Skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om åstadkommande genom statens ingripande av bättre anordningar för transport å landsbygden av sjuka till och från sjukhus.
1920-03-09 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1920:15, Skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om åstadkommande genom statens ingripande av bättre anordningar för transport å landsbygden av sjuka till och från sjukhus.
Dokumentets text
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 15.
3
Nr 15.
Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1920 kl. 5 e. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 15,
i anledning av andra kammarens beslut rörande väckt
motion om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om åstadkommande
genom statens ingripande av bättre anordningar
för transport å landsbygden av sjuka till och från sjukhus.
I en inom andra kammaren väckt ock till dess andra tillfälliga ut- Motionen.
skott hänvisad motion, nr 284, har herr Karlsson i Yätö hemställt, att
riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning,
huruvida och på vad sätt genom statens ingripande lämpligare
sjuktransporter kunna åstadkommas för sjuka personer å landsbygden vid
färd till och från sjukhus.
Med avseende på motiveringen tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.
Andra kammarens utskott anförde i anledning av motionen följande: Andra kärn
»Såsom av motionären framhållits, är syftet med förevarande motion marmn
att för landsbygdens vidkommande få till stånd ett ordnat sjuktransport- utskott.
väsen, som i någon mån motsvarar städernas ambulansorganisation. Om
man betänker de missförhållanden i sjukvårdshänseende, som för närvarande
äro rådande på landsbygden på grund av de långa avstånden
till läkare och sjukhus i stora delar av vårt land, och de svårigheter
som därav uppstå att i rätt tid och på lämpligaste sätt bringa de sjuka
erforderlig hjälp, synes det utskottet otvetydigt, att här föreligger en
angelägenhet som för sitt ordnande på tillfredsställande sätt kräver ett
ingripande från statsmakternas sida. Väl är det sant, att i några län
vissa anstalter genom landstingens, röda korsets eller enskildas försorg
blivit vidtagna för upphjälpande av sjuktransporten. Men dels måste dessa
anstalter, Rom bestå i tillhandahållandet av en och annan sjuktransportbil
4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 15.
från röda korset, betraktas som i och för sig otillräckliga, dels torde åtgärder
av denna art saknas i de flesta län. Tida kraftigare och mera
planmässiga anstalter måste därför vidtagas, om en effektiv förbättring i
här åsyftade avseende skall kunna åstadkommas.
När det gäller att utröna, vad som kan åtgöras för att råda bot på
här ifrågavarande missförhållanden, vill utskottet till en början erinra
därom, att 1916 års provinsialläkaredistriktskommitté i sitt utlåtande den
1 december 1917 (sid. 71) fäst uppmärksamheten på nyttan av, att tjänsteläkarna
kunde sättas i tillfälle att kostnadsfritt använda automobilskjuts
för sina resor, och gjorde kommittén, som till följd av då rådande affärsförhållanden
icke ansåg det möjligt att framlägga något förslag i ämnet,
likväl det uttalandet, »att det vore önskvärt, att tjänsteläkarna i större
utsträckning än hittills skett, kunde begagna sig av detta fortskaffningsmedel
vid sjukresor». Tydligt är, att det vore till stor fördel, om åtminstone
i de större kommunerna dylika tjänstebilar kunde införas. Det
synes, som om en kombinerad användning av dessa kunde komma till
stånd på så sätt, att de borde bli till gagn såväl för vederbörande befattningshavare
inom sjukvården, såsom läkare, sjuksköterskor och barnmorskor,
som för transport av sjuka.
Utskottet får vidare fästa uppmärksamheten på, att hela det här förevarande
spörsmålet varit under övervägande av överstyrelsen för svenska
röda korset, som till dess lösning även framlagt ett synnerligen beaktansvärt
förslag i en cirkulärskrivelse, utfärdad i mars 1918. Vad röda korsets
överstyrelse har att säga i fråga om sjuktransportväsendets ordnande
på landet, har synts utskottet vara av det intresse, att det förtjänar
här i sin helhet meddelas. Härom anföres i nämnda cirkulärskrivelse
följande:
''Beträffande sjuktransportväsendets ordnande på landet, särskilt inom
landsdelar med dåliga kommunikationer, har Svenska Röda korset en viktig
uppgift att fylla och äger i sin upplagrade sjuktransportmateriel otvivelaktigt
stora möjligheter att utöva en för befolkningen välsignelsebringande
verksamhet. Man behöver icke vara synnerligen förtrogen med förhållandena
på landet för att veta, huru de sjukas och skadades forslande från
hemmen till läkare och sjuk vårdsanstalt er ofta sker på ett sätt, som orsakar
dem alldeles onödiga lidanden och j förvärrar deras tillstånd. Även
här är sakkunskapen ense om, att stora sociala brister finnas att fylla,
och på Röda korsets ordförandemöte i Stockholm var intresset för denna
punkt på överstyrelsens sociala arbetsprogram framför allt märkbart och
livligt.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 15. 5
Transport av sjuka torde i huvudsak komma i fråga, dels direkt till
lasarettet, dels till läkare eller Edda korsets sjukkvarter (om sådana
komma till stånd) för tillfällig vård och därifrån åter eller till sjukhuset,
dels slutligen till närmaste järnvägsstation för vidaretransport till lasarettet.
Idealet bland transportmedlen för sjuka är otvivelaktigt bilen, men
denna är i varje fall tills vidare ur räkningen, och även efter världskrigets
slut torde det överstiga Edda korsets krafter att mera allmänt hålla bilar
för här ifrågavarande ändamål. Detta bör emellertid icke hindra distriktsstyrelse
från att göra vad den kan för att härutinnan söka påverka den
enskilda offervilligheten. Därest endast ett bilchassi kan anskaffas äger
styrelsen möjlighet att genom utlåning av befintliga två överreden för sjuktransport
bidraga till sakens främjande.
Därnäst komma sjuktransportvagnar (-kärror); dylika tillhörande Svenska
Edda korset äro delvis redan i bruk, och de, som icke äro det, torde böra
utlånas genom distriktsstyrelsens försorg mot underhållsskyldighet. Sådan
utlåning bör först och främst ske till lasarett och sjukstugor mot villkor,
att den även kommer lantbefolkningen till godo. Men även med vanliga
sjukbårar, apterade på hjul eller upphängda inuti höskrindor och andra
fordon — om vintern slädar (risslor) — kan åtskilligt uträttas till sjuktransportfrågans
lösande på landet. Därvid är emellertid nödvändigt, att
det förutom transportmateriel även finnes folk till hands, som förstår att
handskas med sjuka och skadade och på ett praktiskt sätt använda tillgänglig
materiel. Även motorcyklar torde kunna här bliva till ovärderlig
nytta, så snart en lämplig konstruktion föreligger, som ersätter den nu
brukliga sidostolen med en liggstol ; åtgärder i denna riktning äro redan
vidtagna.
Överstyrelsen har i sina särskilda förråd för närvarande lagrade c:a
2,000 bårar. Av dessa kunna 50 proc. utlånas till distrikt, vilka därom
göra framställning och samtidigt förbinda sig att ständigt hålla dem i krigsdugligt
skick samt att i händelse av mobilisering låta översända dem till
de Edda korsets krigssjukhus (deras urlastningsstationer), för vilka de äro
avsedda. — Med bårarna böra följa dem tillhörande, stora stoppade transporttäcken
av Röda korsets modell, i vilken den sjuke helt och hållet kan
insvepas. Ett hundratal dylika täcken kunna måhända utfås till låns från
Svenska flöda korsets överstyrelse, utan att detta kommer att rubba krigsförråden.
Lämpliga platser för tillhandahållande — på rekvisition av läkare -—
av Röda korsets transportmateriel torde vara: lasarett (sjukstugor), vilka
icke förfoga över bilar eller sjuktransportfordon, Röda korsets sjukkvarter
6 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 15.
samt sockenstugor eller motsvarande kommunala lokaler inom områden
med tät befolkning och långa avstånd till järnväg och sjukhus. Platsen
bör bekantgöras och vara försedd med telefon.
Tillhandahållandet av inövat sjukvårdsmanskap till sjuktransportmaterielens
betjänande är en svår fråga, som dock måste lösas, därest syftet
skall uppnås. A de platser, där minst 4 man av Svenska Röda korsets
frivilliga manliga sjukvårdstrupper äro bosatta, kunna dessa sannolikt påräknas
såsom villiga att, eventuellt mot ringa ersättning, åtaga sig denna
uppgift, som de torde vara fullt kompetenta att handhava. Tiar detta icke
är fallet, bör distriktsstyrelsen, under samverkan med lämplig därav intresserad
myndighet, söka anvärva och utbilda lämpligt manskap och på så
sätt samtidigt tillföra de frivilliga sjukvårdstrupperna ett ökat antal medlemmar.
Det är möjligt att kringresande instruktörer för den praktiska
undervisningen kunna på begäran erhållas genom överstyrelsens försorg.
Genom att bereda nya tillfällen till utbildning och övning för sjuktransportpersonal
kommer sålunda den nu berörda frågan att även verka
främjande på Röda korsets krigsförberedande arbeten.''
Anförda uttalanden av Röda korsets överstyrelse kan sägas innefatta
ett program till ordnande av landsbygdens sjuktransportväsende, vilket,
om det komme till utförande, skulle föra lösningen av denna fråga ett
gott stycke framåt. Det visar även, att beaktansvärda resurser för ändamålet
stå till buds. Yad som i första rummet kräves är en planmässig
samverkan av alla intresserade parter — stat, landsting och kommuner —
för realiserande av de föreliggande önskemålen på tjänligaste sätt. För
att en dylik samverkan skall kunna komma till stånd och därmed ett
över hela landet enhetligt organiserat sjuktransportväsende inrättas, är
tydligen en allsidig utredning nödvändig. Det synes utskottet, som om
en sådan utredning närmast borde komma an på medicinalstyrelsen jämte
Svenska Röda korsets överstyrelse att företaga.
Det ingår visserligen ej i utskottets behörighet att i sin hemställan
gå utöver ramen för det av motionären gjorda yrkandet. Emellertid får
utskottet, i anslutning till vad redan förut framhållits, uttala sin förväntan,
att vid en eventuell utredning alla de spörsmål, som för sjuk- och hälsovården
i transportavseende äro av betydelse, tagas upp till behandling i
ett sammanhang. Endast därigenom synes denna fråga kunna ordnas
på ett sätt, som verkligen tillfredsställer de praktiska kraven för dess
lösning.
Med anledning av vad sålunda ovan anförts får utskottet hemställ a.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 15.
7
att andra kammaren för sin del måtte besluta, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t ville hemställa om utredning huruvida och på vad sätt
genom statens ingripande lämpligare sjuktransporter kunna åstadkommas å
landsbygden vid färd till och från sjukhus.»
Andra kammaren beslöt för sin del i enlighet med sitt tillfälliga ut- Andra kärnskotts
hemställan. ”j“r®ws
Detta andra kammarens beslut har delgivits första kammaren, som suthänvisat
ärendet till sitt andra tillfälliga utskott.
Utskottet, som i huvudsak instämmer i vad andra kammarens utskott Utskottet.
i ärendet anfört, får hemställa,
att första kammaren måtte biträda andra kammarens
i ärendet fattade beslut.
Stockholm den 9 mars 1920.
På utskottets vägnar:
OSKÄR NYLÄNDER.
härvarande: herrar Nyländer, Larsson, Nordlig, Johansson i Löfholmen, von Hofsten,
Westman* och Malmberg.
* Ej närvarande vid justeringen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.