Skrivelse till Konungen rörande omläggning av sättet för vissa sakkunnigeutredning ar.
1920-03-09 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1920:12, Skrivelse till Konungen rörande omläggning av sättet för vissa sakkunnigeutredning ar.
Dokumentets text
Första hammarens andra tillfälliga utskott$ utlåtande Nr 12. 1
Nr 12
Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1920 kl. 5 e. m,
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 12, i
anledning av väckt motion angående skrivelse till Konungen
rörande omläggning av sättet för vissa sakkunnigeutredning
ar.
I en inom första kammaren väckt ock till dess andra tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 128, kar herr Antonsson hemställt, att riksdagen
ville i skrivelse anhålla, det täcktes Kung!. Maj:t taga under
övervägande, huruvida departementen och ämbetsverken med biträde i
vissa fall av en, högst två verkligt sakkunniga personer kunde i flertalet
fall anlitas till nödvändigt utredningsarbete och därigenom åvägabringa,
att särskilda sakkunniga och kommittéer mera sparsamt än för
närvarande behövde tillsättas.
Beträffande motiveringen till denna hemställan får utskottet hänvisa
till motionen.
Den fråga, vilken motionären velat bringa under riksdagens uppmärksamhet,
berör ett förhållande, som länge varit föremål för ett rätt
allmänt intresse, vilket vid olika tillfällen kommit till uttryck såväl inom
som utom riksdagen. Utskottet har därför trott det vara lämpligt att,
innan utskottet går att yttra sig i anledning av motionen, lämna en
översiktlig redogörelse för den utveckling, som det ifrågavarande utred
jBihang
till riksdagens protokoll 1920. 12 samt. 2 avd. G höft. (Nr 12—13.) 1
Motionen.
Utskottet.
2 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.
ningsförfarandet ur kostnadssynpunkt tagit under senare tid, och den
omfattning, vari detsamma under sistförfiutna året varit taget i anspråk.
Utskottet vill härvid erinra, att i de handlingar, vilka utskottet lagt till
grund för denna redogörelse, nämligen revisionsberättelserna angående
statsverket samt Eungl. Maj:ts berättelse om vad i rikets styrelse sedan
sista lagtima riksdags sammanträde sig tilldragit, förekomma bland kommittéer
och dylika beredningar även vissa kommissioner, delegationer
och nämnder, vilkas uppgifter varit av väsentligen annan art än de utredningsuppdrag,
vilka avses i den nu föreliggande motionen. Dessa
kommissioner, delegationer och nämnder har utskottet därför ansett böra
i detta sammanhang lämnas ur räkning.
Till och med år 1917 bestriddes kostnaderna för kommittéer och
dylika beredningar medelst förskottsanvisningar, vilka sedermera anmäldes
för riksdagen till täckande genom anslag å vederbörliga huvudtitlar.
Enligt de i revisionsberättelserna angående statsverket meddelade tablåer
över sådana kostnader hava, såvitt nu är i fråga, för nämnda ändamål
under åren 1908 —1917 utgått följande belopp, öretal oberäknade:
1908 .........
...... kr.
931,485
— 1913 .........
......... kr.
1,447,874
--
1909 .........
......... »
978,221
— 1914 .........
......... 3»
1,359,683
--
1910 ........
......... »
1,009,208
— 1915 ........
... »
1,377,423
—
1911 .........
......... »
1,221,567
— 1916 .........
......... »
1,436,931
—
1912 .........
......... »
1,295,661
— 1917
2,121,299
Er.
5,436,142
—.
Er.
7,743,210
—
eller för dessa 10 år sammanlagt kr. 13,179,352: —. Medelkostnaden
pr år utgjorde alltså 1908—1912 kr. 1,087,228:— och 1913 —1917
kr. 1,548,642: — samt för hela 1 O-årsperioden kr. 1,317,935: —.
I sammanhang med åtgärder till förskottsväsendets avveckling vidtogs
vid 1918 års riksdag den förändringen med avseende på bestridandet
av kostnaderna för kommittéer och sakkunnigberedningar, att direkta
anslag för ändamålet anvisades under de särskilda huvudtitlarna. Sålunda
anvisades i tilläggsstaten för 1918:
3
Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlutande Nr 12.
för justitiedepartementet
160,000 kronor,
» utrikesdepartementet..................................
150,000 »
» lantförsvarsdepartementet
..................... 200,000 »
d sjöförsvarsdepartementet
..................... 65,000 »
» civildepartementet .....................................
..................... 280,000 »
» finansdepartementet
..................... 375,000 *
s ecklesiastikdepartementet ........................
..................... 180,000 »
* jordbruksdepartementet
150,000
eller tillhopa 1,560,000 kronor.
Sedermera hava enahanda belopp anvisats såsom ordinarie anslag i
riksstaten för vartdera av åren 1919 och 1920. I statsverkspropositionen
till innevarande riksdag äskas till ifrågavarande ändamål för år 1921
ordinarie anslag
för justitiedepartementet........................
.............................. 300,000
kronor,
» utrikesdepartementet........................
150,000
*
s försvarsdepartementet .....................
............................... 265,000
i''
» socialdepartementet...........................
.............................. 225,000
»
» kommunikationsdepartementet
80,000
>
» finansdepartementet ......................
400,000
» ecklesiastikdepartementet .............
............................... 450,000
»
» jordbruksdepartementet ..................
.............................. 400,000
»
» handelsdepartementet ................
.............................. 150,000
eller tillhopa 2,420,000
»
kronor.
Under 1919 arbetande kommittéer och sakkimnigberedningar utgjorde
med fördelning mellan de olika statsdepartementen följande antal:
Justitiedepartementet: 8 kommittéer, 21 sakkunnigberedningar; låntförsvarsdepartementet:
4 kommittéer, 22 sakkunnigberedningar; sjöförsvarsdepartementet:
1 kommitté, 14 sakkunnigberedningar; civildepartementet:
18 kommittéer, 15 sakkunnigberedningar; finansdepartementet: 11 kommittéer,
32 sakkunnigberedningar; ecklesiastikdepartementet: 7 kommittéer,
18 sakkunnigberedningar; jordbruksdepartementet-. 5 kommittéer, 14 sakkunnigberedningar;
eller sammanlagt 54. kommittéer och ISO sakkunnigberedningar.
Vid uppdelningen av de två angivna grupperna av beredningar har
utskottet hänfört till kommittéer alla självständigt arbetande beredningar,
vilka blivit av Kungl. Maj:t tillsatta, och till sakkiuiniffbcrcdninr/ar alla
4 Första lammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.
sådana, som med Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallats av vederbörande
departementschefer för att inom departementen biträda med vissa utredningar.
Av ovannämnda under år 1919 såsom arbetande upptagna beredningar
hade 46 kommittéer och 102 sakkunnigberedningar tillkommit
före år 1919, nämligen 16 kommittéer och 23 sakkunnigberedningar
före 1915, 4 kommittéer och 4 sakkunnigberedningar under 1915, 8
kommittéer och 11 sakkunnigberedningar under 1916, 9 kommittéer och 17
sakkunnigberedningar under 1917 samt 9 kommittéer och 47 sakkunnigberedningar
. under 1918. Under år 1919 tillkomma 8 kommittéer och
34 sakkunnigberedningar, varemot under samma år 10 kommittéer och
38 sakkunnigberedningar slutfört sitt arbete. Vid utgången av år 1919
utgjorde således antalet arbetande beredningar tillhopa 142, därav 44
kommittéer och 98 sakkunnigberedningar.
Utskottet har låtit verkställa en undersökning, huru ifrågavarande
beredningar skulle kunna uppdelas under vissa huvudgrupper efter utredningsföremålens
olika art, vilken undersökning givit följande resultat:
I. Frågor av övervägande allmänpolitisk innebörd: 3 kommittéer och
4 sakkunnigberedningar;
II. Allmän civil-, kriminal-, ekonomisk och administrativ lagstiftning
och därmed sammanhängande ämnen: 8 kommittéer och 22 sakkunnig
beredningar;
III.
Socialt a g stiftning och andra frågor av övervägande social innebörd:
8 kommittéer och 9 sakkunnigberedningar;
IY. Organisations- och förvaltningsfrågor m. m.: 9 kommittéer och
38 sakkunnigberedningar;
Y. Avlönings-, pensions- och under stödsfrågor m. m.: 2 kommittéer
och 11 sakkunnigberedningar;
Yl. Bildnings- och undervisningsväsendet samt andra frågor av kulturell
innebörd: 4 kommittéer och 11 sakkunnigberedningar;
YII. Sjukvård, hälso- och surt dhets vård: 3 kommittéer och 10 sak
kunniggberedningar;
YJ
II. Kommunikations- och trafikfrågor och därmed sammanhängande
ämnen: 7 kommittéer och 1 sakkunnigberedning;
IX. Frågor av finansiell och näringspolitisk innebörd: 10 kommit
téer
och 20 sakkunnigberedningar;
X. Beskattningsfrågor och därmed sammanhängande ämnen: 10 sakkunnigberedningar.
5
Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.
För det utredningsarbete, som inom statsdepartementen utförts under
år 1919 av sakkunnigberedningar, hava varit tillkallade: 1 sakkunnig
för vardera av 17 beredningar; 2 sakkunniga för vardera av 12 beredningar;
3 sakkunniga för vardera av 21 beredningar; 4 sakkunniga för
vardera av 24 beredningar; 5 sakkunniga för vardera av 40 beredningar;
samt 6 eller flera sakkunniga för vardera av 22 beredningar.
Av förestående redogörelse torde framgå, att motionären berört en
fråga, som onekligen är förtjänt av beaktande, särskilt med hänsyn till
dess ekonomiska vikt. Den starka utveckling, som det ifrågavarande
utredningsförfarandet företett under senare tid, och den därav följande
snabba och betydande kostnadsprogressionen äro helt naturligt ägnade
att väcka en viss betänksamhet, och det vore otvivelaktigt önskvärt,
om utvägar kunde finnas att härutinnan åstadkomma någon begränsning,
som, utan att det viktiga ändamål, vilket avses med det nämnda utredningsförfarandet,
komme att förfelas, kundo leda till någon avsevärdare
besparing för statsverket. Utskottet kan dock icke finna ett riksdagsinitiativ
i enlighet med motionärens hemställan vare sig lämpligt eller
tillrådligt.
Motionären utgår från den uppfattningen, att i många, för att icke
säga de flesta fall, utredning med måhända bättre resultat och i varje
fall till betydligt lägre kostnader skulle kunnat åvägabringas, antingen
genom statsdepartementen och dem underlydande ämbetsverk enbart eller
ock i mera invecklade saker med biträde av en eller högst två verkligt
sakkunniga på det område utredningen gäller. Vidare förmenar motionären,
att den sakkunskap, som beståtts vissa beredningar, till synes
icke alltid kunnat väljas med hänsyn till den uppgift, som förelegat till
utredning, vilket enligt motionärens antagande kunde finna sin förklaring
däri, att med avseende på det stora antal personer, beredningarna
under nuvarande förhållanden kräva, det för regeringen icke varit möjligt
att uppleta tillräcklig mängd kvalificerat folk, som ansåges skickade
för dylika uppdrag. Slutligen förordar motionären ett övervägande, huruvida
en omläggning av utredningsarbetet, jämväl i syfte att nedbringa
kostnaderna, vore möjlig att genomföra. Denna kostnadssynpunkt tyckes
emellertid, att döma av sammanhanget, hava för motionären varit
av jämförelsevis sekundär betydelse. Motionärens huvudmotiv torde däremot
böra sökas i hans tydligt angivna uppfattning, att kommittéer och
6 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12
dylika beredningar tagits i anspråk utöver vad förhållandena bort påkalla
och i en omfattning, som — åtminstone i viss mån — till nackdel
för utredningsresultatet lagt hinder i vägen för anlitandet av verklig
sakkunskap.
Ett uttalande från riksdagens sida i anslutning till motionen skulle
tydligtvis förutsätta, att riksdagen i huvudsak delade motionärens allmänna
uppfattning, sådan denna kommit till synes i motionens motivering
och i utformningen av motionärens hemställan. Enligt utskottets mening
vore det dock icke lämpligt, att riksdagen skulle göra ett dylikt
uttalande, bakom vilket läge ett antagande, att regeringen skulle hava
underlåtit att för nödvändigt utredningsarbete anlita vederbörande statsdepartement
och dem underlydande ämbetsverk, i den mån sådant med
hänsyn till den begränsade tillgången på därför kvalificerad arbetskraft
och andra ärendens ostörda gång överhuvud varit möjligt. Lika olämpligt
vore det även, om riksdagen skulle, på sätt i motionen skett, inlåta
sig på ett bedömande av de för kommittéarbete och dylika beredningar
anlitade personernas sakkunskap och övriga kvalifikationer med avseende
på åt dem anförtrodda uppdrag. Utskottet håller nämligen före, att
riksdagen saknar nödiga förutsättningar att i nu förekommen ordning
uttala något allmänt omdöme i angivna hänseenden.
Härtill kommer, att en närmare granskning av utredningsföremålen
med ledning av de uppgifter, vilka i berättelsen om vad i rikets styrelse
sig tilldragit meddelats angående kommittéer och dylika beredningar,
näppeligen kan sägas bekräfta den allmänna uppfattning, som motionären
velat göra gällande. Utskottet har här ovan intagit en schematisk översikt
över vissa huvudgrupper av utredningsföremålen, uppgjord med ledning
av nämnda berättelse; och redan denna översikt synes snarare leda
till ett allmänt intryck av en mångfald samhällslivet på vitt skilda områden
berörande frågor, för vilkas allsidiga och ingående utredning medverkan
av personer med den erfarenhet, som utövandet av praktisk verksamhet
och fyllandet av allmänna värv samt förtrogenhet med olika ortsförhållanden
äro ägnade att skapa, säkerligen i ett flertal fall icke kunnat
utan skada undvaras. Detta torde särskilt få gälla med avseende på
de mera betydelsefulla och svårlösta frågor, vilka i allmänhet överlämnats
till utredning av kommittéer, men torde även äga tillämpning ifråga om
flertalet större sakkunnigberedningar. I detta sammanhang vill utskottet
icke underlåta att framhålla, att, efter vad förutnämnda berättelsen synes
giva vid handen, av samtliga här ifrågavarande 136 sakkunnigberedningar
opaginerad Kontrollera mot PDF
1
Första hammarens andra tillfälliga uistcotls utlåtande Nr 12
icke mindre än ett 80-tal, således betydligt mera än hälften, avse vissa
specialfrågor, för vilkas utredande huvudsakligen fackmän på dessa områden
tillkallats. Hit kunna räknas det stora flertalet mindre beredningar,
för vilka i 29 fall ej mera än eu eller två sakkunniga tagits i
anspråk, varav torde framgå, att det sätt för utredningsarbetets bedrivande,
som motionären åtminstone subsidiärt vill förorda, även under nuvarande
förhållanden kommit till användning i icke ringa omfattning.
Om utskottet sålunda av nu anförda grunder finner ett uttalande i
enlighet med motionärens hemställan vara olämpligt, har utskottet även
av andra skäl ansett, att ett sådant uttalande vore mindre tillrådligt.
Bakom den med avseende på bestridandet av kostnaderna för kommittéer
och sakkunnigberedningar vid 1918 års riksdag vidtagna åtgärden
att för detta ändamål i riksstaten anvisa ordinarie anslag under de särskilda
huvudtitlarna torde ligga ett erkännande från riksdagens sida, att
denna form för nödvändiga utredningars åvägabringande icke kan undvaras,
och att den för regeringens och riksdagens arbete för lösandet av
viktiga samhällsfrågor måste i viss mån bliva regel. Det bör ej heller
förbises, att den omfattning, vari detta utredningsförfarande kommer till
användning, i icke ringa grad är beroende av från riksdagens egen sida
tagna initiativ, och att detta allt mera blivit och fortfarande kommer att
bliva förhållandet, i samma mån som statsmakternas verksamhet vidgats att
omfatta allt flera och större områden, torde ligga i öppen dag. Då det dessutom
torde vara uppenbart, att denna mångfald tids- och arbetskrävande utredningar
icke kunna utan vidtagande av särskilda anordningar utföras
inom statsdepartementen och dem underlydande ämbetsverk, måste naturligtvis
ett bifall till motionärens hemställan förutsätta, att riksdagen vill
vara betänkt på att tillmötesgå de anspråk, vilka icke torde utebliva,
för att inom departementen och ämbetsverken tillskapa de särskilt kvalificerade
och mångsidigt utrustade organ, som kunna erfordras för upptagande
i något så när avsevärd omfattning av det ifrågavarande till art
och varaktighet synnerligen växlande utredningsarbetet. Utskottet vågar
antaga, att riksdagen icke skall befinnas villig att med utsikt till dylika
konsekvenser beträda den av motionären anvisade vägen att åstadkomma
ett mera sparsamt tillsättande av kommittéer och sakkunnigberedningar,
eu väg, som dessutom ingalunda synes leda till nedbringande av kostnaderna.
Med det nu anförda har utskottet emellertid alldeles icke velat
förneka möjligheten att på annan väg vinna eu viss begränsning i an
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
S Forsta hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr IB.
litandet av kommittéer och sakkunnigberedningar. Utskottet har tvärtom
redan förut framhållit det såsom önskvärt, om utvägar kunde finnas att
åstadkomma en sådan begränsning, som verkligen kunde leda till kostnadsbesparing,
utan att i andra hänseenden lända till men för tillgodoseendet
av ett viktigt statsintresse. Det vore kanske även tänkbart, att
en dylik ur alla synpunkter eftersträvansvärd kostnadsbesparing skulle
kunna vinnas genom vissa anvisningar åt kommittéer och sakkunnigberedningar
i fråga om ordnandet av själva utredningsarbetet och behandlingen
av arbetsmaterialet för att i görligaste mån koncentrera och
dymedelst till tiden begränsa utredningsarbetet och nedbringa tryckningskostnaderna.
Inom utskottet har jämväl framkastats den tanken, att vid
tillsättandet av kommittéer och sakkunnigberedningar en förslagsberäkning
över den tid och de kostnader, som för utredningsarbetet antagligen
kunde erfordras, skulle kunna verkställas och därigenom eu gräns
sättas, vars överskridande borde förutsätta nytt, i vederbörlig ordning
fattat beslut. Lämpligheten av dylik anordning torde dock kunna ifrågasättas.
I varje fall lämnar den nu föreliggande motionen intet utrymme
för framläggande av något förslag eller anvisande av någon utväg att i
här antydda eller andra hänseenden nedbringa kostnaderna för kommittéoch
sakkunnigberedningar och giver följaktligen icke heller utskottet
anledning att närmare ingå på dessa spörsmål. Då emellertid, såsom
utskottet redan anmärkt, den väckta motionen onekligen berör en fråga
av beaktansvärd ekonomisk innebörd, vågar utskottet förutsätta, att denna
fråga i allt fall kommer att bliva föremål för vederbörlig uppmärksamhet.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon första
kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 9 mars 1920.
På utskottets vägnar:
OSKAR NYLÄNDER.
Närvarande: herrar Nyländer, Larsson, Norling, Johansson i Löfholmen,
von Hofsten, Westman*) och Almkvist.
*) Ej närvarande vid justeringen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.