Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i fråga om åvägabringande av effektiv undersökning av kristidskommissionernas förvaltning m. m.

1920-06-01 · 35 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 33 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1920:34, Skrivelse till Konungen i fråga om åvägabringande av effektiv undersökning av kristidskommissionernas förvaltning m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 34.

1

Nr 34.

Ankom till riksdagens kansli den 1 juni 1920 kl. 5 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 34, i

anledning av väckt motion angående skrivelse till Konungen

i fråga om åvägabringande av effektiv undersökning av

kristidskommissionernas förvaltning m. m.

I eu inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga

utskott hänvisad motion, nr 1, har herr Wohlin m. fl. hemställt, att

riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att de

nuvarande överrevisorerna för granskning av statskommissionernas förvaltning

måtte kompletteras med lämpligt antal allmänt aktade och för

uppdraget lämpade representanter för det praktiska näringslivet ävensom

med kvalificerad lagfaren ledamot i hög ämbetsställning, och att

den sålunda förstärkta överrevisionen, som härigenom får karaktären

av en utomordentlig undersökningskommission, måtte erhålla Kungl.

Maj:ts uppdrag att — förutom den granskningsverksamhet, som överrevisorerna

för närvarande utöva — till särskild undersökning upptaga

frågan, i vad mån medlemmar och tjänstemän i statskommissionerna

under tiden för sin verksamhet i dessa kommissioner varit såsom styrelsemedlemmar,

aktieägare, eller eljest direkt eller indirekt intresserade

i enskilda ekonomiska företag, vilkas verksamhet berörts av kristidskommissionernas

förvaltning, eller annorledes haft förbindelse med sådana

företag, och huruvida de hava missbrukat sin ställning i kommissionerna;

börande undersökningskommissionen äga rätt att anlita alla

erforderliga biträden, samt, med ändring av nådiga brevet den 1 oktober

1919, äga rätt och skyldighet att till undersökning upptaga även sådana

kommissionernas beslut och åtgärder, som angå förslag eller utlåtanden

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 12 sand. 2 avd. 20 höft. (Nr 34.) 1

Motionen.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 34.

till Kungl. Maj:t, ävensom befogenhet att taga del av alla kommissionernas

handlingar, oavsett om dessa äro hemligstämplade eller icke;

samt

att undersökningens resultat, allteftersom undersökningen fortskrider,

måtte med iakttagande av full offentlighet överlämnas till Kungl. Maj:t,

ankommande därefter på Kungl. Maj:t att taga under omprövning, huruvida

åtal vid vederbörlig domstol skall följa, eller ärende skall för

vidare utredning överlämnas till justitiekanslersämbetet eller annan åtgärd

skall vidtagas.

Till stöd härför hava motionärerna anfört:

»Den 19 juni 1917 beslöt Kungl. Maj:t, att viss granskning av statskommissionernas

verksamhet skulle verkställas av tre av Kungl. Maj:t

förordnade överrevisorer. Dessa överrevisorers mandat framgår av följande

Kungl. Maj:ts nådiga brev till statens handelskommission:

»Gustaf etc.

Sedan Vi den 11 januari 1916 bemyndigat statens livsmedelskommission

att låta genom lämpliga personer verkställa revision av kommissionens

spannmålsbyrås förvaltning av omhänderhavda medel samt

räkenskaper, har nämnda kommission i skrivelse den 8 februari 1917

gjort framställning angående revision dels av spannmålsbyråns förvaltning

och räkenskaper för år 1916, dels av förvaltningen inom andra

avdelningar hos kommissionen, vilka med anlitande av statsmedel drivit

affärsverksamhet under år 1916.

Därefter hava statens livsmedelskommission och folkhushållningskommission

i skrivelse den 8 mars 1917 hemställt om förordnande av

revisorer att granska kommissionens räkenskaper och förvaltning från

viss för vardera kommissionen angiven tid ävensom om bemyndigande

för revisorerna att anställa biträden.

Över sistnämnda framställning har statskontoret den 21 mars 1917

avgivit infordrat utlåtande.

Vidare hava i skrivelse den 24 mars 1917 statens handelskommission

och statens industrikommissions arbetsutskott gjort framställning om

förordnande av en eller flere revisorer för verkställande av revision av

sistnämnda kommissioners och arbetsutskotts räkenskaper för tiden intill

utgången av år 1916; och hava kammarrätten och statskontoret den 3

april 1917 avgivit gemensamt utlåtande över denna framställning.

Detta ärende hava Vi låtit Oss föredragas och därvid, med upphävande

av vad i punkt 6 i den för industrikommissionens arbetsutskott

den 9 mars 1917 fastställda instruktion blivit stadgat angående granskning

av arbetsutskottets verksamhet, funnit gott besluta, att förvalt
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 34.

3

ningen av medel — såväl statsmedel som andra medel — omhänderhavda

av statens handelskommission, statens industrikommission, statens

krigsförsäkringskommission, statens livsmedelskommission, folkhushållningskommissionen

och statens bränslekommission samt av de under

nämnda kommissioner lydande nämnder, byråer och andra avdelningar

samt enskilda personer, skall för tiden från det de särskilda kommissionernas

verksamhet tog sin början i stället för att undergå granskninggenom

kammarrättens revisionsavdelning, granskas i den ordning nedan

stadgas; dock att från dylik granskning skall undantagas den förvaltning

av statens livsmedelskommissions expensmedel för åren 1914 och

1915, som redan för granskning överlämnats till kammarrätten.

Den granskning, varom nu är fråga, skall särskilt för varje kommission

verkställas av tre utav Oss förordnade överrevisorer; och vilja

Vi på överrevisorernas förslag till biträde åt dem förordna två i granskning

av statsmyndigheters räkenskaper förfarna personer. Övriga för

granskningen erforderliga biträden antagas av överrevisorerna.

Granskningen skall omfatta såväl siffergranskning av räkenskaperna

som ock kontroll över författningsenligbeten och ändamålsenligheten av

gjorda utbetalningar och andra förvaltningsåtgärder samt, såvitt angår

räkenskaper, vilka icke redan nu föreligga avslutade, ske fortlöpande i

den mån räkenskaperna komma i det skick, att de kunna bliva föremål

för granskning. För granskningens verkställande äga överrevisorerna

att få till sig utlämnade vederbörande kommissions samtliga räkenskapshandlingar,

protokoll samt akter med koncept och kopior till utgående

skrivelser ävensom övriga för granskningen erforderliga handlingar.

Finna överrevisorerna siffergranskningen giva anledning till anmärkning,

skola överrevisorerna därom göra anmälan hos vederbörande

kommission för vidtagande av erforderlig rättelse. Om rättelse ej omedelbart

följer eller överrevisorerna eljest anse den gjorda anmärkningen

böra komma till Vår kännedom, åligger det överrevisorerna att hos Oss

göra anmälan i ärendet.

Finna överrevisorerna, att gjord utbetalning eller annan förvaltningsåtgärd

icke varit författningsenlig eller att anledning föreligger till

anmärkning mot dylik åtgärds ändamålsenlighet, skola överrevisorerna,

därest saken icke med hänsyn till de förhållanden, under vilka vederbörande

kommissions arbete äger rum, eller av annan anledning linnes

böra bero därvid att kommissionens uppmärksamhet fästes å vad i saken

förekommit, därom hos Oss göra anmälan.

Efter det anmälan, på sätt i det föregående är sagt, till Oss in
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 34.

kommit från överrevisorerna, vilja Vi taga under omprövning, huruvida åtal

vid vederbörlig domstol skall följa eller annan åtgärd i ärendet vidtagas.

Over verkställd granskning skola överrevisorerna till Oss avgiva

berättelse dels för tiden till och med utgången av år 1916 dels ock

årligen för tiden därefter. Stockholms slott den 19 juni 1917.

GUSTAF

(sigill)

Conrad (Jarleson.r

Den 22 januari 1919 avlät statens handelskommission till Ministern

för utrikes ärendena en så lydande skrivelse:

»Till Hans Excellens Herr Ministern för Utrikes Ärendena.

Sedan Statens Handelskommission och Statens Industrikommissions

arbetsutskott i skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 mars 1917 gjort framställning

om förordnande av en eller flere revisorer för verkställande

av revision av Kommissionernas och arbetsutskottets räkenskaper för

tiden intill utgången av år 1916 samt jämväl Statens Livsmedelskommission

och Folkhushållningskommissionen hemställt om förordnande av

revisorer för granskning av sagda kommissioners räkenskaper och förvaltning,

fann Kungl. Maj:t den 19 juni 1917 gott besluta, att förvaltningen

av medel — såväl statsmedel som andra medel — omhänderhavda

av Statens Handelskommission, Statens Industrikommission, Statens

Krigsförsäkringskommission, Statens Livsmedelskommission, Folkhushållningskommissionen

och Statens Bränslekommission samt underlydande

organ skulle för tiden från det de särskilda kommissionernas verksamhet

tog sin början, i stället för att undergå granskning genom Kammarrättens

revisionsavdelning, granskas av tre av Kungl. Maj:t för varje kommission

förordnade överrevisorer med biträde av två i granskning av statsmyndigheters

räkenskaper förfarna personer i enlighet med de bestämmelser,

som funnos intagna i ett Kungl. brev till Kommissionen samma dag.

I sagda Kungl. brev av den 19 juni 1917 stadgas ifråga om revisionens

omfattning följande.

»Granskningen skall omfatta såväl siffergranskning av räkenskaperna

som ock kontroll över författningsenligheten och ändamålsenligheten av

gjorda utbetalningar och andra förvaltningsåtgärder samt, såvitt angår

räkenskaper, vilka icke redan nu föreligga avslutade, ske fortlöpande i

den mån räkenskaperna komma i det skick, att de kunna bliva föremål

för granskning. För granskningens verkställande äga överrevisorerna

att få till sig utlämnade vederbörande Kommissions samtliga räken
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första kammarens andva tillfälliga utskotts utlåtande Nr 34.

skapshandlingar, protokoll samt akter med koncept och kopior till utgående

skrivelser ävensom övriga för granskningen erforderliga handlingar.»

Tillika förekommer i samma nådiga brev en föreskrift av följande

innehåll:

»Finna överrevisorerna, att gjord utbetalning eller annan förvaltningsåtgärd

icke varit författningsenlig, eller att anledning föreligger

till anmärkning mot dylik åtgärds ändamålsenlighet, skola överrevisorerna,

därest saken icke med hänsyn till de förhållanden, under vilka vederbörande

kommissions arbete äger rum, eller av annan anledning finnes

böra bero därvid att kommissionens uppmärksamhet fästes å vad i saken

förekommit, därom hos Oss göra anmälan.»

Med stöd av ovan angivna bestämmelser hava de överrevisorer, som

hava att granska Handelskommissionens räkenskaper under sistlidna

oktober månad, hemställt att få till sig från Handelskommissionen tillställda

i avskrift de två senaste handelsavtalen med England. Som

svar härå anförde Kommissionen, att Kommissionen icke ägde befogenhet

att delgiva någon utanför Kommissionen stående innehållet i av Kungl.

Maj:t med främmande makter avslutade avtal, vadan Kommissionen icke

kunde tillmötesgå överrevisorernas anhållan.

Sedermera hava överrevisorerna under hand framställt förfrågan,

huruvida Kommissionen på sin tid yttrat sig i frågorna rörande Kogrundsrännans

stängning, det engelska postbeslaget, Sveriges smörexport

till England och Tyskland samt utfärdandet av exportförbud å

kemisk trämassa. Samtidigt hava överrevisorerna låtit förstå, att de

hade under övervägande, huruvida de, för den händelse Kommissionen

haft nämnda frågor under behandling, borde underkasta denna behandling

granskning.

Åven om ovan angivna bestämmelser i nådiga brevet av den 19

juni 1917 kunde vara föremål för olika tolkning, har Kommissionen såsom

självfallet utgått ifrån, att granskningen allenast skall omfatta —

förutom siffergranskning av räkenskaperna — kontroll över författningsenligheten

och ändamålsenligheten i gjorda utbetalningar och andra

ekonomiska förvaltningsåtgärder. Som stöd för denna uppfattning torde

kunna åberopas dels den omständigheten, att granskningen, som trätt i

stället för kammarrättens revision, icke rimligen kan vara avsedd att gå

utöver ramen för kammarrättens revisionsverksamhet, dels och att andra

ämbetsmyndigheter icke äro underkastade granskning från utomstående

institutions sida av ändamålsenligheten i de förslag och yttranden, som

myndigheten har att avgiva. Uppenbarligen hava överrevisorerna också

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 34.

utsetts ur synpunkten av att erhålla en sakkunnig granskning av Kommissionens

ekonomiska verksamhet.

Förutom andra skäl, som kunna anföras emot den vidsträckta tolkning

av ifrågavarande bestämmelser, som överrevisorerna själva tyckas

ifrågasätta, må vad Handelskommissionens verksamhet angår anföras,

att det icke kan vara lämpligt att till personer med sakkunskap i övervägande

grad på räkenskapsgranskningens område överlämna bedömandet

av frågor av den ömtåliga och hemliga natur, som de handelspolitiska

spörsmålen äga. Särskilt betänkligt vore, om överrevisorerna ansåge

sig böra giva offentlighet åt de resultat, vartill deras granskning

av Handelskommissionens handelspolitiska åtgärder skulle giva anledning.

I det Handelskommissionen ansett sig böra bringa ovanstående till

Eders ''Excellens kännedom, tillåter sig Kommissionen vördsamt hemställa,

att Eders Excellens behagade giva Kommissionen anvisning, huruvida

de i Kungl. brevet den 19 juni 1917 givna bestämmelserna angående

revisionens omfattning kunna anses avse annat än kontroll över

författningsenligheten och ändamålsenligheten i gjorda utbetalningar och

andra Kommissionens ekonomiska förvaltningsåtgärder.

STATENS HANDELSKOMMISSION

(undert.) ERIC TROLLE.

G. Grönberg.»

Den 17 februari 1919 överlämnades handelskommissionens nu återgivna

skrivelse av Ministern för utrikes ärendena till Statsrådet och

Chefen för Finansdepartementet, åtföljd av en skrivelse av följande

innehåll:

»Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet.

1 här i avskrift bilagda skrivelse av den 22 nästlidne januari har

statens Handelskommission anhållit om min anvisning, huruvida de i

Kungl. brevet den 19 juni 1917 angående revision av Kommissionens

räkenskaper givna bestämmelserna om revisionens omfattning kunde

avse annat än kontroll över författningsenligheten och ändamålsenligheten

av gjorda utbetalningar och andra kommissionens ekonomiska förvaltningsåtgärder.

För egen del är jag av den uppfattningen, att omförmälda Kungl.

brev endast avser sådan kontroll, som ovan sagts.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 34.

7

Emellertid har jag ej velat giva Handelskommissionen den begärda

anvisningen utan att först inhämta Herr Statsrådets mening

i frågan.

Med anledning härav får jag härmed äran anhålla, att Herr Statsrådet

behagade giva mig meddelande om, huru ifrågavarande bestämmelser

i berörda Kungl. brev enligt Herr Statsrådets mening böra tolkas.

Enligt uppdrag;

W. BOSTRÖM.

T. Lundgren.»

Sedan Statsrådet och Chefen för Finansdepartementet anmodat överrevisorerna

att yttra sig i ärendet, avläto överrevisorerna den 3 mars

1919 till Statsrådet och Chefen för Finansdepartementet nedanstående

skrivelse;

»Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet.

I skrivelse den 22 januari 1919 till H. Exc. Herr ministern för

utrikes ärendena har statens handelskommission anhållit om anvisning,

huruvida de i Kungl. brevet den 19 juni 1917 givna bestämmelserna

angående omfattningen av den revision, som skulle verkställas av överrevisorerna,

kunde avse annat än kontroll över författningsenligheten

och ändamålsenligheten av gjorda utbetalningar och andra kommissionens

ekonomiska förvaltningsåtgärder.

Under uttalande av den uppfattningen, att omförmälda Kungl. brev

endast avser sådan kontroll, som ovan sagts, har förenämnda skrivelse

överlämnats från utrikesdepartementet till Herr Statsrådet med förfrågan

om Herr Statsrådets mening angående tolkningen av ifrågavarande

bestämmelser i berörda Kungl. brev.

Sedan Herr Statsrådet nu anmodat överrevisorerna att i detta ärende

avgiva yttrande, få vi härmed vördsamt anföra följande.

Enligt ovanberörda Kungl. brev den 19 juni 1917 hava överrevisorerna

fått sig ålagd bland annat granskning av ändamålsenligheten av

kommissionens förvaltningsåtgärder. Ordalydelsen av det givna direktivet

har synts oss ej giva rum för tvekan. Vi hava i motsats mot handelskommissionen

funnit överrevisorernas uppdrag hava erhållit den

innebörd, att granskningen borde omfatta alla kommissionens förvaltningsåtgärder

i hela deras omfattning och icke blott direkt ekonomiska

åtgärder. Vi tillåta oss erinra om, att det nådiga beslutet om granskning

av kommissionens förvaltning genom överrevisorerna tillkom sedan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 34.

Kungl. statskontoret, i underdånigt utlåtande den 3 februari 1917 angående

förslag till instruktion för statens industrikommissions arbetsutskott,

ifrågasatt, huruvida icke lämpligt vore, att utöver kammarrättsgranskningen

jämväl en affärsmässig revision av industrikommissionens

förvaltning bleve anordnad, varvid statskontoret tilläde, att vad statskontoret

anfört angående industrikommissionens redovisningsväsen även

syntes äga tillämplighet i avseende på statens övriga med anledning av

kristiden tillsatta kommissioner. Härav torde följa, att vårt uppdrag

är avsett att icke blott ersätta Kungl. kammarrättens revision utan ock

att vara väsentligt mera omfattande. Att vår uppfattning i detta hänseende

är riktig, synes oss bekräftat av personvalet vid utseendet av

överrevisorer, av vilket torde framgå, att Kungl. Maj:t bland överrevisorerna

velat hava representerad dels kunskap i vanlig affärsrevision,

dels parlamentarisk erfarenhet, dels ock statsfinansiella insikter, under

det att den speciella kammarrättsgranskningens synpunkter endast företrädas

av de två personer, Kungl. Maj:t förordnat till överrevisorernas

biträde.

Med den uppfattning, vi sålunda uttalat, är icke förenad någon

önskan att taga del av hemliga handlingar för dessa handlingars egen

skull, än mindre någon avsikt att offentliggöra desamma. Men om och

då det existerar hemliga skrivelser från kommissionerna, i vilka eventuellt

beröras även åtgärder av icke hemlig natur, eller hemliga Kungl.

brev, genom vilka kommissionernas handlingsfrihet inskränkes, hava vi

ansett det tillkomma oss att undersöka, var gränsen i dessa hänseenden

förefinnes. Denna vår ståndpunkt innebär, att vi äro fullt medvetna om,

att en gräns är uppdragen för vår revision, men anse, att det ligger i

varje revisions natur, att det skall tillkomma den reviderande och icke

den reviderade att konstatera, var gränsen går. Vi tro, att varken

Kungl. Maj:t eller kommissionerna själva i avseende på sin ansvarighet

inför Kungl. Maj:t och riksdagen skulle vara mycket betjänta med en

revision, där det lagts i kommissionernas egen hand att bestämma, vad

de ansåge böra bringas till revisorernas kännedom.

Vi vilja slutligen framhålla, att vår verksamhet hittills fortgått under

förutsättning av riktigheten av den uppfattning, vi i det föregående

uttalat. Samma förutsättning ligger till grund för våra hittills avgivna

revisionsberättelser. Och om handelskommissionen, såsom den vid remissen

fogade skrivelsen från denna kommission synes giva vid handen,

för oss undanhållit en del handlingar, måste vår den 25 januari 1919

avgivna berättelse om granskningen av denna kommissions förvaltning

så till vida kompletteras, att det av oss avgivna omdömet endast är

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 34.

villkorligt och att det får ankomma på en efterrevision att avgöra, om

de handlingar, vi icke fått se, äro av beskaffenhet att ändra slutomdömet

om kommissionens verksamhet.

Remissakten återställes härjämte.

Stockholm den 3 mars 1919.

2 ..

A overrevisorernas vagnar:

K. BECKMAN.»

Med anledning av vad sålunda förekommit, avgick den 1 oktober

1919 ett Kungl. Maj:ts nådiga brev till överrevisorerna, innehållande

komplettering av förut meddelade föreskrifter rörande omfattningen av

överrevisorernas granskningsverksamhet. Ifrågavarande nådiga brev

hade efterföljande lydelse:

»Gustaf etc.

Sedan Vi genom nådigt brev den 19 juni 1917 meddelat särskilda

föreskrifter om revision av statskommissionernas medelsförvaltning, hava

Vi på förekommen anledning till komplettering av ifrågavarande föreskrifter,

vilka fortfarande skola ligga till grund för det Eder meddelade

uppdraget att verkställa sagda revision, funnit gott föreskriva,

att Ni skola äga att vid Eder granskning av vederbörande kommissioners

förvaltning behandla kommissionernas samtliga beslut och

åtgärder förutom dem, som angå förslag eller utlåtanden till Oss;

att Ni skola äga att taga del av de förteckningar över hemliga

handlingar, som skola förefinnas hos varje kommission;

att, därest Ni önska erhålla kännedom om någon hemlig handling,

Ni skola hava att därom hos Oss göra framställning; samt

att, om sådan framställning bifalies, ifrågavarande hemliga handling

ej må offentliggöras utan av Oss meddelat tillstånd.

Detta meddela Vi Eder till kännedom och efterrättelse i vad på

Eder ankommer.

Stockholms slott den 1 oktober 1919.

GUSTAF.

t F. V. Thorsson.»

Det framgår av här återgivna aktstycken, att de nuvarande överrevisorernas

granskning av kristidskommissionernas verksamhet enligt

nådiga brevet den 19 juni 1917 »skall omfatta såväl siffergranskning av

Bihang till riksdagens ''protokoll 1920. 12 samt. 2 avd. 20 käft. (Nr 34.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första hammarens andra tillfälliga utskottsutlåtande Nr 34.

räkenskaperna som ock kontroll över författningsenligheten ock ändamålsenligheten

av gjorda utbetalningar och andra förvaltningsåtgärder».

Då överrevisorerna finna att gjord utbetalning eller annan förvaltningsåtgärd

icke varit författningsenlig, eller att anledning föreligger till anmärkning

mot dylik åtgärds ändamålsenlighet, »skola överrevisorerna,

därest saken icke finnes böra bero därvid, att vederbörande kommissions

uppmärksamhet fästes å vad i saken förekommit, hos Kungl. Maj:t göra

anmälan om förhållandet».

Enligt vår uppfattning är överrevisorernas i skrivelse den 3 mars

1919 uttalade och av dem — såväl vid detta tillfälle som vid ett tidigare,

då deras personsammansättning delvis var en annan — enhälligt

omfattade mening om innebörden av det åt dem givna uppdraget till

alla delar riktig. Den står i full överensstämmelse med nyss understrukna

punkter i nådiga brevet av juni 1917. Överrevisionens tillsättande

och den sammansättning, som från början givits åt densamma,

har föranletts av en önskan, att, jämte den siffermässiga kammarrättsrevisionen,

erhålla en realgranskning av statskommissionernas förvaltningsåtgärder

och detta ur synpunkten av dessa åtgärders ej endast

författningsenlighet, men även ändamålsenlighet. Att härvid, såsom

handelskommissionen hållit före, draga en gräns mellan »ekonomiska»

förvaltningsåtgärder och andra sådana åtgärder innebure. en synnerligen

artificiell uppdelning, som för övrigt icke låter sig praktiskt

genomföra, enär handelspolitiska förvaltningsåtgärder till stor- del hava

de mest vidsträckta ekonomiska verkningar, liksom å andra sidan »ekonomiska»

förvaltningsåtgärder ofta väsentligt inverka på det handelspolitiska

läget.

För att förenämnda syftemål skall kunna uppnås, måste ^granskningen

uppenbarligen omfatta även sådana kommissionernas åtgärder

och beslut, som angå förslag eller utlåtanden till Kungl. Maj:t. Det torde

i detta hänseende endast behöva erinras om de tusentals ärenden rörande

utförsellicenser i fråga om exportförbjudna varor, vilka haft mycket

stor betydelse för den allmänna hushållningen under krisåren och vilkas

handläggande utgjort en betydelsefull del av vissa kommissioners verksamhet.

Dessa frågor hava visserligen avgjorts av Kungl. Maj:t, men

vederbörande kommissioners till- eller avstyrkande yttranden hava veterligen

i stor utsträckning varit bestämmande för frågornas utgång

och ”detta så mycket mera som föredragandena inom departementen ej

sällan saknat tid och tillfälle att studera de handlingar än mindre erhålla

kännedom om de muntliga uppgifter, varpå kommissionernas, beslut

grundat sig. Detsamma har gällt många andra i näringslivet djupt in
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 34.

gripande förvaltningsåtgärder från kommissionernas sida, vilka i sista

kand blivit stadfästade av Kungl. Maj:t. Att konstitutionsutskottet ock

statsutskottet under den tid, då dessa riksdagens utskott äro samlade,

icke kunna medkinna en effektiv kontroll över de tusentals kristidsärenden,

varom nu är fråga, är uppenbart för envar, som i denna fråga

i första rummet ser till saken ock ej till formerna, ock bestyrkes för

övrigt till fullo av hittills vunnen erfarenhet. Slutligen må anföras, att

då, som allmänt är känt, en stor del av Kungl. brev till statskommissionenia

ock statskommissionernas skrivelser åsatts hemlig stämpel, framstår

överrevisorernas önskan, att utan Kungl. Maj:ts för varje särskilt

fall givna tillstånd få taga del av kommissionernas hemliga handlingar,

såsom fullt befogad.

Det är med hänsyn till vad nu anförts ägnat väcka uppmärksamhet,

att ministern för utrikes ärendena i sin ovan återgivna skrivelse

den 17 februari 1919 förklarar sig dela handelskommissionens på otillräcklig

insikt och bristfälligt omdöme om syftemålet med överrevisorernas

verksamhet fotade uppfattning. Såsom framgår av nådiga brevet

den 1 oktober 1919 har regeringen ej heller i fråga om överrevisorernas

rätt att taga del av hemliga handlingar anslutit sig till förenämnda

ministers åsikt, utan intagit en kompromisståndpunkt mellan denna

åsikt och den, som företrätts av överrevisorerna, vilken kompromiss vi

emellertid ej heller anse vara tillfredsställande. I själva verket hava

överrevisorerna genom sagda föreskrifter av den 1 oktober 1919 angående

rätt att taga del av hemliga handlingar ställts inför ökade svårigheter.

Beträffande vidare den i sistnämnda nådiga brev gjorda »kompletteringen»

av föreskrifterna rörande omfattningen av överrevisorernas

granskningsverksamhet faller i ögonen, att denna komplettering, som i

pressen merendels utlagts såsom innebärande en utvidgning av överrevisorernas

mandat, fastmera måste betraktas såsom en inskränkning

av detsamma. På skäl som nyss anförts, innebär det ett ytterlig-are

kringskärande av överrevisionens möjligheter att fullgöra sitt i juni

1917 erhållna uppdrag, då från granskningen numera skola undantagas

kommissionernas alla beslut och utlåtanden, som angå förslag eller framställningar

till Kungl. Maj:t.

Vad härefter dessa möjligheter i allmänhet beträffar, inser

envar, som tager kännedom om huru överrevisorernas arbete är

organiserat, att den realgranskning av kommissionernas åtgärder,^som

hitintills utövats, till väsentliga delar varit ineffektiv. Granskningen

av handels- och industrikommissionernas verksamhet handhaves när
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första lammarens andra tillfälliga utslotts utlåtande Nr 34.

mast av överrevisorn, grosshandlaren H. F. Hansen, vilken, i den mån

det gäller prövningen av vidtagna förvaltningsåtgärders ändamålsenlighet,

bär huvudansvaret och vilken alltså egentligen skulle anse sig

hava varit förpliktad att noggrant granska dessa kommissioners utomordentligt

omfattande material av export- och importlicensärenden, ärenden

rörande beslag och ransonering av beslagtagna varor m. m. ur

synpuukten av de härvid fattade beslutens ändamålsenlighet för den

allmänna folkhushållningen. Det är emellertid givetvis uteslutet, att

en ensam person, som därtill omöjligen kan vara sakkunnig på alla de

ifrågakommande områdena av näringslivet, skall kunna på ett tillfredsställande

sätt pröva nämnda kommissioners alla åtgöranden och förslag

ur angiven synpunkt. I ännu högre grad gäller vad nu sagts om realgranskningen

av folkhushållningskommissionens förvaltningsåtgärder och

beslut, varibland kommissionens yttranden i export- och importlicensärenden

ingå som ett viktigt led. Denna granskning ledes närmast av

kaptenen vid intendenturkåren S. A. von Heijne med biträde av kamreraren

E. G. M. von Hofsten. Dessa personer äga för övrigt icke erforderlig

kompetens för en sådan realgranskning, och deras arbete innebär

huvudsakligen endast siffergranskning,

Man kan i betraktande av vad nu anförts icke undgå göra anmärkningen,

att det var ett uttryck för antingen bristande praktisk blick

eller ock mindre levande känsla för nödvändigheten av en effektiv revision

av kristidskommissionernas verksamhet, då den av herr Lithander

i dennes interpellation i andra kammaren den 16 januari 1919 framförda

önskan om erhållande av mera klargörande upplysningar om denna

verksamhet av li. exc. statsministern den 21 februari samma år bemöttes

med uttalandet: »För att bringa kristidskommissionernas förvaltning

under riksdagens prövning äro, såvitt jag kan se, inga särskilda

anstalter behövliga. Prövningen kommer att ske efter de allmänna

regler, som enligt grundlagarna gälla för all kontroll från riksdagens

sida över hela statsförvaltningen. Denna kontroll utövas direkt genom

konstitutionsutskottets och statsutskottets granskning av regeringens

förande enligt statsrådsprotokollen och genom statsrevisionens revision

av samtliga statens förvaltningsorgan etc.»

Såsom en huvudpunkt i den nu omhandlade frågan tillkommer ytterligare,

att Kungl. Maj:t vid avfattandet av överrevisorernas mandat

med all sannolikhet icke åsyftat undersökningar, huruvida och i vad

män medlemmar och tjänstemän i kristidskommissionerna missbrukat

sin ställning för egen vinning. Visserligen kan uppdraget att utöva

kontroll över »ändamålsenligheten» av kommissionernas förvaltningsåt
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 34.

gärder formellt sett anses innesluta befogenhet för överrevisorerna att

verkställa även sådana undersökningar, då en åtgärd i allmänhet torde

vara oändamålsenlig, om vid dess vidtagande obehöriga synpunkter

fått göra sig gällande. Men av nära till hans liggande skäl har överrevisionen

i dess hittillsvarande sammansättning och med de arbetskrafter,

som hittills stått densamma till buds, måst i stort sett avstå från försök till

mera ingående undersökningar av sådant slag. Enstaka fall hava kunnat

komma till deras kännedom, men härvid har slumpen ej sällan varit utslagsgivande,

ett påstående, som tillräckligt bestyrkes av det faktum,

att de med bolaget »Svensk import» sammanhängande förhållandena på

annan väg än genom överrevisorerna kommit till allmän kännedom. Det

bör jämväl anmärkas, att överrevisorerna, med hänsyn till avfattningen av

deras nuvarande mandat och jämväl av andra skäl, knappast torde anse sig

kunna göra anmälan i sådana fall, där endast presumtion, men icke

bevis kunnat åvägabringas för att bristande ändamålsenlighet eller tilläventyrs

missbruk förekommit. Det är på grund härav klart, varför

föga bruk kunnat göras av Kungl. Maj:ts i brevet den 19 juni 1917 omnämnda

avsikt att vilja »taga under omprövning, huruvida åtal vid vederbörlig

domstol skall följa eller annan åtgärd i ärendet vidtagas».

Redan tidigare, men i synnerhet under de senaste månaderna har

en alltmera utbredd och stadgad folkmening inom vårt land rest kravet

på en effektiv undersökning av kristidskommissionernas förvaltning och

detta i första rummet ur den synpunkt, som nu senast anförts. Detta

krav är enligt vår uppfattning av den art, att det icke kan och får avvisas

med formalistiska hänvisningar till de nuvarande överrevisorernas

arbete och till den granskning av statsförvaltningen, som äger rum genom

vederbörande riksdagsutskott. Kravet synes oss för övrigt böra i

lika mån understödjas av dem, som förmoda, att fall av missbruk icke

förekommit, liksom det är en enkel rättfärdighetsåtgärd gentemot de

många lojala och dugliga medlemmar och tjänstemän i kommissionerna,

vilka nu inbegripas i den allmänna misstron och de allmänna misstankarna,

att de bliva klart och fullständigt rehabiliterade.

Skulle tilläventyrs göras gällande, att ett tillmötesgående av här

angivna fordran icke kan äga rum, med mindre än att bevis för att

missbruk förekommit verkligen i något påvisbart fall dessförinnan blivit

framlagda, så vilja vi häremot erinra om, att officiell undersökning redan

i ett särskilt fall ansetts böra verkställas, utan att bevis men allenast

indicier förelegat. En av E. Vasseur den 21 november 1919 till

Kungl. Maj:t ingiven framställning »om föranstaltande av en undersökning

om, huruvida och i vad män ledamöter av Stockholms läns livs
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Förstajcammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 34.

medelsstyrelse missbrukat denna sin ställning», vilken framställning

bygger på sannolikhetsskäl, men icke på bindande bevis för att sådant

missbruk förekommit, har den 22 samma månad remitterats till folkhushållningskommissionen

för underdånigt utlåtande, och folkhushållningskommissionen

har samma dag beslutat överlämna skrivelsen »för

fullständig utredning i ärendet» till vissa lagfarna personer. Att det

i detta fall varit folkhushållningskommissionen och ej Kungl. Maj:t, som

beslutat om undersökningens verkställande, kan ju förklaras av och motiveras

med att missbruken presumerats förekomma inom ett kommissionen

ifråga underlydande kristidsorgan. Därest liknande undersökningar skola

äga rum i avseende å ledamöter och tjänstemän i själva statskommissionerna,

tillkommer det självfallet Kungl. Maj:t att härom besluta.

Eu andra huvudinvändning kan förväntas i form av anmärkningen,

att en undersökning av här ifrågasatt slag överhuvud taget icke kan

nå till botten av de frågor och förhållanden, som man önskar hava utredda.

Detta är onekligen sant, då en undersökningskommission givetvis

icke kan konstitueras som en domstol, med rätt att höra personer

på ed, och svårigheter för övrigt ställa sig i vägen för att vinna full

klarhet i vad mån ledamöter och tjänstemän i statskommissionerna i

en eller annan form varit intresserade i eller haft andra förbindelser

med enskilda affärsföretag. Det må ock i detta sammanhang anmärkas,

att den ovannämnda undersökningen rörande förhållandena inom

en viss livsmedelsstyrelse, enligt vad vi försport, stött på icke ringa

hinder. Emellertid få dessa förhållanden enligt vår bestämda uppfattning

icke anföras såsom skäl för ståndpunkten, att alls ingenting bör

göras utöver den alldeles otillräckliga granskning, som nu pågår. Kan

även fullständig klarhet i alla hänseenden dessvärre icke vinnas, så bör

dock en undersökningskommission med lämplig sammansättning och

med särskilt uppdrag att till undersökning upptaga de frågor, som de

nuvarande överrevisorerna i huvudsak måst gå förbi, kunna komma avsevärt

längre än dit man hitintills kommit. Genom en dylik åtgärd

vunnes, för att anföra en fördel, att undersökningskommissionen kunde

i kraft av sitt bemyndigande anställa verkliga, ingående förhör med

vederbörande personer, ett förfarande, som tillämpats vid den omförmälda

särskilda undersökningen rörande en viss livsmedelsstyrelse men

som, då det vid något tillfälle försökts från de nuvarande överrevisorernas

sida, lär hava mött invändningar från vederbörande utfrågade

person och från högre representant för den statskommission, i vars tjänst

samme person varit anställd. Den viktigaste fördelen vore emellertid,

att en sådan undersökningskommission skulle anse sig både berättigad

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 34.

och förpliktad att framlägga resultatet av verkställda undersökningar

rörande eventuellt förekomna missbruk även i sådana fall, då endast

indicier, men icke full bevisning kunnat vinnas. Såsom en parallell må

erinras om den åt justitierådet A. Borgström uppdragna utredningen i

det s. k. rubelmålet.

Någon anledning att avbryta den granskningsverksamhet, som för

närvarande utövas av överrevisorerna, föreligger givetvis icke, men

överrevisorerna böra kompletteras med lämpliga andra personer, erhålla

ett utvidgat mandat samt utrustas med erforderliga penningmedel för

att kunna fullgöra ett sådant mera omfattande uppdrag, som bär

åsyftas.»

Utskottet bar inhämtat yttrande över ifrågavarande motion av överrevisorerna,

vilket yttrande såsom bilaga nr 1 bifogas detta utlåtande.

Förevarande motion upptager till behandling frågan om effektiviteten

av pågående revision av de under de gångna krisåren för olika

ändamål tillsatta kommissionernas verksamhet och förvaltning. Nämnda

revision har som bekant uppdragits åt särskilda för ändamålet tillsatta

överrevisorer med det uppdrag och den befogenhet, som framgår av

Kungl. Maj:ts i motionen återgivna nådiga brev till statens handelskommission

av den 19 juni 1917, vars föreskrifter sedermera kompletterats

genom nådigt brev till överrevisorerna av den 1 oktober 1919,

vilket likaledes återfinnes i motionen.

Beträffande de i ämnet sålunda meddelade föreskrifter anmärka

motionärerna,

att överrevisorernas granskning borde omfatta även sådana kommissionernas

åtgärder och beslut, som angå förslag eller utlåtanden till

Kungl. Maj:t;

att överrevisorerna borde äga att utan Kungl. Maj:ts för varje

särskilt fall givna tillstånd taga del av kommissionernas hemliga handlingar;
samt

att överrevisorernas uppdrag uttryckligen bort avse jämväl

undersökningar, huruvida och i vad mån medlemmar och tjänstemän i

kristidskommissionerna missbrukat sin ställning för egen vinning.

Vidare anse motionärerna, att den realgranskning av kommissionernas

åtgärder, som hitintills utövats, på grund av överrevåäorernas

sammansättning och granskningsarbetets organisation till väsentliga delar

varit ineffektiv.

Yttrande av

överrevisorerna.

Utskottet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 34.

f|j§lSVad först angår frågan om granskning av sådana kommissionernas

beslut och åtgärder, som angå förslag eller utlåtanden till Kungl. Maj:t,

anföra överrevisorerna i sitt yttrande i ämnet följande:

»Beträffande räckvidden av sitt uppdrag hava överrevisorerna utgått

från den uppfattningen, att den överrevisorerna åliggande granskningen

borde utföras utan undersökning av eller hänsyn till, huruvida vissa av

statskommissionerna vidtagna åtgärder blivit av Kungl. Maj:t prövade

och eventuellt vunnit Kungl. Maj:ts godkännande. Genom det av motionärerna

åberopade kungl. brevet den 1 oktober 1919 hava emellertid

sådana kommissionernas beslut och åtgärder, som angå förslag eller

utlåtanden till Kungl. Maj:t, blivit undantagna från överrevisorernas

granskning.»

Då inom utskottet olika meningar uppstått angående rätta innebörden

av det i nu berörda hänseende givna stadgandet, har utskottet för

att erhålla kännedom om den motivering, som legat till grund för detsamma,

utverkat Kungl. Maj:ts tillstånd till, att det i samband med utfärdandet

av ifrågavarande kungl. brev i statsrådet förda protokoll får

offentliggöras. Till utskottet överlämnat utdrag av sagda statsrådsprotokoll

bifogas såsom bilaga nr 2 till detta utlåtande.

Av nämnda statsrådsprotokoll synes framgå, att Kungl. Maj:t endast

åsyftat att giva ett uttryck för, att överrevisorernas granskningsverksamhet

icke får ingripa på områden, inom vilka det grundlagsenligt

tillkommer riksdagen att verkställa granskning. Häremot är givetvis

ingenting att erinra. Det ligger i sakens natur, att någon granskning

av regeringens handlingar icke får ifrågakomma från överrevisorernas

sida. Härav torde dock ej med nödvändighet följa, att överrevisorerna

icke böra vid sin granskning taga hänsyn till sådana kommissionernas

beslut och åtgärder, som angå förslag eller utlåtanden till Kungl. Maj:t.

För att överrevisorerna skola kunna bilda sig en uppfattning om ändamålsenligheten

och författningsenligheten av det sätt, på vilket kommissionerna

bedrivit sin verksamhet, och sålunda på ett tillfredsställande

sätt fullgöra sitt uppdrag, synes det tvärtom nödvändigt, att de behandla

även dylika beslut och åtgärder. Formella hinder torde ej heller möta

mot en sådan anordning. Ingen torde vilja göra gällande, att överrevisorerna

allt intill utfärdandet av kungl. brevet den 1 oktober 1919 vid sitt

revisionsarbete följt principer, som stått i strid mot Sveriges grundlagar.

Utskottet delar sålunda motionärernas uppfattning i denna del.

Vidkommande härefter överrevisorernas tillgång till kommissionernas

hemliga handlingar meddelas jämväl i detta hänseende särskilda

s. 17 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 34. 17

föreskrifter i det kungl. brevet av den 1 oktober 1919. Sålunda föreskrives,

att, därest överrevisorerna önska erhålla kännedom om någon

hemlig handling, de skola hava att därom göra framställning till Kungl.

Maj:t. I det kungl. brevet den 19 juni 1917 förefunnos icke några

stadganden i förevarande avseende. Däri bemyndigas överrevisorerna

utan någon inskränkning att för granskningens verkställande få

till sig utlämnade vederbörande kommissions samtliga räkenskapshandlingar,

protokoll samt akter med koncept och kopior till utgående skrivelser

ävensom övriga för granskningen erforderliga handlingar.

Med stöd av detta bemyndigande erhöllo överrevisorerna ock till

en början del även av kommissionernas hemliga handlingar utan att

för varje särskilt fall hava sökt Kungl. Maj:ts tillstånd. På grund härav

måste enligt utskottets mening de sedermera härutinnan meddelade bestämmelserna

anses innebära en inskränkning av överrevisorernas befogenhet

samt för dem försvåra granskningsarbetet. Overrevisorerna anse

visserligen, att i det skede, vari granskningsarbetet numera befinner

sig, detta spörsmål är av mindre betjMelse än förut. Detta uttalande

synes dock giva vid handen, att det fortfarande skulle vara av viss

betydelse för överrevisorerna att erhålla den vidsträcktare befogenhet i

förevarande hänseende, som de från början ansågos äga och realiter

även ägde.

I detta sammanhang anser sig utskottet böra framhålla önskvärdheten

av, att hemligstämpeln å de handlingar, varom här är fråga, i så

stor utsträckning som möjligt avlägsnas. Utskottet är övertygat därom,

att detta i de flesta fall numera skulle utan olägenhet låta sig göra.

Det är förklarligt, att ett stort antal handlingar rörande handelsuppgörelser

och dylikt under det pågående världskriget måste förklaras hemliga.

De skäl för hemlighållande, som då förelågo, torde emellertid i

regel icke längre äga giltighet, varför utskottet anser, att ifrågavarande

handlingar snarast borde göras tillgängliga för allmänheten, dock med

undantag av handling, som med hänsyn till rikets förhållande till främmande

makt prövas fortfarande böra bibehålla karaktären av hemlig.

Såsom en tredje huvudanmärkning mot omfattningen av det uppdrag,

överrevisorerna erhållit, anföra motionärerna, att Kungl. Maj:t vid

avfattandet av överrevisorernas mandat med all sannolikhet icke åsyftat

undersökningar, huruvida och i vad mån medlemmar och tjänstemän i

kristidskommissionerna missbrukat sin ställning för egen vinning. För

verkställandet av dylik undersökning föreslå motionärerna, att överrevisorerna

efter komplettering med lämpligt antal personer skulle orgaliihang

till riksdagens protokoll 1920. 12 samt. 2 ant. 20 käft. (Nr 34). ",

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 34.

raseras såsom en utomordentlig undersökningskommission med bemyndigande

att anställa verkliga, ingående förhör med vederbörande personer.

Gentemot denna anmärkning gjordes under debatten i första kammaren

vid remiss av årets statsverksproposition av dåvarande statsministern

gällande, att överrevisionen även avsåge att ingripa emot eventuellt

förekommande missbruk av tjänsteställning i kommissionerna,

varför i detta avseende icke någon utökning behövdes.

Av överrevisorernas yttrande synes emellertid framgå, att denna

fråga ägnats mindre uppmärksamhet vid granskningsarbetet. I varje

fall hava några systematiska undersökningar, som här avses, icke förekommit.

Utskottet delar motionärernas uppfattning i fråga om önskvärdheten

av, att det fortsatta revisionsarbetet så anordnas, att särskild

uppmärksamhet ägnas denna fråga.

Att, såsom motionärerna föreslå, för ändamålet omorganisera överrevisionen

till en utomordentlig undersökningskommission har utskottet

däremot funnit mindre lämpligt. Frågan synes utskottet lämpligast

kunna lösas därigenom, att Kungl. Maj:t uppdrager åt de nuvarande

överrevisorerna att verkställa den ifrågasatta särskilda undersökningen.

För detta ändamål torde överrevisorerna behöva förstärkas med en eller

flera personer, vilka äro i besittning av insikter och erfarenhet på områden,

som för närvarande icke äro företrädda inom överrevisionen.

Av överrevisorernas yttrande över motionen synes dessutom framgå, att

dylik förstärkning kan vara av behovet påkallad jämväl för revisionsarbetet

i övrigt.

Vad slutligen angår motionärernas anmärkning i fråga om öven’evisorernas

kompetens för fullgörandet av sitt uppdrag, är utskottet i

motsats till motionärerna av den uppfattningen, att beträffande personvalet

i fråga om de nuvarande överrevisorerna inga befogade anmärkningar

kunna framställas.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att första kammaren måtte för sin del besluta, att

riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t framhålla

önskvärdheten av att från Kungl. Maj:ts sida alla ändamålsenliga

åtgärder bliva vidtagna för att underlätta

de av Kungl. Maj:t för granskning av kristidskommissionernas

förvaltning förordnade överrevisorernas

s. 19 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 34.

19

arbete i syfte att göra den av dem utförda granskningen

fullt effektiv.

Stockholm den 1 juni 1920.

På utskottets vägnar:

JACOB LARSSON.

Närvarande: herrar Larsson, Andersson, Johansson i Löfholmen, vört Hofsten,

Westman, Malmberg och Almkvist.

Reservationer

1) av herrar Larsson och Andersson, vilka yrkat, att utskottets utlåtande

skulle erhålla följande lydelse:

Motionärernas hemställan vilar på antagandet, att den granskning

av kristidskommissionernas förvaltning, som uppdragits åt överrevisorerna,

icke skulle vara eller under gällande förutsättningar för överrevisorernas

verksamhet kunna bliva effektiv. Till stöd för detta sitt

antagande framhålla motionärerna, att de granskningsbefogenheter, vilka

enligt kungl. brevet till handelskommissionen den 19 juni 1917 inrymts

åt överrevisorerna, blivit genom kungl. brevet till överrevisorerna den

1 oktober 1919 i två för granskningens effektivitet viktiga hänseenden

inskränkta, att överrevisorernas mandat med all sannolikhet icke åsyftat

undersökningar, huruvida och i vilken mån medlemmar och tjänstemän

i kristidskommissionerna till egen vinning missbrukat sin ställning,

samt att organisationen av överrevisorernas arbete och otillräcklig kompetens

hos de personer, vilka vore satta att närmast leda arbetet, uteslöte

en verklig realgranskning.

Enligt kungl. brevet den 19 juni 1917 skulle granskningen omfatta

såväl siffergranskning av räkenskaperna som ock kontroll över författningsenligheten

och ändamålsenligheten av gjorda utbetalningar och

andra förvaltningsåtgärder; och skulle för granskningens verkställande

överrevisorerna äga att få till sig utlämnade vederbörande kommissions

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 34.

samtliga räkenskapshandlingar, pi-otokoll samt akter med koncept och

kopior till utgående skrivelser ävensom övriga för granskningen erforderliga

handlingar. Genom kungl. brevet den 1 oktober 1919 har med

förklaring, att de i brevet den 19 juni 1917 om revision av statskommissionernas

medelsförvaltning meddelade föreskrifterna fortfai''ande skulle

ligga till grund för revisionsuppdraget, till komplettering av dessa föreskrifter

på förekommen anledning föreskrivits, bland annat, dels att

överrevisorerna vid sin granskning skulle äga att behandla kommissionernas

samtliga beslut och åtgärder förutom dem, som anginge förslag

eller utlåtanden till Kungl. Maj:t, dels ock att, därest överrevisorerna

önskade erhålla kännedom om någon hemlig handling, de skulle hava

att därom hos Kungl. Maj:t göra framställning.

Yad först angår frågan om överrevisorernas befogenhet med avseende

på sådana kommissionernas beslut och åtgärder, som angå förslag

eller utlåtanden till Kungl. Maj:t, anföra överrevisorerna i sitt till utskottet

avgivna yttrande följande:

»Beträffande räckvidden av sitt uppdrag hava överrevisorerna utgått

från den uppfattningen, att den överrevisorerna åliggande granskningen

borde utföras utan undersökning av eller hänsyn till, huruvida vissa

av statskommissionerna vidtagna åtgärder blivit av Kungl. Maj:t prövade

och eventuellt vunnit Kung]. Maj:ts godkännande. Genom det av motionärerna

åberopade kungl. brevet den 1 oktoberl919 hava emellertid

sådana kommissionernas beslut och åtgärder, som angå förslag eller utlåtande

till Kungl. Magt blivit undantagna från överrevisorernas granskning».

Då inom utskottet olika meningar yppats angående rätta innebörden

av det i förevarande hänseende givna stadgandet, har utskottet

för att erhålla kännedom om den motivering, som legat till grund för

detsamma, hos statsrådet och chefen för finansdepartementet hemställt

om utverkande av Kungl. Maj:ts tillstånd därtill, att det i detta ärende

i statsrådet förda protokollet finge offentliggöras; och efter det sådant

tillstånd erhållits, har till utskottet överlämnats utdrag av nämnda

protokoll, vilket såsom bilaga 2 finnes fogat vid detta utlåtande.

Av detta protokoll framgår, såsom jämväl i motionen angivits, att

de kompletterande bestämmelserna i kungl. brevet den 1 oktober 1919

tillkommit i syfte att undanröja den oklarhet, som yppat sig angående

ramen för överrevisorernas uppgift och som kommit till synes i handelskommissionens

skrivelse till ministern för utrikesärendena den 22 januari

1919 och överrevisorernas i anledning därav avgivna yttrande. Det

torde böra erinras, att handelskommissionen i nämnda skrivelse såsom

sin mening framhållit, att överrevisorernas granskning allenast skulle

s. 21 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 84.

21

omfatta — förutom siffergrauskning av räkenskaperna — kontroll över

författningsenligketen och ändamålsenligheten av gjorda utbetalningar

och andra ekonomiska förvaltningsåtgärder, men att överrevisorerna i

motsats mot handelskommissionen funnit sitt uppdrag hava erhållit den

innebörd, att granskningen borde omfatta alla kommissionens förvaltningsåtgärder

i hela deras omfattning och icke blott direkt ekonomiska

åtgärder. Härom yttrar föredragande departementschefen i sitt anförande

till statsrådsprotokollet den 1 oktober 1919, att, även om kungl.

brevet av den 19 juni 1917 efter sin avfattning närmast skulle föranleda

den snävare tolkning, som handelskommissionen i ovannämnda skrivelse

gjort gällande, det numera måste anses angeläget att bereda överrevisorerna

möjlighet till att genomföra sin granskning i en utsträckning,

som icke sjmtes hava varit fullt klargjord vid sagda brevs tillkomst,

samt att det framträtt såsom önskvärt, att överrevisorerna, med fasthållande

alltjämt av den ekonomiska synpunkten, såsom den för granskningen

grundläggande, borde äga möjlighet att bilda sig ett omdöme

om själva den allmänna förvaltning, som utgjorde grundvalen för varje

kommissions ekonomiska föranstaltningar. Det borde emellertid iakttagas,

att överrevisorerna givetvis icke hade att ingripa på det område, som

uteslutande vore förbehållet den i grundlagarna stadgade konstitutionella

kontrollen över regeringens förande; och tillägger departementschefen,

att, liksom Kungl. Maj:ts beslut och åtgärder icke kunde bliva föremål

för överrevisorernas granskning, detsamma uppenbarligen borde gälla

de utlåtanden och förslag från de olika kommissionerna, vilka legat till

grund för av Kungl. Maj:t fattade beslut eller vidtagna åtgärder.

Härav synes, enligt utskottets mening, oförtydbart framgå, att de

kommissionernas beslut och åtgärder, vilka angå förslag eller utlåtanden

till Kungl. Maj:t, icke blivit genom kungl. brevet den 1 oktober 1919 från

överrevisorernas granskning undantagna i vidare mån, än som funnits

nödigt till förebyggande därav, att denna granskning kunde komma att

ingripa på det område, som grundlagmenligt måste vara förbehållet den konstitutionella

kontrollen. Ett sådant ingripande komme tydligen att föreligga,

därest överrevisorerna inläte sig på ett bedömande av författningsenligheten

eller ändamålsenligheten av vad kommissionerna i utlåtanden eller

förslag underställt Kungl. Maj:ts prövning. Detta bedömande måste nämligen

hava ägt rum i samband med ärendets beredning till föredragninginför

Kungl. Maj:t i statsrådet. Däremot lär kungl. brevet den 1 oktober

1919 ingalunda hava betagit överrevisorerna rätt till all den granskningav

kommissionernas ifrågavarande utlåtanden eller förslag, som kan

erfordras för beredande av möjlighet för överrevisorerna att bilda sig

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 34.

ett helhetsomdöme om »själva den allmänna förvaltning, som utgör

grundvalen för varje kommissions ekonomiska föranstaltningar.»

Det andra hänseende, i vilket efter motionärernas mening överrevisorernas

granskningsbefogenhet blivit genom kung!, brevet den 1 oktober

1919 inskränkt, gäller överrevisorernas tillgång till hemliga handlingar.

Härom innehöll kungl. brevet den 19 juni 1917 ingen bestämmelse.

Av handelskommissionens skrivelse till ministern för utrikesärendena

den] 22 januari 1919 och överrevisorernas i anledning därav avgivna

yttrande inhämtas, att även i detta hänseende meningsskiljaktighet förelegat

rörande överrevisorernas befogenhet, vilket föranlett föreskriften

i kungl. brevet den 1 oktober 1919, att överrevisorerna,• om de

önskade tillgång till hemlig handling, hade att därom göra framställning

till Kungl. Maj:t. Att den sålunda stadgade form, till vilken

överrevisorerna hänvisats för erhållande av tillgång till kommissionernas

hemliga handlingar, kunnat i viss mån verka tyngande på granskningsarbetet,

torde väl kunna antagas. Dock må framhållas, att enligt sistnämnda

kungl. brev skall hos varje kommission finnas över dess hemliga

handlingar en förteckning, av vilken överrevisorerna skola äga att

taga del. Denna bestämmelse är givetvis ägnad att på denna punkt i

väsentlig mån underlätta överrevisorernas arbete.

Emellertid hava överrevisorerna i sitt över motionen avgivna yttrande

framhållit, att i det skede, vari deras granskningsarbete numera

befunne sig, denna fråga vore av mindre betydelse än förut. Detta uttalande

torde dock icke utesluta, att det fortfarande kunde vara av en

viss betydelse för överrevisorerna, att all den lättnad i granskningsarbetet,

som i detta hänseende är möjlig att åstadkomma, jämväl måtte

beredas. Utskottet anser sig av denna anledning böra framhålla önskvärdheten

av, att hemligstämpeln å de handlingar, varom här är fråga,

snarast möjligt bleve avlägsnad i så stor utsträckning, som förhållandena

medgiva. Det torde nämligen väl kunna antagas, att de skäl,

vilka tidigare betingat hemlighållande av ett betydligt antal handlingar,

sär-skilt sådana, som rörde eller ägde samband med handelspolitiska

avgöranden, numera i stort sett förlorat giltighet. Åven om sådant

hemlighållande ännu i något fall må finnas med hänsyn till främmande

makt böra fortfara, torde, där så icke är förhållandet, ingen anledningvidare

förefinnas att låta dessa handlingar vara undandragna offentligheten.

Vidare hava motionärerna anmärkt, att överrevisorernas mandat

med all sannolikhet icke åsyftat undersökningar, huruvida och i vilken

mån medlemmar och tjänstemän i kristidskommissionerna missbrukat

s. 23 Kontrollera mot PDF

Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 34.

23

sin ställning till egen vinning. Den förmenta vikten av denna anmärkning

hava motionärerna emellertid själva icke så litet förringat

genom medgivandet, att överrevisorernas uppdrag att utöva kontroll

över ändamålsenligheten av kommissionernas förvaltningsåtgärder, formellt

sett, kunde anses innesluta befogenhet för överrevisorerna att

verkställa även sådana undersökningar, då en åtgärd i allmänhet torde

vara oändamålsenlig, om vid dess vidtagande obehöriga synpunkter fått

göra sig gällande. Enligt kungl. brevet den 19 juni 1917 skola överrevisorerna,

om de finna, att gjord utbetalning eller annan förvaltningsåtgärd

icke varit författningsenlig, eller att anledning föreligger till

anmärkning mot dylik åtgärds ändamålsenlighet, och om anledning icke

finnes att låta bero därvid, att kommissionens uppmärksamhet fästes å

vad i saken förekommit, om förhållandet göra anmälan hos Kungl. Maj:t,

på vars omprövning det ankommer, huruvida åtal vid vederbörlig domstol

skall följa eller annan åtgärd i ärendet vidtagas. Utskottet kan

icke finna annat, än att överrevisorerna sålunda äga ej blott formell

utan reell befogenhet att, när anledning därtill förekommer, ingå i undersökning,

huruvida sådant förfarande, som motionärerna åsyfta, kan läggas

medlem eller tjänsteman i någon kommission till last, och om så

finnes vara förhållandet eller om sannolika skäl därtill föreligga, är det

otvivelaktigt överrevisorernas plikt att därom göra vederbörlig anmälan.

Det är emellertid något helt annat motionärerna avse med sin hemställan,

att överrevisionen, på visst sätt förstärkt, så att den finge karaktären

av eu utomordentlig undersökningskommission, måtte erhålla

Kungl. Maj:ts uppdrag att — förutom den granskningsverksamhet, som

överrevisorerna för närvarande utöva — till särskild undersökning upptaga

frågan, i vad mån medlemmar och tjänstemän i statskommissionerna

under tiden för sin verksamhet i dessa kommissioner varit

såsom stjmelsemedlemmar, aktieägare eller eljest direkt eller indirekt

intresserade i enskilda ekonomiska företag, vilkas verksamhet berörts

av kristidskommissionernas förvaltning, eller annorledes haft förbindelser

med sådana företag, och huruvida de hava missbrukat sin ställning i

kommissionerna. 1 likhet med överrevisorerna håller utskottet före, att

eu särskild undersökning av den art och omfattning, som motionärerna

här ifrågasätta, i stort sett icke kan hava störa utsikter att lyckas, samt

att. de högst betydande kostnader, som genom ett bifall till motionärernas

förslag skulle tillskyndas statsverket, i ingen mån kommer att

motsvaras av de resultat, som kunde väntas framgå av den ifrågasatta

undersökningen. De fall, i vilka sådant missbruk, som motionärerna

åsyfta, må hava förekommit, torde nämligen, på sätt överrevisorerna an
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Kr 34.

fört, inskränka sig till ett ringa fåtal. Utskottet ansluter sig även till

vad överrevisorerna i övrigt anfört angående den praktiska genomförbarheten

av detta motionärernas förslag. Men saken har även en annan

sida, som motionärerna tyckas hava förbisett. Motionärerna förutsätta,

att den utomordentliga undersökningskommissionen skulle kunna upptaga

ett slags inkvisitorisk förhörsmetod, och antaga, att sådant skulle

möjliggöras genom ett Kungl. Maj:ts uppdrag. Det torde dock få anses

uteslutet, att Kungl. Maj:t skulle i administrativ väg kunna utrusta en

dylik kommission med sådan befogenhet.

Vad slutligen angår motionärernas anmärkning ifråga om organisationen

av överrevisorernas arbete och frånvaron av tillräcklig kompetens

för utövandet av effektiv realgranskning, lär denna anmärkning så

mycket mindre förtjäna avseende, som, såvitt utskottet kunnat finna,

ingenting förekommit av beskaffenhet att giva stöd åt motionärernas

uppfattning i denna del. Till intäkt för denna uppfattning torde icke

kunna åberopas överrevisorernas i deras till utskottet avgivna yttrande

gjorda förklaring, att de icke kunde hava något att erinra mot, att den

nuvarande överrevisionen förstärktes med eu eller flera personer med

insikter och erfarenhet på områden, som för närvarande icke vore företrädda

inom överrevisionen. Utskottet antager emellertid, att, i den

mån behov av dylik förstärkning yppas, Kungl. Maj:t på framställning

av överrevisorerna skall vidtaga den åtgärd, vartill förhållandena

föranleda.

På nu anförda grunder anser utskottet skäl ej föreligga till vidtagande

av en så utomordentlig åtgärd, som i motionen föreslås, och det

så mycket mindre som tillsättandet av överrevisorerna redan innebar en

extraordinär åtgärd för åstadkommande av en grundlig granskning av

kristidskommissionernas förvaltning. Utskottet finner det också vara

synnerligen angeläget, att denna granskning blir så ingående, som över

huvud taget är möjligt, och förutsätter därvid såsom självfallet, att

Kungl. Maj:t gör allt för att underlätta och befordra överrevisorernas

arbete.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion icke måtte till någon första

kammarens åtgärd föranleda.

2) av herr Westman mot vissa delar av motiveringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 34.

*

Bilaga 1.

Till Riksdagens första kammares andra tillfälliga utskott.

I skrivelse den 16 februari 1920 har utskottet anhållit, att överrevisorerna för

granskning av statskommissionernas förvaltning och räkenskaper ville avgiva yttrande

i anledning av en inom första kammaren av herr Wohlin m. fl. väckt motion

nr 1 angående skrivelse till Konungen i fråga om åvägabringande av effektiv undersökning

av kristidskommissionernas förvaltning in. in.

Då vi nu gå att efterkomma denna framställning, anse vi oss böra förutskicka

en kortfattad redogörelse för det sätt, varpå överrevisorernas verksamhet under den

gångna tiden varit anordnad och fortgått.

I samband med utfärdandet av det i motionen återgivna kungl. brevet den 19

juni 1917 förordnades av Kungl. Maj :t tre överrevisorer för en var av de olika

kommissionerna, handelskommissionen, industrikommissionen, bränslekommissionen,

krigsförsäkringskommissionen, livsmedelskommissionen och folkhushållningskommissionen.

Sedermera förordnade Kungl. Maj :t till biträde åt överrevisorerna två tjänstemän

i kammarrättens revisionsavdelning. Efter vissa förändringar med avseende

å överrevisionens sammansättning tjänstgöra numera, sedan granskningen av

livsmedelskommissionens verksamhet slutförts, såsom överrevisorer: vid handels- och

industrikommissionerna undertecknad Beckman (ordförande), grosshandlaren Hans

Pr. Hansen, handlanden K. G. Karlsson, ledamoten av riksdagens andra kammare,

folkskolläraren Emil Kristensson och f. d. rådmannen P. A. Dahl; vid bränsle- och

krigsförsäkringskommissionerna undertecknad Beckman (ordförande), auktoriserade

revisorn, ingenjören Jakob Holmström ävensom herrar Karlsson, Kristensson och

Dahl; samt vid folkhushållningskommissionen undertecknad Beckman (ordförande),

kamreraren vid vetenskapsakademien, kaptenen vid intendenturkåren S. A. von

Ileijne samt herrar Karlsson, Kristensson och Dahl. Ovannämnda, av Kungl. Maj :t

till biträde åt överrevisorerna förordnade tjänstemän äro förste revisorn F. II.

Schultzberg och revisorn K. It. Wahlestedt.

Enligt kungl. brevet den 19 juni 1917 skall överrevisionens granskning omfatta

såväl siffergranskning av räkenskaperna som ock kontroll över författningsenligheten

och ändamålsenligheten av gjorda utbetalningar och andra förvaltningsåtgärder

samt, såvitt angår räkenskaper, vilka icke redan vid tiden för det kung],

brevets utfärdande förelågo avslutade, ske fortlöpande i den mån räkenskaperna

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 12 samt. 2 äril. 20 höjt. (Fr 34). -I

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 34.

komma i det skick, att de kunna bliva föremål för granskning. För granskningens

verkställande äga överrevisorerna att få till sig utlämnade vederbörande kommissions

samtliga räkenskapshandlingar, protokoll samt akter med koncept och kopior

till utgående’ skrivelser ävensom övriga för granskningen erforderliga handlingar.

För den granskning av räkenskaperna, varom i det kungl. brevet förmäles,

tillsattes särskilda sifferrevisorer för varje kommission eller för varje under kommissions

förvaltning stående byrå, avdelning eller lokalförvaltning. Dessa sifferrevisorers

antal har utgjort: vid handelskommissionen 1, vid industrikommissionen

2, vid bränslekommissionen före den 1 juli 1919 24, därefter 11, vid krigsförsäkringskommissionen

1, vid livsmedels- och folkhushållningskommissionernas centrala

avdelningar 7 och vid samma kommissioners lokala förvaltningar intill 80 (i slutet

av år 1918). Av den sålunda anställda personalen har flertalet varit banktjänstemän.

Sifferrevisorerna hava genom instruktioner bland annat haft sig förelagt att

utföra all för en fullt tillfredsställande kontroll erforderlig siffergranskning, att

minst en gång varje månad verkställa kassainventering, att övervaka att förvaltningsåtgärd

eller därav föranledd utbetalning tillkommit i författningsenlig ordning

samt att såvitt möjligt efter varje granskad kalendermånad till överrevisorerna

inkomma med rapport angående resultatet av granskningen. Därest vid

granskningen uppmärksammats större fel, har det ålegat sifferrevisor att omedelbart

meddela detta genom särskild rapport eller, om brott antagits föreligga,

genom telegram.

Sifferrevisorernas rapporter hava i första hand ingivits till de s. k. verkställande

överrevisorerna, vilka sedan den 1 januari 1918 varit: för handels- och industrikommissionerna

herr Hansen, för bränsle- och krigsförsäkringskommissionerna

herr Holmström samt för livsmedels- och folkhushållningskommissionerna hen- von

Heijne. Det har ålegat dessa överrevisorer att med ledning av inkomna rapporter

samt genom verkställande av inspektioner ordna, leda och följa granskningsarbetet.

Såsom framgår av det föregående, har kontrollen över gjorda utbetalningars

och andra förvaltningsåtgärders författningsenlighet i första hand ålegat sifferrevisorerna

i orterna. Vid prövning ur denna synpunkt av förekommande ärenden

hava överrevisorerna haft att anlita de till överrevisorernas biträde förordnade

tjänstemännen i kammarrätten.

För att pröva ändamålsenligheten av gjorda utbetalningar och andra förvaltningsåtgärder

tillsattes av överrevisorerna för flertalet kommissioner särskilda revisorer,

vilka hade att kontinuerligt följa kommissionernas verksamhet och verkställa

granskning på samma sätt, som vid revision av affärsföretags förvaltning och räkenskaper

plägar vara fallet. Dessa revisorer voro för bränslekommissionen ingenjören

Holmström, för krigsförsäkringskommissionen auktoriserade revisorn, juris

kandidaten O. Regnstrand samt för livsmedels- och folkhushållningskommissionerna

auktoriserade revisorn, bankkamreraren E. von Hofsten. Efter det Holmström sedermera

förordnats till överrevisor, indrogs den särskilda befattningen såsom revisor

vid bränslekommissionen.

Rättelse av vid siffergranskningen uppmärksammade felaktigheter har i regel

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Första kammarens tint lvu tillfälliga utskotts utlåtande Nr 34.

kunnat ske genom åtgärd av vederbörande sifferrevisor. Därest anmärkningarna

varit av den natur, att rättelse icke omedelbart kunnat påyrkas, hava desamma

hänskjutits till överrevisorernas prövning. Under revisionens lopp hava även genom

överrevisorernas direkta framställningar till kommissionerna en mångfald större

eller mindre rättelser vidtagits. Härom hava i de flesta fall meddelanden icke

ansetts behöva lämnas till Kungl. Maj :t, och hava dessa fall ej heller på annat

sätt kommit till allmänhetens kännedom.

Särskilt hava de s. k. verkställande överrevisorerna — utöver vad i det föregående

är nämnt angående deras skyldighet att granska inkomna rapporter och

verkställa inspektioner — haft i uppdrag att genomgå förefintliga protokoll, cirkulär,

rundskrivelser och övriga handlingar, som lämnat upplysning angående kommissionernas

verksamhet, ävensom utföra den granskning av kommissionernas förvaltning,

som ansetts erforderlig för prövning av såväl författningsenligheten som

ändamålsenligheten av vidtagna åtgärder.

Överrevisorerna hava emellertid icke underlåtit att till behandling upptaga

ärenden, i vilka upplysningar i annan ordning, än nu är sagt, kommit till deras

kännedom. Det har sålunda understundom varit möjligt att på grundvalen av

notiser i pressen eller muntliga anmälningar verkställa utredning om uppgivna

missförhållanden. För överrevisorerna har det dock alltid framstått såsom önskvärt

att erhålla anmärkningar skriftligen avfattade, om ock i konfidentiell form.

Framställningar därom hava ock vid olika tillfällen gjorts till personer, vilka

önskat muntligen framföra klagomål, men hava sådana anmodanden i regel icke

lett till någon påföljd.

Beträffande räckvidden av sitt uppdrag hava överrevisorerna utgått från

den uppfattningen — vilken ock fått ett uttryck i beslut-vid överrevisorernas sammanträde

den 10 april 1918 — att den överrevisorerna åliggande granskningen borde

utföras utan undersökning av eller hänsyn till huruvida vissa av statskommissionerna

vidtagna åtgärder blivit av Kungl. Maj :t prövade och eventuellt vunnit

Kungl. Maj :ts godkännande. Genom det av motionärerna åberopade kungl. brevet

den 1 oktober 1919 hava emellertid sådana kommissionernas beslut och åtgärder,

som angå förslag eller utlåtanden till Kungl. Maj :t, blivit undantagna från överrevisorernas

granskning.

Genom samma kungl. brev hava bestämmelser meddelats rörande överrevisorernas

rätt att taga del av kommissionernas hemliga handlingar. Fråga därom

skall i varje särskilt fall underställas Kungl. Maj :ts prövning.

Vad vidare angår möjligheten för överrevisorerna att med sålunda givna förutsättningar

utföra en effektiv granskning av statskommissionernas omfattande

verksamhet få vi anföra följande.

Den rena siffergranskningen har enligt vår mening varit så anordnad och

utförd, att densamma kunnat väl motsvara sitt syfte. Ehuru visserligen sättet

för bokföringen i vissa fall givit rum för erinringar, har dock möjlighet funnits

att, om än stundom med svårighet, utföra en noggrann sifferrevision. Enahanda

kan i stort sett sägas vara förhållandet med granskningen av vidtagna åtgärders

författningsenlighet.

När det åter gällt att pröva dylika åtgärders ändamålsenlighet, hava bo
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr cS4.

tydande svårigheter mött. Detta finner i viss män sin förklaring redan i de provisoriska

former, under vilka kommissionerna arbetat. Särskilt under den första

tiden av kommissionernas verksamhet hava anteckningar i protokoll eller föredragningslistor

om fattade beslut lämnat mycket övrigt att önska. Även under senare

tider innehålla emellertid protokollen och föredragningslistorna mera sällan motivering

för de fattade besluten, och jämväl övriga handlingar i förekommande ärenden

lämna ofta nog icke tillräckligt material för ett rätt bedömande av de faktiska

förhållanden, på vilka besluten varit grundade. Vi vilja i detta sammanhang

erinra, att den granskning, varom här är fråga, skolat omfatta vissa grupper arärenden,

vilkas antal kunnat räknas i tusental (såsom beträffande licenser, beslag

m. in.).

Det har fördenskull i stor utsträckning varit nödvändigt att på annat sätt

söka inhämta, vad som icke kunnat utfinnas av handlingarna. Även om dylika särskilda

upplysningar, med något undantag, av kommissionernas medlemmar och

tjänstemän lämnats med stor beredvillighet, hava dock i synnerhet under den senare

tiden betydande svårigheter vid granskmngsarbetet vållats därigenom, att kommissionernas

personal numera till större delen lämnat sin ifrågavarande anställning

och övergått till annan verksamhet.

\ i vilja sålunda ingalunda bestrida, att inom det synnerligen vidsträckta arbetsfält,

som överrevisorernas granskningsarbete skolat omfatta, anledningar till anmärkningar

kunna hava förekommit, vilka undandragit sig överrevisorernas uppmärksamhet,

men vi anse uppenbart, att detta till väsentlig del varit betingat av

förhållandenas egen natur.

Den mest betydande delen av överrevisorernas granskningsarbete har numera

blivit slutförd. Utom -utlåtanden över kungl. remisser med påkallande av särskilda

undersökningar angående vissa speciellt framförda anmärkningar, hava berättelser

rörande den verkställda granskningen av överrevisorerna avgivits

beträffande handélskommissionen: den 25 januari 1919 för åren 1915—1917

och den 26 september 1919 för år 1918,

beträffande industrikommissionen: den 10 mars 1919 för åren 1914—1917 och

den 8 februari 1920 för år 1918,

beträffande bränslekommissionen: den 24 juli 1918 för tiden den 16 april—31

december 1917, den 7 mars 1919 för tiden den 1 januari—30 april 1918 och den 7

februari 1920 för tiden den 1 maj 1918—den 30 april 1919,

beträffande krigsförsäkring skommissionen: den 26 augusti 1918 för tiden till

och med år 1917 och den 26 maj 1919 för år 1918,

beträffande livsmedelskommissionen: den 18 februari 1919 för åren 1914—

1917 och

beträffande folkhushållningskommissionen: den 18 februari 1919 för tiden den

28 september 1916—den 31 december 1917 och den 18 oktober 1919 för år 1918.

Revisionsberättelser hava således ännu icke avgivits rörande handels-, industri-,

krigsförsäkrings- och folkhusliållningskommissionerna för tiden från ingången av år

1919 och rörande bränslekommissionen för tiden från och med den 1 maj 1919.

Under de tider, som de återstående revisionsberättelserna sålunda skola avse.

har kommissionernas verksamhet varit jämförelsevis begränsad och till väsentlig del

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Första kanimawens undra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 34.

inriktad på avveckling. Överrevisorerna hava emellertid för avsikt att i de återstående

berättelserna lämna sammanfattande redogörelser för vad som förefallit vid

granskningsarbetet i dess helhet för att på detta sätt skänka en allmän överblick

över kommissionernas verksamhet, såvitt densamma kunnat vara föremål för överrevisorernas

bedömande.

Kostnaderna för revisionen hava utgjort:

under år 1917 ...................................... kr. 2.094: ST

„ „ 1918 ...................................... „ 321.643:36

„ „ 1919 ..................................... „ 276.231:25

Summa kr. 599.969:48

Härav belöper på:

handelskommissionen ................................. kr. 13.817:98

industrikommissionen ............................... „ 20.115:84

bränslekommissionen ................................. „ 122.161:06

krigsförsäkringskommissionen ......................... 9.770:07

livsmedels- och folkhushållningskommissionerna ........ „ 434.104:53

Summa kr. 599.969:48

Vi torde härefter få övergå till den framställning, som innehålles i den till

vårt yttrande överlämnade motionen.

Motionärerna hava däri riktat vissa anmärkningar mot överrevisionens organisation

och arbetssätt. Dessa anmärkningar synas i huvudsak gå ut därpå, att

granskningen bort omfatta även sådana kommissionernas åtgärder och beslut, som

angå förslag eller utlåtanden till Kungl. Maj :t, att överrevisorerna bort äga utan

Kungl. Maj :ts för varje särskilt fall givna tillstånd taga del av kommissionernas

hemliga handlingar, att den realgranskning av kommissionernas åtgärder, som hitintillsUtövats,

till väsentliga delar varit ineffektiv, vilket uttalande motionärerna

synas grunda väsentligen därpå, att överrevisionens sammansättning enligt motionärernas

mening icke varit tillfredsställande, samt att överrevisorernas uppdrag

icke torde hava åsyftat undersökningar, huruvida och i vad mån medlemmar och

tjänstemän i kommissionerna missbrukat sin ställning för egen vinning.

Vad till en början angår frågan därom, huruvida överrevisorernas granskning

bort avse även sådana åtgärder och beslut, som angå förslag eller utlåtanden till

Kungl. Maj :t, hava vi i det föregående givit uttryck åt den mening, som i detta

hänseende omfattats av överrevisorerna.

Beträffande därefter de former, under vilka överrevisorerna böra äga rätt

att taga del av kommissionernas hemliga handlingar, vilja vi framhålla, att i det

skede, vari överrevisorernas granskningsarbete numera befinner sig, detta spörsmål

är av mindre betydelse än förut.

Huruvida överrevisionens sammansättning varit eller är sådan, att överrevisorerna

kunnat anses skickade att på ett tillfredsställande sätt fylla sin uppgift, är

givetvis ett ämne, däri det icke tillhör oss att göra något uttalande. Men då niotio
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 34.

närerna sammanställt frågan om överrevisionens sammansättning med spörsmålet

om effektiviteten av den hittills verkställda realgranslmingen av kommissionernas

åtgärder, tillåta vi oss betona, att de svårigheter vid granskningsarbetet, som vi i

det föregående antytt, säkerligen skulle i lika hög grad hava gjort sig gällande^

huru än den institution varit sammansatt, åt vilken ifrågavarande arbete varit anförtrott.

Och vi tro oss kunna antaga, att i förevarande fall granskningsarbetet»

effektivitet i mindre grad varit beroende av överrevisionens sammansättning och

arbetsmetoder än av de kommissioners organisation och arbetssätt, vilkas åtgärder

det tillhört överrevisorerna att granska.

Med den sista av ovan återgivna anmärkningar mot den nuvarande överrevisionen,

eller att dess uppdrag knappast torde hava åsyftat undersökningar, huruvida

och i vad män medlemmar och tjänstemän i kristidskommissionerna missbrukat

sin ställning för egen vinning, komma motionärerna in på vad som väl får

anses såsom kärnpunkten i deras framställning och den huvudsakliga grunden för

deras yrkande om överrevisionens utvidgning till vad motionärerna kalla en ”utomordentlig

undersökningskommission”. Denna skulle enligt motionärernas förslag ”till

särskild undersökning upptaga frågan, i vad män medlemmar och tjänstemän i

statskommissionerna under tiden för sin verksamhet i dessa kommissioner varit såsom

styrelsemedlemmar, aktieägare eller eljest direkt eller indirekt intresserade i

enskilda ekonomiska företag, vilkas verksamhet berörts av kristidskommissionerna»

förvaltning, eller annorledes haft förbindelser med sådana företag, och huruvida de

hava missbrukat sin ställning i kommissionerna”.

En särskild undersökning av den art och omfattning, som motionärerna här

ifrågasätta, torde i stort sett icke hava stora utsikter att lyckas.

Gäller det först att avgöra, vilka ekonomiska företags verksamhet berörts av

kommissionernas förvaltning, så lärer visserligen denna fråga vara ganska lätt att

besvara. Med den synnerligen vidsträckta omfattning, kommissionernas förvaltning*

under de gångna åren haft, torde det i själva verket icke vara många enskilda

ekonomiska företag, som icke i någon form — exempelvis beträffande licenser, beslag,

fördelning av tillgängliga varor o. d. — i större eller mindre grad berörts av

kommissionernas åtgöranden. Det torde ej heller möta alldeles oöverkomliga svårigheter

att undersöka, huruvida medlemmar och tjänstemän hos de olika kommissionerna

— denna personal måste likväl räknas i tusental -— varit styrelsemedlemmar

eller direkt anställda i sådana företag, om vilka här kan vara fråga, men huruvida

dylika personer varit aktieägare i företag av denna art torde under inga förhållanden

kunna med visshet genom den ifrågasatta undersökningen utredas. Någon allmän

skyldighet att vid aktieförvärv låta inregistrera de mottagna aktierna föreligger

icke, och det är för en var känt, att högst betydande aktieposter i verkligheten

kunna tillhöra helt andra personer än dem, som återfinnas i aktiebolagens

registerböcker.

Motionärerna inskränka sig emellertid icke härtill, utan undersökningen skulle

jämväl avse, huruvida medlemmar eller tjänstemän hos kommissionerna eljest varit

direkt eller indirekt intresserade i företag, som ovan nämnts, eller annorledes haft

förbindelser med sådana företag. Även om, såsom vissa under senare tiden inträffade

händelser skulle kunna göra antagligt, dylika spörsmål kunde i särskilt upp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

l^övsta kammarens un (lvu tillfälliga utskotts utlåtande Ni 64. ol

givna fall nå fram till en mer eller mindre fullständig utredning, torde man val

kunna helt bortse från möjligheten av att genomföra en dylik utredning av större

omfattning och mera allmän läggning.

Slutligen skulle den utomordentliga undersökningskommissionen utreda, huruvida

medlemmar eller tjänstemän hos kommissionerna missbrukat sin ställning i kommissionerna.

En utredning av denna art skulle väl icke gärna kunna igångsattas,

med mindre anledning förelåge att antaga att sådana missbruk i någon avsevard

omfattning förekommit. Den erfarenhet, vi under vårt granskningsarbete kunnat

förvärva, har bibringat oss den uppfattningen, att detta icke är fallet. Vi våga

tvärtom tro, att medlemmar och tjänstemän hos kommissionerna i allmänhet sokt

på ett samvetsgrannt och oegennyttigt sätt tillgodose de allmänna intressen, som de

haft att bevaka. De undantag härifrån, som kommit till vår kännedom, utgöra

bland den synnerligen stora personal, varom här är fråga, allenast ett Missunnande

fåtal. ..

Vi kunna givetvis icke hava något att erinra mot att den nuvarande oveirevisionen

förstärkes med en eller flera personer, vilka äro i besittning av insiktei

och erfarenhet på områden, som för närvarande icke äro företrädda inom over
revisionen.

,

Däremot finna vi oss förhindrade att biträda yrkandet om tillsättande av

en utomordentlig undersökningskommission av den art och med de uppgifter, som

av motionärerna åsyftas. Vi anse icke tillräckliga skäl föreligga att mot den personal,

varom här är fråga, tillämpa sådana förhörsmetoder, som motionärernas förslag

synes innebära. Dessutom skulle de högst betydande kostnader, som genom

bifall till detta förslag komme att tillskyndas statsverket, enligt vår mening icke i

någon män motsvaras av de resultat, vilka kunde väntas framgå av undersökningskommissionens

arbeten. Stoekholm den 5 mars 1920.

På överrevisorernas vägnar

K. BECKMAN.

A. Em. Ericsson.

Bilaga 2.

Utdrag av protokollet över finansärenden,

hållet inför Hans Maj :t Konungen i

statsrådet å Stockholms slott den 1 oktober

1919.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärenden samt chefen för jordbruksdepartementet

:

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Första kammarens avdra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 34.

Genom skrivelse av den 22 januari 1919 har statens handelskommission lios

herr ministern för utrikes ärendena anhållit om anvisning, huruvida de i kungl.

brevet av den 19 juni 1917 — angående förordnande av särskilda överrevisorer

med uppgift att granska förvaltningen av medel, omhänderliavda så väl av statens

handelskommisison som av övriga under kristiden upprättade kommissioner —

givna bestämmelserna rörande revisionens omfattning kunde anses avse annat än

kontroll över författningsenligheten och ändamålsenligheten av gjorda utbetalningar

och andra kommissionens ekonomiska förvaltningsåtgärder.

Handelskommissionen förmäler, efter att hava erinrat om tillkomsten och det

huvudsakliga innehållet av sagda kungl. brev, att överrevisorna med stöd av de i

detsamma givna bestämmelser hemställt att få till sig från handelskommissionen

tillställda i avskrift de två under år 1918 ingångna handelsavtalen med England,

samt att handelskommissionen som svar härpå anfört, att kommissionen icke ägde

befogenhet att delgiva någon utanför kommissionen stående innehållet i av Kungl.

Maj :t med främmande makter avslutade avtal, vadan kommissionen icke kunde

tillmötesgå överrevisorernas anhållan. Sedermera hade överrevisorerna under hand

framställt förfrågan, huruvida kommissionen på sin tid yttrat sig i frågorna rörande

Kogrundsrännans stängning, det engelska postbeslaget, Sveriges smörexport till

England och Tyskland samt utfärdandet av exportförbud å kemisk trämassa, och

hade ö\ errevisorerna samtidigt låtit förstå, att de hade under övervägande, huruvida

de, för den händelse kommissionen haft nämnda frågor under behandling,

borde underkasta denna behandling granskning.

Med anledning härav anförde kommissionen, att den, även om bestämmelsen i

nadiga bievct av den 19 juni 191/ kunde vara föremål för olika tolkning, såsom

självfallet utgått därifrån, att granskning allenast skulle omfatta — förutom siffergranskning

av räkenskaperna — kontroll över författningsenligheten och ändamålsenligheten

i gjorda utbetalningar och andra ekonomiska förvaltningsåtgärder, och

åberopade kommissionen såsom stöd för denna uppfattning dels den omständigheten

att granskningen, som trätt i stället för kammarrättens revision, icke rimligen

kunde vara avsedd att gå utöver ramen för kammarrättens revisionsverksamhet,

dels ock att andra ämbetsmyndigheter icke vore underkastade granskning från

utomstående institutions sida av ändamålsenligheten i de förslag och yttranden, som

myndigheten hade att avgiva, ävensom att överrevisorerna uppenbarligen utsetts

ur synpunkten av att erhålla eu sakkunnig granskning av kommissionens ekonomiska

verksamhet. Slutligen framhöll handelskommissionen, att vad anginge dess

"verksamhet det icke kunde vara lämpligt att till personer med sakkunskap i övervägande

grad på räkenskapsgranskningens område överlämna bedömandet av frågor

av den ömtåliga och hemliga natur, som de handelspolitiska spörsmålen ägde. Särskilt

betänkligt vore, om överrevisorerna ansåge sig böra giva offentlighet åt de

resultat, vartill deras granskning av handelskommissionens handelspolitiska åtgärder

skulle giva anledning.

Sedan ministern för utrikes ärendena genom ämbetsskrivelse hänvänt sig till

mig för att inhämta min mening, har jag anmodat överrevisorerna att i ärendet avgiva

yttrande, och hava dessa till svar härå anfört följande:

Enligt ovanberörda kungl. brev den 19 juni 1917 hava överrevisorerna fått

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Första kammarens andra tilljälliga utskotts utlåtande Nr 34.

sig ålagd bland annat granskning av ändamålsenligheten av kommissionens förvaltningsåtgärder.

Ordalydelsen av det givna direktivet har synts oss ej giva rum för

tvekan. Yi hava i motsats mot handelskommissionen funnit överrevisorernas uppdrag

hava erhållit den innebörd, att granskningen borde omfatta alla kommissionens

förvaltningsåtgärder i hela deras omfattning och icke blott direkt ekonomiska åtgärder.

Vi tillåta oss erinra om, att det nådiga beslutet om granskning av kommissionens

förvaltning genom överrevisorerna tillkom, sedan kungl. statskontoret,

i underdånigt utlåtande den 3 februari 1917 angående förslag till instruktion för

statens industrikommissions arbetsutskott, ifrågasatt, huruvida icke lämpligt vore,

att utöver kammarrättsgranskningen jämväl en affärsmässig revision av industrikommissionens

förvaltning bleve anordnad, varvid statskontoret tilläde, att vad

statskontoret anfört angående industrikommissionens redovisningsväsen även syntes

äga tillämplighet i avseende på statens övriga med anledning av kristiden tillsatta

kommissioner. Härav torde följa, att vårt uppdrag är avsett att icke blott ersätta

kungl. kammarrättens revision utan ock att vara väsentligt mera omfattande. Att

vår uppfattning i detta hänseende är riktig, synes oss bekräftat av personvalet vid

utseendet av överrevisorer, av vilket torde framgå, att Kungl. Maj :t bland överrevisorerna

velat hava representerad dels kunskap i vanlig affärsrevision, dels parlamentarisk

erfarenhet, dels ock statsfinansiella insikter, under det att den speciella

kammarrättsgranskningens synpunkter endast företrädas av de två personer, Kungl.

Maj :t förordnat till överrevisorernas biträde.

Med den uppfattning, vi sålunda uttalat, är icke förenad någon önskan att

taga del av hemliga handlingar för dessa handlingars egen skull, än mindre någon

avsikt att offentliggöra desamma. Men om och då det existerar hemliga skrivelser

från kommissionerna, i vilka eventuellt beröras även åtgärder av icke hemlig natur,

eller hemliga kungl. brev, genom vilka kommissionernas handlingsfrihet inskränkes,

hava vi ansett det tillkomma oss att undersöka, var gränsen i dessa hänseenden

förefinnes. Denna vår ståndpunkt innebär, att vi äro fullt medvetna om, att en

gräns är uppdragen för vår revision, men anse, att det ligger i varje revisions

natur, att det skall tillkomma den reviderande och icke den reviderade att konstatera,

var gränsen går. Vi tro, att varken Kungl. Maj :t eller kommissionerna själva

i avseende på sin ansvarighet inför Kungl. Maj :t och riksdagen skulle vara mycket

betjänta med en revision, där det lagts i kommissionernas egen hand att bestämma,

vad de ansåge böra bringas till revisorernas kännedom.

Yi vilja slutligen framhålla, att vår verksamhet hittills fortgått under förutsättning

av riktigheten av den uppfattning, vi i det föregående uttalat. Samma förutsättning

ligger till grund för våra hittills avgivna revisionsberättelser. Och om

handelskommissionen, såsom den vid remissen fogade skrivelsen från denna kommission

synes giva vid handen, för oss undanhållit en del handlingar, måste vår den

25 januari 1919 avgivna berättelse om granskningen av denna kommissions förvaltning

så till vida kompletteras, att det av oss avgivna omdömet endast är villkorligt

och att det får ankomma på en efterrevision att avgöra, om de handlingar,

vi icke fått se, äro av beskaffenhet att ändra slutomdömet om kommissionens verksamhet.

’ ’

Med överlämnande av överrevisornas yttrande meddelade jag i skrivelse av

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 12 samt. 2 avd. 20 käft. (Nr 34.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 34.

den 28 mars 1919 ministern för utrikes ärendena, att jag delade överrevisorernas

åsikt.

Vid fortsatt övervägande av vad i ärendet förekommit har det emellertid befunnits,

att den genom handelskommissionens skrivelse och överrevisorernas yttrande

väckta frågan är av den betydelsefulla innebörd, att densamma torde påkalla

ett avgörande av Kungl. Maj :t. Och då det här gäller ett närmare bestämmande

av uppgifter och befogenhet för överrevisorerna, vilka på sin tid blivit förordnade

på föredragning av chefen för finansdepartementet, har jag, efter samråd

med herr ministern för utrikes ärendena ävensom med chefen för jordbruksdepartementet,

funnit det tillkomma mig att i denna fråga framlägga yttrande och

förslag.

Vad till en början angår den av handelskommissionen i dess skrivelse till ministern

för utrikes ärendena omförmälda särskilda framställningen från överrevisorerna

att erhålla avskrifter av de år 1918 avslutade handelsavtalen med England

(och dess allierade) har blivit upplyst, att överrevisorerna sedermera, i samband

med sin granskning av andra kommissioners förvaltning, erhållit del av

sagda avtal. I detta avseende lärer alltså icke påkallas någon ytterligare åtgärd.

Rörande åter det allmänna spörsmålet om omfattningen av överrevisorernas

granskningsverksamhet och i samband därmed om den utsträckning, i vilken ej blott

handel;-kommissionen utan även övriga kommissioner böra till överrevisorerna överlämna

sina handlingar, torde en tillfredsställande lösning ej stå att vinna endast

genom tolkning av ordalydelsen i kungl. brevet av den 19 juni 1917. När, såsom

framgår av vad jag i det föregående anfört, i detta stycke skilda meningar yppa

sig, så beror detta uppenbarligen icke minst därpå, att sedan tidpunkten för

nämnda kungl. brevs utfärdande inträtt i hög grad ändrade förhållanden, som ej

kunna undgå att inverka på över revisorernas verksamhet och vederbörande kommissioners

ställning till densamma. Även om kungl. brevet av den 19 juni 1917

efter sin avfattning närmast skulle föranleda den snävare tolkning, som handelskommissionen

i sin skrivelse till herr ministern för utrikes ärendena gjort gällande,

så måste det numera anses angeläget att bereda överrevisorerna möjlighet

till att genomföra sin granskning i en utsträckning, som icke synes hava varit fullt

klargjord vid sagda brevs tillkomst. Med anledning av den omfattning, som ej

mindre handelskommissionens än även flertalet övriga kommissioners verksamhet

antagit under tiden efter juni 1917, har det framträtt såsom önskvärt, att överrevisorerna,

med fasthållande allt jämt av den ekonomiska synpunkten såsom den

för granskningen grundläggande, böra äga möjlighet att bilda sig ett omdöme om

själva den allmänna förvaltning, som utgör grundvalen för varje kommissions

ekonomiska föranstaltningar. I riksdagen har vid åtskilliga tillfällen framhållits

önskvärdheten av, att statskommissionernas verksamhet, som i all synnerhet under

tiden efter juni 1917 kommit att så starkt ingripa på en mängd områden av samhällslivet,

bleve föremål för en ingående granskning, och ledamöter av statsrådet

hava i detta sammanhang uttalat sin anslutning härtill samt därvid — förutom

till den i grundlagarna föreskrivna konstitutionella granskningen — hänvisat till

nämnda särskilt förordnade revisorers åliggande.

Under sådana förhållanden torde det vara lämpligt att vidtaga åtgärder till

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Första kammarens undra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 34.

viss komplettering av de bestämmelser, som på sin tid ingingo i det kungl. brevet

av juni 1917, i syfte att undanröja den oklarhet, som yppat sig angående ramen

för överrevisorernas uppgift. Därvid bör emellertid iakttagas, att överrevisorerna

givetvis icke hava att ingripa på det område, som uteslutande är förbehållet den i

grundlagarna stadgade konstitutionella kontrollen över regeringens förande. Liksom

Kungl. Maj :ts beslut och åtgärder icke kunna bliva föremål för sagda revisorers

granskning, så bör detsamma uppenbarligen gälla de utlåtanden och förslag från

de olika kommissionerna, vilka legat till grund för av Kungl. Maj :t fattade beslut

eller vidtagna åtgärder. Yad angår de hemliga handlingar, som kunna förefinnas

hos vederbörande kommissioner eller deras organ, torde det icke vara möjligt att

ställa desamma utan undantag till överrevisorernas förfogande, utan lärer det böra

ankomma på överrevisorerna att i de fall,då de önska erhålla del av sådana handlingar,

därom göra anmälan hos Kungl. Maj :t. Förteckning över sådana hemliga

handlingar bör av varje kommission tillhandahållas överrevisorerna. Såsom överrevisorerna

själva framhållit, kunna de hemliga handlingar, som på ansökan till

dem må bliva överlämnade, icke av dem offentliggöras utan särskilt erhållet tillstånd.

På grund av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj :t, till

komplettering av kungl. brevet av den 19 juni 1917, vilket fortfarande skall ligga

till grund för de i enlighet med sagda kungl. brev förordnade överrevisorernas

uppdrag, måtte föreskriva,

att överrevisorerna äga att vid sin granskning av vederbörande kommissioners

förvaltning behandla kommissioners samtliga beslut och åtgärder förutom dom, som

angå förslag eller utlåtanden till Kungl. Maj :t;

att överrevisorerna skola äga att taga del av de förteckningar över hemliga

handlingar, som förefinnas hos varje kommission;

att därest överrevisorerna önska erhålla kännedom om någon hemlig handling,

de hava att därom göra framställning till Kungl. Maj :t, samt

att om sådan framställning bifalles, ifrågavarande hemliga handling ej må

offentliggöras utan av Kungl. Maj :t meddelat tillstånd.

Till vad föredragande departementschefen hemställt, däri statsrådets övriga

ledamöter instämde, behagade Hans Maj :t Konungen lämna bifall; och skulle utdrag

av protokollet i detta ärende tillställas utrikes- och jordbruksdepartementen.

Ur protokollet.

Elis Lindahl.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.