Skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om jordbrukets bedrivande för statens egen räkning å vissa kronoegendomar.
1920-05-11 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1920:32, Skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om jordbrukets bedrivande för statens egen räkning å vissa kronoegendomar.
Dokumentets text
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 38.
1
Nr 32.
Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1920 kl. 2 e. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 32,
i anledning av andra kammarens beslut rörande väckt
motion om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om jordbrukets
bedrivande för statens egen räkning å vissa kronoegendomar.
I en inom andra kammaren väckt och till dess fjärde tillfälliga utskott Motionen.
hänvisad motion, nr 264, har herr Vahlstedt hemställt, att riksdagen
ville anhålla hos Kungl. Maj.t om utredning, om och på vad sätt statens
övertagande för egen drift av större egendomar i mellersta och södra
Sverige kan ske, samt framläggande för riksdagen av det förslag, vartill
utredningen kan föranleda.
Beträffande motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa
till motionen.
Andra kammarens utskott anförde i anledning av motionen följande: Andra
»Den tanke motionären framkastat är i viss mening ny. Visserligen kammarem
väcktes vid 1917 års riksdag inom andra kammaren tvenne motioner, utskott.
som kunna sägas ha vissa beröringspunkter med föreliggande motion,
nämligen nr 259 av herr Lindhagen, angående åtgärder till främjande
av kooperativa jordbruk, samt nr 280 av herr Olsson i Blädinge, om
utredning rörande kostnaderna för brödsädesproduktionen i landet. Men
själva grundtanken i föreliggande motion är dock något annorlunda.
Vid innevarande riksdag ha emellertid väckts ytterligare tre motioner
med liknande syfte, nämligen dels två likalydande, nr 54 i första kammaren
av herrar Pettersson, Ivar, och Kjellén samt nr 83 i andra kammaren
av herrar Månsson i Backa och Edberg, dels ock en motion, nr 129, i
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 12 samt 2 avd. 18 höft. (Nr 32.) 1
2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 32.
andra kammaren av herr Carlström. Dessa motioner ha gått ut på att
söka få problemen om jordbrukets produktionskostnader och ekonomiska
bärkraft klarlagda i jämförelse med andra näringar. Jordbruksutskottet,
till vilket motionerna remitterats, hemställde emellertid om avslag, under
hänvisning dels till agronomen L. Nannesons räntabilitetsberäkningar, dels
till den av lantbruksstyrelsen igångsatta bokföringsinsamlingen från jordbruk
i skilda delar av landet. Denna utskottets hemställan bifölls av riksdagen.
Det kunde kanske ligga nära till hands att även gentemot det utredningskrav,
som yrkas i föreliggande motion, åberopa dessa redan gjorda
eller pågående undersökningar. Utan att vilja på något vis förringa värdet
av nämnda undersökningar, vill emellertid utskottet som sin åsikt framhålla,
att om huvudändamålet med ifrågavarande motion skall kunna nås,
då måste ytterligare åtgärder vidtagas. Detta huvudändamål, vilket utskottet
för sin del finner vara i högsta måtto behj ärtans värt, kan sammanfattas
sålunda: att få bort den ödesdigra motsättning och strid, som särskilt
genom kristiden uppkommit mellan producenter och konsumenter av
jordbruksalstren, att bringa klarhet över produktionskostnadsproblemet
och därigenom skapa större förståelse mellan nämnda grupper. Utskottet
håller före, att om det missförstånd, som alltmera börjat utbreda sig mellan
producenter och konsumenter får fortsätta, kommer det att utgöra en allvarlig
fara för vårt lands jordbruks fortbestånd och utveckling. En sådan
inblick i förhållandena, som här kräves, skall aldrig kunna vinnas genom
tabeller, siffror och bokföringsresultat, utarbetade eller inhämtade av enskilda,
där ej statens kontroll på alla punkter kan ske. Den misstro, som
nu så gärna på många håll gör sig gällande, att den enskilde jordbrukaren
icke gör sin plikt eller att han sticker undan något av sina inkomster,
vilket han icke uppgiver, denna misstro gör det nödvändigt för staten att
här träda emellan, så att papperen må komma på bordet. En dylik åtgärd
borde vara i högsta grad önskvärd både för producenter och konsumenter.
Varför skall man alltjämt strida rörande en fråga, som kan lösas utan allt
för stora uppoffringar? I denna tid, då man ju söker gå till botten i
alla möjliga problemer, måste det väl anses påkallat att på ett praktiskt
sätt söka tränga in i en fråga, som väl åtminstone kan sägas vara en av
de viktigaste för vårt folk.
Frågan om landsbygdens avfolkning och botemedlen mot densamma
har så länge dryftats, att det snart väcker leda att höra talas därom. Men
man fortsätter allt jämt med förbundna ögon jakten efter orsakerna. Den
viktigaste orsaken, som alla borde se, men som få vilja erkänna, är, att
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 32. 3
under loppet av de senaste trettio åren det hårda, tunga arbetet i jordbruket
betalats sämre än annat arbete i vårt land. Följderna bärav ba
icke kunnat utebliva. Det är för mycket begärt, att landsbygdens befolkning
skulle vara så ideellt anlagd, att den med hårdare arbete och mindre
betalning skulle fortsätta bara för den goda sakens skull. Nu synes
det på senare tiden ba blivit ett allmänt socialt krav, att även jordbrukets
lönearbetare skola rycka fram till en bättre avlönad ställning.
Det kan icke vara annat än glädjande, att deras tur nu också är inne.
Men de som föra den vällovliga kampen på detta område borde också
hålla blicken öppen för spörsmålet: bur långt medgiver jordbrukets
ekonomiska bärkraft, att man går utan risk för det hela? Detta är den
avgörande frågan. Utskottet vill erinra därom, att redan nu, på grund av
omkastningarna i fråga om priset på jordbruksalstren och priset på de
många förnödenheter, såsom kraftfoder, konstgödsel, redskap m. m., vilka
jordbrukaren behöver, tillika med de stegrade lönekrav som kristiden medfört,
en mera extensiv jordbruksdrift börjat tillämpas av många bland
vårt lands jordbrukare. Detta beklagliga förhållande torde i fortsättningen
komma att än vidare utbreda sig, eftersom jordbruksprodukterna
alltjämt tendera att falla i pris, medan allt annat stiger.
Utan att söka avgöra frågan, om och i vad mån jordbruket kan anses
utgöra grundvalen för vårt lands hela ekonomiska liv, vill utskottet dock
uttala den meningen, att vårt folks möjlighet till självförsörjning under
kritiska tider ytterst är beroende av denna grunds beskaffenhet. Därom
ha de närmast gångna åren tillräckligt burit vittne.
För var och en, som inser jordbruksnäringens stora betydelse, borde
det vara en viktig angelägenhet att söka utröna dess ekonomiska förutsättningar
och möjligheter i jämförelse med andra näringar, som konkurrera
om dess arbetskraft. Först då detta blivit utrönt, kan man, då det är
fråga om att upphjälpa de olika näringsgrenarna i vårt land, verkligen
få klart för sig, huruvida hjälp är behövlig, samt, om så var fallet, huru
denna hjälp på lämpligaste sätt bör avvägas. För att detta skall kunna
ske, är det av nöden, att vårt folk i stort sett får en säker grund för sin
uppfattning i detta hänseende samt klara bevis. Då skulle missförståndet
i ej ringa män bortfalla och meningsbrytningarna bli mindre skarpa.
Utskottet anser, att motionärens förslag bör kunna leda till detta mål.
Vidkommande formerna för förslagets genomförande kan utskottet
icke i allo biträda motionärens framställning. Visserligen anser utskottet,
att därvid företrädesvis större jordbruk böra komma i fråga; men skall
undersökningens resultat verkligen bliva av betydelse, torde det vara nöd
-
Andra kam
marens beslut.
Utskottet.
4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 32.
vändigt att låta undersökningen omfatta även mindre jordbruk. Huru
skulle det eljest vara möjligt att uppvisa det större jordbrukets företräde
framför det mindre, vilket motionären dock synes angelägen att få fastslaget.
I övrigt anser sig utskottet icke böra närmare ingå på spörsmålet
om storbruk eller småbruk, vilka båda former må anses berättigade var för
sig allt efter ortens karaktär av slättbygd eller skogsbygd samt lämplighet
i övrigt för maskinell eller annan arbetskraft. Utskottet håller före, att
en eventuell utredning bör äga full frihet att föreslå såväl jordbrukens
storlek som lämpligaste former för gårdarnas skötsel.
Yad vidare angår motionärens förslag, att arbetarna å dessa statsjordbruk
skulle få del av vinsten, kan utskottet, utan att därmed principiellt
uttala något gillande av denna tanke, medgiva, att, om staten erhåller
10 procent å sitt i rörelsen insatta kapital, fog finnes för att arbetarna
i sådant fall som uppmuntran få del i överskjutande vinst. Att utöver
ordinär gottgörelse fastställa någon viss procent, som staten skulle äga
något slags rätt att utkräva, synes utskottet icke möjligt, lika litet som
att åt arbetarna utlova någon vinst.
Antalet av dylika statsjordbruk synes utskottet lämpligen höra begränsas
till två eller tre i varje län; och bör jorden vara av medelgod beskaffenhet
samt möjligheterna för jordbruksdrift i övrigt normala.
Slutligen bör nämnas, att motionären enligt utskottets mening i
själva klämmen icke synes ha funnit en fullt lycklig formuleriDg för det
yrkande hans motivering avser. Utskottet har fördenskull tillåtit sig i slutyrkandet
göra vissa ändringar, vilka dock äro av mera formell natur.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa, att andra kammaren
måtte för sin del besluta, att riksdagen ville hos Ivungl. Maj:t anhålla om
utredning, om och på vad sätt staten i ovan angivet syfte må kunna för
egen drift övertaga ett visst antal kronoegendomar i mellersta och södra
Sverige, samt om framläggande för riksdagen av det förslag, vartill utredningen
kan föranleda.»
Andra kammaren beslöt för sin del i enlighet med sitt tillfälliga utskotts
hemställan.
Detta andra kammarens beslut har delgivits första kammaren, som
hänvisat ärendet till sitt andra tillfälliga utskott.
Frågan om vinnandet av full och ojävaktig erfarenhet om jordbrukets
produktionskostnader genom anordnande av större och mindre försöksj ordbruk,
vilket, såsom framgår av andra kammarens utskottsutlåtande, torde få
Forsta Tcammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 32. 5
anses vara den egentliga innebörden av andra kammarens i ärendet fattade
beslut, har redan förut varit föremål för den nu samlade riksdagens prövning.
I två likalydande motioner, nr 54 i första kammaren av herrar
Pettersson, Ivar, och Ivjellén samt nr 83 i andra kammaren av herrar
Månsson i Backa och Edberg hade sålunda hemställts, att riksdagen ville
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om anordnande i varje
län av ett större och ett mindre försöksjordbruk under auktoritativ agronomisk
sakkunskaps ledning i syfte att genom planmässig och riktig drift
och genom noggrann och fullständig bokföring vinna full och ojävaktig
erfarenhet om sådant jordbruks produktionskostnader, samt att för detta
ändamåls vinnande dels anvisa och ställa till Kungl. Majrts förfogande på
extra stat för år 1921 ett anslag av 1,500,000 kronor, dels ock medgiva
Kungl. Maj:t rätt att utvälja härför lämpliga kronoegendomar och utan
hinder av eljest gällande grunder för deras förvaltning bestämma, huru
försöksdriften därå skulle anordnas.
Vidare hade herr Carlström i motionen nr 129 i andra kammaren
hemställt, att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta lantbruksstyrelsen få i uppdrag att genom
hushållningssällskapen, eller på annat sätt, i varje län igångsätta praktiska
jordbruksförsök med syfte att få klargjort det mindre jordbrukets ekonomiska
bärkraft under en period av tio år, samt att riksdagen ville, såsom förslagsanslag,
att utgå av tillgängliga medel, anslå ett belopp av 100,000 kr. för
vartdera av åren 1920 och 1921 för denna anordnings genomförande.
Jordbruksutskottet, till vars förberedande behandling dessa motioner
hänvisats, behandlade motionerna i ett sammanhang och avgav över dem
gemensamt utlåtande, nr 28.
Jordbruksutskottet erinrade däri, att statsmedel redan anslagits och
åtgärder med anlitande av dessa vidtagits för åstadkommande av en såvitt
möjligt ojävaktig kännedom om jordbrukets räntabilitet.
Såsom bidrag till åtgärder för främjande av ordnad bokföring vid
mindre jordbruk hade riksdagen för vart och ett av åren 1912—1921
anvisat ett förslagsanslag av 15,000 kronor. Riksdagen hade ock medgivit,
att av sålunda beviljade medel finge till åtgärder för åstadkommande
av räntabilitetsberäkningar angående jordbruk användas för vart och ett
av åren 1916—1919 högst 5,000 kronor och för vartdera av åren 1920
—1921 högst 9,000 kronor. Utförandet av dessa räntabilitetsberäkningar
hade av lantbruksstyrelsen uppdragils åt agronomen Ludvig Nauneson.
Denne hade med anledning härav verkställt en serie, sedermera i tryck
opaginerad Kontrollera mot PDF
(i
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 82.
publicerade bearbetningar av räkenskapsresultat från svenska jordbruk för
bokföringsåren 1914 —1915, 1915—1916 samt 1916—1917.
Vidare hade Kungl. Maj:t den 29 november 1918, med anledning
av framställning från riksdagen i skrivelse den 25 april 1917, nr 103,
anbefallt lantbruksstyrelsen att genom en av styrelsen tillkallad sakkunnig
person under treårsperioden 1919—1921 utföra undersökning över produktionskostnaderna
för viktigare jordbruksprodukter samt över jordbrukets
ekonomiska bärighet i allmänhet, och skulle lantbruksstyrelsen jämväl äga
att vid behov tillkalla för att vid undersökningen medverka dels en representant
för det praktiska jordbruket och dels en vetenskapligt skolad
nationalekonom. För verkställande av ifrågavarande undersökning hade
lantbruksstyrelsen utsett förenämnde Nanneson, varjämte styrelsen anmodat
ledamoten av riksdagens första kammare, godsägaren G. Sederholm och
numera professorn Emil Sommarin att vid undersökningen medverka.
Denna undersökning skulle, enligt vad utskottet hade inhämtat, byggas
på noggranna bokföringsuppgifter från ett antal av minst 200 egendomar,
representerande såväl landets olika viktigare naturliga produktionsområden
som olika storleksklasser och bördighetsgrader av jordbruk. Sålunda skulle
enligt den för undersökningen uppgjorda planen följande sex områden vara
representerade: 1) södra Sveriges vete- och sockerbetsdistrikt, 2) södra
Sveriges råg- och potatisdistrikt, 3) mellersta Sveriges slättbygder, 4) mellersta
Sveriges skogsbygder, 5) nedre Norrland samt 6) övre Norrland.
Inom varje område med undantag av Norrland skulle vidare följande
storleksklasser vara företrädda: 1) Under 10 hektar öppen åker, 2) 10 —
50 hektar öppen åker, 3) 50—100 hektar öppen åker samt 4) över 100
hektar öppen åker. I Norrland skulle endast de båda minsta storleksklasserna
av egendomar medtagas i undersökningen.
Enligt den för undersökningen uppgjorda planen skulle avtal träffas
med innehavare av för ändamålet lämpliga jordbruk att för en tid av 3
år, nämligen under bokföringsåren 1919—1920, 1920—1921 och 1921
—1922, ställa nödigt bokföringsmaterial till förfogande. Detta bokföringsmaterial
insändes i form av månadsrapporter till någon av lantbruksstyrelsen
godkänd bokföringsbyrå, där årsräkenskaperna fördes och bokslut upprättades,
varefter de färdiga räkenskaperna underkastades statistisk bearbetning
av undersökningens ledare.
Jordbruksutskottet ansåg den till grund för ovanberörda utredningar
liggande undersökningsmetoden — nämligen att ur bokföringsresultat från
ett större antal typiska jordbruk av olika storlek och inom skilda delar
av landet utvinna ett statistiskt underlag för bedömande av här ifråga
-
Första kammarens andra, tillfälliga utskotts utlåtande Nr 32.
7
varande spörsmål — vara bättre ägnad att giva i detta hänseende pålitliga
och vägledande resultat än kalkyler grundade å bokföring vid särskilda
för ändamålet drivna försöksjordbruk och hemställde därför, att
ifrågavarande motioner icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Detta jordbruksutskottets utlåtande godkändes av riksdagens båda
kamrar.
Enligt utskottets mening har riksdagen genom sitt beslut över jordbruksutskottets
här ovan i huvudsak återgivna utlåtande redan förut behandlat
samma fråga som den nu förevarande. I varje fall anser utskottet,
att vad jordbruksutskottet anfört äger full giltighet jämväl med avseende
på det förslag, som innefattas i andra kammarens i anledning av herr
Yahlstedts motion nr 264 fattade beslut.
Utskottet får därför hemställa,
att första kammaren icke måtte biträda andra
kammarens i ärendet fattade beslut.
Stockholm den 11 maj 1920.
På utskottets vägnar:
OSKAR NYLÄNDER.
Närvarande: herrar Nyländer, Larsson, Andersson, Norling, von Hofsten, Westman
och Almkvist.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.