Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13
1920-03-17 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 1TU 1920:13, Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13
Dokumentets text
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
1
Nr 13.
Ankom till riksdagens kansli den 17 mars 1920 kl. 12 m.
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 13,
i anledning av väckt motion om vidtagande av åtgärder
för förverkligandet av vissa önskemål beträffande arbetet
med en rättegång sreform.
I en inom första kammaren väckt ock till första kammarens första Motionen.
tillfälliga utskott hänvisad motion, nr 145, har herr Lindhagen hemställt,
att riksdagen ville anhålla, att regeringen måtte taga i övervägande, vilka
åtgärder må kunna vidtagas, för att det hundraåriga arbetet på en rättegångsreform
ej må stanna vid företrädesvis formella omstöpningar, utan ock
nitälska för, att domarekårernas utbildning, begynnande vid universiteten
och sedan fullföljd i yrkesutövningen, må taga hänsyn icke blott till bokstavlig
lagkunskap och intellektuellt skarpsinne, utan även och fastmer till
utveckling av människokännedom, karaktären och hjärtelaget.
I avseende å motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa
till motionen.
I anledning av det utav motionären uttalade önskemålet, att arbetet utskottet.
på en rättegångsreform icke måtte stanna vid företrädesvis formella omstöpningar,
får utskottet hänvisa till de direktiv för processkommissionen, som
innehållas i vederbörande departementschefs yttrande till statsrådsprotokollet
den 13 januari 1911 angående förberedande utredning för en rättegångsreform
(bilagan andra huvudtiteln sid. 118 ff.) Departementschefen anförde
bland annat följande: »En sådan utredning skulle icke utmynna i ett
utarbetat förslag till lagtext; dess syfte skulle vara att lämna en allsidig
belysning av de särskilda processuella frågor, vilka måste upptagas till
övervägande, ävensom att anvisa den eller de möjliga utvägarna för dessa
frågors lösande under de i vårt land givna förhållanden. Det grundläggande
arbete, som sålunda utföres, måste bliva till stor nytta såsom
Bihang till riksdagens protokoll 1020. 12 sand. i avd. 7 Käft. (Nr 13.) 1
2 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
utgångspunkt för det lagförslag, vilket därefter skulle upprättas. En
beaktansvärd fördel med arbetets anordnande på detta sätt är även, att
grundprinciperna för den betydelsefulla, i folkets liv djupt ingripande
reformen kunna bliva föremål för allmän granskning, innan arbetet å det
slutliga förslaget börjar; härigenom ökas väsentligen förutsättningarna för,
att förslaget skall visa sig motsvara den allmänna uppfattningen i landet
— något som ju för förslagets framgång är av allra största vikt. Lika
litet som jag ansåg klokt att begränsa uppdraget åt en processkommission
genom att uppställa vissa förutsättningar för dess omarbetning av processlagstiftningen,
lika litet torde det vara rådligt att så förfara med avseende
å det uppdrag, varom nu är fråga.»
Det synes utskottet, att motionärens krav på reella reformer uti
ifrågavarande hänseende väl rymmes inom det åt kommissionen sålunda
lämnade uppdraget, och enligt vad utskottet har sig bekant, har kommissionen
ock så fattat sin uppgift.
Beträffande särskilt motionärens önskemål i fråga om domarekårens
utbildning, så synes det påtagligt, att om rättegångsväsendet i väsentliga
delar ändras, därav måste följa förändringar med avseende å domarekårens
utbildning.
Då emellertid från processkommissionen snart lärer vara att motse
det principbetänkande, som efter prövning av regering och riksdag kan
förväntas komma att läggas till grund för rättegångsväsendets reformering,
synes det utskottet lämpligast, att åtgärder för förändrad utbildning av
domarekåren måtte anstå, till dess förenämnda grunder för vårt rättegångsväsende
blivit framlagda och prövade.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon första
kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 17 mars 1920.
På utskottets vägnar:
TH. BORELL.
Närvarande vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet: herrar Borell, Sandegdrd,
friherre Barnekow, Carl Johansson, Isak Svensson, J. P. Johansson och Sederholm.
Stockholm, O. L. Svanbäcks Boktryckeri 1920.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.