Skrivelse till Kung1. Maj.t i fråga om apghävande av de personliga avgifterna till stat, landsting och kommun.
1920-04-12 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 1TU 1920:18, Skrivelse till Kung1. Maj.t i fråga om apghävande av de personliga avgifterna till stat, landsting och kommun.
Dokumentets text
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 18.
1
Nr 18.
Ankom till riksdagens kansli den 12 april 1920 kl. 5 e. m.
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 18, i anledning
av räckt motion om skrivelse till Kung1. Maj.t i fråga
om apghävande av de personliga avgifterna till stat, landsting
och kommun.
Uti eu inom andra kammaren avgiven, till dess femte tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 291, har herr Hage hemställt, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kung! Magt anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa
en utredning, huruvida och under vilka förhållanden de personliga avgifterna
till stat, landsting och kommun — mantalspengar, den personliga sjukvårdsavgiften
och den personliga folkskola vgiften — måtte kunna upphävas, samt
för riksdagen framlägga de förslag, vartill denna utredning kan föranleda.
Beträffande motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa till
motionen.
Andra kammarens femte tillfälliga utskott har efter erhållen remiss av
motionen lämnat nedanstående historiska översikt och utlåtande.
»Som motionären erinrat om, förelåg vid 1912 års riksdag en motion av
samme motionär och med i huvudsak samma yrkande som den nu förevarande
motionens. Andra kammarens femte tillfälliga utskott, till vilket motionen
hänvisades för behandling, hemställde då, att andra kammaren ville för sin
del besluta, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det
täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning, huruvida och under vilka förhållanden
de personliga avgifterna — mantalspenningarna, den personliga sjukvärdsavgiften
och den personliga folkskoleavgiften — må kunna upphävas,
samt för riksdagen framlägga de förslag till ändringar i vederbörliga föl-fattningar,
som denna utredning kunde föranleda. Denna hemställan blev också
av andra kammaren bifallen. Första kammaren beslöt emellertid på förslagav
sitt första tillfälliga utskott att icke biträda det sålunda av andra kammaren
fattade beslutet,
Bihang till riksdagens protokoll WHO. 1H sand. 1 äril. 11 käft. (Nr IS.) 1
Motionen.
Frågans behandling
vid
1912 års
riksdag.
2
Andra kammarens
utskott
1912.
Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 18.
Andra kammarens femte tillfälliga utskott erinrade i sitt utlåtande först
om att, sedan den personliga avgiften till prästerskapet successivt upphört på
grund av 1910 års prästlönereglering, återstå i vårt land endast trenne personliga
skatter, en till staten, mantalspengarna, en till landstinget, sjukvårdsavgiften,
och en till kommunen, folkskoleavgiften (fakultativ). Mantalspenningar
erläggas enligt kungl. förordningen den 24 april 1863, ändrad genom
kung!, kungörelsen den 25 maj 1894, av alla personer över 18 år med 40 öre
för man och 20 öre för kvinna, dock med befrielse för vissa kategorier av innevånare.
Sjukvårdsavgiften utgår enligt kungl. kungörelsen den 26 augusti 1873
och den 1 juni 1883 till landsting och till städer, som ej deltaga i landsting,
med högst 50 öre för varje skattskyldig man och 25 öre för varje skattskyldig
kvinna. Slutligen är genom 1907 års folkskolestadga skoldistrikt
medgivet att som bidrag till kostnaden för skolväsendet av var och en, som
erlägger mantalspengar, uttaga en avgift av högst 50 öre för man och 25
öre för kvinna.
Utskottet erinrade vidare om de många försök, som under 1800-talets
senare årtionden gjorts att avskaffa eller åtminstone inskränka användningen
av den personliga beskattningsformen, vilka försök delvis lyckats såtillvida
att den personliga skyddsavgiften och fattigvårdsavgiften borttagits och den
personliga avgiften till prästerskapet genom 1910 års riksdags beslut successivt
upphört.
Efter att hava citerat dels ett uttalande av den 1879 tillsatta skatteregleringskommittén
och dels ett yttrande av chefen för ecklesiastikdepartementet
till statsrådsprotokollet rörande kungl. propositionen till 1908 års riksdag
med förslag till lag om prästerskapets avlöning, i vilka uttalanden de
personliga avgifterna utdömdes såsom orättvisa och olämpliga i vår tid, yttrade
utskottet följande:
»Utskottet delar till fullo den uppfattning om det olämpliga i de personliga
skatterna, som kommit till uttryck i här ovan citerade anföranden.
Och ännu tydligare bör en sådan uppfattning göra sig gällande nu, sedan
den progressiva skatteprincipen införts på statsbeskattningens område. Tiden
torde därför vara inne att taga steget fullt ut och avskaffa även de rester
av personliga skatter, som ännu finnas kvar som ett rudiment från en förfluten
tid.
Visserligen utgöra de nuvarande personliga skatterna små belopp, som
ej alltid kunna sägas tynga de betalande. Frågan har emellertid även eu
skatteteknisk sida. För eu reform i motionens riktning tala ej minst praktiska
hänsyn. Därigenom skulle man undvika en del besvär med och kostnader
för skattesedlars utskrivning, bokföring, avskrivningar och handräckning
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första kammarens farstu tillfälliga utskotts utlåtande Nr 18.
för. indrivning, vilket allt i förhållande till de jämförelsevis obetydliga skattebelopp,
som inflyta, torde vara en alltför omständlig procedur.
Enligt vad utskottet inhämtat kommer den nu arbetande kommittén för
omläggning av den kommunala beskattningen icke att utan särskilt uppdrag
syssla med frågan om de personliga avgifterna. Lämpligt synes därför vara,
att nämnda kommitté i sitt uppdrag även får inryckt att överväga, huruvida
och under vilka förhållanden själva den princip, som ligger till grund för de
personella skatterna, kan anses böra helt och hållet avlösas av mera moderna
beskattningsprinciper. Någon större ekonomisk omfattning kan eu sådan förändring
icke anses medföra. Mantalspengarna ha under senare är i statsbudgeten
upptagits till ett belopp av 825,000 kronor. Enligt uppgift av til.
d:r Edv. Söderberg i den av honom nyligen verkställda utredningen av kommunernas
ekonomiska ställning belöpte sig samtliga till landsting och städer,
som icke deltaga i landsting, ingående sjukvårdsavgifter år 1907 till 905,800
kronor. Någon uppgift å folkskoleavgifternås samlade belopp har utskottet
icke sett sig i stånd anskaffa, men icke heller detta belopp lär vara särdeles
stort i förhållande till kommunernas finanser i allmänhet.»
Första kammarens första tillfälliga utskott medgav, »att de personliga
avgifterna fordom haft väsentligt större berättigande än nu» och att »dessa
avgifters betydelse för statsregleringen såväl som för landstings och kommuners
budget blivit allt mindre», men anförde senare följande:
»Då utskottet likväl ej ansett sig böra biträda motionärens och andra
kammarens mening i fråga om avgiftens borttagande, har detta skett på helt
andra grunder. Det har nämligen synts utskottet, som om den skatteform,
som benämnes mantalspenningar, vore ett uttryck för de skyldigheter gentemot
samhället, som varje medborgare har att fylla, och det är enligt utskottets
mening knappast önskvärt att för en ej ringa del av vårt folk helt
och hållet avlägsna något, som kan innebära eu påminnelse om dessa skyldigheter.
Särskilt borde man, synes det, söka undvika detta, sedan rättigheten
att utöva politisk rösträtt utsträckts sä långt, att — utom de allmänna
villkoren, såsom god frejd och dylikt — ett ordentligt fullgörande av nu
ifrågavarande skatteskyldighet för många utgör det enda villkoret härför.
Denna förutsättning för utövande av rösträtt torde ej heller sakna eu viss
uppfostrande betydelse, dä däri ligger en maning till ordentlighet vid fullgörandet,
av åliggande förpliktelser i allmänhet.
förläggande!, av mantalspenningar utgör ytterligare för ett ej obetydligt
antal medborgare den enda skyldigheten att lämna något direkt skattebidrag.
Genom donna avgifts borttagande skulle sådana personer, som ej äro skattepliktiga
till kommun, bliva fullständigt, fria från varje direkt skatt. Eu
sådan utveckling synes utskottet ej vara eftersträvansvärd.
Första kärn
marens utskott
1912.
opaginerad Kontrollera mot PDF
f
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 18.
Da enligt utskottets mening så vägande skäl för denna avgifts bibehållande
förefinnas, anser sig utskottet blott i förbigående behöva framhålla
den upprepade gånger förr påpekade omständigheten, att avgiftens ringa storlek
ej rättvisligen kan anses kräva dess borttagande; motionären själv medgiver,
att beloppen äro synnerligen låga, vartill kommer, att befrielse från
avgifts erläggande alltid meddelas, då verklig betalningsoförmåga är för
handen.»
Beträffande sjuk vårdsa vgiften och folkskoleavgiften anförde utskottet,
»att dessa avgifter äro skatter, vilkas upptagande är beroende på beslut av
respektive landsting och kommun, vilka således även kunna fatta beslut om
deras borttagande. Folkskoleavgiften har också redan inom åtskilliga kommuner
upphört att utgå.» Utskottet gjorde vidare gentemot andra kammarutskottet
gällande, att de då arbetande sakkunniga för omläggning av den
kommunala beskattningen helt visst kornrne att till behandling upptaga frågan
om de personliga skatterna, i vad rörde avgifter av kommunal natur.
Andra kärn- De skal, som vid 1912 års riksdag anfördes för avskaffande av de i vårt
nTuru-mte !aiul ännu kvarstående personliga avgifterna, synas utskottet hava under de
utskott1 gångna åren vunnit i styrka. Visserligen äro dessa avgifter så obetydliga,
att det endast i undantagsfall torde kännas betungande för den skattskyldige
att erlägga dem. Men å andra sidan hava deras betydelse för statens,
landstingens och kommunernas ekonomi, som redan förut var föga avsevärd,
blivit ännu mindre på grund av penningvärdets fall. Däremot hava kostnaderna
för deras debitering, uppbörd och indrivning stegrats, så att det
torde kunna ifrågasättas, om icke dessa kostnader numera uppgå till eller
rent av överskrida det inflytande skattebeloppet.
Särskilt ur denna synpunkt synes det utskottet olämpligt att längre
bibehålla ifrågavarande skatter.
Ett borttagande av mantalspenningarna och sjukvårdsavgifter till landstingen
skulle också bereda häradsskrivarna någon lättnad i deras arbetsbörda,
som bl. a. på grund av de senare årens sociallagstiftning ökats i eu högst
avsevärd grad.
A andra sidan hava de skäl, som av första kammarens första tillfälliga
utskott anfördes år 1912 för bibehållande särskilt av mantalspenningarna,
förlorat i betydelse, sedan genom de senaste stora rösträttsreformerna fullgjord
skattebetalning kommer att bortfalla såsom villkor för rättighet att utöva
politisk rösträtt och ej längre i samma grad som förut utgör villkor för
kommunal rösträtt. Vad samma utskott anförde om mantalspengarna såsom
ett uttryck för de skyldigheter gentemot samhället, som varje medborgare
har att fylla, torde icke böra tillmätas alltför stor betydelse, i betraktande
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 18. 5
av dels de stora kostnaderna för skattens uttagande i förhållande till det inflytande
skattebeloppet, dels det förhållandet att under de senaste åren antalet
av dem, som i skatt endast hava att erlägga mantalspengar, torde hava avsevärt
minskats genom de på grund av penningvärdets fall stegrade arbetslönerna.
Under åberopande av vad som sålunda anförts och då, enligt vad utskottet
erfarit, nu föreliggande, av tillkallade sakkunniga utarbetade förslag
till omläggning av kommunalbeskattningen ej berör den kommunala
folkskoleavgiften — såsom också av andra kammarens femte tillfälliga utskott
1912 förmodades skulle bliva fallet — får utskottet hemställa, att andra
kammaren för sin del ville besluta, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kung!. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning,
huruvida och under vilka förhållanden de personliga avgifterna till stat,
landsting och kommun — mantalspengar, den personliga sjukvårdsavgiften och
den personliga folkskoleavgiften — måtte kunna upphävas, samt för riksdagen
framlägga de förslag, vartill denna utredning kan föranleda.»
Andra kammaren biföll sitt utskotts hemställan, varefter ärendet överlämnades
till första kammaren, som hänvisade detsamma till sitt första tillfälliga
utskott.
Under åberopande av vad andra kammarens utskott i ovan återgivna
utlåtande anfört får utskottet hemställa,
att första kammaren måtte biträda andra kammarens i
ärendet fattade beslut.
Stockholm den 12 april 1920.
På utskottets vägnar:
TH. BORELL.
Närvarande vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet: herrar Borell,
friherre Barnekow, Carl Johansson, Isak Svensson. Grevesmuhl, Jesper son och Lind.
Reservation
av herrar Boren och Grevesmuhl.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 12 sand. I avd. It käft. (Nr 18). 2
Utskottet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.