Sök i Ratio Lex

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 23

1920-03-16 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1920:23, Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 23

Dokumentets text

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 23.

15

Nr 23.

Ankom till riksdagens kansli den 16 mars 1920 kl. 3 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utledande nr 23,

i anledning av vackt motion om utredning i syfte att

åvägabringa billigare tandvård.

I eu inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott

hänvisad motion, nr 196, har herr Boberg m. fl. föreslagit riksdagen att

ingå till Kungl. Maj:t med begäran om skyndsam utredning i syfte att

åvägabringa billigare tandvård.

Beträffande motiveringen till nämnda förslag får utskottet hänvisa till

motionen.

Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat

yttrande av kungl. medicinalstyrelsen, vilket yttrande såsom bilaga

bifogas detta utlåtande.

Det torde icke kunna bestridas, att den av motionärerna väckta frågan

är av stor allmän hygienisk betydelse. Givetvis skulle det vara synnerligen

önskvärt, att åtgärder kunde vidtagas i syfte att bereda mindre

bemedlade personer tillfälle att mot rimlig ersättning komma i åtnjutande

av erforderlig tandvård. Enligt utskottets mening saknas emellertid för

närvarande nödvändiga förutsättningar för att ett ingripande från statsmakternas

sida skulle kunna leda till ett avhjälpande av de i motionen påtalade

missförhållandena. Att staten skulle anlita sig av tvångsåtgärder för

att åvägabringa ett nedprässaude av de arvoden, tandläkare i privat praktik

betinga sig, förefaller uteslutet. Utskottet anser, i likhet med medicinalstyrelsen,

att det lämpligaste sätt, varpå motionens syfte skulle kunna vinnas,

ligger i kommunalt anordnande av mottagningar för mindre bemedlade, där

tandläkare mot ersättning av kommun åtager sig att för nedsatt pris enligt taxa

Motionen.

Yttrande av

medicinalstyrelsen.

Utskottet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 23.

lämna behandling för tandåkommor, samt att staten eventuellt lämnar bidrag

till kommun, som anordnat sådana mottagningar. Åtgärder i nyssnämnd

riktning hava även vidtagits av en del städer, men svårigheterna att anskaffa

lämpliga tandläkare, som äro villiga att åtaga sig sådant arbete, hava varit

rätt betydliga, antagligen i huvudsak beroende på den relativa bristen på

tandläkare.

Orsaken till att tandläkarnas arvoden ofta uppdrivits till en höjd, vida

utöver vad som kan anses motiverat med hänsyn till rådande dyrtid, är enligt

utskottets mening att söka däri, att tandläkarekåren i vårt land är alltför

fåtalig. Den nödvändiga förutsättningen för att en lösning av den föreliggande

frågan skall kunna vinnas torde därför vara, att ett avsevärt större

antal tandläkare årligen utbildas, än vad hittills skett. Utredning pågår

ock för närvarande om tandläkareinstitutets utvidgning och tandläkarundervisningens

omorganisation. Då åtgärder i nyss nämnda syfte torde vara

att förvänta efter det att den kommitté, .som handhar denna utredning, avslutat

sitt arbete, vilket enligt vad utskottet inhämtat lär vara att förvänta

inom den närmaste tiden, synes motionen icke nu böra föranleda någon

åtgärd från riksdagen ssida.

Utskottet anser sig jämväl böra erinra om att 1918, 1919 och 1920 års

riksdagar anslagit sammanlagt 4,900,000 kronor för om- och påbyggnad av

de i kvarteret Grönlandet norra i Stockholm befintliga byggnaderna, varvid

man utgått ifrån att tandläkareinstitutet skulle erhålla så stort lokalutrymme

i nämnda byggnader, att varje årskurs skulle kunna mottaga dubbelt så

många elever som för närvarande är möjligt.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon första

kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 16 mars 1920.

På utskottets vägnar:

OSKAR NYLÄNDER.

Närvarande: herrar Nyländer, Larsson, Norling, Johansson i Löf holmen,

_ von Hofsten. Westman* och Malmberg.

Ej närvarande vid justeringen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 23.

17

Bilaga.

Till Riksdagens första kammares andra tillfälliga utskott.

Enligt skrivelse den 20 februari 1920 från herr statsrådet och t. f.

chefen för kungl. civildepartementet har Kungl. Maj:t anbefallt kungl. medicinalstyrelsen

att avgiva och till riksdagens första kammares andra tillfälliga

utskott översända av utskottet önskat yttrande över en inom kammaren av

herr Boberg m. fl. väckt motion, nr 196, om utredning i syfte att åväga

bringa billigare tandvård; och bifogades för detta ändamål ett tryckt exemplar

av sagda motion.

Till fullgörande av denna nådiga befallning får kungl. styrelsen avgiva

efterföljande yttrande.

Den fråga, som motionärerna behandla i sin motion, är utan tvivel

av stor allmän hygienisk betydelse. Frågan har ock varit och är föremål

för statsmakternas intresse sedan flera år. Så har utredning om tandläkarinstitutets

utvidgning och tandläkarundervisningens omorganisation uppdragits

åt en kommitté, och ett betänkande »Om tandvård för skolungdomen»

har av särskilda kommittérade avgivits.

Det synes emellertid medicinalstyrelsen uppenbart, att åtgärder för

beredande av bättre tandvård åt svenska folket böra, såsom ock synes vara

allmänna ^ meningen, först och främst bestå i att redan i skolan väcka intresse

för och bibringa vana vid en hygienisk mun- och tandvård, och att

de årsklasser, som kommit i åtnjutande av sådan utbildning, sedan böra beredas

tillfälle till fortsatt tandvård även sedan de blivit vuxna. Tyvärr har

dock en sådan genomförd mun- och tandvård hittills icke kunnat åstadkommas

annat än i vissa större städer. På landsbygden är den ännu, åtminstone

på de allra flesta ställen, endast önskemål. Skälet härtill är framför

allt att söka däri, att antalet tandläkare hos oss är alltför litet i förhållande

till behovet. Den kommitté, som avgivit ovan antydda betänkande

om tandvård för skolungdomen, beräknar behovet av tandläkare för en fullständigt

genomförd sådan vård vid våra folkskolor till 544. Hela vår tandläkarkår

utgör emellertid för närvarande endast obetydligt mera än detta

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 12 samt. 2 avd. 10 höft. (Nr 20—23.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Första kammarem andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 23.

antal. Innan man genom utvidgning av tandläkarinstitutet lyckats avsevört

öka kårens numerär, kan icke det ovan angivna önskemålet fyllas. För en

fortsatt behandling efter skolans slut fordras således en ytterligare ökning

av detta antal.

För ett genomförande av kommitténs program om fri vård åt skolbarnen

fordras även avsevärda avlöningar åt härför anställda tandläkare. Hittills

har varje särskild kommun, som vill ordna dessa förhållanden, haft

att själv bekosta det hela. I sitt den 22 december 1919 över nämnda

kommittébetänkande avgivna utlåtande har medicinalstyrelsen emellertid förordat,

att statsbidrag av lämplig storlek skulle tilldelas de kommuner, som

vid sina skolor anordnade kostnadsfri och i övrigt lämplig tandvård

åt skolbarnen.

Lämpligaste sättet att bereda även vuxna behövlig tandvård till billigt

pris synes vara att statsunderstödda kommunala polikliniker inrättas.

Även i detta avseende hava en del städer vidtagit åtgärder, men svårigheterna

att anskaffa lämpliga tandläkare, som äro villiga åtaga sig sådant

arbete, hava varit rätt betydliga, antagligen i huvudsak beroende på den

relativa bristen på tandläkare, möjligen också på otillräcklig avlöning.

För att avhjälpa den ovan angivna bristen på tandläkare har såsom

en provisorisk åtgärd föreslagits dels att medgiva utrikes examinerade tandläkare

rätt att inom landet utöva praktik såsom skoltandläkare, dels att

låta s. k. dentister under lämplig tillsyn eller med lämplig begränsning arbeta

såsom tandläkare. Ingendera av dessa utvägar synes medicinalstyrelsen

tillfredsställande, enär endast en tandvård av fullgod beskaffenhet bör

lämnas. Att, såsom motionärerna sätta i fråga, begränsa tandläkarnas arvoden

på annat sätt, än som ovan antytts kunna ske på frivillighetens väg,

finner styrelsen icke tillrådligt; tandläkarne skulle därigenom komma att

behandlas på ett helt annat sätt än övriga medborgare.

Medicinalstyrelsen anser därför, att det enda sätt, varpå bot kan rådas

på de i motionen omförmälda missförhållandena, ligger i anordnande av

kommunala mottagningar för mindre bemedlade, där tandläkare mot ersättning

av kommun åtager sig att för nedsatt pris enligt taxa lämna behandling

för tandåkommor, samt att eventuellt staten lämnar bidrag till kommun,

som anordnat sådana mottagningar.

Men även om denna plan skulle följas, torde dock stora svårigheter

för dess realiserande i större utsträckning möta därutinnan, att vår tandläkarkår

är alltför fåtalig. Hen viktigaste åtgärden synes därför för närvarande

vara att snarast möjligt åstadkomma årlig utbildning av ett större

s. 19 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 23. 19

antal tandläkare än nu är fallet. Då Kungl. Maj:t redan nu har sin uppmärksamhet

riktad härpå, och då åtgärd i detta syfte torde vara att

vänta efter det att ovannämnda kommitté avslutat sitt arbete, synes motionen

nu ej böra föranleda någon särskild riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 mars 1920.

B. Bakre.

E. Sederholm.

Gustaf Tägtström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.