K. K. lvarlsson (skriv, nr 10 A. pag. 51).
Med hänsyn till i ärendet åberopade ömmande omständigheter
anser utskottet sig böra tillstyrka, att ett årligt understöd beviljas Vessberg
och torde det i motionen föreslagna beloppet få anses vara skäligt
llock lärer såsom arméforvaltnmgens civila departement föreslagit i
detta belopp böra inräknas det underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa
som V essberg uppbär eller kan komma att uppbära. Beloppet
torde bora anvisas å allmänna indragningsstaten och utgå från och med
den 1 januari 1920.
Utskottet hemställer sålunda,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II. 175, må medgiva, att förre gardisten Anders Gustav
Vessberg må från och med den 1 januari 1920 under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension till så stort belopp, att pensionen
jämte honom tillkommande underhåll från Vadstena
krigsmanshuskassa uppgår till fyrahundra kronor.
Statskontoret.
Utskottet.
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 65.
Ang. pension
åt vaktmästarna
P. E. Hjelmar
och 8. P.
Romulus samt
understöd åt
vaktmästaren
N. Torgés
änka och barn.
II. Ang. ecklesiastikdepartementet.
5:6] I en till riksdagen den 5 mars 1920 avlåten proposition nr
185 har Kuugl. Makt, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden for samma dag, före
Slagit
''Jåtfv!.ttmSen vid livn, stammaren Per Emil Hjelmar mi
från och med månaden näst efter den, varunder han avgar från sm
anställning vid livrustkammaren, dock tidigast från ingången av ar 1921,
under sin återstående livstid uppbära å allmanna indragningsstaten en
årlig pension till belopp av 1,100 kronor;
dels att vaktmästaren vid Jakobs realskola i Stockholm Sven Pettei
Romulus må från och med månaden näst efter den, varunder han avgar
från sin anställning vid läroverket, under sm återstående lästid uppbära
å allmänna indragningsstaten en årlig pension till belopp av 700 humor
dels ock att vart och ett av avlidne vaktmastaren vid realskolan i
Uddevalla Nils Torgés oförsörjda larn Sven Oskär Karl Gustaf ''aPole™>
Nils Erik Inge, Sten Vilhelm Enar, Stig Sigvard Vincent och Elin Anna
Karolina må å allmänna indragningsstaten tillerkännas ett ärligt un erstöd
till belopp av 75 kronor, att utgå från och med den 1 april 1919
intill dess vederbörande uppnått 18 års ålder.
Beträffande den av Knngl. M»j:t i ärendet förebragta utredningen
i vad den avser pensioner åt vaktmästarna Hjelmar och Romulus, tillåter
sio- utskottet att hänvisa till ovanberörda statsrådsprotokoll.
O
I fråga om pension åt vaktmästaren N. Torgés barn har föredragande
departementschefen till statsrådsprotokollet anfört:
»Uti en till läroverksöverstyrelsen ställd, av rektor vid realskolan
i Uddevalla tillstyrkt ansökning, som av överstyrelsen med skrivelse den
28 juni 1919 överlämnats till Kungl. Maj:t, har Carolina Torge, född
Fröberg, änka efter vaktmästaren vid nämnda läroanstalt Nils (Svensson)
Torgé, anhållit, att överstyrelsen måtte vidtaga åtgärder for beredan e
av pension åt henne och hennes barn. . TT-,i,
Av ansökningen bilagt utav pastorsämbetet i Udde? ^la
intyg inhämtas, att vaktmästaren Torge var född den 20 mar,18 2 oc
avled den 30 mars 1919, efterlämnande bemalda anka, den 24
augusti 1877, samt sju barn, av vilka en dotter vid faderns do
uppnått myndig ålder men de Övriga sex alltjämt vore omyndiga,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr 65. lo
nämligen Sven Oskar, född den 27 juni 1902, Karl Gustaf Napoleon,
född den 17 november 1904, Nils Erik Inge, född den 23 december
1906, Sten Vilhelm Enär, född den 26 september 1910, Stig Sigvard
Vincent, född den 1 januari 1914, och Elin Anna Karolina, född den 5
januari 1919. Enligt upprättad bouppteckning, som jämväl medföljde
ansökningen, utvisade boet en behållning av 4,317 kronor 41 öre.
Vid ansökningen voro vidare fogade dels ett av rektor vid ifrågavarande
läroverk utfärdat intyg, utvisande att Torge tjänstgjort som
vaktmästare vid läroverket från början av höstterminen 1903 till sin
död och därunder utfört vad som kunde räknas till egentliga vaktmästargöromål
samt verkställt all eldning vid läroverket, att han under
år 1919 ägt åtnjuta 1,500 kronor lön jämte fri bostad och vedbrand,
ett tillägg av 70''kronor för försvårad eldning, krigstidstillägg med 50
procent å lönen och krigstidshjälp med 150 kronor för hustrun och 7 o
kronor för vart och ett av de fem barn, som vore under 16 ar, att
Torgé på ett i allo mönstergillt sätt fullgjort sina åligganden samt att
han& städse fört en hedrande vandel, dels ock ett utdrag av läroverkskollegiets
protokoll, varav inhämtas, att kollegiet, under framhållande
bland annat av Torgés synnerligen förtjänstfulla verksamhet ävensom
de ovanligt ömmande omständigheter, som förelåge, på det livligaste tillstyrkt,
att pension måtte beviljas Torgés familj.
Lår overksöver styrelsen har i sin förut omförmälda skrivelse anfört, det över - styrelsen, i likhet med rektor och kollegium, funne det rimligt, att pension bereddes
änkan Torgé och hennes oförsörjda barn samt att denna pension borde bestämmas
till ett årligt belopp av 300 kronor för änkan och 75 kronor för varje oförsörjt
barn under 18 år; och har överstyrelsen hemställt, att framställning till riksdagen
måtte göras i enlighet härmed.
Över denna ansökning har statskontoret den 6 augusti 1919 statskontoret.
avgivit infordrat yttrande.
Statskontoret har därvid erinrat om ett beslut av 1912 års riksdag, varigenom
riksdagen beviljat årligt understöd av 200 kronor åt vaktmästaren vid högre
allmänna läroverket i Halmstad C. E. Lindströms änka, men tillika anfört, att detta
torde hava berott dels därpå, att hon under mannens långvariga tjänstgöring vid
allmänna läroverket i Halmstad varit honom behjälplig vid utförandet av hans
tjänståligganden, dels därpå att hon, som på grund av ålderdomssvaghet vant oförmögen
att försörja sig med arbete, saknade tillgångar och således varit i största
behov av understöd.
I förevarande fall förelåge emellertid, säger statskontoret, icke sådana omständigheter,
att en framställning om pension åt änkan lorgé kunde anses vara på
sin plats, då, enligt vad av handlingarna framginge, hon endast vore 42 år gammal,
icke alldeles saknade tillgångar och syntes vara frisk och arbetsför. Däremot ville
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 65.
Departements
chefen.
Utikottet.
statskontoret ifrågasätta, huruvida icke något uppfostringsbidrag kunde anses billigtvis
böra beredas åt de minderåriga barnen, av vilka det yngsta endast vore några
månader gammalt och alltså ännu toge moderns tid avsevärt i anspråk.
Statskontoret har vidare erinrat om att understöd i dylik form lämnats av
1908 års riksdag åt läraren vid småskoleseminariet i Haparanda Z. Grapes fem
barn och av 1918 års riksdag åt extra lantmätaren K. B. L. Hoffmans tre barn, i
båda fallen med 100 kronor till vart barn.
Slutligen anför statskontoret, att det, för den händelse Kungl. Maj:ts kulle finna
skäl att hos riksdagen göra framställning om uppfostringsbidrag till nu ifrågavarande
oförsörjda barn, syntes statskontoret, som om ett årligt belopp av 60 kronor för
vart och ett av dem att utgå från och med den 1 april 1919 intill fyllda 18 års
ålder skulle kunna anses skäligt.»
För egen. del har departementschefen yttrat:
»Vaktmästaima vid de allmänna läroverken avlönas med medel ur
läroverkens ljus- och vedkassor. Till följd härav äro de ej att betrakta
såsom statstjänare i vanlig mening, och de äro ej delägare i någon
allmän pensionsinrättning. Än mindre är på något sätt sörjt för pensionering
av och understöd åt hustrur och oförsörjda barn till dylik befattningshavare.
Åt läroverksvaktmästare har riksdagen emellertid upprepade
gånger beviljat pensioner eller ålderdomsunderstöd, medan dylik
förmån endast vid något enstaka tillfälle beretts änka åt sådan vaktmästare.
Såsom jag omnämnt, har statskontoret i sitt utlåtande över
nu föreliggande ansökning erinrat om ett fall, då en vaktmästaränka
av riksdagen erhållit understöd.
Vad beträffar änkan Torgés ansökning om pension åt henne själv,
har jag visserligen funnit densamma behjärtansvärd men måste dock i
likhet med statskontoret anse, att sådana omständigheter ej här föreligga,
som förefunnos i det av mig nyss åsyftade fallet, och jag anser
mig därför ej kunna tillstyrka den gjorda framställningen i nu berörda
hänseende. Att någon hjälp beredes änkan Torgé synes mig likväl med
hänsyn till familjens storlek vara billigt. Lämpligast torde detta, såsom
statskontoret föreslagit, ske därigenom, att uppfostringsbidrag lämnas
hennes oförsörjda barn. Jag vill därför tillstyrka framställning till riksdagen
i sådant syfte. Vad beträffar beloppet av nämnda bidrag har
läroverksöverstyrelsen föreslagit understödet till 7 5 kronor årligen, medan
statskontoret föreslagit ett årligt bidrag av 60 kronor för vart och ett
av de oförsörjda barnen att utgå intill 18 års ålder. Jag anser mig
böra tillstyrka läroverksöverstyrelsens förslag. Då Torgé avled i mars
1919, synes uppfostringsbidragen böra utgå från och med den 1 april 1919.»
I fråga om pensioner åt vaktmästarna Hjelmar och Romulus har
utskottet icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Majrts förslag.
Bankoutskottets utlåtande Nr 65.
15
Ej heller finner utskottet något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag
om beviljande av understöd åt avlidne vaktmästaren Torgés barn,
dock torde understödet böra utgå till och med det år, varunder de fylla
18 år. Med hänsyn till i ärendet förekomna ömmande omständigheter
bar emellertid utskottet, i likhet med läroverksöverstyrelsen, ansett det
vara billigt, att även änkan Torgé erhåller något understöd; och har
utskottet i sådant avseende funnit ett belopp av 200 kronor vara skäligt.
På grund härav hemställer utskottet,
att riksdagen må medgiva,
a) att vaktmästaren vid livrustkammaren Per Emil
Hjelmar må från och med månaden näst efter den,
varunder han avgår från sin anställning vid livrustkammaren,
dock tidigast från ingången av år 1921,
under sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten
en årlig pension till belopp av 1,100
kronor;
b) att vaktmästaren vid Jakobs realskola i Stockholm
Sven Petter Romulus må från och med månaden
näst efter den, varunder han avgår från sin anställning
vid läroverket, under sin återstående livstid uppbära
å allmänna indragningsstaten en årlig pension till belopp
av 700 kronor; samt
c) att avlidne vaktmästaren vid realskolan i Uddevalla
Nils Torgés änka Carolina Torgé, född Fröberg,
samt vart och ett av makarnas oförsörjda barn Sven
Oskar, Karl Gustaf Napoleon, Nils Erik Inge, Sten
Vilhelm Enar, Stig Sigvard Vincent och Elin Anna
Karolina må å allmänna indragningsstaten uppbära
årliga understöd, änkan med 200 kronor att utgå från
och med den 1 april 1919, så länge hon förbliver i
sitt nuvarande änkestånd, samt vart och ett av barnen
med 75 kronor att utgå från nyssnämnda tidpunkt till
och med det år, under vilket de fylla 18 år.
Stockholm den 18 maj 1920.
På bankoutskottets vägnar:
EMIL KRISTENSSON.
16
Bankoutskottets utlåtande Nr 65.
Reservation
vid punkten 2:o): angående förhöjt årligt understöd åt förre arbetaren
vid ammunitionsfabriken G. H. Hemming:
av herrar Söderbom, Malmberg, Borg, Borggren och Andersson i
Stockholm, vilka hemställt, »att riksdagen, i anledning av motionen II: 69,
må medgiva, att förre arbetaren vid ammunitionsfabriken Carl Henrik
Hemming må från och med den 1 januari 1920 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd till
sådant belopp, att detsamma jämte därå belöpande dyrtidstillägg ävensom
inberäknat Hemming tillkommande underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa
uppgår till ett sammanlagt belopp av 600 kronor.»
Herr
handlingen
Edbom har begärt få antecknat, att han icke deltagit i beav
de i detta utlåtande omförmäld a ärenden.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, lSWO
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1920:341 Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner och understöd. s. 3 i texten