Skrivelse till Konungen i fråga om åvägabringande av effektiv undersökning av kristidskommissionernas förvaltning m. m.
1920-06-01 · 35 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 33 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1920:34, Skrivelse till Konungen i fråga om åvägabringande av effektiv undersökning av kristidskommissionernas förvaltning m. m.
Dokumentets text
Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 34.
1
Nr 34.
Ankom till riksdagens kansli den 1 juni 1920 kl. 5 e. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 34, i
anledning av väckt motion angående skrivelse till Konungen
i fråga om åvägabringande av effektiv undersökning av
kristidskommissionernas förvaltning m. m.
I eu inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga
utskott hänvisad motion, nr 1, har herr Wohlin m. fl. hemställt, att
riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att de
nuvarande överrevisorerna för granskning av statskommissionernas förvaltning
måtte kompletteras med lämpligt antal allmänt aktade och för
uppdraget lämpade representanter för det praktiska näringslivet ävensom
med kvalificerad lagfaren ledamot i hög ämbetsställning, och att
den sålunda förstärkta överrevisionen, som härigenom får karaktären
av en utomordentlig undersökningskommission, måtte erhålla Kungl.
Maj:ts uppdrag att — förutom den granskningsverksamhet, som överrevisorerna
för närvarande utöva — till särskild undersökning upptaga
frågan, i vad mån medlemmar och tjänstemän i statskommissionerna
under tiden för sin verksamhet i dessa kommissioner varit såsom styrelsemedlemmar,
aktieägare, eller eljest direkt eller indirekt intresserade
i enskilda ekonomiska företag, vilkas verksamhet berörts av kristidskommissionernas
förvaltning, eller annorledes haft förbindelse med sådana
företag, och huruvida de hava missbrukat sin ställning i kommissionerna;
börande undersökningskommissionen äga rätt att anlita alla
erforderliga biträden, samt, med ändring av nådiga brevet den 1 oktober
1919, äga rätt och skyldighet att till undersökning upptaga även sådana
kommissionernas beslut och åtgärder, som angå förslag eller utlåtanden
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 12 sand. 2 avd. 20 höft. (Nr 34.) 1
Motionen.
2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 34.
till Kungl. Maj:t, ävensom befogenhet att taga del av alla kommissionernas
handlingar, oavsett om dessa äro hemligstämplade eller icke;
samt
att undersökningens resultat, allteftersom undersökningen fortskrider,
måtte med iakttagande av full offentlighet överlämnas till Kungl. Maj:t,
ankommande därefter på Kungl. Maj:t att taga under omprövning, huruvida
åtal vid vederbörlig domstol skall följa, eller ärende skall för
vidare utredning överlämnas till justitiekanslersämbetet eller annan åtgärd
skall vidtagas.
Till stöd härför hava motionärerna anfört:
»Den 19 juni 1917 beslöt Kungl. Maj:t, att viss granskning av statskommissionernas
verksamhet skulle verkställas av tre av Kungl. Maj:t
förordnade överrevisorer. Dessa överrevisorers mandat framgår av följande
Kungl. Maj:ts nådiga brev till statens handelskommission:
»Gustaf etc.
Sedan Vi den 11 januari 1916 bemyndigat statens livsmedelskommission
att låta genom lämpliga personer verkställa revision av kommissionens
spannmålsbyrås förvaltning av omhänderhavda medel samt
räkenskaper, har nämnda kommission i skrivelse den 8 februari 1917
gjort framställning angående revision dels av spannmålsbyråns förvaltning
och räkenskaper för år 1916, dels av förvaltningen inom andra
avdelningar hos kommissionen, vilka med anlitande av statsmedel drivit
affärsverksamhet under år 1916.
Därefter hava statens livsmedelskommission och folkhushållningskommission
i skrivelse den 8 mars 1917 hemställt om förordnande av
revisorer att granska kommissionens räkenskaper och förvaltning från
viss för vardera kommissionen angiven tid ävensom om bemyndigande
för revisorerna att anställa biträden.
Över sistnämnda framställning har statskontoret den 21 mars 1917
avgivit infordrat utlåtande.
Vidare hava i skrivelse den 24 mars 1917 statens handelskommission
och statens industrikommissions arbetsutskott gjort framställning om
förordnande av en eller flere revisorer för verkställande av revision av
sistnämnda kommissioners och arbetsutskotts räkenskaper för tiden intill
utgången av år 1916; och hava kammarrätten och statskontoret den 3
april 1917 avgivit gemensamt utlåtande över denna framställning.
Detta ärende hava Vi låtit Oss föredragas och därvid, med upphävande
av vad i punkt 6 i den för industrikommissionens arbetsutskott
den 9 mars 1917 fastställda instruktion blivit stadgat angående granskning
av arbetsutskottets verksamhet, funnit gott besluta, att förvalt
-
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 34.
3
ningen av medel — såväl statsmedel som andra medel — omhänderhavda
av statens handelskommission, statens industrikommission, statens
krigsförsäkringskommission, statens livsmedelskommission, folkhushållningskommissionen
och statens bränslekommission samt av de under
nämnda kommissioner lydande nämnder, byråer och andra avdelningar
samt enskilda personer, skall för tiden från det de särskilda kommissionernas
verksamhet tog sin början i stället för att undergå granskninggenom
kammarrättens revisionsavdelning, granskas i den ordning nedan
stadgas; dock att från dylik granskning skall undantagas den förvaltning
av statens livsmedelskommissions expensmedel för åren 1914 och
1915, som redan för granskning överlämnats till kammarrätten.
Den granskning, varom nu är fråga, skall särskilt för varje kommission
verkställas av tre utav Oss förordnade överrevisorer; och vilja
Vi på överrevisorernas förslag till biträde åt dem förordna två i granskning
av statsmyndigheters räkenskaper förfarna personer. Övriga för
granskningen erforderliga biträden antagas av överrevisorerna.
Granskningen skall omfatta såväl siffergranskning av räkenskaperna
som ock kontroll över författningsenligbeten och ändamålsenligheten av
gjorda utbetalningar och andra förvaltningsåtgärder samt, såvitt angår
räkenskaper, vilka icke redan nu föreligga avslutade, ske fortlöpande i
den mån räkenskaperna komma i det skick, att de kunna bliva föremål
för granskning. För granskningens verkställande äga överrevisorerna
att få till sig utlämnade vederbörande kommissions samtliga räkenskapshandlingar,
protokoll samt akter med koncept och kopior till utgående
skrivelser ävensom övriga för granskningen erforderliga handlingar.
Finna överrevisorerna siffergranskningen giva anledning till anmärkning,
skola överrevisorerna därom göra anmälan hos vederbörande
kommission för vidtagande av erforderlig rättelse. Om rättelse ej omedelbart
följer eller överrevisorerna eljest anse den gjorda anmärkningen
böra komma till Vår kännedom, åligger det överrevisorerna att hos Oss
göra anmälan i ärendet.
Finna överrevisorerna, att gjord utbetalning eller annan förvaltningsåtgärd
icke varit författningsenlig eller att anledning föreligger till
anmärkning mot dylik åtgärds ändamålsenlighet, skola överrevisorerna,
därest saken icke med hänsyn till de förhållanden, under vilka vederbörande
kommissions arbete äger rum, eller av annan anledning linnes
böra bero därvid att kommissionens uppmärksamhet fästes å vad i saken
förekommit, därom hos Oss göra anmälan.
Efter det anmälan, på sätt i det föregående är sagt, till Oss in
-
4
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 34.
kommit från överrevisorerna, vilja Vi taga under omprövning, huruvida åtal
vid vederbörlig domstol skall följa eller annan åtgärd i ärendet vidtagas.
Over verkställd granskning skola överrevisorerna till Oss avgiva
berättelse dels för tiden till och med utgången av år 1916 dels ock
årligen för tiden därefter. Stockholms slott den 19 juni 1917.
GUSTAF
(sigill)
Conrad (Jarleson.r
Den 22 januari 1919 avlät statens handelskommission till Ministern
för utrikes ärendena en så lydande skrivelse:
»Till Hans Excellens Herr Ministern för Utrikes Ärendena.
Sedan Statens Handelskommission och Statens Industrikommissions
arbetsutskott i skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 mars 1917 gjort framställning
om förordnande av en eller flere revisorer för verkställande
av revision av Kommissionernas och arbetsutskottets räkenskaper för
tiden intill utgången av år 1916 samt jämväl Statens Livsmedelskommission
och Folkhushållningskommissionen hemställt om förordnande av
revisorer för granskning av sagda kommissioners räkenskaper och förvaltning,
fann Kungl. Maj:t den 19 juni 1917 gott besluta, att förvaltningen
av medel — såväl statsmedel som andra medel — omhänderhavda
av Statens Handelskommission, Statens Industrikommission, Statens
Krigsförsäkringskommission, Statens Livsmedelskommission, Folkhushållningskommissionen
och Statens Bränslekommission samt underlydande
organ skulle för tiden från det de särskilda kommissionernas verksamhet
tog sin början, i stället för att undergå granskning genom Kammarrättens
revisionsavdelning, granskas av tre av Kungl. Maj:t för varje kommission
förordnade överrevisorer med biträde av två i granskning av statsmyndigheters
räkenskaper förfarna personer i enlighet med de bestämmelser,
som funnos intagna i ett Kungl. brev till Kommissionen samma dag.
I sagda Kungl. brev av den 19 juni 1917 stadgas ifråga om revisionens
omfattning följande.
»Granskningen skall omfatta såväl siffergranskning av räkenskaperna
som ock kontroll över författningsenligheten och ändamålsenligheten av
gjorda utbetalningar och andra förvaltningsåtgärder samt, såvitt angår
räkenskaper, vilka icke redan nu föreligga avslutade, ske fortlöpande i
den mån räkenskaperna komma i det skick, att de kunna bliva föremål
för granskning. För granskningens verkställande äga överrevisorerna
att få till sig utlämnade vederbörande Kommissions samtliga räken
-
5
Första kammarens andva tillfälliga utskotts utlåtande Nr 34.
skapshandlingar, protokoll samt akter med koncept och kopior till utgående
skrivelser ävensom övriga för granskningen erforderliga handlingar.»
Tillika förekommer i samma nådiga brev en föreskrift av följande
innehåll:
»Finna överrevisorerna, att gjord utbetalning eller annan förvaltningsåtgärd
icke varit författningsenlig, eller att anledning föreligger
till anmärkning mot dylik åtgärds ändamålsenlighet, skola överrevisorerna,
därest saken icke med hänsyn till de förhållanden, under vilka vederbörande
kommissions arbete äger rum, eller av annan anledning finnes
böra bero därvid att kommissionens uppmärksamhet fästes å vad i saken
förekommit, därom hos Oss göra anmälan.»
Med stöd av ovan angivna bestämmelser hava de överrevisorer, som
hava att granska Handelskommissionens räkenskaper under sistlidna
oktober månad, hemställt att få till sig från Handelskommissionen tillställda
i avskrift de två senaste handelsavtalen med England. Som
svar härå anförde Kommissionen, att Kommissionen icke ägde befogenhet
att delgiva någon utanför Kommissionen stående innehållet i av Kungl.
Maj:t med främmande makter avslutade avtal, vadan Kommissionen icke
kunde tillmötesgå överrevisorernas anhållan.
Sedermera hava överrevisorerna under hand framställt förfrågan,
huruvida Kommissionen på sin tid yttrat sig i frågorna rörande Kogrundsrännans
stängning, det engelska postbeslaget, Sveriges smörexport
till England och Tyskland samt utfärdandet av exportförbud å
kemisk trämassa. Samtidigt hava överrevisorerna låtit förstå, att de
hade under övervägande, huruvida de, för den händelse Kommissionen
haft nämnda frågor under behandling, borde underkasta denna behandling
granskning.
Åven om ovan angivna bestämmelser i nådiga brevet av den 19
juni 1917 kunde vara föremål för olika tolkning, har Kommissionen såsom
självfallet utgått ifrån, att granskningen allenast skall omfatta —
förutom siffergranskning av räkenskaperna — kontroll över författningsenligheten
och ändamålsenligheten i gjorda utbetalningar och andra
ekonomiska förvaltningsåtgärder. Som stöd för denna uppfattning torde
kunna åberopas dels den omständigheten, att granskningen, som trätt i
stället för kammarrättens revision, icke rimligen kan vara avsedd att gå
utöver ramen för kammarrättens revisionsverksamhet, dels och att andra
ämbetsmyndigheter icke äro underkastade granskning från utomstående
institutions sida av ändamålsenligheten i de förslag och yttranden, som
myndigheten har att avgiva. Uppenbarligen hava överrevisorerna också
6 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 34.
utsetts ur synpunkten av att erhålla en sakkunnig granskning av Kommissionens
ekonomiska verksamhet.
Förutom andra skäl, som kunna anföras emot den vidsträckta tolkning
av ifrågavarande bestämmelser, som överrevisorerna själva tyckas
ifrågasätta, må vad Handelskommissionens verksamhet angår anföras,
att det icke kan vara lämpligt att till personer med sakkunskap i övervägande
grad på räkenskapsgranskningens område överlämna bedömandet
av frågor av den ömtåliga och hemliga natur, som de handelspolitiska
spörsmålen äga. Särskilt betänkligt vore, om överrevisorerna ansåge
sig böra giva offentlighet åt de resultat, vartill deras granskning
av Handelskommissionens handelspolitiska åtgärder skulle giva anledning.
I det Handelskommissionen ansett sig böra bringa ovanstående till
Eders ''Excellens kännedom, tillåter sig Kommissionen vördsamt hemställa,
att Eders Excellens behagade giva Kommissionen anvisning, huruvida
de i Kungl. brevet den 19 juni 1917 givna bestämmelserna angående
revisionens omfattning kunna anses avse annat än kontroll över
författningsenligheten och ändamålsenligheten i gjorda utbetalningar och
andra Kommissionens ekonomiska förvaltningsåtgärder.
STATENS HANDELSKOMMISSION
(undert.) ERIC TROLLE.
G. Grönberg.»
Den 17 februari 1919 överlämnades handelskommissionens nu återgivna
skrivelse av Ministern för utrikes ärendena till Statsrådet och
Chefen för Finansdepartementet, åtföljd av en skrivelse av följande
innehåll:
»Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet.
1 här i avskrift bilagda skrivelse av den 22 nästlidne januari har
statens Handelskommission anhållit om min anvisning, huruvida de i
Kungl. brevet den 19 juni 1917 angående revision av Kommissionens
räkenskaper givna bestämmelserna om revisionens omfattning kunde
avse annat än kontroll över författningsenligheten och ändamålsenligheten
av gjorda utbetalningar och andra kommissionens ekonomiska förvaltningsåtgärder.
För egen del är jag av den uppfattningen, att omförmälda Kungl.
brev endast avser sådan kontroll, som ovan sagts.
Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 34.
7
Emellertid har jag ej velat giva Handelskommissionen den begärda
anvisningen utan att först inhämta Herr Statsrådets mening
i frågan.
Med anledning härav får jag härmed äran anhålla, att Herr Statsrådet
behagade giva mig meddelande om, huru ifrågavarande bestämmelser
i berörda Kungl. brev enligt Herr Statsrådets mening böra tolkas.
Enligt uppdrag;
W. BOSTRÖM.
T. Lundgren.»
Sedan Statsrådet och Chefen för Finansdepartementet anmodat överrevisorerna
att yttra sig i ärendet, avläto överrevisorerna den 3 mars
1919 till Statsrådet och Chefen för Finansdepartementet nedanstående
skrivelse;
»Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet.
I skrivelse den 22 januari 1919 till H. Exc. Herr ministern för
utrikes ärendena har statens handelskommission anhållit om anvisning,
huruvida de i Kungl. brevet den 19 juni 1917 givna bestämmelserna
angående omfattningen av den revision, som skulle verkställas av överrevisorerna,
kunde avse annat än kontroll över författningsenligheten
och ändamålsenligheten av gjorda utbetalningar och andra kommissionens
ekonomiska förvaltningsåtgärder.
Under uttalande av den uppfattningen, att omförmälda Kungl. brev
endast avser sådan kontroll, som ovan sagts, har förenämnda skrivelse
överlämnats från utrikesdepartementet till Herr Statsrådet med förfrågan
om Herr Statsrådets mening angående tolkningen av ifrågavarande
bestämmelser i berörda Kungl. brev.
Sedan Herr Statsrådet nu anmodat överrevisorerna att i detta ärende
avgiva yttrande, få vi härmed vördsamt anföra följande.
Enligt ovanberörda Kungl. brev den 19 juni 1917 hava överrevisorerna
fått sig ålagd bland annat granskning av ändamålsenligheten av
kommissionens förvaltningsåtgärder. Ordalydelsen av det givna direktivet
har synts oss ej giva rum för tvekan. Vi hava i motsats mot handelskommissionen
funnit överrevisorernas uppdrag hava erhållit den
innebörd, att granskningen borde omfatta alla kommissionens förvaltningsåtgärder
i hela deras omfattning och icke blott direkt ekonomiska
åtgärder. Vi tillåta oss erinra om, att det nådiga beslutet om granskning
av kommissionens förvaltning genom överrevisorerna tillkom sedan
8 Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 34.
Kungl. statskontoret, i underdånigt utlåtande den 3 februari 1917 angående
förslag till instruktion för statens industrikommissions arbetsutskott,
ifrågasatt, huruvida icke lämpligt vore, att utöver kammarrättsgranskningen
jämväl en affärsmässig revision av industrikommissionens
förvaltning bleve anordnad, varvid statskontoret tilläde, att vad statskontoret
anfört angående industrikommissionens redovisningsväsen även
syntes äga tillämplighet i avseende på statens övriga med anledning av
kristiden tillsatta kommissioner. Härav torde följa, att vårt uppdrag
är avsett att icke blott ersätta Kungl. kammarrättens revision utan ock
att vara väsentligt mera omfattande. Att vår uppfattning i detta hänseende
är riktig, synes oss bekräftat av personvalet vid utseendet av
överrevisorer, av vilket torde framgå, att Kungl. Maj:t bland överrevisorerna
velat hava representerad dels kunskap i vanlig affärsrevision,
dels parlamentarisk erfarenhet, dels ock statsfinansiella insikter, under
det att den speciella kammarrättsgranskningens synpunkter endast företrädas
av de två personer, Kungl. Maj:t förordnat till överrevisorernas
biträde.
Med den uppfattning, vi sålunda uttalat, är icke förenad någon
önskan att taga del av hemliga handlingar för dessa handlingars egen
skull, än mindre någon avsikt att offentliggöra desamma. Men om och
då det existerar hemliga skrivelser från kommissionerna, i vilka eventuellt
beröras även åtgärder av icke hemlig natur, eller hemliga Kungl.
brev, genom vilka kommissionernas handlingsfrihet inskränkes, hava vi
ansett det tillkomma oss att undersöka, var gränsen i dessa hänseenden
förefinnes. Denna vår ståndpunkt innebär, att vi äro fullt medvetna om,
att en gräns är uppdragen för vår revision, men anse, att det ligger i
varje revisions natur, att det skall tillkomma den reviderande och icke
den reviderade att konstatera, var gränsen går. Vi tro, att varken
Kungl. Maj:t eller kommissionerna själva i avseende på sin ansvarighet
inför Kungl. Maj:t och riksdagen skulle vara mycket betjänta med en
revision, där det lagts i kommissionernas egen hand att bestämma, vad
de ansåge böra bringas till revisorernas kännedom.
Vi vilja slutligen framhålla, att vår verksamhet hittills fortgått under
förutsättning av riktigheten av den uppfattning, vi i det föregående
uttalat. Samma förutsättning ligger till grund för våra hittills avgivna
revisionsberättelser. Och om handelskommissionen, såsom den vid remissen
fogade skrivelsen från denna kommission synes giva vid handen,
för oss undanhållit en del handlingar, måste vår den 25 januari 1919
avgivna berättelse om granskningen av denna kommissions förvaltning
så till vida kompletteras, att det av oss avgivna omdömet endast är
9
Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 34.
villkorligt och att det får ankomma på en efterrevision att avgöra, om
de handlingar, vi icke fått se, äro av beskaffenhet att ändra slutomdömet
om kommissionens verksamhet.
Remissakten återställes härjämte.
Stockholm den 3 mars 1919.
2 ..
A overrevisorernas vagnar:
K. BECKMAN.»
Med anledning av vad sålunda förekommit, avgick den 1 oktober
1919 ett Kungl. Maj:ts nådiga brev till överrevisorerna, innehållande
komplettering av förut meddelade föreskrifter rörande omfattningen av
överrevisorernas granskningsverksamhet. Ifrågavarande nådiga brev
hade efterföljande lydelse:
»Gustaf etc.
Sedan Vi genom nådigt brev den 19 juni 1917 meddelat särskilda
föreskrifter om revision av statskommissionernas medelsförvaltning, hava
Vi på förekommen anledning till komplettering av ifrågavarande föreskrifter,
vilka fortfarande skola ligga till grund för det Eder meddelade
uppdraget att verkställa sagda revision, funnit gott föreskriva,
att Ni skola äga att vid Eder granskning av vederbörande kommissioners
förvaltning behandla kommissionernas samtliga beslut och
åtgärder förutom dem, som angå förslag eller utlåtanden till Oss;
att Ni skola äga att taga del av de förteckningar över hemliga
handlingar, som skola förefinnas hos varje kommission;
att, därest Ni önska erhålla kännedom om någon hemlig handling,
Ni skola hava att därom hos Oss göra framställning; samt
att, om sådan framställning bifalies, ifrågavarande hemliga handling
ej må offentliggöras utan av Oss meddelat tillstånd.
Detta meddela Vi Eder till kännedom och efterrättelse i vad på
Eder ankommer.
Stockholms slott den 1 oktober 1919.
GUSTAF.
t F. V. Thorsson.»
Det framgår av här återgivna aktstycken, att de nuvarande överrevisorernas
granskning av kristidskommissionernas verksamhet enligt
nådiga brevet den 19 juni 1917 »skall omfatta såväl siffergranskning av
Bihang till riksdagens ''protokoll 1920. 12 samt. 2 avd. 20 käft. (Nr 34.) 2
10
Första hammarens andra tillfälliga utskottsutlåtande Nr 34.
räkenskaperna som ock kontroll över författningsenligheten ock ändamålsenligheten
av gjorda utbetalningar och andra förvaltningsåtgärder».
Då överrevisorerna finna att gjord utbetalning eller annan förvaltningsåtgärd
icke varit författningsenlig, eller att anledning föreligger till anmärkning
mot dylik åtgärds ändamålsenlighet, »skola överrevisorerna,
därest saken icke finnes böra bero därvid, att vederbörande kommissions
uppmärksamhet fästes å vad i saken förekommit, hos Kungl. Maj:t göra
anmälan om förhållandet».
Enligt vår uppfattning är överrevisorernas i skrivelse den 3 mars
1919 uttalade och av dem — såväl vid detta tillfälle som vid ett tidigare,
då deras personsammansättning delvis var en annan — enhälligt
omfattade mening om innebörden av det åt dem givna uppdraget till
alla delar riktig. Den står i full överensstämmelse med nyss understrukna
punkter i nådiga brevet av juni 1917. Överrevisionens tillsättande
och den sammansättning, som från början givits åt densamma,
har föranletts av en önskan, att, jämte den siffermässiga kammarrättsrevisionen,
erhålla en realgranskning av statskommissionernas förvaltningsåtgärder
och detta ur synpunkten av dessa åtgärders ej endast
författningsenlighet, men även ändamålsenlighet. Att härvid, såsom
handelskommissionen hållit före, draga en gräns mellan »ekonomiska»
förvaltningsåtgärder och andra sådana åtgärder innebure. en synnerligen
artificiell uppdelning, som för övrigt icke låter sig praktiskt
genomföra, enär handelspolitiska förvaltningsåtgärder till stor- del hava
de mest vidsträckta ekonomiska verkningar, liksom å andra sidan »ekonomiska»
förvaltningsåtgärder ofta väsentligt inverka på det handelspolitiska
läget.
För att förenämnda syftemål skall kunna uppnås, måste ^granskningen
uppenbarligen omfatta även sådana kommissionernas åtgärder
och beslut, som angå förslag eller utlåtanden till Kungl. Maj:t. Det torde
i detta hänseende endast behöva erinras om de tusentals ärenden rörande
utförsellicenser i fråga om exportförbjudna varor, vilka haft mycket
stor betydelse för den allmänna hushållningen under krisåren och vilkas
handläggande utgjort en betydelsefull del av vissa kommissioners verksamhet.
Dessa frågor hava visserligen avgjorts av Kungl. Maj:t, men
vederbörande kommissioners till- eller avstyrkande yttranden hava veterligen
i stor utsträckning varit bestämmande för frågornas utgång
och ”detta så mycket mera som föredragandena inom departementen ej
sällan saknat tid och tillfälle att studera de handlingar än mindre erhålla
kännedom om de muntliga uppgifter, varpå kommissionernas, beslut
grundat sig. Detsamma har gällt många andra i näringslivet djupt in
-
11
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 34.
gripande förvaltningsåtgärder från kommissionernas sida, vilka i sista
kand blivit stadfästade av Kungl. Maj:t. Att konstitutionsutskottet ock
statsutskottet under den tid, då dessa riksdagens utskott äro samlade,
icke kunna medkinna en effektiv kontroll över de tusentals kristidsärenden,
varom nu är fråga, är uppenbart för envar, som i denna fråga
i första rummet ser till saken ock ej till formerna, ock bestyrkes för
övrigt till fullo av hittills vunnen erfarenhet. Slutligen må anföras, att
då, som allmänt är känt, en stor del av Kungl. brev till statskommissionenia
ock statskommissionernas skrivelser åsatts hemlig stämpel, framstår
överrevisorernas önskan, att utan Kungl. Maj:ts för varje särskilt
fall givna tillstånd få taga del av kommissionernas hemliga handlingar,
såsom fullt befogad.
Det är med hänsyn till vad nu anförts ägnat väcka uppmärksamhet,
att ministern för utrikes ärendena i sin ovan återgivna skrivelse
den 17 februari 1919 förklarar sig dela handelskommissionens på otillräcklig
insikt och bristfälligt omdöme om syftemålet med överrevisorernas
verksamhet fotade uppfattning. Såsom framgår av nådiga brevet
den 1 oktober 1919 har regeringen ej heller i fråga om överrevisorernas
rätt att taga del av hemliga handlingar anslutit sig till förenämnda
ministers åsikt, utan intagit en kompromisståndpunkt mellan denna
åsikt och den, som företrätts av överrevisorerna, vilken kompromiss vi
emellertid ej heller anse vara tillfredsställande. I själva verket hava
överrevisorerna genom sagda föreskrifter av den 1 oktober 1919 angående
rätt att taga del av hemliga handlingar ställts inför ökade svårigheter.
Beträffande vidare den i sistnämnda nådiga brev gjorda »kompletteringen»
av föreskrifterna rörande omfattningen av överrevisorernas
granskningsverksamhet faller i ögonen, att denna komplettering, som i
pressen merendels utlagts såsom innebärande en utvidgning av överrevisorernas
mandat, fastmera måste betraktas såsom en inskränkning
av detsamma. På skäl som nyss anförts, innebär det ett ytterlig-are
kringskärande av överrevisionens möjligheter att fullgöra sitt i juni
1917 erhållna uppdrag, då från granskningen numera skola undantagas
kommissionernas alla beslut och utlåtanden, som angå förslag eller framställningar
till Kungl. Maj:t.
Vad härefter dessa möjligheter i allmänhet beträffar, inser
envar, som tager kännedom om huru överrevisorernas arbete är
organiserat, att den realgranskning av kommissionernas åtgärder,^som
hitintills utövats, till väsentliga delar varit ineffektiv. Granskningen
av handels- och industrikommissionernas verksamhet handhaves när
-
12
Första lammarens andra tillfälliga utslotts utlåtande Nr 34.
mast av överrevisorn, grosshandlaren H. F. Hansen, vilken, i den mån
det gäller prövningen av vidtagna förvaltningsåtgärders ändamålsenlighet,
bär huvudansvaret och vilken alltså egentligen skulle anse sig
hava varit förpliktad att noggrant granska dessa kommissioners utomordentligt
omfattande material av export- och importlicensärenden, ärenden
rörande beslag och ransonering av beslagtagna varor m. m. ur
synpuukten av de härvid fattade beslutens ändamålsenlighet för den
allmänna folkhushållningen. Det är emellertid givetvis uteslutet, att
en ensam person, som därtill omöjligen kan vara sakkunnig på alla de
ifrågakommande områdena av näringslivet, skall kunna på ett tillfredsställande
sätt pröva nämnda kommissioners alla åtgöranden och förslag
ur angiven synpunkt. I ännu högre grad gäller vad nu sagts om realgranskningen
av folkhushållningskommissionens förvaltningsåtgärder och
beslut, varibland kommissionens yttranden i export- och importlicensärenden
ingå som ett viktigt led. Denna granskning ledes närmast av
kaptenen vid intendenturkåren S. A. von Heijne med biträde av kamreraren
E. G. M. von Hofsten. Dessa personer äga för övrigt icke erforderlig
kompetens för en sådan realgranskning, och deras arbete innebär
huvudsakligen endast siffergranskning,
Man kan i betraktande av vad nu anförts icke undgå göra anmärkningen,
att det var ett uttryck för antingen bristande praktisk blick
eller ock mindre levande känsla för nödvändigheten av en effektiv revision
av kristidskommissionernas verksamhet, då den av herr Lithander
i dennes interpellation i andra kammaren den 16 januari 1919 framförda
önskan om erhållande av mera klargörande upplysningar om denna
verksamhet av li. exc. statsministern den 21 februari samma år bemöttes
med uttalandet: »För att bringa kristidskommissionernas förvaltning
under riksdagens prövning äro, såvitt jag kan se, inga särskilda
anstalter behövliga. Prövningen kommer att ske efter de allmänna
regler, som enligt grundlagarna gälla för all kontroll från riksdagens
sida över hela statsförvaltningen. Denna kontroll utövas direkt genom
konstitutionsutskottets och statsutskottets granskning av regeringens
förande enligt statsrådsprotokollen och genom statsrevisionens revision
av samtliga statens förvaltningsorgan etc.»
Såsom en huvudpunkt i den nu omhandlade frågan tillkommer ytterligare,
att Kungl. Maj:t vid avfattandet av överrevisorernas mandat
med all sannolikhet icke åsyftat undersökningar, huruvida och i vad
män medlemmar och tjänstemän i kristidskommissionerna missbrukat
sin ställning för egen vinning. Visserligen kan uppdraget att utöva
kontroll över »ändamålsenligheten» av kommissionernas förvaltningsåt
-
13
Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 34.
gärder formellt sett anses innesluta befogenhet för överrevisorerna att
verkställa även sådana undersökningar, då en åtgärd i allmänhet torde
vara oändamålsenlig, om vid dess vidtagande obehöriga synpunkter
fått göra sig gällande. Men av nära till hans liggande skäl har överrevisionen
i dess hittillsvarande sammansättning och med de arbetskrafter,
som hittills stått densamma till buds, måst i stort sett avstå från försök till
mera ingående undersökningar av sådant slag. Enstaka fall hava kunnat
komma till deras kännedom, men härvid har slumpen ej sällan varit utslagsgivande,
ett påstående, som tillräckligt bestyrkes av det faktum,
att de med bolaget »Svensk import» sammanhängande förhållandena på
annan väg än genom överrevisorerna kommit till allmän kännedom. Det
bör jämväl anmärkas, att överrevisorerna, med hänsyn till avfattningen av
deras nuvarande mandat och jämväl av andra skäl, knappast torde anse sig
kunna göra anmälan i sådana fall, där endast presumtion, men icke
bevis kunnat åvägabringas för att bristande ändamålsenlighet eller tilläventyrs
missbruk förekommit. Det är på grund härav klart, varför
föga bruk kunnat göras av Kungl. Maj:ts i brevet den 19 juni 1917 omnämnda
avsikt att vilja »taga under omprövning, huruvida åtal vid vederbörlig
domstol skall följa eller annan åtgärd i ärendet vidtagas».
Redan tidigare, men i synnerhet under de senaste månaderna har
en alltmera utbredd och stadgad folkmening inom vårt land rest kravet
på en effektiv undersökning av kristidskommissionernas förvaltning och
detta i första rummet ur den synpunkt, som nu senast anförts. Detta
krav är enligt vår uppfattning av den art, att det icke kan och får avvisas
med formalistiska hänvisningar till de nuvarande överrevisorernas
arbete och till den granskning av statsförvaltningen, som äger rum genom
vederbörande riksdagsutskott. Kravet synes oss för övrigt böra i
lika mån understödjas av dem, som förmoda, att fall av missbruk icke
förekommit, liksom det är en enkel rättfärdighetsåtgärd gentemot de
många lojala och dugliga medlemmar och tjänstemän i kommissionerna,
vilka nu inbegripas i den allmänna misstron och de allmänna misstankarna,
att de bliva klart och fullständigt rehabiliterade.
Skulle tilläventyrs göras gällande, att ett tillmötesgående av här
angivna fordran icke kan äga rum, med mindre än att bevis för att
missbruk förekommit verkligen i något påvisbart fall dessförinnan blivit
framlagda, så vilja vi häremot erinra om, att officiell undersökning redan
i ett särskilt fall ansetts böra verkställas, utan att bevis men allenast
indicier förelegat. En av E. Vasseur den 21 november 1919 till
Kungl. Maj:t ingiven framställning »om föranstaltande av en undersökning
om, huruvida och i vad män ledamöter av Stockholms läns livs
-
14 Förstajcammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 34.
medelsstyrelse missbrukat denna sin ställning», vilken framställning
bygger på sannolikhetsskäl, men icke på bindande bevis för att sådant
missbruk förekommit, har den 22 samma månad remitterats till folkhushållningskommissionen
för underdånigt utlåtande, och folkhushållningskommissionen
har samma dag beslutat överlämna skrivelsen »för
fullständig utredning i ärendet» till vissa lagfarna personer. Att det
i detta fall varit folkhushållningskommissionen och ej Kungl. Maj:t, som
beslutat om undersökningens verkställande, kan ju förklaras av och motiveras
med att missbruken presumerats förekomma inom ett kommissionen
ifråga underlydande kristidsorgan. Därest liknande undersökningar skola
äga rum i avseende å ledamöter och tjänstemän i själva statskommissionerna,
tillkommer det självfallet Kungl. Maj:t att härom besluta.
Eu andra huvudinvändning kan förväntas i form av anmärkningen,
att en undersökning av här ifrågasatt slag överhuvud taget icke kan
nå till botten av de frågor och förhållanden, som man önskar hava utredda.
Detta är onekligen sant, då en undersökningskommission givetvis
icke kan konstitueras som en domstol, med rätt att höra personer
på ed, och svårigheter för övrigt ställa sig i vägen för att vinna full
klarhet i vad mån ledamöter och tjänstemän i statskommissionerna i
en eller annan form varit intresserade i eller haft andra förbindelser
med enskilda affärsföretag. Det må ock i detta sammanhang anmärkas,
att den ovannämnda undersökningen rörande förhållandena inom
en viss livsmedelsstyrelse, enligt vad vi försport, stött på icke ringa
hinder. Emellertid få dessa förhållanden enligt vår bestämda uppfattning
icke anföras såsom skäl för ståndpunkten, att alls ingenting bör
göras utöver den alldeles otillräckliga granskning, som nu pågår. Kan
även fullständig klarhet i alla hänseenden dessvärre icke vinnas, så bör
dock en undersökningskommission med lämplig sammansättning och
med särskilt uppdrag att till undersökning upptaga de frågor, som de
nuvarande överrevisorerna i huvudsak måst gå förbi, kunna komma avsevärt
längre än dit man hitintills kommit. Genom en dylik åtgärd
vunnes, för att anföra en fördel, att undersökningskommissionen kunde
i kraft av sitt bemyndigande anställa verkliga, ingående förhör med
vederbörande personer, ett förfarande, som tillämpats vid den omförmälda
särskilda undersökningen rörande en viss livsmedelsstyrelse men
som, då det vid något tillfälle försökts från de nuvarande överrevisorernas
sida, lär hava mött invändningar från vederbörande utfrågade
person och från högre representant för den statskommission, i vars tjänst
samme person varit anställd. Den viktigaste fördelen vore emellertid,
att en sådan undersökningskommission skulle anse sig både berättigad
15
Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 34.
och förpliktad att framlägga resultatet av verkställda undersökningar
rörande eventuellt förekomna missbruk även i sådana fall, då endast
indicier, men icke full bevisning kunnat vinnas. Såsom en parallell må
erinras om den åt justitierådet A. Borgström uppdragna utredningen i
det s. k. rubelmålet.
Någon anledning att avbryta den granskningsverksamhet, som för
närvarande utövas av överrevisorerna, föreligger givetvis icke, men
överrevisorerna böra kompletteras med lämpliga andra personer, erhålla
ett utvidgat mandat samt utrustas med erforderliga penningmedel för
att kunna fullgöra ett sådant mera omfattande uppdrag, som bär
åsyftas.»
Utskottet bar inhämtat yttrande över ifrågavarande motion av överrevisorerna,
vilket yttrande såsom bilaga nr 1 bifogas detta utlåtande.
Förevarande motion upptager till behandling frågan om effektiviteten
av pågående revision av de under de gångna krisåren för olika
ändamål tillsatta kommissionernas verksamhet och förvaltning. Nämnda
revision har som bekant uppdragits åt särskilda för ändamålet tillsatta
överrevisorer med det uppdrag och den befogenhet, som framgår av
Kungl. Maj:ts i motionen återgivna nådiga brev till statens handelskommission
av den 19 juni 1917, vars föreskrifter sedermera kompletterats
genom nådigt brev till överrevisorerna av den 1 oktober 1919,
vilket likaledes återfinnes i motionen.
Beträffande de i ämnet sålunda meddelade föreskrifter anmärka
motionärerna,
att överrevisorernas granskning borde omfatta även sådana kommissionernas
åtgärder och beslut, som angå förslag eller utlåtanden till
Kungl. Maj:t;
att överrevisorerna borde äga att utan Kungl. Maj:ts för varje
särskilt fall givna tillstånd taga del av kommissionernas hemliga handlingar;
samt
att överrevisorernas uppdrag uttryckligen bort avse jämväl
undersökningar, huruvida och i vad mån medlemmar och tjänstemän i
kristidskommissionerna missbrukat sin ställning för egen vinning.
Vidare anse motionärerna, att den realgranskning av kommissionernas
åtgärder, som hitintills utövats, på grund av överrevåäorernas
sammansättning och granskningsarbetets organisation till väsentliga delar
varit ineffektiv.
Yttrande av
överrevisorerna.
Utskottet.
16 Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 34.
f|j§lSVad först angår frågan om granskning av sådana kommissionernas
beslut och åtgärder, som angå förslag eller utlåtanden till Kungl. Maj:t,
anföra överrevisorerna i sitt yttrande i ämnet följande:
»Beträffande räckvidden av sitt uppdrag hava överrevisorerna utgått
från den uppfattningen, att den överrevisorerna åliggande granskningen
borde utföras utan undersökning av eller hänsyn till, huruvida vissa av
statskommissionerna vidtagna åtgärder blivit av Kungl. Maj:t prövade
och eventuellt vunnit Kungl. Maj:ts godkännande. Genom det av motionärerna
åberopade kungl. brevet den 1 oktober 1919 hava emellertid
sådana kommissionernas beslut och åtgärder, som angå förslag eller
utlåtanden till Kungl. Maj:t, blivit undantagna från överrevisorernas
granskning.»
Då inom utskottet olika meningar uppstått angående rätta innebörden
av det i nu berörda hänseende givna stadgandet, har utskottet för
att erhålla kännedom om den motivering, som legat till grund för detsamma,
utverkat Kungl. Maj:ts tillstånd till, att det i samband med utfärdandet
av ifrågavarande kungl. brev i statsrådet förda protokoll får
offentliggöras. Till utskottet överlämnat utdrag av sagda statsrådsprotokoll
bifogas såsom bilaga nr 2 till detta utlåtande.
Av nämnda statsrådsprotokoll synes framgå, att Kungl. Maj:t endast
åsyftat att giva ett uttryck för, att överrevisorernas granskningsverksamhet
icke får ingripa på områden, inom vilka det grundlagsenligt
tillkommer riksdagen att verkställa granskning. Häremot är givetvis
ingenting att erinra. Det ligger i sakens natur, att någon granskning
av regeringens handlingar icke får ifrågakomma från överrevisorernas
sida. Härav torde dock ej med nödvändighet följa, att överrevisorerna
icke böra vid sin granskning taga hänsyn till sådana kommissionernas
beslut och åtgärder, som angå förslag eller utlåtanden till Kungl. Maj:t.
För att överrevisorerna skola kunna bilda sig en uppfattning om ändamålsenligheten
och författningsenligheten av det sätt, på vilket kommissionerna
bedrivit sin verksamhet, och sålunda på ett tillfredsställande
sätt fullgöra sitt uppdrag, synes det tvärtom nödvändigt, att de behandla
även dylika beslut och åtgärder. Formella hinder torde ej heller möta
mot en sådan anordning. Ingen torde vilja göra gällande, att överrevisorerna
allt intill utfärdandet av kungl. brevet den 1 oktober 1919 vid sitt
revisionsarbete följt principer, som stått i strid mot Sveriges grundlagar.
Utskottet delar sålunda motionärernas uppfattning i denna del.
Vidkommande härefter överrevisorernas tillgång till kommissionernas
hemliga handlingar meddelas jämväl i detta hänseende särskilda
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 34. 17
föreskrifter i det kungl. brevet av den 1 oktober 1919. Sålunda föreskrives,
att, därest överrevisorerna önska erhålla kännedom om någon
hemlig handling, de skola hava att därom göra framställning till Kungl.
Maj:t. I det kungl. brevet den 19 juni 1917 förefunnos icke några
stadganden i förevarande avseende. Däri bemyndigas överrevisorerna
utan någon inskränkning att för granskningens verkställande få
till sig utlämnade vederbörande kommissions samtliga räkenskapshandlingar,
protokoll samt akter med koncept och kopior till utgående skrivelser
ävensom övriga för granskningen erforderliga handlingar.
Med stöd av detta bemyndigande erhöllo överrevisorerna ock till
en början del även av kommissionernas hemliga handlingar utan att
för varje särskilt fall hava sökt Kungl. Maj:ts tillstånd. På grund härav
måste enligt utskottets mening de sedermera härutinnan meddelade bestämmelserna
anses innebära en inskränkning av överrevisorernas befogenhet
samt för dem försvåra granskningsarbetet. Overrevisorerna anse
visserligen, att i det skede, vari granskningsarbetet numera befinner
sig, detta spörsmål är av mindre betjMelse än förut. Detta uttalande
synes dock giva vid handen, att det fortfarande skulle vara av viss
betydelse för överrevisorerna att erhålla den vidsträcktare befogenhet i
förevarande hänseende, som de från början ansågos äga och realiter
även ägde.
I detta sammanhang anser sig utskottet böra framhålla önskvärdheten
av, att hemligstämpeln å de handlingar, varom här är fråga, i så
stor utsträckning som möjligt avlägsnas. Utskottet är övertygat därom,
att detta i de flesta fall numera skulle utan olägenhet låta sig göra.
Det är förklarligt, att ett stort antal handlingar rörande handelsuppgörelser
och dylikt under det pågående världskriget måste förklaras hemliga.
De skäl för hemlighållande, som då förelågo, torde emellertid i
regel icke längre äga giltighet, varför utskottet anser, att ifrågavarande
handlingar snarast borde göras tillgängliga för allmänheten, dock med
undantag av handling, som med hänsyn till rikets förhållande till främmande
makt prövas fortfarande böra bibehålla karaktären av hemlig.
Såsom en tredje huvudanmärkning mot omfattningen av det uppdrag,
överrevisorerna erhållit, anföra motionärerna, att Kungl. Maj:t vid
avfattandet av överrevisorernas mandat med all sannolikhet icke åsyftat
undersökningar, huruvida och i vad mån medlemmar och tjänstemän i
kristidskommissionerna missbrukat sin ställning för egen vinning. För
verkställandet av dylik undersökning föreslå motionärerna, att överrevisorerna
efter komplettering med lämpligt antal personer skulle orgaliihang
till riksdagens protokoll 1920. 12 samt. 2 ant. 20 käft. (Nr 34). ",
18
Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 34.
raseras såsom en utomordentlig undersökningskommission med bemyndigande
att anställa verkliga, ingående förhör med vederbörande personer.
Gentemot denna anmärkning gjordes under debatten i första kammaren
vid remiss av årets statsverksproposition av dåvarande statsministern
gällande, att överrevisionen även avsåge att ingripa emot eventuellt
förekommande missbruk av tjänsteställning i kommissionerna,
varför i detta avseende icke någon utökning behövdes.
Av överrevisorernas yttrande synes emellertid framgå, att denna
fråga ägnats mindre uppmärksamhet vid granskningsarbetet. I varje
fall hava några systematiska undersökningar, som här avses, icke förekommit.
Utskottet delar motionärernas uppfattning i fråga om önskvärdheten
av, att det fortsatta revisionsarbetet så anordnas, att särskild
uppmärksamhet ägnas denna fråga.
Att, såsom motionärerna föreslå, för ändamålet omorganisera överrevisionen
till en utomordentlig undersökningskommission har utskottet
däremot funnit mindre lämpligt. Frågan synes utskottet lämpligast
kunna lösas därigenom, att Kungl. Maj:t uppdrager åt de nuvarande
överrevisorerna att verkställa den ifrågasatta särskilda undersökningen.
För detta ändamål torde överrevisorerna behöva förstärkas med en eller
flera personer, vilka äro i besittning av insikter och erfarenhet på områden,
som för närvarande icke äro företrädda inom överrevisionen.
Av överrevisorernas yttrande över motionen synes dessutom framgå, att
dylik förstärkning kan vara av behovet påkallad jämväl för revisionsarbetet
i övrigt.
Vad slutligen angår motionärernas anmärkning i fråga om öven’evisorernas
kompetens för fullgörandet av sitt uppdrag, är utskottet i
motsats till motionärerna av den uppfattningen, att beträffande personvalet
i fråga om de nuvarande överrevisorerna inga befogade anmärkningar
kunna framställas.
På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att första kammaren måtte för sin del besluta, att
riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t framhålla
önskvärdheten av att från Kungl. Maj:ts sida alla ändamålsenliga
åtgärder bliva vidtagna för att underlätta
de av Kungl. Maj:t för granskning av kristidskommissionernas
förvaltning förordnade överrevisorernas
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 34.
19
arbete i syfte att göra den av dem utförda granskningen
fullt effektiv.
Stockholm den 1 juni 1920.
På utskottets vägnar:
JACOB LARSSON.
Närvarande: herrar Larsson, Andersson, Johansson i Löfholmen, vört Hofsten,
Westman, Malmberg och Almkvist.
Reservationer
1) av herrar Larsson och Andersson, vilka yrkat, att utskottets utlåtande
skulle erhålla följande lydelse:
Motionärernas hemställan vilar på antagandet, att den granskning
av kristidskommissionernas förvaltning, som uppdragits åt överrevisorerna,
icke skulle vara eller under gällande förutsättningar för överrevisorernas
verksamhet kunna bliva effektiv. Till stöd för detta sitt
antagande framhålla motionärerna, att de granskningsbefogenheter, vilka
enligt kungl. brevet till handelskommissionen den 19 juni 1917 inrymts
åt överrevisorerna, blivit genom kungl. brevet till överrevisorerna den
1 oktober 1919 i två för granskningens effektivitet viktiga hänseenden
inskränkta, att överrevisorernas mandat med all sannolikhet icke åsyftat
undersökningar, huruvida och i vilken mån medlemmar och tjänstemän
i kristidskommissionerna till egen vinning missbrukat sin ställning,
samt att organisationen av överrevisorernas arbete och otillräcklig kompetens
hos de personer, vilka vore satta att närmast leda arbetet, uteslöte
en verklig realgranskning.
Enligt kungl. brevet den 19 juni 1917 skulle granskningen omfatta
såväl siffergranskning av räkenskaperna som ock kontroll över författningsenligheten
och ändamålsenligheten av gjorda utbetalningar och
andra förvaltningsåtgärder; och skulle för granskningens verkställande
överrevisorerna äga att få till sig utlämnade vederbörande kommissions
20
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 34.
samtliga räkenskapshandlingar, pi-otokoll samt akter med koncept och
kopior till utgående skrivelser ävensom övriga för granskningen erforderliga
handlingar. Genom kungl. brevet den 1 oktober 1919 har med
förklaring, att de i brevet den 19 juni 1917 om revision av statskommissionernas
medelsförvaltning meddelade föreskrifterna fortfai''ande skulle
ligga till grund för revisionsuppdraget, till komplettering av dessa föreskrifter
på förekommen anledning föreskrivits, bland annat, dels att
överrevisorerna vid sin granskning skulle äga att behandla kommissionernas
samtliga beslut och åtgärder förutom dem, som anginge förslag
eller utlåtanden till Kungl. Maj:t, dels ock att, därest överrevisorerna
önskade erhålla kännedom om någon hemlig handling, de skulle hava
att därom hos Kungl. Maj:t göra framställning.
Yad först angår frågan om överrevisorernas befogenhet med avseende
på sådana kommissionernas beslut och åtgärder, som angå förslag
eller utlåtanden till Kungl. Maj:t, anföra överrevisorerna i sitt till utskottet
avgivna yttrande följande:
»Beträffande räckvidden av sitt uppdrag hava överrevisorerna utgått
från den uppfattningen, att den överrevisorerna åliggande granskningen
borde utföras utan undersökning av eller hänsyn till, huruvida vissa
av statskommissionerna vidtagna åtgärder blivit av Kungl. Maj:t prövade
och eventuellt vunnit Kung]. Maj:ts godkännande. Genom det av motionärerna
åberopade kungl. brevet den 1 oktoberl919 hava emellertid
sådana kommissionernas beslut och åtgärder, som angå förslag eller utlåtande
till Kungl. Magt blivit undantagna från överrevisorernas granskning».
Då inom utskottet olika meningar yppats angående rätta innebörden
av det i förevarande hänseende givna stadgandet, har utskottet
för att erhålla kännedom om den motivering, som legat till grund för
detsamma, hos statsrådet och chefen för finansdepartementet hemställt
om utverkande av Kungl. Maj:ts tillstånd därtill, att det i detta ärende
i statsrådet förda protokollet finge offentliggöras; och efter det sådant
tillstånd erhållits, har till utskottet överlämnats utdrag av nämnda
protokoll, vilket såsom bilaga 2 finnes fogat vid detta utlåtande.
Av detta protokoll framgår, såsom jämväl i motionen angivits, att
de kompletterande bestämmelserna i kungl. brevet den 1 oktober 1919
tillkommit i syfte att undanröja den oklarhet, som yppat sig angående
ramen för överrevisorernas uppgift och som kommit till synes i handelskommissionens
skrivelse till ministern för utrikesärendena den 22 januari
1919 och överrevisorernas i anledning därav avgivna yttrande. Det
torde böra erinras, att handelskommissionen i nämnda skrivelse såsom
sin mening framhållit, att överrevisorernas granskning allenast skulle
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 84.
21
omfatta — förutom siffergrauskning av räkenskaperna — kontroll över
författningsenligketen och ändamålsenligheten av gjorda utbetalningar
och andra ekonomiska förvaltningsåtgärder, men att överrevisorerna i
motsats mot handelskommissionen funnit sitt uppdrag hava erhållit den
innebörd, att granskningen borde omfatta alla kommissionens förvaltningsåtgärder
i hela deras omfattning och icke blott direkt ekonomiska
åtgärder. Härom yttrar föredragande departementschefen i sitt anförande
till statsrådsprotokollet den 1 oktober 1919, att, även om kungl.
brevet av den 19 juni 1917 efter sin avfattning närmast skulle föranleda
den snävare tolkning, som handelskommissionen i ovannämnda skrivelse
gjort gällande, det numera måste anses angeläget att bereda överrevisorerna
möjlighet till att genomföra sin granskning i en utsträckning,
som icke sjmtes hava varit fullt klargjord vid sagda brevs tillkomst,
samt att det framträtt såsom önskvärt, att överrevisorerna, med fasthållande
alltjämt av den ekonomiska synpunkten, såsom den för granskningen
grundläggande, borde äga möjlighet att bilda sig ett omdöme
om själva den allmänna förvaltning, som utgjorde grundvalen för varje
kommissions ekonomiska föranstaltningar. Det borde emellertid iakttagas,
att överrevisorerna givetvis icke hade att ingripa på det område, som
uteslutande vore förbehållet den i grundlagarna stadgade konstitutionella
kontrollen över regeringens förande; och tillägger departementschefen,
att, liksom Kungl. Maj:ts beslut och åtgärder icke kunde bliva föremål
för överrevisorernas granskning, detsamma uppenbarligen borde gälla
de utlåtanden och förslag från de olika kommissionerna, vilka legat till
grund för av Kungl. Maj:t fattade beslut eller vidtagna åtgärder.
Härav synes, enligt utskottets mening, oförtydbart framgå, att de
kommissionernas beslut och åtgärder, vilka angå förslag eller utlåtanden
till Kungl. Maj:t, icke blivit genom kungl. brevet den 1 oktober 1919 från
överrevisorernas granskning undantagna i vidare mån, än som funnits
nödigt till förebyggande därav, att denna granskning kunde komma att
ingripa på det område, som grundlagmenligt måste vara förbehållet den konstitutionella
kontrollen. Ett sådant ingripande komme tydligen att föreligga,
därest överrevisorerna inläte sig på ett bedömande av författningsenligheten
eller ändamålsenligheten av vad kommissionerna i utlåtanden eller
förslag underställt Kungl. Maj:ts prövning. Detta bedömande måste nämligen
hava ägt rum i samband med ärendets beredning till föredragninginför
Kungl. Maj:t i statsrådet. Däremot lär kungl. brevet den 1 oktober
1919 ingalunda hava betagit överrevisorerna rätt till all den granskningav
kommissionernas ifrågavarande utlåtanden eller förslag, som kan
erfordras för beredande av möjlighet för överrevisorerna att bilda sig
22 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 34.
ett helhetsomdöme om »själva den allmänna förvaltning, som utgör
grundvalen för varje kommissions ekonomiska föranstaltningar.»
Det andra hänseende, i vilket efter motionärernas mening överrevisorernas
granskningsbefogenhet blivit genom kung!, brevet den 1 oktober
1919 inskränkt, gäller överrevisorernas tillgång till hemliga handlingar.
Härom innehöll kungl. brevet den 19 juni 1917 ingen bestämmelse.
Av handelskommissionens skrivelse till ministern för utrikesärendena
den] 22 januari 1919 och överrevisorernas i anledning därav avgivna
yttrande inhämtas, att även i detta hänseende meningsskiljaktighet förelegat
rörande överrevisorernas befogenhet, vilket föranlett föreskriften
i kungl. brevet den 1 oktober 1919, att överrevisorerna,• om de
önskade tillgång till hemlig handling, hade att därom göra framställning
till Kungl. Maj:t. Att den sålunda stadgade form, till vilken
överrevisorerna hänvisats för erhållande av tillgång till kommissionernas
hemliga handlingar, kunnat i viss mån verka tyngande på granskningsarbetet,
torde väl kunna antagas. Dock må framhållas, att enligt sistnämnda
kungl. brev skall hos varje kommission finnas över dess hemliga
handlingar en förteckning, av vilken överrevisorerna skola äga att
taga del. Denna bestämmelse är givetvis ägnad att på denna punkt i
väsentlig mån underlätta överrevisorernas arbete.
Emellertid hava överrevisorerna i sitt över motionen avgivna yttrande
framhållit, att i det skede, vari deras granskningsarbete numera
befunne sig, denna fråga vore av mindre betydelse än förut. Detta uttalande
torde dock icke utesluta, att det fortfarande kunde vara av en
viss betydelse för överrevisorerna, att all den lättnad i granskningsarbetet,
som i detta hänseende är möjlig att åstadkomma, jämväl måtte
beredas. Utskottet anser sig av denna anledning böra framhålla önskvärdheten
av, att hemligstämpeln å de handlingar, varom här är fråga,
snarast möjligt bleve avlägsnad i så stor utsträckning, som förhållandena
medgiva. Det torde nämligen väl kunna antagas, att de skäl,
vilka tidigare betingat hemlighållande av ett betydligt antal handlingar,
sär-skilt sådana, som rörde eller ägde samband med handelspolitiska
avgöranden, numera i stort sett förlorat giltighet. Åven om sådant
hemlighållande ännu i något fall må finnas med hänsyn till främmande
makt böra fortfara, torde, där så icke är förhållandet, ingen anledningvidare
förefinnas att låta dessa handlingar vara undandragna offentligheten.
Vidare hava motionärerna anmärkt, att överrevisorernas mandat
med all sannolikhet icke åsyftat undersökningar, huruvida och i vilken
mån medlemmar och tjänstemän i kristidskommissionerna missbrukat
Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 34.
23
sin ställning till egen vinning. Den förmenta vikten av denna anmärkning
hava motionärerna emellertid själva icke så litet förringat
genom medgivandet, att överrevisorernas uppdrag att utöva kontroll
över ändamålsenligheten av kommissionernas förvaltningsåtgärder, formellt
sett, kunde anses innesluta befogenhet för överrevisorerna att
verkställa även sådana undersökningar, då en åtgärd i allmänhet torde
vara oändamålsenlig, om vid dess vidtagande obehöriga synpunkter fått
göra sig gällande. Enligt kungl. brevet den 19 juni 1917 skola överrevisorerna,
om de finna, att gjord utbetalning eller annan förvaltningsåtgärd
icke varit författningsenlig, eller att anledning föreligger till
anmärkning mot dylik åtgärds ändamålsenlighet, och om anledning icke
finnes att låta bero därvid, att kommissionens uppmärksamhet fästes å
vad i saken förekommit, om förhållandet göra anmälan hos Kungl. Maj:t,
på vars omprövning det ankommer, huruvida åtal vid vederbörlig domstol
skall följa eller annan åtgärd i ärendet vidtagas. Utskottet kan
icke finna annat, än att överrevisorerna sålunda äga ej blott formell
utan reell befogenhet att, när anledning därtill förekommer, ingå i undersökning,
huruvida sådant förfarande, som motionärerna åsyfta, kan läggas
medlem eller tjänsteman i någon kommission till last, och om så
finnes vara förhållandet eller om sannolika skäl därtill föreligga, är det
otvivelaktigt överrevisorernas plikt att därom göra vederbörlig anmälan.
Det är emellertid något helt annat motionärerna avse med sin hemställan,
att överrevisionen, på visst sätt förstärkt, så att den finge karaktären
av eu utomordentlig undersökningskommission, måtte erhålla
Kungl. Maj:ts uppdrag att — förutom den granskningsverksamhet, som
överrevisorerna för närvarande utöva — till särskild undersökning upptaga
frågan, i vad mån medlemmar och tjänstemän i statskommissionerna
under tiden för sin verksamhet i dessa kommissioner varit
såsom stjmelsemedlemmar, aktieägare eller eljest direkt eller indirekt
intresserade i enskilda ekonomiska företag, vilkas verksamhet berörts
av kristidskommissionernas förvaltning, eller annorledes haft förbindelser
med sådana företag, och huruvida de hava missbrukat sin ställning i
kommissionerna. 1 likhet med överrevisorerna håller utskottet före, att
eu särskild undersökning av den art och omfattning, som motionärerna
här ifrågasätta, i stort sett icke kan hava störa utsikter att lyckas, samt
att. de högst betydande kostnader, som genom ett bifall till motionärernas
förslag skulle tillskyndas statsverket, i ingen mån kommer att
motsvaras av de resultat, som kunde väntas framgå av den ifrågasatta
undersökningen. De fall, i vilka sådant missbruk, som motionärerna
åsyfta, må hava förekommit, torde nämligen, på sätt överrevisorerna an
-
24 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Kr 34.
fört, inskränka sig till ett ringa fåtal. Utskottet ansluter sig även till
vad överrevisorerna i övrigt anfört angående den praktiska genomförbarheten
av detta motionärernas förslag. Men saken har även en annan
sida, som motionärerna tyckas hava förbisett. Motionärerna förutsätta,
att den utomordentliga undersökningskommissionen skulle kunna upptaga
ett slags inkvisitorisk förhörsmetod, och antaga, att sådant skulle
möjliggöras genom ett Kungl. Maj:ts uppdrag. Det torde dock få anses
uteslutet, att Kungl. Maj:t skulle i administrativ väg kunna utrusta en
dylik kommission med sådan befogenhet.
Vad slutligen angår motionärernas anmärkning ifråga om organisationen
av överrevisorernas arbete och frånvaron av tillräcklig kompetens
för utövandet av effektiv realgranskning, lär denna anmärkning så
mycket mindre förtjäna avseende, som, såvitt utskottet kunnat finna,
ingenting förekommit av beskaffenhet att giva stöd åt motionärernas
uppfattning i denna del. Till intäkt för denna uppfattning torde icke
kunna åberopas överrevisorernas i deras till utskottet avgivna yttrande
gjorda förklaring, att de icke kunde hava något att erinra mot, att den
nuvarande överrevisionen förstärktes med eu eller flera personer med
insikter och erfarenhet på områden, som för närvarande icke vore företrädda
inom överrevisionen. Utskottet antager emellertid, att, i den
mån behov av dylik förstärkning yppas, Kungl. Maj:t på framställning
av överrevisorerna skall vidtaga den åtgärd, vartill förhållandena
föranleda.
På nu anförda grunder anser utskottet skäl ej föreligga till vidtagande
av en så utomordentlig åtgärd, som i motionen föreslås, och det
så mycket mindre som tillsättandet av överrevisorerna redan innebar en
extraordinär åtgärd för åstadkommande av en grundlig granskning av
kristidskommissionernas förvaltning. Utskottet finner det också vara
synnerligen angeläget, att denna granskning blir så ingående, som över
huvud taget är möjligt, och förutsätter därvid såsom självfallet, att
Kungl. Maj:t gör allt för att underlätta och befordra överrevisorernas
arbete.
Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motion icke måtte till någon första
kammarens åtgärd föranleda.
2) av herr Westman mot vissa delar av motiveringen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 34.
*
Bilaga 1.
Till Riksdagens första kammares andra tillfälliga utskott.
I skrivelse den 16 februari 1920 har utskottet anhållit, att överrevisorerna för
granskning av statskommissionernas förvaltning och räkenskaper ville avgiva yttrande
i anledning av en inom första kammaren av herr Wohlin m. fl. väckt motion
nr 1 angående skrivelse till Konungen i fråga om åvägabringande av effektiv undersökning
av kristidskommissionernas förvaltning in. in.
Då vi nu gå att efterkomma denna framställning, anse vi oss böra förutskicka
en kortfattad redogörelse för det sätt, varpå överrevisorernas verksamhet under den
gångna tiden varit anordnad och fortgått.
I samband med utfärdandet av det i motionen återgivna kungl. brevet den 19
juni 1917 förordnades av Kungl. Maj :t tre överrevisorer för en var av de olika
kommissionerna, handelskommissionen, industrikommissionen, bränslekommissionen,
krigsförsäkringskommissionen, livsmedelskommissionen och folkhushållningskommissionen.
Sedermera förordnade Kungl. Maj :t till biträde åt överrevisorerna två tjänstemän
i kammarrättens revisionsavdelning. Efter vissa förändringar med avseende
å överrevisionens sammansättning tjänstgöra numera, sedan granskningen av
livsmedelskommissionens verksamhet slutförts, såsom överrevisorer: vid handels- och
industrikommissionerna undertecknad Beckman (ordförande), grosshandlaren Hans
Pr. Hansen, handlanden K. G. Karlsson, ledamoten av riksdagens andra kammare,
folkskolläraren Emil Kristensson och f. d. rådmannen P. A. Dahl; vid bränsle- och
krigsförsäkringskommissionerna undertecknad Beckman (ordförande), auktoriserade
revisorn, ingenjören Jakob Holmström ävensom herrar Karlsson, Kristensson och
Dahl; samt vid folkhushållningskommissionen undertecknad Beckman (ordförande),
kamreraren vid vetenskapsakademien, kaptenen vid intendenturkåren S. A. von
Ileijne samt herrar Karlsson, Kristensson och Dahl. Ovannämnda, av Kungl. Maj :t
till biträde åt överrevisorerna förordnade tjänstemän äro förste revisorn F. II.
Schultzberg och revisorn K. It. Wahlestedt.
Enligt kungl. brevet den 19 juni 1917 skall överrevisionens granskning omfatta
såväl siffergranskning av räkenskaperna som ock kontroll över författningsenligheten
och ändamålsenligheten av gjorda utbetalningar och andra förvaltningsåtgärder
samt, såvitt angår räkenskaper, vilka icke redan vid tiden för det kung],
brevets utfärdande förelågo avslutade, ske fortlöpande i den mån räkenskaperna
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 12 samt. 2 äril. 20 höjt. (Fr 34). -I
26 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 34.
komma i det skick, att de kunna bliva föremål för granskning. För granskningens
verkställande äga överrevisorerna att få till sig utlämnade vederbörande kommissions
samtliga räkenskapshandlingar, protokoll samt akter med koncept och kopior
till utgående’ skrivelser ävensom övriga för granskningen erforderliga handlingar.
För den granskning av räkenskaperna, varom i det kungl. brevet förmäles,
tillsattes särskilda sifferrevisorer för varje kommission eller för varje under kommissions
förvaltning stående byrå, avdelning eller lokalförvaltning. Dessa sifferrevisorers
antal har utgjort: vid handelskommissionen 1, vid industrikommissionen
2, vid bränslekommissionen före den 1 juli 1919 24, därefter 11, vid krigsförsäkringskommissionen
1, vid livsmedels- och folkhushållningskommissionernas centrala
avdelningar 7 och vid samma kommissioners lokala förvaltningar intill 80 (i slutet
av år 1918). Av den sålunda anställda personalen har flertalet varit banktjänstemän.
Sifferrevisorerna hava genom instruktioner bland annat haft sig förelagt att
utföra all för en fullt tillfredsställande kontroll erforderlig siffergranskning, att
minst en gång varje månad verkställa kassainventering, att övervaka att förvaltningsåtgärd
eller därav föranledd utbetalning tillkommit i författningsenlig ordning
samt att såvitt möjligt efter varje granskad kalendermånad till överrevisorerna
inkomma med rapport angående resultatet av granskningen. Därest vid
granskningen uppmärksammats större fel, har det ålegat sifferrevisor att omedelbart
meddela detta genom särskild rapport eller, om brott antagits föreligga,
genom telegram.
Sifferrevisorernas rapporter hava i första hand ingivits till de s. k. verkställande
överrevisorerna, vilka sedan den 1 januari 1918 varit: för handels- och industrikommissionerna
herr Hansen, för bränsle- och krigsförsäkringskommissionerna
herr Holmström samt för livsmedels- och folkhushållningskommissionerna hen- von
Heijne. Det har ålegat dessa överrevisorer att med ledning av inkomna rapporter
samt genom verkställande av inspektioner ordna, leda och följa granskningsarbetet.
Såsom framgår av det föregående, har kontrollen över gjorda utbetalningars
och andra förvaltningsåtgärders författningsenlighet i första hand ålegat sifferrevisorerna
i orterna. Vid prövning ur denna synpunkt av förekommande ärenden
hava överrevisorerna haft att anlita de till överrevisorernas biträde förordnade
tjänstemännen i kammarrätten.
För att pröva ändamålsenligheten av gjorda utbetalningar och andra förvaltningsåtgärder
tillsattes av överrevisorerna för flertalet kommissioner särskilda revisorer,
vilka hade att kontinuerligt följa kommissionernas verksamhet och verkställa
granskning på samma sätt, som vid revision av affärsföretags förvaltning och räkenskaper
plägar vara fallet. Dessa revisorer voro för bränslekommissionen ingenjören
Holmström, för krigsförsäkringskommissionen auktoriserade revisorn, juris
kandidaten O. Regnstrand samt för livsmedels- och folkhushållningskommissionerna
auktoriserade revisorn, bankkamreraren E. von Hofsten. Efter det Holmström sedermera
förordnats till överrevisor, indrogs den särskilda befattningen såsom revisor
vid bränslekommissionen.
Rättelse av vid siffergranskningen uppmärksammade felaktigheter har i regel
27
Första kammarens tint lvu tillfälliga utskotts utlåtande Nr 34.
kunnat ske genom åtgärd av vederbörande sifferrevisor. Därest anmärkningarna
varit av den natur, att rättelse icke omedelbart kunnat påyrkas, hava desamma
hänskjutits till överrevisorernas prövning. Under revisionens lopp hava även genom
överrevisorernas direkta framställningar till kommissionerna en mångfald större
eller mindre rättelser vidtagits. Härom hava i de flesta fall meddelanden icke
ansetts behöva lämnas till Kungl. Maj :t, och hava dessa fall ej heller på annat
sätt kommit till allmänhetens kännedom.
Särskilt hava de s. k. verkställande överrevisorerna — utöver vad i det föregående
är nämnt angående deras skyldighet att granska inkomna rapporter och
verkställa inspektioner — haft i uppdrag att genomgå förefintliga protokoll, cirkulär,
rundskrivelser och övriga handlingar, som lämnat upplysning angående kommissionernas
verksamhet, ävensom utföra den granskning av kommissionernas förvaltning,
som ansetts erforderlig för prövning av såväl författningsenligheten som
ändamålsenligheten av vidtagna åtgärder.
Överrevisorerna hava emellertid icke underlåtit att till behandling upptaga
ärenden, i vilka upplysningar i annan ordning, än nu är sagt, kommit till deras
kännedom. Det har sålunda understundom varit möjligt att på grundvalen av
notiser i pressen eller muntliga anmälningar verkställa utredning om uppgivna
missförhållanden. För överrevisorerna har det dock alltid framstått såsom önskvärt
att erhålla anmärkningar skriftligen avfattade, om ock i konfidentiell form.
Framställningar därom hava ock vid olika tillfällen gjorts till personer, vilka
önskat muntligen framföra klagomål, men hava sådana anmodanden i regel icke
lett till någon påföljd.
Beträffande räckvidden av sitt uppdrag hava överrevisorerna utgått från
den uppfattningen — vilken ock fått ett uttryck i beslut-vid överrevisorernas sammanträde
den 10 april 1918 — att den överrevisorerna åliggande granskningen borde
utföras utan undersökning av eller hänsyn till huruvida vissa av statskommissionerna
vidtagna åtgärder blivit av Kungl. Maj :t prövade och eventuellt vunnit
Kungl. Maj :ts godkännande. Genom det av motionärerna åberopade kungl. brevet
den 1 oktober 1919 hava emellertid sådana kommissionernas beslut och åtgärder,
som angå förslag eller utlåtanden till Kungl. Maj :t, blivit undantagna från överrevisorernas
granskning.
Genom samma kungl. brev hava bestämmelser meddelats rörande överrevisorernas
rätt att taga del av kommissionernas hemliga handlingar. Fråga därom
skall i varje särskilt fall underställas Kungl. Maj :ts prövning.
Vad vidare angår möjligheten för överrevisorerna att med sålunda givna förutsättningar
utföra en effektiv granskning av statskommissionernas omfattande
verksamhet få vi anföra följande.
Den rena siffergranskningen har enligt vår mening varit så anordnad och
utförd, att densamma kunnat väl motsvara sitt syfte. Ehuru visserligen sättet
för bokföringen i vissa fall givit rum för erinringar, har dock möjlighet funnits
att, om än stundom med svårighet, utföra en noggrann sifferrevision. Enahanda
kan i stort sett sägas vara förhållandet med granskningen av vidtagna åtgärders
författningsenlighet.
När det åter gällt att pröva dylika åtgärders ändamålsenlighet, hava bo
-
28
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr cS4.
tydande svårigheter mött. Detta finner i viss män sin förklaring redan i de provisoriska
former, under vilka kommissionerna arbetat. Särskilt under den första
tiden av kommissionernas verksamhet hava anteckningar i protokoll eller föredragningslistor
om fattade beslut lämnat mycket övrigt att önska. Även under senare
tider innehålla emellertid protokollen och föredragningslistorna mera sällan motivering
för de fattade besluten, och jämväl övriga handlingar i förekommande ärenden
lämna ofta nog icke tillräckligt material för ett rätt bedömande av de faktiska
förhållanden, på vilka besluten varit grundade. Vi vilja i detta sammanhang
erinra, att den granskning, varom här är fråga, skolat omfatta vissa grupper arärenden,
vilkas antal kunnat räknas i tusental (såsom beträffande licenser, beslag
m. in.).
Det har fördenskull i stor utsträckning varit nödvändigt att på annat sätt
söka inhämta, vad som icke kunnat utfinnas av handlingarna. Även om dylika särskilda
upplysningar, med något undantag, av kommissionernas medlemmar och
tjänstemän lämnats med stor beredvillighet, hava dock i synnerhet under den senare
tiden betydande svårigheter vid granskmngsarbetet vållats därigenom, att kommissionernas
personal numera till större delen lämnat sin ifrågavarande anställning
och övergått till annan verksamhet.
\ i vilja sålunda ingalunda bestrida, att inom det synnerligen vidsträckta arbetsfält,
som överrevisorernas granskningsarbete skolat omfatta, anledningar till anmärkningar
kunna hava förekommit, vilka undandragit sig överrevisorernas uppmärksamhet,
men vi anse uppenbart, att detta till väsentlig del varit betingat av
förhållandenas egen natur.
Den mest betydande delen av överrevisorernas granskningsarbete har numera
blivit slutförd. Utom -utlåtanden över kungl. remisser med påkallande av särskilda
undersökningar angående vissa speciellt framförda anmärkningar, hava berättelser
rörande den verkställda granskningen av överrevisorerna avgivits
beträffande handélskommissionen: den 25 januari 1919 för åren 1915—1917
och den 26 september 1919 för år 1918,
beträffande industrikommissionen: den 10 mars 1919 för åren 1914—1917 och
den 8 februari 1920 för år 1918,
beträffande bränslekommissionen: den 24 juli 1918 för tiden den 16 april—31
december 1917, den 7 mars 1919 för tiden den 1 januari—30 april 1918 och den 7
februari 1920 för tiden den 1 maj 1918—den 30 april 1919,
beträffande krigsförsäkring skommissionen: den 26 augusti 1918 för tiden till
och med år 1917 och den 26 maj 1919 för år 1918,
beträffande livsmedelskommissionen: den 18 februari 1919 för åren 1914—
1917 och
beträffande folkhushållningskommissionen: den 18 februari 1919 för tiden den
28 september 1916—den 31 december 1917 och den 18 oktober 1919 för år 1918.
Revisionsberättelser hava således ännu icke avgivits rörande handels-, industri-,
krigsförsäkrings- och folkhusliållningskommissionerna för tiden från ingången av år
1919 och rörande bränslekommissionen för tiden från och med den 1 maj 1919.
Under de tider, som de återstående revisionsberättelserna sålunda skola avse.
har kommissionernas verksamhet varit jämförelsevis begränsad och till väsentlig del
29
Första kanimawens undra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 34.
inriktad på avveckling. Överrevisorerna hava emellertid för avsikt att i de återstående
berättelserna lämna sammanfattande redogörelser för vad som förefallit vid
granskningsarbetet i dess helhet för att på detta sätt skänka en allmän överblick
över kommissionernas verksamhet, såvitt densamma kunnat vara föremål för överrevisorernas
bedömande.
Kostnaderna för revisionen hava utgjort:
under år 1917 ...................................... kr. 2.094: ST
„ „ 1918 ...................................... „ 321.643:36
„ „ 1919 ..................................... „ 276.231:25
Summa kr. 599.969:48
Härav belöper på:
handelskommissionen ................................. kr. 13.817:98
industrikommissionen ............................... „ 20.115:84
bränslekommissionen ................................. „ 122.161:06
krigsförsäkringskommissionen ......................... 9.770:07
livsmedels- och folkhushållningskommissionerna ........ „ 434.104:53
Summa kr. 599.969:48
Vi torde härefter få övergå till den framställning, som innehålles i den till
vårt yttrande överlämnade motionen.
Motionärerna hava däri riktat vissa anmärkningar mot överrevisionens organisation
och arbetssätt. Dessa anmärkningar synas i huvudsak gå ut därpå, att
granskningen bort omfatta även sådana kommissionernas åtgärder och beslut, som
angå förslag eller utlåtanden till Kungl. Maj :t, att överrevisorerna bort äga utan
Kungl. Maj :ts för varje särskilt fall givna tillstånd taga del av kommissionernas
hemliga handlingar, att den realgranskning av kommissionernas åtgärder, som hitintillsUtövats,
till väsentliga delar varit ineffektiv, vilket uttalande motionärerna
synas grunda väsentligen därpå, att överrevisionens sammansättning enligt motionärernas
mening icke varit tillfredsställande, samt att överrevisorernas uppdrag
icke torde hava åsyftat undersökningar, huruvida och i vad mån medlemmar och
tjänstemän i kommissionerna missbrukat sin ställning för egen vinning.
Vad till en början angår frågan därom, huruvida överrevisorernas granskning
bort avse även sådana åtgärder och beslut, som angå förslag eller utlåtanden till
Kungl. Maj :t, hava vi i det föregående givit uttryck åt den mening, som i detta
hänseende omfattats av överrevisorerna.
Beträffande därefter de former, under vilka överrevisorerna böra äga rätt
att taga del av kommissionernas hemliga handlingar, vilja vi framhålla, att i det
skede, vari överrevisorernas granskningsarbete numera befinner sig, detta spörsmål
är av mindre betydelse än förut.
Huruvida överrevisionens sammansättning varit eller är sådan, att överrevisorerna
kunnat anses skickade att på ett tillfredsställande sätt fylla sin uppgift, är
givetvis ett ämne, däri det icke tillhör oss att göra något uttalande. Men då niotio
-
30 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 34.
närerna sammanställt frågan om överrevisionens sammansättning med spörsmålet
om effektiviteten av den hittills verkställda realgranslmingen av kommissionernas
åtgärder, tillåta vi oss betona, att de svårigheter vid granskningsarbetet, som vi i
det föregående antytt, säkerligen skulle i lika hög grad hava gjort sig gällande^
huru än den institution varit sammansatt, åt vilken ifrågavarande arbete varit anförtrott.
Och vi tro oss kunna antaga, att i förevarande fall granskningsarbetet»
effektivitet i mindre grad varit beroende av överrevisionens sammansättning och
arbetsmetoder än av de kommissioners organisation och arbetssätt, vilkas åtgärder
det tillhört överrevisorerna att granska.
Med den sista av ovan återgivna anmärkningar mot den nuvarande överrevisionen,
eller att dess uppdrag knappast torde hava åsyftat undersökningar, huruvida
och i vad män medlemmar och tjänstemän i kristidskommissionerna missbrukat
sin ställning för egen vinning, komma motionärerna in på vad som väl får
anses såsom kärnpunkten i deras framställning och den huvudsakliga grunden för
deras yrkande om överrevisionens utvidgning till vad motionärerna kalla en ”utomordentlig
undersökningskommission”. Denna skulle enligt motionärernas förslag ”till
särskild undersökning upptaga frågan, i vad män medlemmar och tjänstemän i
statskommissionerna under tiden för sin verksamhet i dessa kommissioner varit såsom
styrelsemedlemmar, aktieägare eller eljest direkt eller indirekt intresserade i
enskilda ekonomiska företag, vilkas verksamhet berörts av kristidskommissionerna»
förvaltning, eller annorledes haft förbindelser med sådana företag, och huruvida de
hava missbrukat sin ställning i kommissionerna”.
En särskild undersökning av den art och omfattning, som motionärerna här
ifrågasätta, torde i stort sett icke hava stora utsikter att lyckas.
Gäller det först att avgöra, vilka ekonomiska företags verksamhet berörts av
kommissionernas förvaltning, så lärer visserligen denna fråga vara ganska lätt att
besvara. Med den synnerligen vidsträckta omfattning, kommissionernas förvaltning*
under de gångna åren haft, torde det i själva verket icke vara många enskilda
ekonomiska företag, som icke i någon form — exempelvis beträffande licenser, beslag,
fördelning av tillgängliga varor o. d. — i större eller mindre grad berörts av
kommissionernas åtgöranden. Det torde ej heller möta alldeles oöverkomliga svårigheter
att undersöka, huruvida medlemmar och tjänstemän hos de olika kommissionerna
— denna personal måste likväl räknas i tusental -— varit styrelsemedlemmar
eller direkt anställda i sådana företag, om vilka här kan vara fråga, men huruvida
dylika personer varit aktieägare i företag av denna art torde under inga förhållanden
kunna med visshet genom den ifrågasatta undersökningen utredas. Någon allmän
skyldighet att vid aktieförvärv låta inregistrera de mottagna aktierna föreligger
icke, och det är för en var känt, att högst betydande aktieposter i verkligheten
kunna tillhöra helt andra personer än dem, som återfinnas i aktiebolagens
registerböcker.
Motionärerna inskränka sig emellertid icke härtill, utan undersökningen skulle
jämväl avse, huruvida medlemmar eller tjänstemän hos kommissionerna eljest varit
direkt eller indirekt intresserade i företag, som ovan nämnts, eller annorledes haft
förbindelser med sådana företag. Även om, såsom vissa under senare tiden inträffade
händelser skulle kunna göra antagligt, dylika spörsmål kunde i särskilt upp
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
l^övsta kammarens un (lvu tillfälliga utskotts utlåtande Ni 64. ol
givna fall nå fram till en mer eller mindre fullständig utredning, torde man val
kunna helt bortse från möjligheten av att genomföra en dylik utredning av större
omfattning och mera allmän läggning.
Slutligen skulle den utomordentliga undersökningskommissionen utreda, huruvida
medlemmar eller tjänstemän hos kommissionerna missbrukat sin ställning i kommissionerna.
En utredning av denna art skulle väl icke gärna kunna igångsattas,
med mindre anledning förelåge att antaga att sådana missbruk i någon avsevard
omfattning förekommit. Den erfarenhet, vi under vårt granskningsarbete kunnat
förvärva, har bibringat oss den uppfattningen, att detta icke är fallet. Vi våga
tvärtom tro, att medlemmar och tjänstemän hos kommissionerna i allmänhet sokt
på ett samvetsgrannt och oegennyttigt sätt tillgodose de allmänna intressen, som de
haft att bevaka. De undantag härifrån, som kommit till vår kännedom, utgöra
bland den synnerligen stora personal, varom här är fråga, allenast ett Missunnande
fåtal. ..
Vi kunna givetvis icke hava något att erinra mot att den nuvarande oveirevisionen
förstärkes med en eller flera personer, vilka äro i besittning av insiktei
och erfarenhet på områden, som för närvarande icke äro företrädda inom over
revisionen.
,
Däremot finna vi oss förhindrade att biträda yrkandet om tillsättande av
en utomordentlig undersökningskommission av den art och med de uppgifter, som
av motionärerna åsyftas. Vi anse icke tillräckliga skäl föreligga att mot den personal,
varom här är fråga, tillämpa sådana förhörsmetoder, som motionärernas förslag
synes innebära. Dessutom skulle de högst betydande kostnader, som genom
bifall till detta förslag komme att tillskyndas statsverket, enligt vår mening icke i
någon män motsvaras av de resultat, vilka kunde väntas framgå av undersökningskommissionens
arbeten. Stoekholm den 5 mars 1920.
På överrevisorernas vägnar
K. BECKMAN.
A. Em. Ericsson.
Bilaga 2.
Utdrag av protokollet över finansärenden,
hållet inför Hans Maj :t Konungen i
statsrådet å Stockholms slott den 1 oktober
1919.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärenden samt chefen för jordbruksdepartementet
:
32
Första kammarens avdra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 34.
Genom skrivelse av den 22 januari 1919 har statens handelskommission lios
herr ministern för utrikes ärendena anhållit om anvisning, huruvida de i kungl.
brevet av den 19 juni 1917 — angående förordnande av särskilda överrevisorer
med uppgift att granska förvaltningen av medel, omhänderliavda så väl av statens
handelskommisison som av övriga under kristiden upprättade kommissioner —
givna bestämmelserna rörande revisionens omfattning kunde anses avse annat än
kontroll över författningsenligheten och ändamålsenligheten av gjorda utbetalningar
och andra kommissionens ekonomiska förvaltningsåtgärder.
Handelskommissionen förmäler, efter att hava erinrat om tillkomsten och det
huvudsakliga innehållet av sagda kungl. brev, att överrevisorna med stöd av de i
detsamma givna bestämmelser hemställt att få till sig från handelskommissionen
tillställda i avskrift de två under år 1918 ingångna handelsavtalen med England,
samt att handelskommissionen som svar härpå anfört, att kommissionen icke ägde
befogenhet att delgiva någon utanför kommissionen stående innehållet i av Kungl.
Maj :t med främmande makter avslutade avtal, vadan kommissionen icke kunde
tillmötesgå överrevisorernas anhållan. Sedermera hade överrevisorerna under hand
framställt förfrågan, huruvida kommissionen på sin tid yttrat sig i frågorna rörande
Kogrundsrännans stängning, det engelska postbeslaget, Sveriges smörexport till
England och Tyskland samt utfärdandet av exportförbud å kemisk trämassa, och
hade ö\ errevisorerna samtidigt låtit förstå, att de hade under övervägande, huruvida
de, för den händelse kommissionen haft nämnda frågor under behandling,
borde underkasta denna behandling granskning.
Med anledning härav anförde kommissionen, att den, även om bestämmelsen i
nadiga bievct av den 19 juni 191/ kunde vara föremål för olika tolkning, såsom
självfallet utgått därifrån, att granskning allenast skulle omfatta — förutom siffergranskning
av räkenskaperna — kontroll över författningsenligheten och ändamålsenligheten
i gjorda utbetalningar och andra ekonomiska förvaltningsåtgärder, och
åberopade kommissionen såsom stöd för denna uppfattning dels den omständigheten
att granskningen, som trätt i stället för kammarrättens revision, icke rimligen
kunde vara avsedd att gå utöver ramen för kammarrättens revisionsverksamhet,
dels ock att andra ämbetsmyndigheter icke vore underkastade granskning från
utomstående institutions sida av ändamålsenligheten i de förslag och yttranden, som
myndigheten hade att avgiva, ävensom att överrevisorerna uppenbarligen utsetts
ur synpunkten av att erhålla eu sakkunnig granskning av kommissionens ekonomiska
verksamhet. Slutligen framhöll handelskommissionen, att vad anginge dess
"verksamhet det icke kunde vara lämpligt att till personer med sakkunskap i övervägande
grad på räkenskapsgranskningens område överlämna bedömandet av frågor
av den ömtåliga och hemliga natur, som de handelspolitiska spörsmålen ägde. Särskilt
betänkligt vore, om överrevisorerna ansåge sig böra giva offentlighet åt de
resultat, vartill deras granskning av handelskommissionens handelspolitiska åtgärder
skulle giva anledning.
Sedan ministern för utrikes ärendena genom ämbetsskrivelse hänvänt sig till
mig för att inhämta min mening, har jag anmodat överrevisorerna att i ärendet avgiva
yttrande, och hava dessa till svar härå anfört följande:
Enligt ovanberörda kungl. brev den 19 juni 1917 hava överrevisorerna fått
33
Första kammarens andra tilljälliga utskotts utlåtande Nr 34.
sig ålagd bland annat granskning av ändamålsenligheten av kommissionens förvaltningsåtgärder.
Ordalydelsen av det givna direktivet har synts oss ej giva rum för
tvekan. Yi hava i motsats mot handelskommissionen funnit överrevisorernas uppdrag
hava erhållit den innebörd, att granskningen borde omfatta alla kommissionens
förvaltningsåtgärder i hela deras omfattning och icke blott direkt ekonomiska åtgärder.
Vi tillåta oss erinra om, att det nådiga beslutet om granskning av kommissionens
förvaltning genom överrevisorerna tillkom, sedan kungl. statskontoret,
i underdånigt utlåtande den 3 februari 1917 angående förslag till instruktion för
statens industrikommissions arbetsutskott, ifrågasatt, huruvida icke lämpligt vore,
att utöver kammarrättsgranskningen jämväl en affärsmässig revision av industrikommissionens
förvaltning bleve anordnad, varvid statskontoret tilläde, att vad
statskontoret anfört angående industrikommissionens redovisningsväsen även syntes
äga tillämplighet i avseende på statens övriga med anledning av kristiden tillsatta
kommissioner. Härav torde följa, att vårt uppdrag är avsett att icke blott ersätta
kungl. kammarrättens revision utan ock att vara väsentligt mera omfattande. Att
vår uppfattning i detta hänseende är riktig, synes oss bekräftat av personvalet vid
utseendet av överrevisorer, av vilket torde framgå, att Kungl. Maj :t bland överrevisorerna
velat hava representerad dels kunskap i vanlig affärsrevision, dels parlamentarisk
erfarenhet, dels ock statsfinansiella insikter, under det att den speciella
kammarrättsgranskningens synpunkter endast företrädas av de två personer, Kungl.
Maj :t förordnat till överrevisorernas biträde.
Med den uppfattning, vi sålunda uttalat, är icke förenad någon önskan att
taga del av hemliga handlingar för dessa handlingars egen skull, än mindre någon
avsikt att offentliggöra desamma. Men om och då det existerar hemliga skrivelser
från kommissionerna, i vilka eventuellt beröras även åtgärder av icke hemlig natur,
eller hemliga kungl. brev, genom vilka kommissionernas handlingsfrihet inskränkes,
hava vi ansett det tillkomma oss att undersöka, var gränsen i dessa hänseenden
förefinnes. Denna vår ståndpunkt innebär, att vi äro fullt medvetna om, att en
gräns är uppdragen för vår revision, men anse, att det ligger i varje revisions
natur, att det skall tillkomma den reviderande och icke den reviderade att konstatera,
var gränsen går. Vi tro, att varken Kungl. Maj :t eller kommissionerna själva
i avseende på sin ansvarighet inför Kungl. Maj :t och riksdagen skulle vara mycket
betjänta med en revision, där det lagts i kommissionernas egen hand att bestämma,
vad de ansåge böra bringas till revisorernas kännedom.
Yi vilja slutligen framhålla, att vår verksamhet hittills fortgått under förutsättning
av riktigheten av den uppfattning, vi i det föregående uttalat. Samma förutsättning
ligger till grund för våra hittills avgivna revisionsberättelser. Och om
handelskommissionen, såsom den vid remissen fogade skrivelsen från denna kommission
synes giva vid handen, för oss undanhållit en del handlingar, måste vår den
25 januari 1919 avgivna berättelse om granskningen av denna kommissions förvaltning
så till vida kompletteras, att det av oss avgivna omdömet endast är villkorligt
och att det får ankomma på en efterrevision att avgöra, om de handlingar,
vi icke fått se, äro av beskaffenhet att ändra slutomdömet om kommissionens verksamhet.
’ ’
Med överlämnande av överrevisornas yttrande meddelade jag i skrivelse av
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 12 samt. 2 avd. 20 käft. (Nr 34.) 5
34 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 34.
den 28 mars 1919 ministern för utrikes ärendena, att jag delade överrevisorernas
åsikt.
Vid fortsatt övervägande av vad i ärendet förekommit har det emellertid befunnits,
att den genom handelskommissionens skrivelse och överrevisorernas yttrande
väckta frågan är av den betydelsefulla innebörd, att densamma torde påkalla
ett avgörande av Kungl. Maj :t. Och då det här gäller ett närmare bestämmande
av uppgifter och befogenhet för överrevisorerna, vilka på sin tid blivit förordnade
på föredragning av chefen för finansdepartementet, har jag, efter samråd
med herr ministern för utrikes ärendena ävensom med chefen för jordbruksdepartementet,
funnit det tillkomma mig att i denna fråga framlägga yttrande och
förslag.
Vad till en början angår den av handelskommissionen i dess skrivelse till ministern
för utrikes ärendena omförmälda särskilda framställningen från överrevisorerna
att erhålla avskrifter av de år 1918 avslutade handelsavtalen med England
(och dess allierade) har blivit upplyst, att överrevisorerna sedermera, i samband
med sin granskning av andra kommissioners förvaltning, erhållit del av
sagda avtal. I detta avseende lärer alltså icke påkallas någon ytterligare åtgärd.
Rörande åter det allmänna spörsmålet om omfattningen av överrevisorernas
granskningsverksamhet och i samband därmed om den utsträckning, i vilken ej blott
handel;-kommissionen utan även övriga kommissioner böra till överrevisorerna överlämna
sina handlingar, torde en tillfredsställande lösning ej stå att vinna endast
genom tolkning av ordalydelsen i kungl. brevet av den 19 juni 1917. När, såsom
framgår av vad jag i det föregående anfört, i detta stycke skilda meningar yppa
sig, så beror detta uppenbarligen icke minst därpå, att sedan tidpunkten för
nämnda kungl. brevs utfärdande inträtt i hög grad ändrade förhållanden, som ej
kunna undgå att inverka på över revisorernas verksamhet och vederbörande kommissioners
ställning till densamma. Även om kungl. brevet av den 19 juni 1917
efter sin avfattning närmast skulle föranleda den snävare tolkning, som handelskommissionen
i sin skrivelse till herr ministern för utrikes ärendena gjort gällande,
så måste det numera anses angeläget att bereda överrevisorerna möjlighet
till att genomföra sin granskning i en utsträckning, som icke synes hava varit fullt
klargjord vid sagda brevs tillkomst. Med anledning av den omfattning, som ej
mindre handelskommissionens än även flertalet övriga kommissioners verksamhet
antagit under tiden efter juni 1917, har det framträtt såsom önskvärt, att överrevisorerna,
med fasthållande allt jämt av den ekonomiska synpunkten såsom den
för granskningen grundläggande, böra äga möjlighet att bilda sig ett omdöme om
själva den allmänna förvaltning, som utgör grundvalen för varje kommissions
ekonomiska föranstaltningar. I riksdagen har vid åtskilliga tillfällen framhållits
önskvärdheten av, att statskommissionernas verksamhet, som i all synnerhet under
tiden efter juni 1917 kommit att så starkt ingripa på en mängd områden av samhällslivet,
bleve föremål för en ingående granskning, och ledamöter av statsrådet
hava i detta sammanhang uttalat sin anslutning härtill samt därvid — förutom
till den i grundlagarna föreskrivna konstitutionella granskningen — hänvisat till
nämnda särskilt förordnade revisorers åliggande.
Under sådana förhållanden torde det vara lämpligt att vidtaga åtgärder till
35
Första kammarens undra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 34.
viss komplettering av de bestämmelser, som på sin tid ingingo i det kungl. brevet
av juni 1917, i syfte att undanröja den oklarhet, som yppat sig angående ramen
för överrevisorernas uppgift. Därvid bör emellertid iakttagas, att överrevisorerna
givetvis icke hava att ingripa på det område, som uteslutande är förbehållet den i
grundlagarna stadgade konstitutionella kontrollen över regeringens förande. Liksom
Kungl. Maj :ts beslut och åtgärder icke kunna bliva föremål för sagda revisorers
granskning, så bör detsamma uppenbarligen gälla de utlåtanden och förslag från
de olika kommissionerna, vilka legat till grund för av Kungl. Maj :t fattade beslut
eller vidtagna åtgärder. Yad angår de hemliga handlingar, som kunna förefinnas
hos vederbörande kommissioner eller deras organ, torde det icke vara möjligt att
ställa desamma utan undantag till överrevisorernas förfogande, utan lärer det böra
ankomma på överrevisorerna att i de fall,då de önska erhålla del av sådana handlingar,
därom göra anmälan hos Kungl. Maj :t. Förteckning över sådana hemliga
handlingar bör av varje kommission tillhandahållas överrevisorerna. Såsom överrevisorerna
själva framhållit, kunna de hemliga handlingar, som på ansökan till
dem må bliva överlämnade, icke av dem offentliggöras utan särskilt erhållet tillstånd.
På grund av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj :t, till
komplettering av kungl. brevet av den 19 juni 1917, vilket fortfarande skall ligga
till grund för de i enlighet med sagda kungl. brev förordnade överrevisorernas
uppdrag, måtte föreskriva,
att överrevisorerna äga att vid sin granskning av vederbörande kommissioners
förvaltning behandla kommissioners samtliga beslut och åtgärder förutom dom, som
angå förslag eller utlåtanden till Kungl. Maj :t;
att överrevisorerna skola äga att taga del av de förteckningar över hemliga
handlingar, som förefinnas hos varje kommission;
att därest överrevisorerna önska erhålla kännedom om någon hemlig handling,
de hava att därom göra framställning till Kungl. Maj :t, samt
att om sådan framställning bifalles, ifrågavarande hemliga handling ej må
offentliggöras utan av Kungl. Maj :t meddelat tillstånd.
Till vad föredragande departementschefen hemställt, däri statsrådets övriga
ledamöter instämde, behagade Hans Maj :t Konungen lämna bifall; och skulle utdrag
av protokollet i detta ärende tillställas utrikes- och jordbruksdepartementen.
Ur protokollet.
Elis Lindahl.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.