Sök i Ratio Lex

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 24

1920-05-18 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 1TU 1920:24, Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 24

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 24.

1

Nr 24.

Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1920 kl. V> 5 e. m.

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 24,

i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t -angående viss ändring i gällande universitetsstatuter.

I en inom andra kammaren av herr Engberg väckt motion nr 33

hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära sådan

ändring i gällande universitetsstatuter, att

1. vid tillsättning av sakkunnige för prövande av sökandes till professorsbefattning

skicklighet, universitetskanslern och Kungl. Maj:t tillerkännas

enahanda prövningsrätt som vid befattningens tillsättande samt

att i enlighet härmed sökandes rätt till påminnelse och överklagande gentemot

uppgjorda förslag till sakkunniga medgives. Men, därest eu dylik

anordning icke befinnes ändamålsenlig, att Kungl. Maj:t annorledes måtte

skapa de garantier, som med den föreslagna anordningen avses.

2. en bestämd tidrymd fastställes, inom vilken sakkunnigas utlåtanden

skola föreligga.

I avseende på motiveringen hänvisas till motionen.

Efter erhållen remiss av motionen har andra kammarens första tillfälliga

utskott i vederbörlig ordning från universitetskonsistorierna i Uppsala

och Lund infordrat yttrande.

Konsistoriet i Lund har därvid under hänvisning till det arbete, som

genom av Kungl. Maj:t tillkallade sakkunniga pågår inom ecklesiastikdepartementet

för uppgörande av förslag till nya bestämmelser rörande tillsättande

av läraretjänster vid universiteten, ej ansett erforderligt avgiva

särskilt yttrande i anledning av motionen.

Konsistoriet i Uppsala har däremot ingående behandlat frågan, och

är dess uttalande i vissa delar återgivet i andra kammarens utskotts utlåtande.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 13 sand. lavd. 17 höft. (Nr 24.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 24.

Detta är av följande lydelse:

»Gällande universitetsstatuter innehålla med avseende på tillsättandet

av sakkunniga följande bestämmelser:

§ 61.

1. Sedan ansökningstiden gått till ända, skola, i händelse sökande

anmäla sig, ofördröjligen utses minst tre sakkunniga i det eller de läroämnen,

som det lediga ämbetet omfattar. Härmed må dock, om ansökningstiden

utgår under ferier, kunna anstå till början av nästa lästermin.

2. Sakkunniga utses av det större konsistoriet, till vilket fakulteten

eller sektionen skall i sådant hänseende inkomma med förslag. Konsistoriet

skall omedelbart underrätta kanslern om sitt beslut i ärendet.»

I avseende på det nuvarande förfaringssättet anför konsistoriet:

Större aka- I likhet med motionären, Herr A. Engberg, finner konsistoriet det vara ett

demiska fem-synnerligen viktigt statsintresse, att tillsättandet av professorsämbeten vid statssistoriet

i universiteten sker efter en så opartisk och objektiv prövning av de befattningsUppsala.

sökandes meriter som möjligt. Detta intresse tillgodoses enligt gällande universitetsstatuter,

därest kallelse icke ifrågakommer, på så sätt att större akademiska

konsistoriet, sedan vederbörande fakultet eller sektion inkommit med förslag,

utser minst trenne sakkunniga i det eller de läroämnen, som det lediga ämbetet

omfattar, och att, sedan dessa sakkunniga inkommit med sina utlåtanden, fakultet

eller sektion avgiver yttrande i befordringsärendet, varefter konsistoriet uttalar

sig om de sökandes kompetens och inbördes ordning samt uppgör ett förslag

på tre personer, om så många kompetenta sökande finnes till ämbetets återbesättande.

Över detta förslag beredes sökande tillfälle att anföra underdånigt besvär,

innan ärendet går vidare till kanslersämbetets prövning och Kungl. Maj:ts

slutliga avgörande. Denna för de svenska universiteten egendomliga tillsättningsprocedur

kan i vissa fall föranleda tidsutdräkt, men erbjuder å andra sidan sådana

garantier för allsidig och objektiv prövning av de sökandes meriter och

inbördes ordning, att denna fördel mer än väl torde hava uppvägt den eventuella

olägenheten. Möjligheten att genom ändring i förfaringssättet minska tidsutdräkten

utan att gå miste om fördelarna av vårt befordringsväsen är naturligtvis

icke utesluten, och Kungl. Maj:t har därför för någon tid sedan tillkallat

särskilda sakkunnige för att uppgöra förslag till ändring av universitetsstatuterna

i detta syfte.

Motionären har nu påyrkat ändring av ett visst moment i denna tillsättningsprocedur,

nämligen utseende av sakkunniga genom konsistoriet vid

tillfälle av ansökan till ledigt professorsämbete; däremot synes han ej avse

utseendet av sakkunniga genom fakultet eller sektion vid tillfälle av kallelse.

Motionären förmenar, att gällande bestämmelser, som överlämna det definitiva

utseendet av sakkunniga åt konsistoriet, icke visat sig alltid leda till

erforderlig och önskvärd objektivitet vid sakkunnigevalet. Han påyrkar

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 24. 3

därför, att konsistoriets val av sakkunniga endast skall betraktas som ett

förslag, varöver de sökande böra beredas tillfälle anföra besvär, och som

sedan går vidare till kanslern och Kungl. Maj:t på sätt, som är stadgat

angående konsistoriets förslag till den lediga platsens besättande.

Beträffande detta motionärens yrkande och motiveringen därför yttrar

konsistoriet:

Konsistoriet kan icke medgiva riktigheten av motionärens påstående, att

erfarenheten visat, att sakkunnige icke alltid valts på sätt som garanterar största

möjliga opartiskhet hos de valde. Tvärtom torde det med skäl kunna sägas, att

såväl sakkunnigval som befordringsärendenas behandling i övrigt vid de svenska

universiteten utmärker sig för eu allsidig prövning, en objektivitet och eu samvetsgrannhet

som icke torde överträffas i något annat land och under andra

tillsättningsformer. En mer kompetent myndighet att inkomma med förslag till

sakkunnige än den fakultet eller sektion, dit den lediga professuren hörer och där

dess läroämnen har sina nära och naturliga anknytningspunkter och delvis även

gemensamhetsområden med andra ämnen, kan enligt konsistoriets mening svårligen

uppletas. Den granskning av förslaget, som i konsistoriet äger rum, ger ytterligare

garanti för att så gott som all den sakkunskap, som universitetet innesluter, kommer

att göra sig gällande vid sakkunniges utseende, varjämte konsistoriet, som

består av valda eller på grund av ålder självskrivne ledamöter ur samtliga fakulteter

eller sektioner, icke torde kunna på något sätt tänkas influeras av de personliga

sympatier eller kotteriintressen, som motionären påstår stundom skulle

gjort sig gällande inom den trängre fackmannakretsen, fakultet eller sektion.

Att de av konsistoriet utsedda sakkunniga äro definitivt utsedda och därför

omedelbart underrättas om sitt val samt, om de emottaga uppdraget, fortast

möjligt hava att taga uti med sitt grannlaga värv, synes konsistoriet vara

i överstämmelse med sakkunniguppdragets natur, liksom med universitetets intressen.

De sakkunnige äro icke domare, som skola fälla ett utslag, de skola,

var för sig, avgiva ett motiverat utlåtande om de sökandes meriter och inbör
des

ordning till ledning för fakultet och konsistorium, så väl fakultetens som konsistoriets

medlemmar hava, likaledes var för sig, både rätt och plikt att bilda

sig sin egen mening icke blott med ledning av de sakkunniges utlåtanden, även

om dessa äro enstämmiga, utan även på grund av egen förefintlig sakinsikt och

med stöd av samtliga handlingar i ärendet, konsistoriets medlemmar därjämte

även med ledning av fakultetens yttrande. Såväl sakkunnige som fakultet (eller

sektion) äro därför att betrakta såsom rådgivare och deras yttranden såsom föregående

utredande hetänkanden åt konsistoriet, som ensamt har att uppgöra förslag

till platsens återbesättande. Först sedan detta skett, bör ärendet, såsom

statuterna (§ 158) föreskriva, gå vidare och tillfälle givas sökande till att in
komma

med besvär. Skulle Kungl. Maj:t på grund av dessa besvär eller av

annan anledning finna, att ärendet kräver ytterligare utredning, innan Kung!.

Maj:t fattar sitt avgörande beslut, är Kungl. Maj:t ju oförhindrad att, såsom i ett

fall skett — det enda som är konsistoriet bekant från de sista trenne årtiondena —

höra ytterligare sakkunnigt råd, vare sig Kungl. Maj:t anmodar konsistoriet att

till nya sakkunnige föreslå andra personer, än de som redan fungerat, eller på

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Tcammarens första tillfälliga utslcotts utlåtande Nr 24.

annat sätt förbereda utseendet av dessa nya sakkunnige. Konsistoriets egen befattning

med befordringsärendet, dess val av sakkunnige och upprättande av

förslag, kan och bör icke göras om intet, för så vitt laga former iakttagits.

Allra minst synes det vara rimligt, att de sökande själva skulle inblanda sig i

valet av sakkunnige för bedömandet av deras egna vetenskapliga meriter och på

förhand, innan de sakkunnige ännu yttrat sig, bestrida deras opartiskhet eller

objektivitet på grund av olika vetenskapliga meningar eller riktningar, föregående

konkurrens eller dylikt. I vad mån hänsyn vid sakkunnigval kan tagas till

dylika omständigheter, synas fakultet och konsistorium bäst kunna bedöma. Att

konsistoriet lika litet som Kungl. Maj:t kan tänkas utse sådana sakkunnige, beträffande

vilka föreligger laga jäv på grund av släktskap och dylikt, torde få

antagas för givet. Skulle detta vara fallet eller Kungl. Maj:t finna, att någon

eller några eller samtliga sakkunnige svikit förtroendet och kommit med oriktiga

och vilseledande uppgifter, som influerat på konsistoriets upprättande av

förslag, torde Kungl. Maj:t vara oförhindrad att återremittera ärendet för att ge

konsistoriet tillfälle att, eventuellt efter förnyad sakkunnigutredning, upprätta nytt

förslag. Men denna väl mer teoretiska möjlighet, som hittills aldrig behövt anlitas,

synes ingalunda vara av den art, att den ger stöd åt den meningen, att

konsistorets val av sakkunnige icke bör vara definitivt, tvärtom visar den endast

att den möjlighet till rättelse, som i vissa fall kan tänkas böra förefinnas, också

redan förefinnes.

Det är konsistoriets mening, att en förändring av statuterna på denna punkt

i den riktning motionären påyrkar, icke skulle medföra större garanti för att

sakkunnige utsågos med opartiskhet och objektivitet, oberoende av meningsströmningar

för dagen, politiska eller andra, eller av privata hänsyn och partiintressen,

än som med nu gällande bestämmelser förefinnes. Härtill kommer,

att den av motionären förordade metoden för utseende av sakkunnige — såsom

också motionären själv insett — eventuellt kan komma att ganska betydligt förlänga

tillsättningsproceduren. Det torde slutligen också böra beaktas, att det

ingalunda skulle underlätta det redan nu ganska svåra förvärvet av sakkunnige,

som vilja åtaga sig detta mödosamma, ansvarsfulla och ofta otacksamma uppdrag,

därest de till sakkunnige påtänkta eller föreslagna vetenskapsmännen skulle

redan på förhand utsättas för beskyllningar av bristande opartiskhet och insikt

och göras till föremål för officiella besvärsinlagor och eventuell polemik härom.

På grund av vad konsistoriet sålunda anfört, får konsistoriet bestämt avstyrka

en ändring av statuternas föreskrifter om sakkunnigval i den riktning motionären

föreslagit.

Detta yttrande är avgivet av professorerna Bergmark, Wetter, Staaff,

Billing, Hedin, Wiklund, von Friesen, Kolmodin, Juel, A. Wiman, Dahlberg,

Högbom, Persson, Gullstrand, Johansson och Stavenow.

Professor Hägerström däremot avgav följande särskilda yttrande, i

vilket professorerna Lundstedt och Linderholm instämde:

Professor Jag anser den ifrågasatta överföringen av tillsättningen av sakkunniga till

Hägerströtns Kungl. Maj:t vara varken nödig eller nyttig. Nödig är den icke, om blott en

yttrande, reglerad besvärsrätt föreligger, som behörigt tillgodoser de sökandes och därmed

s. 5 Kontrollera mot PDF

Forsta Ttammarens första tillfälliga utslcotts utlåtande Nr 24. 5

också universitetets intresse av oväldigt bedömmande. Nyttig är den icke av

följande skäl. Genom densamma kommer konsistoriets sakkunigförslag att bli

underkastat samma offentliga diskussion med vägande av pro och contra som

är så vanlig och även nyttig i fråga om utnämningen. Särskilt blir detta fallet,

emedan med överföringen i fråga bör oupplösligt tillsammans en oinskränkt

besvärsrätt för den sökande. Varje sökande, som har den övertygelsen, att en

eller flera av de till sakkunniga föreslagna ej komma att tillräckligt högt värdera

hans vetenskapliga skicklighet, anser sig lagligt berättigad att besvära sig även

på grunder, som beröra den eller de eventuella sakkunnigas egen kompetens.

Men att de till sakkunniga föreslagnas kapacitet och allmänna lämplighet för

uppdraget göres till föremål för offentlig granskning, även där intet bevis kan

anföras mot deras oväld, är synnerligen olämpligt. Mycket ofta måste personer

anlitas, som ej äro skyldiga och på vilka ej heller kan påläggas skyldigheten att

fungera. Men det är klart, att utsikten att på detta sätt få sin kapacitet offentligt

prövad måste universiteten till skada leda därhän, att de föreslagna från

begynnelsen bli synnerligen obenägna att påtaga sig uppdraget.

Nu kan det visserligen med fog sägas, att det under närvarande förhållanden

kan hända, att eu viss sökande särskilt blir favoriserad, genom att sådana

personer väljas till sakkunniga, om vilka man kan förutsätta, att de ha en särskilt

gynsam uppfattning av den sökandes kapacitet, med uteslutande av andra

mindre pålitliga i detta stycket, som måhända skulle föranlett en annan utgång

av ärendet. Men förutsatt att icke bevis kunna anföras mot de sakkunnigas oväld,

blir situationen i ett sådant fall den, att det är omöjligt att på objektiva grunder

påstå, att det låt vara subjektivt partiska valet av sakkunniga verkligen leder till

ett orättvist resultat. Kan det verkligen till förmån för eu viss sökande uppbringas

sakkunniga, tillsatta efter vanligt förfarande med särskilt hänsyntagande

till det egna landets vetenskapsmän och icke bevisligen partiska, så är det förhållandet,

att andra sakkunniga, som även kund£ komma ifråga, skulle givit

ärendet en annan utgång, endast ett indicium på, att det verkliga sakläget med

avseende å den vetenskapliga skickligheten icke är möjligt att objektivt fastställa.

Det är då visserligen så, att en viss sökande från begynnelsen kan sägas ha

blivit utvald. Men om situationen är den angivna, måste helt enkelt, huru än

de sakkunniga utses, eftersom blott eu kan få platsen, slutavgörandet bli sådant,

att dess riktighet icke kan bevisas men ej heller motbevisas. Här föreligga då

i själva verket sådana förhållanden, att även en förutsatt partiskhet vid utseendet

av de sakkunniga ej kan leda till verklig orättvisa i slutavgörandet.

Finns det nu fog för den meningen, att Kungl. Maj:t för förebyggande av

ett sådant subjektivt färgat val av sakkunnige från universitetsmyndiglieternas

sida får på sig överfört tillsättningen? Däremot kan anföras, att en parlamentarisk

regering, som såsom sådan representerar ett visst politiskt parti, måste

vid valet mellan olika sakkunniga, där givetvis ofta icke några avgörande objektiva

skäl kunna anföras för det ena eller andra beslutet, stå under inflytelser

av politiska hänsyn på ett helt annat sätt än universitetsmyndigheterna, vilkas

enskilda medlemmar under alla omständigheter icke inneha sin befattning som

representanter för ett visst politisk parti. Men därmed skulle en förbindelse

mellan politik och fråga om befordran till professur bli nästan öppet proklamerad.

En sådan förbindelse skulle visserligen i nu föreliggande fall omedelbart sett av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första hammarens första tillfälliga utslcotts utlåtande Nr 24.

angivna skäl vara oskadlig, om blott de hittills gällande allmänna grundsatserna

för valbarhet som sakkunnig fasthållas. Men den kunde draga med sig för hela

vårt universitetsliv ytterst betänkliga följder genom att breda ut sig på ett annat

område, där den är farligare — nämligen på utnämning sfr ägor na själva. Man

bör märka den stora betydelse för vår vetenskapliga kultur, som den hittills

upprätthållna principen, att endast vetenskaplig skicklighet bör få bestämma

befordran till professur, otvivelaktigt haft. Släpp in politiken genom en bakport

och faran är Över oss.

Alltså: varken kan predestinationssystemet, om ett sådant också skulle kunna

förekomma vid våra universitet, under förutsättning av att som sakkunnig ej

får fungera bevisligen partisk person, innebära något verkligt ont, om man tänker

på resultatets rättvisa eller orättvisa, ej heller skulle förhållandena bli bättre

utan sämre, om den frihet, som universitetsmyndigheterna nu äga, överlämnades

åt Kungl. Maj t.

Men skulle de sakkunnigas oväld i något fall vara angriplig, föreligger med

hänsyn tagen iill den faktiska betydelsen av dessas utlåtanden en helt annan

situation. Då finns nämligen ingen verklig garanti för att ej den mindre skicklige

blir den, som slutligen får platsen, universitetet till skada. Det bör nämligen

märkas, att om också fakultet eller sektion och konsistorium ha fri prövningsrätt

vid uppgörandet av förslaget, så måste dock alltid det stora flertalet

av deras medlemmar på grund av bristande egen sakkunskap stödja sina vota

på de sakkunniga. Och man kan väl säga, att endast i undantagsfall blir slutresultatet

ett annat än det, vartill de sakkunnigas majoritet kommit. Från

enhälliga sakkunniga torde knappast någonsin förekomma ett avvikande. Därför

få de sakkunniga faktiskt, om också icke formellt karaktären av domare.

Nu vill jag till en början endast framhålla, att det kan inträffa och detta

utan att man kan lägga de beslutsfattande personerna något till last, att förslagsinstansen

i fråga om sakkunniga — falkultet eller sektion — av ren okunnighet

om situationen föreslår personer, om vilka kan sättas i fråga, om icke reglerna

för domarejäv vore tillämpliga. Exempelvis uppenbar personlig fiendskap mellan

den föreslagne och en eller annan av de sökande kan anses föreligga eller han

kan anses ha nytta eller skadajjav ett visst slutresultat.

Om nu i konsistoriet saken blir påtalad, föreligga då tillräckliga garantier,

för att den blir på ett tillfredsställande sätt behandlad genom denna korporations

ingripande? Härvid bör observeras, att alltid representanter för fakulteten eller

sektionen sitta i konsistoriet och att detta självt i det hela är en korporation,

som står de respektiva fakulterna eller sektionerna alltför nära för att vara lämplig

domare i den uppkastade frågan.

För övrigt kan det väl hända, att endast den sökande själv, som aldrig

blivit hörd, kan lämna de nödiga upplysningarna.

Betydelsen av denna konsistoriets ställning blir så mycket större, om man

betänker, att när det gäller fråga om jäv mot sakkunnig, äro alldeles speciella

jävsanledningar möjliga på grund av uppdragets speciella natur. Att en person,

som befunnit sig i långvarig hätsk vetenskaplig strid med eu av de sökande,

alldeles oavsett frågan om vem som haft rätt i striden, kan såsom sakkunnig

bliva opåverkad av de känslor, själva striden väckt till liv, är omöjligt att antaga.

Tvärtom måste en betydande samverkan i vetenskapligt författarskap med någon

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 24. 7

av de sökande medföra, att fungerandet som sakkunnig blir ett dömande i egen

sak. Ett särskilt fall är det, då en sakkunnig är bunden av en viss känslobestämd

trosövertygelse, som gör en opartisk prövning av eu däremot stridande

vetenskaplig framställning omöjlig. Överhuvud är ett utrerat motståndarskap i

sådana frågor, som beröra våra högsta värden, betänkligt, när det gäller sakkunnige.

År konsistoriet genom själva sin sammansättning ej lämpligt som

domare i de grova jävsfallen gent emot en fakultet eller sektion, gäller detta så

mycket mera i sådana fall, där avgörandet av var gränsen går mellan jävsfall och

ojävighet är svårt och tarvar en ingående av alla bihänsyn oberoende prövning.

Här är prövningen genom utanför universitetskårerna stående myndighet

absolut nödig. Denna myndighet bör efter min mening ej vara kanslern. Dels

är konsistoriet självt och bör också vara den högsta universitetsinstansen i fråga

om de sakkunnige, dels är det just i ett sådant fall som det föreliggande av

yttersta vikt att prövningen sker genom en utanför universiteten stående myndighet,

dels slutligen skulle vägen genom kanslern med besvärsrätt hos Kungl.

Maj:t onödigt fördröja ärendets behandling. Kanslern komme naturligtvis alltid

att höras vid behandlingen av besvär.

Det riktigaste synes därför vara, att i universitetsstatuterna en särskild rätt

att anföra besvär hos Kungl. Maj:t stipuleras. Därvid bör en fixering av de

grunder, varpå sådant besvär får stödjas, ske så, att endast fråga om verklig

jävsanledning får komma under prövning. Som jävsanledning skall anses ej

blott laga jäv, utan varje fall, då det på objektiva grunder är att antaga, att någon

såsom sakkunnig vid bedömandet av de särskilda sökande är mindre skickad

att låta sig bestämmas av hänsyn blott till den vetenskapliga skickligheten.

Därvid böra till förebyggande av missbruk och till direktiv vid tolkningen anföras

fall, som särskilt äro att betrakta som jävsanledningar.

Det bör nu observeras, att de skäl, som kunna anföras mot en allmän besvärsrätt,

ej äga tillämpning, om rätten i fråga inskränkes på angivet sätt. Jävande

av sakkunnig rör såsom sådant icke på minsta sätt vare sig hans personliga

heder eller hans allmänna skicklighet lika litet som jävande av domare

i formell mening. Den prövningsrätt, som på sådant sätt tilldelas Kungl. Maj:t,

lämnar icke såsom överlåtelsen av valet av sakkunniga frihet för Kungl. Maj:t

att använda politiska synpunkter vid sakens avgörande. Under det att det sistnämnda

alltid måste bli en lämplighets fråga, är jävsprövningen såsom sådan principiellt

en rättsfråga.

Härtill äro två tillägg att göra.

1. Då det här gäller ej blott den sökandes eget intresse utan även i eminent

mening, ett universitetsintresse, och då en sökande av naturliga skäl ej alltid

har nödigt courage att gripa in redan vid början av ärendets handläggning,

bör sökandes besvärsrätt fullständigas med rätt för varje ledamot av fakultet

eller sektion eller konsistorium, som i ärendets behandling deltagit, att hos

Kungl. Maj:t anmäla fråga om jävsanledning till prövning.

2. Det följer av ovan anförda betänkligheter mot Kungl. Maj:ts rätt att

själv utse sakkunniga, att Kungl. Maj:t vid upptagande av besvär eller anmälan

endast bör äga att pröva om jävsanledning föreligger. Förklarar Kungl. Maj:t,

att viss person av jävsanledning ej må som sakkunnig i föreliggande fall funktionera,

utser konsistoriet ersättare, därest sådan befinnes nödig.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första hammarens. första tillfälliga utshotts utlåtande Nr 34.

Det må till sist anföras följande. Då vår svenska befordringsordning, såvitt

den rör universiteten, särskilt framhålles som utmärkt genom den omsorgsfulla

prövning, som varje ärende måste underkastas, låter detta sig säga blott

under en viss förutsättning. Denna förutsättning är de i ärendenas behandling

deltagande personernas — framför allt de sahhunnigas — oväld. Skulle denna

förutsättning icke vara hållbar, vore också vår befordringsordnings förtjänster

gent emot det summariska förfaringssättet ytterligt tvivelaktiga. Garantierna

för oväld vid ärendenas handläggning måste naturligtvis i främsta rummet sökas

i de däri deltagande personernas — framför allt de sahhunnigas — allmänna

redbarhet och känsla av ansvar för den vetenskapliga forskningens befordrande.

Men det ges fall, då efter allmänna psykologiska lagar ej ens den största

redbarhet och ansvarskänsla äro tillräckliga för att garantera oväld. Finns

ej möjlighet att i sådana fall genom särskilda åtgärder hindra våld, så komma de

misstankar mot vårt befordringssystems förträfflighet, som redan finnas, att breda

ut sig, våra universitet till obotlig skada. Eu statutparagraf av angiven karaktär

skulle ha särskild betydelse genom att verka hämmande på sådana misstankar.

Jag anser sålunda, att konsistoriet borde i ärendet utlåta sig på följande

sätt: Konsistoriet finner för sin del, att icke tillräckliga skäl äro anförda, för

att rätten att utse de sakkunniga, på vilkas yttrande det självt ytterst har att

grunda sitt förslag till besättande av professur, fråntages detsamma. Den princip,

som hitintills till det största gagn för våra universitet upprätthållits, att

endast vetenskaplig skicklighet är befordringsgrund, kunde genom det inflytande

på ärendenas förberedande behandling, som en parlamentarisk regering skulle

komma att utöva, om sakkunniga tillsättas av Kungl. Maj:t, bringas i fara. Däremot

finner konsistoriet det lämpligt, att det stipulerades en rätt för sökande

att hos Kungl. Maj:t besvära sig liksom också rätt för ledamot, fakultet eller

sektion eller konsistorium, som i ärendets behandling deltaga, att hos Kungl.

Maj:t anmäla detsamma till prövning, varvid dock endast fråga om jävsanledning

mot en eller flera av de till sakkunniga utsedda må kunna upptagas till

prövning. Som jävsanledning bör räknas ej blott laga jäv utan varje fall, då

det på objektiva grunder kan antagas, att till sakkunnig utsedd person är mindre

skickad att låta sig i bedömandet av de särskilda sökande bestämmas blott av

hänsyn till den vetenskapliga skickligheten. Därvid böra till förebyggande av

missbruk och till direktiv för tolkningen anges de fall, som särskilt äro att som

jävsanledning anse. Finner Kungl. Maj:t jävsanledning föreligga, utser konsistoriet

ersättare om sådan befinnes nödig.

Mot det av majoriteten fattade beslutet anmälde professor Lundstedt

reservation och anförde i sådant avseende:

Emot det nu fattade beslutet inlägger jag min reservation, instämmande

i det, så vitt jag kan finna, fullkomligt övertygande yttrande, som framlagts av

professor Hägerström. Dock drager jag den konsekvensen av professor Hägerströms

utredning, att jävsfrågan icke bör prövas av Kungl. Maj:t utan av regeringsrätten.

Min reservation mot beslutet vill jag forma till en allvarlig gensaga

emot den hänsynslöshet, varmed konsistoriet i detta fall utan minsta försök till

verhlig motargumentering satt sig över en saklig framställning av denna sällsynt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första hammarens första, tillfälliga utskotts utlåtande Nr 24. 9

gedigna art. Det må nämligen märkas, att under den överläggning, som föregått

beslutet, icke någon enda saklig synpunkt blivit framförd, som varit ägnad

att på ringaste sätt försvaga argumentationskraften i den av professor Hägerström

för sin ståndpunkt utförda bevisningen.

På grund härav finner jag det uppenbart, att vederbörande, till vilkas ledning

konsistoriets yttrande inhämtats, icke böra fästa något som helst avseende

vid det rent formella momentet, hur omröstningen i denna fråga utfallit utan

blott beakta de i sakskäl grundade synpunkterna. Dessa innehållas i professor

Hägerströms yttrande.

Såsom av de anförda yttrandena framgår, hava samtliga konsistoriets

närvarande ledamöter varit fullständigt ense däri, att universitetsstatuternas

bestämmelse om sakkunniges utseende av det större konsistoriet efter förslag

av fakulteten eller sektionen bör bibehållas.

Utskottet finner den härför anförda motiveringen fullkomligt övertygande

och anser sig därför på grund av däri angivna skäl böra bestämt

avstyrka motionärens yrkande, i vad det avser förändring av statuterna i

sådan riktning.

Motionären bär emellertid i samma punkt hemställt, att, »därest en

dylik anordning icke befinnes ändamålsenlig, Kungl. Maj:t annorledes måtte

skapa de garantier, som med den föreslagna anordningen avses».

Denna hemställan ger utskottet anledning till prövning upptaga den

av professor Jlägerström i hans särskilda yttrande förordade mera begränsade

besvärsrätt han anser böra stipuleras för sökande eller någon av konsistoriets

ledamöter, i det fall jävsanledning föreligger mot en eller derå

av de föreslagna sakkunniga. »Det kan inträffa», säger professor Hägerström,

»och detta utan att man kan lägga de beslutsfattande personerna

något till last, att förslagsinstansen ifråga om sakkunniga — fakulteten

eller sektionen — av ren okunnighet om situationen föreslår personer, om

vilka kan sättas i fråga, om icke reglerna för domarejäv vore tillämpliga.

Exempelvis uppenbar personlig fiendskap mellan den föreslagne och en eller

annan av de sökande kan anses föreligga eller han kan anses ha nytta

eller skada av ett visst slutresultat.»

Professor Hägerström framhåller även, »att när det gäller fråga om

jäv mot sakkunnig, äro alldeles speciella jävsanledningar möjliga på grund

av uppdragets speciella natur. Att eu person, som befunnit sig i långvarig

hätsk vetenskaplig strid med en av de sökande, alldeles oavsett frågan

om vem som haft rätt i striden, kan bliva opåverkad av de känslor

själva striden väckt till liv, är omöjligt att antaga. Tvärtom måste en

betydande samverkan i vetenskapligt författarskap med någon av de sökande

medföra, att fungerandet som sakkunnig blir ett dömande i egen

Bihang till riksdagens protokoll 1020. ]■} samt. lärd. 17 käft. (Nr 24.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 24.

sak. Ett särskilt fall är det, då en sakkunnig är bunden av en viss

känslobestämd trosövertygelse, som gör en opartisk prövning av däremot

stridande vetenskaplig framställning omöjlig».

Med denna begränsning av klagorätten kommer ju också grunden för

de invändningar, som riktats mot motionärens huvudyrkande i punkt 1,

att väsentligen undanröjas. Det gäller nämligen då ej att pröva den sakkunniges

större eller mindre kompetens eller lämplighet utan blott om han

till någon av de sökande intar en sådan ställning, att hans oväld vid bedömandet

av deras vetenskapliga verksamhet kan sättas i fråga. Prövningen

blir sålunda i detta fall ej en lämplighets- utan en rättsprövning,

vilken professor Hägerström velat hänskjuta till Kungl. Maj:t, under det

professor Lundstedt ansett den böra avgöras i regeringsrätten. I varje fall

skulle valet av ersättare för den eventuellt jävige hänskjutas till konsistoriet

att verkställas på sätt eljest är stadgat för val av sakkunnig.

Utskottet förbiser emellertid icke att även med denna begränsning det

i visst fall kan på detta speciella område möta stora svårigheter för den

prövande myndigheten att döma. Då det gäller vetenskapliga meningsbrytningar

eller strider, måste det givetvis bliva synnerligen vanskligt att

avgöra, när dessa nått gränsen, där jäv kan anses föreligga. Ej heller är

den faran utesluten, att de svårigheter, som redan nu förefinnas att få

sakkunniga, vilka äro villiga åtaga sig det tidsödande och grannlaga uppdraget,

komma att ökas.

Icke heller har utskottet förbisett, att, därest under utnämningsfrågans

handläggning sådana omständigheter komma i dagen, som göra en förnyad

sakkunnigeprövning av de sökandes kompetens påkallad, Kungl. Maj:t

redan med nuvarande bestämmelser kan förordna om sådan.

Då emellertid jävsanledning icke blott kan tänkas förekomma utan

även i något fall lär ha inträffat, kan det sättas i fråga, huruvida det ej

vore lämpligt, om i universitetsstatuterna vore fastslagna vissa så klart

som möjligt angivna jävsgrunder och att eventuell jävsfråga finge omedelbart

efter sakkunnigevalet avgöras. Utskottet finner denna tanke väl förtjänt

att tagas under omprövning vid den nu pågående revisionen av

universitetsstatuterna.

Beträffande motionärens yrkande i punkt 2, att »bestämd tidrymd

fastställes, inom vilken sakkunnigas utlåtanden skola föreligga», har konsistoriet

erinrat därom, att denna lika ömtåliga som svårlösta fråga redan är

föremål för av Kungl. Maj:t tillkallade särskilda sakkunnigas omprövning,

varför någon särskild åtgärd från riksdagens sida i nämnda avseende ej

synes erforderlig.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Forsla hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 24. 11

I anslutning till det anförda hemställer utskottet,

att andra kammaren ville i anledning av yrkandet under punkt 1 i

förevarande motion för sin del besluta, att riksdagen måtte anhålla, att

Kungl Maj:t ville uppdraga åt de i ecklesiastikdepartementet tillkallade

särskilda sakkunniga för uppgörande av förslag till nya bestämmelser rörande

lärarebefattningars tillsättande vid universiteten att taga under omprövning,

huruvida ej — vid tillsättning av sakkunniga för prövande av sökandes

till professorsbefattning skicklighet — sökande eller medlem av konsistorium

måtte tillerkännas rätt till anförande inom viss tid av jäv mot utsedda

sakkunniga; samt

att yrkandet under punkt 2 ej måtte till någon andra kammarens

åtgärd föranleda.»

Andra kammaren biföll sitt utskotts hemställan, varefter ärendet överlämnades

till första kammaren, som hänvisade detsamma till förberedande

behandling av sitt första tillfälliga utskott.

Andra kammarens i ärendet fattade beslut innebär, att sökande till Utskottet.

ledig professorsbefattning eller medlem av konsistorium skulle erhålla rätt

till anförande inom viss tid av jäv mot utsedda sakkunniga. Klagorätten

skulle alltså få tagas i anspråk, endast då sökande eller medlem av konsistorium

förmenade, att den till sakkunnig utsedde till någon av de sökande

intoge en sådan ställning, att hans oväld vid bedömandet av deras vetenskapliga

skicklighet kunde sättas i fråga. Den sakkunniges vetenskapliga

kompetens eller lämplighet för uppdraget skulle däremot icke genom besvärs

anförande kunna bliva föremål för prövning i högre instans.

Andra kammarens utskott säger sig icke hava förbisett, att, även med

den begränsning av klagorätten som sålunda ifrågasatts, det i visst fall

kan på detta speciella område möta stora svårigheter för den prövande

myndigheten att döma, och har för denna mening anfört åtskilliga skäl,

vilka utskottet tillåter sig återgiva och till stöd för sin hemställan åberopa.

»Då det gäller vetenskapliga meningsbrytningar eller strider», heter det i

andra kammarens utskotts utlåtande, »måste det givetvis bliva synnerligen

vanskligt att avgöra, när dessa nått gränsen, där jäv kan anses föreligga.

Ej heller är den faran utesluten, att de svårigheter, som redan nu förefinnas

att få sakkunniga, vilka äro villiga åtaga sig det tidsödande och

grannlaga uppdraget, komma att ökas. Icke heller har utskottet förbisett,

att, därest under utnämningsfrågans handläggning sådana omständigheter

komma i dagen, som göra eu förnyad sakkunnigprövning av de sökandes

kompetens påkallad, Kungl. Maj:t redan med nuvarande bestämmelser kan

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 24.

förordna om sådan.» Riktigheten av sistnämnda förmodan bevisas bäst

därav, att det inträffat, att Kungl. Maj:t förordnat om förnyad sakkunnigprövning

av sökandes kompetens.

Till de av medkammarens utskott anförda skäl, som ovan återgivits,

vill utskottet blott lägga ännu ett, som synes starkt tala för, att åtgärder

av föreslagen art icke böra vidtagas. Proceduren vid tillsättning av ledigt

professorsämbete är, såsom bekant, synnerligen omständlig och tidsödande.

Givetvis skulle omständligheten och tidsutdräkten i åtskilliga fall avsevärt

ökas, om rätt att påfordra särskild jävsprövning skulle lagstadgas. Med

en dylik klago- och prövningsrätts införande skulle ock de akademiska

befordringstvisterna, redan nu icke sällsynta, säkerligen ökas i antal och

i många fall få karaktär av rent privata uppgörelser.

Andra kammaren bar uttalat sig för, att de sakkunniga, vilka tillkallats

för att inom ecklesiastikdepartementet utarbeta förslag till nya bestämmelser

rörande lärarebefattningars tillsättande vid universiteten, måtte

få i uppdrag att taga förevarande fråga under omprövning. Utskottet vill

med anledning härav erinra om, att bemälda sakkunniga tillkallats i syfte

att förberedelserna för professorsbefattningars tillsättande måtte bliva så

litet tidsödande som möjligt. Detta uppdrag skulle uppenbarligen konverteras,

om vid fullgörandet av detsamma skulle tagas i övervägande en åtgärd,

som ovillkorligen måste förlänga vakanstiden. En dylik inkonsekvens

i fråga om direktiv för fullgöraudet av sakkunniguppdrag kun utskottet

helt naturligt icke förorda.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att första kammaren icke måtte biträda andra kammarens

i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 18 maj 1920.

På utskottets vägnar:

T1I. BOEKLL.

Närvarande vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet: herrar Borell, SandeffArd,

Carl Johansson, Isak Svensson, Jesperson, Qrevesmiihl och Lind.

Stockholm, O. L. Svanbäcks Boktryckeri 1920,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.