Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om jordbrukets bedrivande för statens egen räkning å vissa kronoegendomar.

1920-05-11 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1920:32, Skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om jordbrukets bedrivande för statens egen räkning å vissa kronoegendomar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 38.

1

Nr 32.

Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1920 kl. 2 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 32,

i anledning av andra kammarens beslut rörande väckt

motion om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om jordbrukets

bedrivande för statens egen räkning å vissa kronoegendomar.

I en inom andra kammaren väckt och till dess fjärde tillfälliga utskott Motionen.

hänvisad motion, nr 264, har herr Vahlstedt hemställt, att riksdagen

ville anhålla hos Kungl. Maj.t om utredning, om och på vad sätt statens

övertagande för egen drift av större egendomar i mellersta och södra

Sverige kan ske, samt framläggande för riksdagen av det förslag, vartill

utredningen kan föranleda.

Beträffande motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa

till motionen.

Andra kammarens utskott anförde i anledning av motionen följande: Andra

»Den tanke motionären framkastat är i viss mening ny. Visserligen kammarem

väcktes vid 1917 års riksdag inom andra kammaren tvenne motioner, utskott.

som kunna sägas ha vissa beröringspunkter med föreliggande motion,

nämligen nr 259 av herr Lindhagen, angående åtgärder till främjande

av kooperativa jordbruk, samt nr 280 av herr Olsson i Blädinge, om

utredning rörande kostnaderna för brödsädesproduktionen i landet. Men

själva grundtanken i föreliggande motion är dock något annorlunda.

Vid innevarande riksdag ha emellertid väckts ytterligare tre motioner

med liknande syfte, nämligen dels två likalydande, nr 54 i första kammaren

av herrar Pettersson, Ivar, och Kjellén samt nr 83 i andra kammaren

av herrar Månsson i Backa och Edberg, dels ock en motion, nr 129, i

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 12 samt 2 avd. 18 höft. (Nr 32.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 32.

andra kammaren av herr Carlström. Dessa motioner ha gått ut på att

söka få problemen om jordbrukets produktionskostnader och ekonomiska

bärkraft klarlagda i jämförelse med andra näringar. Jordbruksutskottet,

till vilket motionerna remitterats, hemställde emellertid om avslag, under

hänvisning dels till agronomen L. Nannesons räntabilitetsberäkningar, dels

till den av lantbruksstyrelsen igångsatta bokföringsinsamlingen från jordbruk

i skilda delar av landet. Denna utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Det kunde kanske ligga nära till hands att även gentemot det utredningskrav,

som yrkas i föreliggande motion, åberopa dessa redan gjorda

eller pågående undersökningar. Utan att vilja på något vis förringa värdet

av nämnda undersökningar, vill emellertid utskottet som sin åsikt framhålla,

att om huvudändamålet med ifrågavarande motion skall kunna nås,

då måste ytterligare åtgärder vidtagas. Detta huvudändamål, vilket utskottet

för sin del finner vara i högsta måtto behj ärtans värt, kan sammanfattas

sålunda: att få bort den ödesdigra motsättning och strid, som särskilt

genom kristiden uppkommit mellan producenter och konsumenter av

jordbruksalstren, att bringa klarhet över produktionskostnadsproblemet

och därigenom skapa större förståelse mellan nämnda grupper. Utskottet

håller före, att om det missförstånd, som alltmera börjat utbreda sig mellan

producenter och konsumenter får fortsätta, kommer det att utgöra en allvarlig

fara för vårt lands jordbruks fortbestånd och utveckling. En sådan

inblick i förhållandena, som här kräves, skall aldrig kunna vinnas genom

tabeller, siffror och bokföringsresultat, utarbetade eller inhämtade av enskilda,

där ej statens kontroll på alla punkter kan ske. Den misstro, som

nu så gärna på många håll gör sig gällande, att den enskilde jordbrukaren

icke gör sin plikt eller att han sticker undan något av sina inkomster,

vilket han icke uppgiver, denna misstro gör det nödvändigt för staten att

här träda emellan, så att papperen må komma på bordet. En dylik åtgärd

borde vara i högsta grad önskvärd både för producenter och konsumenter.

Varför skall man alltjämt strida rörande en fråga, som kan lösas utan allt

för stora uppoffringar? I denna tid, då man ju söker gå till botten i

alla möjliga problemer, måste det väl anses påkallat att på ett praktiskt

sätt söka tränga in i en fråga, som väl åtminstone kan sägas vara en av

de viktigaste för vårt folk.

Frågan om landsbygdens avfolkning och botemedlen mot densamma

har så länge dryftats, att det snart väcker leda att höra talas därom. Men

man fortsätter allt jämt med förbundna ögon jakten efter orsakerna. Den

viktigaste orsaken, som alla borde se, men som få vilja erkänna, är, att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 32. 3

under loppet av de senaste trettio åren det hårda, tunga arbetet i jordbruket

betalats sämre än annat arbete i vårt land. Följderna bärav ba

icke kunnat utebliva. Det är för mycket begärt, att landsbygdens befolkning

skulle vara så ideellt anlagd, att den med hårdare arbete och mindre

betalning skulle fortsätta bara för den goda sakens skull. Nu synes

det på senare tiden ba blivit ett allmänt socialt krav, att även jordbrukets

lönearbetare skola rycka fram till en bättre avlönad ställning.

Det kan icke vara annat än glädjande, att deras tur nu också är inne.

Men de som föra den vällovliga kampen på detta område borde också

hålla blicken öppen för spörsmålet: bur långt medgiver jordbrukets

ekonomiska bärkraft, att man går utan risk för det hela? Detta är den

avgörande frågan. Utskottet vill erinra därom, att redan nu, på grund av

omkastningarna i fråga om priset på jordbruksalstren och priset på de

många förnödenheter, såsom kraftfoder, konstgödsel, redskap m. m., vilka

jordbrukaren behöver, tillika med de stegrade lönekrav som kristiden medfört,

en mera extensiv jordbruksdrift börjat tillämpas av många bland

vårt lands jordbrukare. Detta beklagliga förhållande torde i fortsättningen

komma att än vidare utbreda sig, eftersom jordbruksprodukterna

alltjämt tendera att falla i pris, medan allt annat stiger.

Utan att söka avgöra frågan, om och i vad mån jordbruket kan anses

utgöra grundvalen för vårt lands hela ekonomiska liv, vill utskottet dock

uttala den meningen, att vårt folks möjlighet till självförsörjning under

kritiska tider ytterst är beroende av denna grunds beskaffenhet. Därom

ha de närmast gångna åren tillräckligt burit vittne.

För var och en, som inser jordbruksnäringens stora betydelse, borde

det vara en viktig angelägenhet att söka utröna dess ekonomiska förutsättningar

och möjligheter i jämförelse med andra näringar, som konkurrera

om dess arbetskraft. Först då detta blivit utrönt, kan man, då det är

fråga om att upphjälpa de olika näringsgrenarna i vårt land, verkligen

få klart för sig, huruvida hjälp är behövlig, samt, om så var fallet, huru

denna hjälp på lämpligaste sätt bör avvägas. För att detta skall kunna

ske, är det av nöden, att vårt folk i stort sett får en säker grund för sin

uppfattning i detta hänseende samt klara bevis. Då skulle missförståndet

i ej ringa män bortfalla och meningsbrytningarna bli mindre skarpa.

Utskottet anser, att motionärens förslag bör kunna leda till detta mål.

Vidkommande formerna för förslagets genomförande kan utskottet

icke i allo biträda motionärens framställning. Visserligen anser utskottet,

att därvid företrädesvis större jordbruk böra komma i fråga; men skall

undersökningens resultat verkligen bliva av betydelse, torde det vara nöd
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Andra kam

marens beslut.

Utskottet.

4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 32.

vändigt att låta undersökningen omfatta även mindre jordbruk. Huru

skulle det eljest vara möjligt att uppvisa det större jordbrukets företräde

framför det mindre, vilket motionären dock synes angelägen att få fastslaget.

I övrigt anser sig utskottet icke böra närmare ingå på spörsmålet

om storbruk eller småbruk, vilka båda former må anses berättigade var för

sig allt efter ortens karaktär av slättbygd eller skogsbygd samt lämplighet

i övrigt för maskinell eller annan arbetskraft. Utskottet håller före, att

en eventuell utredning bör äga full frihet att föreslå såväl jordbrukens

storlek som lämpligaste former för gårdarnas skötsel.

Yad vidare angår motionärens förslag, att arbetarna å dessa statsjordbruk

skulle få del av vinsten, kan utskottet, utan att därmed principiellt

uttala något gillande av denna tanke, medgiva, att, om staten erhåller

10 procent å sitt i rörelsen insatta kapital, fog finnes för att arbetarna

i sådant fall som uppmuntran få del i överskjutande vinst. Att utöver

ordinär gottgörelse fastställa någon viss procent, som staten skulle äga

något slags rätt att utkräva, synes utskottet icke möjligt, lika litet som

att åt arbetarna utlova någon vinst.

Antalet av dylika statsjordbruk synes utskottet lämpligen höra begränsas

till två eller tre i varje län; och bör jorden vara av medelgod beskaffenhet

samt möjligheterna för jordbruksdrift i övrigt normala.

Slutligen bör nämnas, att motionären enligt utskottets mening i

själva klämmen icke synes ha funnit en fullt lycklig formuleriDg för det

yrkande hans motivering avser. Utskottet har fördenskull tillåtit sig i slutyrkandet

göra vissa ändringar, vilka dock äro av mera formell natur.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa, att andra kammaren

måtte för sin del besluta, att riksdagen ville hos Ivungl. Maj:t anhålla om

utredning, om och på vad sätt staten i ovan angivet syfte må kunna för

egen drift övertaga ett visst antal kronoegendomar i mellersta och södra

Sverige, samt om framläggande för riksdagen av det förslag, vartill utredningen

kan föranleda.»

Andra kammaren beslöt för sin del i enlighet med sitt tillfälliga utskotts

hemställan.

Detta andra kammarens beslut har delgivits första kammaren, som

hänvisat ärendet till sitt andra tillfälliga utskott.

Frågan om vinnandet av full och ojävaktig erfarenhet om jordbrukets

produktionskostnader genom anordnande av större och mindre försöksj ordbruk,

vilket, såsom framgår av andra kammarens utskottsutlåtande, torde få

s. 5 Kontrollera mot PDF

Forsta Tcammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 32. 5

anses vara den egentliga innebörden av andra kammarens i ärendet fattade

beslut, har redan förut varit föremål för den nu samlade riksdagens prövning.

I två likalydande motioner, nr 54 i första kammaren av herrar

Pettersson, Ivar, och Ivjellén samt nr 83 i andra kammaren av herrar

Månsson i Backa och Edberg hade sålunda hemställts, att riksdagen ville

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om anordnande i varje

län av ett större och ett mindre försöksjordbruk under auktoritativ agronomisk

sakkunskaps ledning i syfte att genom planmässig och riktig drift

och genom noggrann och fullständig bokföring vinna full och ojävaktig

erfarenhet om sådant jordbruks produktionskostnader, samt att för detta

ändamåls vinnande dels anvisa och ställa till Kungl. Majrts förfogande på

extra stat för år 1921 ett anslag av 1,500,000 kronor, dels ock medgiva

Kungl. Maj:t rätt att utvälja härför lämpliga kronoegendomar och utan

hinder av eljest gällande grunder för deras förvaltning bestämma, huru

försöksdriften därå skulle anordnas.

Vidare hade herr Carlström i motionen nr 129 i andra kammaren

hemställt, att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta lantbruksstyrelsen få i uppdrag att genom

hushållningssällskapen, eller på annat sätt, i varje län igångsätta praktiska

jordbruksförsök med syfte att få klargjort det mindre jordbrukets ekonomiska

bärkraft under en period av tio år, samt att riksdagen ville, såsom förslagsanslag,

att utgå av tillgängliga medel, anslå ett belopp av 100,000 kr. för

vartdera av åren 1920 och 1921 för denna anordnings genomförande.

Jordbruksutskottet, till vars förberedande behandling dessa motioner

hänvisats, behandlade motionerna i ett sammanhang och avgav över dem

gemensamt utlåtande, nr 28.

Jordbruksutskottet erinrade däri, att statsmedel redan anslagits och

åtgärder med anlitande av dessa vidtagits för åstadkommande av en såvitt

möjligt ojävaktig kännedom om jordbrukets räntabilitet.

Såsom bidrag till åtgärder för främjande av ordnad bokföring vid

mindre jordbruk hade riksdagen för vart och ett av åren 1912—1921

anvisat ett förslagsanslag av 15,000 kronor. Riksdagen hade ock medgivit,

att av sålunda beviljade medel finge till åtgärder för åstadkommande

av räntabilitetsberäkningar angående jordbruk användas för vart och ett

av åren 1916—1919 högst 5,000 kronor och för vartdera av åren 1920

—1921 högst 9,000 kronor. Utförandet av dessa räntabilitetsberäkningar

hade av lantbruksstyrelsen uppdragils åt agronomen Ludvig Nauneson.

Denne hade med anledning härav verkställt en serie, sedermera i tryck

opaginerad Kontrollera mot PDF

(i

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 82.

publicerade bearbetningar av räkenskapsresultat från svenska jordbruk för

bokföringsåren 1914 —1915, 1915—1916 samt 1916—1917.

Vidare hade Kungl. Maj:t den 29 november 1918, med anledning

av framställning från riksdagen i skrivelse den 25 april 1917, nr 103,

anbefallt lantbruksstyrelsen att genom en av styrelsen tillkallad sakkunnig

person under treårsperioden 1919—1921 utföra undersökning över produktionskostnaderna

för viktigare jordbruksprodukter samt över jordbrukets

ekonomiska bärighet i allmänhet, och skulle lantbruksstyrelsen jämväl äga

att vid behov tillkalla för att vid undersökningen medverka dels en representant

för det praktiska jordbruket och dels en vetenskapligt skolad

nationalekonom. För verkställande av ifrågavarande undersökning hade

lantbruksstyrelsen utsett förenämnde Nanneson, varjämte styrelsen anmodat

ledamoten av riksdagens första kammare, godsägaren G. Sederholm och

numera professorn Emil Sommarin att vid undersökningen medverka.

Denna undersökning skulle, enligt vad utskottet hade inhämtat, byggas

på noggranna bokföringsuppgifter från ett antal av minst 200 egendomar,

representerande såväl landets olika viktigare naturliga produktionsområden

som olika storleksklasser och bördighetsgrader av jordbruk. Sålunda skulle

enligt den för undersökningen uppgjorda planen följande sex områden vara

representerade: 1) södra Sveriges vete- och sockerbetsdistrikt, 2) södra

Sveriges råg- och potatisdistrikt, 3) mellersta Sveriges slättbygder, 4) mellersta

Sveriges skogsbygder, 5) nedre Norrland samt 6) övre Norrland.

Inom varje område med undantag av Norrland skulle vidare följande

storleksklasser vara företrädda: 1) Under 10 hektar öppen åker, 2) 10 —

50 hektar öppen åker, 3) 50—100 hektar öppen åker samt 4) över 100

hektar öppen åker. I Norrland skulle endast de båda minsta storleksklasserna

av egendomar medtagas i undersökningen.

Enligt den för undersökningen uppgjorda planen skulle avtal träffas

med innehavare av för ändamålet lämpliga jordbruk att för en tid av 3

år, nämligen under bokföringsåren 1919—1920, 1920—1921 och 1921

—1922, ställa nödigt bokföringsmaterial till förfogande. Detta bokföringsmaterial

insändes i form av månadsrapporter till någon av lantbruksstyrelsen

godkänd bokföringsbyrå, där årsräkenskaperna fördes och bokslut upprättades,

varefter de färdiga räkenskaperna underkastades statistisk bearbetning

av undersökningens ledare.

Jordbruksutskottet ansåg den till grund för ovanberörda utredningar

liggande undersökningsmetoden — nämligen att ur bokföringsresultat från

ett större antal typiska jordbruk av olika storlek och inom skilda delar

av landet utvinna ett statistiskt underlag för bedömande av här ifråga
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra, tillfälliga utskotts utlåtande Nr 32.

7

varande spörsmål — vara bättre ägnad att giva i detta hänseende pålitliga

och vägledande resultat än kalkyler grundade å bokföring vid särskilda

för ändamålet drivna försöksjordbruk och hemställde därför, att

ifrågavarande motioner icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Detta jordbruksutskottets utlåtande godkändes av riksdagens båda

kamrar.

Enligt utskottets mening har riksdagen genom sitt beslut över jordbruksutskottets

här ovan i huvudsak återgivna utlåtande redan förut behandlat

samma fråga som den nu förevarande. I varje fall anser utskottet,

att vad jordbruksutskottet anfört äger full giltighet jämväl med avseende

på det förslag, som innefattas i andra kammarens i anledning av herr

Yahlstedts motion nr 264 fattade beslut.

Utskottet får därför hemställa,

att första kammaren icke måtte biträda andra

kammarens i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 11 maj 1920.

På utskottets vägnar:

OSKAR NYLÄNDER.

Närvarande: herrar Nyländer, Larsson, Andersson, Norling, von Hofsten, Westman

och Almkvist.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.