Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen rörande omläggning av sättet för vissa sakkunnigeutredning ar.

1920-03-09 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1920:12, Skrivelse till Konungen rörande omläggning av sättet för vissa sakkunnigeutredning ar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första hammarens andra tillfälliga utskott$ utlåtande Nr 12. 1

Nr 12

Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1920 kl. 5 e. m,

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 12, i

anledning av väckt motion angående skrivelse till Konungen

rörande omläggning av sättet för vissa sakkunnigeutredning

ar.

I en inom första kammaren väckt ock till dess andra tillfälliga utskott

hänvisad motion, nr 128, kar herr Antonsson hemställt, att riksdagen

ville i skrivelse anhålla, det täcktes Kung!. Maj:t taga under

övervägande, huruvida departementen och ämbetsverken med biträde i

vissa fall av en, högst två verkligt sakkunniga personer kunde i flertalet

fall anlitas till nödvändigt utredningsarbete och därigenom åvägabringa,

att särskilda sakkunniga och kommittéer mera sparsamt än för

närvarande behövde tillsättas.

Beträffande motiveringen till denna hemställan får utskottet hänvisa

till motionen.

Den fråga, vilken motionären velat bringa under riksdagens uppmärksamhet,

berör ett förhållande, som länge varit föremål för ett rätt

allmänt intresse, vilket vid olika tillfällen kommit till uttryck såväl inom

som utom riksdagen. Utskottet har därför trott det vara lämpligt att,

innan utskottet går att yttra sig i anledning av motionen, lämna en

översiktlig redogörelse för den utveckling, som det ifrågavarande utred
jBihang

till riksdagens protokoll 1920. 12 samt. 2 avd. G höft. (Nr 12—13.) 1

Motionen.

Utskottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

ningsförfarandet ur kostnadssynpunkt tagit under senare tid, och den

omfattning, vari detsamma under sistförfiutna året varit taget i anspråk.

Utskottet vill härvid erinra, att i de handlingar, vilka utskottet lagt till

grund för denna redogörelse, nämligen revisionsberättelserna angående

statsverket samt Eungl. Maj:ts berättelse om vad i rikets styrelse sedan

sista lagtima riksdags sammanträde sig tilldragit, förekomma bland kommittéer

och dylika beredningar även vissa kommissioner, delegationer

och nämnder, vilkas uppgifter varit av väsentligen annan art än de utredningsuppdrag,

vilka avses i den nu föreliggande motionen. Dessa

kommissioner, delegationer och nämnder har utskottet därför ansett böra

i detta sammanhang lämnas ur räkning.

Till och med år 1917 bestriddes kostnaderna för kommittéer och

dylika beredningar medelst förskottsanvisningar, vilka sedermera anmäldes

för riksdagen till täckande genom anslag å vederbörliga huvudtitlar.

Enligt de i revisionsberättelserna angående statsverket meddelade tablåer

över sådana kostnader hava, såvitt nu är i fråga, för nämnda ändamål

under åren 1908 —1917 utgått följande belopp, öretal oberäknade:

1908 .........

...... kr.

931,485

— 1913 .........

......... kr.

1,447,874

--

1909 .........

......... »

978,221

— 1914 .........

......... 3»

1,359,683

--

1910 ........

......... »

1,009,208

— 1915 ........

... »

1,377,423

—

1911 .........

......... »

1,221,567

— 1916 .........

......... »

1,436,931

—

1912 .........

......... »

1,295,661

— 1917

2,121,299

Er.

5,436,142

—.

Er.

7,743,210

—

eller för dessa 10 år sammanlagt kr. 13,179,352: —. Medelkostnaden

pr år utgjorde alltså 1908—1912 kr. 1,087,228:— och 1913 —1917

kr. 1,548,642: — samt för hela 1 O-årsperioden kr. 1,317,935: —.

I sammanhang med åtgärder till förskottsväsendets avveckling vidtogs

vid 1918 års riksdag den förändringen med avseende på bestridandet

av kostnaderna för kommittéer och sakkunnigberedningar, att direkta

anslag för ändamålet anvisades under de särskilda huvudtitlarna. Sålunda

anvisades i tilläggsstaten för 1918:

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlutande Nr 12.

för justitiedepartementet

160,000 kronor,

» utrikesdepartementet..................................

150,000 »

» lantförsvarsdepartementet

..................... 200,000 »

d sjöförsvarsdepartementet

..................... 65,000 »

» civildepartementet .....................................

..................... 280,000 »

» finansdepartementet

..................... 375,000 *

s ecklesiastikdepartementet ........................

..................... 180,000 »

* jordbruksdepartementet

150,000

eller tillhopa 1,560,000 kronor.

Sedermera hava enahanda belopp anvisats såsom ordinarie anslag i

riksstaten för vartdera av åren 1919 och 1920. I statsverkspropositionen

till innevarande riksdag äskas till ifrågavarande ändamål för år 1921

ordinarie anslag

för justitiedepartementet........................

.............................. 300,000

kronor,

» utrikesdepartementet........................

150,000

*

s försvarsdepartementet .....................

............................... 265,000

i''

» socialdepartementet...........................

.............................. 225,000

»

» kommunikationsdepartementet

80,000

>

» finansdepartementet ......................

400,000

» ecklesiastikdepartementet .............

............................... 450,000

»

» jordbruksdepartementet ..................

.............................. 400,000

»

» handelsdepartementet ................

.............................. 150,000

eller tillhopa 2,420,000

»

kronor.

Under 1919 arbetande kommittéer och sakkimnigberedningar utgjorde

med fördelning mellan de olika statsdepartementen följande antal:

Justitiedepartementet: 8 kommittéer, 21 sakkunnigberedningar; låntförsvarsdepartementet:

4 kommittéer, 22 sakkunnigberedningar; sjöförsvarsdepartementet:

1 kommitté, 14 sakkunnigberedningar; civildepartementet:

18 kommittéer, 15 sakkunnigberedningar; finansdepartementet: 11 kommittéer,

32 sakkunnigberedningar; ecklesiastikdepartementet: 7 kommittéer,

18 sakkunnigberedningar; jordbruksdepartementet-. 5 kommittéer, 14 sakkunnigberedningar;

eller sammanlagt 54. kommittéer och ISO sakkunnigberedningar.

Vid uppdelningen av de två angivna grupperna av beredningar har

utskottet hänfört till kommittéer alla självständigt arbetande beredningar,

vilka blivit av Kungl. Maj:t tillsatta, och till sakkiuiniffbcrcdninr/ar alla

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första lammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

sådana, som med Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallats av vederbörande

departementschefer för att inom departementen biträda med vissa utredningar.

Av ovannämnda under år 1919 såsom arbetande upptagna beredningar

hade 46 kommittéer och 102 sakkunnigberedningar tillkommit

före år 1919, nämligen 16 kommittéer och 23 sakkunnigberedningar

före 1915, 4 kommittéer och 4 sakkunnigberedningar under 1915, 8

kommittéer och 11 sakkunnigberedningar under 1916, 9 kommittéer och 17

sakkunnigberedningar under 1917 samt 9 kommittéer och 47 sakkunnigberedningar

. under 1918. Under år 1919 tillkomma 8 kommittéer och

34 sakkunnigberedningar, varemot under samma år 10 kommittéer och

38 sakkunnigberedningar slutfört sitt arbete. Vid utgången av år 1919

utgjorde således antalet arbetande beredningar tillhopa 142, därav 44

kommittéer och 98 sakkunnigberedningar.

Utskottet har låtit verkställa en undersökning, huru ifrågavarande

beredningar skulle kunna uppdelas under vissa huvudgrupper efter utredningsföremålens

olika art, vilken undersökning givit följande resultat:

I. Frågor av övervägande allmänpolitisk innebörd: 3 kommittéer och

4 sakkunnigberedningar;

II. Allmän civil-, kriminal-, ekonomisk och administrativ lagstiftning

och därmed sammanhängande ämnen: 8 kommittéer och 22 sakkunnig
beredningar;
III.

Socialt a g stiftning och andra frågor av övervägande social innebörd:

8 kommittéer och 9 sakkunnigberedningar;

IY. Organisations- och förvaltningsfrågor m. m.: 9 kommittéer och

38 sakkunnigberedningar;

Y. Avlönings-, pensions- och under stödsfrågor m. m.: 2 kommittéer

och 11 sakkunnigberedningar;

Yl. Bildnings- och undervisningsväsendet samt andra frågor av kulturell

innebörd: 4 kommittéer och 11 sakkunnigberedningar;

YII. Sjukvård, hälso- och surt dhets vård: 3 kommittéer och 10 sak
kunniggberedningar;
YJ

II. Kommunikations- och trafikfrågor och därmed sammanhängande

ämnen: 7 kommittéer och 1 sakkunnigberedning;

IX. Frågor av finansiell och näringspolitisk innebörd: 10 kommit
téer

och 20 sakkunnigberedningar;

X. Beskattningsfrågor och därmed sammanhängande ämnen: 10 sakkunnigberedningar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

För det utredningsarbete, som inom statsdepartementen utförts under

år 1919 av sakkunnigberedningar, hava varit tillkallade: 1 sakkunnig

för vardera av 17 beredningar; 2 sakkunniga för vardera av 12 beredningar;

3 sakkunniga för vardera av 21 beredningar; 4 sakkunniga för

vardera av 24 beredningar; 5 sakkunniga för vardera av 40 beredningar;

samt 6 eller flera sakkunniga för vardera av 22 beredningar.

Av förestående redogörelse torde framgå, att motionären berört en

fråga, som onekligen är förtjänt av beaktande, särskilt med hänsyn till

dess ekonomiska vikt. Den starka utveckling, som det ifrågavarande

utredningsförfarandet företett under senare tid, och den därav följande

snabba och betydande kostnadsprogressionen äro helt naturligt ägnade

att väcka en viss betänksamhet, och det vore otvivelaktigt önskvärt,

om utvägar kunde finnas att härutinnan åstadkomma någon begränsning,

som, utan att det viktiga ändamål, vilket avses med det nämnda utredningsförfarandet,

komme att förfelas, kundo leda till någon avsevärdare

besparing för statsverket. Utskottet kan dock icke finna ett riksdagsinitiativ

i enlighet med motionärens hemställan vare sig lämpligt eller

tillrådligt.

Motionären utgår från den uppfattningen, att i många, för att icke

säga de flesta fall, utredning med måhända bättre resultat och i varje

fall till betydligt lägre kostnader skulle kunnat åvägabringas, antingen

genom statsdepartementen och dem underlydande ämbetsverk enbart eller

ock i mera invecklade saker med biträde av en eller högst två verkligt

sakkunniga på det område utredningen gäller. Vidare förmenar motionären,

att den sakkunskap, som beståtts vissa beredningar, till synes

icke alltid kunnat väljas med hänsyn till den uppgift, som förelegat till

utredning, vilket enligt motionärens antagande kunde finna sin förklaring

däri, att med avseende på det stora antal personer, beredningarna

under nuvarande förhållanden kräva, det för regeringen icke varit möjligt

att uppleta tillräcklig mängd kvalificerat folk, som ansåges skickade

för dylika uppdrag. Slutligen förordar motionären ett övervägande, huruvida

en omläggning av utredningsarbetet, jämväl i syfte att nedbringa

kostnaderna, vore möjlig att genomföra. Denna kostnadssynpunkt tyckes

emellertid, att döma av sammanhanget, hava för motionären varit

av jämförelsevis sekundär betydelse. Motionärens huvudmotiv torde däremot

böra sökas i hans tydligt angivna uppfattning, att kommittéer och

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12

dylika beredningar tagits i anspråk utöver vad förhållandena bort påkalla

och i en omfattning, som — åtminstone i viss mån — till nackdel

för utredningsresultatet lagt hinder i vägen för anlitandet av verklig

sakkunskap.

Ett uttalande från riksdagens sida i anslutning till motionen skulle

tydligtvis förutsätta, att riksdagen i huvudsak delade motionärens allmänna

uppfattning, sådan denna kommit till synes i motionens motivering

och i utformningen av motionärens hemställan. Enligt utskottets mening

vore det dock icke lämpligt, att riksdagen skulle göra ett dylikt

uttalande, bakom vilket läge ett antagande, att regeringen skulle hava

underlåtit att för nödvändigt utredningsarbete anlita vederbörande statsdepartement

och dem underlydande ämbetsverk, i den mån sådant med

hänsyn till den begränsade tillgången på därför kvalificerad arbetskraft

och andra ärendens ostörda gång överhuvud varit möjligt. Lika olämpligt

vore det även, om riksdagen skulle, på sätt i motionen skett, inlåta

sig på ett bedömande av de för kommittéarbete och dylika beredningar

anlitade personernas sakkunskap och övriga kvalifikationer med avseende

på åt dem anförtrodda uppdrag. Utskottet håller nämligen före, att

riksdagen saknar nödiga förutsättningar att i nu förekommen ordning

uttala något allmänt omdöme i angivna hänseenden.

Härtill kommer, att en närmare granskning av utredningsföremålen

med ledning av de uppgifter, vilka i berättelsen om vad i rikets styrelse

sig tilldragit meddelats angående kommittéer och dylika beredningar,

näppeligen kan sägas bekräfta den allmänna uppfattning, som motionären

velat göra gällande. Utskottet har här ovan intagit en schematisk översikt

över vissa huvudgrupper av utredningsföremålen, uppgjord med ledning

av nämnda berättelse; och redan denna översikt synes snarare leda

till ett allmänt intryck av en mångfald samhällslivet på vitt skilda områden

berörande frågor, för vilkas allsidiga och ingående utredning medverkan

av personer med den erfarenhet, som utövandet av praktisk verksamhet

och fyllandet av allmänna värv samt förtrogenhet med olika ortsförhållanden

äro ägnade att skapa, säkerligen i ett flertal fall icke kunnat

utan skada undvaras. Detta torde särskilt få gälla med avseende på

de mera betydelsefulla och svårlösta frågor, vilka i allmänhet överlämnats

till utredning av kommittéer, men torde även äga tillämpning ifråga om

flertalet större sakkunnigberedningar. I detta sammanhang vill utskottet

icke underlåta att framhålla, att, efter vad förutnämnda berättelsen synes

giva vid handen, av samtliga här ifrågavarande 136 sakkunnigberedningar

opaginerad Kontrollera mot PDF

1

Första hammarens andra tillfälliga uistcotls utlåtande Nr 12

icke mindre än ett 80-tal, således betydligt mera än hälften, avse vissa

specialfrågor, för vilkas utredande huvudsakligen fackmän på dessa områden

tillkallats. Hit kunna räknas det stora flertalet mindre beredningar,

för vilka i 29 fall ej mera än eu eller två sakkunniga tagits i

anspråk, varav torde framgå, att det sätt för utredningsarbetets bedrivande,

som motionären åtminstone subsidiärt vill förorda, även under nuvarande

förhållanden kommit till användning i icke ringa omfattning.

Om utskottet sålunda av nu anförda grunder finner ett uttalande i

enlighet med motionärens hemställan vara olämpligt, har utskottet även

av andra skäl ansett, att ett sådant uttalande vore mindre tillrådligt.

Bakom den med avseende på bestridandet av kostnaderna för kommittéer

och sakkunnigberedningar vid 1918 års riksdag vidtagna åtgärden

att för detta ändamål i riksstaten anvisa ordinarie anslag under de särskilda

huvudtitlarna torde ligga ett erkännande från riksdagens sida, att

denna form för nödvändiga utredningars åvägabringande icke kan undvaras,

och att den för regeringens och riksdagens arbete för lösandet av

viktiga samhällsfrågor måste i viss mån bliva regel. Det bör ej heller

förbises, att den omfattning, vari detta utredningsförfarande kommer till

användning, i icke ringa grad är beroende av från riksdagens egen sida

tagna initiativ, och att detta allt mera blivit och fortfarande kommer att

bliva förhållandet, i samma mån som statsmakternas verksamhet vidgats att

omfatta allt flera och större områden, torde ligga i öppen dag. Då det dessutom

torde vara uppenbart, att denna mångfald tids- och arbetskrävande utredningar

icke kunna utan vidtagande av särskilda anordningar utföras

inom statsdepartementen och dem underlydande ämbetsverk, måste naturligtvis

ett bifall till motionärens hemställan förutsätta, att riksdagen vill

vara betänkt på att tillmötesgå de anspråk, vilka icke torde utebliva,

för att inom departementen och ämbetsverken tillskapa de särskilt kvalificerade

och mångsidigt utrustade organ, som kunna erfordras för upptagande

i något så när avsevärd omfattning av det ifrågavarande till art

och varaktighet synnerligen växlande utredningsarbetet. Utskottet vågar

antaga, att riksdagen icke skall befinnas villig att med utsikt till dylika

konsekvenser beträda den av motionären anvisade vägen att åstadkomma

ett mera sparsamt tillsättande av kommittéer och sakkunnigberedningar,

eu väg, som dessutom ingalunda synes leda till nedbringande av kostnaderna.

Med det nu anförda har utskottet emellertid alldeles icke velat

förneka möjligheten att på annan väg vinna eu viss begränsning i an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

S Forsta hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr IB.

litandet av kommittéer och sakkunnigberedningar. Utskottet har tvärtom

redan förut framhållit det såsom önskvärt, om utvägar kunde finnas att

åstadkomma en sådan begränsning, som verkligen kunde leda till kostnadsbesparing,

utan att i andra hänseenden lända till men för tillgodoseendet

av ett viktigt statsintresse. Det vore kanske även tänkbart, att

en dylik ur alla synpunkter eftersträvansvärd kostnadsbesparing skulle

kunna vinnas genom vissa anvisningar åt kommittéer och sakkunnigberedningar

i fråga om ordnandet av själva utredningsarbetet och behandlingen

av arbetsmaterialet för att i görligaste mån koncentrera och

dymedelst till tiden begränsa utredningsarbetet och nedbringa tryckningskostnaderna.

Inom utskottet har jämväl framkastats den tanken, att vid

tillsättandet av kommittéer och sakkunnigberedningar en förslagsberäkning

över den tid och de kostnader, som för utredningsarbetet antagligen

kunde erfordras, skulle kunna verkställas och därigenom eu gräns

sättas, vars överskridande borde förutsätta nytt, i vederbörlig ordning

fattat beslut. Lämpligheten av dylik anordning torde dock kunna ifrågasättas.

I varje fall lämnar den nu föreliggande motionen intet utrymme

för framläggande av något förslag eller anvisande av någon utväg att i

här antydda eller andra hänseenden nedbringa kostnaderna för kommittéoch

sakkunnigberedningar och giver följaktligen icke heller utskottet

anledning att närmare ingå på dessa spörsmål. Då emellertid, såsom

utskottet redan anmärkt, den väckta motionen onekligen berör en fråga

av beaktansvärd ekonomisk innebörd, vågar utskottet förutsätta, att denna

fråga i allt fall kommer att bliva föremål för vederbörlig uppmärksamhet.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon första

kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 9 mars 1920.

På utskottets vägnar:

OSKAR NYLÄNDER.

Närvarande: herrar Nyländer, Larsson, Norling, Johansson i Löfholmen,

von Hofsten, Westman*) och Almkvist.

*) Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.