Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t angående statens medverkan till meddelande i större omfattning än nu sker av insikter i ekonomiska och näring sorganisatoriska ämnen.

1920-05-18 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 1TU 1920:23, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående statens medverkan till meddelande i större omfattning än nu sker av insikter i ekonomiska och näring sorganisatoriska ämnen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 23.

1

Nr 23.

Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1920 kl. 1/i 5 e. m.

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 23,

i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående statens medverkan till meddelande i större

omfattning än nu sker av insikter i ekonomiska och

näring sorganisatoriska ämnen.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 298, har herr Liibeck

m. fl. hemställt, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om utredning, i vad mån och på vad sätt staten kan medverka till, att

under och efter skolstadiet insikter i ekonomiska och näringsorganisatoriska

ämnen må kunna systematiskt meddelas i större omfattning än som nu i

allmänhet sker.

I avseende å motiveringen hänvisas till motionen.

Andra kammarens första tillfälliga utskott har efter erhållen remiss

av motionen anfört följande:

»Motionärerna beröra i denna motion en fråga av synnerligen stor be- Andra

tydelse. Erfarenheterna från särskilt de senare åren ha gjort det allt mera kammarens

klart, att samhället måste ställa större krav på varje enskild medborgares första tillfälförmåga

att hjälpligt kunna överblicka och förstå de betingelser, som äro iiga utsilotlnödvändiga

förutsättningar för ekonomiskt framåtskridande. Skall det allmänna

ekonomiska läget kunna förbättras, måste tydligen var och en göra

sitt till, för att en förnuftig enskild och allmän hushållning vidmakthålles

och de bästa möjliga ekonomiska resultat vinnas. Men denna tingens

ordning åstadkommes ej, utan att kunskaper i ekonomiska ämnen äro till

finnandes hos folkets störa flertal, som genom den allmänna rösträtten erhållit

ökat inflytande i allmänna värv och direkt eller indirekt kommer

att vara medansvarigt i den sociala och ekonomiska utvecklingen.

Det råder emellertid, som motionärerna säga, »en ganska stor enighet

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 12 saml. lavd. 16 käft. (Nr 23.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 23.

om att vårt folks ekonomiska skolning är allt för svag». Tyvärr kar intresset

för ekonomiska frågor ej varit så synnerligen stort, vilket också

förklarar, att man vid bedömandet av ekonomiska ting ofta hellre låter sig

ledas av gängse vanföreställningar än av hänsynen till de ekonomiska

lagar, efter vilka allt produktivt handlande måste rätta sig.

Även om detta varit fallet såväl före som delvis under den nu rådande

kristiden, torde man dock kunna spåra ett tilltagande intresse för

upplysning och utbildning i dessa ämnen. Såväl diskussionen i pressen

som den ökade efterfrågan på föreläsare och lärare i ekonomiska frågor

utgöra tydliga vittnesbörd därom. Motionärerna torde därför också ha uttalat

en allmänt erkänd mening, då de påyrka ett verksammare ingripande

från statens sida för systematiskt kunskapsmeddelande på detta område.

Utskottet kan således fullt och helt ansluta sig till det i denna motion

angivna önskemålet.

De ämnen, motionärerna önska skola meddelas i större utsträckning

än nu sker, äro allmänna ekonomiska och näringsorganisatoriska. Om de

senare yttras i motionen.

»Vad som nu främst måste eftersträvas inom allt vidare kretsar av

folket är bättre kunskap om våra huvudnäringars och mera betydande industrigrenars

allmänna förutsättningar i form av inhemska och utländska

råvaror, kraft- och bränsletillgångar, avsättningsmöjligheter inom eller utom

landet, konkurrens-, frakt-, tull- och traktatförhållanden m. m.

Det är uppenbarligen ett allmänt intresse, att de speciella kunskaper

och färdigheter, som de inom ett företag anställda var på sitt arbetsområde

besitta, förenas med eu från ensidiga klassynpunkter möjligast fri

överblick av och en viss förståelse för de förhållanden, under vilka företaget

arbetar».

Motionärerna avse sålunda yrkesteknisk och yrkesekonomisk undervisning,

kompletterad med ekonomisk-geografisk och statistisk upplysning.

Undervisning i dessa ämnen borde också vara synnerligen ägnad att hos

de i resp. yrke eller industri anställda väcka förståelse för och skänka

överblick över arbetsbetingelserna inom vederbörande näringsgren.

Utskottet kan emellertid ej underlåta att dessutom peka på betydelsen

av, att kunskaper meddelas i allmän ekonomilära eller nationalekonomi.

Det torde nämligen ej alls vara tillfyllest, att undervisning enbart meddelas

i näringsorganisation och ekonomisk geografi. Skall en ekonomisk

bildning kunna något så när grundläggas, torde, så långt tiden det medgiver,

undervisningen även böra ingå på de allmänna ekonomiska lagarna

om prisbildning, produktion, distribution, handels- och betalningsbalanser,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Forsta hammarens första tillfälliga utslcotts utlåtande Nr 23. 3

konsumtion o. s. v, Utan att vederbörande lärjungar kunna fatta det

väsentliga av de ekonomiska lagarnas natur och verkningar, torde de

heller knappast kunna erhålla den överblick av och förståelse för sin

närings arbetsförhållanden, varom motionärerna tala.

De områden, som böra behandlas i en systematiskt uppgjord undervisningsplan

i ekonomi, böra sålunda enligt utskottets mening utgöras av

näringsorganisation med ekonomisk geografi samt allmän ekonomilära.

De vägar, som enligt motionärernas mening härvid böra beträdas,

äro huvudsakligen tvenne: undervisning i de nuvarande barn- och ungdomsskolorna

samt i särskilda kurser för vuxna.

Yad då först folkskolan beträffar, torde emellertid elevernas ringa

mogenhet och den redan nu hårt belastade timplanen lägga stora hinder

i vägen för någon undervisning i specifikt ekonomiska ämnen. Motionärerna

anse, att »mycket borde kunna vinnas redan inom ramen för den

ordinarie undervisningen särskilt i geografi». Enligt utskottets mening

torde man ej kunna begära mera i detta avseende, än vad som redan är

fastslaget i den undervisningsplan för rikets folkskolor, som utkommit

efter det denna motion skrivits. Enligt denna plan skall nämligen i

översta klassen i folkskolan under ämnet geografi lämnas »en sammanfattande

framställning av fäderneslandets geografi med hänsyn till natur,

klimat, naturtillgångar och näringar, samfärdsel, befolkningsförhållanden».

I de till ämnet fogade anvisningarna påpekas bl. a.: »Största uppmärk
samhet

bör emellertid vid denna sammanfattande framställning av Sveriges

geografi ägnas åt fäderneslandets naturtillgångar och de näringar, för vilka

dessa bilda grundval». Under de två till tre timmar i veckan, som ägnas

åt detta ämne, torde nog, som motionärerna anföra, en kunnig och förstående

lärare kunna giva sina lärjungar åtskilligt av grundläggande ekonomisk

insikt. Saken beror också, så vitt utskottet kunnat finna, till

mycket stor del på lärarens förmåga att meddela ekonomisk kunskap,

varför utskottet nedan återkommer till denna fråga.

Större möjligheter synas däremot finnas för, att ifrågavarande ämnen

skola kunna bliva behandlade vid de nyligen beslutade påbyggnaderna på

folkskolan.

I de yrkesbestämda fortsättning skolorna ingår också som ett väsentligt

moment ämnet arbetskunskap. Om undervisningen i detta ämne stadgas

följande:

»Undervisningen i arbetskunskap skall i anslutning till lärjungarnas

praktiska verksamhet eller till ortens arbetsliv anknytas till och samlas

kring ett visst yrke eller en viss grupp av yrken. Den bör i lämplig

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 23.

utsträckning och i mån av förhandenvarande förhållanden sysselsätta sig

med grunderna för yrkets teknik, med råvarorna och deras ursprung,

med arbetsprodukterna och deras spridning i marknaden, med de delar av

naturkunnigheten, som hava största betydelsen för yrket, med räkning,

bokföring och fackritning i deras tillämpning på yrket, med yrkets hygien,

med nödiga delar av närings- och arbetslagstiftningen samt med

yrkets historia, varjämte jämväl de nationalekonomiska synpunkterna böra

beaktas vid undervisningen. >

Motionärernas synpunkter synes sålunda till stor del redan nu vara

beaktade, vad fortsättningsskolan beträffar, och då ifrågavarande ämne skall

upptaga hälften av hela undervisningstiden d. v. s. 180 timmar, torde

någon ytterligare ökning ej gärna kunna ifrågasättas.

Går man därefter över till den kommunala yrkesundervisningen,

finner man, att i lärling sskolorna för hantverk och industri upptagas som

obligatoriska ämnen »yrkeslära, yrkesekonomi samt yrkes- och arbetarlagstiftning»,

och i lärlingsskolorna för handel »handelsteknik, ekonomisk

geografi med produktionslära, handelsrätt och nationalekonomi». Undervisningen

i näringsorganisation och ekonomisk geografi har i det förra

slaget av lärlingsskolorna erhållit minst hälften av undervisningstiden

eller sålunda minst c:a 100 timmar under vardera av de två årskurserna.

Ämnet ekonomilära synes däremot ej komma till sin fulla rätt.

Detta har nämligen inlagts som del i ämnet yrkesekonomi, till vilket även

höra bokföring, kalkylation, deklaration och en del praktisk skrivning.

Då till detta ämne förslagsvis anslagits minst en tredjedel av tiden eller

sålunda minst 40 timmar årligen, kan ekonomiläran ej bliva så grundligt

behandlad, som vore önskligt så väl för ämnets egen skull som ock med

hänsyn till elevernas mognadsgrad. Som emellertid denna undervisning är

utsträckt över två år med minst 6 timmars undervisning per vecka under

8—9 månader årligen, torde eleverna delvis hinna komplettera den muntliga

undervisningen med egna studier och sålunda tillgodogöra sig ett för

sin ålder ej föraktligt förråd av ekonomiskt vetande

Yid undervisningen i yrkesskolorna torde även åtskilligt kunna göras

i motionens syfte. Dessa skolor kunna omfatta bl. a. dels yrkeskurser

med fasta undervisningsplaner, avsedda att giva deltagarna i kursen en

sammanhängande grundlig utbildning i samtliga eller flertalet av de

ämnen, som äro av vikt för deras yrkesarbete, och dels ämneskurser utgörande

fristående lärokurser i olika läroämnen, bland vilka en var deltagare

kan välja dem, som motsvara hans behov och önskningar. Eleverna

i dessa skolor skola antingen ha genomgått lärlingsskola eller ock fyllt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 23. 5

17 år, varför de måste anses mera mogna för ifrågavarande undervisning.

Här synes det sålunda lämpligt, att utredning förebringas om, på vad sätt

staten skall ekonomiskt kunna stödja strävandet efter undervisning i de i

motionen avsedda ämnena. Samma förhållande gäller i stort sett även

de ettåriga handelsskolorna.

Den utredning, som berör dessa och andra yrkesskolor, torde lämpligen

böra uppdragas åt skolöverstyrelsen, som ju har överinseende över

yrkesundervisningen. I den mån det är möjligt torde därvid böra sökas

utvägar för att öka antalet timmar för ekonomiska ämnen samt att bereda

ämnet ekonomilära större utrymme i denna ämnesgrupp.

När det gäller att bibringa personer över skolstadiet kunskaper i ekonomiska

ämnen, torde man i ej ringa utsträckning kunna lita till de frivilliga

folkbildning sorganisationerna. Sedan nu bedrives ett relativt omfattande

folkbildningsarbete i ämnet ekonomilära, dels i studiecirklarna

och dels genom de flyttande folkhögskolekurser, som anordnas i synnerhet

av nykterhetsorganisationerna, dels av föreläsningsföreningarna och dels genom

Arbetarnas bildningsförbund. Under arbetsåret 1918—1919 anordnade

detta förbund över 400 föreläsningar, varav 35 proc. behandlade ekonomiska

ämnen. Tyvärr torde denna gren av folkets egen bildningsverksamhet

ej kunna bedrivas i den utsträckning, som den förtjänar, emedan anslagen

från det allmännas sida äro otillräckliga, samt svårigheter möta att erhålla

föreläsare i dessa ämnen. Genom ett rikare tilltaget understöd i all

synnerhet från statens sida torde enligt utskottets mening ganska mycket

kunna göras i detta avseende.

Det är naturligtvis ej möjligt för utskottet att peka på alla de utvägar,

som kunna stå till buds för ett framgångsrikt arbete på detta

område. Bland olika möjligheter vill emellertid utskottet hänvisa till de

kurser, som anordnas med folkhögskolorna som centrum. Det synes ingalunda

omöjligt, att, där lokala förhållanden ej lägga hinder i vägen, kurser

på 3—4 veckor skulle kunna anordnas vid dessa skolor under den tid

de eventuellt äro lediga under sommarmånaderna. För att emellertid

sådana kurser skola kunna realiseras, torde det vara alldeles nödvändigt,

att rimliga anslag från statens sida stå till förfogande för anordnaren, vare

sig denne utgöres av folkhögskolan, någon folkbildningsorganisation eller

skolöverstyrelsen. Den senare myndigheten står ju redan nu som anordnare

för fortbildningskurser för folkskollärare och torde väl med den

erfarenhet, som vinnes vid dessa kursers anordnande, kunna utfinna de

bästa formerna för kurser i här berörda syfte.

Utskottet ser sig emellertid dessutom föranlåtet att peka på ett av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första kammarens första, tillfälliga utskotts utlåtande Nr 23.

de mest aktiva hindren för att realisera ovan berörda planer, nämligen

den stora bristen på lärare och föreläsare i ekonomiska ämnen. Även

om allvarliga försök göras från olika håll för att sprida upplysning i

dessa ämnen, torde de många gånger stranda på svårigheterna att anskaffa

föreläsare. Det torde således, som ock motionärerna påvisa, vara nödvändigt

att bibringa de blivande lärarna i olika skolor erforderliga kunskaper

på området. Särskilt från denna utgångspunkt måste riksdagens

beslut 1919 om utredning angående inrättandet av en professur i nationalekonomi

även inom filosofiska fakulteten vid vartdera av universiteten

i Uppsala och Lund hälsas med synnerligen stor tillfredställelse, och den

förhoppningen knytas vid denna utredning, att den snarast möjligt måtte

leda till positivt resultat.

Genom den senaste seminariereformen 1914 bar ämnet ekonomilära

upptagits som fristående läroämne vid seminarierna. Undervisningen häri

bar emellertid ägt rum så kort tid, att endast ett obetydligt antal folkskollärare

varit i tillfälle att taga del däri. Det bör därför kunna sättas

i fråga, om ej särskilda kurser i ekonomiska ämnen skulle kunna anordnas.

Dessa borde då icke endast omfatta lärare vid folkskolan och dess nuvarande

påbyggnader utan även lärare vid läroverk och seminarier. Utskottet

tänker sig dessa kurser anordnade på ungefär samma sätt som de

nu vanliga sommarkurserna: populärvetenskapliga, sociala och fortbildningskurser

etc. I varje fall torde böra tagas under övervägande, huruvida

ej ett större antal timmar kunde ägnas åt föreläsningar i ekonomiska

ämnen vid dessa kurser. Det är visserligen sant, att t. ex. folkskollärare

ej ha några särskilda timmar anslagna åt undervisning i dessa ämnen

i folkskolan, men det torde säkerligen stå oemotsagt, att den lärare, som

är hemma på detta område, bör kunna ge sina lärjungar en viss ekonomisk

insikt i samband med den övriga undervisningen.

Utskottet finner det sålunda vara av synnerligen stor vikt, att insikter

i ekonomiska ämnen meddelas i större uträckning än vad nu är fallet.

Den utredning, som härför tarvas, torde emellertid till en del kunna uppdragas

åt skolöverstyrelsen, som torde vara den lämpligaste myndigheten

att handlägga frågan om undervisning i ekonomiska ämnen i de olika

ungdomsskolorna. Vid denna utredning bör undersökas möjligheterna för

att ge ekonomiska ämnen större utrymme på de nuvarande sommarkursernas

program eller eventuellt inrätta särskilda kurser i ovan angivet

syfte.

Det torde emellertid dessutom vara lämpligt, att utredningen i vad

den avser vuxna personer verkställes i samband med den utredning om

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 23.

7

det frivilliga folkbildningsarbetets organisation, som redan beslutats av

första kammaren. På detta sätt bör undervisningen i dessa ämnen kunna

systematiskt inarbetas i det folkbildningsprogram, nämnda utredning avser

att uppgöra.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa, att andra

kammaren för sin del måtte besluta, att riksdagen ville i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla om utredning, i vad mån och på vad sätt staten

kan medverka till, att under och efter skolstadiet insikter i ekonomiska

och näringsorganisatoriska ämnen må kunna systematiskt meddelas i större

omfattning, än vad som nu i allmänhet sker.»

Andra kammaren biföll sitt utskotts hemställan, varefter ärendet

överlämnades till första kammaren, som hänvisade detsamma till förberedande

behandling av sitt första tillfälliga utskott.

Under åberopande av vad andra kammarens utskott i ämnet anfört Utskottet.

får utskottet hemställa,

att första kammaren måtte biträda andra kammarens

i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 18 maj 1920.

På utskottets vägnar:

TH. BOEELL.

Närvarande vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet: herrar Borell, Sandegård,

Carl Johansson, Isak Svensson, Jesperson, Orevesmuhl och Lind.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.