Bankoutskottets utlåtande Nr 72
1920-06-01 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1920:72, Bankoutskottets utlåtande Nr 72
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr 72.
8
Nr 72.
Ankom till riksdagens kansli den 1 juni 1920 kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående höjning
av arvodena åt ordförande och ledamöter i styrelsen
för statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl., m. m.
1 en till riksdagen den 12 mars 1920 avlåten, till bankoutskottets
förberedande behandling hänvisad proposition, nr 259, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva
följande ändringar i nuvarande lönestat för statens anstalt för pensionering
av folkskollärare m. fl., att gälla från och med år 1921, nämligen
att arvodet åt den i sagda lönestat uppförde ordföranden i styrelsen
för nämnda anstalt, nu 2,500 kronor, höjes till 5,000 kronor,
att arvodet åt en var av de två i samma lönestat upptagna ledamöterna
i styrelsen, nu 2,000 kronor, höjes till 4,000 kronor, samt
att avlöningsförmånerna för den i lönestaten uppförde verkställande
direktören fastställas till 9,000 kronor, därav lön 5,700 kronor, tjänstgöringspenningar
2,500 kronor och ortstillägg 800 kronor.
Till åberopade statsrådsprotokollet lämnar föredragande departementschefen
till en början en redogörelse för tillkomsten av nu gällande
lönestat för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. och
erinrar i sådant avseende, hurusom vid 1911 års riksdag proposition
framlades med förslag till stat för folkskollärarnas pensionsinrättning,
upptagande arvoden åt direktionsmedlemmarna med 3,000 kronor för
ordföranden och 2,400 kronor för en var av två ledamöter samt avlöning
åt en verkställande direktör med 8,100 kronor, varav 5,000 kronor lön,
2,500 kronor tjänstgöringspenningar och 600 kronor ortstillägg, varjämte
lönen åt verkställande direktören skulle kunna efter 5 år höjas
4
Bankoutskottets utlåtande, Nr 72.
med 600 kronor. Riksdagen godkände den av departementschefen förordade
staten, dock med den ändring, att direktionsledamöternas arvoden
bestämdes, ordförandens till 2,500 kronor och de två övriga ledamöternas
till vartdera 2,000 kronor.
Departementschefen erinrar vidare om 1919 års lagtima riksdags
beslut, enligt vilket i stället för folkskollärarnas pensionsinrättning,
folkskollärarnas änke- och pupillkassa, småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
och barnmorskornas pensionsanstalt från och med ingången
av år 1920 skulle inrättas en statens anstalt för pensionering
av folkskollärare m. fl. med det verksamhetsområde, som angåves i det
vid statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 18 mars 1919 fogade
förslag till reglemente.
Enligt riksdagens beslut skulle den år 1911 godkända staten för
folkskollärarnas pensionsinrättning från och med den 1 januari 1920
gälla för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. Sagda
lönestat har, i vad den avser direktionsmedlemmarnas arvoden och verkställande
direktörens avlöning, icke efter sin tillkomst undergått någon
förändring.
1 skrivelse den 14 november 1919 har direktionen över folkskollärarnas
pensionsinrättning hos Kungl. Maj:t hemställt, att förslag måtte
avlåtas till riksdagen om sådan ändring i gällande lönestat, att de
årliga arvodena till medlemmarna i styrelsen för nämnda pensionsanstalt
bestämdes för ordföranden till 5,000 kronor och för vardera av de två
av Kungl. Maj:t förordnade ledamöterna till 4,000 kronor, samt att anstaltens
direktör såsom tillika ledamot av styrelsen i denna sin egenskap
tillförsäkrades ett årligt arvode av 1,200 kronor.
Direktionen har därvdd till en början erinrat om den ökning i
direktionens arbetsbörda, som ägt rum före tillkomsten av den år 1919
beslutade nya pensionsanstalten, samt vidare framhållit, att den beslutade
omorganisationen komme att medföra en avsevärd ökning av direktionens
uppgifter.
Såsom ytterligare skäl för sin framställning har direktionen åberopat
det förhållandet, att direktionens medlemmar icke i likhet med
vissa andra funktionärer blivit delaktiga av krigstidstillägg eller dyrtidstillägg
eller kommit i åtnjutande av någon extra lönereglering, oaktat
penningvärdet sjunkit så betydligt, att det vid avlåtandet av direktionens
skrivelse utgjorde blott omkring en tredjedel av penningvärdet vid tiden
för fastställandet av alltjämt gällande avlöningsstat för direktionen.
Beträffande de belopp, till vilka arvodena till direktionen borde
Bankoutskottets utlåtande Nr 72.
5
höjas, syntes en jämförelse med de till vissa fullmäktige m. fl. — till
exempel i järnvägsstyrelsen, telegrafstyrelsen, socialstyrelsen o. s. v. —
utgående arvoden giva stöd för den uppfattning, att en fördubbling av
de nuvarande arvodena icke kunde anses oskälig, utan fast hellre, i betraktande
av direktionens maktpåliggande uppgifter, torde få anses väl
motiverad. I enlighet härmed borde alltså dessa arvoden fastställas,
ordförandens till 5,000 kronor och vardera ledamotens till 4,000 kronor.
Direktionen har slutligen framhållit, hurusom det syntes påkallat,
att någon avlöningsförbättring bereddes jämväl verkställande direktören,
vilken efter omorganisationens genomförande skulle, med bibehållande
av sin föredragningsskyldighet, inträda såsom ledamot av styrelsen och
således finge sin hittillsvarande ställning väsentligt förändrad. Den
ökning i skyldigheter, som därigenom för honom tillkomme, syntes
direktionen ej billigtvis böra åläggas honom utan något vederlag i avlöningshänseende.
Direktionen har därför hemställt, att direktören i sin
egenskap av ledamot av styrelsen måtte tillerkännas ett årligt arvode
av 1,200 kronor.
Statskontoret, som på grund av remiss avgivit utlåtande i ärendet,
har därvid, efter erinran att styrelsens ordförande och ledamöter icke
vore berättigade att komma i åtnjutande av dyrtidstillägg eller tillfällig
löneförbättring, angående kravet på arvodes förhöjning till ifrågavarande
styrelsemedlemmar anfört följande:
»Att deras före kristidens inträde fastställda arvoden numera på grund av
det minskade penningvärdet måste anses otillräckliga, finner statskontoret uppenbart.
Tager man vidare i betraktande, att den dessa styrelseledamöter åvilande
arbetsbördan i avsevärd grad ökats, särskilt genom tillkomsten av den nya statsanstalten,
synes skäligt, att en väsentlig förhöjning av arvodena kommer till stånd.
En fördubbling av de hittills utgående arvodesbeloppen, som av direktionen föreslagits,
skulle visserligen kunna synas innebära en väl stor arvodesökning, men med
hänsyn till vad i ärendet blivit upplyst angående omfattningen av dessa styrelseledamöters
arbete och då det torde vara lämpligt, att den avlöning, som nu bestämmes,
skall kunna bibehållas oförändrad under en längre tid framåt, vill statskontoret
icke motsätta sig, att höjningen av arvodena må bestämmas till de av
styrelsen föreslagna beloppen eller till 5,000 kronor för ordföranden och till 4,000
kronor för envar av de båda nu ifrågavarande ledamöterna.»
Beträffande avlöningen till verkställande direktören yttrar statskontoret:
»Vad
därefter vidkommer avlöningen till verkställande direktören framhåller
direktionen, att han genom att med bibehållande av sin föredragningsskyldighet
hava inträtt som ledamot av styrelsen fått sin hittills varande ställning väsentligt
Statskontoret.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 72.
Departementschefen.
förändrad. I detta avseende är att märka, att han vid 1911 års riksdag jämställdes
med en statskommissarie och byråchef i statskontoret, med vars ämbete dock är
förenat ledamotskap i ämbetsverkets styrelse; och hans avlöning blev i anledning
härav fastställd till 8,100 kronor jämte ett ålderstillägg å 600 kronor. Emellertid
lärer knappast kunna förnekas, att direktörens ställning numera undergått en viss
förändring, i det att den blivit i någon mån mera självständig och ansvarsfull. På
grund härav och med hänsyn till förvaltningens ökade omfång vill statskontoret
ifrågasätta, huruvida icke den nya pensionsanstaltens verkställande direktör borde
erhålla avlöning motsvarande den, som tillkommer ämbetsverkschef av lägsta avlöningstypen,
alltså 9.000 kronor, därav lön 5,700 kronor, tjänstgöringspenningar
2,500 kronor och ortstillägg 800 kronor. Med tillägg av den till dylik ämbetsverkschef
utgående tillfälliga löneförbättring, 1,200 kronor, skulle då verkställande direktörens
avlöning komma att, frånsett dyrtidstillägg, uppgå till 10,200 kronor.»
För egen del anför departementschefen:
iDe för närvarande till styrelsen för statens anstalt för pensionering
av folkskollärare m. fl. utgående avlöningarna torde — såsom utav den
av mig i det föregående lämnade redogörelsen lär framgå — vara beräknade
på grundvalen av de prisförhållanden, som voro rådande under
tiden närmast före år 1910. Redan i följd av penningvärdets fall sedan
nämnda tid torde alltså en höjning av ifrågavarande arvoden vara väl
motiverad, särskilt med hänsyn till den omständigheten, att ifrågavarande
funktionärer icke hava ansetts kunna likställas med befattningshavare i
statens tjänst och på grund härav icke kunna komma i åtnjutande dyrtidstillägg
eller tillfällig löneförbättring. Jag tillåter mig härvidlag
erinra om vad de sakkunniga i fråga om krigstidstillägg och krigstidshjälp
för år 1919 yttrat angående krigstidshjälp till direktionens medlemmar.
Då dessa, yttrade de sakkunniga, icke syntes i sin egenskap
av medlemmar i direktionen kunna likställas med befattningshavare i
statens tjänst, samt det skulle leda till vidsträckta konsekvenser att i
fråga om krigstidstillägg gå utöver denna ram, hölle de kommitterade
före, att den arvodesförbättring på grund av dyrtiden, som kunde befinnas
vara nödig, borde beredas direktionens medlemmar och med dem
jämställda i annan form. I likhet med statskontoret anser jag, att den
ställning, som direktionens medlemmar i sistberörda hänseende intagit,
icke förändrats genom den nu genomförda omorganisationen *av folkskollärarnas
pensionsinrättning till en statens anstalt för pensionering
av folkskollärare m. fl.
Men dessutom finner jag en arvodesförhöjning till styrelsens medlemmar
vara motiverad även av den sedan fastställandet av 1911 års
avlöningsstat inträdda ökningen i styrelsens arbetsbörda, framför allt till
följd av den nya pensionsanstaltens inrättande. Beträffande området för
Bankoutskottets utlåtande Nr 72.
7
styrelsens verksamhet innebär omorganisationen, att tre av de pensionskassor,
som före år 1920 förvaltats av direktionen, nämligen folkskollärarnas
pensionsinrättning, folkskollärarnas änke- och pupillkassa samt
småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, jämte den för närvarande
under riksförsäkringsanstaltens förvaltning lagda barnmorskornas
pensionsanstalt uppgått i statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl., vilken anstalt dessutom är avsedd för en del funktionärer,
som hittills ej haft någon pensionsrätt, t. ex. distriktsveterinärer och
andra kommunalt anställda veterinärer, husmödrar med viss anställning
m. fl. Dessutom kommer styrelsen hädanefter att, jämte sin funktion
såsom styrelse för den nya anstalten, fortfarande hava att förvalta
lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa, lasarettsläkarnas
pensionskassa, dövstumlärarnas pensionsanstalt, lärarinnornas pensionsanstalt
och extra provinsialläkarnas pensionskassa. Härtill kommer
vidare, att styrelsens verksamhet, på grund av de nya och mera komplicerade
författningsbestämmelserna rörande den pensionering som handhaves
av statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl., torde
bliva mer krävande än förut. Under nu omförmälda omständigheter
finner jag de av direktionen föreslagna och av statskontoret tillstyrkta
arvodesbeloppen, 5,000 kronor för ordföranden och 4,000 kronor för
envar av de båda ifrågavarande ledamöterna, icke vara för högt tilltagna.
Beträffande direktören har statskontoret föreslagit, att han skulle
i avlöningshänseende, tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg däri
inbegripna, jämställas med ämbetsverkschef av lägsta avlöningstypen.
Med hänsyn till den mera självständiga och ansvarsfulla ställning han
kommer att intaga inom anstalten samt den utan tvivel ökade arbetsbörda,
som härigenom kommer att påvila honom, anser jag mig böra
förorda detta förslag.
Ovanberörda arvodes- och avlöningsförhöjning torde med tillämpning
av sedvanliga principer icke böra träda i kraft förr än med ingången
av år 1921.»
Beträffande den av Kungl. Maj:t i övrigt lämnade utredningen i
ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.
För behandling av förevarande ärende har utskottet ansett det
vara av vikt att erhålla yttrande från löneregleringskommittén. Utskottet
har därför anhållit om utverkande av Kungl. Maj:ts befallning till nämnda
kommitté att till utskottet inkomma med utlåtande i ärendet.
I anledning härav har utskottet emottagit ett av löneregleringskommittén
den 17 maj 1920 avgivet utlåtande, däri kommittén, efter en
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 72.
Lönereglering
skommittén.
längre redogörelse för de bestämmelser i förevarande hänseenden, vilka
varit gällande alltsedan år 1867, då stat för folkskollärarnas pensionsinrättning
fastställdes, beträffande de nu föreslagna ändringarna i lönestaten
anfört följande:
»Med det förut anförda har kommittén velat bringa i erinran en del omständigheter
och förhållanden, som kunna vara av en viss betydelse för bedömandet av
förevarande spörsmål.
Då det emellertid, för behörigt fullgörande av det kommittén genom ifrågavarande
remiss givna uppdraget, torde åligga kommittén att jämväl angiva sin
egen mening beträffande de föreslagna ändringarna i lönestaten för statens anstalt
för pensionering av folkskollärare m. fl., får kommittén, vad först angår verkställande
direktörens avlöningsförmåner, uttala, att de med anstaltens nyligen skedda omorganisation
inträdda förändringar i avseende å dess uppgifter och verksamhet ej
synas i och för sig motivera ett frångående av den till grund för verkställande
direktörens nuvarande tjänsteställning liggande jämförelsen mellan hans befattning
och byråchefsbefattning i centralt ämbetsverk.
Visserligen torde anstaltens göromål i stort sett hava ökats i och med den
nya ordningens inträdande, men denna ökning synes på det hela taget vara av beskaffenhet
att böra mötas, i den mån så ej redan skett, genom erforderlig ytterligare
förstärkning av de biträdande arbetskrafterna och ej genom ombildande av
direktörsbefattningen. — För övrigt äger ju styrelsen, jämlikt § 9 i förut omförmälda
instruktion den 31 december 1919, att, till lättnad för direktören såsom föredragande,
förordna annan befattningshavare inom verket att föredraga visst ärende
eller viss grupp av ärenden.
Löneregleringskommittén anser sig därför icke kunna i detta sammanhang
tillstyrka någon förbättring av verkställande direktörens avlöningsförmåner.
Vad härefter vidkommer den ifrågasatta ökningen av arvodena för ordföranden
i styrelsen för anstalten och de två i lönestaten upptagna ledamöterna i styrelsen,
anser kommittén ej heller den sålunda ifrågasatta arvodesökningen behöva bliva en
oundgänglig följd av de skedda förändringarna i avseende å anstaltens verksamhet.
Den ökning av styrelsens arbete, som må hava ägt rum av nämnda orsak, synes
kommittén lämpligen kunna kompenseras genom en överflyttning av beslutanderätten
i vissa smärre ärenden från styrelsen in pleno till verkställande direktören allena,
vilken väl redan under nuvarande förhållanden torde i dessa avseenden vara den i
verkligheten bestämmande.
Ehuru kommittén sålunda icke kan finna en ökning av de nämnda styrelsemedlemmarnas
arvoden motiverad av tillväxten av styrelsens åligganden, anser
kommittén likväl sådan ökning i viss mån vara betingad av den värdeminskning
ifrågavarande arvoden — vilka icke förbättrats genom dyrtids- eller andra tillägg
— i verkligheten de senare åren undergått.
Med hänsyn härtill, men i betraktande å andra sidan därav, att ifrågavarande
styrelsemedlemmar otvivelaktigt äro bättre tillgodosedda än motsvarande medlemmar
i vissa andra liknande styrelser, håller kommittén före, att, därest arvodena bleve
höjda för ordföranden från 2,500 till 4,000 kronor och för vardera av de två ifrågavarande
styrelseledamöterna från 2,000 till 3,000 kronor, arvodesökningen borde
kunna anses fullt tillräcklig.»
Bankoutskottets utlåtande Nr 72. 9
Vad först angår den av Kungl. Maj:t föreslagna höjningen av
verkställande direktörens avlöning, har utskottet, i likhet med löneregleringskommittén,
icke funnit den nyligen genomförda omorganisationen
av pensionsanstalten kunna motivera ett Irångående av den jämförelse
mellan direktörens befattning och byråchefsbefattning i centralt ämbetsverk,
som legat till grund för bestämmandet av direktörens tjänsteställning
och avlöningsförmåner. Utskottet har sålunda icke kunnat
biträda Kungl. Maj:ts förslag i denna del.
Vidkommande härefter arvodena till styrelsens ordförande och
ledamöter är utskottet även i detta avseende av samma mening som
löneregleringskommittén och kan således icke finna en ökning av de
nämnda styrelseledamöternas arvoden betingad med hänsyn till den
ökade arbetsbördan. I betraktande av den värdeminskning dessa arvoden
i själva verket undergått, synes emellertid någon höjning skäligen böra
medgivas, och har utskottet även härvidlag anslutit sig till löneregleringskommitténs
förslag, enligt vilket ordförandens arvode skulle höjas med
1,500 kronor till 4,000 kronor och arvodet åt vardera av ledamöterna
med 1,000 kronor till 3,000 kronor.
Utskottet hemställer sålunda,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition, må medgiva följande ändringar i
nuvarande lönestat för statens anstalt för pensionering
av folkskollärare m. fl., att gälla från och med år
1921, nämligen
a) att arvodet åt den i sagda lönestat uppförda
ordföranden i styrelsen för nämnda anstalt, nu 2,500
kronor, höjes till 4,000 kronor; samt
b) att arvodet åt vardera av de två i samma
lönestat upptagna ledamöterna i styrelsen, nu 2,000
kronor, höjes till 3,000 kronor.
Stockholm den 1 juni 1920.
På bankoutskottets vägnar:
EMIL KRISTENSSON.
Utskottet.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 8 saml. 51 höft. (Nr 71—73.)
2
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 72.
Vid detta Ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Wickman, Juhlin, Lindley, Öhngren, Östberg och Svenson
i Eskhult samt
av andra kammaren: herrar Kristensson, Jonsson i Gumboda, Edbom, Wikström. Borggren,
Lindvall och Olsson i Berg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1920:353 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående höjning av arvodena åt ordförande och ledamöter i styrelsen för statens anstalt för p s. 1 i texten