Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14
1920-03-23 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 1TU 1920:14, Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14
Dokumentets text
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14.
1
Nr 14.
Ankom till riksdagens kansli den 23 mars 1920 kl. 2 e. m.
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 14,
i anledning av väckt motion angående utredning rörande
statens övertagande av utgifterna till löner åt lärarna
vid de till folkskoleväsendet körande anstalterna m. m.
I en inom första kammaren väckt ock till första kammarens första Motionen
tillfälliga utskott hänvisad motion, nr 125, har herr Johan Nilsson i Malmö
hemställt, att riksdagen behagade besluta att i skrivelse hos Kungl. Maj:t
anhålla om en utredning, dels huruvida staten bör övertaga utgifterna till
löner för alla lärare vid de till folkskoleväsendet i landet hörande anstalter,
dels huruvida till sådana lärare hittills utgående naturaförmåner böra upphöra
och ingå i kontant lön liksom för tjänstemän i allmänhet.
I avseende å motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Beträffande först det principiella spörsmålet, huruvida staten bör helt Utskottet
övertaga utgifterna för de till lärarna vid landets folkundervisningsanstalter
utgående avlöningarna, får utskottet anföra följande.
Alltsedan år 1842, då den obligatoriska folkundervisningen först infördes,
har staten lämnat ekonomiskt bidrag till folkskoleväsendet. I särskild
grad har statens alltjämt växande ekonomiska understöd åt folkskolan
framträtt i fråga om lärarnas avlöning. Såsom motionären erinrat bidrager
staten numera med icke mindre än 90 procent av grundlönerna och bestrider
dessutom utgifterna till de åt lärarna utgående ålderstilläggen.
Därtill kan läggas, att staten jämväl övertagit kommunernas kostnader
för lärarnas pensionering.
Det kan synas, att, såsom motionären vill göra gällande i fråga om
lärarlönerna, utveckligen tenderar till, att staten bör helt övertaga ansvaBihang
till riksdagens protokoll 1020. 12 samt. lavd. 8 käft. (Nr 14.) 1
2
Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14.
ret och kostnaderna för vårt folkskoleväsende. Enligt den mening, utskottet
i denna fråga företräder, är dock utveckligen till folkskolans förstatligande
endast skenbar, då ju, trots den statliga medverkan, banden mellan
folkskolan och lärarkåren å ena sidan samt kommunerna å den andra icke
i något principiellt avseende ändrats. Yår folkskola har behållit sin kommunala
karaktär oförändrad. Dess angelägenheter skötas sålunda i första
hand av kommunala organ. Lärarnas ställning i förhållande till kommunerna
har icke heller rubbats genom de ökade statsbidragen till deras
avlöning — alltjämt tillsättes, övervakas och entledigas lärarpersonalen av
kommunerna, som ock ansvara för dess avlöning.
Det synes vid sådant förhållande icke befogat att under hänvisning
till den hittillsvarande utvecklingen hävda den meningen, att följdriktigheten
kräver, att staten påtager sig alla de med folkskoleväsendet förenade kostnader
och därmed följande ansvar.
Motionärens förslag, att staten måtte övertaga utgifterna för lärarlönerna,
innebär till sina konsekvenser ett avsteg från den hittills strängt
fasthållna principen, att lärarna vid de till folkskoleväsendet hörande läroanstalterna
böra vara kommunernas tjänstemän och icke statens. Yisserligen
har i motionen icke uttryckligen ifrågasatts, att kommunernas nuvarande
befogenheter i avseende å lärarnas tillsättning, entledigande etc.
skulle upphöra med statens övertagande av lärarlönerna, och folkskolläraren
bliva en statens tjänsteman. Men otvivelaktigt skulle detta bliva följden,
och därmed upprullas hela det tekniskt svårlösta och till sina konsekvenser
oöverskådligt kostsamma spörsmålet om folkskoleväsendets förstatligande.
Statens övertagande av lärarlönerna och folkskollärarkårens förstatligande
skulle helt visst å de olika kommunerna återverka menligt i första
hand på skolväsendet men även i fråga om andra kommunala angelägenheter.
Det förtroende, som i stort sett utmärker förhållandet mellan lärare
och kommun, skulle säkerligen i många fall försvinna eller minskas och
intresset för skolans bästa inom kommunen slappna. Lärarens ställning i
såväl disciplinärt som i ekonomiskt avseende skulle helt visst icke heller
bliva så god som nu. Den av motionären eftersträvade likheten i fråga
om storleken av lärarlönerna skulle måhända till en viss grad uppnås,
men i så fall troligtvis därigenom, att de särskilda kommunala tilläggen
i stor utsträckning bleve indragna. Det är att märka, att dessa och andra
olägenheter från såväl skolväsendets som från kommunernas och lärarnas
synpunkter icke skulle uppvägas av särdeles betydande ekonomiska fördelar
för kommunerna. Det må nämligen ihågkommas, att det icke är läraravlöningarna,
som i mera betydande grad tynga den kommunala budgeten.
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14.
3
Motionären har jämväl yrkat på, att de till folkskollärarna hittills
utgående naturaförmånerna böra upphöra och ingå i den kontanta lönen
liksom för tjänstemän i allmänhet. Utskottet kan icke anse detta förslag
praktiskt. För lärarkåren skulle dess genomförande helt säkert ställa sig
ekonomiskt ofördelaktigt utan att lämna kommunerna eller staten några
motsvarande fördelar. Särskilt för staten skulle det helt visst bliva synnerligen
kostsamt'', om den skulle övertaga kommunernas skyldigheter i förevarande
avseende. Och för att locka sökande till lediga svårbesatta tjänster
torde kommunerna eller staten måhända ändock icke komma ifrån
nödvändigheten att bygga särskilda boningshus för lärarpersonalen.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon första
kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 23 mars 1920.
På utskottets vägnar:
TH. BOEELL.
Närvarande vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet: herrar Borell, Sandegdrd,
friherre Barnekow, Carl Johansson, Grevesmiihl, J. P. Johansson och Sederholm.
Reservation
av herrar Sandegård, Carl Johansson och Sederholm, vilka anfört:
x »Vi underskatta ingalunda vikten av de av utskottet anförda skälen
mot en förändring av folkskollärarnas ställning gent emot de kommunala
organen inom den kommun, där de äro anställda. Enligt vår mening kan
dock det syfte motionären avsett mycket väl uppnås utan förändring i
berörda avseende. Då dessutom en överflyttning på staten av lärarnas
avlöning synes oss för hårt skattetyngda kommuner kunna medföra större
4 Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14.
möjlighet att bereda inom dem anställd lärarepersonal lika goda villkor
som inom städer och rikare landskommuner, samt frågan synes oss vara
av den allmänna betydelse, att en utredning vore fullt befogad, anse vi,
att utskottet bort hemställa,
att första kammaren måtte för sin del besluta, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla
om utredning, dels huruvida staten bör övertaga utgifterna
till löner för alla lärare vid de till folkskoleväsendet
i landet hörande anstalter, och dels huruvida
till sådana lärare hittills utgående naturaförmåner böra
upphöra och ingå i kontant lön liksom för tjänstemän
i allmänhet.»
8tockholm, O. L. Svanbäcks boktryckeri 1920.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.