Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen med begäran om övervägande och eventuellt förslag beträffande reglering av förhållandet mellan landsbygden och städerna m. m.

1920-03-18 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1920:25, Skrivelse till Konungen med begäran om övervägande och eventuellt förslag beträffande reglering av förhållandet mellan landsbygden och städerna m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första hammarens a/ndra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 25.

1

Nr 25.

Ankom till riksdagens kansli den 18 mars 1920 kl. 4 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 25, i

anledning av väckt motion angående skrivelse till Konungen

med begäran om övervägande och eventuellt förslag beträffande

reglering av förhållandet mellan landsbygden

och städerna m. m.

I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott

hänvisad motion, nr 184, har herr Lindhagen hemställt,

att regeringen ville överväga, hos vederbörande ställa under debatt

samt eventuellt framkomma med successiva förslag uti följande av dagspolitiken

väsentligen försummade spörsmål, nämligen angelägenheten att reglera:

a) förhållandet mellan landsbygden och städerna eller frågan

1. * om städernas, särskilt storstädernas, tillväxt skall få bero på

slumpen och den enskilda företagsamheten eller

2. om för städernas, särskilt storstädernas, tillväxt bör sättas någon

gräns, så att de ej överflygla folket, äventyra rasen genom sin onatur på

många sätt samt hota en växande myckenhet människor med plötsliga utbrott

av livsmedelsbrist, farsoter, trångboddhet, dyrtid och arbetslöshet;

b) förhållandet mellan jordbruk och industri eller frågan

1. om den ena eller andra näringens dominerande skall få bero av

slumpen och den enskilda företagsamheten allenast eller

2. om för industrien bör sättas någon gräns, så att den ej överflyglar

folket, berövar det möjligheterna till ett naturenligt levnadssätt och

skapar existenser, som ständigt hotas av konjunkturer;

c) förhållandet mellan befolkningens tillväxt och landets resurser eller

frågan

1. huruvida och till vilken gräns landet kan tillbörligt sörja för en

växande befolknings behov av föda, kläder, bostad, värme och ljus samt

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 12 samt. 2 avd. 12 käft. (Nr 25—26.)

Motionen.

s. 2 Kontrollera mot PDF

TJtshottet.

2 Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 25.

2. särskilt huru tillgång till jordbruk med byggnadsvirke, bränsle

och ljus skall kunna tillförsäkras de nya barnskaror, som utgå ur jordbrukarhemmen,

och även andra;

d) förhållandet mellan de nationalekonomiska värdena och mänsklighetsvärdena

eller frågan

1. om den materiella nyttan, uttryckt i pengar efter marknadspris,

är den viktigaste faktorn i den sociala frågan, såsom tidens statskonst merendels

lär, eller

2. om personlighetens inre utveckling, uttryckt i andliga förmögenbeter,

som ej äro till salu, också äro värden att beakta vid de sociala spörsmålens

begrundande.

Beträffande motiveringen till denna hemställan får utskottet hänvisa

till motionen.

Motionären bar velat lägga under debatt ett helt komplex av stora

och betydelsefulla socialpolitiska spörsmål, och utskottet medgiver villigt,

att motionärens helt visst av humanitet och idealism burna framställning

av dessa spörsmåls innebörd och deras inbördes sammanhang bjuder en

rikedom av tankar, av vilka en del otvivelaktigt äro värda att beaktas. Det

torde ej heller kunna göras någon befogad gensaga mot det berättigade i

att, såsom i motionen skett, inställa de ifrågavarande problemen mot bakgrunden

av oförnekligen svåra sociala missförhållanden, vilka måste erkännas

vara olyckliga följdföreteelser av industrialismens omskapande inverkan

på utvecklingen av den ekonomiska samhällsordningen. Men utskottet har

icke kunnat följa motionären i dennes uppslag till positiva åtgärder för att

råda bot på dessa missförhållanden. Visserligen måste en social välfärdspolitik

inrikta sig på åtgärder, vilka — för att begagna motionärens uttryck

— »söka sig ned till det ondas rötter». För en verklig framstegspolitik

måste det dock ligga fjärran att, såsom motionären tyckes avse,

genom konstlade medel söka vrida utvecklingen tillbaka för att finna en

återgång till ett längesedan passerat socialekonomiskt skede. De positiva

åtgärder, till vilka motionären i första hand hänvisar, peka nämligen alldeles

direkt i en dylik reaktionär riktning.

Tydligast framträda dessa reaktionära drag i motionärens anvisningar

på vissa tvångsåtgärder för att i den av motionären önskade riktningen

reglera förhållandet mellan landsbygden och städerna. Med utgångspunkt

i storstädernas skuggsidor finner motionären städernas och speciellt storstädernas

fortgående tillväxt vara i och för sig ett ont, som bör bekämpas;

och efter en undersökning av orsakerna till städernas tillväxt i invånareantal

ifrågasätter motionären dels förbud för industriers uppkomst i stads
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 25.

samhällen utom för tillgodoseende av samhällets egna lokala behov, dels

ett övervägande, huruvida icke inflyttning till städerna, särskilt storstäderna,

skulle kunna förhindras bland annat genom principiellt förbud mot uthyrning

eller kommunalt anskaffande av bostäder åt andra personer än dem,

som vid en viss tidpunkt vore bosatta i staden. Häremot torde endast behöva

erinras, att en dylik prohibitiv politik skulle fullständigt bryta med

grundsatsen om varje medborgares oförytterliga rätt att fritt välja sin bostad

och sitt arbetsfält. Därjämte vill utskottet även framhålla, att motionären

själv visat sig hava uppmärksammat vissa utvecklingstendenser, vilka på ett

mera naturligt sätt verka i den av honom önskade riktningen, såsom uppkomsten

av storindustri mångenstädes på landsbygden, undervisningsanstalters

förläggande till landsbygden och åtgärder i flera hänseenden för att åt

landsbygden bereda största möjliga tillgång till resurser och bekvämligheter,

som hittills i övervägande grad stått städerna till buds. Ett fortskridande

på denna väg torde öppna rika möjligheter till hämmande av landsbygdens

avfolkning och en socialt icke önskvärd befolkningsanbopning i städerna.

Villigt må erkännas, att i detta hänseende mycket ännu återstår ogjort,

men rättvisligen måste också erkännas, att statsmakterna visat sig hava

öppen blick för betydelsen av denna fråga.

Även beträffande förhållandet mellan jordbruk och industri låter motionären

komma till synes en uppfattning, som företer ett reaktionärt drag.

Vilken åskådning som än må göras gällande i fråga om den samhälleliga

produktionens organisation, torde ingen meningsskiljaktighet numera yppas

därom, att de naturliga betingelserna skola vara allena avgörande för såväl

den ena som den andra näringsgrenens sunda utveckling. Att, såsom motionären

ifrågasätter, till förmån för jordbruket med konstlade medel beskära

industriens utvecklingsmöjligheter innebure tydligtvis ett tillbakagående

i stället för ett framåtskridande. En social framstegspolitik förutsätter,

att samhällets alla nödvändiga produktivkrafter tagas i anspråk, så långt

som deras egen inneboende utvecklingsmöjlighet medgiver, till en samverkan,

som betingas av deras inbördes avhängigbet av varandra.

I fråga om förhållandet mellan befolkningens tillväxt och landets resurser

förbjuder oklarheten i motionärens såväl hemställan som motivering

varje försök att få ett rätt begrepp om de positiva åtgärder, som motionären

anser böra vidtagas för att få fastställd gränsen för landets förmåga

att tillbörligt sörja för en växande befolknings materiella behov. Att döma

av motiveringen synes emellertid motionären själv hysa |den uppfattningen,

att denna gräns redan blivit uppnådd, och att man helst borde så småningom

åstadkomma en minskning av folkstocken. Utan att närmare ingå

på detta spörsmål håller utskottet emellertid före, att motionens brist på

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 25.

klarhet beträffande den uppkastade frågans reala innebörd utgör tillräckligt

skäl att lämna motionärens hemställan i denna del utan avseende.

Samma oklarhet vidlåder även motionens sista del, som angives avse

förhållandet mellan de nationalekonomiska värdena och mänsklig helsvärdena.

Denna oklarhet framträder så mycket skarpare, som motionären oaktat den

häftighet, varmed han reagerar mot vad han kallar ett system, »byggt uteslutande

på materialistiska läror med förbiseende av de andliga verkligheterna,

mänsklighets värdena», omedelbart därefter i fortsättningen visar

sig icke alldeles sakna blick för sambandet mellan materiellt och andligt.

Såsom bevis för den mycket förnuftiga satsen, att det ligger också ekonomisk

förtänksamhet i hänsyn till det andliga inom människan, hänvisar

motionären nämligen till en hel rad av yttringar utav sådan ekonomisk

förtänksamhet; och, såvitt utskottet kunnat finna, hänföra sig alla dessa

av motionären anförda exempel på ekonomisk förtänksamhet till socialt

viktiga spörsmål, vilka just för närvarande utgöra föremål för statsmakternas

livliga intresse. Utskottet antager, att icke ens motionären förutsätter,

att detta intresse skulle vara blottat på hänsyn till betingelserna för en

sund personlighetsutveckling.

Av det nu anförda torde framgå, att utskottet icke kan till någon

del förorda motionärens hemställan; och får utskottet alltså hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon första

kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 18 mars 1920.

På utskottets vägnar:

OSKAR NYLÄNDER.

Närvarande: herrar Nyländer, Larsson, Norling, Johansson i Lövholmen, von

Hofsten*, Malmberg oeh Almkvist*.

’) Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:298 Skrivelse till Konungen angående begäran om övervägande oeh eventuellt förslag beträffande reglering av förhållandet mellan landsbygden och städerna m. m. s. 7 i texten