Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl. Maj:t angående beredande åt vissa arrendatorer m. fl. av utsträckt rätt till jakt och fiske för husbehov samt om ändring i 6 § av lagen om rätt till jakt.

1920-02-05 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1920:10, Utlåtande i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl. Maj:t angående beredande åt vissa arrendatorer m. fl. av utsträckt rätt till jakt och fiske för husbehov samt om ändring i 6 § av lagen om rätt till jakt.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 10.

3

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 5 februari 1920 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående beredande åt vissa arrendatorer m. fl.

av utsträckt rätt till jakt och fiske för husbehov samt

om ändring i 6 § av lagen om rätt till jakt.

(2:a avd.)

Jordbruksutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft

två inom andra kammaren väckta, till utskottets förberedande behandling

hänvisade motioner, nämligen

1) nr 192 av herr Vennerström, som hemställt, att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta utreda,

huruvida och i vad mån utsträckt rätt till jakt och fiske för husbehov

må, utan skada för en rationell jakt- och fiskevård, kunna beredas

arrendatorer, torpare och deras vederlikar i Norrland och Dalarne samt

för riksdagen framlägga det förslag, vartill denna utredning kunde föranleda;

samt

2) nr 16 av herr Molin i Aspa, som föreslagit, att riksdagen ville

besluta sådan ändring av lagen den 8 november 1912, § 6, vid byggningabalkens

23 kap., att uttrycket i 1 mom. »dock må den innehavare

av skogstorp eller odlingslägenhet sålunda medgivna jakträtt icke innefatta

rätt till jakt å älg» utginge ur lagen, samt att 2 mom. i samma

paragraf ändrades till: »År eljest jord åt någon till brukande upplåten,

nyttje brukaren den jakt, som till jorden hörer», vadan sålunda bestämmelsen:

7>Där ej annorlunda avtalats» skulle utgå.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

4 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 10.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för dessa framställningar,

tillåter sig utskottet att hänvisa till motionerna.

btskottet vill till en början erinra om de i nu förevarande avseenden

för närvarande gällande bestämmelserna.

I 6 § av lagen den 8 november 1912 om rätt till jakt föreskrives

följande:

»Boställshavare, kronohemmans åbo samt, inom de sex nordligaste länen

innehavare av skogstorp eller odlingslägenhet å kronojord äge jakträtt å boställets!

kronohemmanets, skogstorpets eller odlingslägenhetens ägor; dock må den innehavare

av skogstorp eller odlingslägenhet sålunda medgivna jakträtt icke innefatta rätt

till jakt å älg.

År eljest jord åt någon till brukande upplåten, nyttje brukaren, där ej annorledes

avtalas, den jakt, som till jorden hörer.»

Ill § av la8''en den 27 juni 1896 om rätt till fiske stadgas

vidare följande:

»Varder jord åt någon till bruk upplåten, nyttje brukaren, där ej annorledes

avtalas, det fiske, som till jorden hörer.»

Slutligen bär i 23 § av lagen den 25 juni 1909 om arrende av

viss jord å landet inom Norrland och Dalarne föreskrivits följande:

»Angående arrendatorns rätt till jakt och fiske å fastigheten är särskilt

stadgat. *) Ej må arrendatorn förbjudas att för husbehov nyttja det fiske, som hör

till den arrenderade jorden, i vidare mån än såvitt angår visst fiskevatten, där särskilda

åtgärder av jordägaren vidtagits till fiskets förbättrande.»

För närvarande gäller sålunda, att en arrendator, där ej annorledes

avtalas, äger nyttja den jakt och det fiske, som hör till den arrenderade

jorden. Med avseende å arrende av viss jord å landet inom

Norrland och Dalarna har emellertid avtalsfriheten mellan arrendatorn

och jordägaren inskränkts sålunda, att arrendatorn ej genom avtal kan

avhändas rätten att för husbehov nyttja det fiske, som hör till den

arrenderade jorden. Från sistnämnda regel har dock gjorts det undantaget,

att även dylikt husbehovsfiske må förbjudas arrendatorn, såvitt

angår visst fiskevatten, där särskilda åtgärder av jordägaren vidtagits

till fiskets förbättrande. Slutligen har föreskrivits, att boställshavare,

kronohemmans åbo samt, inom de sex nordligaste länen, innehavare av

skogstorp eller odlingslägenhet å kronojord skall äga jakträtt å boställets,

kronohemmanets, skogstorpets eller odlingslägenhetens ägor, dock att

9 Se ovan citerade paragrafer i lagarna om rätt till jakt och fiske
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 10.

5

den innehavare av skogstorp eller odlingslägenhet sålunda medgivna

jakträtt icke skall innefatta rätt till jakt å älg.

Den av herr Vennerström väckta motionen har till syfte att bereda

arrendatorer, torpare och deras vederlikar i Norrland och Dalarna utsträckt

rätt till jakt och fiske för husbehov, och hemställer motionären

i detta syfte, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om utredning, huruvida och i vad mån en dylik rätt utan skada för en

rationell jakt- och fiskevård må kunna beredas dem.

Herr Molin i Aspa avser för sin del att åt arrendatorer, torpare och

deras vederlikar såväl i Norrland och Dalarna som i övriga delar av

riket garantera en ovillkorlig rätt till jakt å den arrenderade jorden

samt har i detta syfte föreslagit riksdagen besluta sådan ändring av

ovan citerade § 6 i lagen den 8 november 1912 om rätt till jakt,

att ur första stycket av angivna paragraf uteslutas orden »dock må den

innehavare av skogstorp eller odlingslägenhet sålunda medgivna jakträtt

icke innefatta rätt till jakt å älg» samt ur andra stycket av samma

paragraf orden »där ej annorledes avtalas».

Frågan om utsträckning av arrendatorers, torpares och deras vederlikars

rätt till jakt och fiske för husbehov behandlades vad angår Norrland

och Dalarna av 1918 års lagtima riksdag i anledning av en motion

i andra kammaren, nr 206, av herr Vennerström, som då hemställde,

att riksdagen måtte besluta antaga följande förändrade lydelse av 23 §

i ovanberörda lag den 25 juni 1909 om arrende av viss jord å landet

inom Norrland och Dalarna:

»Ej må arrendator förbjudas att för husbehov utöva den rätt till jakt och

fiske, som hör till den arrenderade jorden.

Där den arrenderade jorden utgör allenast en del av en fastighet, vare arrendatorn

jämväl berättigad att till husbehov begagna den rätt till jakt och fiske, som

hör till den övriga fastigheten.»

Denna motion hänvisades till förberedande behandling av lagutskottet,

som i sitt över motionen avgivna utlåtande, nr 19, hemställde

om avslag å densamma. Utskottet förklarade, bland annat, sig hålla

före, att ett frigivande av jakten och fisket i den utsträckning, motionären

föreslagit, utan tvivel skulle hämma utvecklingen av jakt och

fiske och därigenom för landet medföra ur folknäringssynpunkt menliga

påföljder, varjämte framhölls, att en på sätt motionären avsåg obegränsad

rätt för arrendatorn till jakt skulle utgöra ett bestämt hinder för främjandet

av en rationell jaktvård.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 10.

Utskottets hemställan om avslag å motionen vann bifall av första

kammaren men avslogs av andra kammaren, som i stället biföll en vid

utlåtandet fogad reservation, vari begärdes utredning, huruvida och i

vad män utsträckt rätt till jakt och fiske för husbehov kunde, utan

skada för en rationell jakt- och fiskevård, beredas arrendatorer och

deras vederlikar i Norrland och Dalarna.

Motiveringen till denna reservanternas hemställan var av följande

lydelse:

»De förhållanden angående arrendatorers rätt att till husbehov idka fiske, som

enligt lag äro gällande i Norrland och Dalarna, hava förut blivit påtalade i riksdagen.

Och bland arrendatorerna ej blott inom Norrland och Dalarna utan även inom andra

delar av landet har försports och förspörjes missnöje över de stränga och ofta

onödiga inskränkningar, som på olika sätt genomförts å dessa områden. Dessa inskränkningar

införas ej blott för att uppehålla en god jakt- och fiskevård eller för

att främja dessa näringars utveckling — mot vilket ingen vill vända sig — utan

jämväl för att icke säga ofta i andra syften. På sina håll idkas ju jakten och

fisket t. o. m. mera ur ren nöjessynpunkt än som nyttig verksamhet, och det torde

näppeligen vara på sin plats att på grund därav onödiga inskränkningar förekomma

mot de fattiga odlarnas och brukarnas naturliga och rimliga rätt att genom jakt

och fiske få upphjälpa sitt klena kosthåll. Frågan är av så pass vikt, att den bör

ägnas nödig uppmärksamhet. Vi skulle helst önska, att en utredning för hela riket

komme till stånd om bättre rätt för arrendatorer, torpare och vederlikar att idka

jakt och fiske till husbehov å arrenderad mark samt å större skogsmarker och därtill

hörande vattendrag och sjöar, liggande under arrendegivarens ägor, men, enär

motionärerna inskränkt sig till att yrka åtgärder blott för Norrlands och Dalarnas

del, nöja vi oss nu med att hemställa, — — — —»

Vid 1919 års lagtima riksdag hemställde herr Vennerström i eu

inom andra kammaren väckt motion, nr 80, att riksdagen måtte anhålla,

att Kungl. Maj:t ville verkställa utredning, huruvida och i vad

mån utsträckt rätt till jakt och fiske för husbehov kunde, utan skada

för en rationell jakt- och fiskevård, beredas arrendatorer, torpare och

deras vederlikar samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen

kunde föranleda.

Denna motion hänvisades till förberedande behandling av jordbruksutskottet,

som i över densamma avgivet utlåtande, nr 38, hemställde,

att riksdagen, i anledning av motionen, i skrivelse till Kungl. Maj:t,

måtte anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida och i vad mån utsträckt

rätt till jakt och fiske för husbehov kunde, utan skada för eu

rationell jakt- och fiskevård, beredas arrendatorer, torpare och deras vederlikar

i Norrland och Dalarna samt för riksdagen framlägga det förslag,

vartill denna utredning skulle kunna föranleda.

Till stöd för denna hemställan anförde utskottet följande:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 10.

7

»Utskottet finner även för sin del frågan om beredande åt arrendatorer,

torpare och deras vederlikar av utsträckt rätt till jakt och fiske för husbehov behjärtansvärd.

Tydligen är det av icke obetydlig vikt för dessa personers uppehälle

att äga lagbestämd rätt till jakt och fiske för husbehov.

Såsom av lagutskottet vid 1918 års lagtima riksdag anfördes, kunna emellertid,

med hänsyn till främjandet av en rationell jakt- och fiskevård, betänkligheter

göras gällande mot att medgiva en dylik rätt. Betingelserna för en rationell

jakt- och fiskevård äro dock mycket olika för olika delar av landet. Vad angår

Norrland och Dalarna med dessa landsdelars stora ödevidder torde nämnda betingelser

ofta icke vara synnerligen stora, varför det vill synas, att där en utsträckning

av arrendatorernas och deras vederlikars jakt- och fiskerätt skulle kunna

medgivas. — För de sydligare, mera tätt bebyggda delarna av landet synes däremot

en rätt för arrendatorer och vederlikar till jakt i den omfattning, motionären

föreslagit, kunna utgöra ett bestämt hinder för främjandet av en rationell jaktoch

fiskevård. Beträffande sistnämnda landsdelar kan utskottet därför icke biträda

motionen.»

Jordbruksutskottets hemställan bifölls av andra kammaren men

avslogs av första kammaren, varför sålunda frågan även för denna riksdag

förfallit.

Utskottet ansluter sig för sin del till vad jordbruksutskottet vid

1919 års lagtima riksdag anförde med anledning av herr Vennerströms

då i ämnet väckta motion. Då herr Vennerströms nu förevarande hemställan

till alla delar sammanfaller med vad 1919 års jordbruksutskott

föreslog riksdagen, biträder utskottet även samma hemställan. Därmed

har utskottet också i viss mån tillmötesgått de av herr Molin i Aspa

framförda önskemålen. Vad särskilt beträffar det av herr Molin framställda

förslaget om medgivande för innehavare av skogstorp eller odlingslägenhet

inom de sex nordligaste länen av rätt till jakt å älg å torpets

eller lägenhetens ägor, så torde av den utredning, varom utskottet har

för avsikt att här nedan framställa förslag, komma att framgå, huruvida

ett dylikt medgivande bör lämnas.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

1) att riksdagen må, i anledning av förevarande

motioner, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida och i vad mån

utsträckt rätt till jakt och fiske för husbehov må, utan

skada för en rationell jakt- och fiskevård, kunna beredas

arrendatorer, torpare och deras vederlikar i

Norrland och Dalarna samt för riksdagen framlägga

det förslag, vartill denna utredning kan föranleda;

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 10.

2) att deri av herr Molin i Aspa väckta motionen,

i vad den icke kan anses besvarad genom vad utskottet

här ovan hemställt, ej må till någon riksdadagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 5 februari 1920.

På jordbruksutskottets vägnar:

RAOUL HAMILTON.

Närvarande: Herrar greve Hamilton, Norm, Elisson, Ingeström, greve Wachtmeister

Lindskog, Nilsson i Tånga, Öberg, Lundström, Sävström, Berge, Sederholm,

Hagfält, Igel, Ericson i Funflsdalen och Ericson i Oberga.

Reservation:

av herrar greve Wachtmeister och Sederholm, som ansett, att utskottet

bort hemställa om avslag å motionerna i anslutning till vad lagutskottet

vid 1918 års lagtima riksdag i sitt utlåtande nr 19 föreslagit.

STOCKHOLM, I8AAC MARCU3'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG-, 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.