Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12
1920-03-12 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 1TU 1920:12, Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12
Dokumentets text
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.
7
Nr 12.
Ankom till riksdagens kansli den 16 mars 1920 kl. 1 e. m.
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 12,
i anledning av väckt motion angående de gamla sanningarnas
omsättande i praktisk politik.
I en inom första kammaren väckt och till första kammarens forsta Motionen.
tillfälliga utskott hänvisad motion, nr 188, har herr Lindhagen, »såsom
en opinionsyttring och ett facit av ganska mångsidiga politiska erfarenheter»,
hemställt,
att riksdagen — dess menige — måtte i dessa stora brytningstider
förnimma samvetets röst, som bjuder, att de gamla sanningarna, för vilkas
förkunnande om söndagarna till allas efterrättelse årligen av stat och kommun
beviljas stora summor, även måtte komma till heders i vårt vardagliga
politiska liv, i regering, riksdag, ämbetsverk, partiorganisationer, press och
annorstädes;
samt att riksdagen — dess menige — ville giva ett beslutmässigt uttryck
för denna sin förnimmelse genom en uppriktig anmodan, att regeringen
måtte sammankalla olika rådslag för självprövning, på vad sätt
statens förkunnelser i kyrkorna om söndagarna må kunna omvandlas till
praktisk politik under vardagarna och sålunda någon gång leda till, att
det svenska folket och dess representationer, i vad på dem ankommer,
söka att genom själarnas kultivering och ekonomiska omdaningar på samma
gång förvandla alla människor till en enda broderlig mänsklighet utan
klasskillnader.
I avseende å motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet delar motionärens uppskattning av de gamla sanningarna och Utskottet.
skulle givetvis villigt lämna sitt stöd åt varje lämplig och praktiskt genom
-
8
Första hammarens första tillfälliga utshotts utlåtande Nr 12.
förbar åtgärd, som syfter till att desamma måtte bättre kunna göra sig gällande
i samlivet mellan människorna och så småningom genomsyra hela vårt folk.
Enligt utskottets mening kan emellertid icke genom beslut av riksdagen
i av motionären avgiven riktning motionens syftemål främjas.
Utskottet får alltså hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon första
kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 12 mars 1920.
På utskottets vägnar:
TH. BOKELL.
Närvarande vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet: herrar Borell, Sandegdrd,
friherre Bamekow, Carl Johansson, Isak Svensson, Grevesmiihl och Sederholm.
Stockholm, O. L. Svanbäcks Boktryckeri 1920.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.